Kapitel 21

 Vi sa hejdå till varandra och jag bad honom ännu en gång att låta bli att nämna detta för någon och speciellt undvika ämnet när det kom till Harry. Louis bad mig att hålla mig inne den sista dagen så jag slapp hamna på foto och att jag skulle smsa honom så fort jag hade anlänt till Cardiff och arenan där dom ska spela. Antagligen utav säkerhetsskäl, det som jag fruktat hela tiden över vem som skulle kolla till mig när Simon inte var hemma fick mig att skratta. Eftersom Lou var så nära till hands så var han den som skulle se till så att det inte var några fester, killar eller liknande i huset. Jag ansåg det som opassande eftersom han bara är ett år äldre än mig och att han snart skulle åka iväg för flera spelningar runt om i världen. Men Louis ställde gärna upp de gångerna han kunde och Simon hade inga problem med att lätta lite extra på tyglarna. Och jag är inte den tjejen som fixar en fest bara så där. Det är helt enkelt inte jag, jag är inte den där partytjejen som uppenbarligen får alla killar att vilja bli tillsammans med mig. Jag tror att Simon visste det också, så jag lät honom helt enkelt att göra som han ville med denna situationen.

Dagen därpå fick jag hem alla mina skolböcker och jag startade mina studier. Självklart blev det svensk litteraturhistoria och historieuppsats om greker. Inte direkt hur jag ville spendera min dag men jag gick upp i tid och var färdig efter lunch. Jag måste säga att det är så mycket roligare att studera hemma eftersom man har inte allt distraherande runt om sig.

Fredagen kom snabbare än väntat och kvällen var här då jag faktiskt skulle få träffa Harry för första gången efter sommaren. Jag valde en blommig blus och mörka jeans tillsammans med ett par svarta pumps som jag hittade i min garderob som jag antagligen måste glömt här. Jag satte upp håret slarvigt i en klämma och lät mitt naturliga vågiga hår trilla ner här och var. Simon skulle inte följa med men han fixade fram en bil åt mig så jag slapp ta taxi. När jag skulle påminna honom om att jag faktiskt inte hade körkort, men han tänkte som vanligt ett steg före mig och hade fixat en chaufför.

Bilresan tog tre timmar och trafiken i stan var hemsk. Jag bad chauffören att parkera ett kvarter bort så att den flashiga bilen inte skulle dra uppmärksamhet. Självklart smsade jag Louis innan jag började smyga i gränderna för att komma fram till arenan som var totalt omringad av fans på framsidan. När jag såg bakdörren blev jag lättad för mina fötter höll på att döda mig och jag började gå mot dörren. Jag försökte öppna den men självklart var det låst. Jag drog lite hårdare och plötsligt gick den upp och allt blev svart.

”Spencer? Oh my god, you're bleeding!”

”Louis?” jag öppnade ögonen och såg en orolig brunett kille över mig. Visst hade jag rätt, det var Louis. Jag tog mig för näsan och kollade sedan ner på min hand. ”Did I ever mention to you that I throw up when I see blood?” sa jag och försökte vända på mig så jag inte skulle kräkas på honom. Han bar upp mig i hans famn och vi kom in i en trappuppgång och sedan stannade han framför en dörr. Han satte ner mig och tog av sig sin hood och satte den på mig, drog upp luvan och tog upp mig i hans famn igen. Jag visste inte vart han skulle föra mig men när jag såg sjukhuspersonalen förstod jag att han tog mig till deras akutpersonal bakom scenen, där av hooden jag hade uppe fortfarande.

”Could you please take care of her? I accedentally hit her with a door. Are you sure you feel fine?” han kollade fortfarande oroligt på mig och jag nickade och tog mig för näsan igen. Han hejdade mig från att kolla om det fortfarande blödde. ”Please, no more throwing up. I can't bare that much more. But I've got to go and get ready. Harry doesn't know so wait until we're up on stage til you go out from this room.”

”No, problem, Louis. We'll take care of her.” svarade sjukhuspersonalen och jag kollade på den blonda tjejen med sin mörka uniform.

”Good luck out there.” ropade jag efter honom och är inte säker på han hörde.

Efter ett tags undersökning fast gjorde dom att jag hade en lätt hjärnskakning som inte var speciellt farlig och jag fick ligga med papper i näsan ett tag men det enda märket jag skulle få var ett stort blå märke som var över näsryggen.

Jag tackade så mycket för hjälpen och när jag var färdig frågade jag någon efter vägen till min plats. Showen var i full gång när jag kom in och jag fick smyga förbi arga fans. De höll på att sjunga 'what makes you beautiful' och alla tjejerna blev som tosiga. Jag satte mig lugnt ner och såg ut över kanten snett ner mot scenen att de verkligen hade roligt där uppe. I slutet utav låten applåderade jag precis som alla andra men den enda jag hade ögonen på var Harry som inte kollat upp hit en enda gång. Men när jag fick ögonkontakt med Louis log han mot mig och stötte till en sur Harry som försökte dölja det så gott det gick. Louis viskade något i hans öra och Harry ögon flög bort mot min sittplats och våra ögon möttes och man såg lättnaden stod skrivet över hela Harrys ansikte. Han var glad över att se mig där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: