WTWC - Kapitel 35

Det tog mig cirka fem minuter innan jag fattade att jag kunde inte gå hela vägen hem genom London då folk började lägga märke till mig. Jag fick ringa Jason som hämtade upp mig och körde mig hem. Bil färden var nedstämd och trots att Jason försökte muntra upp mig och erbjuda sig att shoppa tillsammans med mig så sa jag nej. Jag ville bara hem och tänka på något annat inför i morgon. När vi kom fram till Zayns lägenhet tackade jag för idag och gick upp och låste om mig och jag var glad över att Zayn inte var där. Självklart när jag var lättad över att det fanns glass i frysen ringde telefonen som stod på baren mellan köket och vardagsrummet. Jag satte mig ner med en sked och glass paketet. Jag kände igen numret och tryckte på grön lur och sedan högtalaren.
”What?” sa jag trött.
”Is that how you are answering everytime that phone is ringing then don't answer my phone!” utbrast Zayn.
”Hmm...” sa jag och tog en alldeles för stor sked med glass så jag fick ta mig om huvudet. ”Brainfreeez.” klagade jag.
”Are you eating ice cream?”
”Hmm...” sa jag igen och blundade för att få bort ilningen i huvudet.
”What happened?” suckade han.
”Why do you think something happened just because I am eating ice cream?” frågade jag buttert medan jag tog upp ytterligare en sked och granskade den. Han hade rätt jag brukade högst sällan käka glass...
”You want to talk about it?” frågade han med en broderlig ton i rösten.
”Not really.”
”Jenny told you something?”
”Stop guessing when you already know everything apparently!” utbrast jag.
”Of course I know, Aly! Jen called me and was worried about you because you left with out supervision!”
”Well, if she didn't tell me that I am a nobody then I wouldn't leave.” väste jag.
”I know she is saying stupid things sometimes but she still loves you.” jag hörde buller i bakgrunden och orkade inte bry mig om vad han sa.
”What are you doing?” frågade jag istället.
”Don't change subject! I'm in New York. We are going to preform this afternoon so we are doing some rehearsal before. And tomorrow are we having a day off so it will be nice.”
”New York? That's nice.” sa jag med en så normal röst som möjligt.
”Anyway. I've got to go. But good luck tomorrow and I really hope you and Jen can talk to each other soon.”
”Hmm...” sa jag igen. ”Love you.”
”Love you more.” sa han och jag lade på.

På morgonen så höll jag på att försova mig. Att gå upp kvart i sex på morgonen var omänskligt och rent utav för jävligt. Jag tog med mig ett par mjukis byxor och ett linne i en väska tillsammans med en vattenflaska om det nu skulle bli något ansträngande. Jag tog på mig mina favorit jeans och en fin topp som skulle förhoppningsvis göra mig lite mer uppklädd. Jag försökte först göra något åt mitt hår som Eleanor hade hjälpt mig med tidigare men denna gången förblev det ner släppt. Jason hämtade upp mig vid sju och då var jag redo för dagens utmaning. Det var hundratolv deltagare som satt utspridda i den stora arenan och jag satte mig ner på en stol längst bak för att inte dra allt för mycket uppmärksamhet. Jason satte sig ner bredvid mig och jag antar att han hade fått en tillsägelse igår att inte ge mig allt för långa tyglar när det kommer till min frihet. Han höll mig i alla fall lite lugnare när jurryn kom in på scenen och hälsade oss varmt välkomna.
”Welcome!” sa Simon i sin mikrofon. ”This is it. It's time to see what you are made of and you are here to fight for what you believe in.”
”Look around you.” började Cheryl med sin lätta brytning som gjorde att det var lite svårt att förstå henne. ”You are hundred twelve contestants in here in this room right now. And One of you is going to be our next X factor winner.”
”Today we are going to cut you down from hundred twelve to twenty four contestants who is going to the judges houses.” fortsatte Louis.
”Good luck everyone. You can now go behind the stage to prepare and then it's time to begin.” avslutade Simon och de gick av scenen. Jason och jag tog mina grejer och började gå med strömmen till en utav dörrarna som ledde bakom scenen. Jag satte mig bland de andra och jag såg att folk kollade på mig och försökte snegla utan att jag skulle lägga märke till det.
”Are you good?” viskade Jason och jag kände stämningen i luften var väldigt spänd. Det var knappt någon som pratade vilket gjorde att Jasons viskning var väldigt hög.
”Yes.” mumlade jag. Och med det ordet sagt så blev jag och tjugo andra inkallade på scenen. Mina ben bar mig knappt som det var och jag kände att jag borde käkat mer till frukost.
Första steget var att vi skulle sjunga en valfri låt på trettio sekunder och imponera så pass mycket på jurryn som satt nedanför scenen och kollade upp mot oss.
”Alison James.” hörde jag Simon kalla mitt namn och jag tog ett steg fram. Varför skulle jag ha sån tur så jag skulle komma först? ”What are you going to sing?”
”It Will Rain by Bruno Mars.” sa jag och tänkte på första meningen jag skulle sjunga. Jag hade valt att börja raderna innan refrängen för att få så mycket utav sången som möjligt. Jag kollade över jurryn och Simon nickade till som ett godkännande att jag kunde börja. ”There's no religion that, could save me, No matter how long my knees are on the floor, oh,” jag blundade och kände melodin spela inom mig. ”So keep in mind all the sacrifices I'm making, To keep you by my side, And keep you from walking out the door.” Jag försökte stänga ute dom nitton andra som stod och kollade på min rygg och fokuserade på jurryns miner. ”Cause there'll be no sunlight, if I lose you, baby...” Louis gungade till melodin på sin stol som såg nästan ut som en skrivbordsstol. ”...There'll be no clear skies, if I lose you, baby...” tjejen som var dagens gäst jurry medlem var väldigt vacker med sitt korpsvarta långa hår och hon var väl sminkad. Hennes bruna ögon lös och log uppmuntande mot mig. ”...Just like the clouds, my eyes will do the same if you walk away...” Mina ögon flög över på Cheryl som log gillande mot mig.”...Everyday, it will rain...” slutligen nådde jag Simons stenhårda ögon och naglade sig fast i mig som fick mig att sluta ögonen ännu en gång. ”... rain, rain, ye-he-he.” jag slutade och Simon nickade gillande mot mig innan jag klev tillbaka in i ledet igen och stod och lyssnade på de nitton andra som sjöng. Vissa var riktigt duktiga och jag kände mig lite vilsen ibland på vad jag egentligen gjorde här. Alison, du är här för att du ska ge din pappa ett bättre liv. Ge dig ett bättre liv, ryck upp dig! Tänkte jag för mig själv. Vissa utav deltagarna hade bara charmen men inte talangen och jag förstod varför dom hade blivit accepterade för de var original hela högen. Det kändes som en evighet att stå och lyssna på alla andra. Men tillsist fick vi ett klartecken om att allt var färdigt och vi kom av scenen och det kändes som en stor sten lyfts från mitt bröst.
”Did it go well?” frågade Jason nyfiket och kollade upp från sin mobil.
”I think so.” sa jag och försökte andas normalt. ”You don't have to be here you know.”
”Zayn is giving me direct orders I'm afraid.” sa han och log snett mot mig. ”I think that girl wants you something.” sa han och nickade mot andra sidan av den stora lokalen vi va i. Jag vände mig om och såg Edona stå i ett hörn och försökte andas lugnt. Jag vände min blick mot Jason och med en ursäktande blick och gick mot henne.
”Is it you next?” frågade jag och hon nickade.
”You got a babysitter?” frågade hon för att undvika ämnet och jag nickade. ”Zayn?” frågade hon och jag nickade igen och kollade trött på henne och hon skrattade till lite.
”Edona Malik.” hörde vi någon ropa upp och jag kramade om henne.
”Good luck.”
”Thanks.” sa hon och log mot mig.

De sållade ut oss snabbt och kvar var bara femtio stycken när det var lunch. Edona, jag och Jason tog oss till närmaste snabbmatskedja för att slippa käka det som dom serverade oss vilket inte såg speciellt hälsosamt ut. När vi kom tillbaka så var det dags för dans delen som bara var en inblick hur bra vi rörde oss på scenen. Jag kanske inte var den mest viga personen om jag ska vara helt ärlig men koreografin var inte speciellt svårt och vi fick framföra våran lilla del fyra och fyra medan alla satt på sidorna av scenen och kollade på vilket gjorde att mina händer började svettas så fort jag kollade åt ett håll. Allra siste delen då dom skulle göra femtio tävlande till tjugofyra var en låt som dom jurryn hade valt. Vi alla började nynna på den och pränta in texten i huvudet. Denna gången slapp jag gå upp i första gruppen men jag hamnade i samma som Edona och vi gick hand i hand upp på scenen och framförde våra versioner så gott det gick på några sekunder och återgick sedan bakom scenen igen. Jag hade gjort allt nu, alla uppgifter som krävdes av mig och jag var färdig. Edonas min sa att hon var inte nöjd med sin insatts men jag hade ingen aning om vad jag skulle tycka om mig själv. Kanske jag sjöng lite falskt? Missade jag i sticket? Kommer jag klara mig? Klockan var redan sex på kvällen då de började ropa in första gruppen som skulle börja gallras. Mer än hälften kom ut gråtandes och jag kände paniken spridas genom rummet och suset som gick att de inte hade sett det komma för den personen eller den andra. Edona som satt bredvid mig skrollade igenom några twitter statusar.
”You don't have twitter do you?” mumlade hon och jag kollade ouppmärksamt mot henne.
”No.” sa jag och skakade på huvudet och kollade bort mot ännu en grupp som kom helt panikslagna ner för trappan från scenen. Jag såg drömmar krossas framför mina ögon och kanske var det min tur nästa. Men folk kom och gick och ingen ropade upp varken mitt eller Edonas namn.
”Alison...” hörde jag någon säga mitt namn bredvid mig. ”Aly... I think you should see this...”
”What, Edona? You should be worrying about this right now!” sa jag och gjorde en gest mot kaoset som skapades framför oss och vi satt och kollade på. Folk som skrek av glädje och folk som grät ut sin frustration att dom aldrig skulle lyckas.
”Aly, please. You need to see this.” hon räckte fram mobilen och visade mig en bild på Harry och Taylor Swift.
”What?”
”Read.” uppmanade Edona.
”We don't have much time left.” sa jag och syftade på att snart skulle det vara våran tur.
”Harry Styles have spent his afternoon with the gorgeous Taylor Swift in Central Park zoo...” började Edona läsa medan jag kollade rakt fram och såg en mamma som kramade om sin gråtande dotter och mitt hjärta brast. ”The lads in One Direction had their day of and Harry spent all his day with Taylor. First at the zoo and then he went over to hers hotel. 'They seem very close' the sours told In touch. Everybody asks this question: Where is Alyson? We have the answer: in the booth camp of X factor.”
”That doesn't mean anything.” mumlade jag och fortsatte kolla på folk som kom ner från scenen glada.
”So I thought.” sa hon och började skrolla på mobilen igen. ”Taylor Swift and Harry Styles holding hands and making out at the birthday party they attended to later today... What is Alison going to say?” läste hon och hon tryckte upp en bild som höll på att ladda upp. Jag kollade roat på henne som om allt var ett skämt.
”You are joking right?” sa jag med ett skratt som fastnade i halsen. Hon sänkte ner huvudet och gav mig mobilen. En bild på Harry och Taylor byter saliv kom upp på bilden och jag kände att hela jag blev kall. Allt som var runt omkring mig betydde inget längre och det kändes som att hela min kropp hade gått av på mitten. Han.... Han.... Hon... Jag kunde inte tänka klart och min magen vändes ut och om och jag försökte hålla nere maten till varje pris. Han sa att jag va speciell? Att vi det vi hade var viktigt för honom? Jag kände att min underläpp började darra och en tår åka ner för min kind men jag bet mig så pass mycket i läppen så jag kunde känna blodsmaken sprida sig i munnen så länge jag inte skulle bryta ihop. Jag hade gett honom en del utav mitt hjärta men gav inte tillbaka det? Jag har försökt i tio år att öppna upp mig till någon speciell och jag valde honom... Och han... han... han lurade mig? Han... Förtvivlan vällde upp inom mig. Jag måste bort här ifrån, nu, direkt. Jag vill inte vara här länge jag måste fly. Bort här ifrån för alltid, varför skulle vi komma tillbaka? Varför? Om jag hade sluppit Zayn hade jag aldrig träffat Harry och då hade jag inte behövt känna såhär. Jag måste bort här ifrån NU! Paniken steg inom mig. Högtalarna sprakade till liv och en kvinnlig röst kom ut genom dom.
”George Cameron, Chase Abrams, Edona Malik, Lauren Blake, Amber Wilson, Logan Cooper, Chelsea Sprouse, David Fay, Carly Gore and Alison James. You are up next.”


+11 Kommentarer till nästa del! ;)

Det blev en rätt lång del så enjoy! :D

Kommentarer
Jenny!

Aww poor aly :/
vill läas mer!

Date: 2012-12-27 Time: 01:53:17
Alexandra

Jätte bra kapitel :) Mera! xD

Date: 2012-12-27 Time: 02:25:27
olivia

mer!! :D

Date: 2012-12-27 Time: 03:32:08
blogg: http://nattstad.se/oliviaholm
Anonym

mer!

Date: 2012-12-27 Time: 07:09:09
Alicia

Ah du måste skoja med mig!!!! Hur kan detta vara så bra?! :D såhär kan det bara inte hända... Jag vill läsa mer!! Skriv skriv skriv! :D x

Date: 2012-12-27 Time: 07:09:59
Emelie ^.^

mermermer! :3

Date: 2012-12-27 Time: 09:41:26
blogg: http://betternow.blogg.se/
Julia

Meeeeera :)

Date: 2012-12-27 Time: 09:54:41
Fanny

Åh nej, mera!

Date: 2012-12-27 Time: 10:31:40
lisa

Meer !:)

Date: 2012-12-27 Time: 11:01:24
Em

Meeeeeeeeeeeer :D:D

Date: 2012-12-27 Time: 13:26:52
Emmelii

Sjukt bra meeer :(

Date: 2012-12-27 Time: 13:49:43
Anonym

MEEEEEEEEEER!

Date: 2012-12-27 Time: 18:53:15
edona

Wow jätte bra!<3

Date: 2013-01-02 Time: 00:41:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: