”You can't possible be blaming yourself when some douchbag was driving on the wrong side of the road.” Harry lät upprörd och det förvånade mig att han brydde sig för att bli upprörd. Vi gick långsamt tillbaka till hans bil och det började mörkna ute. ”I'm serious, Isabe... I mean Bell.” jag hade varit på honom innan att han inte skulle uttala hela mitt namn, det var så långt och krångligt. Jag hade föreslagit Bella men han hade satt en egen tvist på det nu efter två och en halvtimme av bara prata på ett litet fik så verkade som att vi hade kommit varandra närmare för att ge varandra smeknamn. Jag klurade fortfarande på ett smeknamn för Harry. Just nu hade jag.... Inga smeknamn alls. Dumma namn! Min blick gick över till andra sidan vägen där ett gäng med både killar och tjejer stod och blickarna föll på mig. Jag kände igen dom, de gick på min skola. Deras blickar borrade in i mig och jag blev helt kall inombords men log mot dom. Så fort de insåg att jag kände igen dom sänkte de blickarna.
”What are you looking at?” Harrys raspiga röst kom bredvid mig och väckte mig ur min trans. Jag skakade bara på huvudet och kollade upp på honom. ”Are you okay?” jag nickade igen och gav honom ett litet leende och han log tillbaka innan vi började gå igen. Våra händer snuddade vid varandra och snart kände jag hans hand ta tag i min. Genast drog jag mig undan men ångrade mig genast då jag såg att han tog det på fel sätt. Jag tog upp min mobil för att skriva men han bara skakade på huvudet. ”It's okay, I get it. We don't really know each other. It's too soon to tell?” min haka föll en aning då han hade tagit mina tankar och gjort dom till ord. Snabbt samlade jag mig själv och stängde munnen så snabbt jag kunde för att han inte skulle se att jag blev chockad. Men det var för sent för han flinade och insåg att han hade förvånat mig med att förstå varför jag dragit mig undan. Vi kom snart fram till en stor svart bil som jag inte sett innan och jag höjde ögonbrynen då han öppnade passagerardörren. ”I have a thing for cars.” erkände han med ett snett leende och jag nickade långsamt innan jag hoppade in och såg den beiga klädseln som doftade ny bil. Det förvånade mig att den var så fräsch när det är en kille som äger den. Harry hoppade in och skakade av sig den kalla kvälls kylan.
”Geeh, it's really cold.” konstaterade han och satte igång bilen och värmen. Han råkade stöta till min hand och kollade på mig. ”You are really cold. Here you go.” han räckte fram sina vantar och jag log tacksamt mot honom innan jag tveksamt tog emot dom. De var redan varma och alldeles för stora för mig när jag stoppade in mina något mindre händer i vantarna. ”Better?”

”Thank you.” mimade jag mot honom och visste inte riktigt om han kunde se eftersom han kollade rakt fram på vägen. Jag kollade på den digitala klockan som satt i mitten och såg att den var inte så mycket trots allt. Dock hade jag inte modet som skulle krävas för att fråga det jag ville. Men när vi kom fram till mitt hus så hade jag byggt upp mitt mod nog att kludda ner fråga på papper. ”Would you like to come in?”

”I'd love to but... you've homework.” konstaterade han och jag försökte kämpa tillbaka ett leende.

”Nobody's home if that's what you are afraid of. Mum and Rick is on a date and Jonna is out with some friends.”

”In that case...” han tvekade lite och jag visste att han var smått rädd för att trilla över både mamma och Rick men som jag såg det skulle det inte hända. ”Sure, why not.” vi hoppade ut ur bilen som stod parkerad på andra sidan gatan från mitt hus och vi gick upp för den välskötta gången till huset. Jag rotade runt ett tag efter nycklarna och låste snart upp dörren och tände lampan i hallen.

”Nice.” mumlade Harry bakom mig då han drog av sig sin jacka precis som jag och hängde upp den.

”You want the tour of the house?” skrev jag tveksamt.

”Maybe another time.” konstaterade han och flinade mot mig. En annan gång? Förväntade han sig att han skulle komma tillbaka. Ett litet leende flög upp på mina läppar utan att jag tänkte på det.

”Okay.” mimade jag och började guida oss upp för trappan och ner längs hallen till mitt rum. Jag var glad att det var städat. Harry ställde sig mitt i rummet och kollade sig omkring och jag granskade honom bakifrån. Vad var det som drog mig till honom? Jag har försökt undvika hans beröring ett antal gånger eftersom han var en väldigt fysisk människa. Men varje gång ångrade jag det.

”I like your room.” konstaterade han och jag vaknade upp ur mina tankar. Han stod och kollade på mig och jag insåg att jag hade blivit ertappad att kolla in honom. Genast hettade det om mina händer och min blick sjönk ner till golvet. Jag drog mig långsamt in i rummet och han kollade bort mot bokhyllan där några fotoramar stod. Harrys breda rygg gjorde det svårt för mig att se vilken av dom han kollade på. ”Is that your... Are they...?” han hade svårt att forma en mening och jag visste exakt vilken bild han kollade på. Det var en guldram runt om fotot på när jag och mina kompisar var på ett nöjesfält några timmar utanför London. Jag ställde mig bredvid honom och kollade på fotot jag hade antagit han menat. Långsamt nickade jag och bet mig lite i läppen för att inte tänka allt för mycket. Det kunde jag göra precis som alla andra dagar, då jag lägger mig för att sova. ”I'm so sorry.” min blick gick upp för hans klädda armar och möttes tillsist utav lustfulla gröna ögon och jag kollade genast ner och log lite bittert. Men snart testade jag att kolla på honom igen och han stod fortfarande och kollade in i de lustfulla men också smått plågade ögonen.

”Thank you.” mimade jag och log lite mot honom. Jag gick snart bort för att ta fram ett block för att kladda ner en snabb fråga. ”Do you mind helping me with homework? I'm almost done anyway.”

”Sure, why not? Though I am pretty bad at math.”

”Good, because it's english.”

Han kunde inte låta bli att skratta och hans raspiga skratt fyllde rummet ett tag medan jag slängde ut alla böcker på sängen. Jag satte upp mitt hår i en hästsvans och lade mig ner på mage och slog upp en sida utav engelsk grammatik medan Harry tog av sig sin blazer och avslöjade den vita t shirten som satt tight över hans kropp. Han hoppade upp bredvid mig och böckerna och tog en kudde för att få ett mjukare ryggstöd att luta sig mot sänggaveln. Jag hade svårt att koncentrera mig och förstod inte riktigt varför jag hade bjudit in honom när jag var väl medveten om att jag skulle ha svårt att koncentrera mig. Jag kände hans ögon skanna över mitt ansikte medan jag skrev ner några meningar.

”Do you know anything about the death scene in Romeo and Juliet?” skrev jag efter ett tag.

”What does that have to do with english grammar?” frågade han och tog upp min svenska bok och bläddrade igenom lite ointresserat medan jag skrev.

”We are analyze the text.”

”Okay, well... The dude is a douch, he should have lived for both of them instead of killing himself.” det var inte riktigt det svaret jag hade hoppats på men han lade snart ner boken och började små leka med mitt hår.

”He couldn't live without her!”

”Yeah, but think the other way around. Would Romeo want Juliet to die because of him?”

”Ok, so let's say you have this girl you are madly inlove with and she dies. Will you continue live for her?”

Han grimaserade utav min liknelse men jag kollade nyfiket på honom då jag väntade på ett svar.

”It would be hard.” konstaterade han efter ett tag och fängslade mina ögon åter igen. ”But if she told me to live for us both... I would try. But that doesn't mean that I would succeed.”

”So you mean that Juliet should have told Romeo to continue live for them both and it's her fault that he died?” skrev jag och kände att jag började få skrivkramp. Jag hade aldrig skrivit så här mkt på väldigt länge.

”No! That's not what I mean. Romeo and Juliet, are a fairytale that didn't end well. If that was the reality she should have told him that everything was fake. But... oh, I don't know.” sa han tillsist och lutade sig tillbaka och stönade till tyst över sin komplicerade förklaring. Några lockar föll ner över hans panna och han slöt ögonen. Jag kunde inte låta bli att skratta och det kom ut road hackig luft som egentligen skulle varit ett roat skratt från min mun. Harry kollade förvånat på mig och insåg snart att jag inte höll på att kvävas på något utan att jag skrattade. Ett leende kom över hans läppar och smilgroparna dök upp. Jag försökte samla mig tillräckligt för att börja skriva igen.

”I think I know what you mean though. But I want my boyfriend/husband or whatever to live for us both if I die in the future.”

”God forbid that.” lade Harry till snabbt och jag såg lite rädsla flyga över hans ögon men försvann snabbt igen. Snart hörde jag steg i trappa och kollade skräckslaget på Harry. Harry hade också hört stegen och såg tveksamt på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och handlade snabbt genom att putta ner honom från sängen och jag hörde ett stön när han föll i golvet med en duns på andra sidan sängen och dörren flög upp. Självklart var det Jonna.

”Hej, vad gör du?” frågade hon nyfiket. Hon hade på sig ett par mörka jeans och en tjocktröja på sig med texten ”Gangsta” över bröstet. Hennes hår vilade på hennes axlar som såg rätt risigt ut efter att ha varit ute i kylan. Jag höll stressat upp engelska grammatik boken. ”Okej, jag tänkte bara säga att du har en tid hos studievägledaren i morgon klockan nio. Sen kan du dra till dina vanliga lektioner igen.” jag nickade och log uppskattande mot henne. ”Jag är svin hungring.” konstaterade hon och lutade sig mot dörrkarmen och med korsade armar. ”Vill du hänga med ner och käka.” Jag skakade lite på huvudet och undrade om hon hade hört dunsen utav Harrys fall. Tänk så hade han slagit sig rejält? Jag ville bara att hon skulle gå så jag kunde se till så inte Harry låg död på mitt golv. Tänk vilken rubrik det hade varit i tidningarna. Tonårstjej dödat tonårsidolen, Harry Styles... ”Okej.” sa hon och ställde sig upp ordentligt och började dra igen dörren men när det bara var några centimeter kvar så öppnade hon den roat igen. Ett flin spred sig över hela hennes ansikte. ”Hello, Harry.” sjöng hon nästan ut innan hon stängde dörren efter sig.

+15 Kommentarer till nästa del! :)