What about we are staying a bit low for a while? Skrev jag till Harry på sms.

Agree. Svarade han nästan direkt.

Though I can't wait to see you again.

Jag la ner mobilen i min jackficka och försökte hinna ikapp Simon som har dubbelt så långa ben som vad jag har. På lördagseftermiddagen hade killarna dragit hem och Simon hade lagt sina instinkter på is. Jag där emot tog på mig det stora uppdraget inför nästa vecka att sätta ihop en välgörenhetsfest för svältande barn. Simon hade alltid en stor gala middag någon gång under juli månad. Jag insåg inte hur stort ansvar Simon hade gett mig förrän Kendall föreslog att hon skulle ringa alla samtal åt mig för att underlätta arbetet.

One Direction hade flugit iväg på ett antal gigg i Europa och jag skulle inte träffa någon utav dem på minst tre veckor. Vilket fick min hjärna att bara fokusera på eventet och inte skena iväg på Harry. Okej, nu ljög jag. Jag har nog aldrig tänkt mer på en kille någonsin! Vilket var både tragiskt och desperat.

”So what do you think about England?” sa Kendall då vi skulle dra oss mot shopping centret i centrala London för att shoppa lite snygga klänningar inför galan.

”It's wet.” sa jag och hon skrattade och slängde med sitt mörka långa hår. Jag tror nog att varenda kille vände sig om när Kendall strosade ner för gatan.

”Well, it could have been worse.” sa hon och log mot mig.

”Knock on wood!” utbrast jag allvarligt och det fick henne att le.

”Right, don't push our luck!”

”Do you like the lads here then?” sa hon nu med en finurlig min.

”Well... I guess.” sa jag och min tvekan fick Kendall att rycka till och kolla på mig.

”Tell me all about him!” utbrast hon och puttade till mig.

Jag försökte berätta så lite detaljer som möjligt och höll mig till det jag faktiskt visste. Men jag suckade lättat ut när Kendall hittade en klänning som hon skulle testa på. Den var röd överst och ner till var den gjord utav svart skinn. Den passade henne självklart helt fantastiskt, precis som alla andra klänningar hon testade på men hon valde den röda. Jag själv hittade en svart vit klänning med tunna band över axlarna. Jag blev genast kär i den och vår shopping tur avslutades på Starbucks.

”So will he be at the gala?” frågade hon plötsligt och jag trodde hon hade släppt det.

”I don't know.”

”You should ask him to be your date.” sa hon nu entusiastiskt och log uppspelt.

”I think he will be out of town then.” sa jag och hoppades så innerligt på att hon skulle släppa detta snart.

”Too bad. We can be each others dates.” hon log mot mig och jag skrattade och nickade.

När jag kom hem gick jag upp på mitt rum och satte igång min laptop som jag inte använt på hela semestern. Under tiden den startade upp hängde jag upp min klänning i garderoben och satte sedan igång lite bakgrundsmusik. När jag väntade på att datorn skulle logga in så vibrerade min mobil och jag såg att det var Eddie som ringde. Jag suckade och tryckte på grön lur.

”Hallå?”

”Spencer? Är det du?”

”Nej, jultomten.” svarade jag allvarligt.

”Förlåt. Jag vill ha dig tillbaka.”

”Vad kommer du göra annorlunda denna gången som du aldrig gjort innan?” frågade jag tröttsamt. Det blev tyst i luren och jag hörde att han stammade. ”Precis, du kommer inte göra någon skillnad alls.” sa jag.

”Jo, jo, det kommer jag.” stammade han.

”Nej, för du är en sån kille som aldrig kommer att växa upp. Du är en sådan som alltid kommer att vilja stå i rampljuset. Och för vissa så räcker det beteendet jätte långt. Men inte för mig.”

”Men du har känslor för mig?”

”Ja.” sa jag utan att tänka.

”Så det finns en chans?”

”Jag har inte tillräckligt med känslor för det.”

”Men du har känslor!?” jag hörde hoppet i hans röst och jag blev genast orolig för att jag hade ställt till med för mycket. Jag stängde av samtalet och fortsatte att söka information på datorn om hur man skulle komma över sitt ex.