”Bell.” jag hörde en mörk raspig röst som sade mitt namn med en mjuk ton. Jag gnydde till och vände mig om men jag insåg snabbt vems röst det var och verkligheten kom ikapp mig. Mina ögon spärrades upp och jag satte mig rakt upp, vilket var ett stort misstag för genast gjorde det ont i huvudet.

”Hey, easy.” sa Harry oroligt där han satt bredvid mig på kanten av sängen och tryckte mig försiktigt bak ner i sängen igen. ”Samuel was checking on your injuries before. We couldn't wake you up but they are not that bad. You have to take it easy with your head after those hits in the back of your head and you cheek will be just fine.” hans gröna ögon var fulla av oro då jag såg tveksamt på honom och sedan runt omkring mig. Jag låg i en stor dubbelsäng med vita lakan, längre bort fanns det skjutdörrar med stora speglar på som såg ut att leda in till en garderob, annars såg det rättså stilrent ut och inte alls så stökigt som jag hade trott inne i en killes sovrum. Antagligen hade han säkert försökt smita undan med all smutsvätt då jag sovit. Jag pekade slappt på min vänstra vrist och han kollade uppmärksamt på mig. ”I think it's about five thirty.” konstaterade han och jag försökte sätta mig upp igen och denna gången lät han mig. Jag kollade in i de där härliga ögonen som jag så blygt brukar undvika annars.

”Thank you.” mimade jag och bet mig lite i läppen innan jag drog undan min blick.

”I... I-I was so worried that they... If I hadn't seen you that hurt I would have ran after them and beaten the shit out of them.” hans röst sprack på vissa ställen och ilska kom genast över hans ansiktsdrag. Han började nervöst bita på sin tumnagel och kollade in i väggen. Tillsist tog jag tag i hans handled för att stoppa honom och han ryckte till utav min beröring.

”No.”

En suck föll ut ur hans mun och han sänkte sin hand och jag släppte taget. Jag började leta efter min väska och hittade den på sängen bredvid mig, jag drog den till mig och öppnade den. Snart hittade jag vad jag letade efter, mitt anteckningsblock och min penna.

”Ice cream and movie?”

Jag log uppmuntrande och Harry kunde inte låta bli att skratta åt orden han sagt innan. Tillsist nickade han och reste sig upp för att jag skulle komma ur sängen. Jag tog några steg och insåg att min balans fortfarande inte var den bästa, men innan jag visste ordet av hade mina fötter lyfts från marken och jag hamnade i Harrys famn. Normalt sätt skulle jag klagat men jag visste att jag inte var riktigt kapabel att protestera riktigt än. Jag lade märke till att huset hade tre våningar och för att bo ensam, bodde han väldigt stort. Själv hade jag aldrig vågat ha ett sådant här stort hus helt ensam. Harry stannade på andra våningen och tog sig in genom en dörr som avslöjade ytterligare ett vardagsrum med en stor plattskärms teve på väggen, en stor svar lädersoffa med alla möjliga funktioner till komfort och ett antal fåtöljer. Han satte ner mig i den stora soffan och gav mig ett vakande öga.

”Stay.” snart försvann han och jag tog upp min mobil som jag fortfarande hade i fickan. Jag hade två röstmeddelanden och två sms som jag inte öppnat och jag började med att lyssna av röstmeddelandena.

”Hey, it's Harry. I'm running a bit late. But go inside and get warm and cozy and I'll be there in...” han pausade och jag hörde att han blinkade in någonstans med bilen. ”...three minutes. See yah.” Jag blev snart trött på den automatiska rösten som frågade om jag ville spela upp meddelandet igen och jag tryckte upp nästa meddelande.

”Hi, it's Harry... Again. Eh... So I'm here but you're not. Where are you? Text me or somet...” hans röst lät orolig och snart hörde man skrik och några killar som vålade åt varandra. ”Hey!” skrek Harry och telefonsamtalet bröts. Jag bet mig lite i läppen innan jag tog initiativet att öppna smsen.

From: Mamma

”Ska du äta hemma?”

From: Jonna

”Du hörde inte av dig som du skulle efter samtalet med Alice! :@”

Jag ignorerade Jonnas meddelande och svarade på mammas att jag är hos en kompis. Just då kom Harry in bakom mig nästan helt ljudlöst men tack vare min nya super hörsel jag fått då jag förlorade min röst kunde jag höra hans klumpiga fötter mot det mörka ekgolvet.

”Okay, let's see. We got some painkillers for the lady.” sa han med ett charmigt leende och gav mig ett par tabletter och vatten. Jag svalde dom snabbt och satte sedan ner vattenglaset. ”And we got vanilla ice cream. Now, what kind of movies do you like?” jag ryckte lite tveksamt på axlarna och han gav mig ett snett leende innan han drog bak lockarna med ena handen. Jag tog upp min anteckningsbok och började skriva den första jag kom och tänka på.

”What a girl wants?”

Han flinade och gick bort till en bokhylla sin jag inte lagt märke till förrän nu. Den var fylld med dvder och jag förvånad när han tog fram exakt den filmen. Under tystnad satte han igång filmen och satte sig bredvid mig och gav mig en utav skålarna.

”Are you feeling alright? Do you need anything? Do you need an extra pillow? Does your head...” började han pladdra på och jag satte min hand försiktigt över hans mun för att avbryta honom. Han tystnade och jag gav honom ett litet leende. Långsamt drog jag undan handen och han flinade tillbaka. ”Okay, got it.” sa han och låtsades dra igen en osynlig dragkedja för hans mun och sedan kasta bort nyckeln. Jag började små skratta men det enda som kom ut var hackiga andetag. Vi återgick till filmen och åt glass. När jag skulle böja mig fram för att sätta ner skålen efter jag ätit upp var Harry direkt där och skulle ta skålen ifrån mig och jag smått himlade med ögonen, men jag bet ihop för att inte skriva något snäsigt. Jag tror att jag missade mer än hälften av filmen då jag ständigt kollade nyfiket på Harry. Han var dock helt inne i filmen men i mellan åt kollade han över på mig och tog fram ett leende som visade upp hans smilgropar och blinkade till med ena ögat. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig mycket längre när det var en kvart kvar och Harry hade lagt strategiskt sin hand på armstödet mellan oss. Harry hade tidigare försökt ta min hand och jag insåg att han inte skulle försöka något förrän jag tar steget som han hade velat ta för länge sedan. Tveksamt sträckte jag ut min hand och Harry stelnade till när jag smög in min hand i hans mycket större. Det fick mig att le då jag kollade på våra sammanlänkade händer och jag kände hans ögon på mig medan jag kände pirret som gick igenom min kropp. Han tryckte uppskattande försiktigt till min hand och jag brydde mig inte mer om slutet. ”You made me miss the loving ending.” konstaterade han men hans ton på rösten sade mig att han inte brydde sig. Vi satt tysta ett tag i mörkret medan eftertexten rullade i bakgrunden. ”What are you going to tell your parents?” frågade han och hans lediga hand spökade över mitt skadade öga. Jag ryckte tveksamt på axlarna, det var något jag inte brydde mig om just nu, för jag kände att jag ville ta in allt som hade med Harry att göra innan han skulle säga en mening om att han kör mig hem. ”I could be with you and tell them what happened. I'd love to be witness and put those bastards behind bars...” började han babbla igen och jag log. Han brydde sig otroligt mycket trots vi bara känt varandra i mindre än en vecka. Jag försökte fokusera på hans ord men efter ett tag gav jag upp och återigen lade min hand försiktigt över hans mun. Sakta tog jag tillbaka min hand och tog anteckningsblocket.

”Thank you for everything. It's really sweet! I think I need someone like you in my life right now because everyone else lefter after the accident. But I want your oppinion on something.”

Han log glatt mot mig och nickade uppmuntrande åt att jag ska fortsätta skriva.

”I think I want to do the surgery. That maybe can give me my voice back. But you know the girl I was talking to you about, Alice?”

Han nickade långsamt och han såg ogillande på anteckningsboken.

”And she told me about her story. That her aunt was the one who made her do it. And I needed to ask the people who's holding me close if they'd let me do it... And since I think you're one...”

”I know what you are going to ask. And I don't know if I have the right to tell you what to do. But if there's a risk that you'll die because you want something back...” han pausade och svalde hårt innan han tände en lampa på avslagsbordet bredvid soffan. ”... What I am trying to say is that I don't care if you can't speak. Maybe I don't know the old you but, I'm kind of having a crush on the Bell I am starting to get to know.” jag blev genast generad och han log roat. ”But I rather not want to lose you.” konstaterade han snabbt med glimten i ögat men trots det fanns det en aning allvar i hans ton. Jag vände mig mot honom och lade ena benet uppe på soffan för att kunna se honom ordentligt. Några lockar hade trillat ner över hans panna och jag sträckte ut handen för att dra bak dem. Han slöt ögon av min beröring innan jag böjde mig fram och pussade honom lätt på kinden och en suck föll från hans fylliga, rosa, läppar. Jag drog mig långsamt tillbaka och kluddade snabbt ner något på papper. Långsamt öppnade hans ögon som hade mörknat en aning och jag log mot honom innan jag höll fram anteckningsboken.

”Thanks for being honest with me.”

+17 Kommentarer till nästa del! :)

Förlåt för tråkigt kapitel ;$