”Så han vill fortfarande inte visa att han är tillsammans med dig?” Krista lät uttråkad och jag kände inte riktigt att svara heller eftersom jag var minst lika uttråkad att prata om detta som hon var.
”Kan vi prata om något som vi inte pratat om innan?” frågade jag uppgivet.
”Okej, som vad?”
”Jag vet inte.” jag suckade och lekte med mitt hår. Det är sista skoldagen innan sommaren börjar och inom tjugofyra timmar skulle jag vara i England. Min skola var den traditionella skolan som har sitt avslut i kyrkan, och det är just där vi är just nu.
”Du kan ju alltid hitta något bättre i England.” svarade hon uppgivet. Vi pratade med dämpade röster men ändå så var det folk som sa till oss att vara tysta.
”Jag trodde vi skulle sluta prata om detta.” viskade jag nu och Elvira som satt bredvid mig kollade nu surt på mig.
”Jag bara försöker ge dig ett peptalk så att du kan dumpa denna nollan på riktigt.” väste Krista tillbaka. Någon petade mig på axeln och jag vände mig om.
”Spencer,” började mrs. Connor med hennes överdrivna svenska lärar dialekt och försvenskade mitt namn till något hemskt som ”Spenceeeer”. Jag höjde på ögonbrynen som svar. ”Om inte ni håller tyst så får ni gå ut.”
”Jag lovar att det inte kommer finnas något förhållande mellan mig och honom efter min semester.” viskade jag en sista gång till Krista och sedan började vi sjunga 'En blomstertid nu kommer'.

”Trevlig sommar nu alla så kommer vi ses till hösten igen.” sa Mrs. Connor som såg lika lättad ut som vi elever över att de faktiskt var sommarlov.
”Kom, vi drar till fiket längre ner på gatan.” sa jag och vi började gå ner för gatan. Jag drog upp min vita klänning som hade halkat ner lite. Jag var absolut kär i den, den hade ett litet brunt skärp i midjan och räckte till mina knän. Jag försökte att inte trilla i mina högklackade skor och var glad över att jag tagit med ett par sneakers i väskan.
Vi satte oss på uteserveringen och jag började byta skor då min mobil vibrerade.
”Du har fått sms.” upplös Krista mig och smuttade på sin hallon smoothie. Jag slängde ner skorna i väskan och tog upp mobilen.
Lust och träffas ikväll? Det var från Eddie.
Ska du inte till grillkvällen? Svarade jag och la mobilen ifrån sig.

”Ska du sommarjobba i år?” frågade jag Krista medan jag petade på min räkmacka.
”Japp, jag ska plocka tomater hos min morbror.” suckade hon. ”Jag ska gå upp sex på morgonen för att plocka tomater. Kan mitt liv bli mycket värre?” jag kvävde ett skratt.
”Nej, inte direkt.” min mobil pep till igen.
Jo, vi ses där? Svarade han och jag tänkte den ironiska tanken att han kanske hade ändrat sig när det gäller att hålla oss hemligt.

Jag kom hem efter fiket för att börja leta efter kläder till kvällen. Jag bytte om till bikini, ett par skjorts och ett svart linne. När jag kom in i badrummet kollade jag på mitt hår som låg helt platt på huvudet. Jag tog mitt bruna vågiga hår och satte upp det i en tofs och tvättade av mig lite. I köket hade redan mamma satt en kasse med mat som jag kunde grilla och sedan bar det av till stranden.
Jag var en utav de sista som kom till stranden och jag hälsade på alla. Våran klass brukade alltid göra så här. Varje kväll efter sommaravslutningen brukade vi komma till stranden med mat och grillar och ha en grillfest.
”Du kom!” utbrast Krista.
”Jag sa ju att jag skulle komma.” suckade jag uppgivet och kramade om henne medan jag fick ögonkontakt med Eddie som stod och kollade på mig längre bort. Han gjorde en gest med huvudet som visade att jag skulle börja gå mot piren. Krista vände sig om för att kolla vem jag stirrade på.
”Gå, du vill väll inte undra vad han har att säga dig!” hon knuffade mig i sidan. ”Men gå då!” nu började hon putta mig framför sig. ”Det är din sista dag i Sverige denna sommaren. Låt detta bara bli överstökat så slipper du undra.” Jag började gå mot piren och jag kände att Krista släppte mig och gick bort från mig.
Det kändes som en evighet innan jag kom fram till piren där Eddie redan stod och väntade.
”Hej.” sa jag.
”Tja, kom och sätt dig.” sa han och klappade på den tomma bänken bredvid honom. Jag satte mig och kollade ut över horisonten. ”Förlåt för det där som hände på biblioteket förra veckan. Jag fick panik och jag visste inte vad jag skulle göra.”
”Du hade kunnat tala om sanningen.” mumlade jag.
”Men det är inte så enkelt.” suckade han.
”Men det borde vara så enkelt.” sa jag stött och även lite sårat. ”Varför vill du inte bli sedd med mig? Du vet om att hela stranden kan komma fram och fråga just i denna stund vad vi gör här ute. Ska du då säga nej men Spencer lär mig bara om de olika sorters fisksorterna.” fortsatte jag irriterat. ”Varför är jag så oattraktiv eller vad det nu är som du inte är nöjd med för att bli sedd tillsammans med dig förutom när det handlar om skola?”
Han satt nu och kollade på mig och visste inte riktigt vad han skulle svara.
”Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara så du förstår.” sa han tillsist. ”Popularitet är något som folk måste jobba på för att få det. Men vissa blir populära för att de umgås med vissa personer. Men sen finns det ett annat scenario att den som är populär blir kompis med en som stöter bort popularitet. Vilket gör att den som är immun smittar av sig på den populära och gör den ocool också.”
”Så du menar att jag är ett vaccin mot popularitet?” väste jag nu och reste mig upp.
”Nej, nej. Det var inte så jag menade!” nu stod han också upp. Han såg uppgiven ut. Jag gick långsamt fram med ett trött leende. Jag pussade honom på kinden.
”Det var precis det du menade.” viskade jag i hans öra och böjde mig bakåt för att kolla honom i ögonen och gav honom en örfil över ansiktet. Jag vände mig om och började gå tillbaka till festen igen.
”Det var inte så jag menade!” hörde jag honom skrika efter mig.