Speak - Kapitel 8

Previously on Speak:
Efter ett tag drog han mig in i en kram som fick mig att tappa min väska och den föll till marken med en duns. Hans armar var dragna runt min midja och omslöt mig medan hans stora händer strök mig över ryggen. Jag fick en konstig känsla av säkerhet och jag drog mig snabbt tillbaka och drog lite på läpparna innan jag gick över gatan och upp till det välkända huset utan att vända mig om. Bakom mig hörde jag hur fordonets motor vaknade till liv och inom kort var han borta.

”I won't blame him.” den blonda killen som stod i cirkeln verkade njuta utav stunden i centrum. Jag hade suttit i gruppterapi i snart femton minuter och ville döda mig själv. Mina fingrar lekte rastlöst med topparna av mitt hår och jag gäspade smått. Den blonda, men också blinda, killen hade stått nu i tio minuter och berättat hur lätt det var för honom att förlåta den som hade gjort honom blind. För tydligen hade detta gjort honom till en bättre människa. Det var tur att han var blind för jag himlade med ögonen tio gånger om då han upprepade sig.

”Okay, thank you Carl.” sa ledaren som var en rödhårig kvinna med väldigt blek hud och fräknar över näsan. Hon var alldeles för munter för att jag skulle gilla henne, hon var en sådan som skulle passa jätte bra med barn och äldre. Föräldrar och anhöriga var säkert eld och lågor över att ha en sådan munter människa runt sina skadade tonåringar som satt lika uttråkat som jag på varsin stol i en rund cirkel. Jag hade tvär vägrat när det var min tur och trots att det rödhåriga monstret erbjöd sig att presentera mig skakade jag bestämt på huvudet. Det enda jag tillät henne säga var mitt namn och alla förstod att jag var stum. ”Alice, you're up next.” sjöng den rödhåriga och satte sig ner. Den brunetta tjejen hoppade muntert upp kunde nästan lika gärna vara den rödhårigas dotter. Hennes energi gjorde mig trött bara att kolla på tjejen som ställde sig glatt i mitten. ”Ali, tell us about how you've been after the operation.”

”Well, my voice are a bit different than before the accident. But I can talk at least and I have a hard time to shut up no.” sa hon roat.

”Maybe you should take it from the beginning so our new members can catch up, dear.”

”Oh, sorry. Hi I'm Alice and I was beaten a lot at home. One night my dad shoked me and I lost my ability to talk. It's been like that for at least three years and when my aunt got to know about this treatment six months ago she decided to make me do the operation. It was a really long shot, to say the least.” sa hon och såg allvarligt mot oss. ”But I'm talking and I am free from any sort of abuse. I haven't talked to any of my parents for a very long time and my aunt and her family is a blessing. I couldn't be happier right now.” min hand for upp i luften utan att tänka på det och den rödhåriga kvinnan kollade uppmärksamt på mig när jag började kludda ner min fråga efter ett tag.

How come you're so happy when there have been so much darknes in your life?”

Frågan förvånade mig själv att jag hade blivit så djupt insjunken i hennes berättelse.

”That's just the reaso why. If your life is dark why not lighten it up? Why not spread some light in the darkness. I am too tired of black. I want colours and sunshine in my life. It gets boring after a couple of months to just see darkness and see bad things happen to you.”

Jag tog in det hon just sagt och bet mig lite i läppen utan att säga något. Under hela fortsättningen på denna gruppterapin satt jag och tänkte på hennes ord. Hon hade delvis rätt, man fick mycket tid över till att tänka när man inte kunde prata rakt ut. Under de sista fem minuterna så skrev jag ner en fråga till Alice som jag var riktigt nyfiken på och när hon kollade från frågan upp till mitt ansikte och sedan ner igen. Folket runt om oss prata med dova röster och prasslet utav ytterjackor hördes.

”It's a long story.” sa hon allvarligt och för första gången så var hennes blå, gröna ögon allvarliga. Hon satte sina händer på hennes tydliga höfter och kollade upp tveksamt på mig. Hon var några centimeter kortare än mig, men det var inte mycket. ”The operation was intense and it's nothing we should talk about here.” hon bet sig lite i läppen och kollade på sitt silvriga armbandsur. ”Do you want to take a walk or something? I've got time.” Nu kollade även jag på klockan och insåg att jag var sen till att träffa Harry.

Could we take it tomorrow maybe? I've somewhere to be.” skrev jag och hon nickade. Jag började på en ny rad och rev ut biten med mitt telefon nummer på.

”Thanks, see you tomorrow.” utbrast hon och gav mig en oväntad kram innan hon studsade iväg ut genom dörren. Snacka om humörsvängning! Jag lade ner blocket i min svarta skinnväska och tog på mig jackan innan jag slängde väskan över axeln och gick ut till bilen där mamma satt och väntade otåligt. Jag kluddade ner adressen till fiket jag skulle till och mamma kollade ogillande på mig.

”Vad ska du göra där?” snäste hon.

Dejt.”

Hon skrattade bara ironiskt till men lade inte till något mer utan körde ut från parkeringen och mot fiket. Jag tog fram min mobil och tryckte upp ett nytt sms.

 

To: Harry

”Sorry, I'm a bit late.”

 

Jag fick genast ett svar tillbaka om att det inte gjorde något och jag lade ner mobilen och lät min irriterade mamma köra i lugn och ro. Hon körde snabbare än vanligt och jag kände att det kröp lite i skinnet utav hennes hastighet. Jag slöt ögonen för att inte se och snart kände jag att bilen stannade.

”Du borde inte gå på dejt. Du måste hem och göra ditt skolarbete, du måste vila. Isabella du har varit i en bilolycka, du gråter om nätterna och ändå så trilskas du med att fortsätta ditt liv så fort som möjligt. Jag tog fram blocket och skrev ner den mening som har suttit fast i mitt huvud den närmaste timmen.

Why not spread some light in the darkness?”

Mamma kollade förvirrat och irriterat på mig men jag brydde mig inte utan jag öppnade dörren och tog mina grejor och stängde dörren efter mig. Jag tryckte ner blocket i väskan och slängde det breda bandet över axeln och tog mig in på fiket. Mina tankar försökte desperat ignorera mamma och hennes negativa kommentar och mina ögon skannade igenom det lilla fiket och hittade snart de mörka lockarna jag letade efter längre in. Han fick snart syn på mig och sken upp när han ställde sig upp och hans långa kropp tornades över mig.

”Hi.” sa Harry och avslöjade sina smilgropar som fick mig att ha svårt att hålla tillbaka ett leende själv.

Hi” mimade jag och log mot honom. Han sträckte ut armarna och förväntade sig en kram och jag kramade honom tveksamt och kände hans doft som tog över mina sinnen. Jag förstod inte varför jag blev så påverkad i hans närvaro, det var som han visste om det också och gillade att reta min kropp med hans doft och oemotståndliga leende. Snart drog jag mig tillbaka och hans starka armar lät mig. Jag satte mig ner och tog fram blocket och pennan ur väskan, satte min mobil på ljudlös innan jag lade ner väskan under bordet.

”What would you like?” frågade han när han satt sig ner och rättade till sin blazer ovanför hans vita t shirt.

Coffee, black! Need some energy, and a cupcake.” skrev jag och hans gröna ögon fängslade mina med ett roat leende.

”Okay, I'll be right back.” sa han och skakade rätt lockarna innan han försvann. Jag kollade mig omkring på det lilla fiket. De gammaldags trämöblerna passade bra in med tegelväggarna som jag var väldigt svag för. Jag har varit här en gång innan med Cece och skakade genast bort tanken. Det sista jag ville var att börja tänka på mina döda vänner. Harry stod vid kassan och väntade medan killen bakom disken arbetade och jag mötte de stora gröna ögonen som kollade nyfiket på mig. Varför gjorde han detta? Jag kunde inte låta bli att tro att han kände skuld över att jag har fått stå ut med honom. Att han gjorde allt detta för att vi skulle bli kvitt. Snart fick jag böja undan min blick för jag klarade inte av att kolla på honom längre utan att kinderna skulle hetta. Hans ögon var alltid så genomträngande, som om han kunde se mina djupaste hemligheter bara genom att kolla på mig. ”Here you go.” hörde jag bakom mig och han kom med min muffin och kaffe på en bricka tillsammans med hans te och muffin.

Thanks.” mimade jag och log uppskattande mot honom. Tystnaden kom över oss då jag tog en klunk kaffe och kände den varma vätskan brinna längs min strupe. När jag kollade upp igen kollade han intensivt på mig och jag klarade inte av att möta hans blick.

”So I think we should get to know each other better.” konstaterade han bestämt och jag höjde ironiskt på ögonbrynen.

Okay, why?” skrev jag.

”Because...” han försökte komma på ett bra svar medan jag slet av en bit utav min choklad muffin. ”... I want to?” svarade han till sist och jag nickade långsamt han kollade tveksamt på mig och det kändes skönt att veta att han var minst lika tveksam som vart jag var. Men inom en millisekund försvann hans osäkerhet och han sträckte på sig. ”So where are you from?” frågade han nyfiket och jag bet mig lite i läppen medan jag skrev.

Sweden, though I've lived here in London for the last couple of years with my mum, steph dad and Jonna.”

”Sweden huh? How come you moved here?” han såg uppenbart intresserad ut och jag tvekade.

Not sure of the reason. But when my parents split I had to choose mum, 'cause my dad tavel a lot.” jag tvekade innan jag fortsatte skriva. ”What about you? My story is boring, I rather hear about your life.”

”Not much to tell. Parents are divorced, I come from a little town called Holmes Chapel, I've got a sister. I hate mornings and my favourite food is tacos.” jag himlade bara ögonen åt hans försök till att göra det så informativt som möjligt.

I meant: How come your not with your friends right now?”

”Because I'm here with you.” sa han och log snett och jag kände hans charm komma fram och fick mig att bli generad. Det blev tyst ett tag och jag visste att han hade en fråga som han inte riktigt vågade ställa.

Just ask.” skrev jag tillsist trött på att vänta på att han skulle ta första steget och han skrattade bittert till.

”I'm afraid you will take it the wrong way.” konstaterade han och jag bet mig i läppen.

Try me.” jag kollade upp och mötte hans tveksamma blick som sköljde över honom och jag nickade uppmuntrande och nyfiken på hur han skulle ställa frågan.

”How come you survived? I mean, you were the only one who...”

Have you been googling my name, Harry?” skrev jag roat och han kollade på mig med ett snett leende.

”Maybe... Your sister didn't tell me much, and I was curious.”

Some say it was luck, some say it was some kind of guardian angel.” skrev jag som svar på hans fråga och han nickade långsamt.

”And did you... feel much... pain?”

I have been in a coma for a week. I haven't felt anything.” han såg nästan innerligt lättad ut över mitt svar och det förvånade mig när han suckade ut lättat.

”W-will you ever be able to speak again?” han såg nu hoppfull ut och fick mig att börja le.

Maybe. There is this operation I would need to do. But it's 80% chance that I'll die because of blood loss.”

”You won't do it will you?” han såg strängt på mig och det lät mer som att han konstaterade att jag inte skulle göra det. Det såg också ut som att han blev förvånad över hans plötsliga beskyddande stadium.

I am thinking about it. I want to be able to speak.” jag kände att det började bli ett rätt djupt ämne vi kom in på och jag kände hans hand ovanför min som låg på bordet mellan oss. Harrys hand var mycket större än min och jag kände värmen sprida sig från hans hand upp genom min kropp.

”The odds are not good, Isabella. Why would you want to risk your life like that?” jag försökte komma på en bra förklaring och jag hade många men den som var inpräntad längst bak i huvudet vägrade jag låta komma fram.

Because I have a need to tell people my thoughts, otherwise I'll be going mad.”

”Tell me your thoughts.” erbjöd han sig och jag kollade ner på hans hand som skymde min.

I meant to speak them out loud.”

”I know. Just write them down for now.” jag tvekade lite och kände att mitt hjärta ökade hastigheten en aning åt hans raspiga förföriska ton.

I hate birds, I hate coffee because it tastes bad, I can't stand my sister when she listens to your album constantly, even in the middle of the night...” han kollade roat upp på mig när jag pausade.

”She's a fan?” frågade han och hade en road ton i sin röst. Jag spärrade upp mina ögon som ett svar på hans fråga.

I used to sing and it sucks to not be able to do that, it kills me to know that I am the reason why my friends is dead, I sometimes wish I was the one who died...”

”Whoa! Stop for a second.” utbrast han och jag kollade upp. Han tog sin lediga hand och kupade den under min haka. Jag hoppade till utav den plötsliga kontakten och han fick mig att kolla in i hans nu mörknade ögon. ”You can't think like that.” Jag slet mig ur hans grepp och kollade ner på det snart fulla pappret. Mina tankar började förhandla med varandra. Om jag skrev anledningen skulle han antingen hata mig och tycka att jag hade rätt eller så skulle han förstå men tycka att jag var dum. Jag försökte bestämma mig så fort som möjligt men när jag kollade upp på honom igen och han hade fått fram den där rynkan mellan ögonbrynen så bestämde jag mig för att jag inte hade något speciellt att förlora.

Yes, I can. Because I was the one who drove.”


+15 Kommentarer till nästa del! :)

Förlåt för att denna delen med trååååååkigt ;p eller aah.... enligt mig va den mega tråkig ;p

Kommentarer
Emelie ^.^

Not boring!! give me more!! :d<3

Date: 2013-02-20 Time: 02:14:10
blogg: http://betternow.blogg.se/
Tone

Super bra som alltid, inte alls tråkig ju!

Date: 2013-02-20 Time: 03:20:16
blogg: http://stigsdotter.bloggplatsen.se
Alicia

Awh super bra! Mer snarast snälla :D

Date: 2013-02-20 Time: 08:14:23
Tilda

Ge mig mer!!! Jag ska sitta i en bil i fyra timmar i need more!!

Date: 2013-02-20 Time: 08:15:30
Tilda

Ge mig mer!!! Jag ska sitta i en bil i fyra timmar i need more!!

Date: 2013-02-20 Time: 08:15:33
Anonym

Nä jag tyckte det va bra :)

Date: 2013-02-20 Time: 09:11:54
Anonym

Nä jag tyckte det va bra :)

Date: 2013-02-20 Time: 09:12:08
Emelie

Den va asbra!! Men fyyy inte sluuuuta sååå :P

Date: 2013-02-20 Time: 11:15:11
Fanny

Nt tråkigt, meeeera!

Date: 2013-02-20 Time: 14:25:21
Hanna

Jätte bra ju! vill ha nästa nuu :)

Date: 2013-02-20 Time: 14:52:06
Jennifer

Vill ha nästa :D

Date: 2013-02-20 Time: 15:07:09
Elvira

Nej jag tyckte inte den var tråkig! Mer! :)

Date: 2013-02-20 Time: 15:26:44
blogg: http://www.novelbloggen.blogg.se
jonna

Meeer. Jätte bra :)

Date: 2013-02-20 Time: 15:56:53
alva

ååååh så bra!!! meeeera :D:D:D

Date: 2013-02-20 Time: 16:09:48
Sara

Meera!! :D

Date: 2013-02-20 Time: 16:19:38
Alexandra

Jätte bra kapitel! MERA! :D

Date: 2013-02-20 Time: 20:09:12
Agge xx

Jätte bra! Vad kommer han svara??

Date: 2013-02-20 Time: 23:25:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: