Jag vaknade upp med ett ryck utav att Zayn snarkade till bredvid mig. Han låg fridfullt och pustade ut världens äckligaste andedräkt så jag drog undan huvudet och försökte låta bli att börja skratta. Håret var som en enda tovig boll och jag tror nog att jag såg mer muskler på honom än vad jag gjorde förra gången jag sov över med honom.
Utan att göra för mycket ljud kasade jag ur den stora sängen och tassade försiktigt över trägolvet för att ta mig till köket. När jag öppnade kylskåpet hittade jag ett några ägg, mjölk och bacon vilket gjorde perfekt till en härlig frukost. Jag började göra äggröra och steka bacon medan jag stod från köket och kollade på teven jag hade satt på till MTV och sjöng med till Torn med Natalie Imbrugliga medan jag vände på baconen.
”That's what's going on, nothings fine Im torn, Im all out of faith, this is how I feel...” sjöng jag och rörde lite i äggröran.
”You're in a good mood today.” hörde jag bakom mig och jag kollade över axeln och såg en morgontrött Zayn med bar överkropp och gråa mjukisbyxor på sig.
”Yeah, I guess...” sa jag och drog lite på munnen medan jag såg att allting var redo. ”Could you bring us some plates?” frågade jag utan att kolla på honom och han tog fram tallrikar och vi tog upp varsitt lass på tallrikarna, varsitt glas juice och satte oss på barstolarna. ”What are you going to do today?” frågade jag nyfiket medan jag började knapra på ett bacon.
”I'm going to do some shopping while you are packing up back at your place, then I guess we are going over to Harrys to drop you off and after that I think I'll be going to hang out with Jenny. She wanted me to help her with some stuff.” Jag nickade långsamt och drack lite utav min juice och insåg att jag inte kunde ta min allergi medicin och jag bestämde mig att jag var tvungen att komma ihåg det innan jag stack hemifrån.
När vi käkat upp satte vi ner grejerna i diskmaskinen och Zayn hittade ett par försmå byxor som jag kunde använda och en vit t-shirt. Jag gjorde som förra gången och tog skärpet och mitt gummiband för att göra kläderna trendiga och tillsist var jag redo att ta mig hem. Denna gången gick vi inte ut genom framdörren utan tog hissen ner i garaget och Zayn började dra mig ner längst in i garaget.
”You have to be kidding me.” muttrade jag när jag såg den svarta glänsande bilen med ett Bentley märke på sig. ”What is it with you guys and cars!?” utbrast jag och Zayn skrattade till.
”We have to spend the money on something. And it's this or drugs.” jag visste att han skojade men jag slog lätt till honom för att han ens skojade om det.
”Not funny! You could save it or maybe donate it to the children in Africa not buying one if the most expensive cars in the whole world.” klagade jag.
”Do you want to go home?” sa Zayn och höjde på ögonbrynen och jag skakade oförstående på huvudet. ”Then jump into this LOVELY car...” han skrek ordet 'lovely' så det ekade i källaren. ”... And don't make my beloved angry.” jag fattade att han menade bilen och jag kunde inte hålla mig för skratt men när jag försökte öppna dörren gick den inte att öppna.
”Open the doors then.” muttrade jag och han fick gå över på min sida för att hjälpa mig öppna dörren som öppnade sig helt fel enligt mig. Zayn muttrade något om att han borde köpt en mini bil åt mig så jag inte skulle behöva bli körd av honom och att det hade varit mindre smärtsamt på det sättet. Jag gav honom en sur min och räckte ut tungan mot honom vilket fick mig att känna mig som ett småbarn. Motorn startades med ett muller som skulle vilken bilälskare som helst att lägga sig ner och pussa marken däcken just kört på.

När vi kom fram till den fejk adress som jag pekat ut för Harry tidigare fick jag gå in i den okända trappen och fick vänta tills Zayns flashiga bil hade försvunnit från gatan innan jag kunde springa över gatan och hem till vår lilla äckliga lägenhet som antagligen vart allt för varm nu så här dags vid lunchtid när solen hade legat på hela morgonen. Jag försäkrade mig också om att inte visa för mycket utav mitt ansikte och kollade mig om innan jag tog mig in i den lilla gamla trappuppgången. Jag kom flåsandes in genom dörren och märkte att pappa var i vardagsrummet med ett par räkningar som han satt och gnuggade sig i huvudet på.
”Hej, pappa.” ropade jag och sprang in på mitt rum för att samla på mig alla mina grejer. Men till min förvåning var allt redan i packat i tre bags.
”Jag har redan fixat åt dig, hjärtat.” ropade han tillbaka. ”Det känns som om jag inte har sett dig på evigheter.”
”Det var ju inte så längesedan.” sa jag och bar ut alla tre tunga väskor på samma gång och satte ner dom i hallen. Jag kollade på klockan och Zayn skulle inte komma än på en timme. ”Vi träffades ju igår.”
”Jo, men du är aldrig hemma nu förtiden.”
”Jag vet.” mina skuldkänslor kom vällande över mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om jag skulle vara helt ärlig och kramade om pappa hårt. ”Förlåt.” mumlade jag och drog in hans doft utav aftershave och lite utav den unkna doften av lägenheten hade fastnat i kläderna.
”Be inte om ursäkt. Jag är så glad att du har Zayn som kan stå ut med att du klagar på honom.”
”Har han sagt det?” sa jag och höjde på ögonbrynen.
”Ja...” sa pappa och skratta till. ”Du håller jämnt alla i schack verkar det som. Det är bra att du har honom. Dock verkar han vara en utav anledningarna till att du flyttar över till honom ett tag.”
”Ja...” mumlade jag och ville inte prata om det längre. ”Hur går det med räkningarna?” frågade jag osäkert och kollade över axeln.
”Det verkar som vi får ta ännu ett lån är jag rädd för.” han såg ledsen ut och man såg att åldern hade börjat sätta sina spår på honom.
”Är det för att jag inte jobba igår?” ångesten kom fram inom mig.
”Nej, nej. Inte alls Alison.” sa han och drog en hand genom håret. ”Dock är jag rädd för att om du slutar så vet jag inte hur det ska gå. Men du borde vara minst lika fri som dina vänner så du ska absolut inte oroa dig. Vi hittar en lösning gumman.” han rufsade till mitt hår och jag log. Han granskade mig först då uppifrån och ner och jag insåg att jag fortfarande hade Zayns kläder. Pappa höjde ögonbrynen lite och jag log mot honom.
”Det är Zayns, pappa.” för att förtydliga den saken. ”Men jag ska bara gå och byta om.” sa jag och hoppade iväg till mitt rum för att skaffa fram ett par slitna jeans shorts och ett linne. Jag redde ut mitt hår och såg till att jag hade det uppsatt i en tofs innan jag kom ut från mitt rum igen och tog mig in i badrummet för att fixa lite mascara på ögonfransarna så jag inte såg allt för trött ut. Jag la ner Zayns kläder i en utav väskorna och plockade ner mina badrums grejor i väskan också. ”Jag vill verkligen hjälpa dig pappa.” sa jag med ångest i rösten. ”Jag vill inte att du ska jobba ihjäl dig och jag vill att vi ska fixa detta tillsammans. Vi är inte den rikaste familjen och vi bor på denna hemska platsen som man knappt kan kalla lägenhet. Men jag vill hjälpa.” han gick fram till mig och tog mitt huvud i sina händer.
”Lyssna på mig, Alison. Du behöver inte oroa dig.” jag hörde vad han just sagt men hans ögon sade något annat. ”Om du vill hjälpa mig så måste du ha det roligt med dina kompisar och göra det du är bäst på.” han kollade mig i ögonen och släppte sedan mitt huvud. ”...det är musiken.”
”Så du säger att jag borde vilja vinna X factor?” frågade jag tvivelaktigt
”Vinna?” sa han och skratta till. ”Du ska göra det du lever för. Din mamma skulle vara så stolt över dig.” Jag kollade på klockan och såg att jag var sen.
”Helvette jag är sen!” utbrast jag och sprang ut i hallen för att hoppa i mina slitna Converse och mina tre väskor på axlarna. ”Älskar dig pappa! Vi hörs ikväll.”
”Älskar dig gumman!” hörde jag innan jag hörde dörren dras igen. Jag struntade i hissen för den gick för långsamt så jag började springa ner för trapporna och ut på trottoaren och började springa mot min fejk adress. Om Zayn var där... Vad skulle jag säga!? Det var den enda frågan jag hade i mitt huvud och jag hade ingen bra undanflykt just nu. Och om jag ljög så var jag tvungen att göra det riktigt bra. När jag kom runt hörnet svor jag för mig själv när jag såg att den svarta glansiga bilen var där. Jag slängde in mina väskor i bagaget bredvid ett antal påsar som Zayn antagligen hade efter shopping turen, och öppnade den knepiga dörren innan jag klev in i bilen och såg ursäktande på Zayn. Han var mörk i blicken och jag visste inte vad jag skulle säga.
”Where have you been?” frågade han misstänksamt. Tänk Alison TÄNK!
”I went to the store around the corner to find something that I wanted to buy but it was sold out. So never mind.” sa jag och försökte andas normalt igen efter min färd genom kvarteret.
”With all your bags?” sa han och höjde ögonbrynen som om han visste att jag ljög. Ljug bättre Alison! LJUG BÄTTRE!
”Yes, but I couldn't just leave them in the loby now, could I?” sa jag och försökte låta så övertygande som det bara gick.
”You can't do that.” sa han irriterat och syftade på att jag hade sprungit ute i allmänheten utan uppsyn och han började köra genom Londons gator mot Harrys hus.
”Well, I was careful and nobody recognized me so...” jag såg den där blicken på Zayns ansikte som sa att han var trött på diskussionen och han satte igång radion istället och 'Live while We're young' kom ut genom högtalarna och jag kollade trött på Zayn.
”What?” frågade han roat och jag kollade förundrat på honom.
”Nothing.” sa jag och han började sjunga med när refrängen började. Han rullade ner de tonade fönsterna lite så solen kom in genom glipan och träffade mitt ansikte. De få hårstråna som hade slitit sig från min strama tofs fladdrade i vinden och träffade mig irriterande i ansiktet. En början på en härlig dag...

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

Förlåt för att det dröjde men har haft skolavslutning och massa sånt idag!