Harrys Point of View

Jag vaknade upp med världens baksmälla utav att någon öppnade ytterdörren.

”Hazz!” jag stönade till när jag kände igen rösten och lade en arm över mina ögon.

”In here.” stönade jag och gnuggade mig i ögonen. Jag hade en minneslucka som sträckte sig ifrån jag gick in på puben i centrala London och framåt.

”Where have you been? Why haven't you picked up the last hundred times I've been trying to contact you?” Felicias röst var arg och när jag kollade upp såg jag hennes ansikte ovanför mig.

”I've been busy.” muttrade jag och satte mig långsamt upp och drog av filten. Jag lade mitt huvud i mina händer och stönade återigen till. Dessa ute kvällar måste sluta, speciellt nu när vi bara hade några veckor kvar innan vår världsturné skulle börja.

”I can tell. You stink, Harry.” när jag kollade upp mot henne rynkade hon på sin lilla näsa. Hennes blonda hår var uppsatt i en hästsvans och hennes blå ögon lös utav irritation. Hon hade jeans och en tjocktröja jag gett henne som julklapp. ”You have serious issues, my friend.” fortsatte hon och babbla.

”Shut up.” muttrade jag. ”My head is killing me. Please, go and get some painkillers.”

”Am I your servant? No! I don't think so. Go and get it yourself.” hon slog sig ner i soffan bredvid mig och jag reste på mig.

”Remind me, why I gave you a key?” muttrade jag surt då jag började ta mig till köket där jag har för mig att jag förvarande huvudverkstabletterna.

”Asshole.” muttrade Felicia och jag bara log för mig själv. Vi har varit som bror och syster så länge jag kunde minnas. Hon en utav de som jag kunde prata om allt med. Hon och så killarna förstås. Jag tog ett glas vatten och tabletten och svalde den utan problem innan jag kom tillbaka in i vardagsrummet igen. Min svarta tröja fångade min uppmärksamhet där den låg på ryggstödet av fåtöljen.

”Ey, wasn't that the jumper I gave...” min röst tonades ut och jag gick närmare tröjan som låg fint ihopvikt.

”Mm...” hörde jag från Felicia.

”Felle, are you even listening to me?” sa jag upprört och hennes huvud vändes plötsligt mot mig och hon höjde ögonbrynen.

”The jumper.” konstaterade jag och hon slängde ett öga på den.

”What's with it?”

”I gave that to the girl I accedentally... you know.”

”You got a ton of similar jumpers upstairs. Don't worry about it.” hon hade rätt, jag hade köpt hem minst tio likadana sådana tröjor för den var så bekväm. Jag tog upp tröjan och vecklade ut den. Långsamt förde jag den till min näsa och jag kände doften utav tequila och tjejparfym. Mina ögon spärrades upp och jag kollade ner på tröjan.

”It's the same one I gave to her! How did it get here!?” utbrast jag och Felicia rynkade pannan och gjorde ett tecken åt mig att slänga tröjan till henne. Hon drog ett djupt andetag och kollade förvirrat upp mot mig.

”How can that be?” sa hon förvirrat. ”What happened last night, Harry?”

”I don't remember!”

”You don't think...”

”Never! That's impossible that I would have met her last night. Not a chance!”

”It's not impossible.” konstaterade hon tveksamt. ”I mean... It can be faith.”

”Since when did you believe in faith?” sa jag tvivelaktigt och smått road.

”Since I saw you guys, click.”

”Click?” jag höjde ögonbrynen och väntade på att hon skulle utveckla sitt svar men hon fortsatte inte. ”No, Felicia. Not a chance. There's no chance in hell that I could have met her last night. Because that means...”

”... That she saw you drunk as fuck.” avslutade Felicia min mening med en retsam ton.

”Oh, god. That's so not god.” började jag våndas över att jag så måste sluta dricka. Detta var inte bra för mina nerver. ”Not good at all. Wait.” jag stannade upp och vände mig mot Felicia. ”What are you talkning about?”

”That you were druk and she saw you?”

”No, the other thing.”

”That it was faith that brought you together?”

”Since when are you such a girl that you....” började jag retsamt men insåg att det var inte de jag ville veta för jag kände också det när vi kollade på varandra. ”Did you feel it to?”

”Well, yeah. You got her number right?”

”No, I gave her mine.” konstaterade jag. Och nu behövde hon inte höra av sig till mig längre för att hon hade gett tillbaka min tröja.

”Well, smooth, Harry. Since when were you so blinded that you gave a girl you number and not the other way around.”

”She didn't ask!” utbrast jag. ”Every girl that's into me, asks! She didn't!”

”Oh, come one. You can't be serious that you are so egocentric!” hon reste sig upp och gick fram till mig. Hon var mycket kortare än mig då hon ställde sig framför mig och fick mig att kolla ner på henne.
”What if she doesn't like me?” frågade jag och försökte lugna ner mig. Hon lade sina små händer på mina axlar och kollade irriterat på mig.

”You are Harry Styles. You can do anything if you just set your mind on the goal. And don't be low just because you didn't get that girls number. Faith have a habit of repeating itself. And if not... Well, there's plenty fish in the sea. Now I wanna kick your ass in fifa and be happy about it.”

”Shouldn't you be in school?” frågade jag och höjde ögonbrynen.

”Since when do you care about my education? And besides, it's three pm already, you've slept all day. Maybe we should get some fresh air instead?”

”That sounds good to me. Let me just go and get my coat and we're off.”

”Naha.” sa hon och petade mig på bröstet. ”Change and take a shower first.” jag suckade och gjorde som jag blev tillsagd, utan att protestera. Jag kände själv att jag behövde en dusch och sprang upp till tredje våningen på mitt hus där mitt sovrum fanns och ett stort badrum.

Det tog inte så jätte lång tid att duscha och jag tog snart på mig min kappa som hände över soffan och jag hoppade i mina skor. Innan jag satte på mig ett par solglasögon och följde efter Felicia ut genom dörren. Vi hoppade in i min Audi som stod parkerad utanför garaget och körde in i västra London till en pizzeria som Felicia så desperat ville gå till. Den låg på en trafikerad gata och alltid skulle det finnas någon som kände igen mig så fort jag satte min fot på den gatan. Självklart tänkte Felicia aldrig på detta fenomenet om att jag faktiskt var igenkänd över allt.

”You pay.” konstaterade hon och satte sig vid ett bord och jag himlade med ögonen medan jag gav killen bakom disken en sedel innan jag satte mig ner framför Felicia. ”So have you figured out what to do?”

”No.” sa jag bara och det blev tyst. Jag såg att folk hade slutat diskutera i restaurangen och kollade mot oss. Det fanns inte en chans att jag skulle diskutera detta här. Tystnaden bröts av min telefon som låg i kappan sedan igår. Jag fick leta ett tag innan jag hittade den och det var ett sms från Niall.

From: Niall

”Vocal t. Tomorrow at 10am. Don't forget! ;)

Jag såg att jag hade fått minst tio missade samtal bland annat från Felicia och några andra tjejer som jag hade dejtat för några månader sedan men inte insett att jag inte var intresserad. Det är kanske dags att byta nummer igen. Jag hade även fått ett antal sms som jag fick öppna allt eftersom. Några från Louis som frågade om jag hade lust att spela fotboll nu under veckan med några av hans kompisar och Liam som var intresserad utav att ha middag hemma hos sig och Danielle. Snart hade jag bara ett sms kvar från ett nummer jag inte kände igen eller hade i mobilen.

From: Anonymous

”Where can we meet? Need to give your jumper back. / the girl you spilled tequila on”

Jag kollade förvirrat på tiden meddelandet togs emot. Det var rätt sent på kvällen alltså innan hon träffade mig och lämnade tröjan. Men jag kunde inte stå emot att le för mig själv, jag hade hennes nummer.

”Wait a second.” bad jag Felicia som satt och trummade på bordet med sina tummar och jag förde upp telefonen till örat och signal efter signal gick fram tills jag kom till telefonsvararen.

”Hey, Isabella Grahm here, you know what to do!” jag stängde av och gick in på en sökmotor började söka på efternamnet Grahm i London och fick upp en hel familj med samma adress.

”Felicia, I think I need to do something.” konstaterade jag och kollade upp på min kompis som rynkade pannan i djupa veck.

”I want my pizza.” sa hon trumpet.
”You can have mine too if you'd like.” sa jag innan jag tog på mig min kappa och skyndade mig mot dörren. ”I promise I'll make it up to you!” ropade jag efter mig innan jag började springa mot bilen.

+15 Kommentarer till nästa del! :)

Hoppas den var "manlig" nog. Är mega dålig på att skriva manligt perspektiv så... ;)