”Are you sure you are okay?” Niall hade ställt den frågan minst tjugo gånger nu när vi var på väg till hans familjs hus. Vi skulle bo hos hans mamma så som jag förstod det och fira juldagen tillsammans med hela hans familj inklusive hans pappa och hans halva av familjen. Det var väldigt förvirrande med alla namn och saker man skulle komma ihåg men huvudsaken var väll ändå att jag nu lärt mig att hans mamma heter Maura, hans pappa heter Bobby och hans bror heter.... Greg.
”Yes, I'm sure. I think it was something I ate or it was the height or something. It's nothing. Don't you worry.” sa jag och log mot honom där han satt bredvid mig i taxin. Han suckade och kollade ut genom fönstret.
”Home sweet home.” mumlade han.
”I haven't been here since... Since I quit school.” jag blev förvånad över att det var så pass länge sedan. Det kändes som en livstid hade gått förbi.
”Then I'm glad that I'm here with you.” sa han och log.
”So am I. I'm pretty nervous though, what if they don't like me?” frågade jag tveksamt och bet mig i läppen.
”They will love you. Because I do.” sa han och log mot mig.
”What if I like trip and set the whole house on fire. I think I might be thrown out of Ireland then.” han skrattade åt min osannolika berättelse.
”Don't you worry. If you trip I'll catch you before you burn the house to the ground.”
”By the way, are we there yet? I really need the bathroom. Like... Now.” sa jag och bet mig generat på under läppen.
”You went before we got into the cab.” konstaterade han och höjde på ögonbrynen. ”We are ten minutes away but there's a gas station...” började han och lutade sig fram mot chauffören. ”Ey, take a left turn here, the lady needs a break.”
”So I've heard.” muttrade den sura gubben som körde och körde in på en mack. Jag sprang snabbt in och gjorde det jag skulle och kom snart tillbaka ut.
”Better?” frågade Niall som stod lutad mot taxin med mobilen i handen. Jag log och nickade.
Efter tio minuter var vi framme och det söta lilla huset var helt fantastiskt. Det var som att komma in i en sagovärld där husen var mindre än människorna som bodde där. Fast... Okej... Jag kanske överdrev lite där. Det var ett vanligt gammalt hus, så som tonåringar normalt skulle tänka. Maura stod i dörröppningen och tog emot oss. Hon ignorerade handen jag höll fram och drog ner mig i en kram. Aj, mina bröst gjorde ont mot hennes hårda kram. Jag försökte le och se glad ut då jag försökte lätta lite på trycket utav hennes kram. Hon var rätt kort och hennes blonda hår var perfekt friserat. Hennes leende nådde nästan öronen.
”Finally, I meet the love of my son's life.” utbrast hon.
”It's nice to meet you, Mrs. Horan.” sa jag och log mot henne.
”Oh, gosh, please. Call me Maura.” sa hon och gjorde en gest med handen innan hon drog in sin son i en kram. ”Boy, I've missed you like crazy. Where have you been the last couple of weeks? You haven't called like you used to.” jag kollade förvånat på Niall som alltid verkade vara så glad för sin familj.
”Niall, that's rude.” jag kollade på honom och han bara ryckte på axlarna.
”Well, I've got my hands full.” konstaterade han och flinade mot mig precis som om jag var anledningen.
”Oh, okay. Come on in with all your bags and everything. Your dad will be here in the morning with the rest of his family. It will be a full house.” konstaterade hon. Niall ledde oss in i hans rum på ovanvåningen som var rätt litet med tanke på den rätt stora sängen som var i mitten på rummet.
”Aw, this is cute.” konstaterade jag och satte ner min väska.
”Thanks, a bit smaller than our appartment but it'll do.”
”What are you talking about? It's really sweet and your mum is really loveable. I see how you got your bleached hair now.” konstaterade jag roat och han log mot mig innan han lade sina armar runt om mig och pussade mig i pannan.
”Oh, ha, ha. Very funny.” sa han innan han tog ner huvudet till min höjd och fylliga läppar landade på mina. Han tog ett steg närmare och drog mig in i en kram och jag avbröt genast kyssen.
”Aouch!” utbrast jag och han stelnade direkt till och lättade greppet på mig.
”Are you okay?”
”Yeah, it's just my breasts are killing me.” muttrade jag och tog mig för ena bröstet precis som om det skulle hjälpa.
”Are you crying?” frågade han oroligt och jag kände en tår falla ner för min kind och jag drog snabbt bort den.
”No, I think it's just something before the... red week you know. You wouldn't understand.” sa jag och log.
”You are acting really strange.” konstaterade Niall och drog mig försiktigt intill sig. ”Is there something I should know?”
”No, like I said... Red week.”

På kvällen bestämde sig Niall att hjälpa till att laga mat med sin mamma så jag bestämde mig för att duscha och göra mig i ordning så jag slapp den äckliga res-svetten jag burit omkring på hela dagen. När jag hade gjort mig färdig tog jag mig ner för trapporna och hörde dom prata i köket. Jag stannade upp och försökte urskilja orden.
”Mum, what do you think about Adriana?”
”Oh, she's lovely. You coulnd't have found a more suited girl for you.” jag hörde lite skrammel innan hon fortsatte. ”For how long have you been togehter?”
”Since the start of november. So it's been a while. But it have really been hard. She went to the same school as I did.”
”Oh, that girl who tried to commit suecide in the library? I thought I've seen her before. She've turned out really amazing. Hold on to her, for the love of god.”
”I'm planning on it.” sa han roat och ignorerade Mauras tillbaka blick.
”What are you talking about? Why do you have that 'I've done something, but I haven't told you face'?” Jag fortsatte gå långsamt ner för trappan och antog att jag borde hjälpa honom ur situationen men Maura listade antagligen ut det föra. ”Oh, god. Niall James Horan. You are a bit too young to make that decision.”
”I haven't. I've sort of though. She doesn't carry it on her finger. Chill. We are taking it slow.” Jag bestämde mig för att jag tänkte inte lyssna mer utan gick in i köket och båda sken upp.
”How do you like our christmas decorations? Niall usually helps with those.”
”Sorry for keeping him from his duty. It's really nice though.” sa jag och log mot henne när hon lade ner kniven och ledde mig in i vardagsrummet.
”I love this red christmas colour. It makes the whole house much more, christmasy.” konstaterade hon och pekade på en rätt så djup röd färg.
”Mum, there's no such word as christmasy!” ropade Niall från köket och jag kunde inte låta bli att skratta lite.
Jag kollade på den röda färgen hon pratade om och konstaterade att den var faktiskt riktigt fin och Maura hade rätt. Den gjorde huset mer julig. Men den påminde mig också om något annat som jag så gärna hade sluppit som kvinna. Jag lutade huvudet åt sidan och kollade på den röda färgen och började räkna bakåt i tiden vilken datum men mens skulle komma så jag var beredd. Senast var det den tionde. Idag är det den tjugofjärde... Jag är fjorton dagar sen. Jag är aldrig sen. Jag rynkade pannan i djupa veck och tänkte tillbaka igen för att kontrollräkna. Men jag visste att jag hade räknat rätt. Jag var duktig på matte. Utmärkt, och jag skulle aldrig räkna fel... Maura ledde mig tillbaka till köket där Niall höll på att bryna något slags kött. Han kollade roat på mig och sin mamma när vi kom tillbaka men hans ögon fastnade på mig. Mina tankar var långt borta och jag kände att något var konstigt.
”I'm late.” mumlade jag tyst för mig själv.
”For what?” frågade Niall som nu stod och hackade grönsaker medan Maura hade tagit över stekspaden.
”What?” sa jag förvirrat och vaknade upp ur mina tankar.
”You said you were late. For what?”
”Oh, nothing. I was just thinking.” konstaterade jag och log. Jag såg att han inte köpte min ursäkt och om vi hade varit ensamma så hade han sagt det också rakt ut men jag tror inte han ville skapa en scen framför hans mamma. Jag föll snart tillbaka i mina tankar. Mitt plötsliga humör av att slå killen i skateboard affären, mina ömmande bröst, jag hade kräkts, jag kände mig konstant trött och min svårighet att hålla koll på mina känslor så jag började gråta på grund utav mina irriterade bröst. Mina ögon vidgades och mindes tillbaka på en lektion jag hade med Mr. Frey för ett år sedan och som mina kinder hade hettat när han började ta fram NO boken.
”Oh, holy shit!” utbrast jag och tog mig snabbt för munnen när jag insåg att jag sagt det där högt. ”Sorry, for my words. But I think I need some air.” sa jag och drog lite på läpparna. ”Excuse me.” sa jag och började nästan halvt springa mot dörren.

Nu är sista kapitlet uppe! Den sista delen av kapitlet kommer ikväll och förhoppningsvis kommer en liiiiiten överaskning till er som kommer läsa "Speak"! Så håll ögonen öppna ;D

Puss på er :*