Jag ansökte om ledighet från jobbet och skolan. Det fanns vissa svårigheter att ficka ersättare för mig eftersom Eleanor hade redan bett om ledighet tydligen. Jag lade märke till att jag redan förutsatt att hon skulle komma och jag blev ängslig över att dela på en liten stuga med åtta pers som jag knappt kände.

När dagen väl kom var jag faktiskt riktigt nervös och jag kunde inte riktigt reda ut vad som var nödvändigt att ta med sig under helgen. Men jag tryckte i lite jeans och tröjor men även ett och annat antal shorts och även en bikini. När jag var färdig hade jag precis fått ihop min bag men det var en lättnad över att jag bara behövde en väska. Jag hade redan sagt hejdå till pappa innan han stack på morgonen och åt min frukost lugnt och var utvilad efter min sovmorgon. När jag kollade ut genom fönstret innan jag stack var det soligt så jag tog på mig mina solglasögon och bestämde mig för att gå till adressen istället för att ta tunnelbanan. Det skulle inte ta så lång tid och jag behövde rensa min hjärna lite för att hålla mig lugn hela resan. Jag la undan min skinnjacka hemma och tog en jeansjacka istället som fick ett litet sommarledigt uttryck. Jag hade faktiskt tagit på mig en blommig sommarklänning idag med ett par svarta converse och satt upp mitt hår i en hög tofs.

Efter en tjugo minuters gång genom stan så hade jag äntligen hittat rätt gata och rätt hus. Det var ett lägenhetshus och utanför stod folk och packade i bilarna. Jag såg att Jen redan var där och pratade med Eleanor.

”Hey!” ropade den krulliga killen som jag inte kom ihåg namnet på.

”Hi...” började jag och kände att jag borde kunnat namnet.

”Harry.” hjälpte han mig.

”Right.” sa jag och kände mig lite fånig. Jag satte solglasögonen i håret. ”So where should I put my bag?”

”I'll take that.” sa han lätt och ryckte ifrån mig väskan lätt och slängde in den i en utav bilarna. ”So are you ready for a great weekend then?”

”I guess.” Han lutade sig mot en utav bilarna.

”You could ride in my car.” erbjöd sig Harry och log mot mig.

”Easy tiger.” muttrade Zayn som kom upp bakom honom. ”You're here!” sa han glatt och kramade om mig och pussade mig på kinden.

”Of course.” sa jag och log mot honom. Jen vinkade längre bort och jag kände att jag hade nog oroat mig i onödan. Hon hade verkligen slått på stort och hade en strandklänning på sig och såg nästan ut som en modell i sina stora runda solglasögon och hennes långa brunetta hår vilandes över på ena axeln.

”I really hope you only got one bag. Jen took all the space.” muttrade Zayn.

”You've already started to argue?” frågade jag och började skratta. ”This will be fun. Just like old times.” jag knuffade till honom i sidan och han muttrade något som jag inte kunde höra.

Jag satt i samma bil som Louis, Eleanor, Liam och Harry. Louis körde och Harry klagade ständigt på att han skulle döda hans bil om han inte körde långsammare.

”You are the one to blame. Why do you have to buy a car with more horsepower than a normal human?” suckade Louis som en trött mamma. Han lättade lite på gasen och Eleanor vände sig mot mig.

”So how do you know Zayn?” frågade hon nyfiket.

”We used to be bestfriends when we went in kindergarden.”

”But he's older than you right?”

”Yes, but he had to repeat a year in first grade.” hon nickade långsamt och försökte komma på något att fråga.

”You used?” frågade hon sedan och jag kände att alla öron var riktade mot mig.

”Well, yes. I had to move when I was eight. And after that we didn't meet again. Until this week.”

”Where did you go?” Harry hoppade nu in i samtalet och kollade bak mot oss i baksätet. Han skakade rätt håret och kollade mot mig med sina gröna ögon. Hans ögon var förtrollande och när man kollade in i dom kändes det som man höll på att drunkna.

”Sweden.” sa jag och undrade när jag skulle sluta prata sanning.

”Really?” nu var det Liam som inte kunde hålla sig. ”Then you must have heard of us before?” det var ingen riktig fråga utan snarare ett påstående.

”I do. It's just that I'm not a fan.” jag slutade prata och såg att alla stelnade till. ”No!” utbrast jag. ”Please! Don't take that in the wrong way. I mean,” jag suckade och dom började röra på sig igen. ”I mean,” försökte jag igen. ”I like your music. I'm just not crazy about, you. Did I get it right this time?” den sista frågan var mest ställd till mig.

”So you like our music but are not a fan?” försökte Harry klargöra.

”Exactly.” sa jag och log mot honom. Jag kollade ut genom fönstret och tänkte inte på Liam som fortsatte prata. ”Huh?” sa jag och kollade mot honom.

”Why?”

”Why what?”

”Why aren't you a fan?” sa han igen och jag trodde det var ett skämt men alla kollade intresserat mot mig.

”Do I need to be?” frågade jag osäkert. ”I'm not the type om girl who screams and faints just because I meet someone who is in a boyband. That's just weird.” klar gjorde jag och kände direkt igen att det blev fel. ”Not that I'm saying that your fans are weird. It's just nothing I would do.” rättade jag mig.

”For a moment there I thought I would have to throw you out of this car.” sa Louis komiskt och alla började skratta.

+4 Kommentarer till nästa! :)