Dagen då galan var hade halva sommaren gått och jag hade inte träffat Harry sedan killarna sov över hemma hos Simon. Jag försökte intala mig själv att de hade extremt mycket att göra och han hade inte tid med att svara på sms. Kendall och jag jobbade stenhårt på välgörenhetsgalan och tillsist blev den färdig. Dagen innan fick vi lite strul med floristen men det löste Kendall rätt snabbt och tillslut vad allting perfekt och jag hade inget mer att tänka på. Simon hade släppt mig som hans assistent och jag fick resten utav vistelsen i England till att bara ta det lugnt.

”Du ser så fantastic ut!” utbrast mamma när jag kom ner i hallen och hade min svart vita klänning. ”När ska du vara där?” Jag kollade på klockan som hängde på väggen.

”Om en halvtimme. Kendall kommer om fem minuter.”

”Ingen dejt med han krulliga killen?” frågade hon och drog lite på munnen.

”Va?” frågade jag chockat

”Ja, han som Simon arbetar med. Jag trodde ni kom bra överens. Vad heter han nu?”

”Harry?” frågade jag.

”Ja, han var gullig.”

”Det är hans jobb att vara gullig, mamma. Och för är klargöra saker och ting har vi inte haft kontakt på ett tag så nej. Kendall kommer vara min dejt för kvällen.” När jag precis sagt den sista meningen ringde det på dörren och mamma öppnade. Kendall stod där i sin klänning och log.

”You look adorable!” utbrister hon och kramar om mig.

”So do you.” sa jag glatt och krokade arm med henne. Jag vinkade hejdå till mamma och vi gick ut till hennes bil.

När vi kom fram så var festligheterna i full gång och gästerna strömmade in i lokalen. När vi kom innanför dörren så såg jag allt folk mingla runt med champagneglas och jag kunde inte låta bli att söka över ytan efter Harry. Men ingen var där och jag kände att besvikelsen kom över mitt ansikte.

”Don't be sad. There are many who hasn't come yet.” viskade Kendall och log mot mig.

Jag fick fullt upp med att mingla runt och Simon drog omkring mig för att möta alla sorters viktigt folk. Tillsist fick jag nog och smet bakom kulisserna bakom scenen och satte mig på en kabellåda och tog av mig mina skor och masserade mina fötter som ömmade. Jag kollade mig omkring för att vara säker på om ingen var i närheten.

”Spencer?” hörde jag någon precis bredvid mig. Jag hoppade till och trodde mitt hjärta skulle stanna.

”Harry! Can you just stop sneaking up on me like that!?” utbrast jag. Jag granskade honom från top till tå och han såg riktigt snygg ut i smoking. Som vanligt var hans bruna lockiga hår spretigt och hans gröna ögon lös mot mig. ”You look nice.” sa jag och log honom.

”That's all I get?” frågade han besviket. ”Do you know how much Liam had to nag before I put this on?!”

”Okay.” sa jag och log. Han fick mig alltid att skina upp. ”You look dashing.” sa jag och kollade ner.

”Thank you.” sa han och log. ”And you...” han tog sin hand under min haka och fick mig att kolla upp. ”You look so beautiful.” han böjde sig fram och pussade mig lätt på munnen.

”Thank you.” suckade jag och log mot honom.

”So why are you back here?” frågade han och kollade sig omkring.

”My feet hurts, I hate these kinds of events and I miss you.” sa jag och blev helt röd i huvudet utav det som jag sa sist.

”Hmm...” var det enda han sa och kollade på mina fötter. ”What about we take a walk?”

”Did you miss the part of my feet hurts?” frågade jag och höjde mina ögonbryn.

”Well, what if I told you I could get another pair of shoes?”

”Then I would say that you're my hero.” Inom några minuter kom han tillbaka med ett par sneakers som var lite förstora för mig och jag kände igen dom från första gången jag träffade honom. Vi smet ut bakvägen och gick längs en gränd innan vi kom ut till huvudleden i London centrum. När vi kommit fram till Hyde park. Vi gick in och satte oss på en utav bänkarna.

”I miss you.” sa jag nästan ljudlöst.

”I've missed you too.” sa han och tog av sig in kavaj och lade den runt mina axlar och knäppte igen den. Det blev tyst för några sekunder och han drog in ett nytt andetag för att börja prata igen. ”What about we hang out tomorrow? Just you and me.”

”Okay.” var det enda jag kunde komma på att säga och log mot honom. Jag lutade mig fram och han mötte mig. Han läppar var precis så mjuka som jag kommit ihåg. Han satte mig i hans knä och vi fortsatte kyssas i det nästan totala mörkret. Jag fick en total blackout under tiden men när vi skiljdes åt igen för att röra på oss så tänkte jag bara på i morgon.