Vi lät Zayn sova ruset av sig när vi kom hem och Louis och Harry började laga mat medan resten utav oss städade upp lite i huset och dukade. Liam kom tillbaka med en brunett tjej vid hans sida och vi alla stod tysta och kollade på dom.
”Finally!” hörde man från köket och Eleanor gick fram för att krama om tjejen.
”I've missed you!” utbrast Eleanor som även bröt tystnaden och Liam log stolt och viskade något i hennes öra. ”Dani, you have to meet Jenny and Alison. Jen, Aly, this is Danielle.” jag skakade hand med tjejen som verkade fortfarande lite obekväm med att krascha våran helg.
”It's really nice you meet you.” sa jag och log.
”You're Zayns friends right?” hennes ljusa klinga passade verkligen henne och jag nickade. Man såg att hon var osäker men hon var helt underbar när hon började känna sig lite mer bekväm. Vi fortsatte att städa och jag hamnade i rummet med pianot utan att ens tänka på det.
”Hi.” hörde jag bakom mig medan jag stod och tänkte på vad som egentligen hänt innan. Jag svängde runt och Niall gick och satte sig i soffan. ”Harry told me.” konstaterade han när han såg mitt ansiktsuttryck. ”It have been a crazy day for you, huh?” jag log mot honom.
”You could say that. Is it always this crazy or is it because of me?”
”Don't get ahead of yourself.” jag skrattade och satte mig i fåtöljen bredvid honom. ”It's always something going on when we are having some freetime. Romance, bromance, fights. You'll never get bored when you're with us.” sa han och rufsade till sitt blonda hår. ”I haven't taken a shower today and all this salt from the water is driving me nuts.” förklarade han.
”Oh, so that's where the smell comes from.” retades jag och han skrattade.
”Probably.” han kollade på mig med hans intensiva blå ögon. ”Do you like playing?” frågade han efter ett tag och nickade mot pianot.
”It's always a place where I can be free.” konstaterade jag. ”My dad told me that I had to start live again.” jag tog upp mina ben och slog armarna om dom. ”If this is living then I don't want to.”
”You can't say that. You have friends that supports you. You have to live to learn.”
”Well, that's easy for you to say. Don't misunderstand me! I like you because you are humble. But what if I don't have anything to live for? I mean, I can't play because I'm going nuts as fast as I try to play one little song. I'm the creepy girl who beats down her best friend when I don't get his attension.”
”You're amazing. Just the way you are, and you are dealing with all this emotions that no one understands. Not even I do. But I can help you with one thing.” han nickade mot pianot och ställde sig upp och sträckte ut sin hand. ”Will you join me?” jag tvekade och han såg det. Han tog tag i min hand och drog mig upp ur fåtöljen. ”Of course you are, Al.” suckade han och drog mig till pianot och försvann ett tag men kom sedan snabbt tillbaka med sin gitarr. Han satte sig ner på pallen bredvid mig och jag hade lite svårt att andas. ”So what kind of songs do you know?” frågade han och jag kollade mot honom.
”I was eight last time. The only thing I can is king louis song or beethoven.” sa jag och skrattade till.
”But you played Skinny Love for Harry?”
”Because I've heard the song so many times that I knew the acords and the tempo.”
”You are kidding me right? You can hear that stuff? Some people... Like I... Have to use papers.” han skrattade till och började tänka. ”Okay, so let's play a cherfull song so you won't be reminded of bad things.” han log uppmuntrande mot mig och jag satte upp håret i en knut och kollade på honom när han började spela en låt som jag kände igen men visste inte riktigt vart jag hade hört den innan förrän han började sjunga första raden.
”You're insecure, don't know what fore.” det fick mig att börja skratta rakt ut och han slutade. ”What?”
”You took one of your own songs?” jag torkade bort tåren som hade kommit fram utav allt skrattande.
”I had to chose for you and this one is easy. Okay, I think I don't need to tell you the ackords so when you got it right then just jump in.” han började köra introt igen och började sjunga och efter första refrängen hade jag redan fullt sjå med att komma in i takten och jag kände att rummet blev fullt med folk bakom oss. Några sjöng med och det som var lite pinsamt var att jag kunde bara refrängen men jag hängde med så mycket jag kunde. Jag kollade över axeln och alla va där förutom Zayn som antagligen låg och sov fortfarande. När vi tog dom sista ackorden och noterna så blev allt tyst.
”Now, let's hear a song of yours. That's happy.” sa Niall och knuffade till mig med axeln. ”And maybe I could keep up.” Jag började spela en jätte avancerad låt så mina fingrar gick som två maskiner över tangenterna för att driva med honom och när jag såg hans min fick det mig att tappa takten och börja skratta.
”Okay, maybe not.” sa jag och funderade ett tag. ”Oh, I know one that you definitly know. But I don't know all the lyrics.” sa jag efter ett tag.
”Okay then. Let's hear it.” sa han och log stolt mot mig och kollade sedan sig över axeln. ”Harry, Louis. Why are you here and not in the kitchen?”
”Oh.” sa dom i kör och skyndade snabbt iväg igen. Liam, Danielle, Eleanor och Jenny stannade kvar och ställde sig bakom oss. Jag började spela introduktionen och Liam började skratta bakom mig när han fattade vilken det var och sjöng med mig.
”Give you this, give you that, blow a kiss take it back...” Vi höll säkert på där i en evighet innan Harry kom in igen och sa att käket var färdigt.
Zayn kom aldrig ut för att käka med oss trots han var vaken. Han klagade på att han inte mådde bra efter all sprit. Det var en riktigt härlig stämning runt bordet och vi bestämde oss efter ett tag att sätta oss ute vid brasan ett tag och ha riktigt mysigt. Jag tog en sväng in om Zayns rum och knackade lätt på dörren innan jag gick in utan att vänta in något svar. Han låg under täcket i fosterställning och jag satte mig i sängen bredvid honom.
”Why don't you come out and have a nice time with the rest of us?” frågade jag lätt och nuddade honom lätt med handen.
”I'm not feeling too good.”
”Because of the alcohol or because of Perrie?” han svarade inte och jag fick det bekräftat att det var nog Perrie delen som stämde. ”I don't say that the thing you've done is unforgiving but it was really bad, Zayn. I mean...” jag la mig på rygg och kollade upp i taket. ”...I've always thought of you as a guy who would have a really long happy relationship with someone who loves you for you and no one else. And I would be surpriced that the person would be Jen. But if it works out for you guys then I'm happy. You are my best friends in the entire world. I don't like what you did but I don't hate you. Because you are my brother, remember?” sa jag och puttade till honom med armbågen. Han vände på sig och kollade på mig. 

”Thanks Al, but I don't think that the rest of them agrees with you.” han hade fått en hes och trött röst.
”No, probably not. But they will. And maybe Harry is going to be harsh on you for a while but it's because since I came in to the picture you've been very protective. I haven't brought this up because we haven't been alone. But maybe you could step it down an inch.” jag kollade på honom och han nickade.
”Okay.” var det enda han sa.
”Good. So you will come out?” frågade jag hoppfullt och han nickade. Vi satte oss upp och jag kom på något jag inte hade sagt. ”I played today.” sa jag glatt och han log mot mig.
”So I've heard. I am proud of you. Like a big brother should be.” sa han och skrattade. Jag drog upp honom ur sängen och vi satte oss ute hos dom andra och jag kollade mig omkring runt alla dessa härliga människor. Förra veckan hade jag inte ens haft en vän i hela världen. Pappa räknas absolut inte! Jag levde mitt liv som en zombie, skola, jobb, äta, sova och så om och om igen. Jag förstod nu vad pappa menade.
Och nu hade jag så många nya vänner och även nya slash gamla vänner. Niall hade rätt, jag hade något att leva för. Mina vänner! Jag satt på trädäcket tillsammans med Eleanor insvept i en filt och hade så trevligt!
”Hey!” ropade Zayn för att få allas uppmärksamhet och jag vände mig om. ”Okay, so I am so proud of Aly who overcame her fear today. So... I have something I have to say. And I think everyone will like my idea.” jag höjde på ögonbrynen och kollade konstigt på honom. ”What would you think, Aly, to apply for the X factor?” min haka föll fem centimeter och alla nickade instämmande.
”Are you still drunk?” frågade jag allvarligt. ”Did you hit your head?”
”Aly, you've had ten years to make something out of this and you haven't so... Now I want you to show the whole world. You are incredible, you deserve what we got.”
”He's right.” sa Liam som också instämde.
”No freaking way!” utbrast jag.
”Why?” Zayn höjde på ögonbrynen och jag försökte komma på en riktigt bra ursäkt.
”Because I can't!”
”Are you afraid?” sa han och hånlog. Jag visste vart han ville komma. Han höll alltid på såhär när han ville få sin vilja igenom när vi va yngre. Han började göra en liknelse av en höna och alla började skratta. ”Come on, Aly. What do you say?”

Förlåt för att texten har varit ute och rest och haft sitt lilla egna liv här men hoppas att det ska fungera rätt nu! :)

+5 kommentarer till nästa del! ;*