Normalt sätt skulle jag hoppa utav glädje att få åka till morbror Simon detta sommarlovet. Men för en gångs skull när jag hade en nästan-pojkvän och en bästa vän som jag hade planerat hela lovet med, så kunde jag inte sluta vara sur på mamma när hon gjort denna resan till England som en tradition!

”Snälla, mamma. Kan jag inte bara få stå över denna gången?” protesterade jag.

”Seså, honey. Han kommer bli besviken om inte du kommer.” Mamma var engelsk egentligen och hon träffa pappa, som är svensk, i England och de flyttade hit. Välkommen till det tråkigaste landet i hela världen, Sverige! Trots mamma har bott här i snart tjugo år så har hon fortfarande den där engelska brytningen som inte går att få bort.

”Men han har ju Jessica att gulla med nu.” Jessica var min lillasyster på fem år som absolut älskar att vara hos Simon eftersom han har tydligen den bästa hunden i hela världen. Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte ens att det är hans hund!

”Men du vet att han gillar att ha dig runt omkring sig!” fortsatte mamma. Jag tror vi har haft denna konversationen tio gånger nu och hon har sagt att jag ska följa med säkert elva. Det är en vecka tills vi flyger till den regnigaste delen utav hela Europa,på en sommmar! Måste jag bara tillägga. ”Han säger att du ger honom inspiration.”

”Inspiration? Fine!” sa jag till slut. ”Jag går men bara om jag får ut och shoppa också, själv denna gången för ni stressar mig!”

”Okay, sure honey.” Hon var nöjd, det såg man på henne. För att hon har helt plötsligt fått mig till att dra till England. I sommar. Igen!

”Way to go, Spenc.” muttrade jag för mig själv.

”Spencer!” skrek Krista bakom mig. ”Sluta gå så fort! Vänta!” hon sprang bakom mig och jag stannade för att vänta in min bästa vän. ”Tack så mycket.” muttrade hon surt.

”Varsågod.” sa jag och gav henne ett fejk leende.

”Så har du pratat med din mamma?” frågade hon medan hon tog en mörk hårslinga ur hennes ansikte.

”Yepp.”

”Och?” frågade hon förhoppningsfullt.

”Nope, inte en chans att jag stannar i Sverige över sommaren.”

”Va!? Neeeej! Seriöst?”

”Yepp.” svarade jag igen.

”Så finns det en chans att du får gå in i en studio denna gången?”

”Krista,” jag stannade upp och kollade irriterat på henne. Hon gav mig de där bruna irriterande valpögonen. ”Jag har sagt det tusen gånger, jag har varit där!”

”Kommer du få träffa några utav hans klienter då?”

”Vad tror du jag är? En spåkvinna?” jag slog till henne nätt i bakhuvudet och vi fortsatte gå. ”Jag lovar att det kommer vara något äckligt idag till lunch.”

”Jag trodde du inte var en spåkvinna?” retades Krista medan vi gick in i skolan.

”Man behöver inte vara synsk för det.” sa jag och vi skrattade båda.

Vår första lektion var engelska vilket betyder att vi var tvungna att gå skiljda vägar innan Krista gick in i klassrummet. En utav fördelarna till att komma från England. Man föds med Engelska som modersmål och därför får jag ta några lektioner på högskolenivå medan resten utav klassen får göra de där tråkiga övningarna. Eftersom min lärare oftast bara ger mig uppgifter inför lektionerna får jag jobba ensam i biblioteket. Jag har alltid trott, enda sedan han började undervisa mig, att han bara skolkar från sitt arbete när han egentligen ska vara med mig. Vilket är en teori som fortfarande sitter kvar.

Jag hade kommit långt in i Engelskans litteratur historia när någon kom bakom mig och petade mig i sidorna. Jag hoppade till utav chock och vände mig om.

”Ha-Ha, kul.” sa jag sarkastiskt till Eddie som stod och flinade och såg ut som ett litet glin som precis börjat ettan.

”Mycket.” svarade han och drog en hand genom sitt ljusbruna hår och satte sig på stolen intill. ”Så...” började han. ”How's it goin'?” Jag kollade ner på mitt arbete och suckade uppgivet.

”Framåt tror jag.” sa jag. ”Ska inte du va på lektion?”

”Jag är på väg till skolsystern.” sa han och visade stolt upp sitt brännmärke på handen.

”Oj! Men herre gud, gå då!”

”Ta det lugnt, Spenc.” sa han lugnt med sin kaxiga killröst.

”Ey, Eddie. Ska vi dra ut?” hörde jag bakom min rygg och Eddie nickade. André kom fram och kollade på mig. ”Vad gör du här med pluggisen?”

”Eh...” han kollade ursäktande på mig. ”Behövde hjälp med engelska läxan.” jag gav honom en mördande blick men gav upp. Det är därför han är min nästan-pojkvän, han vägrade berätta för sina kompisar. Enligt mig är det inget fel på mig, jag är smart, rätt så talangfull och söt i vissa ljus om jag får säga det själv.

”Men kom då.” och André började gå. Eddie gav mig en puss på kinden och sprang efter.

”Eddie?” sa jag snabbt och vände mig om. Han stannade upp och kollade på mig. ”Ta och kolla upp brännmärket, okej?” han log och sprang efter André.