Jag blev invisad i lobbyn och jag gick fram till receptionen. ”Hello. Mr. Payne is expecting me.” sa jag till kvinnan bakom disken. Hon var nog över fyrtio och såg väldigt strikt ut med sin strama snodd i håret.

”Wait here.” sa hon vänligt och ledde sedan in mig i något som skulle vara en dödsfälla för oönskade gäster. Jag gick först igenom en metalldetektor, sedan blev jag visiterad och förhörd med massa konstiga frågor. De kollade mitt pass noga och efter en halvtimme var jag frisläppt och ledd upp till rum 4008. Även där var jag tvungen att berätta mina ärenden med killarna och visa mitt pass innan den stora vakten knackade på dörren till suiten. Det var Louis som öppnade dörren och såg glad ut över att se mig.

”Finally! We've been waiting for you!” sa han anklagande. ”The Romeo has gone back to be a frog.” sa han sarkastiskt och visade mig in och visade sina gentleman tricks genom att ta min bag.

”Is it really the best time to be ironic when clearly Harry isn't walking on the sunshine?”

”Look who's ironic now!” jag kollade mig omkring och det var en hel suite men en otrolig utsikt över kusten.

”You all live here?”

”No, we live in England, remember? That's where you've been the last couple of months.” jag kollade trött på honom. ”Too much?” sa han tveksamt och jag nickade. ”Yes, it's with three bedrooms and I sleep with Harry. So this way young ladie.” han föste in mig i ett sovrum och pekade på dörren. ”He won't come out.” väste han och gick sedan där ifrån.

Jag var osäker på vad jag skulle göra och vad dom ville att jag skulle göra. Mina fötter tog mig till dörren och jag tryckte örat mot den och letade efter livstecken. Jag knackade lätt på dörren. ”Harry, it's me. Let me in.” ingenting hände men jag hörde någon röra sig där inne. ”I know how it feels. You are feeling powerless and I know that you want everyone to like you but you just can't. And what they are saying about you is harsh but they don't know you.” jag slutade prata och knackade igen. ”Let me in.” jag hörde låset vridas om och jag öppnade dörren långsamt. Bad rummet var mellanstort och rymde ett badkar, toaletten och ett handfat. Harry satt med ryggen mot badkaret. Jag gick fram och satte mig på huk framför honom och la mina armar över hans ben.

”What are you doing here?” muttrade han och torkade en tår. Han hår var i tovor och man såg att han hade lite skäggstubb som visade sig på kinderna.

”I'm here because your friends are worried about you.”

”They shouldn't be. I've been here before.”

”But you haven't locked your self up in a bathroom before.” sa jag och kollade mig omkring. ”How long have you been in here?”

”I think a day.” fortsatte han muttrandes.

”Why?”

”Because I have to think about stuff.”

”Stuff?”

”I'm about to do the hardest thing I've ever done...” han kollade på mig med rödsprängda ögon. ”I'm breaking up with you.” Jag blev lite chockad men mest utav allt: ARG.

”You're breaking up with me?” frågade jag sårat.

”I'm no good for you.” jag torkade bort tårarna ilsket och reste mig upp.

”I've been on a freaking plane for twelve hours to come here. To help you to get over this crap, to tell you I'm here for you and you are telling me that you're breaking up with me. Harry! Look at me. Does it look like I'm willing to let you ruin your self!?”

”Go.” muttrade han. Jag spärrade upp ögonen i rent raseri.

”Why don't you go!?” skrek jag. ”Out to your fans! FANS! That support you. And your friends! If you add those to amazingly important factors you have enough fucking support to break down all of those fucking haters hundred times over!”

”Go home.”

”I don't have a HOME!” skrek jag på honom och han kollade upp. ”I haven't been able to call anything home after this summer! Sweden isn't my home anymore and I'm too freaking messed up alone in England to call it even a fucking vacation!” jag tog mig för munnen för att dölja min läpp som darrade. Jag höll inne all ilska och jag försökte andas. ”That's all I had to say.” sa jag lågt.

”Good.”

”Good.” jag reste gick mot dörren och stängde den efter mig. När jag kom ut i sovrummet igen stod alla fyra killarna där och såg skräckslaget på mig.

”Remind me boys that I'll never try to get Spencer Cowell mad. I think I have shit my trousers.” sa Louis och killarna nickade. Jag kollade irriterat på dom och andades och gick in i badrummet igen.

”Okay, so this doesn't work for me.” konstaterade jag och satte mig på toalettstolen och la mina armar i kors över bröstet och kollade på Harry som nu var helt röd i ansiktet. Det gjorde ont i hjärtat att se honom må så dåligt. Så jag reste mig för att sätta mig bredvid honom vid badkaret. Vi satt där länge och han lade sitt huvud i min famn och jag kramade om honom så gott jag kunde och andades in hans doft bland allt hår.

”You've been my home for the last couple of months. Where ever you go. You take our home with you.” började jag lugnt och sansat. ”And all those hateable things that are said about us. They can't touch us if we're together.”

”I'm getting so angry when I see all those horrible things be written about you.”

”I'm glad you are so passionate about it. But the words would only hurt if it came from you. I mean, I don't care a shit about what a guy from the deepest Amazon rainforest thinks about me.” han började skratta och jag log och släppte taget om honom och han lade armen runt om mig.

”I love you.” sa han och pussade mig på kinden. Hans stubb var strävt och jag drog mig undan efter ett tag.

”You're in the bathroom and you haven't shaved for a day?” frågade jag ironsikt. Han ryckte bara på axlarna. ”Why don't we do like this. I go out to the guys and hang witht them. While you are freshing up.”

”You don't like my new stile?” frågade han sarkastiskt.

”I'm not going to answer that.” sa jag lätt och pussade honom på kinden och hoppade ut från badrummet.