The Revenge - Kapitel 26

Previously on The Revenge:
”See.”
”Geeh, you guys are feisty. And get that finger out of my face, Ria.” jag rufsade till det lilla han kallar hår innan jag lutade mig tillbaka igen.
”I've missed you, leeeeyyyyuuuummmm.”

”Okay, so let's go through it all again...”
”English page two two one, swedish page three two zero, math page one four five to one five zero.” rabblade jag upp utan att tänka då jag stängde min sista väska som låg på Nialls sida utav våran säng. Frey hade varit snäll nog att komma över direkt och vi skulle åka iväg i morgon. Niall skulle sitta bakom ratten och vi skulle göra någon slags road trip av det hela. Frey hade försökt berätta så detaljerat han kunde vad vi skulle gå igenom denna veckan och såg nästan orolig ut för att jag tappat fokus i New York. ”I got it. Don't worry about me. I just need time to think, that's all.” konstaterade jag och vände mig mot honom. Han log besvärat innan han nickade. ”Have you heard anything from my mum?”
”No. I have not. She's been MIA since our last conversation about your lack of interest in your education. Though I think she might be wrong despite that I'm actually here right now, trying to tell you the pages you have to read on your... Honeymoon?” det sista ordet lät tveksamt och jag suckade tungt och sträckte upp min hand.
”See, no ring, no honeymoon. Why is everybody in this freaking world think we got engaged!?” indirekt... dom hade rätt men det är inte officiellt om man inte har ringen på rätt plats. Jag blev väldigt medveten utav ringen som hängde i kedjan runt min hals. ”Okay, the pictures are miss leading, I admit.” erkände jag och drog ner väskan på golvet och hasade den ut i vardagsrummet. Frey kollade på mig med höjda ögonbryn och nickade.
”Well, yeah. The lad was down on his knees!”
”Oh, god. I need to tell you because you are like my... brother slash... dad?” jag drog ihop ögonbrynen i ett förvirrat uttryck och drog honom in i sovrummet igen och stängde dörren. ”This requires our super top secret hand shake.” han höjde ögonbrynen och samlade sig snabbt och nickade allvarligt. Vi hade inte gjort den på så länge och det var enda sättet jag kände lita på honom eftersom mamma var i farten.
”Okay, spill!” väste han uppspelt sedan och jag suckade och drog lite i silverkedjan och upp kom ringen. Hans grå blå ögon spärrades upp när han fick se ringen. ”You are engaged!” väste han.
”No, I'm most sertainly not!” morrade jag tillbaka. ”I'm just... keeping it safe.”
”Keeping it safe!? Is that what he told you!?” utbrast han nu och kunde inte vara speciellt tyst längre.
”Well, yeah. I'm eighteen years old, Frey. I can't get engaged at this age. And it's not an official engagement if you don't wear the ring propertly.”
”Who told you that?!” utbrast han och gjorde en förvirrad blick precis som han idiotförklarade mig mentalt. Jag andades in mellan tänderna och kände mig dum för det jag skulle säga här näst.
”Google...”
”Adriana! Google? Really, google!?”
”Okay, okay, calm down. The most important thing is that... one, we are not engaged, two, we are not engaged and three, Mr. Samuel Frey, We. Are. Not. Engaged. Got it?” han nickade långsamt och försökte ta in det jag sagt. ”So when all this is cleared up. I'll do the homework and mail it to you as fast as possible and if I have any questions I will call you. That's our deal.” klargjorde jag och han tog sig samma och nickade. ”Now if you excuse me I've got a laptop that is waiting for attention and a boyfriend who is behind that door eavesdropping.” sa jag och pekade på dörren ut till vardagsrummet. Jag hade hört hans klumpiga fotsteg för fem minuter sedan och han var inte den som var duktig på att smyga. Långsamt tog jag mig till dörren och drog upp den och Niall försökte leka lugn och lutade sig misstänksamt mot väggen. ”Hello, Niall...” sa jag och kollade misstänksamt på honom.

Frey lämnade oss några minuter senare och det var antingen för att han kände sig färdig med sina ärenden här eller för att Niall hade började dansa rundor medan han packade till I'm sexy and I know it. När jag sagt hejdå till Frey kom jag tillbaka och fick se honom luft jucka. Jag höjde ett ögonbryn och började ifrågasätta min status med den lustiga killen som stod i bara joggingbyxor och försökte härma stegen de gjorde i musikvideon. Han lade först märke till mig när jag började röra på mig och han stelnade till i sin rörelse och hans blå ögon fastnade vid mig. Jag suckade bara och kunde inte låta bli att le när jag gick fram och slängde mig i soffan och tog en kudde och kramade om.
”How come, you're one of the most coveted men in the entire world and can't move your hips right?” frågade jag och kollade upp mot honom med en grimas.
”One of the mist coveted, huh?” han slutade dansa och sänkte ljudet. Jag nickade och kollade på honom. Hans andhämtning var ojämn och hans bara bröst höjdes och sänktes ytligt för att återhämta sig. ”I could always stop...”
”I didn't say I didn't like it.” avbröt jag honom och log trött. Han log snett mot mig och strosade långsamt över till soffan så att hans kropp tornades upp över mig.
”You like it?” frågade han lite roat.
”You're not afraid to make a fool out of yourself. You're just you.”
”Yes, I am.” han drog bort kudden ur mitt grepp och placerade ett knä på andra sidan mig och stöttade sedan sin tyngd på sina armbågar på varsin sida utav mitt huvud. Han gav mig en liten puss på näsan och jag rynkade den. ”About that. Now I will sound like a pervert boyfriend.”
”Oho.” mumlade jag ironiskt och visste att detta skulle komma så småningom.
”Yeah, ehum... When are we going to the... next base?”
”Hmm... next base? And what exactly does that mean?” frågade jag lurigt och jag såg att han blev generad över att förklara för mig trots att det var han som praktiskt taget låg över mig just nu.
”You know...” han sa inte mer utan lutade sig ner mot mig och istället för att möta mina läppar med sina lämnade fuktiga spår ner för min käke och utmed mitt nyckelben. Han vandrade upp till mina läppar och min andning blev ojämn när hans tunga kom in i min mun och började leka med min. Jag kände hans lediga hand vandra neråt och över mitt lår och jag blev så pass förvånad var hans hand hamnade så jag skrek till och han stannade upp. ”You don't...” mumlade han smått sårat och jag försökte komma på något smart att säga.
”It's not that I don't want to, Niall.” suckade jag och höll hans huvud i mina händer. Jag lutade upp hans huvud lite så jag kunde se honom i ögonen. Jag drog min tumme lätt över hans underläpp och jag bet mig lite själv i läppen. ”I want to. But, not in your sofa and besides, we got a whole week to our selfes in a cabin. We have plenty of time doing...” min mening tonades ut utan att bli avslutad. Han log lite snett och lutade sig sedan ner mot mig igen och lät sina läppar vila mot mina. ”I want to make you feel good.” mumlade han mot mina läppar och jag log.
”You already do.” viskade jag.
”You know what I mean.” viskade han tillbaka och min hand gick över hans bröst och bara mage. Jag drog mina naglar lite lätt över hans rygg och gick sedan tillbaka i positionen bakom hans nacke.
”Geeh, you've got cold hands.” sa han och jag såg att gåshud började skapas över hans kropp. ”Come here.” han lutade så lite tyngd han kunde på mig och tog mina händer i sina och pussade dom.
”You're going to kiss them warm?” frågade jag och höjde ett ögonbryn.
”I'm hot and I know it.” sa han allvarligt och höjde ena ögonbrynet och gav mig världens stekar blick. Jag kunde inte låta bli att börja fnittra och lät honom fortsätta. ”Are you excited for tomorrow?”
”Yes, I'm interested about how good you are on skis.” konstaterade jag och log mot honom. Han flinade bara som svar. ”And are you any good at starting a campfire? What if we freeze to death because we can't start a fire!?” fortsatte jag och spärrade upp ögonen.
”You don't trust me?” han såg nästan sårad ut.
”I do, but how much do you remember of the Ireland winters, popstar?” jag kunde inte låta bli att retas lite med honom men mitt skämt totalt 'backfired' och han flög upp från mig med en sårad blick.
”Of course I know how to take care of you, Adriana. I'm not that shallow am I!? I can start a fire and I know how hard the winders could be because I'm at home all the time, thank you very much!” Jag satte mig bara upp och gapade åt hans raseriutbrott. Hans ansikte var smått rött utav irritation och jag reste mig långsamt upp.
”Hey, it was just a stupid joke. Alright, I know you can take care of us both. I'm alway this jumpy girl who doesn't know what's right or wrong and...” jag pausade och tog ett vaksamt steg närmare honom och var orolig för att han skulle försvinna. ”... and I'm glad that I have you. I'm sorry if I-I pressed a bad spot but...” han rörde sig inte och såg rätt känslokall ut ”... It wasn't my intention.” jag bara suckade när jag insåg att jag inte skulle få något ur honom och började gå mot sovrummet för att göra mig redo för sängen. Men blev stoppad av att han tog tag i min handled och drog mig in i en kram.
”Sorry for losing control like that. I guess it was...” började han.
”Shh. No need, it was my fault not yours.” avbröt jag honom och tryckte mig emot honom och andades in hans doft innan jag släppte honom och tog hans hand istället. ”Time for bed.”


+17 Kommentarer till nästa? :)

Förlåt för att jag inte ladda upp något igår. Men fick en allergisk chock och fick inte chansen att ladda upp igår. Måste också säga att ni är riktigt dåliga på att kommentera! ;) Så börja kommentera mer... det gör min dag :3

The Revenge - Kapitel 25

Previously on The Revenge:
”I didn't mean duvets...” avbröt jag honom och gick fram mot honom. Jag drog mina armar runt hans midja och pussade honom lätt på munnen. 
”Oh...” var allt han fick fram och log stort. Han lossade mitt grepp och lade sig ner på soffan och jag lade mig med halva min kropp ovanpå honom och jag kände hans armar runt om mig. Jag suckade lätt ut innan jag slöt ögonen och somnade med trygghet i hans armar.

Jag vaknade upp utav att planet hoppade till. Niall låg inte kvar under mig utan hade lagt ett täcke över mig och en kudde. Jag satte mig upp och kollade nyvaket mig omkring men Niall fanns inte någonstans. Mina ben kändes stela när jag ställde mig upp för att sträcka på mig och fick syn på Nialls laptop som hade locket uppe på bordet. Min nyfikenhet tog över och kollade en sista gång runt omkring och satte mig framför datorn med knäna mot bröstet. Jag rörde musplattan och hans twitter och någon skvallersida var igång. Utan att riktigt bry mig kollade jag bara trenderna på twitter och när jag såg att det inte var något intressant tryckte jag upp skvallersidan istället. En bild på mig och Niall på väg ut från hotellet innan idag. Jag såg inte speciellt glad ut och Niall såg ytterst irriterad ut med mobilen mot örat. De hade zoomat in på mitt ringfinger till en liten cirkel.

 

Proposal gone wrong

Last night One Directions own, Niall Horan proposed to his leading lady. According to the sources they looked very much inlove last night. But this morning when everybody thought we would meet the new love couple they looked very tense. Can it be that the actress, Adriana Lloyd, 18, said no? Earlier this fall Adriana was a part of One Directions new musicvideo and the rumours goes around that it was love at first sight.
”He was really startled when he saw her the first time and it was a lot of sparks...”

 

Jag fick inte läsa klart för jag kände hans närvaro bakom mig.
”Look at us.” kommenterade han.
”We look... very happy.” konstaterade jag ironiskt.
”I'm sorry about everything.”
”Sorry about what? That they are writing about us? Or that we are looking really miserable?” jag kollade på bilden och väntade på ett svar.
”I'm sorry that you have to be under this kind of preassure.” Jag vände mig upp mot honom.
”I guess I just have to get used to it. Dani made it, Eleanour and Perrie... I can too.” mina ögon föll ner till golvet och jag bet mig lite i läppen.
”Okay, then don't bother about that stuff.”
”Neither should you.” sa jag och ställde mig upp så han kunde sätta sig ner där jag satt.
”I don't, love.” jag kollade på honom då han rufsade till håret och kollade upp mot mig med sina blåa barnliknande ögon. ”Come here. I want to show you something.” han klappade på sitt knä och jag satte mig tveksamt i hans knä och lutade mitt huvud mot hans axel. Han klickade ner skvallersidan och tryckte upp hans twitter istället. Han tryckte in på sin profil och tryckte upp sin senaste tweet som bestod utav en bild.

NiallOfficial: I love all your little things. @ItsAdrianaLloyd94

På bilden var det Niall som log ner på en helt slutkörd tjej som var helt osminkad. Hennes ljusa hy såg nästan vit ut och hennes mörka uppsatta hår var vågigt och låg över hennes ena axlen. Hon höll hårt om Nialls t shirt i en lätt knytnäve och hennes läppar var smått särade.
”Did you take a photo of me when I was asleep? An post it online?” sa jag och kollade irriterat på honom.
”Yes, I did. And you look amazing, and cute, sweet.” jag suckade bara trött och kollade på bilden och han gav mig en snabb puss på kinden. ”Love you.” sa han och pussade mig en gång till innan han återgick till datorn och började retweeta fans uppdateringar. ”Okay, so you have to see some of these comments.” konstaterade han och drog upp några. ”Do you know how's the most humble fans of all times? And you have to know this one because it's true.”
”I don't know, Niall. Enlighten me with you knowledge.” sa jag ironiskt.
”Swedish fans.”
”Isn't it against some kind of law to choose fans like that?” frågade jag och höjde ögonbrynen.
”But it's statistically true. I mean, look at this one. She's from sweden. 'She's so cute you are perfect for each other. #Adriall'”
”Adriall?”
”That's some sort of mash up with our names. Okay, well look at this one then. Also from Sweden. '@NiallOfficial When are you guys coming to Sweden? Adriana: Älskar dig tjejen, kan inte fatta att Niall dejtar en Svensk tjej. :* #Adriall'” jag brast i skratt när Niall försökte uttala de olika svenska orden men jag började förstå hans synpunkt på det hela.
”Well, but some of the fans outside of Sweden are pretty decent too, see.” sa jag och pekade på en längre ner. ”'@NiallOfficial love you guys. Gossip news sucks. #Adriall.'”
”Okay, yeah, there are some decent people out in the world.” konstaterade han och stängde ner sin dator.
”We're about to land in thirty minutes, so fasten your seatbelts and get ready for landing. It's four thirty pm in London.” hördes det genom högtalarna och jag gav Niall en puss och satte mig stelt i stolen mitt emot.
”Are you okay?” Niall kollade tveksamt mot mig där jag nu satt stelt och höll hårt i stolsarmarna.
”Eh... Yes. I'm just having a little bit of a problem with... the... the...” stammade jag fram.
”The landing?” avslutade han min mening och jag nickade snabbt och jag gav honom en irriterad blick när han log snett mot mig. ”Here.” sa han och tog ner det uppfällda bordet och sträckte ut sin hand. Jag släppte tveksamt armstödet och tog hans hand. ”It will be just fine, sweetheart.”
”You don't know that.” sa jag överdrivet hårt och han skrattade till.
”Yes I do, because angels can fly...” han avbröt sig när han såg att jag grimaserade. ”Too cheesy?”
”A little bit.” sa jag och skrattade till. Utan att jag hade vetat om det hade han fått mig att slappna av. ”How do you do it? I'm like jumpy all the time and you're alway that calm dude.”
”Did you just call me dude?” sa han roat och rynkade pannan. Jag kunde inte låta bli att börja skratta åt hans min och min dåliga förklaring. ”Did you hear that?” sa han helt plötsligt och jag kände att hela jag spände till.
”What?”
”I'm sure it's nothing. I'll go and check with the pilot.” han knäppte upp sitt bälte och försvann men kom snart tillbaka igen och satte sig ner och kollade på mig. ”So... Yep, we are going to crash land.”
”What!?” skrek jag. Han brast i skratt och jag insåg att han drev med mig. Jag gömde mitt ansikte i mina händer och försökte låta bli att gå på en impuls och slå till honom. När jag drog bort händerna från ansiktet började hoppa på platsen där jag satt. ”You're soooo meean.” gnällde jag surt fram.
”I'm sorry, love. I just couldn't resist.” jag korsade mina armar över min bröstkorg och kollade surt ut genom fönstret. ”Ria... Adriana Lloyd, I love you and I'm sorry.” sa han med en smörig röst och jag suckade trött när jag motvilligt vände min blick mot honom.
”Love you too.” muttrade jag och han log. Just då kände jag att planets hjul träffade marken och jag andades ut.
”See, that wasn't so bad.” kommenterade Niall och gav mig en luft puss.
”Remind me to kill you in your sleep, will you?” muttrade jag och han skrattade.
”I will, after I give you the biggest apologize hug and kiss that's ever been made.” jag suckade bara och gav upp. Det gick inte att vara sur på honom och jag skrattade bara till åt det hela. Planet hade stannat och jag knäppte upp bältet och tog på mig mina skor medan Niall väntade tålmodigt. Han höll fram mina solglasögon till mig och jag tog dom förvirrat. ”You should wear these. It will be chaos inside the airport.”
”Can't we just drive out from the airport like we did in New York.”
”It doesn't work like that here, love.” sa han. Jag tog på mig mina solglasögon och suckade trött medan vi gick ut från planet och blev eskorterade från regndropparna in på flygplatsen. När vi kom innanför dörrarna började kaoset och jag tappade fattningen av Nialls hand och jag trevade i blindo efter handen jag så gärna ville hålla i. Men till min lättnad kände jag en beskyddande arm runt min midja och drog mig intill sig och vi kom ut genom entrén och hoppade in i en bil som jag kände igen, Liams.
”What are you doing here?” utbrast jag när jag kom in i bilen och tog av mig solglasögonen.
”I'm your ride home, for obvious reasons.”
”Are you sure you should drive at all?” frågade jag tveksamt och tänkte tillbaka på förra gången han körde mig.
”And what is that supposed to mean!?”
”You're not the best driver, that's all.”
”Oh, come on. Give me a break. Tighten your leech on your fiancee, Niall.” suckade han och blinkade ut när bagageluckan var stängd utav säkerhetsvakten.
”We are not, engaged, dude.” sa Niall och började knappa på sin telefon. ”Didn't my upset message clear that one up for you?” jag lutade mig fram sträckte ut ringfingret.
”See.”
”Geeh, you guys are feisty. And get that finger out of my face, Ria.” jag rufsade till det lilla han kallar hår innan jag lutade mig tillbaka igen.
”I've missed you, leeeeyyyyuuuummmm.”


+18 Kommentarer till nästa del! :)

Q & A

Q:
A:

För alla er som vill läsa The Revenge från början, klicka här. Och scrolla ner på sidan så hittar ni handlingen och första kapitlet! :)

The Revenge - Kapitel 24

Previously on The Revenge:
Han tog ur den och jag lade märke till att den satt fast i en lång silverkedja. ”To know it's yours, and to keep it safe til it's our time.” han knäppte halsbandet runt min hals och jag tog ringen mellan min tumme och pekfingret och kollade på den. Jag kände Nialls tumme dra bort något vått från min kind och jag insåg att jag hade släppt fram tårarna. Jag lade märke till ingraveringen innanför: 'Nialls Princess'.
”I love it.” sa jag och kollade upp på honom. ”I'll keep it safe.”

”Good morning, sunshine.” hörde jag en röst vid mitt öra och jag gnuggade mig trött i ögonen och kollade åt det hållet rösten kom ifrån. Niall stötta sig på ena armbågen och kollade ner på mig. Jag stönade bara till och hoppade in till honom och lade min arm över hans bara midja. Han började skratta lågt och lade sig ner så jag kunde lägga huvudet på hans bröst och han strök igenom mitt kråkbo till hår. Jag höll på att somna igen tills jag kom ihåg gårdagen och tänkte på ringen som fortfarande hände runt min hals.
”When do we have to check out?” mumlade jag med stängda ögon för att låsa ute den smått paniken över att han kanske ville ha tillbaka ringen.
”When ever you are ready, love.” mumlade han tillbaka och jag suckade.
”Could we have a day out here and go back tonight instead?” föreslog jag.
”Sounds perfect.” han pussade mig på huvudet och jag kröp ihop bredvid honom och kände hans varma hud mot min. Jag hörde något börja vibrera på hans nattduksbord och jag kikade upp. Niall rörde sig inte så jag puttade till honom och han stönade trött till men rörde sig inte.
”ey, the phone.” muttrade jag surt och han trevade efter telefonen och tog den sedan mot örat och grymtade till som svar.
”What?” han lät sömnig och dryg. ”Okay, hang on.” Han tryckte på en knapp på telefonen och jag kände hans kropp stelna till under mig så jag kollade upp på honom. ”I need to start the TV, love.” jag visste att fjärren låg på mitt nattduksbord så jag rullade över och tog den och gav den till honom. Han hade satt sig upp nu med ryggen lutandes mot sänggaveln. Jag lade mig ner på kudden igen och försökte låta bli att tänka på vad klockan kan vara. Teven gick igång efter ett tag och jag hörde att Entertainment News var igång men jag brydde mig inte mer om det. ”Uhu... Yes, I can see that...” fortsatte Niall med en orolig röst. Men det var inte förrän teven sagt mitt namn jag vaknade till liv och satte mig rakt upp så mitt hår hamnade framför mina ögon. Jag drog snabbt bort håret och stirrade på teven.
”...Apparently they rented a penthouse for the evening to have a romantic dinner and afterwards Niall proposed to Adriana. Did she say yes? Well, the love couple is still in New York and haven't made an apperance yet so we just have to wait and see. If you want more exclusive photos the get on enews dot com.” Jag hade inte lagt märke till att Nialls telefonsamtal var över för allt jag stirrade på var teven som visade bilder på när Niall knäböjde framför mig. Jag bet mig oroligt i kinden och väntade på Nialls reaktion.
”So about that New York day out isn't going to happen, love. We need to get back to London as fast as possible. They have some safety issues down in the loby. People are trying to check in as guests and go around in the hotel to find us.” jag nickade bara tyst för mig själv och slängde sedan en blick ner på mitt halsband som försvann ner i tröjan på grund utav den långa kedjan. Jag drog i kedjan lite och drog upp ringen så jag höll i den. Det var den vackraste ring jag någonsin sett och jag förstår varför Niall hade fastnat för det från första början.
”Do you regret giving it to me?” mumlade jag tyst och kollade ner på det nya problemet vi fått bara genom att Niall hade varit romantisk. Jag kände att han rörde sig bakom mig och satte sig bredvid mig. Jag kände hans blick på mig och jag kollade upp mot honom.
”Don't even think about it.” konstaterade han. ”I'm glad that you have it around your neck. It's almost that I've marked that you're mine now.” Han lade sitt huvud på min axel och jag kände hans näsa mot min hals när han drog bort mitt hår och hans läppar placerade en puss på min hals. Han tog ringen ifrån mig och granskade den själv. ”It was Scott Smith...” konstaterade han och det hade jag redan listat ut vem som fotat oss. Det fanns ingen annan i det rummet förutom han.
”Disrespectful.” var det enda jag fick fram och han släppte ner ringen innan för min t shirt och lade sina armar runt min midja och jag vände på huvudet och hans läppar mötte upp med mina. Han morrade lekfullt till mot mina läppar och jag kunde inte låta bli och börja fnittra. ”Let's get out of here.” mumlade jag och han pussade mig på kinden innan han släppte mig och jag hoppade ner från sängen. Jag hoppade i ett par jeans som jag inte lade så mycket tanke på, inte förrän jag hörde Niall skratta.
”Cute jeans. Where did you get those?” jag kollade oförstående upp på honom som nu hade en t shirt på sig och min blick gick ner till jeansen som jag precis tagit på mig. De var alldeles förstora för mig och pösiga och jag insåg att det inte var mina. Men Nialls händer tog tag i mina innan jag fick chansen att dra av mig dom igen. ”Keep them. You look sexy in those.” jag vände mig mot spegeln och såg att jag skulle bli tvungen att hitta ett skärp. Jag började gräva i min väska och hittade ett svart och silvrigt flätat skärp som jag trädde runt min midja och slängde sedan på ett linne, och tog mig sedan in i badrummet för att borsta tänderna och sätta upp håret i en hög tofs. Jag struntade i att sminka mig och kom ut i rummet för att börja packa medan Niall var i telefonen. Han lät väldigt bitter och sammanbiten.
En halvtimme senare knackade det på dörren och två säkerhetsvakter stod och väntade på oss. Jag tog på mig mina solglasögon och Converse. Den ena säkerhetsvakten tog hand om våra väskor och den andra ledde oss ner och ut i lobbyn. Normalt sätt skulle fotograferna vara utanför dörren men så fort hissdörrarna öppnades tog jag chockat tag i Nialls enda lediga hand. Han var fortfarande i ett hetsigt samtal och drog mig efter sig ut genom dörrarna och säkerhetsvakterna gjorde en liten gång till oss fram till ett stort svart fordon. Jag hoppade in före honom och han hoppade in i bilen och stängde dörren efter sig.
”Okay, but well, fix it now. I don't want to worry about this. And don't you dare leak anything else that can hurt Adriana. I will personally sue the hotell if...” jag hade aldrig sett honom så här sur innan. Jag satte på mig säkerhetsbältet och flätade samma våra fingrar igen men han drog sig undan och med en suck vände jag mig mot fönstret och kollade ut medan säkerhetsvakterna försökte föra bort vilseledda fans som försökte slänga sig över bilen. ”Yes, keep on working and don't bother me with it right now. I understand...” äntligen kunde bilen börja rulla och den körde ut i den stockade trafiken. Jag såg bilar köra förbi utanför och jag drömde mig bort för ett tag och tänkte på vad jag skulle göra när jag kom tillbaka. Kontraktet var så gott som bortglömt här i New York och jag skulle komma på något nytt i London. Jag hade helt glömt bort Nialls samtal till jag ryckte till av att en hand placerades på mitt lår. ”I'm sorry, I got carried away.” hörde jag den irländska dialekten som jag kände till så väl och skingrade mina tankar.
”Well... Back to the reality.” konstaterade jag med en suck utan att titta på honom.
”Not quite.” sa han snabbt och jag vände mig mot honom. ”The lads and I are free til after New Years now. So... I thought, or the management thought we colde have a getaway to the cabin I was talking to you about.”
”But... Are you sure that's okay, shouldn't you do a public statement or something?”
”I'm Niall Horan from One Direction not the queen, love.” sa han och flinade mot mig. ”And besides, I've already made my statement to the management so they are taking care of it.”
”So... Just you and me for a whole week?” frågade jag tveksamt och han log.
”Yep. If you want to, of course.”
”Yeah, sure. It's just that, I've got school.” upplyste jag honom.
”Can't you just take Mr. Frey with you?” frågade han och jag skattade till.
”Then there will be three of us on our romatic getaway. But I like your thought though. No, but I can scedual a meeting with Frey when we are getting back so he can go through everything and I can take all my classes in the cabin... By myself... If you're not good with equations and english adverbs?”
”Keep me out of that kind of stuff, love. But I can always try.” jag skakade bara roat på huvudet och flätade samman mina fingrar med hans som låg på mitt lår. Jag kollade ut genom fönstret och fick precis en liten glimt av JFK skylten innan bilen körde in på den privata delen. Min blick gick över till Niall med en frågande blick och han gav mig bara ett likgiltigt leende. ”Private.” sa han och suckade innan han knäppte upp bältet och hoppade ut när bilen stannat. Jag gjorde likadant och mötte upp honom framför bilen där han skakade hand med piloten som stod utanför. Jag försökte le så gott jag kunde och var glad över att jag hade mina solglasögon på mig. Han bad oss hoppa in i planet medan han gjorde sig redo för avfärd och våra väskor lastades på under tiden. In redningen av planet var helt fantastiskt och jag ville inte lägga mig i hur mycket detta skulle kosta att hyra så jag lät bli för mitt egna hjärtas skull. Stolarna var klädda i beigt skinn och mattan var mörkröd. Jag satte mig ner på ett säte utan att säga någonting men jag kände Nialls ögon på mig. När jag nog sett allt kollade jag in i hans blå ögon och visste inte riktigt vad jag skulle säga men jag tror han förstod min reaktion. Han höjde på ögonbryn och väntade på att jag skulle komma med kommentaren om att detta var löjligt men jag drog igen en osynlig dragkedja över mina läppar och slängde bort nyckeln och han skrattade bara lågt över min liknelse och satte sig framför mig. Jag tog av mig mina solglasögon och skor och satte mig tillrätta. Det tog ett tag för planet att komma upp i luften men jag kunde lätt säga att det var skönt att slippa New York. Efter en helg i storstaden som aldrig sover så kan jag lugnt säga att det var skönt att bo i lugna London.
”You could sleep on the couch over there if you're tired.” föreslog Niall och nickade bak på en utav sofforna.
”I would be cold.” konstaterade jag men knäppte upp bältet.
”Oh, but there's duvets in the cloaset behind you...” sa han och knäppte upp sitt bälte själv och ställde sig upp.
”I didn't mean duvets...” avbröt jag honom och gick fram mot honom. Jag drog mina armar runt hans midja och pussade honom lätt på munnen.
”Oh...” var allt han fick fram och log stort. Han lossade mitt grepp och lade sig ner på soffan och jag lade mig med halva min kropp ovanpå honom och jag kände hans armar runt om mig. Jag suckade lätt ut innan jag slöt ögonen och somnade med trygghet i hans armar.


+18 Kommentarer till nästa den! ;)

The Revenge Trailer

The Revenge - Kapitel 23 Part 2

Previously on The Revenge:
”I want to...” jag bet mig lite i läppen medan jag tänkte. ”Empire State Building.” sa jag tillsist och han log. 
”You are afraid of heights.” konstaterade han och log roat mot mig.
”I'm not afraid if you are there.” svarade jag och log lite generat. Han kollade utforskande på mig innan han öppnade munnen igen.
”Alright then. But then we have to hurry because they are closing the view at seven.”

Hela dagen var helt underbar. Vi var uppe i Empire State Building och kollade på utsikten och Niall höll om mig bakifrån och viskade små söta kommentarer i mitt öra.
”I love you.” sa jag lågt tillbaka och såg att folk runt omkring oss log mot oss. Jag försökte att inte tänka på mammas hot och hur hon hade försökt skada min relation med denna underbara kille. Men någonstans långt inne kände jag att jag gjorde fel i att hålla det hemligt för Niall men samtidigt, jag hade inte gjort något fel.
”I love you too.”
Jag var nära på att somna i bilen på väg hem men Niall höll mig vaken med att berätta roliga historier som var mer torra än roliga.
”You can't go to sleep now. We've got a really nice dinner to attend.” sa han och log mot mig.
”You haven't told me where we are going tonight.” kommenterade jag och såg hotellet framför oss nu tornas upp med massa med folk utanför.
”It's still a surprice.” skrattade han fram och lade en hand över mitt lår innan han stannade till kanten och stängde av motorn. ”See you in a bit.” sa han och log innan han hoppade ut och gav nycklarna till den anställda och blev eskorterad runt bilen av en säkerhetsvakt och jag hoppade precis ut och tog tag i Nialls hand som ledde mig fram bland kaoset.
”Niall, please. Niall I love you, You're so cute.” skreks det i öronen på oss. ”How long have you been together, how are you today, we love you!” När vi kom innan för dörrarna kände man sig lomhörd. Vi tog oss upp till rummet igen och jag bytte om till min röda klänning, hudfärgade strumpbyxor och tog fram skorna jag köpt idag. Jag slängde på mig ett nytt lager smink men inte allt för mycket. Bara lite maskara, kajal, lite puder och läppglans. När jag kom ut från badrummet stod Niall och väntade i ett par snygga chinos, en vit skjorta och en svart kavaj.
”You look handsome.” sa jag och log mot honom när jag plockade upp min väska och en liten påse där jag hade hans presenter i. Det hade tagit Danielle och mig ett tag och bestämma oss men efter ett tag hade vi bestämt oss att ta oss till smyckes affären. Han gick fram och synade mig uppifrån och ner.
”You look absolutly beautiful.” sa han och pussade mig lätt på kinden. ”What's in the bag?” frågade han nyfiket sedan och jag gav honom ett lamt leende.
”It's a surprice.”
”Oh,” sa han och flinade mot mig innan han flätade samman våra fingrar och ledde mig ut mot hissen. Han tryckte på en knapp och hissen började röra sig, men åt fel håll.
”Did you press the right button?” frågade jag tveksamt och kollade förbi hans kropp. Han hade tryckt på den översta knappen.
”Yes I did.” sa han och log och jag kollade oförstående på honom. ”Like I said, it will be a surprice.” han blinkade till mot mig och log. Hissen plingade till och han gjorde en gest att jag skulle gå ut före honom. Han tog fram en rumsnycken och öppnade den enda dörren som fanns i den lilla korridoren. Dörren öppnades ljudlöst och han visade mig in i den största suiten jag någonsin sett. Rakt fram fanns det stora glas partier som vätte ut över centralpark och New York spred ut sig så långt ögat kunde nå i den nu mörka staden som endast var upplyst utav stora teve skärmar från Time Square och bilarna.
”Woah...” var allt jag fick fram och såg nu att det stod ett bord för två i mitten utav det rätt så tomma rummet med levande ljus och rosor på bordet. Ett manligt ansikte dök upp runt hörnet och sken upp när vi kom.
”Good evening, Mr. Horan. Miss Lloyd. I'm Scott Smith and I'll be serving you this evening.” sa han med en New York dialekt och gjorde en gest att vi kunde sätta oss ner vid det nästintill ensamma bordet vid fönsterna.
”You are spoiling me. You shouldn't do these kind of expensive stuff for me.” muttrade jag och jag hörde att Niall bara fnös bort mina kommentarer och gick före mig för att dra ut min stol så jag skulle sätta mig ner. ”So you're not even going to discuss you're obviously bruning way too much money on me?” Han satte sig ner på andra sidan bordet och suckade.
”It's just for today, love.” sa han och kollade på mig. ”I want to spoil you today, tomorrow everything will go back to normal and you can eat pizza infron of your teve at home and studdy like there's no tomorrow.” jag visste att han drev med mig men jag lät ämnet falla och Mr. Smith kom fram och gav oss fyllde våra glas med dricka och tog fram förrätten. Vi satt och pratade och skrattade under hela kvällen, ett tag kände jag hans knä nudda mina korsade ben. Jag lät min fot strykas upp och ner för hans ben och log mot honom då han fått någon slags sås över hela ansiktet.
”Okay, so I can't stand this anymore, what's in the bag?” sa han precis då Mr. Smith hade tagit våra tallrikar och jag såg roat på honom.
”Now you know how I feel all the time with all these surprices.” sa jag roat och lade mina underarmar på bordet framför mig och stöttade mig mot dom.
”Yes, but I do all these things because I love you.” sa han och drog igenom en hand i hans blonda fina hår. Han fick ett hårstrå att ställa sig rakt upp på huvudet och jag brast i skratt.
”What radio channel are you listening to?” frågade jag roat och bad honom att böja fram huvudet så jag kunde lägga rätt håret. Jag drog mig sedan tillbaka och böjde mig ner efter påsen. ”So, the first thing is not wrapped because it was just a fun thing.” jag tvekade lite med att dra upp t shirten.
”Oh, come one it can't be that bad?” sa han roat när han såg på mig att jag tvekade. Jag drog upp t shirten med ett stort kakmonster på sig och så stod det med stora bokstäver 'The cockie monster is alive.' Han brast i skratt när han tog emot den. ”Do you really see me like a... like this?” sa han och pekade på t shirten och jag gjorde en grimas.
”It was more a fun thing.” sa jag och kände att det hettade på mina kinder.
”Well, I love it.” sa han och log mot mig. Jag vet mig i min läpp och log lite innan jag tog upp den inslagna presenten. Den var rätt stor fyrkantig låda. Han fick ett snett leende när han tog emot den. ”You should not spoil me, love.” sa han och skakade lite på asken för att höra om den skramlade innan han började dra av pappret. En marinblå siden ask uppenbarade sig och han kollade upp på mig lite oförstående. Nialls hand drogs över den mjuka asken och hans ögon gick ner på asken igen innan han öppnade den försiktigt. Han drog ihop ögonbrynen så det blev en rynka mellan dom. Reaktionen var i ren chock och jag bet mig lite i kinden, det kanske var för mycket? ”Adriana, you shouldn't...” stammade han fram och tog upp guldkedjan med ingravering på baksidan som jag köpt. ”Do you know how expensive this is!?” utbrast han och satte ner asken för att kolla närmare på kedjan.
”Not as expensive as a shoppingcenter or a penthouse I can assure you.” sa jag och log lite tveksamt.
”Shoot for the moon and land among the stars – Adriana Lloyd • 07.11.12” läste han det inristade och kollade upp mot mig. ”November 7th?”
”The day you found out about my scar. And the day we agreed on to try being friends.” sa jag lågt.
”I love it.” sa han och log mot mig. Jag reste mig upp och drog ner klänningen och Niall drog ut sin stol så jag kunde sätta mig på hans ena ben.
”Want help?” frågade jag. Han nickade och jag tog halsbandet och öppnade upp det och spände fast det runt hans hals. ”It suites you perfectly.” sa jag och drog mina fingertoppar över guldkedjan. Jag kände hans hand kupa sig under min haka och lutade upp mitt huvud så jag blev tvungen att möta hans blick. De blåa ögonen lös nästan i ljuslågans sken och han sken upp i ett stort leende.
”I love it. I love you.” han strök sina läppar över mina. ”Thank you.” mumlade han mot mina läppar och släppte min haka för att sätta handen på min höft för att dra mig närmare honom. ”I've got one last thing for you though.”
”Seriously, Niall. No.” viskade jag och tryckte mina läppar mot hans mjuka läppar. Han drog sig sedan undan och jag öppnade mina ögon för att kolla på honom.
”It's not midnight just yet. I've still thirty minutes to spoil you, princess.” jag grimaserade och han reste på sig och gav sin stol till mig. Jag satte mig förvirrat ner och kollade upp på honom där han stod med ryggen mot mig och blickade ut över centralpark. Han vände sig sedan om och kollade ner mot mig. ”Just don't freak out. It's not what you think.” sa han varnande och jag drog i hon ögonbrynen i ett förvirrat uttryck. Han föll ner på ett knä och mina ögon vidgades utav panik. ”I can see the panic raising but it's not what you think.” sa han roat.
”Could you at least stand up?” frågade jag tveksamt.
”No, ehum... I want to do this right.” sa han och jag höjde ögonbrynen nu. ”I'll never be able to just say 'I'm sorry' and then move on from my past. Because it's a part who we become as individuals and because I've caused you so much pain. And I will never be able to forgive myself.” jag försökte att bita ihop för att inte börja få total panik över vart denna konversationen var på väg. ”But your the best thing that has ever happened to me. And what we have is something very rare. And the most rules doesn't apply to us, which makes this okay. You are the strongest person I've ever known. And you make me stronger and I don't know what I would do if anything happened to you. I love you so much...” jag lade märke till att han hade handen i fickan nu och mina ögon vidgades ytterligare om det nu var möjligt när han drog ut en vit ask. Trots jag så gärna ville protestera fick jag inte ut ett ord. ”I know that we are too young to get engaged or get married and I don't think it's time for us just yet when it comes to that. But... I was in this jewelry store in France and was going to give you something nice. And I was stuck on this ring...” fortsatte han och öppnade upp asken och där i låg en ring i vitt guld prydd med små diamanter runt om och i mitten fans en fyrkantig diamant som var större. ”... so I bought it, and I know it's an engagement ring and I like i said, it's not our time. But I want you to have it.” Han tog ur den och jag lade märke till att den satt fast i en lång silverkedja. ”To know it's yours, and to keep it safe til it's our time.” han knäppte halsbandet runt min hals och jag tog ringen mellan min tumme och pekfingret och kollade på den. Jag kände Nialls tumme dra bort något vått från min kind och jag insåg att jag hade släppt fram tårarna. Jag lade märke till ingraveringen innanför: 'Nialls Princess'.
”I love it.” sa jag och kollade upp på honom. ”I'll keep it safe.”


+18 Kommentarer till nästa del! :)

Tävling avslutad!

Jag har avslutat tävlingen tidigare än väntat! Efter mycket om och men så har jag nu tagit ut tre personer utav 26deltagande. Jag drog 10st och gallrade dom ner till tre. Och dom tre är.
Alice (cavaloz@dv)
Felicia Lundgren
Jonna Book
Grattis till er! :) Ni har blivit kontaktade och förhoppningsvis kommer detta bli extremt bra :P Tack till alla som var med och deltog. Helt otroligt att det blev så pass många ändå. 
 
Puss på er,
Amanda :*

The Revenge - Kapitel 23 Part 1

Previously on The Revenge:
”You need to get one thing straight right now, Nialls princess. If you don't tell Niall what was going on before he expressed his inner thoughts about you...” hennes röst var glödhet och det kändes som att det snart skulle brinna i mitt öra. Hennes röst var hård och kall, och en gnutta utav ondska. ”Then I will!” hon klickade mig och jag kände att mitt blod frös till is utav hennes elaka ton och jag kollade mot dörren. Detta skulle inte sluta lyckligt för någon utav oss om mamma fick tag i honom.

”The contract seem really good, Ria. You should sign it.” konstaterade Niall som fortfarande låg i sängen i bara boxers och kollade igenom papperna medan han drack apelsin juice. Han ansåg att vi hade mycket mysigare här uppe och jag kunde inget annat än att hålla med. Jag blev glad över att han sagt det men det var något som tog emot. Något jag själv inte riktigt kunde sätta fingret på, jag hade varit överlycklig över denna möjligheten för några veckor sedan men nu... Det enda jag kunde tänka på var hur svårt det skulle vara att leva utan Niall. Jag hade haft svårt i att vara utan honom i ett par dagar. Hur skulle jag då klara av månader!?
”Okay, should I sign now?” frågade jag tveksamt och han nickade uppmuntrande. Jag tog fram en bläckpenna och lade mig på mage i sängen och tryckte ut och in spetsen medan jag kollade på linjen som snart skulle ha mitt namn på sig. Jag kollade upp på Niall som låg och kollade nyfiket på mig och jag kollade sedan ner igen. ”I can't.” sa jag tillsist och suckade lättat över att ha kommit till ett beslut.
”What?” Nialls uttryck var förvirrat och jag hävde mig upp på knä och slängde ner pennan på det skrynkliga täcket.
”I can't do it.”
”Of course you can, I'll be right by your side.”
”That's the problem.” sa jag och bet mig lite i läppen och tänkte ett tag. ”You won't.”
”Don't let this opportunity slip by just because of me.” sa han och grimaserade vid tanken. Jag ryckte axlarna.
”I wouldn't have thought twice about this a couple of weeks ago... But I feel like, I want to be closer to home. I want to do something that I can be with you whenever you get back to London. I mean I can't even sleep without you.”
”It sound like a very unhealthy relationship.” skojade han och tog tag i min hand. ”It's you dream. Follow it.”
”I-I can't...” sa jag igen och kollade ner på pappret. ”I've finally got something else than acting to care about. Something that's a lot more valuable. I can't let that slip out of my hands. I figure something else out. There are a lot of things I can do with my education. I want to go home, with you.” jag började få panik och Niall drog mig in i en kram.
”Hey, hey, it's alright. If you don't want to then don't. But shouldn't we talk about our future together before you decide to not sign this?”
”What do you mean?” jag började känna mig väldigt stirrig.
”Stop being so jumpy, I'm not going to break up with you, love.” sa han roat men ändå rätt allvarligt. ”I'm talking about you giving up your dream to be with me, it sound like a really big desision for someone in our age.”
”What are you trying to say? That we should get married or something?” frågade jag ironiskt och jag kände att min panik hade försvunnit.
”There's the Adriana I know.” sa han glatt. ”Alway sarcastic. No, I'm not going to find that ring just yet.” han var fortfarande minst lika road. ”But you shouldn't give up your dream because of me.”
”Well, what if I said that it's not all about you, Niall Horan?” sa jag nu och korsade armarna över bröstkorgen och såg ytterst stöddig ut.
”Then if that's the case. Then I'm telling you to do what's right for you. What you feel.”
”And I feel that signing this is wrong.”
”Good, then we do like this.” han drog bort papperna från sängen och lade dom på nattduksbordet. ”And this.” han lutade sig fram och pressade sina mjuka läppar mot mina. ”And let our New York day begin.”

”Okay, so where are we going first? It's your day so it's your choice, princess.” vi stod i hissen på vägen ner och Nialls arm låg över mina axlar. Jag kollade ner på mina Converse och tänkte ett tag.
”I want to go shopping.” sa jag och kollade upp mot honom och han höjde sina ögonbryn och suckade trött. ”It's a girl thing. I want to be able to say that I've actually had a really nice shopping trip in New York.”
”Girls.” muttrade han. ”But alright then, let's see was we can do about it.” han tog fram sin mobil och började knappa på den och lade sedan ner den snabbt när dörrarna slogs upp och vi kom ut i lobbyn. ”Take these.” han stannade upp och började rota i sina fickor, han drog fram ett par solglasögon och placerade dom försiktigt för mina ögon. Han pussade mig på näsan och jag rynkade den. ”Now let's see...” sa han och granskade mig upp ifrån och ner. Han drog sig närmare och böjde sig ner för att placera läpparna bredvid mitt öra. ”Hotter than ever.” viskade han och jag fnittrade till.
Niall la armen beskyddande över mina axlar och drog mig tätt intill sig när vi blev förda till den stora svarta bilen som väntade på oss utanför. Kamerorna blixtrade och skrik kom från tjejerna med One Direction tröjor och posters. Han föste försiktigt mig framför sig in i passagerarsätet och gick sedan runt till förarsidan och hoppade in. Niall blinkade ut från parkeringen och sick sackade igenom folk som nästan lade sig på bilen. Jag tog av mig solglasögonen när vi kommit bort från galenskaperna och lade ner dom i knäet. Niall vände sig mot mig och log snabbt innan han fokuserade på vägen och trafiken igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken ju längre tiden gick i bilen utan att han sade något och det verkade som att vi började komma i utkanten utav New York.
”Where are we going?” frågade jag otåligt och hoppade nästan där jag satt och kollade ut genom fönstret.
”You wanted to go shopping.”
”Yeah, but...”
”We are here.” sa han och körde ner under en gigantisk byggnad där alla parkeringsplatserna var tomma.
”Are you sure we are on the right place?” frågade jag tveksamt vi hoppade ut i det öde parkeringshuset.
”Yes.” sa han och sträckte ut sin hand för att jag skulle fläta samman mina fingrar med hans. ”Come on.” Vi gick mot dörren som ledde in i ett trapphus och vi kom sedan upp till entrén till ett stort gigantiskt inglasat galleri med flera olika sorters affärer. Det var ett övergivet shoppingcenter.
”What is this? We are the only ones here.” sa jag och skrattade lite nervöst.
”No, we're not. The boutiques are opening in about five minutes and we got everything to ourselfes.” sa han och log och jag tappade hakan.
”What!? You... did this?” frågade jag förvånat medan jag kollade runt då affärerna runt om oss började vakna till liv och gallerna till ingångarna började åka upp.
”Like I said, you're my princess and I don't thing that shopping would be very good with this madness going on outside so... I called in a favour.”
”A favour!?” utbrast jag. ”You call this a favour!?”
”Stop talking and start shopping, love.” sa han bara roat och jag tog tag i hans arm när han var på väg mot en utav affärerna. Jag drog honom in till mig och ställde mig på tå och kysste honom långsamt på munnen.
”Thanks.” sa jag och tog honom i handen och drog honom in i Hollister. Hela dagen sprang vi omkring och kollade igenom affärer. Niall fick vara smakprov tillsammans med resten utav affärsbiträdena vilket var mycket roande. De var eld och lågor över att Niall var där och jag fotade ett antal med honom innan vi skyndade vidare. Jag hade ett antal påsar när det börja lida mot sitt slut. ”I'm done.” sa jag och suckade och Niall kollade upp från sin telefon.
”Already?” sa han och höjde på ögonbrynen. Han kollade på påsarna och log, trots att jag hade protesterat hade han betalat några plagg.
”Yep, I'm hungry.”
”I thought you never say those words!” utbrast han innan han sträckte ut handen och tog bort påsarna ur min vänstra hand innan han flätade samman sina fingrar med mina. ”Let's go and grab something to eat before we go to our next thing.” jag nickade och han styrde in mig på ett litet fik i mitten utav den tomma gallerian. Vi beställde in dricka och varsin sandwich. ”So what do you want to do next?” sa han och smaskade på en utav halvorna av sin macka.
”I want to...” jag bet mig lite i läppen medan jag tänkte. ”Empire State Building.” sa jag tillsist och han log.
”You are afraid of heights.” konstaterade han och log roat mot mig.
”I'm not afraid if you are there.” svarade jag och log lite generat. Han kollade utforskande på mig innan han öppnade munnen igen.
”Alright then. But then we have to hurry because they are closing the view at seven.”


+18 kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 22

Previously on The Revenge:
”Miss Lloyd.” sa kvinnan och sken upp. Jag gick tveksamt in och dörren slog igen bakom mig. Jag skakade hand med de två männen och kvinnan som jag antog var Cara Forbes. 
”This is, Mr. Lovegood and Mr. Carlings.” presenterade hon männen i kostymer. ”Mr. Lovegood is the author of the script and Mr. Carlings is a deputy from Fox.” förtydligade hon och gjorde en gest mot mig att sätta mig ner. ”Okay, shall we start this meeting?” sa hon och log vänligt innan hon rättade till sin kavaj och började prata.

”So what happened? Tell me everything!” Niall var nog mer uppspelt än jag när jag låg i soffan på kvällen i mitt rum och käkade pizza.
”Well... They wanted to sign me on the spot. But...”
”That's amazing, Ria!”
”Well, let me finish will you!” sa jag roat och blev genast allvarlig igen. ”... I wanted to read the contract so I won't have to regret signing it later. So I was wondering if you could help me when you get here?”
”Of course, love.” jag andades ut och kollade upp på teven som stod på mute. Jag hade jetlag så jag tror inte jag skulle somna på ett tag. Jag tog en tugga av pizzan och jag hörde honom dra efter andan på andra sidan telefonen. ”Are you eating!?” utbrast han och jag log roat precis som om han skulle kunna se det genom telefonen.
”Pizza.” sa jag bara genom tuggorna och jag hörde honom stöna trött.
”I'm hungry. Can't eat though. I'm on the way to the airport so I guess I have to keep it together.”
”When are you coming here?”
”I don't know. Wait a sec.” Jag hörde honom prata med killarna om något och jag hörde ett högt skrik och sedan var han tillbaka i luren igen. ”According to Louis I...” han kunde inte avsluta meningen förrän han försvann och jag hörde några röster.
”Ria!” jag kände igen rösten och kunde inte låta bli att le.
”Hey, Liam. What is going on?” frågade jag roat.
”Well, your boyfriend is like pain in the arse and he should get the fuck out if this car!” jag kände att han inte pratade med mig längre. ”Dude, you are blocking the door! Ria, we need to go. He'll probably be in New York like in morning.”
”Okay, be safe all of you.” sa jag och lutade mig bak i soffan. ”And tell Niall the key to the room is in the lobby.”
”Okay, love you, bye.” och så var dom borta. Jag slängde telefonen bredvid mig i soffan och sjönk ner bland kuddarna och kollade lite på pizzan. Jag hade bara ätit en tårtbit utav den och var redan mätt. Min dag i New York hade blivit väldigt begränsad eftersom jag aldrig förutsett att jag skulle behöva stå ut med fans som jag inte visste att jag skulle ha. Det blev bara värre när de visste att jag varit på ett möte och frågade mig hur det gick. Jag blev helt ställd och skyndade snabbt in på hotellet igen. Min fokus var på teven men jag tänkte inte på vad jag tittade på förrän jag hörde en ambulans vakna till liv utanför. Jag hade suttit och kollat på The Voice i snart i en halvtimme utan att tänka på det. Jag reste mig upp och fällde ihop pizza kartongen och slängde den i papperskorgen innan jag gick in i badrummet och försökte tänka ut hur man sätter igång badkaret. Mina fingrar strök över de olika knapparna innan jag bestämde mig för att trycka på en knapp som kändes bra. Vattnet kom ur olika hål i badkaret och jag började klä av mig innan jag hällde i badskum och hoppade i det stora badkaret. Det tog ett tag att fylla men efter ett tag tryckte jag på en röd knapp och allting stannade upp. Jag lutade mig tillbaka och kollade upp i taket medan det varma vattnet och bubblorna flöt runt omkring mig. Mina ögon var trötta efter den extremt långa dagen men jag försökte knipa mig i armen för att inte blunda. Tillsist orkade jag inte stå emot sömnen längre så jag ställde mig upp och duschade av mig innan jag tog på mig nya underkläder och en t shirt som jag hade snott från Nialls garderob. Jag fick ta till med våld för att slita upp det hårt omstoppade täcket och hoppade sedan ner under täcket och drog ut mitt hår så att det låg som en aura runt mitt huvud. Tröttheten var som bortblåst nu... Och allt jag kunde höra var ventilen som släppte in varmluft. Någonstans mellan att fundera ut vad som skulle hända här näst och tänka tillbaka på gamla minnen så somnade jag och sjönk ner i djup sömn.

Jag vaknade upp utav ett ryck när någon tog tag i mig och jag kände att jag grät.
”Hey, hey, baby.” viskade Niall och jag kollade storögt på honom. ”It's alright. I'm here.”
”W-what are... you doing here?” stammade jag förvirrat och kollade på honom. Han hade fortfarande ytterkläderna på.
”It's in the middle of the night, love.” han drog av sig skorna och den fuktiga jackan innan han tog mig i sin famn. ”You had a nightmare when I got in here and you kind of screamed.”
”S-screamed?” sa jag och lät honom stryka mig över håret för att dra bort en slinga som fallit ner i mitt ansikte, det var fortfarande fuktigt.
”Yes,”
”I'm sorry you had to see that.” sa jag lite besvärat och satte mig upp och drog mig ur hans grepp.
”You mean this is normal?” frågade han bekymrat.
”Well, it was. But since I've been with you...” min mening tonade ut och pillade lite på täcket. Han förstod vart jag ville komma och han ställde sig upp och drog av sig sina kläder tills han bara stod i boxers och hoppade sedan under täcket.
”Come.” sa han och gjorde en gest att jag skulle krypa ner i hans famn. Jag tryckte mig mot honom och han slog armarna om mig. ”Let me take the nightmares away.” jag trodde han somnat efter ett tags tystnad då hans andetag blivit jämna igen. ”You would tell me everything right?” viskade han tyst och jag drog in hans doft och suckade ut med lättnad.
”Yes.”
”Okay. Now, go to sleep princess.” jag låg och tänkte på vad han just frågat mig och kände att jag inte orkade prata. Jag lyfte på huvudet och placerade en lätt puss på hans mun innan jag lade mig till rätta i hans famn och jag kände mig trygg.

Jag vaknade upp utvilad och lade märke till att Niall faktiskt var här, det var ingen dröm. Ett leende föll över mina läppar när jag såg honom ligga med halvöppen mun och suckade lätt. Efter ett tag rörde han på sig och stängde munnen som snart förvandlades in till ett leende.
”Stop glare.”
”I'm gazing at the amazing view.” sa jag och skrattade till.
”You like what you see?” frågade han och öppnade ena ögat och log roat mot mig. Han drog mig tätare mot sig. ”We can stay in bed all day.”
”Yes, but I want you to take me out on that dinner you had in mind.” sa jag roat och stöttade min haka mot hans bara bröst. Han sken upp över att jag kom ihåg.
”Then I'll take you someplace very nice. Be prepared to be treated like a princess all day.” han log mot mig och pussade mig i pannan.
”I feel like I am a princess when I am around you.” sa jag och satte mig gränsel över honom och kysste honom långsamt. Han lade sin ena hand på mitt lår och den andra på min nacke och tryckte mig mot honom. Jag nafsade lite i hans underläpp och mina läppar gled ner mot hans bara bröst.
”Your phone is ringing.” mumlade Niall och mina läppar avbröt sitt utforskande. Jag kollade mig förvirrat omkring och insåg att den låg fortfarande i soffan. Mina läppar möttes hans i all hast och kravlade mig ur sängen. Jag kollade på displayen och mammas telefonnummer lös upp. Jag tvekade lite innan jag svarade och vände mig bort från Nialls nyfikna ögon.
”What?” väste jag.
”Is our fight real?” frågade hon argt på andra sidan.
”Hold on.” muttrade jag surt och vände mig mot Niall. ”I really need to take this.” sa jag och log ursäktande mot Niall innan jag hoppade i ett par utav mina jeans och tog telefonen och gick ut i korridoren. ”Yes, it is! You've done some really bad decisions lately and you can't be trusted, obviously!”
”Like you haven't done anything wrong! We both know that your intentions with Niall isn't pure. At least they wasn't!”
”It changed! When he changed, I changed. And I am not taking this conversation over the phone.”
”He hasn't changed, Adriana!” röt mamma och jag log mot ett par som gick förbi mig med oroliga blickar.
”Yes, he have! And so have I. He gives me hope. That not all people is bad meat, mum. So if you don't like my decision when I am telling you that I am in love with this guy you can go to hell. Got the picture!?”
”You need to get one thing straight right now, Nialls princess. If you don't tell Niall what was going on before he expressed his inner thoughts about you...” hennes röst var glödhet och det kändes som att det snart skulle brinna i mitt öra. Hennes röst var hård och kall, och en gnutta utav ondska. ”Then I will!” hon klickade mig och jag kände att mitt blod frös till is utav hennes elaka ton och jag kollade mot dörren. Detta skulle inte sluta lyckligt för någon utav oss om mamma fick tag i honom.


+18 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 21

Previously on The Revenge:
”Let's go.” sa hon och reste sig upp.
”Where are we going?” frågade jag nyfiket.
”Let's find something nice to our boyfriends. I think that t shirt won't do enough for you. I can see it in your eyes when you talk about him. You may not be as open but I can definitely see it.”

Veckan gick snabbt och snart satt jag på planet till New York. Mr. Frey hade låtit mig gå ensam och lovade att jag kunde ta examen innan julen skulle knacka på dörren. Jag hade aldrig flugit ensam innan men jag visste hur man skulle uppföra sig och det gick rätt bra trots att jag blev igen känd över allt. Trots Danielles tal om hur vissa av dom ser upp till mig så lät det långsökt. Varför skulle någon se upp till mig som simmar i alla sorters problem? Det var något som jag inte kunde greppa. Nialls telefonsamtal och skype konversationer var inte samma sak som att ha honom närvarande i rummet. Jag vill kunna röra honom, pussa honom kanske till och med slå till honom om han sa något dumt. Men det kunde jag inte och ju oftare han ringde desto mer insåg jag att detta var ett liv vi skulle få leva med om vi skulle kunna vara tillsammans.
Jag kollade ut genom flygplansfönstret. Mamma hade varit generös nog att ge mig en första klass biljett som jag inte sagt nej till, det var hon skyldig mig. Molnen flög förbi och om exakt åtta timmar skulle jag vara i ett nytt land. Jag slöt ögonen och gled i väg mot en dröm som var mer som ett minne eller en mardröm.

Jag vaknade upp utav att flygplanet hamnade i en luftgrop och att högtalarna plingade till och bad oss att sätta oss ner i sätena för inflygning. Hade jag sovit i åtta timmar!? Detta var alltid det värsta på hela resan, landningen! Hela planet började skaka och jag tog tag hårt i armstöden och knep ihop ögonen. Jag andades först ut när jag kände hjulen ta i marken och jag hörde någon harkla sig bredvid mig.
”Excuse me, but...” jag svängde runt huvudet för att se vem som pratade. Det var en brunett hårig kille i min ålder, han log mot mig och visade en fin rad med vita raka tänder. Hans bruna ögon lös i det dova ljuset. ”...could I have my hand back, please?” frågade han artigt med extrem New York dialekt. Jag kollade oförstående ner och såg att jag hade inte tagit tag i armstödet utan hans arm.
”Oh,” sa jag och släppte genast taget precis som om den hade gett mig en stöt. ”I'm sorry.”
”Having a hard time with the landing, huh?” konstaterade han och de små rynkorna vid ögonen gjorde sig synliga när han log. Han drog en hand genom det brunetta taggiga håret som jag var förvånad över ens levde eftersom han säkerligen använt hela burken vax. ”I'm Nick Barker.” han sträckte fram en hand och jag tog den lite förvirrat.
”Hi.” sa jag tankspritt och log lite. Jag kollade på flygvärdinnorna som fortfarande satt på sina platser längst fram medan flygplanet rullade fram över flygplatsen för att komma till parkeringsplatsen.
”You don't have a name?” frågade han roat och mina ögon gick tillbaka till den uppenbart självsäkra killen bredvid mig.
”Erhm... Adriana Lloyd.” sa jag och kollade sedan bort från honom igen. Flygplanet hade stannat på rätt plats och säkerhetsbältes skylten hade slocknat. Jag reste mig snabbt upp och drog upp min väska från golvet och väntade på att bli utsläppt.
”You're that girl in the news...” började han igen och jag började bli riktigt irriterad över att han inte kunde sluta prata med mig.
”Guess I am...” sa jag med en viss ironi i rösten.
”That Niall guy is an arse.” slängde han ur sig och jag kollade irriterat på honom.
”What did you say?” frågade jag och kunde nu inte dölja min irritation i rösten.
”Yeah, I mean that date was obviously a set up. I mean it was so obvious. And he doesn't even sing very well, I guess that's why he doesn't get any solos like the rest of the dudes.” pladdrade han på och det var uppenbart att han inte sett mig och Niall tillsammans utan hade bara läst rubrikerna på tidningarna. Jag kokade inombords nu och gick bort från gången igen och stod i det stora utrymmet mellan stolarna med honom en halvmeter ifrån mig. Jag sträckte fram handen igen och gav honom ett falskt leende.
”What was your name again?” sa jag medan han tog förvirrat min hand.
”N-Nick.” sa han tveksamt och jag skrattade lätt till som om allt var som vanligt igen.
”Nick, it was a really pleassure to meet you.” sa jag och stampade klacken på hans fot. Han hoppade till utav smärta och försökte kväva ett skrik. Jag var lättad över att kön ut hade börjat röra på sig och jag kollade på den ihop sjunkna killen innan jag steg ut i gången. ”Fuck off.” jag svängde runt på klacken och gick av planet med ett leende på läpparna. Det där kändes skönt.

När jag fått tag i väskorna letade jag upp en taxi utanför och bad honom att köra till Trump hotel. Han kollade förvånat bak på mig när jag sa hotellets namn och jag visste inte riktigt vart jag skulle kolla så jag kollade ut genom fönstret. Chauffören var rätt gammal och mörkhyad och nynnade till låten på radion.
”It's your first time here?” frågade han för att starta en konversation. Hans dialekt lär extremt amerikansk och jag hade en aning om att han kom från Brooklyn.
”Yes.” sa jag artigt och log lite mot honom i backspegeln.
”It's a big city, why are you here alone?” jag bet mig lite osäkert i läppen. ”I didn't mean to pry.” förtydligade han snabbt och jag log mot honom.
”I'm on a business trip. But my boyfriend will arrive tomorrow morning.” förklarade jag. ”So I've got the whole day to my self. Apart from the meeting of course.” jag kollade ner på min mobil och såg att klocka var tio på morgonen. Tidsskillnaden skulle göra mig virrig under hela dagen kände jag. Jag skulle precis hinna checka in och sedan byta om innan jag var tvungen att åka iväg igen.
”Ain't you a little too young to be on a business trip?” frågade han roat och jag log för mig själv. Gubben hade en charm som man inte kunde motstå.
”Yeah, I have a little bit of a family issue at home... So I had to go on my own. It maybe a really big step for me so I'll cross my fingers on this one.” sa jag och log. Jag förstod inte alls varför jag berättade det här för honom men han var så enkel att prata med och jag tror inte att han riktigt visste vem jag var. Min magkänsla sa att han var lite för gammal för att läsa Teen Vouge eller liknande.
”Oh, I see.” sa han och log. Han tutade lite lätt för att skynda på trafiken. ”Well, I guess the trafic will be a pain in the ass for you. The New York trafic is like the snail train on disney land.”
”Snail train?” frågade jag roat.
”You haven't been on Disneyland?” frågade han förvånat innan han fortsatte. ”I've been there with my grandchildren too many times. And there is this rollercoaster for children that looks like a snail. And I can ensure you that they have chosen the name right to that one.” sa han och skrockade åt sitt eget skämt. Jag kunde inte låta bli att skratta själv. ”And we are here.” sa han och körde upp framför hotellet och en betjänt sprang snabbt och ryckte upp dörren åt mig. Jag tog fram dollar sedlarna som jag hade förberett och gav dom till den gamla mannen.
”Keep the change.” sa jag och log. ”And thank you for the company.” fortsatte jag artigt innan jag hoppade ur bilen och såg att betjänten redan tagit ur mina väskor. Jag hörde ett skratt inne i bilen och ett 'tack' innan jag stängde dörren. Mamma hade bokat detta hotellet och det förvånade mig över hur stort och flott det var.
”This way, miss.” sa betjänten som tog väskorna i varsin hand och jag följde efter honom uppför trappan och in genom de guldiga dörrarna. Jag tog mig fram till disken och pressenterade mig själv och jag fick skriva under papper, visa pass och liknande och sedan fick jag två rumsnycklar. Jag beställde en taxi om en timme och den stränga tanten på andra sidan disken nickade till och försvann direkt för att sätta igång. Jag fick hjälp upp med väskorna enda in i den flotta suiten. Betjänten lämnade mig sedan i fred och jag kollade igenom rummet. Det fanns ett fint badrum direkt till höger i hallen, med stort badkar med alla olika sorters knappar, en kabin dusch och ett handfat. Jag gick in i rummet och såg den stora dubbelsängen som var stramt bäddad med vita lakan. På andra sidan rummet fanns det en platt-teve med en fin vit soffa och ett litet soffbord. Detta passade mig perfekt!
Jag drog upp en utav resväskorna på sängen och slängde av mig mina kläder och bytte om till en fin vardaglig klänning med svarta tights. Med min necessär under armen tog jag mig in i badrummet och borstade ut mitt hår som suttit i en tofs och lade på nytt lager smink. Jag fick dölja de trötta ögonen lite extra för att se normal ut och när jag kände mig reppresentabel ut tog jag på mig mina svarta stövletter och slängde i allt nödvändigt i en nitväska. Jag tog en utav rumsnycklarna och gick sedan ut och ner i receptionen.
”You can't go outside, miss.” sa den stränga tanten igen som mycket väl kände igen mig. ”There are fans outside.”
”Fans?” frågade jag förvirrat.
”Yes, you have to be escorted out to the cab.” jag kollade fortfarande oförstående. ”For safety reasons.” förklarade hon och det förvånade mig fortfarande att hon inte hade berättat varför där är fans utanför. Vem var det som hade checkat in på hotellet?
”I'll be escorting you.” sa en säkerhetsvakt som hade kommit fram bakom disken och lade en beskyddande arm runt om mig och ledde mig ut genom dörrarna. Blixtarna träffade mig som en knytnäve i magen och de började skrika. Jag kollade mig förblindat runt för att se vem det var de skrek åt. Men först när jag hörde mitt egna namn skrikas så förstod jag exakt vem det var dom skrek till... Mig. Säkerhetsvakten puttade mig in i bilen och stängde dörren efter mig. Jag gav snabbt adressen till chauffören som sedan sicksackade ut genom folkmängden och det var folk som bankade på rutorna. Det var den mest underliga känslan jag någonsin varit med om. Bilfärden gick hyfsat snabbt ändå trots den täta trafiken och jag kom snart upp i den höga skyskrapan. Receptionen på våningen var stilren och vitt över allt.
”I have an appointment with Cara Forbes at twelve o'clock.” sa jag till de unga tjejen i receptionen som satt och knappa på sin dator.
”Miss, Lloyd I presume?” sa hon och log upp mot mig och jag nickade. ”You can walk right in. It's the first door to the left.” fortsatte hon och jag gick dit hon pekade. Jag knackade lätt på den öppna dörren innan jag gick in och såg två män och en kvinna sitta och diskutera i ena änden utav det extremt långa vita bordet.
”Miss Lloyd.” sa kvinnan och sken upp. Jag gick tveksamt in och dörren slog igen bakom mig. Jag skakade hand med de två männen och kvinnan som jag antog var Cara Forbes.
”This is, Mr. Lovegood and Mr. Carlings.” presenterade hon männen i kostymer. ”Mr. Lovegood is the author of the script and Mr. Carlings is a deputy from Fox.” förtydligade hon och gjorde en gest mot mig att sätta mig ner. ”Okay, shall we start this meeting?” sa hon och log vänligt innan hon rättade till sin kavaj och började prata.


Detta var bara en transportsträcka som var tvungen att skrivas. Blir mer spännande i nästa! Looovar ;*

+19 Kommentarer till nästa del! :)

 

The Revenge - Kapitel 20

Previously on The Revenge:

”I'll see you on saturday.” Niall stod påklädd ute i hallen och höll hårt om mig medan han mumlade något in i mitt hår. Helgen hade gått så pass snabbt att jag inte riktigt visste vad vi egentligen gjort hela helgen. På lördagen hade vi varit hemma hos Zayn och haft spelkväll och igår började Niall packa så det enda jag kunde göra var att sitta och hålla honom sällskap medan han frågade om råd till olika klädval.
Min armar drogs tätare runt hans midja när han började dra sig undan och jag hörde att han skrattade till lågt och lade sina händer mot mina kinder och höjde mitt huvud så han kunde se mig i ögonen. ”I have to go.” sa han och gav mig en lång kyss på munnen. Han nafsade lite lätt i min underläpp. ”I'll call you when we land, alright?” mumlade han mot mina läppar och jag pussade honom lätt på munnen innan jag drog mig undan. Han började rota i sina fickor och tog upp en nyckel som hängde i en nyckelknippa med ett läder hjärta på. ”Your key arrived yesterday and...” sa han och gav mig nyckeln och jag kollade på det röda läder hjärtat. ”...and I bought that so you could have my heart near you. I know it's cheesy...”
”No...” avbröt jag honom och log upp mot honom. ”I love it. I promise I'll keep it safe.” jag log och pussade honom igen. ”Now, call me when you are on the safe ground again and please, don't worry about me.”
”I'll always worry about you.” sa han och drog ut sina väskor genom dörren. ”But I'll check up on you.” Han pussade mig en gång till snabbt innan han började gå bort mot hissen. ”Bye, love!” ropade han efter sig och jag hade svårt att släppa min nu fastvuxna andra halva som gick mot hissen.
”Bye.” ropade jag tillbaka och kollade på när han kollade mot mig och log innan han gick in i hissen med sina två stora resväskor. När jag stängde dörren efter mig var allt tyst. Jag hade varit i någons närhet hela helgen och när allting blev tyst blev jag direkt rastlös. Mr. Frey skulle komma först i morgon så jag hade en hel dag utan någon alls. Jag drog fram min mobil och slängde iväg ett gruppmeddelande.

 

To: Perrie, Eleanor, Danielle
Does someone want to hang out today? Text me before I die! X

 

Perrie och Eleanor svarade snart att de inte kunde. Perrie var tydligen i Glasgow och Eleanor var tvungen att förbereda sig för en tenta.

 

From: Danielle
Need to find that belt! Liam have been watching my every move since our last shopping trip! Let's go! I'll pick you up in ten! X

 

Jag log för mig själv när jag såg smset och tog ut ett par jeans, en fin topp och en cardigan över. Det hade blivit riktigt kallt de senaste dagarna och man märkte att vi nu var inne i December månad. Jag hittade ett par vantar och en mössa som jag hittade i min byrålåda som Niall hade rensat ut åt mig. Eller ja... Han rensade faktiskt ut två lådor så han fick bara en... En riktigt gentleman när en kvinna och hennes kläder är i nöd! Jag började skratta åt mitt egna dåliga skämt medan jag hoppade i mina stövletter och satte på mig min dunjacka. Min mobil som jag lagt på hallbordet pep till två gånger och jag gick för att plocka upp den och mina nycklar.

 

From: Nialler
Love you <3

 

Jag log mot min telefon och önskar att han visste hur mycket dom där små orden betydde för mig. Allt verkade vara så enkelt för honom när det kom till att uttrycka sig. Jag tryckte upp tangentbordet så jag kunde svara.

 

To: Nialler
Love you more. Be safe <3

 

Jag tog mig ut från lägenheten och låste efter mig medan jag öppnade upp nästa meddelandet som var från Danielle.

 

From: Danielle
I'm outside in a sec. Come down! X

 

Jag tog mig in i hissen och en gubbe stod redan och väntade på att dörrarna skulle stängas. När jag kom ut stod Liams rangerover utanför och jag hoppade in i den.
”I'm glad you are behind the wheel and not Liam.” konstaterade jag när jag hoppade in bredvid en glad tjej och hade ett leende över hela ansiktet.
”Oh, he's not that bad.” sa hon och blinkade ut på gatan igen och körde mot shopping gatan nere i centrala London.
”I thought I would die last time.” hon började skratta medan hon synade mig uppifrån och ner.
”You are prepared for a snowstorm.” konstaterade hon roat och jag kollade ner på mig och sedan på panelen framför mig och såg att temperaturen ute var minus en grad.
”Yeah, it's freezing.” försvarade jag mig själv och kollade över på henne och hon var minst lika på klädd. ”So where are we going first?” jag kollade ut genom vindrutan och såg människor, bilar och hundar svischa förbi utanför.
”Well, Eleanor said that there would be a couple cute belts at Holister so let's go there.” jag instämde med henne och hon parkerade en kvart senare på en tvärgata.
”I want to find something nice to Niall...” sa jag och bet mig i läppen.
”What's the occation?” Danielle såg uppenbart nyfiken ut.
”Nothing special. It's just that he's so open minded about his feelings and I'm...” min röst tonade ut och jag kollade på Danielle. Hennes bruna ögon såg medlidsamt på mig.
”...and you're not.” avslutade hon meningen och jag nickade. Vi hoppade ut ur bilen och började gå över gatan med varsin väska i armvecket. ”Well, I think I know something you could get. There is this store downtown. And you could creat an own t shirt?” föreslog hon. Jag kollade fram över shopping gatan som var rätt tunt på människor för tillfället eftersom det var innan lunch tid.
”That would be awesome.” sa jag och log mot henne. ”And I need an outfit for New York.”
”Then let's go!” utbrast hon och krokade arm med mig och började dra mig in i en affär jag aldrig varit inne i.

 

Danielle hittade sitt skärp till slut och jag hittade en perfekt röd klänning som framhävde mina kurvor och passade perfekt i kontrasten till mitt mörk brunetta hår. Jag hade ett par pumps hemma som skulle passa perfekt till allt ihop och när vi väl var färdiga med att skapa Nialls t shirt där jag bestämde mig för att skriva 'Cookie Monster' så var vi slut och tog oss till en restaurang som låg lite längre bort. Jag hade varit konstant obekväm med att folk stirrade på mig men Danielle höll mig lung ett tag tills det kom fram tre tjejer om trettonårs åldern och undrade om vi kunde ställa upp på ett foto. Danielle fick vara den som pratade mest medan jag försökte svara så gott jag kunde på frågorna men kände mig så pass obekväm att det gjorde mig blyg.
”So...” Danielle satte sig ner på stolen mitt emot mig. Det var en liten mysig pizzeria som jag aldrig varit på innan. Det var rutiga dukar på borden och ett litet värmeljus vid varje bord. Fönsterna var väldigt små vilket gjorde att det inte kom in allt för mycket ljus från utsidan och man såg att detta var en gammal byggnad. Jag kollade på Danielle som kollade nyfiket på mig som om hon hade sett rakt igenom mig. ”... talk to me, Ria.” självklart hade hon läst mig som en öppen bok och jag suckade trött innan jag började prata om allt det som hänt under veckan. Hon lyssnade uppmärksamt och man såg på henne vilka delar Liam hade berättat för henne och vilka han hade undanhållit från henne. Jag hade inte pratat färdigt förrän vi nästan ätit upp våra pizzor. ”You've certainly have had a bad week.” var allt hon sa när jag var färdig och drack lite utav sitt vatten.
”Liam told me that you went through almost the same thing with the hate...”
”Yeah, we broke up because of it too.” jag höjde på ögonbrynen utav förvåning och hon lekte lite med sina långa halsband och drog bak några lockar bakom örat. ”I'm still having a hard time with the selfconfidence but it gets easier. But for a while I just saw hate and Liam defended me. But he felt like it was his fault that I was in this position and he didn't like to hear me cry in the midde of the night because of it. So eventually we broke up.”
”Oh,” sa jag förvånat och funderade på om samma sak skulle hända mellan mig och Niall och det högg till lite i magen utav tanken.
”But we realised that... We shouldn't break up because of some strangers. And we're in love. So we decided to give it another shot. But still Liam is really protective.” jag nickade långsamt och hon log mot mig. ”So tell me. Have you guys...” hennes ord tonades bort efter ett tag och hon höjde på ögonbrynen och jag insåg vad hon pratade om. Jag nickade trött på huvudet. ”Why the sad face?”
”Because it happened before we even got together and I'm trying to forget because I want to have that first time experience with him. So no, we haven't.” min plötsliga vändning fick henne att börja skratta.
”Okay, but back to the hate. You should keep your head held up high and don't do something stupid now when Niall's gone.” Jag spände ögonen i henne.
”Niall told you to talk to me... Didn't he?” hon skrattade nervöst till och jag släppte henne med blicken med en road min.
”He mentioned it, yes. But I thought it would be some kind of a bond thing between us.”
”We've become really close.” höll jag med henne och hon besvarade mitt leende. ”Okay, are you done?” frågade jag och nickade mot bordet. Hon kollade ner och nickade.
”Let's go.” sa hon och reste sig upp.
”Where are we going?” frågade jag nyfiket.
”Let's find something nice to our boyfriends. I think that t shirt won't do enough for you. I can see it in your eyes when you talk about him. You may not be as open but I can definitely see it.”


+19 Kommentarer till nästa del! :)

 

 

Följ min blogg med Bloglovin

The Revenge - Kapitel 19

Previously on The Revenge:

Du sa till mig att du inte ville förlora mig till Niall eller något sådant här... Men jag kan gratulera dig... Du har förlorat mig.

/ Adriana


”I want to take you out... There I said it.” suckade Niall lättat framför mig där jag satt i sängen med min laptop i knäet. Han hade kommit in fem minuter tidigare och betett sig konstigt och kallpratat som om det inte fanns någon morgondag. Under dagen hade jag varit och pratat med Mr. Frey som skulle ta fram läroplanen och tänka om lite extra så jag skulle kunna bli klar med skolan så snart som möjligt. Vi hade kommit hem sent på eftermiddagen igen och Niall var iväg och gjorde några ärenden efter han hade övervakat mig som en hök när vi lunchade.
”Niall?” frågade jag tveksamt och stängde ner locket på datorn. Han stod och gungade fram och tillbaka på fötterna där han stod framför sängen. ”Are you blushing?” jag började fnittra till när jag såg att hela hans ansikte var smått rosa. ”I thought you didn't blush.” sa jag roat och han satte sig ner på sängkanten bredvid mig och jag la mina ben runt hans midja. Han strök mina jeansklädda ben med sina fingertoppar. Men han förblev tyst. ”You're cute.” sa jag för att muntra upp honom lite. Han kollade lite roat mot mig.
”A man shouldn't be called cute.” uppmanade han mig. ”Why don't you try sexy, hot, handsome or something like that instead?” Jag putade lite med läpparna medan jag kollade på honom och satte mig sedan upp så jag hamnade i hans knä med benen på varsin sida av honom. Jag slog mina armar om hans hals och jag kände hans händer vilade nere vid min rumpa. Det var något jag lagt märke till under den korta tiden vi faktiskt varit tillsammans. Han var fixerad vid min rumpa! Dock lät jag honom hållas. Jag kollade in i hans blåa ögon och suckade lättat innan jag lät mina läppar fånga upp hans och jag trasslade in mina fingrar i hans hår i nacken och drog honom närmare. Han stönade till lätt mellan våra kyssar och jag fortsatte vandra med mina läppar över hans käke och mot hans öra. Jag nafsade lite lätt i örsnibben.
You're handsome,” viskade jag i hans öra och jag kände hur hans spände hela kroppen utav njutning. ”hot, and sexy.” fortsatte jag med samma låga röst och jag kände att hans jeans började strama åt sig där jag satt vilket förvånade mig över hur jag fick honom att reagera. ”I'll go anywhere with you.” avslutade jag och gav honom ett litet kärleksbett och började suga på huden där halsen och hans axel mötte varandra. Han ryckte till då jag släppte och jag visste att jag precis märkt honom med ett sugmärke som skulle bli rätt stort.
”How am I going to explain that, when I'm on the interviews in a few day?” viskade han i mitt öra och jag fnittrade till.
”You just have to tell them that you had some fun.” sa jag och tryckte mina läppar mjukt mot hans fylliga läppar. Nialls händer trycktes mot min rygg och jag kände att bulan i hans byxor växte. Han vände runt oss så att jag nu låg ner på ryggen med Niall ovanpå mig. Hans läppar började nu utforska mitt ansikte och ett litet stön föll ut från mina särade läppar när han träffade en punkt nedanför örat. Han fortsatte ner längs mitt nyckelben och stannade till och när det började sticka till i huden insåg jag att han tänkte hämnas.
”Aouch.” väste jag och när han tog upp sitt huvud igen kollade han roat på mig innan hans läppar mötte mina och hans andetag blev ojämna och jag kände att han tog tag i min hand som var om hans nacke fortfarande och började dra ner den mot sitt skrev. Jag strök över bulan ett tag och han stönade högt innan han kollapsade uppe på mig. Det fick mig att börja fnittra hysteriskt över det hela och jag hörde honom muttra något som jag inte kunde tyda. Han rullade av mig och drog mig tätt intill sig. ”What about a movie night instead?” föreslog jag medan jag följde konturerna på hans t-shirt.
”A night in the sofa?” frågade han. ”Nothing flashy at all?” han lät nästan förvånad.
”What?”
”I thought that girls liked a nice dinner with candles and roses.” sa han och pussade mig lätt på hjässan.
”Well, I'd like that too. But still I'm not like everybody else and a night in the sofa with a bunsh really good movies is something that I want right now.” sa jag och log. Han skrattade lågt så mitt huvud hoppade upp och ner på hans bröstkorg.
”Okay, princess. You go and order some food and I'll just go and change.” sa han och jag kollade upp mot honom.
”Okay.” sa jag och log. Jag reste mig upp och erbjöd honom mina händer så jag kunde dra upp honom. Han tog dom men ansträngde inte mig utan hävde upp sig själv och jag bara himlade med ögonen innan jag började gå mot telefonen men blev tillbaka dragen i en kram och en puss innan han slog till mig på rumpan. Han skrattade roat åt sig själv och jag tog mig ut till telefonen. Jag hittade ett nummer till en kinarestaurang med take away och ringde upp numret. På andra sidan hördes en kinesisk dam som tog mina beställningar och gav sa åt mig att det skulle ta tio till femton minuter innan allt var färdigt. Under tiden började jag kolla igenom Nialls filmsamling och min låda med filmer. Jag hörde steg bakom mig och jag sträckte upp en film vi bara var tvungna att se.
”She's the man it is!” utbrast jag och hörde ett stön bakom mig.
”Seriously!?” gnällde Niall och jag vände mig om och höjde med ögonbrynen. Han suckade trött och nickade. ”Okay, your choice princess.”
”Please stop calling me that.” sa jag och vände mig tillbaka till Nialls filmer för att hitta Transformers längst ner.
”But you are.” sa han och gick ut i köket.
”What about Transformers!?” ropade jag till honom.
”Yeah, sure!” ropade han tillbaka och jag hörde att någon knackade på dörren. Jag lade ifrån mig filmerna på soffbordet och började gå mot dörren. Niall stoppade mig och räckte fram några sedlar och pussade mig på kinden. ”Here you go.”
”I could have...” började jag.
”No.” avbröt han mig bara och jag suckade och låste upp dörren.
”Hello-o.” jag öppnade dörren och blev genast stel över vem som stod på andra sidan. ”Vad gör du här?”
”Jag tänkte ge dig mapparna med papper.” mamma räckte fram mapparna till mig och uppe på var det en flygbiljett.
”Har du inget alls att säga mig?” frågade jag irriterat genom mina sammanbitna tänder.
”Nej, det har jag inte.” sa hon och ryckte på sina axlar.
”Who is it?!” ropade Niall inifrån lägenheten och jag bad till gudarna att han inte skulle komma och kolla efter själv.
”Är det verkligen så du behandlar ditt enda barn?” frågade jag äcklat.
”Jag förklarade jävligt tydligt för dig vad konsekvenserna var och ändå är du här.” fräste hon.
”Ha ett trevligt liv.” snäste jag tillbaka och slängde dörren i ansiktet på henne och sjönk ner för väggen och släppte alla mapparna bredvid mig. Jag drog upp mina ben och lutade min panna på mina knän.
”Ria?” ropade Niall och jag hörde steg som snabbt började gå mot mig. ”Ria? Who was that? Are you alright?”
”Mum...” mumlade jag och jag han inte säga något ner för det knackade på dörren igen och jag gav Niall pengarna och han öppnade dörren små pratade med matbudet och gav honom pengarna och stängde sedan igen. Han satte ner påsen med mat på hallbordet och satte sig ner på huk.
”Okay, come here, love.” sa han och satte en arm under mina knäveck och en arm som stöttade min rygg. Han lyfte upp mig i sin famn och jag lutade mig mot hans bröst och la armarna runt hans hals. Han satte mig ner i soffan efter ett tag och tog mitt huvud i sina händer och fick mig att kolla upp. ”I know that this is hard for you. But I'm here. Okay? And I want to kiss all the pain away...” sa han och började lägga pussar över hela mitt ansikte och avslutade med mina läppar. ”I love you.” Han log snett mot mig och pussade mig en gång till innan han försvann och tog in mapparna och kartongerna. Han la mapparna i fåtöljen och la kartongerna på bordet medan han satte i en utav dvderna. ”Will it cheer you up if we start with 'She's the man'?” frågade han och satte sig intill mig med armen runt om mina axlar och jag suckade trött.
”Maybe...” erkände jag och lutade mitt huvud mot hans axel och började kolla på filmen. Till min förvåning så hade jag inte börjat gråta ännu men jag var nästan hundra på att jag skulle vakna upp i natt med gråten i halsen. Vi började käka ur lådorna med gafflar och skrattade åt filmen och jag glömde bort mamma. Mitt under Transformers filmen satte jag mig så att jag satt tätt intill Niall med hans armar runt om mig och jag kände mig extremt trygg. Jag lutade mig mot hans axel och slöt ögonlocken som var tyngre än någonsin. ”I love you.” suckade jag och jag kände hans läppar pressas mot min panna och jag gled in i en dimma utav sömn och det sista jag hörde var Nialls röst.
”I love you, princess.”


+19 Kommentarer till nästa del! :)

Tävling!

Nu sätter jag igång med en tävling där alla har en chans att vara med! Jag kommer att utnämna TRE personer som kommer att få ha sin egna karaktär i min kommande Fanfic "Speak". 
Det enda ni behöver göra är att svara på dessa frågorna:
1. Vad heter du?
2. Hur ser du ut?
3. Personlighet?
4. Intressen?
5. Din favorit i One Direction?
 
och för er som har ett Dayviews.com konto:
6. Vad heter ni på dv?
 
Tävlingen avslutas den 31 Januari och då kommer jag att lotta ut de tre som är vinnarna! :)
Hoppas ni alla vill vara med!
 
Kram, Amanda :*

The Revenge - Kapitel 18 part 2

Previously on The Revenge:
Jag kände att klumpen i magen kom tillbaka men jag vägrade låta den vinna ännu en gång. Jag skulle bli tvungen att ta med Niall till behandlingshemmet jag tänkt åka till själv idag konstaterade jag för mig själv. Den låg nere i söndra delen av London och det var även där jag fick spendera min tid som fjorton åring. Jag pressade ner sista biten av mackan och drack ytterligare några klunkar för att hålla nere maten. 
”Do you know where he went?” frågade jag sedan och han tvekade lite innan han nickade uppåt.
”On the roof I guess.”

Jag klev ut på det stora taket. Man kan väll lugnt säga att jag var smått yr när jag såg utsikten. Denna gången var jag inte yr på grund utav att jag inte ätit, utan på grund utav att jag var höjdrädd. Jag hade tagit en utav Nialls tjocktröjor som jag nu drog tätare om min överkropp för att hålla värmen i den kyliga vinden. Det var dock en rätt skön höst dag och solen låg på över hela taket.
”Niall.” ropade jag för och tog ett steg längre ut på taket för att se om jag kunde se honom. Jag tog ytterligare några osäkra steg och dörren slog igen bakom mig. ”Niall?” ropade jag igen och tog mig längre ut på taket. Jag såg ett blont huvud sticka upp bakom en ventilationstrumma som var väldigt nära kanten. Mina fötter tvekade ett tag men jag gick långsamt ut mot honom och jag kände att mina händer började fukta sig ju närmare kanten jag kom. Men jag stannade några meter ifrån honom för jag vågade mig inte längre ut. ”When I was fourteen...” började jag och bet mig lite läppen. ”... I got checked in to a treatmentcenter in south London. I was bulimic, I didn't feel good enough and I sat in that room full of strangers and had to tell my deepest secrets to them.” jag suckade och drog tjocktröjan tätare om mig. ”... I just thought how stupid of me to get in that position. I really felt stupid and I promised myself to not let anyone get to me. But when I saw those comments yesterday I kind of fell down in some sort of depression... I think I'm that person who don't gives a damn about what other people say or think of me. But I'm the total opposite, I care... A lot and I know that's stupid of me...” pladdrade jag på men han rörde sig inte och jag stannade upp och kollade ner på mina skor som jag slarvigt hoppat i och struntat i att knyta dom. ”It's not that your words doesn't mean anything... It's just that I have a hard time believing that it's to me you are talking to and not someone else with a super skinny body and a heart shaped face with big brown eyes and puffy lips.” han svängde om med huvudet och han var fortfarande arg.
”I don't care if you're the lockness monster!” utbrast han och hans irländska dialekt var tydligare än någonsin. ”You could be a feet tall with one eye and I still wouldn't freaking care! And it bothers me that you still don't see that I've changed.”
”But I know you've change!” utbrast jag.
”But trust me then!” nästan skrek han. ”Trust me.” upprepade han och jag såg att hans ögon var sorgsna och jag kände själv att en tår rann ner för min kind. ”I'll be the only thing I'm asking for.” det var absolut det minsta han kunde begära och det störde mig att han inte begärde något mer utav mig än att jag skulle lita på honom. Jag bet mig i läppen och nickade långsamt medan jag torkade ilsket bort mina tårar.
”I trust you enought to... come with me to the treatmentcenter...” sa jag och mina käkar var nu spända. Nu fick jag en riktig reaktion från honom och han ställde sig upp och kollade på mig.
”If you really need to go then I will come with even if you don't want me there.” konstaterade han. ”That's how much I care about you.” min underläpp darrade och skulle jag vara helt ärlig ville jag bara krama om honom just nu och inte åka dit över huvudtaget. Jag hade mycket hellre pratat med honom som inte dömer mig och frågar mig dumma frågor som 'skulle du göra om det igen?' eller 'hur mår du nu?'. Han skulle veta hur jag mådde utan att jag skulle ens behöva öppna munnen. Han öppnade sin famn och jag bara längtade att han skulle slå sina armar runt om mig.
”Ehm...” jag blev genast rosa om kinderna. ”Could you step a little closer?” han höjde ögonbrynen och han tog ett litet steg närmare mig. Jag typ sträckte ut foten osäkert och tog tag i hans arm och blundade innan jag kom in i hans famn och min höjd rädsla försvann och jag kände mig hemma. Jag andades in hans doft och suckade tyst för att sluta gråta. Niall lutade sitt huvud mot mitt och pussade mitt huvud i mellan åt undertiden han strök mig över ryggen lugnt och metodiskt. Jag försökte öppna ena ögat men ångrade mig genast när jag såg höjden och tryckte mig hårdare mot Niall.
”You are afraid of heights...” det var mer att han konstaterade det än en fråga.
”Yeah...” pep jag tyst. Han bände loss mina armar från honom och tog mina händer och började dra mig ut mot kanten där han suttit innan. ”Please don't...” gnällde jag.
”Do you trust me?” frågan var oskyldig men hade en underton i sig som var vass.
”Yes.” Han drog mig ner vid sidan om honom och lade sin arm runt mina axlar.
”Okay, then. Open your eyes.” jag kisade med ögonen innan jag vågade öppna ögonen och det var inte så hemskt ändå. Vi kunde se hela London här uppifrån. London eye och Big Ben tornade upp sig längre bort och alla villa områdena där Liams hus var någonstans.
”We should go though if we are going to south London.” konstaterade Niall bredvid mig och jag la min hand på hans ben och höll kvar honom innan han skulle få chansen att röra sig.
”No, I'd rather talk to you instead of some stranger.” konstaterade jag.
”But I'm no doctor.” sa han tveksamt.
”No you're better... My boyfriend.” han skrattade till och kollade ner på mig och böjde sig ner och pressade sina mjuka läppar mot mina. Han nafsade lite i min underläpp för att jag skulle sära på läpparna och det gjorde jag. Hans tunga kolliderade med min och jag lade en hand om hans nacke och tryckte mig så nära som det gick. Han sög lite lätt på min läpp innan han släppte.
”I love you.” viskade han och det var nu andra gången jag hört det någonsin från honom. Jag log bara stort och kysste honom mjukt igen.
”I... love you too.” mumlade jag tillbaka och blev genast generad. Han skrattade till lågt och drog mig in i en kram. Jag kände hans händer vila på min svank och de gled bara längre och längre ner. Vilket fick mig att börja fnittra när han nu hade dom över min rumpa. ”Where's your hands, Horan?” frågade jag roat och han började också skratta.
”On my girlfriend buttom because I got so excited when she told me that she loves me.” sa han och log brett. Man såg sedan att han blev allvarlig igen när han tänkte. ”I'm sorry about your mum.”
”You just ruined the perfect moment.” sa jag och suckade till. ”But yeah, I have to get over there and get my stuff.”
”I'll come with.” sa han allvarligt och jag nickade. Han reste sig upp och drog upp mig och jag blev darrig på benen. ”You alright?” frågade han oroligt när jag tog tag i honom.
”Yeah, I think it's just the height.” sa jag och han la en arm runt mina axlar och ledde mig tillbaka till dörren. Han drog ner handtaget och ryckte i dörren som inte gick upp.
”What...? This door is never locked!” utbrast han och drog lite extra.
”You are joking with me right?” sa jag tveksamt och kollade på honom. Men jag såg att han började bli allvarligt orolig. ”We are locked out!?” utbrast jag och tog mig för huvudet. ”You got your cell with you?”
”No! I left it in the bed when I stormed out before, Adriana. Let's take yours.” sa han nu med lätt panik i halsen och jag började tänka efter vart jag lagt min mobil. Jag började rota i fickorna med paniken i halsen. Mina ögon lyftes sakta mot Nialls ansikte. ”Oh, my god. We're going to die out here. Seriously!” jag började gå fram och tillbaka. ”Detta händer inte, skojar du med mig, du har gjort så vi är utelåsta, nej, nej, nej.”
”Adriana, Adriana.” han tog tag om mina axlar med ett roat leende på läpparna. ”First, I had no idea what you just said. And second,” fortsatte han och tog fram en nyckelknippa. ”...I'm joking with you, I've got keys.” sa han och log mot mig. Jag slog till honom på armen.
”Seriously, Niall. I swear, you are going to be my death! I was most certain of that we would die out here for a second!” utbrast jag. ”Arrrrh! God, I hate you right now.” sa jag medan han låste upp och öppnade dörren åt mig. Han gick efter mig och skrattade hela vägen ner.

”Hello?” ropade jag in i lägenheten innan jag tog mig in för att kolla om kusten var klar. Ingen var hemma. ”It's all clear!” ropade jag ut genom dörren till Niall som sedan kom in. ”Start pack stuff up in my room, I'll just write a note.”
”But how do I know what you want?” ropade han när han insåg hur mycket grejer jag hade på mitt rum.
”Guess! I'll help you soon.” ropade jag tillbaka och tog fram ett papper och började skriva. Jag skrev under med min signatur och gick sedan och började leta efter några kartonger jag skulle använda. Vi packade ner mina saker så som foton, filmer, böcker och det allra mest nödvändiga. Niall suckade trött när jag kom tillbaka med min sminklåda från badrummet och jag antog att han tänkte det uppenbara. ”I think we're done here.” sa jag nu och kollade runt omkring mig i rummet en gång till innan jag tog en utav lådorna och Niall tog den andra. Jag kollade en sista gång i garderoben som nu var tom på skor, väskor och kläder. Detta kändes konstigt men ändå, vad annars skulle jag göra? Uppenbarligen var jag lika död för mamma som pappa var för henne då de skiljde sig.
”You coming?” frågade Niall och väckte upp mig från mitt dagdrömmande.
”Yeah, it's just... weird.” sa jag innan jag tog mig ut i vardagsrummet och kollade till det lilla brevet jag skrivit så det låg på rätt plats. Jag drog av nycken ur nyckelknippan och lade den vid brevet och stängde igen ytterdörren bakom mig och gick efter Niall ut till bilen. Bilfärden var tyst och det enda man hörde var radion som var på låg volym och spelade Live while we're young vilket fick Niall att le lite medan han körde vänster in på huvudgatan i Lodnon. Mina tankar gick ständigt tillbaka till brevet och jag kände mig lättad men på samma gång väldigt ledsen. Hon är min mamma och hon beter sig som en främling...

 

Mrs. Lloyd
Du slutar med omedelbar verkan att vara min manager och jag ber dig skicka över alla papper och kontakter till min mail adress. Jag vill även ha New York flygbiljetten och papperna till detta så snart som möjligt. Jag vill även att du överför alla mina pengar som jag har jobbat ihop som statist till mitt konto. Du har inte längre någon behörighet till dom.
Med vänlig hälsning, Adriana Lloyd.

 

Mamma,
Hur mycket du än hatar mig för något jag inte gjort så kommer jag alltid vara din dotter. Det är i alla fall vad jag har intalat mig själv de senaste dagarna. Men när jag vaknade upp idag efter jag svimmat och fick höra att du inte ens hade brytt dig...? Man kan väll säga att du besparar mig mycket tänkande genom att skita i din plikt som mamma. Du sa till mig att du inte ville förlora mig till Niall eller något sådant här... Men jag kan gratulera dig... Du har förlorat mig.

/ Adriana

 



+18 Kommentarer till nästa del! :)

Svar på Frågestunden!

Blev förvånad över att det var så många som skrev frågor. Tack så mycket! Jag hade tänkt göra ett video inlägg men jag har fått ont i halsen och kan inte prata! Så Det får bli skriftligt istället! ;)
 

Q: Hur kom du på idén med 'The Revenge? :)

A: Jag kollade på The Princess Diaries 2 och i den så har Mia någon slags hatkärlek med Nicholas. Sedan namnet är väldigt simpel för jag kollade på teve serien Revenge och så blev det 'The Revenge'. :P

 

Q: Vad kommer hända mellan Niall och Ria?? :D

A: Allt jag har att säga är: Wait and see, I don't kiss and tell ;)

 

Q: Hur gammal är du?

A: Jag är 18år, född 1994 så blir 19 i år :)

 

Q: Kommer det att komma fler ffs från dig i framtiden? :)

A: Ja! Jag har två på gång utöver 'The Revenge' ;) Så håll utkik!

 

Q: Har du en/flera favoriter i One Direction? :)

A: Jag har flera eftersom det är så pass svårt att välja mellan dom eftersom dom är super gulliga allihop. Dock har jag en crush på Harry... (SHH! DON'T TELL HIM ;))

 

Q: Vad har du för intressen?

A: Jag har svårt att hålla mig till en sport så jag har säkert testat på allt som finns att testa på när det kommer till sport. Annars så sjunger jag, dansar, spelar gitarr, skådespelar och är världens teve serie nörd ;3

 

Q: Vad får du alla idéer ifrån?
A: Från allt jag gör i vardagen, till alla era kommentarer. Från filmer till verkligheten. Det är så mycket som inspirerar och utan min extrema fantasi så skulle mitt liv vara skit tråkigt ;)

 

Q: Kan man få vara med i din fanfic?
A: Ja! Det kan man, jag kommer inom kort lägga upp mer information om det!

 

Q: Kommer du göra en trailer till 'The Revenge'? :)

A: Jag jobbar på det ;)

 

Q: Känner du till några andra super bra fanfics sidor?

A: Ja, betternow , ffstaywithme och så wattpad är alltid super bra om man nu orkar läsa på engelska ;P

 

Q: Kan du inte lotta ut namn till nästkommande fanfics så man kan ha sitt namn med? :)

A: Jo, det skulle kunna vara ett alternativ! Jag kommer som sagt att återkomma med information om hur jag kommer gå till väga ;)

 

Q: Vad kommer din nästa fanfic handla om?

A: Den kommer att handla om en tjej som är adopterad och behandlas illa i hemmet... Vänta, detta borde bli en överraskning! ;)

 

Q: Vill du bli författare i framtiden?

A: Det är inget jag hade sett som en karriär men ja, varför inte!? ;P

 

Q: Kan du göra en twitcam någon gång?
A: Kanske när jag har tid.

 

Q: Gillar du Little Mix?
A: JA!

 

Q: Vilken är din favorit låt av Little Mix?
A: Detta handlar ju egentligen inte om One Direction alls men, Change your life! Det är en väldigt stark låt som man inte kan mer än att älska!

 

Q: Ska du på konserten?

A: Ja! ;)

 

Q: Är du lik Danielle?

A: Det var nog dagens random fråga! Jag vet inte döm för er själva. Kanske munnen, näsan och formen på ögonen?

 

Q: Ska du inte byta design snart?
A: Jag har så pass fullt upp med allt annat så jag kommer antagligen inte hinna byta den närmaste framtiden. :/

 

Q: Varför kan jag följa denna delen av bloggen på bloglovin, men inte Dark delen?

A: Felet har rättats till så om du går in på Dark och trycker följ så kommer du kunna följa den nu! :)

 

Tack för alla frågor och hoppas ni blev nöjda med era svar! :)

The Revenge - Kapitel 18 part 1

Previously on The Revenge:
Det var bara några kommentarer, jag borde inte bry mig, Adriana, bry dig inte... Men jag kunde inte låta bli... Varför kallade dom mig fet? Jag kollade rakt in i mina egna grå gröna ögon och jag stönade tyst innan jag satte upp håret i en tofs och satte igång vattenkranen. Jag tog upp toalettlocket och satte mig på knä, jag kan inte fatta att jag skulle göra det här igen efter så lång tid. Jag böjde mig fram och tryckte ner två fingrar i halsen och flög över toalettstolen.

”Good morning...” hörde jag en tveksam röst bakom mig. Jag hade hoppat upp tidigare för att laga frukost till Niall. Nu stod jag i hans kök och lagade honom lite äggröra och bacon. Jag hade dukat fram till honom vid bordet och radion som stod på bänken längre bort var på låg volym och spelade upp de senaste hitsen. Jag vände mig om och drog ner t shirten lite för att inte visa för mycket rumpa.
”Good morning.” sa jag och log mot honom. Han såg yrvaken ut och hans bloda hår stod åt alla håll och kanter.
”You are feeling better?” frågade han och gick över till mig och slöt sina armar om min midja medan jag stängde av spisen.
”Yeah, much better.” sa jag och log mot honom. I själva verket hade jag varit uppe innan solen ens hade gått upp och gått ut och sprungit ett par varv runt kvarteret för att få upp flåset innan jag kom tillbaka upp och duschat. Mitt hår hade redan torkat och han misstänkte inget där det satt i en tofs uppe på huvudet. ”Could you give me a plate?” frågade jag och han placerade en puss på min hals innan hans armar försvann och kom sedan tillbaka med två tallrikar. Jag tog bara den ena.
”You're not going to join me?” frågade han tveksamt och jag log säkert mot honom.
”No, I've already eaten, sleepy head.” ljög jag och pussade honom lätt på munnen innan jag gav honom tallriken. Jag hade inte ätit sedan soppan och inte ens den höll jag nere. Något som oroade mig en aning och jag visste exakt vart jag borde dra mig idag. Dock visste jag inte riktigt hur jag skulle ta mig dit oupptäckt. ”I'll be going over to my place later today. I need to pick some stuff up if it's okay that I'm staying here for a while... Making a distance to me and my mother.”
”Of course. I'd love to have someone around here. It gets lonely sometimes.” sa han och log mot mig. ”Do you need a ride?”
”Eh... No. I think I need some fresh air anyway.”
”You can't go to your place. You will be mobbed.” han lät uppriktigt orolig.
”Don't worry, Niall. I can have a low profile if I want to.” sa han och satte mig ner med ett glas vatten framför honom och kollade på medan han åt. ”Did you like it?” frågade jag förhoppningsfullt och bet mig lite i läppen. Han kollade upp på mig och log.
”Loved it. I could get used to this.” sa han och flinade.
”Yeah, and then you wake up and all this is a dream.” retades jag och han böjde sig över bordet och gav mig en mjuk puss. ”What are you going to do today?” frågade jag nyfiket.
”I thought I would spend the day with you. But I guess I'll go over to Zayn place instead and do some boy stuff.” jag nickade långsamt.
”We could do something later?” föreslog jag och log mot honom. Han nickade och jag följdes hans blick ner på hans tallrik. Jag kände mig genast äcklad och jag bet mig lite på insidan av kinden. Jag gilla inte vart detta var på väg, detta var verkligen ingenting jag hade planerat. ”I need to get ready.” sa jag och reste mig upp för att ta mig till badrummet som var vid sovrummet och jag låste om mig. Jag gjorde likadant som förra gången och stoppa ner två fingrar i halsen men fick bara upp flytande. Mina ben var skakiga när jag reste mig upp igen och jag tog stöd av vasken när jag spolade, borstade tänderna och sminkade mig. Jag drog ner tofsen och redde ut mitt hår och tog ett djupt andetag innan jag släppte vasken för att vara säker på att jag inte skulle ramla. Detta skulle bli svårt att komma förbi Niall med dessa benen konstaterade jag och drog in ett andetag innan jag låste upp dörren och gick ut i sovrummet. Jag började rota i påsarna för att hitta något utav det nya att ha på mig och jag drog fram ett par svarta jeans och en tight t shirt. Mitt huvud gjorde mig smått snurrig och jag tog mig för pannan och stöttade mig mot sänggaveln. Jag borde inte känna såhär, det har inte ens gått tjugofyra timmar än jag borde kunna leva ett tag till utan att dessa grejerna skulle uppenbara sig. Jag andades in och ut metodiskt och släppte sedan gaveln och började gå mot dörren för att stänga till den när mina ben vek sig och jag föll ner i totalt mörker.

 

”Mamma? Varför kommer inte pappa med oss?” jag kollade upp på mamma som satt bredvid mig i taxin som var på väg från flygplatsen till vårt nya hem.
”Därför jag och pappa inte är kära i varandra längre.” förklarade hon med omsorgsfulla ord.
”Älskar inte pappa mig längre?” frågade jag tveksamt och kollade med oroliga ögon mot henne. Hon drog bak sitt blekta hår och kollade besvärat på mig.
”Klart han gör.”
”Så varför kommer han inte?”
”Därför... När två vuxna inser att de kanske inte är menade för varandra, så får dom gå skiljda vägar. Det har absolut inget med dig och göra gumman. Vi båda älskar dig till månen och tillbaka.”
”Okej...” sa jag och bet mig lite i läppen.
”For how long have she been like this?” fortsatte mamma och kollade på taxi chauffören.
”At least ten minutes.” svarade han och kollade i backspegeln med en orolig blick.
”Vad pratar ni om?” frågade jag förvirrat och kollade från backspegeln till mamma.
”Should we call the doctor?” fortsatte taxi chauffören och kollade mot mig.
”Doktor? Är någon skadad?” frågade jag oroligt och började nu bli otålig över att ingen svarade mig.
”I think she'll be just fine. Have she been eating propertly?” började mamma med en grövre röst än vad som nu var väntat. Jag kände igen rösten från någon annan stans men nu stannade taxin utanför vårat nya hus.
”I went through her phone last night. She've been lying to me... So I don't even know if she've been eating at all today or last night.” sa nu taxi chauffören med en nu irländsk ljus röst än innan.

 

Mina ögonlock fladdrade till lite utav övergången mellan dröm och verklighet. Jag tog ett djupt andetag och greppade tag om det som var närmst vid mig vilket var Nialls ben. Mina ögon skannade över rummet jag befann mig i och jag låg nu i Nialls säng. Liam stod lutad över mig vid sidan av sängen medan Niall satt på sängen och kollade ner på mig med oroliga ögon.
”What...” började jag prata och tog mig för huvudet. Det dunkade något extremt. ”...what happened?” frågade jag med tjock röst.
”Here.” Liam räckte fram ett glas med vatten och en värktablett. Jag satte mig långsamt upp och tog glaset och tabletten och svalde den enkelt innan jag la mig ner igen. ”What have you been eating?” frågade Liam efter ett tag med oro i rösten.
”You fainted, Adriana.” klargjorde Niall med smärta i rösten. ”I'd never ever thought that I would experience that in my entire life. That I had to find my girlfriend unconsious on the floor.”
”So you didn't eat?” klargjorde Liam och ställde ifrån sig glaset. ”Why?”
”I did eat.” sa jag och jag talade sanning. Jag hade ätit Nialls soppa. ”I just...” hur skulle man säga till sin bästa vän och sin pojkvän att man hade en ätstörning som kom och gick när man inte mådde bra över sig själv? ”... I didn't keep it down.” mumlade jag fram.
”Oh, god.” muttrade Niall och tog sitt ansiktet i sina händer. ”Why would you do that?”
”I'm alright.” sa jag nästan mekaniskt. ”And that is what matters. Thanks for dropping by Liam.”
”Dropping by?” utbrast Liam och skrattade irriterat till. ”I got a phone call from one of my best friends totally freaking out! I didn't just dropp by!”
”Okay, but thanks anyway. I'm much better.” försäkrade jag.
”No, you are not alright! Why didn't you tell me about the tweets last night?” utbrast nu Niall som var högröd i ansiktet utav ilska. ”Why did you care!? When I've told you like thousands of times that you are beautiful. You are fit, curvy and really good looking and still you are starving your self so you faint!?” hans ilska var utom kontroll och han hoppade ner för sängen och började gå fram och tillbaka. ”Is this how much my words means to you?” fortsatte han nu nästan förtvivlat. ”I am so mad at you right now... I need some air.” sa han och försvann ut genom sovrumsdörren och tillsist hörde man ytterdörren dras igen hårt. Jag hoppade till utav smällen.
”He hates me...” viskade jag och kände att mina ögon började fyllas med tårar.
”He doesn't. And that's the problem... Come on, we need to get some food to you.” sa han och drog upp mig.
”What do you mean?” frågade jag och lade märke till att någon hade satt på mig mina mjukisbyxor. Jag var fortfarande yr och tog tag i Liam som stöttade mig ut till köket och jag satte mig ner på en stol medan han for runt i köket som en galning. Han kom snart tillbaka med mackor och en burk cola. Jag höjde ögonbrynen av den udda kombinationen.
”You need suggar so... Dig in.”
”What did you mean?” frågade jag igen och han suckade trött.
”I'll answer you questions when you've started eating, Ria. No excuses.” jag tog lydigt en liten tugga av min macka och han suckade trött till igen. ”He loves you. He was in a total mess when he called me.”
”Why didn't he call my mum?” frågade jag förvirrat.
”He did...” konstaterade han och nickade långsamt. ”Eat, I'll talk.” han nickade mot den nästintill orörda mackan och jag tog en större tugga denna gången och lyssnade uppmärksamt på Liam. ”She told him to more or less fuck off and said that you were on your own and that you probably would wake up and tell us that you had eatingdisorders.” om det inte hade varit fysiskt omöjligt hade min haka fallit till golvet. ”Ew, close your mouth, Ria!” utbrast Liam och tog upp sin hand för ögonen och jag stängde genast igen. ”Then he called me in pure panic, and I got over here. And here we are, with a really angry Niall and a starving insecure Ria.” han bet sig lite i läppen innan han fortsatte. ”Dani is also insecure but she would never do stuff like this. Please, talk to her about it at least. If you don't want to talk to me or Niall then talk to her. She understands.” han rufsade till sitt hår och kollade ut genom fönstret. ”And you need to talk to Niall. I've never seen him this upset, since... Ever.” konstaterade han. Jag drog ett finger över bukkanten och öppnade burken och tog en klunk. Jag kände att klumpen i magen kom tillbaka men jag vägrade låta den vinna ännu en gång. Jag skulle bli tvungen att ta med Niall till behandlingshemmet jag tänkt åka till själv idag konstaterade jag för mig själv. Den låg nere i söndra delen av London och det var även där jag fick spendera min tid som fjorton åring. Jag pressade ner sista biten av mackan och drack ytterligare några klunkar för att hålla nere maten.
”Do you know where he went?” frågade jag sedan och han tvekade lite innan han nickade uppåt.
”On the roof I guess.”


+18 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 17

Previously on The Revenge:
”Don't ever...” han lät nu väldigt allvarlig. ”... under any circumstances believe I wouldn't kick someones arse if they ever was looking strangely at you or being rude to you. Or trying to take you from me. If I've got the motivation I'm able to do anything,” jag förstod att han menade att jag var hans motivation. Så som han hade demonstrerat så löjligt innan med armhävningarna. ”as long as long as you are my motivation.” konstaterade han och jag blev genast generad igen och jag kände fjärilarna i magen vakna till liv. Jag kollade generat ner på hans bröstkorg för att inte behöva se honom i ögonen men han skrattade lågt och tog hans ena hand under min haka så jag skulle se honom i ögonen igen. ”You're my princess.”

Liam kom över med mina saker senare på kvällen då jag och Niall låg i soffan och mös framför teven. Jag låg med huvudet på hans bröst medan han höll om mig och jag var nära på att somna när jag hörde knackningarna på dörren.
”Come on in!” ropade Niall utan att orka resa på sig och Liam såg roat på oss när jag uppenbara sig från hallen.
”What are you guys doing?” frågade han med skrattet i halsen. Jag räckte ut tungan åt honom och han började skratta. ”I'll promise you this, Horan. If you ever break my best friends heart I will personally feed you to the sharks.” sa han med en rätt road röst men samtidigt en hel del allvar.
”I will never do such a thing.” konstaterade Niall allvarligt och han hade en sån underton i rösten som inte jag förstod men Liam nickade kort.
”I'll leave you guys alone then. Your bag is in the hallway and before I leave. Did you girls plan to buy the rest of the boutiques next time or what? Dani came home with like twenty different bags!” jag tror frågan var ställd mot mig men jag började bara skratta åt det hela.
”Yep, be prepared, Liam.” sa jag roat och han skakade bara trött på huvudet.
”Girls...” muttrade han. ”By the way, congrats to the meeting in New York. I'll keep my fingers crossed.” Liam kilade sig i pannan och log mot mig.
”How did you know about that?” frågade jag förbluffat med Danielles ansikte dök upp i mitt huvud och jag nickade långsamt. ”Danielle...” svarade jag på min egna fråga och han nickade. Jag vågade inte kolla på Niall för det var en utav de få sakerna jag låtit bli att berätta för honom.
”Anyway, I'll see you guys later.” sa han och tog ett äpple ur skålen som stod på soffbordet och tog en ljudlig tugga innan han började strosa mot dörren.
”See yah, later.” ropade Niall efter honom och vi hörde en dörr stängas igen och det enda som hördes nu var tevens dunkla ljud. Jag placerade mitt huvud på Nialls bröst igen och försökte få denna pinsamma tystnad att gå iväg. ”So when were you going to tell me?” frågade han tillsist och jag visste inte riktigt varför jag hade hållit detta hemligt för honom.
”I don't even know why I didn't tell you to be honest.” mumlade jag fram och höjde på huvudet för att kolla på honom. Han kollade ner på mig och reste sig sedan för att gå ut i köket. Jag satte mig trött upp och sträckte lite på mig.
”Was you afraid that I would tell you no or something?” frågade han när han kom tillbaka med två cola burkar. Han drog ett finger runt kanten på min och jag log över att han kom ihåg, han öppnade burken och gav den till mig.
”No, I don't think I am afraid. But I am concerned that if I go then, this,” sa jag och gjorde en gest mellan oss. ”what we have, is going away because if I get this part I'll be gone for at least a month.” jag hade inte insett det förrän när jag sa det ut högt hur desperat jag måste låta. Jag kollade ner på burken jag höll i och han gick ner på knä framför mig för att komma i samma höjd som mig. Han tog ifrån mig burken och placerade den på soffbordet och tog sedan mina händer.
”It won't. We'll figure something out and this, what we are having right here.” han fångade upp min blick. ”Ain't going nowhere. It was only a matter of time when I have to get on the road again and I will be gone for some weeks. It's my dream and I know that acting is yours.” sedan när blev hans så duktig på djupa samtal? ”I don't think I'll be able to be there the whole weekend but...” jag rynkade på ögonbrynen och fattade inte alls vad han prata om nu. ”But if you want, I could join you in New York on saturday to sunday and we'll fly back here together. If you want to of course.” konstaterade han och jag kollade på honom. Jag nickade och hoppade till när jag kände hans fingrar dra bort armbanden jag hade över min handled och började röra vid mitt ärr.
”I'll miss you.” viskade jag och kollade upp. Han log lite obekymrat.
”You'll get through it, Perrie, Danielle and Eleanor did.”
”A 'I'm going to miss you too' would be fine right now.” gnällde jag och han log lite mot mig. Hans blå ögon ändrade känsla och glittrade i lampornas ljus. Han lutade sig mot mig.
”I'm going to miss you.” viskade han och gjorde så jag gled ner i soffan med honom över mig. ”I'm going to miss you.” upprepade han igen mot mina läppar och det fick mig att le. ”Oh, I'll be missing you like crazy.” mumlade han och pressade sina läppar ivrigt mot mina. Normalt sätt skulle mina tankar försvinna men denna gången var jag spänd. Jag tror Niall kände det också och kollade på mig när han släppt mina läppar. ”Don't worry about it, okay?” han bet sig lite i läppen och tänkte ett tag. ”You know what? When all of this is over. When you have been on the meeting and I've been on the road for a while. Why don't we have a vacation? Just you and me.” han pausade och kollade om jag gillade idén. ”Do you ski?”
”I'm from Sweden. We live under a near constant cover of snow at least four months per year.” sa jag roat och han skrattade till så man såg tandställningen.
”Okay, then let's do that. And we can rent a little cabin somewhere. I think that sounds cosy.” fortsatte han och log.
”Yeah, why not.” sa jag och log tillbaka. Min mobil plingade till och han drog sig av mig efter placerat en lätt puss på min panna. Någon hade nämnt mig på Twitter, och sedan kom det in en till och en till... tio tusentals började nämna mig och jag var tvungen att ändra inställningar så att jag slapp alla notiser.
”Who is spamming you?” frågade Niall roat medan han zappade igenom tevekanalerna. Jag öppnade twitter och började kolla igenom kommentarerna.

 

@ItsAdrianaLloyd94 is Nialls new lady! The world will blow up!

 

@ItsAdrianaLloyd94 you're going down bitch.

 

@ItsAdrianaLloyd94 she's looking really fat in that outfit she has on the cover of todays paper. Ew #gross

 

@ItsAdrianaLloyd94 is Nialls princess! The world should be happy that he found someone!

 

@ItsAdrianaLloyd94 #Lol she's fat as a hippo!

 

”Adri, back to the earth...” jag kom tillbaka till rummet igen och jag stängde snabbt ner mobilen för att Niall inte skulle kolla nyfiket. ”Who was it?” frågade han och jag kollade på honom. Han log mot mig och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kunde inte säga vem det var för då skulle han få dåligt samvete.
”Erm... Dani. She was freaking out about the shopping today. I think she forgot to... buy a belt or something.” ljög jag snabbt fram och det förvånade mig hur lätt det var att improvisera.
”Girls...” muttrade han och lutade sig bakåt i soffan. ”Hey, do you want to order some chinese?” frågade han och log mot mig medan han tog upp telefonen.
”Ehm... I'm not hungry.” konstaterade jag tveksamt.
”You should be you haven't been eating since we came home.” frågade han oroat och jag vände mot helt mot honom.
”I'm not feeling to good. I think it was something I ate earlier today.” konstaterade jag tveksamt innan jag kände efter att jag faktiskt hade rätt. Jag mådde inte bra men inte på grund utav något jag ätit, kanske mer på grund utav något jag läst. Såg dom mig som en flodhäst?
”But you need at least get something to eat. I can make you some soup.” erbjöd han sig och la en arm runt mina axlar och en hand på mitt knä. ”Go and jump down in the bed, take one of my t-shirts in the wardrobe and get under the duvet and I'll take care of you.” jag förstod inte varför han var så sympatisk det var nära att jag började gråta. Men jag gjorde som han sade och gick in i sovrummet och tog fram en utav hans svarta t-shirts och bytte om i lugn och ro och hoppade sedan ner i sängen. Niall kom snart tillbaka med en rykande skål med någon slags kyckling soppa. Han satte sig ner på kanten och kollade oroligt mot mig.
”Let me help you.” sa han och tog upp skeden och jag tog skeden i munnen.
”Aouch!” utbrast jag när jag svalt.
”Sorry, maybe a bit too hot still.” sa han och tog en ny sked med soppa och blåste på den denna gången tills den blev perfekt ljummen. Under tystnad matade han mig med soppa och jag kände klumpen i magen blev bara större och större ju mer soppa jag åt. Jag hade inte känt såhär på väldigt väldigt länge. Senaste gången var dagen innan jag skar mig, en utav tjejerna hade kallat mig fet i matsalen och hällt ett glas vatten över mig. Något jag kom i håg klart och tydligt. När jag hade ätit det sista så var klumpen i magen stor som en fotboll och jag kände att jag mådde bara sämre och sämre.
”Go to sleep, I'll be staying up for a while to make some phonecalls.” jag kröp ner under täcket och han strök undan håret som hade fallit fram i min panna. Han pussade mig lätt på kinden innan han släckte lampan och började gå mot dörren. ”Call if you need anything, princess.” sa han innan han stängde till dörren och jag låg ett tag och vred och vände på mig och försökte ignorera känslan jag hade i magen. Flodhäst, fet, flodhäst, fet... Orden snurrade i mitt huvud och jag tog mig upp från sängen och tassade fram till badrumsdörren och stängde den tyst bakom mig. Jag låste den och lutade mig över handfatet och tog några djupa andetag. Paniken steg inom mig medan jag kollade på mitt plågade ansikte i spegeln. Det var bara några kommentarer, jag borde inte bry mig, Adriana, bry dig inte... Men jag kunde inte låta bli... Varför kallade dom mig fet? Jag kollade rakt in i mina egna grå gröna ögon och jag stönade tyst innan jag satte upp håret i en tofs och satte igång vattenkranen. Jag tog upp toalettlocket och satte mig på knä, jag kan inte fatta att jag skulle göra det här igen efter så lång tid. Jag böjde mig fram och tryckte ner två fingrar i halsen och flög över toalettstolen.


+18 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 16

Previously on The Revenge:
”Come on, Bond. Let's go out and kick some Louis butt.” Jag kollade frågande på henne och hon började skratta över mitt förvirrade uttryck. 
”What does Louis buttom have to do with any of this?” frågade jag förvirrat.
”I'll explain on the way.”

Jag spenderade hela eftermiddagen med Perrie och Danielle. Vi shoppade nästan upp alla pengar vi ägde vilket var en del. För bara stunden kunde jag ignorera allt som väntade på mig när jag kom tillbaka till verkligheten igen. Danielle körde upp vid Nialls lägenhet för att lämna av mig. Jag hade fått ett sms från honom innan och jag bestämde mig för att ta mig upp till honom.
”It was really needed.” konstaterade jag och kollade på påsarna. ”Thanks guys.” sa jag och log när jag knäppte upp säkerhetsbältet.
”No problem, Ria.” Perrie vände sig om i passagerarsätet där fram för att kolla på mig. ”You needed it more than we did.” både Danielle och jag hade turats om att berätta vad som hänt innan idag för att uppdatera Perrie som hade varit i Manchester under gårdagen och hade inte fått höra något.
”Thanks.” sa jag igen och log mot dom. ”See you later.”
”Love yah, Riah!” hörde jag inne ifrån bilen innan jag hade stängt dörren efter mig och mina påsar vilket fick mig att skratta medan jag tog mig upp till våningen som jag visste Nialls lägenhet låg på. Jag satte ner påsarna utanför och knackade på medan jag tog upp min mobil för att kolla klockan. Ingen öppnade dörren och jag knackade igen. Jag tryckte mitt öra mot dörren och det var knäppt tyst på andra sidan. Han sa att han skulle vara hemma vid denna tiden. Jag kollade på den digitala klockan igen halv sex. Tillsist satte jag mig ner med ryggen mot dörren omgiven utav mina påsar. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna bära tillbaka allt detta själv till Liam. Jag tryckte upp Nialls nummer och tryckte på grön lur. Signal efter signal gick fram utan att han svarade och tillsist kom jag till hans telefonsvarare och jag tryckte ner samtalet. Jag kollade ner på mina svarta vinterstövlar jag hade på mina fötter som var möra efter allt gående idag. De var fortfarande lite fuktiga efter den blöta marken utanför. Det hade börjat regna efter några timmar och vi hade tagit in på ett litet fik och fikat medan regnet hade hällt ner.
Jag hörde hissen plinga till men jag kollade inte upp utan började skava av mitt nagellack på pekfingret istället. Ett par vita sneakers stannade framför mig och jag kollade upp trots jag redan visste vem det var.
”Hey.” sa Niall och log ner mot mig. ”Sorry, but someone told the fans the location of the interview and it got delayed.” han räckte ut en hand till mig och jag tog den.
”I'll never forgive you.” sa jag och vände mig om för att ta upp påsarna från golvet. Självklart spelade jag bara men när jag vände mig om med påsarna i handen såg Niall orolig ut. ”I was joking.” förtydligade jag honom och han slappnade av. ”It's okay,”fortsatte jag och han låste upp dörren och visade in mig. Jag släppte påsarna i hallen och drog av mig jackan och skorna. Sedan vände jag mig mot honom och la armarna över hans axlar. ”I'm glad that you are so devoted to your fans.” hans ögon skannade över mitt ansikte en stund under tystnad och han la sina armar runt min midja. Han kollade sedan på mina armar som var smått spända för att hålla sig på plats på hans axlar.
”Have you been working out?” frågade han imponerat och jag drog lite på munnen som svar. Han lyfte sina händer upp till mitt ansikte och drog bort håret från ansiktet och placerade sina händer över mina kinder och tog sig lite närmare mig. ”You are really beautiful.” viskade han och kollade mig in i ögonen. Jag kände att mina kinder blev lite rosa och jag bröt ögonkontakten och fokuserade på hans läppar istället. Han bet sig lite i underläppen innan han böjde lite på benen för att fånga upp min blick igen. ”You're beautiful.” mumlade han igen och jag visste inte vad jag skulle säga och jag kom och tänka på vad Liam sagt, 'pojkvän' och Danielle hade pratat om dtr vilket fick mig känna att jag kanske borde ta upp det med Niall. Eller var det för tidigt?
”Niall...” började jag och kände en suck dras från hans mun och mina tankar försvann för fem sekunder när han började dra sig tätare intill mig. ”...Niall...” försökte jag igen men denna gången viskade jag fram namnet. Vi kollade fortfarande varandra i ögonen och jag såg att hans pupiller vidgades. ”...We need to talk.” han slöt sina ögon och hans läppar träffade bredvid mina och jag slöt mina också. ”W-we need...” började jag igen och kämpade emot från att hjärnan skulle sluta fungera.
”Mmmh.” var det enda jag hörde från honom när hans läppar vandrade längs min käke och träffade en punkt under mitt öra och ett stön flög ur mig. Han vände sig mot mig igen och pussade mig lätt innan hand tog ett djupt andetag för att återkomma till nuet. ”What do you want to talk about?” Jag blinkade till lite förvirrat och undrade vad han pratade om. Det var inte hälsosamt att han hade sån makt över mig. Men efter ett tag när vi särat på oss och han gick in i köket och jag satte mig på bänken och kollade på när han tog fram mat så kom allting tillbaka till mig.
”What are we?” det var som att trilla ner i ett isvak. Jag var inte bra på detta alls, han var den första jag någonsin haft denna konversationen med alls. Han var den enda jag någonsin behövt ha detta samtalet med.
”What do you mean?” frågade han och lutade sin vikt mot köksön framför mig.
”You know...” började jag och blev genast generad när hans ögon kom i kontakt med mina. ”...this thing...”
”You're so cute. You're like blushing when ever you are trying to talk to me.” sa han roat och gick fram och ställde sig framför mig mellan mina dinglande ben. Jag var för en gångs skulle längre än honom och han kollade upp på mig.
”Stooop...” gnällde jag när jag kollade på honom och hela mitt huvud hettade nu och han började skratta.
”I think it's cute. And to you're question... What would you want it to be?” jag suckade trött och hade hoppats på att han hade berättat vad han ville. Nu var bollen över på min planhalva och jag försökte komma på något smart att säga. Jag tog hans händer och kollade ner på dom när jag flätade samman våra fingrar och försökte vinna tid. ”I...” började jag sedan och kollade upp på honom igen. ”I don't want to lose this.” sa jag och drog lite på munnen.
”You won't.” försäkrade han och pussade baksidan på min hand. ”If you'd ask me eight years ago, the old me, I would just have laughed.” sa han och log ursäktande men jag bara ryckte lite oberört på axlarna. ”But right now, I don't want to lose you...”
”Even though it's been on a such short time?” avbröt jag honom.
”Yeah,” sa han fundersamt och masserade baksidan på min hand med sin tumme. ”I feel like those kind of rulse that most of the cuple use doesn't mean anything here. We aren't like most couples.” jag förstod vad han menade. Det brukade inte börja med att hata och sluta med att gilla på så här kort tid. ”So we should be what we want to be.” konstaterade han tillslut och gav mig en puss på näsan och jag rynkade till den snabbt utav ren reflex. Vilket fick honom att skratta till. Hur kunde han vara så självsäker när det kom till sånt här?
”Should I be worried about if there's other girls?” frågade jag lite på skoj och han gjorde en grimas men skakade på huvudet.
”Should I be worried about any other lads?” frågade han sedan och jag skrattade lätt till.
”Oh, you should be worried alright.” sa jag roat och han log.
”I'll just have to tell them that you're mine.” sa han och pussade mig lätt på munnen innan han återgick till att börja laga mat. ”Even if I have to kick some arse if they are flirting with my girlfriend.” ordet flickvän fick mig att hoppa till och insåg att vi just hade definierat vårat förhållande.
”You? Kick arse?” frågade jag och skrattade till och han höjde på blicken och såg sårad ut.
”Don't mock me, girl.” sa han och började hacka någon slags korv.
”Do you even work out?” frågade jag roat och jag visste svaret på det för det är omöjligt att han skulle behålla den rätt så muskulösa kroppen utan att träna. Han kollade upp på mitt roade ansikte och han gick över till mig och drog ner mig på golvet och lade sig på mig med händerna stöttade sig på varsin sida utav mitt huvud och jag visste vad han var på väg att göra. Efter ett tag började han göra armhävningar och varje gång han kom ner så gav han mig en puss. Jag började skratta hysteriskt åt hela situationen.
”This. Is. Really. Cheesy.” sa jag mellan pussarna och jag log mot honom medan han tog sig upp igen. Tillsist drog jag ner honom på mig och jag kände hans läppar vandra över mina. Han pressade in tungan mellan mina smått särade läppar och tungorna möttes. Men han drog bort huvudet efter ett tag och kollade på mig. Han drog upp sig själv på fötter igen och drog sedan upp mig så jag hamnade i hans famn.
”Don't ever...” han lät nu väldigt allvarlig. ”... under any circumstances believe I wouldn't kick someones arse if they ever was looking strangely at you or being rude to you. Or trying to take you from me. If I've got the motivation I'm able to do anything,” jag förstod att han menade att jag var hans motivation. Så som han hade demonstrerat så löjligt innan med armhävningarna. ”as long as long as you are my motivation.” konstaterade han och jag blev genast generad igen och jag kände fjärilarna i magen vakna till liv. Jag kollade generat ner på hans bröstkorg för att inte behöva se honom i ögonen men han skrattade lågt och tog hans ena hand under min haka så jag skulle se honom i ögonen igen. ”You're my princess.”


+20 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 15

 Previously on The Revenge:
”No, you didn't?” sa jag med en road ton på rösten. Jag såg att Liams ögon spärrades upp och fokuserade på mig som om att det inte var lägligt att vara sarkastisk. 
”Could someone tell me what's going on?” bad Niall och log lite besvärat.
”Mumster...” suckade jag trött och drog mig ur Nialls grepp och förbi Liam innan jag gick ut i köket.

Vi alla satt i pinsam tystnad i vardagsrummet. Mamma och Liam i soffan, jag i ena fåtöljen och Niall i den andra på andra sidan bordet. Min blick gick från Liam till mamma, från mamma till Niall och sedan tillbaka igen.
”So...” började jag och drog i hop läpparna och hoppades på att någon skulle börja prata men alla kollade bara på mig nu. ”Vad gör du här?” frågade jag sedan.
”För att...” började mamma och kollade besvärat på killarna som kollade ner på den ny mycket intressanta mattan. ”... jag borde inte betett mig som jag gjorde. Det enda jag ville var att lite förlora min dotter igen...”
”Du förlora mig aldrig.” suckade jag trött.
”Nej, men nästan och i mitt försök att hålla dig undan från... honom...” sa hon och nickade diskret ditåt och jag himlade med ögonen. Jag hade känslan av att Niall redan visste att vi pratade om honom och när jag sneglade mot honom insåg jag att jag hade rätt.
”...men istället förlorade du mig ändå på grund utav Niall.” avslutade jag meningen och hon gjorde en grimas när jag inte spelade med genom att låta bli att säga hans namn. Men hon nickade till slut och suckade trött.
”Och sen är jag så ledsen över det som hände med New York.” jag bet mig lite i läppen för att inte skrika att det var det dummaste hon någonsin gjort. ”Men jag har faktiskt en reservplan...” fortsatte hon och fångade genast mitt intresse. Hon såg det också och gav mig ett snett leende. ”Om du vill så åker du över till New York nästa vecka för att ha ett möte för en framtida film.”
”Gärna!” utbrast jag och jag såg att Liam och Niall slappnade av lite när de insåg att mitt humör hade ändrats.
”Och du kommer hem igen?” frågade hon förhoppningsfullt.
”På ett villkor.” jag tänkte inte gå tillbaka till så som det var innan allt detta bröt ut. Det var något jag hade lovat mig själv när jag såg mamma i Liams kök. Mamma såg uppmärksamt på mig och jag tvekade innan jag öppnade munnen igen. ”Du ger Niall en chans.”
”Nej.” hennes ord flög som en piskrapp i luften och snärtade till mig på kinden som om jag fått en rejäl örfil.
”Then thank you for dropping by.” sa jag kallt och reste mig upp med armarna i kors över bröstkorgen.
”Du vet varför jag inte kan det. Och du ska med mig hem.” nu stod mamma också upp och killarna blev så extremt besvärade igen.
”Nej.” sa jag och suckade trött. ”Nej, det ska jag inte. Jag bryr mig inte om jag ska behöva sova på gatan. Så länge du inte står bakom att jag ger Niall en chans så har inte vi något att säga varandra.” varje gång jag sa hans namn såg jag i ögonvrån att han ryckte till.
”Va inte löjlig nu. Nu går vi hem.” väste hon och började dra mig i armen mot dörren och jag kände att ilskan hettade upp mitt ansikte.
”Nej!” utbrast jag och drog mig ur hennes grepp. ”Så du menar att bara för att du ska ha din vilja igenom så ska jag strunta i mina vänner.” jag stod som fast spikad i golvet nu. ”They are the only friends I've got! And I am not leaving them because you decided that they are not good enough!”
”Don't shout! Now, let's go before you lose your virginity to that arse.” jag tappade hakan och tystnaden föll över huset. Att hon just skulle säga det var rätt ironiskt på sitt sätt och om någon timme skulle jag skratta åt det. Killarna som hade mumlat i bakgrunden innan var helt tysta nu och om inte jag hade kollat bak för att se så att dom fanns kvar hade man lätt kunnat tro att de hade lämnat rummet. Jag mötte Nialls, nu vita, ansikte och jag gav honom en rädd blick. Men jag kunde inte hålla mig längre utan jag gick fram till ytterdörren och öppnade den åt mamma.
”It's a bit too late for that...” mumlade jag och jag visste inte längre om det var ilskan eller det pinsamma faktumet att jag just erkänt för min egna mamma att jag hade haft sex som hettade mitt ansikte. Jag kollade upp mot mamma nu och även hon var vit i ansiktet nu. Man såg på henne att hon visste inte riktigt vart hon skulle bli av och gick snabbt ut genom dörren och jag stängde dörren efter henne under tystnad. Jag stod och bet på tumnageln ett tag och kollade ner i golvet tyst. Tystnaden hade lagt sig som ett täcke över oss alla tre och när Niall kom fram till mig och satte sina händer på mina höfter kollade jag upp på honom och han böjde sig ner för att kolla mig rakt in i ögonen.
”Are you alright?” frågade han tveksamt och bevakade mig som om jag var en tickande bomb. Jag började bita mer intensivt på min nagel utan att svara men med min tystnad fick han sitt svar och han drog undan min hand från munnen och tryckte sin varma kropp mot mig. Det kändes som att jag försvann in i hans famn och han lutade sitt huvud mot mitt. ”You could stay with me.” viskade han lågt mot mitt öra och jag nickade och kollade på klockan på väggen. Jag tryckte bort honom och satte min ena hand på höften och den andra strök min panna för att få huvudet att dunka utav värken som kommit efter ett tag.
”You are going to be late.” konstaterade jag när jag såg hans besvärade min efter jag dragit mig undan. Klockan var kvart i två och det brukade ta minst tio minuter att ta sig igenom London så här dags.
”Shit.” muttrade Liam som vaknat till liv där han stod i vardagsrummet och började rota i garderoben under trappan efter skor.
”Are you going to be okay, alone?” frågade Niall osäkert.
”She's not alone, Niall. Dani is upstairs.” ropade Liam från garderoben.
”Yeah, I'll be alright.” sa jag och drog mig in i hans famn igen. ”I'll see you later.” jag lutade min haka mot hans bröst och kollade upp på honom. Han böjde ner huvudet och mötte mina läppar lätt.
”Come on, Niall.” Liam lät otålig nu när han stod och väntade vid dörren. ”I think Ria need some girltime not boyfriend time.” suckade han trött. Jag ryckte till vid ordet pojkvän. Är det de han var? Vi hade inte definierat våran relation än och jag stelnade till där jag stod i Nialls famn och han kände det. ”And we are running late... Again.”
”Good luck.” sa jag till dom båda, pussade Niall lätt på kinden och började gå upp för trappan för att terrorisera Danielle istället. Jag knackade lätt på sovrumsdörren och jag hörde en röst ropa att det var okej att komma in.
”What's up?” frågade jag när jag öppnade dörren till rummet jag inte varit i innan. Jag kollade mig omkring och det var en stor eldstad precis innanför dörren till vänster och framför den fanns det en himmelsäng mitt i rummet som gav en liten känsla av en utländsk känsla. Rummet var vändligt naturliga färger och gav ett ljusare intryck trots de rätt så mörka möblerna. Uppe på sängen låg Danielle på mage med korsade ben med mobilen i handen.
”Nothin' much. What happened?” frågade hon och vände sig om för att kolla på mig och jag lutade mig mot dörrkarmen.
”Well, mum and Niall meet each other for the first time.” konstaterade jag och jag behövde inte säga mer utan hon klappade på täcket bredvid mig som ett tecken på att jag skulle lägga mig bredvid henne. Jag gick fram till sängen och slängde mig på rygg och kollade upp mot taket.
”That doesn't sound too good.”
”It wasn't eighter.” muttrade jag trött och masserade mina tinningar för att huvudverken skulle släppa. ”Though she told me there will be a meeting in New York next weekend. I don't think she will cancle that one.”
”Well, that's good I guess.” hon svängde runt och la sig på rygg. ”How will you get there?”
”I don't know yet. I'm living on the hope of that she's coming around.”
”Hmm...” var allt hon sa och jag hörde en gäspning och en suck. ”Too much drama. Though Niall is happy.”
”Yeah, I guess.”
”Have you dtr yet?”
”Dt what?” frågade jag förvirrat och vände upp huvudet för att kolla på henne.
”Defined the relationship.”
”Oh,” jag kollade upp i taket igen och jag suckade trött. ”No, I think everyone has done it for us. Eveybody assumes that we are a thing but...”
”But what?”
”But... we haven't talked about it. It's too soon to tell.” Danielle reste sig upp och sträckte ut en hand mot mig.
”We can't stay inside all day while the lads are having fun. Perrie and I was thinking about shopping. Would you like to come with? Ease up on all the thinking and burn some money instead?” hon gav mig den där mystiska blicken som om hon var ute på ett super hemligt uppdrag och jag började skratta.
”My name is Bond... James...Bond.” sa jag med manlig röst och tog tag i hennes utsträckta hand. Jag reste mig upp och Danielle tog sin mobil och vi började gå mot trappan igen.
”Come on, Bond. Let's go out and kick some Louis butt.” Jag kollade frågande på henne och hon började skratta över mitt förvirrade uttryck.
”What does Louis buttom have to do with any of this?” frågade jag förvirrat.
”I'll explain on the way.”


+20 Kommentarer till nästa del! :)

Frågestund!

I morgon avslutar jag frågestunden så glöm inte bort att fråga nu när ni har chansen! ;p Fråga precis vad ni vill jag bits inte... oftast :3

The Revenge - Kapitel 14

Previously on The Revenge:
Jag kände hans armar runt om mig och han pussade mig lätt på hjässan. Jag slöt mina ögon och tog ett djupt andetag och började åka in i en dvala.
”Adriana?” hörde jag en låg röst men jag var alldeles för långt borta för att återvända upp till ytan. Jag kände Nialls kropp röra sig under mig och jag hörde mitt namn igen och han strök bort mitt hår från ansiktet. ”I...” började han när han försäkrat sig om att jag sov. ”I love you...”

Jag vaknade upp i en tom säng och jag hade svårt för att komma ihåg vart jag var någonstans. Jag gned mig trött i ögonen och hävde upp mig på armbågarna och kollade mig runt i det ljusa rummet och jag kunde se nu att det var stökigare i dagsljus än vad det var när allting var ned släkt. Jag kände en rysning gå igenom kroppen när jag kände kylan välla över mig och jag kollade bort mot fönstret och såg den irländska killen som egentligen skulle legat bredvid mig nu. Han såg så fridfull ut där han stod i morgon solen och kollade ut över hustaken.
”Oh, good morning, sleeping beauty.” han hade upptäckt att jag vaknat och log mot mig när han stängt fönstret och gick över till sängen för att slänga sig under täcket igen. Han drog mig intill sig och jag rös till utav hans nerkylda kropp.
”You're really cold.” konstaterade jag och började rita mönster över hans bröst med mina fingertoppar.
”What are you going to do today?” frågade han och jag kände hans arm runt om mig hårdna lite när han började stryka mig över ryggen med hans varma hand och värmen trängde igenom min topp.
”Liam is taking his part as an concerned friend way too seriously. I am going to talk to my teacher and make peace with my mumster.” Niall började skratta åt mitt sätt att sätta ihop 'monster' och 'mamma'.
”I think he's right.” sa han sedan och pussade mig lätt i pannan och hans fylliga läppar stannade kvar ett tag innan han drog ifrån dom igen. ”You should make some peace with your mother.”
”I can't.” sa jag och stönade trött till. ”She canceled my audition in New York.”
”New York?”
”Yeah, there was someone who was interested in my acting skill for a really big movie over there but I guess I'll be staying here in London.” muttrade jag surt.
”Just because of me?” jag hörde hans ton på rösten och lade märke till hans ton som sa mig att han snart skulle börja skylla allting på sig själv.
”It's not your fault.”
”Well, who's fault is it then?” frågade han upprört.
”The mumster...” muttrade jag igen. ”She can't stand me giving you another chance.”
”Maybe you shouldn't?”
”What's that supposed to mean? Haven't we gotten over that?” frågade jag trött och började leka med hans guldkedja som han hade runt halsen. ”No, don't answer that.”
”Maybe I could help you? I've got some contacts from the previous events. Maybe I could make some calls?”
”No.” nästan skrek jag och jag satte mig halvt upp för att kolla på honom. ”Promise, you won't do that. I don't want to get help from your fame.”
”Hey, chill. It was just a suggestion.” sa han och tryckte ner mig så jag la mitt huvud på hans bröst igen och hans armar slöt om mig.
”Sorry, I'm just...” började jag och tvekade ett tag. ”Life is a climb, it's a long way to the top but the view is great.” citerade jag.
”Hannah Montana the movie.” sa han roat och jag började små fnittra.
”Yep, but it's a really good quote.”
”True.” höll han med och började leka med mitt hår. Det blev tyst och jag blev förvånad hur bekväm jag kände mig i Nialls armar. Det kändes som att vi var gjorda för att ligga så här tillsammans. Jag drog in hans doft i mina lungor och kände att jag kunde ligga så här ett bra tag till. Jag ville bara stanna i denna stunden utan att möta mig aggressiva mamma som antagligen höll på att flippa ut hemma över var jag var någonstans. Men något sade mig att hon visste att jag hade sovit hos Liam. Liam är alldeles för snäll för att låta bli att rapportera till min så kallade mamma. ”What are you thinking?” frågade Niall efter ett tag.
”That Liam is too nice. I think he was gossiping with my mum before I got there last night.”
”He's like an old lady sometimes.” jag kände att han skrattade tyst åt sitt eget skämt när mitt huvud guppade upp och ner på hans bröst. ”Do you want some breakfast before I'll take you back to Liam?”
”Can't I stay here?” frågade jag osäkert när jag började ta mig ur sängen men stannade tvärt när jag såg att mina byxor var på andra sidan rummet. Min tröja var alldeles för kort för att dras ner så jag kunde skymma min rumpa.
”I think it would be best if you had some company with Dani today while we are doing some interviews.” Jag kollade besvärat på honom.
”Close your eyes or something.” sa jag generat och han kollade roat på mina mjukisbyxor som låg slängda längre bort.
”You know I've seen you naked, right? You know that night...”
”I know,” avbröt jag honom och han slängde sig tillbaka i sängen igen och kollade upp i taket medan jag trippade över till mina mjukisbyxor. ”and it wasn't the way I wanted to lose my virginity.” jag hoppade i mina byxor och tur var det för han flög upp från sängen.
”You lost your...?” han var nu hemskt röd i huvudet men jag visste inte om det var för att han var generad över ämnet eller om han var arg. Han började vanka fram och tillbaka med knäppta händer över hans ansikte och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Men innan jag han bestämma mig vad jag skulle göra kom han fram till mig och tog tag mina överarmar och kollade mig i ögonen. ”I'm so sorry.” mina ögon sjönk ner över hans överkropp och sedan ut mot fönstret. ”You should have said something. Anything. Is that why you are pretending it didn't happen? Oh, holy...” han släppte taget om mig och började gå fram och tillbaka igen och jag såg att han grävde sin egen grav i tankarna så nu var det min tur att ta tag i honom och han placerade mina händer lugnande på hans axlar och kollade upp så jag kunde se hans ögon.
”I am pretending it didn't happen because it was a really bad timing. Not because it was you.” konstaterade jag och blev genast generad över det jag sagt. Men istället för att säga något mer tog han in mig i en lång kram och drog mig sedan ut till köket för att äta frukost. Han placerade mig på diskbänken medan han började laga mat i bara kalsonger. Det var en rätt mysig syn men försökte att inte kolla för mycket eller för ofta för då skulle han lägga märke till det.
”Teach me some swedish.” föreslog han medan han rörde runt något i en stekpanna och jag skrattade roat. Detta skulle bli roligt.
”What do you want to know?”
”I'm hungry.” föreslog han.
”Jag är hungrig.” översatte jag och han höjde sina ögonbryn för att visa att an accepterade utmaningen och började träna på att få till uttalet rätt vilket var rätt roande. Under hela måltiden försökte han göra hela meningar med svenska ord som han inte ens visste vad det betydde. Han gav mig en utav hans gråa hood tröjor innan vi tog oss ut i kylan. Den var rätt stor och räckte mig till ovanför knäna och jag fick vika upp armarna lite. Han körde mig tillbaka till Liam och placerade sin bil utanför innan han tog min hand och vi gick in genom dörren tillsammans.
”Liam!?” ropade Niall i dörr öppningen och Liam kom ut från köket en aning besvärad.
”Hi, what are you doing here?” sa han och kliade sig i pannan. Jag antog att han syftade mest på Niall och jag kollade konstigt på honom när han gav mig en snabbt skrämd blick.
”Should I go?” frågade Niall tveksamt och pekade mot dörren.
”No, it's okay.” Liam gömde helt klart något och gick med rask takt till oss. ”There is something I really need to tell you, guys.” väste han fram genom hans sammanbitna tänder.
”What have you done?” frågade jag oroligt och jag kände att Nialls tag om min midja hårdnade lite.
”Nothing, I haven't done anything!” det sken igenom att han ljög över något och när jag slängde ett par oroliga blickar över sin axel så insåg jag att det var något han gömde.
”No...” stönade jag trött när jag insåg vad som säkert gömde sig i köket. Eller rättare sagt vem som gömde sig.
”I'm sorry, Ri.” jag gnuggade mig trött i huvudet med mina händer och drog bak mitt hår innan jag stannade i den positionen för att komma på ett sätt att komma runt denna situationen. Skulle det vara för taskigt att slänga ut Niall genom dörren igen eller kanske gömma honom på ovanvåningen? För det skulle säkerligen bli tredje världskriget här vilken sekund som helst. Detta kunde inte hända just nu.
”No, you didn't?” sa jag med en road ton på rösten. Jag såg att Liams ögon spärrades upp och fokuserade på mig som om att det inte var lägligt att vara sarkastisk.
”Could someone tell me what's going on?” bad Niall och log lite besvärat.
”Mumster...” suckade jag trött och drog mig ur Nialls grepp och förbi Liam innan jag gick ut i köket.


+20 Kommentarer till nästa del! ;)

The Revenge - Kapitel 13

Previously on The Revenge:
Jag sparkade av mig mysbyxorna innan jag hoppade i sängen och släckte lampan. Kunde jag bli mer förvirrad än vad jag redan var? Alla tankar om var Liam menade yrde omkring som ett oväder i mitt huvud och allt jag kunde tänka på var att jag inte fick komma hem längre. Vilket fick mig att tänka på att jag inte hunnit gråta idag... Jag slöt mina ögon och försökte andas lugnt och metodiskt för att veta hur jag mådde men jag kunde inte få fram en droppe. Istället andades lugnt ut och föll i en djup sömn och började drömma istället.

Jag satte mig käpprätt upp i sängen skrikandes med svetten pärlade mig i pannan och andan i halsen.
”Adriana!?” Liam kom springande in i sovrummet med endast ett par grå joggingbyxor. Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder. Så jag hade lyckats ge några tårar trots allt fast det inte var meningen. Jag kom inte ihåg drömmen jag haft men jag var glad att jag vaknade och när Liam kom in suckade jag utav lättnad, det hade bara varit en dröm. Han kom fram och satte sig på sängkanten och la en hand på mitt ben som var täckt utav det vita täcket. ”It was just a dream, okay?” försäkrade han mig om.
”I'm...” jag torkade ilsket bort tårarna. ”I'm fine.”
”No, you're not.” han tog in mig i sina armar och han höll om mig en stund under tystnad.
”What time is it?” snörvlade jag fram och puttade ur mig ur hans grepp.
”Six a.m.” sa han och suckade trött. Jag gnuggade mig i ögonen och stönade lätt till när jag slängde mig bakåt i sängen.
”I'm sorry that I woke you up.” mumlade jag tyst.
”Oh, it's alright.” sa han och förste undan min ursäkt med handen. ”What did you dream about?” jag försökte tillbaka till drömmen men det enda jag kunde komma ihåg var känslan som jag mycket väl kom ihåg.
”I don't remember but I felt alone and depressed. That no one loved me and the dream was cold and icy.” jag fäste min blick i taket och försökte komma ihåg vad jag drömt. Tillsist gav jag upp och kollade på Liam som satt och bet sig i sin läpp.”I didn't wake Dani up, did I?” frågade jag oroligt.
”Oh, no. She's a deep sleeper.” sa han och log mot mig och jag såg den där kärleken i hans ögon igen.
”How did you guys meet?” mumlade jag och la mig på sidan för att kunna se honom bättre. ”Was it love at first sight?” han skrattade till utav min fråga.
”No, not really but it didn't take long before I fell deeply in love with her. We met at the X factor.” han log mot mig och jag log tillbaka.
”I've never been in love.” avslöjade jag. Liam såg inte speciellt förvånad ut och jag tog genast illa upp när han bara drog lite på munnen. ”What's that supposed to mean!?” utbrast jag och slog till honom på armen.
”Aouch!” utbrast han och tog sig om armen skrattandes. ”You are quite strong.” konstaterade han och skrattade till igen. Jag satte mig upp och lutade mig mot sängkanten med upphöjda ögonbryn för att visa att jag fortfarande väntade på ett svar. ”You've been totaly blind the past couple of weeks.”
”You've said that already.” muttrade jag. ”But I've got no idea what you are talking about?”
”You've had love infront of you all this time those last couple of weeks and you haven't even noticed.”
”Are you talking about Niall...?”
”Well of course I am.” avbröt han mig. ”Don't you see how he's looking at you everytime you say something?” jag försökte tänka tillbaka senast jag såg honom hur desperat han va för att förklara sig. Men jag kunde inte se den där Romeo och Julia blicken som Liam gav Danielle. Den fanns inte där, men skulle jag känt igen den om jag sett den? Knappast. ”That's why he never would be the one who called the press. He's not that kind of a person.” Jag bet mig lite i läppen och tänkte efter medan jag kollade på det vita täcket framför mig.
”You are joking with me right?” frågade jag tveksamt.
”No, I'm not, Ria. You are so blinded by that old Niall. He's actually a really decent lad.”
”I'm sorry, Liam but... It's really hard to believe you.” nästan viskade jag fram. Han drog ihop sina läppar fundersamt.
”Move over.” sa han tillsist och jag flyttade mig längre in på sängen för att han skulle få plats. När han lagt sig ovanpå täcket kollade han på mig ett långt tag och antagligen funderade han fortfarande på vad han skulle säga. ”Do you recognize that gaze I gave Dani?” hans fråga fick mig inte alls att förstå vad han var ute efter men jag började leta i mitt minne efter något liknande. Jag kunde inte komma ihåg något liknande men mina tankar gick tillbaka till Niall varje gång och sedan vandrade den vidare till den kvällen då han sett mitt ärr. Där var den. Det Liam hade försökt få mig se fanns nu klart och tydligt i mitt huvud. Mina ögon fick genast kontakt med Liams igen och han log. ”I made a blind person use her eyes. It's a miracle!” utbrast han och skrattandes åt sitt egna skämt. Jag reste mig upp och himlade med ögonen medan jag tog på mig mina mjukis byxor. Jag visste exakt vart jag skulle och jag insåg även vilket hemskt misstag jag begått dagen innan, jag struntade totalt i om mamma var arg på mig och kastade ut mig. För jag hade varit minst lika blind som vad hon är. ”I'll drive you.” erbjöd Liam sig och jag nickade medan jag drog en borste genom håret och satte upp det i en knut på huvudet. När jag kommit ner till ytterdörren någorlunda påklädd och osminkad stod redan Liam där nere med en mugg med kaffe i ena handen och bilnycklarna i andra.

Bilfärden hade gått snabbare än väntat för att Liam körde som en galning.
”Remind me later that I'll never ever get into a car with you ever again!” utbrast jag när vi hade stannat utanför byggnaden. Liam skrattade roat men gav mig sedan en lycka till kram och jag satte av mot Nialls lägenhet utan att vända mig om. Hela huset låg och sov och det var inte så konstig eftersom klockan var bara halv sju. Jag stod ett tag nervös utanför dörren... Varför hamnade jag alltid utanför denna dörren nervös!? Min hand höjdes och gjorde två slag på dörren och jag drog mig tillbaka för att vänta på att någon skulle öppna. Det dröjde ett bra tag innan någon ens reagera inifrån och jag hörde släpande fotsteg mot dörren innan låstet vreds om och dörrhandtaget trycktes ner. En väldigt trött Niall stod framför mig med ögon som springor. Det enda han hade på sig var svarta boxers och jag granskade hans muskulösa överkropp.
”Adriana?” mumlade han förvirrat och kliade sig i håret. ”What...” han gäspade trött. ”What are you doing here?” Jag drog ett djupt andetag innan jag började prata.
”I should have know that you had nothing to do with the pictures and I'm sorry that I hurted you in any kind of way. I don't know how to put it but I'm truly sorry and...” babblade jag på innan jag blev tystad utav Nialls läppar som tydligen hade vaknat till liv och pressades mjukt mot mina. Jag drog mina fingrar genom hans korta blonda hår och ett lätt stön vibrerade hans läppar. ”I'm sorry, Niall.” viskade jag mot hans läppar och han suckade trött.
”Just, shut up.” muttrade han tyst innan han tryckte sina läppar ännu en gång mot mina för att jag skulle sluta prata och hans läppar vandrade ner för min hals och träffade en känslig punkt precis under örat och jag gav ifrån mig ett flämt. Vi blev avbrutna utav någon som harklade sig på andra sidan korridoren och jag frös till där jag stod och vände huvudet för att se vad som hade avbrutit oss. En äldre man som stod i morgonrock och tofflor stod besvärat och kollade med stora ögon genom hans glasögon mot oss med tidningen under armen.
”Ops.” väste jag och Nialls grepp runt min midja hårdnade en aning.
”Good morning, sir.” sa Niall med högtidlig röst och log innan han tog ett fast tag om min midja och drog mig in i hans lägenhet. ”Guess I have to move out now.” skojade han när han låste dörren om oss och jag skrattade till och lade mina armar runt hans nacke och kollade honom i ögonen. Där var blicken jag hade varit så dum att inte se. Den fanns där! Jag var tvungen att ha huvudet böjt lite för han vart lite längre än mig och jag sträckte lite på mig för att pussa honom lätt på läpparna.
”I'm tired.” mumlade jag och sjönk ihop med huvudet mot hans axel. Han greppade tag om mina handleder för att jag skulle släppa greppet jag tagit om hans nacke. Hans fingrar flätades sedan samman med mina och han drog mig in i det mörka rummet jag hade sett honom försvinna in i förra gången jag var här. Han tände en sänglampa som lös upp det kornblåa rummet. Det var självklart fullt med kläder slängda på golvet och jag trippade över dom för att försöka låta bli att trampa på något. Jag hoppade i den redan uppbäddade sängen och Niall hoppade i efter mig. Under täcket drog jag av mig mina mysbyxor och jag kände Nialls ögon granska mig medan jag slängde iväg dom och försökte träffa en stol längre bort. Jag kände en arm dra mig ner i den mjuka sängen igen och jag hamnade ansikte mot ansikte med Niall.
”I'm sorry...” mumlade jag igen och drog bak en slinga från hans panna.
”You've already said that.” nästan viskade han tillbaka med en raspig röst. ”I understand that you have trusting issues. But I'll promise you. I'm nothing like that anymore.”
”I know.” han pussade mig lätt på näsan och jag rynkade den vid beröringen och kröp sedan upp med överkroppen över hans och la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag kände hans armar runt om mig och han pussade mig lätt på hjässan. Jag slöt mina ögon och tog ett djupt andetag och började åka in i en dvala.
”Adriana?” hörde jag en låg röst men jag var alldeles för långt borta för att återvända upp till ytan. Jag kände Nialls kropp röra sig under mig och jag hörde mitt namn igen och han strök bort mitt hår från ansiktet. ”I...” började han när han försäkrat sig om att jag sov. ”I love you...”


+20 Kommentarer till nästa del. ;p 

Svar på en fråga som jag fick. NEJ! jag kommer inte att sluta skriva The Revenge utan jag kommer hålla igång den translate sidan där jag översätter andras fanfics och den här jag skriver min egna!

OneRightDirection.blo.gg/translate

Hej! Jag har nu öppnat en ny länk där jag kommer att översätta dom fanfics som jag har hittat på engelska och tänker översätta dom för er som inte orkar läsa hela på engelska! Det kommer att vara svensk text med engelska dialoger! :) Hoppas ni checkar in!
 
http://onerightdirection.blo.gg/translate

Svårt med uppdatering!

Hej!
 
Jag kommer ha lite svårt med att uppdatera de närmsta dagarna eftersom skolan går före. Men jag hoppas på att få upp en ny del i alla fall men det kan ta ett tag så alla är med på det. 
Istället tänkte jag att jag startar en frågestund så kommentera din fråga/frågor här så svarar jag! ;)

The Revenge - Kapitel 12

Previously on The Revenge:
Med tidningen under armen tog jag fram min vibrerande mobil åter igen och tryckte bort Nialls samtal och letade upp numret jag sökte efter. Det gick några signaler innan jag hörde en röst på andra sidan.
”I've been so worried! Please tell me you allright!”
”I'm fine. I'm fine.” sa jag till den mest upprörda röst jag hört idag. Jag bet mig lite i läppen och tvekade ett tag innan jag öppnade munnen igen. ”I'm okay, but... I need someplace to stay.”

”Finally!” utbrast Liam när han öppnade dörren till det stora huset han hade skickat mig till. Han drog in mig i en hemma trevlig hall innan han omfamnade mig. Det hade börjat regna på vägen och jag var mer eller mindre dyngsur. ”Gosh, you're dripping wet!” insåg han när dropparna från mig trängt in genom hans t-shirt. ”Go and get changed and then we'll talk.” Han tog min väska och förste mig upp för trappan och in i ett stort rum med en dubbelsäng och ett skrivbord. De beigea väggarna och trägolvet gjorde det hemtrevligt tillsammans med möblernas färgkombination. Det var nog det renaste huset jag sett på ett tag och då har jag ändå levt hemma hela mitt liv med en kontrollerande mamma. ”The bathroom is over there.” sa han och pekade på en trädörr som ledde vidare till ett nytt rum. Han började sedan gå mot dörren vi kom ifrån och gav mig ett leende innan han sträckte sig efter dörren.
”Liam.” sa jag innan han stängt dörren. Den öppnades sakta igen och ett huvud dök upp med nyfikna ögon. ”Don't tell anyone that I'm here.” Han fick en rynka mellan ögonbrynen men nickade och gick sedan ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Jag tog fram ett par mjukisbyxor och ett linne innan jag gick in i duschen och lät det heta vattnet skölja över min stelfrusna kropp. Det hade varit en lång dag och jag var riktigt trött men när jag hade hoppat i mina kläder igen så kände jag någorlunda levande. När jag tog mig ut från rummet kollade jag på tavlorna som hängde på väggen medan jag tog mig ner för trappan. Ett fler tal bilder på Liam och Danielle och flertal andra vars ansikten jag inte kände igen. Jag kom in i det stora vardagsrummet där en eldstad var mitt i rummet och brann. Rummet var fyllt med trämöbler i ek som gjorde att det blev mer hemtrevligt. Eldens ljus spred ett varmt ljus över den ljusa soffgruppen. Jag höll på att springa tillbaka upp och gömma mig under sängen när ett huvud poppade upp över soffkanten.
”Geeh! Dani, you scared me!” utbrast jag och hon flinade.
”Hey, Ria.”
”Where's Liam?” frågade jag och gick fram och gick längre in i vardagsrummet som var sammanlänkad med köket där Liam stod över spisen.
”Hi.” sa han och log och jag satte mig i en utav fåtöljerna. ”So tell us what the hell is going on?” utbrast han och skramlade med något och kom sedan och satte ner tre koppar varm choklad och vispgrädde.
”Thanks.” mumlade jag och tog upp min kopp och började trycka ner grädden med skeden.
”You've got some serious explenation to do, Adriana.” sa han och drog en hand genom håret innan han la en arm över Danielles axlar.
”I had a sort of a date. With Niall last night. I thought that our pranks were over but apparently not. My mum confronted me last night and I just thought that I'm screwed. And I can't believe that it's all over the news the next day and mum threw me out and I am...”
”You think Niall told the press.” avbröt Danielle mig och det var inte en fråga utan mer att hon konstaterade det jag skulle komma fram till.
”You are kidding me right.” muttrade Liam irriterat och tog en klunk ur sin kopp.
”It's so obvious, Liam. He's so transparent!” utbrast jag. ”He clearly hasn't gotten over the fight yet and I never thought that he would continue with these revenge plans because he told me to stop. He found a way to hurt me and he used it! Liam, don't you see?” Liam skrattade lite bittert innan han satte tillbaka koppen på bordet.
”Niall ain't no master mind, Adriana. He's like a clowd! Fluffy and cries when it gets too heavy.”
”Yeah, that's what you thought before too when you didn't know that I excisted.”
”He may have been like that before but the Niall I've know for about three years now. The one I've been hanging out with twentyfour seven is nothing like that Niall you knew.” han var färdig med att försöka övertala mig och han väntade på mitt nästa argument varför Niall var tjuven bakom detta som fick mig utsparkad från mitt eget hem. Men jag kom inte på något mer att säga men han hade definitivt inte övertalat mig heller. ”I talked to him earlier today and he's really concern about the press. They wasn't supposed to see him with you because they are like hawks. You can't be outside like that for at least a couple of weeks til the news are old and the world has moved on.”
”So you are now telling me to be locked up here?” frågade jag frustrerat.
”No, I am telling you that Niall had nothing to do with it. You should trust me. I'm your best friend and you know that I have something against the bad side of Niall. So why should I protect him?” Han hade en poäng och Danielle klappade honom på benet innan hon reste sig.
”I... am going to get a long nice bath before I go to bed. Feel free to join but first you need to fix this.” hon böjde sig ner och pussade honom lätt på läpparna. När Liams ögon öppnades igen såg han kärleksfullt på Danielle och log. Hans ögon gnistrade med kärlek till denna vackra tjej med hennes långa brunetta krulliga hår. Hon var rätt lång och jag tror jag var kortast i detta rummet.
”I'll be right up.” sa han och Danielles huvud i sina händer och pussade henne ömsint på näsan innan han lät henne slippa undan.
”Good night, Ria.” hon gick fram till mig och kramade om mig lätt innan hon började gå upp för trappan och försvann.
”You love her really much.” konstaterade jag och han blev förvånad över det jag sagt. Jag bet mig lite fundersamt i läppen och följde mönstret på mina mjukisbyxor. ”I can see it... In your eyes that you love her...” min röst tonade ut i slutet och lät rummet falla i en mjuk tystnad. Liam gned sig trött i ögonen.
”Do you know that gaze from somewhere?” muttrade han trött och hans ögon bevakade mig. Jag förstod inte frågan direkt och drog ihop mina ögonbryn förbryllat.
”What are you talking about?” han skrattade till och ställde sig upp och gnuggade sig i ansiktet. ”Woah! Adriana your blinder than I don't know what! Seriously Adriana!?” hans röst lät nu irriterad och jag for upp ur min fåtölj jag suttit i.
”If there's something you know, Liam then tell me?” Min röst var vassare än vad jag hade väntat mig och ångrade mig snabbt när jag såg hans sårade ögon. ”I'm sorry.” viskade jag. Jag ville inte förlora en vän till under loppet utav tjugofyra timmar. Mina fötter bar mig närmare honom och stannade någon meter ifrån mig. ”I'm going to say that question again. Nicely... What do you know that I'm not aware of at all?” han suckade trött och jag såg att han hade haft en lång dag. ”Okay, maybe we just could continue this conversation tomorrow instead?” föreslog jag och jag såg att han försökte tänka rätt. ”Come on, let's go upstairs to drop you off at Danielles spa.” sa jag roat och han såg att han hade svårt att hålla tillbaka ett leende.
”Oh, come on, Ria!” sa han roat och la sin arm lättsamt över mina axlar och ledde mig mot trappan. När vi kommit till toppen kramade han om mig och rufsade till mitt hår.
”Just because you're older than me you don't have to treat me like a child.” sa jag och rättade surt till mitt nu rufsiga hår.
”Adriana.” sa han till slut och såg väldigt allvarlig ut och jag väntade på en fortsättning. ”Are you serious you doesn't see it?”
”I'm not a mindreader, Liam.” sa jag förvirrat. ”I don't know what it is!” fortsatte jag uppgivet och granskade hans ansiktsdrag.
”Let's continue this tomorrow? I'll be going to an interview at two p.m. Let's squees in a little chatt before. Alright? We both need some rest and definitly you. And then you will have to call your mother...” jag grimaserade åt ordet. ”I'm not throwing you out. You can stay here as long as you like. Danielle need some company but you're still underage...”
”What?” sa jag och började skratta. ”No, I'm not. I'm eighteen, I turned eighteen this summer, Liam. Is that why you are trying to babysit me?” frågade jag roat och han suckade.
”No, I'm just taking care of you like a friend do. And I suggest that you call your teacher too. So you can study tomorrow afternoon when I'm away. Deal?”
”You are a really hard businessman, Liam Payne.” konstaterade jag men nickade till slut. ”Deal.”
”Good night, buddy.” han log innan han gick ner för hallen och in till det jag antog var det stora sovrummet. Jag gick in genom den dörren jag kom ut ifrån innan och kollade mig omkring i det mörka rummet och bestämde mig för att tända sänglampan och dra igen gardinerna. Jag sparkade av mig mysbyxorna innan jag hoppade i sängen och släckte lampan. Kunde jag bli mer förvirrad än vad jag redan var? Alla tankar om var Liam menade yrde omkring som ett oväder i mitt huvud och allt jag kunde tänka på var att jag inte fick komma hem längre. Vilket fick mig att tänka på att jag inte hunnit gråta idag... Jag slöt mina ögon och försökte andas lugnt och metodiskt för att veta hur jag mådde men jag kunde inte få fram en droppe. Istället andades lugnt ut och föll i en djup sömn och började drömma istället.


+19 Kommentarer till nästa del! ;)

The Revenge - Kapitel 11

Previously on The Revenge:
”This,” sa han med en hård röst. ”... is all over the news in the world! If you log on twitter you have an own hashtag!” 
”No... No... This can't happen!” utbrast jag och reste mig så snabbt att min stol föll omkull. ”I need to go. Now... We need to get to the studio... Now!” jag höll på att få panik. ”Take me to the studio, Frey. Please.” jag vankade fram och tillbaka över golvet och jag kunde inte få mammas ord ut ur mitt huvud som hon sa inatt. Jag kommer inte kunna bo kvar här. ”This can't happen!”

”What the hell, Adriana!? Haven't we already spoken about your lack of beauty sleep!?” utbrast sminkösen när hon såg mig och mina påsar under ögonen. Jag bet bara ihop och försökte andas så lugnt jag bara kunde. När jag precis kommit in i studion så hade jag självklart stött in i killarna som höjde glatt på händerna för att vinka dit mig men jag bara stirrade stint på dom och gick förbi förbluffade ansikten. Något sade mig att de visste vad som hände men höll uppe en fasad. Antar att det var något som de hade tränat in när hela världen tittar. ”Your clothes to the last shoot is in the back and it's only ten minutes til it start so go and get dressed.” kommenterade sminkösen och väckte mig i mina djupa tankar. Jag kollade upp i spegeln och såg att hon hade försökt gömma påsarna så gott det gick. När jag kom ut påklädd i en färgglad topp och ett par stuprörsjeans så trippade jag ut på dom höga klackskorna jag fått i studion och fick ständigt bevakande blickar på mig.
”Are you okay?” viskade Niall i mitt öra när jag ställde mig tyst med armarna i kors bredvid honom på den platsen jag blivit beordrad. Istället för att svara vände jag uppmärksamheten till regissören och jag försökte komma in i karaktär och lämna allt som stör mig utanför.
”Eveybody, get set!” ropade regissören så alla skulle höra och dom började spela in den sista scenen. Jag pratade och stod så som jag blev tillsagd och jag såg på Niall att han inte var världens bästa skådespelare för hans ögon gav inte rätt känsla och puttade mig ibland ur balans i min karaktär. Och varje gång regissören skrek bryt och kamerorna stoppades försökte han prata med mig och jag fick den där nollställda blicken att jag inte var kontaktbar. Under lunchen slapp jag undan Mr. Frey som insåg att det var lönlöst att undervisa mig. Jag satt helt själv vid ett bord längst ner i rummet och stirrade rakt framför mig utan att käka de rester jag hittade i kylen i morse. Hela eftermiddagen gick till på samma sätt. Niall frågade mig saker och ju mer jag lät bli att svara och ju mer jag tänkte på det så insåg jag att Niall var inte sur, arg eller något utav det där han borde vara. Var det här hans plan hela tiden? Jag hade varit så säker på att Niall hade lagt allting bakom sig så jag också hade gjort det. Men om jag tänkte efter han skulle mycket väl kunna hata mig fortfarande, han kanske spelade på en helt annan nivå än vad jag gjorde mot honom.
”And it's a wrap everybody!” ropade regissören med en glad röst och alla började applådera och jubla. Med lättnad började jag istället för att applådera springa iväg och bytte om så snabbt som möjligt och tog mig ut ur byggnaden med ett par veka leenden och några få ord och jag var så gott som fri att gå ut och slippa kolla tillbaka.
”Adriana!” den irländska dialekten fick mig att vakna upp och gå snabbare ner för gatan. ”Adriana! Stop!” jag började små jogga och drog upp remmen på väskan så jag inte skulle tappa den. ”Adriana! Wait!” en hand tog tag i min jacka och stoppade mig från att börja fly på riktigt. ”What happened?” Jag svängde om och kollade arg in i hans blå förvirrade ögon.
”What do you think, Niall!?” utbrast jag.
”Shh!” väste han. ”Lower, everybody's watching. Could we take this some place else?”
”No.” väste jag säkert tillbaka. ”My mum found out and I'm not welcome home anymore. And I don't know what you've planned but it woked so thank you.”
”Planned what?”
”Stop lying!” utbrast jag och kollade mig omkring innan jag tog ett argt steg fram mot honom. ”You were the only one who knew that I was coming over to your place. And you were the only one who knew that you would drive me home. Everything makes sence now. How all those photos were taken and how you did your little revenge plan.” man såg på honom att han fatta vart jag ville komma och han skakade på huvudet.
”No, Ria...” började han.
”Don't call me Ria.” väste jag. ”Don't you dare. I thought that we had something and that we were done playing these games but apparently not. So now I have no where to go thanks to you. So congrats. You won, you got your revenge on what ever I've done you that could make you hate me so much that even my mum is hating me now.” jag vände om för att ta mig ur hans grepp men han drog tillbaka mig lika snabbt igen.
”No...” försökte han igen och jag kollade med hotande ögon mot honom.
”Goodbye, Horan.” sa jag vasst och drog åt mig armen innan jag började springa hem. Jag vägrade ta tunnelbanan där fullt utav folk kunde se mig gråta. Alla som gick förbi mig kollade konstigt mot mig och det kanske var för att alla affärer i hela London sålde tidningar med mig på första sidan. Jag försökte gå med huvudet ner böjt och gå på dom folktomma gatorna hem men när jag väl kom fram till den välkända byggnaden stod jag utanför och vågade inte gå in. Mamma skulle inte sluta förrän senare ikväll men ändå vågade jag inte chansa. Tillsist tog jag mig själv i kragen och gick in och upp till lägenheten som tom. Jag suckade lättat ut och tog mig till mitt rum och började packa ner det mest nödvändiga i en enda väska och stängde igen den så gott jag kunde innan jag gick snabbt in i köket för att hitta något lätt att äta. Mina ögon skannade hela kylskåpet och hittade inget så jag stängde igen den igen och lade märke till en lapp på bordet som jag inte hade sett i morse.

Adriana!

NYC blir inte av på grund utav ditt beteende. Se det som ett straff.

/ Cathrine

Hon kallade inte sig min mamma längre. Denna dagen blir ju bättre och bättre. Jag slutade leta efter mat och tog tag i pennan som låg bredvid i all ilska och började skriva på baksidan.

Cathrine!

Tack för att du är en del utav att förstöra mitt liv. Bra mamma du var!

/ Adriana

Sedan tog jag mig väska och låste dörren efter mig innan jag började gå ut från byggnaden och iväg till en plats där jag kunde tänka. Självklart hittade jag inget ställe där folk lät bli att kolla på mig så jag hittade ett litet fik med gratis wifi. Jag satte mig längst bak för att ingen skulle kolla konstigt på mig.
”Would you like something to drink?” hörde jag en rätt så pipig röst som fick mig att vända upp mitt fortfarande sminkade ansikte. Tjejen som stod framför mig fick stora ögon när hon insåg vem som satt ner framför henne och kollade på tidningen hon höll under armen.
”Yes, I'll take an ice tea and one of those cupcakes.” sa jag och log mot henne. Hon nickade så att hennes blonda lockar kom i vägen för hennes ögon. Hon drog bak håret så hon kunde kolla på mig och hon log innan hon började gå tillbaka till disken. Jag drog upp min laptop och gömde mig bakom den så att jag slapp alla underliga blickar som föll på mig. Min internet tjänst satte igång och jag tryckte upp twitters första sida för att skapa min egna twitter. Jag vet, jag är efter när det kom till sådant här eftersom jag faktiskt inte hade några vänner att följa. Min mobil började vibrera och såg på skärmen att det var Niall ännu en gång. Jag klickade bort samtalet och började klicka runt på twitter men la ner det efter ett tag då jag började äta på min muffin och dricka mitt iste. Istället gick jag in på google news och googlade fram mitt namn vilket fick mig att känna mig dum på alla sorters sätt. Jag fick flera tusen träffar på mig och fällde ihop locket utan att läsa någon utav dom. Det var inget som intresserade mig.
”Excuse me miss, but we are closing in ten minutes.” upplös tjejen som hade serverat mig innan. Jag kollade upp och nickade vänligt mot henne. Vart skulle jag ta vägen nu? Jag kunde inte gå hem, inte till Niall och jag hade inte tillräckligt med pengar för en enkelbiljett till Sverige. Jag kunde inte adressen till någon annan men jag hade telefonnummer. Min laptop trycktes ner i väskan igen och drack upp det sista utav mitt iste innan jag tog mig ut på gatan igen för att ta mig ner för gatan och började gå över till en kiosk för att köpa en utav tidningarna med mig och Niall på framsidan. Kassörskan kollade intresserat på mig när hon skiftade sin blick mellan tidningen hon höll i och mig. Med tidningen under armen tog jag fram min vibrerande mobil åter igen och tryckte bort Nialls samtal och letade upp numret jag sökte efter. Det gick några signaler innan jag hörde en röst på andra sidan.
”I've been so worried! Please tell me you allright!”
”I'm fine. I'm fine.” sa jag till den mest upprörda röst jag hört idag. Jag bet mig lite i läppen och tvekade ett tag innan jag öppnade munnen igen. ”I'm okay, but... I need someplace to stay.”


+18 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 10 Part 2

Previously on The Revenge:
”Are they in the kitchen right now and cocking our dinner?” frågade jag roat och mitt riktigt dåliga skämt fick honom att le.
”They offered but I told them no.” sa han och skrattade till lätt. ”So, how am I doing so far?” frågade han nyfiket.
”Doing what?” det tog ett tag för mig att inse vad han pratade om. ”Oh!” utbrast jag och log men jag kollade ner på min tallrik. Jag kände att mina kinder hettade. ”You are kind of growing on me.”

”So you play guitar, you sing, you can cook. Is there anything you can't do?” frågade jag när jag satt mig ner bredvid Niall och hans gitarr i soffan efter jag kollat ut över utsikten från ett utav dom stora fönsterna.
”I'm really bad at waking up in the mornings. If that counts?” sa han och flinade mot mig och jag kollade generat ner på händerna som vilade i mitt knä. ”You want to try?” frågade han och jag kollade upp på honom för att se vad han menade. Han höll ut gitarren mot mig.
”I can't play.” sa jag tveksamt.
”I could teach you?” erbjöd han sig och jag tog tveksamt emot gitarren. ”Okay so put your fingers at these and strum once.” han gav mig några ackord till och visade hur jag skulle slå på strängarna men inte ens då kunde jag urskilja låten. ”Okay, so instruments... Not your strongest skill.” sa han efter ett tag och skrattade när han hade försökt slå på strängarna åt mig i takt och hade hamnat intill mig så jag kunde känna hans överkropp tryckas mot mig. Han hade också märkt hur nära han hade hamnat och kollade på mig när jag hade vågat kolla upp på hans ansikte. Först då insåg jag att även våra ansikten var mindre än tio centimeter ifrån varandra. Hans blåa ögon höll fast mina och fick mig att glömma bort min extremt dåliga kunskap om instrument. Jag kände att hans hand över min kind och hans tumme följde min underläpps linje vilket gjorde att jag slappnade av och mina läppar särade lite på sig. Han bet sig lite i sin underläpp och tvekade lite innan hans huvud hackigt började närma sig mig och jag blev snabbt rastlös när han stannade några centimeter ifrån mina läppar. Min hand flög upp till hans nacke och jag tog igenom dom sista centimetrarna och våra läppar möttes. Det kändes som att det var första gången våra läppar möttes men jag var tvungen att påminna mig själv att jag faktiskt har varit intim med honom innan. Hans läppar pressad hårdare mot mina och ett litet stön flög ut genom hans läppar som vibrerade mot mina. Mina fingrar trasslade in sig i hans hår och hans läppar försvann från mina och vandrade över mitt käkben och ner för min hals och stanna vid fästet mellan nacken och min axel. Jag kände hans tänder ge mig ett litet bitmärke och ett litet flämt slet sig från mina läppar och jag hörde hur han skrattade tyst innan han kom tillbaka upp till mina läppar igen och jag tog upp min andra hand för att känna över hans muskler som gömdes under hans skjorta. Vi blev avbrutna utav en duns och våra läppar slets ifrån varandra och för att se vad som hänt. Jag hade helt glömt bort att jag hade gitarren fortfarande i mitt knä som hade slagit i det mattklädda golvet.
”I am so sorry.” sa jag och tog upp den från golvet för att inspektera så att den inte hade gått sönder på något sätt men han tog den ur mina händer och ställde den ifrån sig.
”You like chocolate?” frågade han innan hans hand gick tillbaka att smeka min kind och drog bak lite hår bakom örat.
”Say one girl who doesn't love chocolate?” sa jag och log mot honom. Det fick honom att skratta till lite innan han försvann snabbt och kom tillbaka med två cocktailglas fyllda med chokladmousse och två skedar. Han fick mig att glömma bort att jag hade hatat honom för några dagar sedan, att min mamma skulle bli galen över veta vad som hänt och att jag ljugit för henne. Mina skänkte inte en tanke åt henne eller någon annan för en gångs skull. Tiden gick så pass snabbt så när det väl var dags att ta sig hem så var klockan vid tolv. Denna gången när Niall la sin hand på mitt lår medan vi satt i bilen då han insisterade så väl på att köra mig hem slog jag inte undan den utan la min något mindre hand över hans och flätade samman våra fingrar vilket fick honom att le.
”I had a really great time.” sa jag och log mot honom när han hade stannat till vid kanten utanför porten.
”I'm glad.” sa han och log mot mig. ”Will your mum be angry with you for being out this late on a wednesday?”
”I guess. But she haven't been in this situation that I've been out late with someone that I actually could call a friend.”
”Friend?” frågade han och gjorde en grimas över ordet. ”I think we've passed that when you almost crushed my guitar.”
”Baby steps, Niall... Baby steps.” sa jag roat och han blev smått rosig om sina kinder. Jag pussade honom på kinden. ”See you tomorrow.”
”No, see you later today.” rättade han mig och kollade på klockan på instrumentbrädet. Tjugo i ett. Jag nickade och erkände mig besegrad.
”Bye.”

När jag kom upp till lägenheten var allting mörkt och jag försökte vara så tyst som möjligt när jag började smyga genom lägenheten och lade märke till att köket lös. Jag kikade in i köket och såg mamma kolla irriterat och även trött på mig.
”Vart har du varit?”
”Jag har varit på tjejkväll sa jag ju.” sa jag och lutade mig mot dörrkarmen. Jag såg att hennes händer var knutna runt en lapp. ”Vad är det?” frågade jag nyfiket.
”Vart var du ikväll?” frågade hon igen och kollade på mig med en sur min och jag bet mig lite på insidan av min kind.
”Jag var med Eleanor, Perrie och Danielle.” specificerade jag mig lite extra och försökte se övertygande ut.
”Ljug inte för mig. Jag stället frågan en gång till och då vill jag höra sanningen.”
”Vad pratar du om?” frågade jag trött och nu smått irriterad.
”Jag vill veta varför min egna dotter ljuger för mig?”
”Varför ska jag ljuga för min egna mamma?” slängde jag tillbaka mot henne utan att hålla mina ögon från lappen som mamma höll i.
”Du har rätt.” hennes röst lät falsk och hon reste på sig. ”Vet du vad? Jag var snäll nog som din mor att tvätta dina smutsiga kläder som låg på ditt golv.” hon gick långsamt mot mig och drog ihop läpparna lite medan hon strosade mot mig och sträckte fram lappen. Jag behövde inte anstränga ögonen för att se vad som stod på lappen. Den hade jag memorerat innan och jag insåg mitt största misstag hitintills. Jag hade glömt lappen i bakfickan på mina jeans som jag hade slängt på golvet när jag bytt om. ”Träffade du Niall ikväll? Hade du roligt med din nästan mördare?”
”Jag träffade inte honom ikväll...” fortsatte jag ljugande. ”Jag fick det där i morse men jag träffade inte honom och han är ingen mördare.”
”Tack vare skolbibliotekarien, ja.” fräste mamma och jag bara skakade på huvudet när jag gick mot mitt rum.
”Tack för upplysningen! Jag var där!” skrek jag innan jag slängde igen dörren utav vrede men den öppnades lika snabbt igen.
”Om du någonsin träffar den där pojken utanför den studion så är du inte välkommen här. Så pass mycket har han gjort vår familj så om du träffar honom så lovar jag att du är inte med i familjen längre.” hennes ord sårade och jag bet mig tveksamt i läppen.
”Så du menar att du hellre hade sett mig död?” mumlade jag tyst och jag kände tårar välla upp i ögonen. Hon stod orörlig i dörren utan att säga något och lika tyst stängde hon dörren efter sig och mina tårar rann brännande ner för mina kinder och jag insåg att jag skulle inte skulle kunna sova inatt. Jag satte igång datorn och hittade en film jag fixat för någon dag sedan. Mina tankar fäste inte riktigt vid filmen utan konstant åkte tillbaka till vad pappa precis sagt och Nialls läppar som hade omfamnat mina. Filmen var sorglig och fick mig att tänka att det var godkänt att gråta även om det inte direkt var för att just filmen var sorglig. Mitt liv sög helt enkelt.

 

Jag kom inte ihåg när jag somna och det enda jag kom ihåg var att det började bli ljust i mitt rum och när min klocka ringde så var lägenheten tyst och dyster precis som kvällen innan. Mr. Frey fick öppna dörren med sina nycklar denna gången för jag tvär vägrade att ta mig till dörren och öppna. Jag suckade trött när han kom in och han höjde på ögonbrynen.
”Well... Good morning on you too.” sa han med en sarkastisk röst och jag bet ihop mina käkar för att inte säga något dumt. Under hela lektionen var jag tyst nog för att lyssna på Mr. Frey men trots det så struntade jag fullständigt i vad han sade. När han insåg att det var lönlöst så började han plocka ihop en halvtimme för tidigt. ”Am I a bad teacher? Is that why you are so off?”
”No!” utbrast jag och skakade på huvudet. ”No.” sa jag med lugnt nu. ”I've just got alot on my mind.” fortsatte jag distraherat.
”Like this?” frågade han osäkert och slängde fram dagens skvaller tidning.
”What's this?” sa jag och började få svårt att andas när jag såg mig pussa Niall på kinden innan jag gick in genom porten i natt. Vilket fick mig att må illa. Vem hade gjort detta? Ingen utom Niall visste om att jag skulle till honom. Niall...
”This,” sa han med en hård röst. ”... is all over the news in the world! If you log on twitter you have an own hashtag!”
”No... No... This can't happen!” utbrast jag och reste mig så snabbt att min stol föll omkull. ”I need to go. Now... We need to get to the studio... Now!” jag höll på att få panik. ”Take me to the studio, Frey. Please.” jag vankade fram och tillbaka över golvet och jag kunde inte få mammas ord ut ur mitt huvud som hon sa inatt. Jag kommer inte kunna bo kvar här. ”This can't happen!”


+18 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 10 Part 1

Previously on The Revenge:
”I thought we would try to be friends first.” sa jag och log mot honom medan jag skrev klart ekvationen och märke att han kollade ner på vad jag gjorde. Jag stängde igen mina böcker och la uppmärksamheten helt på honom. Hans kinder var lite rosiga och han log vänligt mot mig. Jag bet mig lite i läppen medan jag tänkte. ”I need some excuse why I'm gone tonight...” Han log enkelt mot mig.
”I've got that coverd.” sa han och jag nickade långsamt medan jag tänkte på saken.
”Fine.” sa jag enkelt och log mot honom. ”Can't wait.”

Jag låg i sängen och läste min Intouch tidning medan jag väntade på att klockan skulle vara tillräckligt mycket för att börja göra sig i ordning. En lätt knackning hördes på min dörr och jag vände mig om när dörren öppnades och mamma stod i dörröppningen.
”Får jag komma in?” frågade hon osäkert och jag vände mig surt tillbaka till min tidning och vände blad. Utan att vänta på svar gick hon in och satte sig på min skrivbordsstol. ”Hur har din dag varit?”
”Åh, inte vet jag... Du kan väll berätta för mig...” sa jag och slängde ner tidningen på golvet och satte mig på sängen och kollade på henne. ”... Eller vill du inte för du ger mig den tysta bestraffningen?” fortsatte jag och höjde på ögonbrynen. Min ton på rösten var vass och mamma såg tveksam ut innan hon öppnade munnen.
”Förlåt, jag borde skrivit en lapp.” sa hon och jag nickade med en övertygande känsla att hon borde sagt något i alla fall. ”Nej, jag skulle skrivit en lapp.” rättade hon sig själv.
”Okej, så du borde gjort det.” sa jag och kunde faktiskt inte bry mig mindre om en lapp faktiskt.
”Jag tänker inte låta den där killen förstöra dig igen.”
”Han heter Niall.” sa jag trött och kollade ner på mina tår och vickade lite på dom i mina regnbågsfärgade strumpor.
”Jag vill inte att Niall,” hon sa hans namn med en plågad röst. ”ska såra dig igen. Du har ett ärr på handen på grund utav honom. Vet han det?” frågade hon upprört och jag skrattade bistert till.
”Vet du vad?” började jag. ”Det gör han faktiskt.”
”Han gör vad då?” frågade hon med en skärpa i hennes röst som gjorde att jag grimaserade.
”Han vet om mitt ärr. Och han grät, ett tag. Och han sa förlåt...”
”Ett förlåt räcker inte.” avbröt hon fräsandes.
”... Det sa han också. Men tack för att du avslutade min mening.” sa jag och reste på mig och började rota i garderoben efter något som såg fint ut. Jag hittade ett par jeans och en blommig topp som passade till. Niall berättade inte riktigt vart vi skulle så jag fick förbereda mig för det värsta.
”Vart ska du?” mamma satt kvar på stolen och kollade mina rörelser.
”Danielle bjöd mig på tjejkväll hemma hos henne och Liam.” sa jag det Niall hade bett mig säga.
”Okej... Kommer killarna vara där?”
”Då skulle det inte blivit så mycket utav en tjejkväll.” muttrade jag och vände mig mot henne för jag ville att hon skulle ta sig ut ur mitt rum. Jag la armarna i kors över bröstkorgen och höjde ögonbrynen. ”Jag tänker byta om.”
”Jag har sett dig innan, du är min dotter.” konstaterade hon men reste sig ändå och började gå mot dörren. ”Jag ringde New York idag... De vill oss att flyga in till helgen.” jag nickade bara men inombords hoppade jag utav glädje. Detta kunde inte bli bättre! ”Vill du att jag kör dig?”
”Nej, Liam hämtar mig. Han skulle fixa några ärenden till Danielle vilket fall som helst så han erbjöd sig.” lögn. Men hon nickade bara och lät mig byta om själv.

 

”Hi.” Niall sken upp när jag hoppade in i bilen och stängde dörren efter mig.
”Hello.” Jag var glad över att fönsterrutorna var tonade så inte mamma kunde se in om hon nu kollade ut genom fönstret. Jag kunde inte riktigt andas förrän vi var utom synhåll för byggnaden. Först då kunde jag luta mig tillbaka i sätet och börja undra över vart vi skulle. ”So, were are we going?” frågade jag nyfiket och kollade uppmärksamt mot honom.
”You look nice.” sa han och skannade mig med blicken uppifrån och ner. Han återgick sedan att kolla rakt fram för att veta vart han skulle utan att svara på min fråga.
”Okay, be mysterious then.” muttrade jag och kollade ut genom sidofönstret och hoppade till utav ren chock när jag kände en hand på mitt lår.
”I like when you are being angry. It brings the sexyness out of you.” sa han och jag hörde att han flinade.
”I'm not angry.” sa jag enkelt och puttade bort hans hand.
”Yes, you are. You're tugging your lip a bit like you always does when you are upset.” jag hörde fortfarande att han log. Jag slutade tvärt med det jag inte tänkt på att jag gjorde men istället för att säga något förblev jag tyst när jag helt plötsligt kände igen huset som han hade stannat framför.
”Your place?” frågade jag med ett ironiskt leende.
”I like to keep things simple.” konstaterade han medan han stängde av motorn och hoppade ut från bilen. Han hade en ljusblå skjorta på sig och och ett par jeans tillsammans med sina vita sneakers. När han kom fram till min dörr öppnade han den högtidligt och jag himlade med ögonen och hoppade ut. Under tystnad gick vi upp i lägenheten och när han öppnade möttes vi av ett dukat middagsbord och tända ljus på bordet. Det låg en liten ros uppe på en servett. Resten utav lägenheten var ned släckt och gav en mysig stämning. Det fanns några ljus på soffbordet på andra sidan rummet som lös upp dom ljusa sofforna.
”Nice move, Horan.” sa jag och log mot honom medan han hjälpte mig av med min jacka.
”Stop being such a hard shell, Ria.” muttrade han och tog min hand i sin och denna gången lät jag honom hållas. Han drog ut stolen och jag satte mig ner.
”Thank you.” mumlade jag. ”So Mr. Horan. What have you planned for this evening?” frågade jag med en väldigt brittisk dialekt. Jag hade det normalt sätt men jag var inte fullt så brittisk som jag påstod själv mellanåt. Han strök en hand genom sitt hår och flinade innan han försvann ut i köket och kom sedan tillbaka med förrätten vilket var en räkcocktail. ”Did you do this?” frågade jag imponerat när jag såg dekorationen. Jag kollade upp på honom med ett leende och han började skratta och hans leende räckte upp till hans ögon så hans små rynkor kom fram vid hans ögon.
”Yeah...” sa han tillsist. ”What would you like to drink? I've got soda, water, cider, beer, wine.” rabblade han upp och jag kände mig lite besvärad. Jag var inte den där tjejen som drack direkt. Inte för att jag inte testat det är bara det... Jag gillade inte det.
”I'll take soda.” sa jag och log generat mot honom och han log tillbaka och försvann igen men kom snart tillbaka med två läskburkar. ”You could have taken something else... If you wanted to. I don't mind.” han fattade vad jag menade men skakade på huvudet.
”No, I'll drive you home later.”
”I could take the sub...” men jag slutade tvärt när jag såg hans besvärade ansikte.
”I'm not letting you take the sub at night.” sa han som om det var uppenbart medan han satte sig ner och öppnade min burk.
”Wait.” sa jag nästan skräckslaget och tog burken ifrån honom. Jag drog ett finger på kanten utav burken och jag kollade blygt upp mot Niall som hade höjda ögonbryn. ”I kind of do sertain things on my way if I don't I'll get anxious.” förklarade jag och hällde upp läsken.
”Like some sort of ocd?” frågade han osäkert och jag ryckte till utav förkortningen jag hört innan. Jag skulle inte beskriva det som att jag hade tvångstankar så som dom som är diagnoserade med ocd.
”No, not really. It's just stuff that's in my head, like that I have the number eight like everywhere. Like knock eight times or write an eight on my essay to bring luck. It's more superstitiously.” sa jag och tog en tugga av salladen. ”This was really good.” kommenterade jag efter en tugga och han log mot mig. Jag kände hans ögon följa mig hela tiden men han förblev tyst. Han ställde några frågor till mig som vad hade hänt mellan mig och min mamma och varför jag inte bara sa till honom att jag inte borde komma idag. Det syntes på honom att han inte ville komma mellan mamma och mig.
”Because. It's might seem really stupid or weird but... I...” jag försökte komma på ett bra sätt att säga att jag kände precis som honom. Jag tyckte vi skulle lägga saker och ting bakom oss. ”...I feel like...” jag suckade tungt för jag inte kom på något bra sätt att säga det och han började dra sina fingertoppar över min hand som låg på bordet och jag kollade upp på honom. Hans lugn i ögonen gjorde mig mer bekväm. ”... I like this new Niall.” fick jag fram tillsist och han log lite utan att visa tänderna som visade att han var mer allvarlig undertill än vad han visade. När vi käkat upp förrätten tog han fram huvudrätten och jag pillade lite på min ros innan han kom tillbaka med två tallrikar med riktigt fint upplagd mat på.
”So, how come you seached to X factor?” frågade jag nyfiket.
”I like singing, preforming.”
”Well, obviously.” sa jag och skrattade till lite. ”You're really good. Though you don't have that much solos as Zayn or Liam.”
”I don't care. It's that feeling being in a band that matters and I get to sing.” sa han och ryckte på axlarna. ”And I've got four best friends too that I am doing everything with.”
”Are they in the kitchen right now and cocking our dinner?” frågade jag roat och mitt riktigt dåliga skämt fick honom att le.
”They offered but I told them no.” sa han och skrattade till lätt. ”So, how am I doing so far?” frågade han nyfiket.
”Doing what?” det tog ett tag för mig att inse vad han pratade om. ”Oh!” utbrast jag och log men jag kollade ner på min tallrik. Jag kände att mina kinder hettade. ”You are kind of growing on me.”


+18 Kommentarer till nästa del! ;)

The Revenge - Kapitel 9

Previously on The Revenge:
”Inte så länge du är under mitt tak!”
”Jag är myndig!”
”Adriana!” sa hon varnande och höjde pekfingret varnande mot mig. Jag knep ihop mina läppar och utan att säga något mer stampade jag mot mitt rum och stängde in mig där innan jag slängde mig på sängen. Bra jobbat, som om mitt liv behövde lite mer drama.

 

När jag gick upp dagen efter hade mamma redan stuckit till jobbet och jag satte mig och åt min frukost i lugn och ro medan jag väntade på Mr. Frey. Ingenting var löst mellan oss efter gårdagens bråk och jag bara undra vad som tog henne sån tid att be om ursäkt för det var inte jag som har fel denna gången. Det dröjde inte länge förrän det knackade på dörren och jag fick springa och öppna. Utanför stod Mr. Frey med en stor blombukett i handen.
”Frey, you didn't have...” började jag roat och kollade på honom genom blomkvistarna.
”I didn't.” avbröt han mig frustrerat. ”I found these on the floor out side your door.” sa han och stängde dörren med foten bakom sig och jag sprang in i köket för att hitta en vas i ett utav skåpen. Tillsist hittade jag en ljusblå vas och fyllde den med vatten och Mr. Frey satte ner blombuketten i vasen. Jag började söka efter om det fanns ett kort eller något och tillsist hittade jag ett litet kuvert gömt bland bladen.

I will never be able to make it up to you after all the things I've done.
But let me at least try ;) / N.

”Oh, it's from him.” Mr. Frey stod med ett roat leende på läpparna. Det var först då jag insåg att jag log som en galen person. Jag tonade ner mitt leende och doftade på de ljuvliga blommorna som jag hade sett innan men kunde inte komma ihåg namnet på dom. De var i alla sorters färger och doftade helt underbart. Med en suck drog jag mig ur mitt dagdrömmande och kollade på Mr. Frey.
”So, now we have to get rid of them.” sa jag och satta mina händer på höfterna och stampade nervöst med foten.
”What?” sa han och skrattade till.
”We need to throw them out or something. Like now.” sa jag och kollade mig omkring för inspiration till vad jag skulle göra. Soptunnorna fungerade inte för mamma skulle hitta dom, jag skulle bli tvungen att ta en vända ner om soprummet för att gömma dom under en soppåse eller något. Jag tog ur dom ur vasen och slängde ut vattnet igen innan jag satte tillbaka vasen i skåpet och la den lilla lappen i bakfickan innan jag började bära ut dom i hallen där jag la dom. Först skulle jag vara tvungen att gå igenom en timmes undervisning först. ”Mum is going nuts because I told her that I talked to Niall yesterday.” förtydligade jag för den smått förvirrade Mr. Frey som nickade långsamt.
”So she didn't aprove?” frågade han roat.
”Well, obviously!” sa jag som om det vore uppenbart och satte mig ner och tog fram mina böcker framför mig. ”So what am I learning today?” frågade jag och log mot honom.

När jag kom fram till studion var jag några minuter sen och fick ursäkta mig i till studion.
”Adriana, you shouldn't be here.” utbrast regissören när jag kom in i studion. ”We called your mother this morning to tell you that we are doing some shots on the lads today instead.”
”My mum didn't tell me...” mumlade jag och gav honom en mystisk blick. ”Do you mind if I stay? I won't bother.”
”Sorry, but it's a closed set today.” sa han och log besvärat.
”Ria!” utbrast Liam som kom med bar kropp och ett par jeans upp till mig och kramade om mig.
”Hi, Liam.” sa jag och log mot honom och kunde inte låta bli att kolla ner på hans magmuskler som var i riktigt bra form tydligen. ”Nice abs.” jag flinade mot honom och han skrattade.
”Want to touch?” frågade han retsamt och jag himlade med ögonen.
”I don't think I have time. I'm not allowed to be here today apparently.” sa jag och suckade trött. ”My lovely mother didn't tell me I didn't need to be here today and I just got dropped off by my teacher and I don't have a ride home. So I guess I'll have to take the sub.” sa jag och drog upp mobilen för att börja smsa ett argt sms till mamma men raderade snabbt. Hon kunde få lite tystbehandling så som hon uppenbarligen gick till väga mot mig.
”She's with me.” sa Liam och kollade mot regissören.
”But Liam, your manager told us that you wouldn't want any other on set today.”
”Well, she's a friend and she's staying here today.” jag kollade obekvämt på Liam och regissören nickade nu. ”Come with me.” Liam tog min hand och ledde iväg mig efter honom.
”I actually could take the sub home.” sa jag medan han började sakta ner farten igen.
”No way, I am letting one of my best friend take the subway home. And I wanted to know how it went with Niall yesterday.” sa han och log mot mig.
”He haven't told you guys?” frågade jag lite förvånat och han skrattade till.
”Of course he did. But he left things out.”
”It's nothing much really. We decided to become friends. That's all.” jag tänkte inte berätta om mitt märke.
”Okay, don't tell me. I'll try to drag more details out of Niall instead.” sa Liam retligt när han stannade framför omklädningsrummet till killarna. ”I am only going to peek so the lads are deacent.” sa han och flinade medan jag nickade bara tyst. Han kollade in med huvudet och jag hörde något mummel innan han öppnade dörren helt. Louis och Zayn hade bara överkroppar och höll på att klä på sig varsin skjorta medan Niall och Harry låg på golvet och gjorde någon slags brottnings lek.
”Hey!” utbrast alla på en och samma gång när de fick syn på mig och jag log mot dom.
”Did you get the flowers?” frågade Harry nyfiket och jag höjde på ögonbrynen.
”Yes, I did. I loved them...” sa jag och log mot dom båda som låg på golvet. ”... I threw them out though.” sa jag och skrattade till när jag såg deras sårade miner och Liam började skratta.
”I told you she wasn't into flowers.” jag blev genast röd om kinderna för det stämde faktiskt men det var ju inte utav den anledningen jag hade slängt dom.
”You didn't liked them?” frågade Niall med stora besvärade ögon och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
”Like I said. I loved them. I'm not that into it, like Liam said but it's the gesture that was really sweet of you. Though that's not the case why I threw them out.” sa jag och försökte nöja alla öron med mitt svar och jag såg att Niall slappnade av under Harrys kropp och puttade nu av Harry för att ta sig upp.
”So why?”
”Well, you could say that my mother doesn't approve...” sa jag med lite sarkasm i min röst och jag kollade på Louis som flinade mot mig.
”I've always thought that when this day came when Nialler would get a girl that the girls parents only was going to invest a combination code on the fridge...” sa han och rufsade till sitt hår med ett flin på läpparna. ”... I would never imagine a non approval parent...” han ställde sig och tog tag om Nialls haka. ”...to this babyface.” fortsatte han och började skratta högt tillsammans med resten utav oss medan Niall såg mer eller mindre riktigt trumpen ut.
”Oh, chill, Niall... It was only a joke.” sa Zayn och gjorde en gest med handen som att han bara skulle släppa ämnet. ”Why are you here by the way?” hans uppmärksamhet gick nu över till mig. ”I thought that all the actors and dancers were free today.”
”I know but my loving and evil mother decided to not tell me that detail.” dom nickade långsamt och det syntes på dom att dom inte riktigt hängde med. ”Mum and I had a fight last night.” förklarade jag och då hörde jag ett mummel av 'of course' och medlidsamma ögon.

När lunchen kom satt jag tillsammans med killarna och käkade pizza. Just när Louis och Harry började bråka om den sista biten dök Mr. Frey upp och jag var tvungen att ursäkta mig från bordet för att börja plugga.
”I've been doing some homework now during the day. Mum is pretty mad at me because she didn't tell me I didn't need to come today.” förklarade jag för Mr. Frey och han himlade bara på ögonen.
”Okay, let's not talk about what happened last saturday. She will kill you then. But let's start off with your english assignment.” sa han och bytte ämne. Jag kollade över på killarna medan jag slog upp böckerna och log lite när jag såg Niall kolla mot mitt håll. Han log medlidande mot mig när han såg den stora boken jag hade framför mig och jag kollade med lite rosiga kinder ner i boken för att undvika hans blick. Jag började med att läsa i texten och Mr. Frey förhörde mig efter en eller två sidor och sedan fortsatte jag. Skulle jag vara helt ärlig så kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om engelsk litteratur historia. Jag hade läst de mest klassiska böckerna som till exempel Romeo och Juliet. När jag var färdig fick jag ge mig på avancerad matte och medan jag höll på att lösa ut en ekvation satt Mr. Frey och försökte plocka ihop sin dator.
”How's it going?” hörde jag den irländska dialekten bredvid mig och jag kollade upp från boken och log när jag såg Niall.
”I'm almost done.” sa jag och jag såg honom rynka på näsan när han såg vad jag höll på med.
”Are you some sort of genius or something?”
”I've had a lot och free time so I am a bit a head of my grade but it also mean that I can graduate this winter.” sa jag och log och han nickade långsamt.
”Am I interrupting?” frågade han osäkert när han kollade på Mr. Frey.
”Oh, no. Don't mind me she's dismissed. I'll see you tonight, Ria.” sa Mr Frey och gjorde ett roat leende mot mig och blinkade med ena ögat. Jag visste inte riktigt vad han ville förtydliga men han fick mig att rodna och han tog sig sedan där ifrån. Niall tog hans plats framför mig och la sina armar över bordet.
”I want to take you out tonight.” konstaterade han och jag kollade på den smått solbrända hyn i ansiktet som framhävde hans blå ögon.
”I thought we would try to be friends first.” sa jag och log mot honom medan jag skrev klart ekvationen och märke att han kollade ner på vad jag gjorde. Jag stängde igen mina böcker och la uppmärksamheten helt på honom. Hans kinder var lite rosiga och han log vänligt mot mig. Jag bet mig lite i läppen medan jag tänkte. ”I need some excuse why I'm gone tonight...” Han log enkelt mot mig.
”I've got that coverd.” sa han och jag nickade långsamt medan jag tänkte på saken.
”Fine.” sa jag enkelt och log mot honom. ”Can't wait.”


+18 Kommentarer till nästa del! :)

The Revenge - Kapitel 8

Previously on The Revenge:
Mina fingrar åkte direkt upp till näsan när jag kände att han fortfarande inte riktigt blivit av med doften. Jag synade honom uppifrån och ner och jag såg att han inte hade brytt sig om att byta om så han hade bara ett par grå jogging byxor och en svart t-shirt. Han inväntade att jag skulle säga något och jag tvekade.
”Could I come in?” frågade jag med en förvrängd röst då jag täppt till min näsa. Han skrattade trött men öppnade upp dörren helt för mig att ta mig förbi honom in i hans mörka lägenhet.

 

Jag klev in i hallen med fortfarande handen för näsan men lät den lätta lite för att känna att det inte var så farligt längre. Min hand föll längs min sida medan jag in i det nerkylda rummet och jag korsade mina armar för att hålla värmen. Fönsterna var öppna på vid gavel och de långa vita gardinerna gungade i takt med vinden. Fönsterna var gammeldags och var rätt långa vilket tog in en hel del ljus utifrån. Hela lägenheten var rätt gammaldags men hade en modern inredning så som en ungkarlslya skulle se ut antar jag väll. Jag vände mig om för att kolla på Niall som stod tyst och lutade sig mot dörröppningen till köket.
”It doesn't smell anymore.” sa jag och skrattade nervöst till och jag såg att han inte direkt var på skoj humör.
”The tomato juice helped a bit actually and I've had it like this,” han pekade på fönsterna som stod öppna.”... since last night.” jag drog bak en slinga utav mitt hår som hade slitit sig i en vindpust. ”Is it cold? I could close them.” erbjöd han sig och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Detta var riktigt pinsamt för våra samtal gick inte så här snällt till normalt sätt. Men utan att invänta ett svar stängde han igen dom tre stora fönsterna och jag stod som förstelnad hela tiden och kollade mig omkring. Det stod två soffor mot varandra längre bort i vardagsrummet, ett brunt soffbord och en stor platt-teve som hängde på väggen ovanför en hel del spel konsoller. Några meter ifrån sofforna stod ett foosball bord i rummets mitt. ”So spit it out. Why did you come here?” sa han nu trött på att gissa och jag blev genast nervös.
”Ehm...” jag bet lite på min tumnagel. ”I-I... I came here to say I'm sorry.” han höjde på ögonbrynen och det var först då jag faktiskt vågade kolla på honom på riktigt. Han hade sparat en liten lila slinga på sidan av luggen och jag kunde inte låta bli att le men jag vände ner huvudet igen.
”You shouldn't be the one apologizing, you know.” sa han och gjorde en gest som erbjöd mig en plats i en utav sofforna. Jag satte mig ner i en utav dom och han satte sig i den andra mitt emot mig. Hans blåa ögon sökte mina ögon men jag vägrade möta dom. ”Would you like so tea? I was about to make some when you rang.” jag bet mig smått i läppen men nickade.
”That would be nice.” sa jag och log lite. Han reste sig snabbt och när jag följde honom med blicken lade jag märke till alla tavlorna som hängde på den andra väggen. Massa bilder på killarna och han själv med övriga vänner. Han kom tillbaka med två koppar och gav den ena till mig. ”Thanks.” jag tog av mig min jacka nu eftersom det hade blivit lite varmare i rummet. Jag rättade till mina armband som hade kasat upp då jag dragit av mig jackan.
”So why did you come here?” frågade han efter ett tag och hans ögon var nu i kontakt med mina.
”Harry...” började jag och han fattade vart jag var på väg. ”He told me something that... I wanted to know was true or not.” fortsatte jag besvärat medan jag lekte med mina färgglada armband som rasslade mot varandra.
”And what did he say?” frågade han nu trots jag visste att han visste exakt vart jag letade efter. Jag kollade osäkert på honom.
”Is it true?” var det enda jag fick fram. Han tog lugnt och metodiskt en slurk ur sitt te och kollade på mig och log lite svagt.
”Yes.” sa han sedan och han blev lite rosa om kinderna.
”How come...?” min röst tonade ut för jag förstod inte riktigt.
”It's not because of guilt, Adriana.” började han och jag tog en sipp på min kopp. ”Well, I'll always feel the guilt but I think that when I first layed my eyes on you. On the set you appealed to me and when I realized that it was you. I knew you'd never understand och feel the same way. Because of the things I've done to you.”
”If I said that I have no idea what I am feeling for you?” frågade jag och bet mig lite i läppen medan jag pratade.
”Then I would say that it's okay that you don't feel the same way.” sa han och ryckte på axlarna. ”It's really simple. Because we don't really know each other that well as we should do after spening a couple of years together in that school.” både han och jag skrattade till lätt. ”But maybe we should, I don't know, try get to know each other?” jag kollade ner på mina skor ett tag för att tänka.
”I'd like that.” sa jag och nickade långsamt och log mot honom. ”I like your hair by the way. You was doing the right thing taking it back to blonde.” sa jag och skrattade till och han kollade ner på sina skor och log.
”You pretty much owe me to teach me how to make that disgusting bomb.” sa han och kollade på mig igen.
”Not until you tell me what you did to my soda.” fortsatte jag med ett leende på läpparna. ”Deal?” frågade jag och sträckte fram handen för att få ett handslag som fastställde det. Han tog den och skakade till den och hans ögon gled ner på våra händer.
”What's that?” frågade han nyfiket och tog sin andra hand och var på väg att ta min handled men jag han dra undan den och drog ner armbanden utan att säga något. Jag var rädd för att han hade sett det och jag höll mina ögon på honom för att hoppas på att han skulle släppa det och gå vidare. Jag hade inte lagt märke till att jag höll andan förrän jag andades ut när han reste på sig men jag ångrade det genast när han satte sig ner på knä och tog tag i min hand. Hans hand var rätt mycket större än min och värmde mina kalla händer. ”May I?” frågade han och kollade upp på mig. Jag tvekade ett tag men suckade sedan efter ett tag och nickade. Han vred på min arm och jag höll min blick på hans ansikte för jag visste vad han skulle få se. Ögonen vidgades när han såg vad jag hade försökt gömma och jag kollade nu ner på min handled. Det igenkännliga ärret som jag hade burit i åtta år nu fanns fortfarande kvar som om det vore igår det hamnade där. Över ärret hade jag tatuerat in ordet 'Stronger' för att skymma ärret så mycket som jag kunde. Men trots det så var jag tvungen att skymma det med armband. Hans pekfinger gick över ärret och jag ryckte till utav beröringen som jag inte var van vid just där. Han kollade sedan upp på mig.
”Did I...?” hans ögon var tårfyllda medan jag gav honom en uttryckslös min. Skulle jag ljuga för honom? För att få honom att må bättre? Men jag nickade och jag såg hans plågade ansikte.
”The librarian found me unconscious at the back of the library with scissors in my hand the day you spread all the photos of me naked in the locker room.” jag kollade ner på armen och suckade tungt. ”It was my first time doing any kind of self harm and I cut to deep.” jag pressade ihop läpparna och försökte stänga ute pappas besvikna blick på mig när jag vaknade upp på sjukhuset. Han hade flugit dit för att vara vid min sida och allt jag såg i hans ögon var besvikelse. Jag hade nästan glömt bort Niall tills han började röra på sig igen.
”First time? Have you done... Anything else?” jag log lite lätt och skakade på huvudet.
”I was about to die, because of blood loss. That was also the day my mum decided that I couldn't go back to school after forcing me to go for years.” skrattade jag bittert och jag blev förvånad över att han reste sig upp och sträckte ut sin hand i hopp om att jag skulle lägga min hand i sin. Efter ett tag tog han min hand utan att fråga och jag reste mig upp och utan förvarning kramade han om mig. Jag var smått obekväm i situationen men tillsist mjuknade jag upp och omfamnade honom. Hans armar gjorde större tryck på mig och jag la huvudet på hans axel och andades in hans varma doft.
”I am so so sorry.” mumlade han mot min nacke och jag kände att något blött landade på min bara hud vid nyckelbenet.
”What's done is done.” sa jag och drog mig ur hans grepp och jag bet mig lite i läppen medan jag kollade på honom.
”I know but I still feel guilt. It gets worse.”
”Should I lie?” frågade jag tveksamt.
”No!” nästan skrek han och jag backade bak ett steg. ”No. I want you to tell me.” sa han lite lugnare och tog ett steg närmare mig och slöt upp dom centimetrarna jag hade backat och han tog min arm i ett stadigt tag och drog upp den för att kolla på mitt ärr igen. Jag fick gåshud utav hans beröring när han fingrade på den utbuktade huden och blev väldigt förvånad när han drog upp min handled till sin mun och pussade den med lätta läppar. Min blick höll fast i hans medan han höll kvar min handled med sina läppar ett tag till och jag rynkade ögonbrynen. ”Don't you ever try to do that again.” jag fick en konstig känsla i magen som släppte när han lät stunden flyta förbi och han släppte ner min hand och log mot mig. ”I could drive home if you'd like.” sa han och jag tvekade ett tag men istället för att vänta på ett svar försvann han förbi mig och in i ett rum. Jag satte på min jacka igen och väntade på samma plats tills Niall kom ut från rummet och stängde dörren efter sig. Han hade bytt om till ett par jeans och en ny t-shirt. ”Let's go.” sa han och tog tag i min hand men jag drog åt mig den snabbt och han bara nickade långsamt innan han öppnade dörren åt mig, tog sina nycklar och låste efter sig. Tystnaden under bilfärden var inte speciellt pinsam som den borde vara utan var rätt lugn medan radion spelades på låg nivå. Han körde upp till lägenheten och parkerade precis utanför.
”Thanks, for the ride.” sa jag och log mot honom.
”No problem. I'll see you tomorrow.” sa han och log mot mig och denna gången tillräckligt för att avslöja sin fina rad med tänder.
”Bye.” sa jag och öppnade dörren och hoppade ur bilen och började gå upp mot ingången. Jag vände mig om och vinkade åt hans håll när bilen körde ut och gick in efter ett tag då kylan trängde in genom min jacka. Det hade blivit mörkt medan jag var hos Niall och det började mulna på rejält. Jag tog hissen upp och öppnade upp dörren som var olåst.
”Hallå!” ropade jag och mamma kom stormande mot dörren.
”Vart har du varit!? Du har inte svarat en enda gång på din mobil!” utbrast hon och satte sina händer på höfterna.
”Jag var ute med kompisarna.”
”Åh, försök inte ens. Liam ringde hit för någon timme sedan och frågade efter dig.” Jag la en liten påminnelse i bakhuvudet att smått slå på Liam nästa gång jag träffade honom.
”Bli inte sur...” började jag tveksamt och hon höjde på ögonbrynen som ett tecken på att hon väntade att jag skulle fortsätta. ”Jag var hos Niall.” jag kollade oroligt på henne och hon bet sig i läppen lite för att anstränga sig att vara anständig och den mogna i detta hushållet. ”Vi pratade... ut.”
”Vadå så du bara pratade med honom? Har du glömt vad han har gjort mot dig?”
”Nej!” utbrast jag. ”Det har jag inte. Men jag har också gjort lite dumma saker och det kändes som vi behövde... prata och sluta leva i det förflutna.”
”Så vadå? Ni blev automatiskt vänner nu helt plötsligt?”
”Kanske...” sa jag med ett leende på läpparna men mitt leende försvann när jag såg mammas ansikte.
”Du har en påminnelse på handen varje dag vad den pojken gjorde mot dig. Han var anledningen du höll på att dö och ändå så ska du ge honom en chans!?” röt mamma nu och jag blev chockad.
”Nej...” började jag och blev genast avbruten igen.
”Du får inte träffa honom mer än i inspelningarna har du förstått det!?”
”Jag är arton år mamma! Jag gör vad jag vill och känner för!” väste jag.
”Inte så länge du är under mitt tak!”
”Jag är myndig!”
”Adriana!” sa hon varnande och höjde pekfingret varnande mot mig. Jag knep ihop mina läppar och utan att säga något mer stampade jag mot mitt rum och stängde in mig där innan jag slängde mig på sängen. Bra jobbat, som om mitt liv behövde lite mer drama.


+15 Kommentarer till nästa del! ;)

The Revenge - Kapitel 7

Previously on The Revenge:
”Frey...” började jag med ett leende på läpparna och han kollade upp från datorn och log tillbaka mot mig. ”Do you remember that nasty smelling bomb we did a couple of weeks ago?”
”Yes, of course.” sa han och nickade allvarligt.
”Do you think we could do it again? But this time... Bigger?”

”Adriana?” ropade mamma från sitt arbetsrum. Hon kom hem igår och det var riktigt skönt att ha henne tillbaka hemma som en säkerhet att inte Niall skulle våga sig tillbaka i lägenheten igen.
”Ja!” ropade jag tillbaka och tog mig sedan in i mammas arbetsrum och slängde mig i en utav fåtöljerna.
”De fick ställa in inspelningen idag. Niall var tvungen att stanna hemma för att mådde inte speciellt bra idag. Antagligen kräksjukan så här års som härjar.” jag flinade lätt för mig själv och försökte verka seriöst när mamma sökte min ögonkontakt. Han var inte alls sjuk eftersom jag hade bett Liam att plantera stink bomben i hans sovrum igår då de var hemma hos Niall för att spela teve spel. Något jag hade sett fram emot länge sedan i söndags då Frey hjälpte mig med en ännu större bomb än förra gången. Det tog ett tag att aktivera den så Liam slängde in den medan de spelade så att den skulle aktiveras när Niall sov. Jag började små skratta och mamma kollade argt på mig.
”Åh, jag menar... Vad synd.” sa jag och bet mig lite i läppen. ”Sa dom något om att fortsätta inspelningen i morgon?”
”De skulle höra av sig. Men du, Ria.” hon var på väg in mot ett nytt ämne. ”När jag var i New York hittade jag några kontakter åt dig. Bland annat en stor film som skulle spelas in i New York innan jul. Skulle du vara intresserad at...” Hon fick inte fram sin sista del utav meningen för jag började pipa av glädje.
”Klart jag är!” fräste jag nästan oförskämt ifrån mig. ”Ja, ja, ja. Mamma!” sa jag glatt och hoppade lite där jag satt och tog snabbt fram mobilen för att smsa Liam.

 

To: Liam :)
Want to go to the amusement park? :) Got some great news!

 

”Okej, då ringer jag tillbaka då på en gång?” sa hon lite tveksamt medan hon började knappa på datorn igen.
Liam och jag hade kommit riktigt nära varandra de senaste veckan och vi gjorde det mesta tillsammans nu. Han var faktiskt den enda som jag kunde kalla min kompis och det var riktigt skönt att ha någon som inte var tjugo år äldre än mig.

 

From: Liam :)
Sure! Can everybody else come too? Apart from Nialler ofc, he stink! Litterally!

 

To: Liam :)
Ofc ;p LOL. See you in a bit then

 

”Jag går till nöjesparken med Liam och några till om det är okej?” sa jag och kollade på mamma för tillåtelse. Hon nickade bara och jag studsade upp och var nära på att gå ut genom dörren innan mamma harklade sig och pekade med ett finger på sin kind som jag hade glömt något. Jag sprang snabbt fram och pussade henne på kinden.
”Älskar dig!” Ropade jag när jag var på väg tillbaka till mitt rum.
Jag bytte kläder till ett par ljusa slitna jeans och en topp som passade till mina Converse och jacka. Under tiden jag slängde ner mobil, plånbok och nycklar i väskan kom jag att tänka på att Niall inte har gjort något tillbaka sedan händelsen i lördags. Han hade fått tillbaka sin blonda hårfärg och var redo för kamp hela veckan men ändå hade han inte gjort något. Det var en utav sakerna jag tänkte på medan jag började gå mot nöjesparken. Det var faktiskt en rätt solig höstdag trots man bor i England och man behövde inte mössan trots allt så jag slängde ner den i väskan nästan lika snabbt igen. När jag kom till tivolit var det nästan helt öde förutom personalen som stod uttråkade i sina bås.
”Ria!” ropade en igenkännliga röst bakom mig och jag svängde om medan jag såg tusentals fans, fotografer, säkerhetsvakter, medan Liam, Danielle, Eleanor, Perrie, Zayn, Harry och Louis var mitt i allt. Det var då jag förstod varför tivolit var tomt. Det skulle aldrig fungera att ha dom på samma plats som vanliga människor. Liam kramade om mig och gnuggade mig retligt i håret medan han ledde in mig bakom gallret där vakterna låste grindarna bakom oss. ”I saw that face.” viskade han. ”It's just something we have to do. Security is the keyword.” sa han medan jag skakade hand med Danielle, Perrie och Eleanor för att presentera mig. Jag kramade sedan i sin tur om Zayn, Louis och Harry.
”Let's go then. We got everything to ourselfes!” utbrast Zayn som började springa omkring som en galning och Perrie skakade bara trött på huvudet.
”Sorry about that.” sa hon och krokade arm med mig. ”So you are the one who made Niall smell like fish?” frågade hon glatt medan vi gick ner för gången och såg att killarna sprang iväg för att åka någon slags virvelvind.
”Yes.” sa jag och log mot henne.
”How did you do that?” frågade Eleanor roat.
”Well you only mix some acids and some weird powder. It's pretty simlpe.”
”Someone is being smart.” sa Danielle och skrattade. ”He litterally stunk like crap. Liam and I was over to give him like ten cans of tomato juice.”
”Tomato juice?” Eleanor höjde förvirrat på ögonbrynen.
”It's supposed to take away bad smell.” förklarade Danielle medan vi gick fram till en berg och dalbana. ”I wan't to sit next to Perrie. She doesn't scream like a little girl.” paxade Danielle snabbt och jag bara ryckte på axlarna och Eleanor krokade arm med mig istället.
”Then I am going with the cool girl, who made Nialler smell nasty.” sa hon och log mot mig. Jag tror jag aldrig haft såhär kul som jag hade med alla dessa människor. Louis och jag åkte nedsläppet medan resten kollade på för de inte riktigt vågade. Jag borde undvikit det spunna sockret innan jag fick springa efter en toalett för att kräkas efteråt. När jag kom tillbaka satt alla i pariserhjulet i varsin korg och vinkade mot Harry och mig.
”You are not going?” frågade jag tveksamt Harry som satt och fotade med sin mobil på sina knäppa kompisar.
”No, I'm afraid of heights.” jag nickade långsamt. ”Ain't you going up there?” frågade han och log mot mig och jag hoppade upp på ryggstödet till en parkbänk som han satt på.
”No, I think I'll have to pass the next one to. Not feeling to hot right now.” sa jag och han flinade och tänkte antagligen tillbaka på den stunden då jag sprang så snabbt mina ben bar mig för att hinna till toaletterna.
”About not feeling to hot. I'm sorry on the behalf of Nialls stupid past.”
”You shouldn't be. Like I said to Liam, it's not your battle.” sa jag och knuffade till honom med armbågen och han gungade till utav stöten och han log mot mig.
”Oh, I know. It's just not okay. You are incredibly hot just the way you are.” sa han och flinade åt sitt ordval och jag grimaserade utav hans ordval. ”I mean it. If Niall wasn't in to you that much I would have tried to get you the first day we met.” sa han och jag såg att hans kinder blev lite rosa.
”You are pretty tuff admiting that.” sa jag och skrattade till lite medan jag vinkade upp mot Eleanor som nu hade bytat till Louis korg. Jag stannade upp i vinkningen och kollade chockat mot Harry. ”What did you say?” sa jag skräckslaget och kollade med stora ögon på Harry som kollade förvirrat på mig.
”That... I would have tried to get you the first day.”
”Yeah, yeah.” sa jag och brydde mig inte om det och skakade bort det där med handen som om jag inte brydde mig. ”That thing before that.”
”Oh, my mean that Niall likes you?” frågade han roat.
”Yeah! Exactly that part!” utbrast jag.
”Oh, everybody knows that. When he told us about what you guys did satuday night.” sa han och flinade och det fick mig att undra hur mycket detaljer Niall sagt. ”He also told us that he felt really really bad the way he behaved eight years ago. He wished that you just would forget and that he would let you continue your little revenge thingy thing. He didn't mind.”
”You are saying that he won't do any payback at all?” frågade jag förtvivlat.
”No, I guess he only wants you to forget...” han fick inte avsluta innan jag hoppade ner från parkbänken för att ta mig där ifrån men jag stannade halvvägs och kollade på Harry och han log. ”I'll tell the rest you had some bussiness to take care of.” sa han och log. Jag sprang tillbaka och kramade om honom.
”Thanks, and if it wasn't because of the situation I'm in right now. I'm pretty sure I'd tried to get you too.” sa jag och blinkade med ena ögat mot honom och han skratta.
”Now go. Use our car to get there. Maybe you could come back later we'll be staying here for a while.” sa han och jag började springa längs parken mot ingången. Jag var glad över min träning jag höll på med för att hålla mig i form för när jag kom fram till entrén så var jag inte ens andfådd.
”Could you take me to Nialls appartment?” frågade jag chauffören som stod och pratade och skrattade med säkerhetsvakterna. Han kollade ner på mig och log sedan mot mig när han såg vem jag var.
”Of course, miss Lloyd.” sa han och ledde mig ut med en säkerhetsvakt mellan fansen. Jag trodde inte dom riktigt skulle bry sig om mig men visst gjorde dom det. När jag hoppade in i bilen så satt jag och knappade otåligt ett ursäktande sms till Liam medan jag ibland kollade ut och såg att vi åkte mot den Norra delen av London. De kala träden utanför fick det att se kallt ut utomhus trots solen låg på. ”Miss Lloyd. Do you need to be escorted up to the appartment?” frågade chauffören som hade stannat framför en teglad hög byggnad. Jag kollade ut och såg att det fanns rätt många lägenheter i byggnaden men jag skakade på huvudet.
”Which number?” frågade jag och han sa någon siffra som jag sa om och om igen medan jag fick dörren öppnad åt mig för att ta mig in i lobbyn och tryckte in hissknappen. Det var stora paneler med trä i lobbyn och en vinröd heltäckningsmatta som förvånade mig hur ren den var. Efter ett tag öppnades hissdörrarna till en guld inredd hiss med speglar. Han hade verkligen kostat på sig en snygg byggnad tänkte jag för mig själv medan jag tryckte in våning tio vilket var den översta så som chauffören hade sagt till mig. Med ett litet pling öppnades dörrarna och jag gick ut i en korridor som var täckt med samma vinröda matta som gav det lite hotell känsla över stället. Jag gick runt hörnet för att ta mig fram till dörren med 1637 på och jag tvekade innan jag plingade på dörren. Jag visste inte vad jag skulle säga när han öppnade och jag var smått nervös när han öppnade dörren trött. Mina fingrar åkte direkt upp till näsan när jag kände att han fortfarande inte riktigt blivit av med doften. Jag synade honom uppifrån och ner och jag såg att han inte hade brytt sig om att byta om så han hade bara ett par grå jogging byxor och en svart t-shirt. Han inväntade att jag skulle säga något och jag tvekade.
”Could I come in?” frågade jag med en förvrängd röst då jag täppt till min näsa. Han skrattade trött men öppnade upp dörren helt för mig att ta mig förbi honom in i hans mörka lägenhet.


+14 Kommentarer till nästa del! :)

Unika Besökare rekord igår! :D

 
Tack till mina trogna 93 läsare! :* Puss på er. Och tack för era härliga kommentarer det värmer verkligen att läsa alla era gulliga kommentarer. Jag själv tycker att jag inte den bästa på att skriva och beskriva så om det finns något ni absolut vill att jag ska förbättra så snälla skriv! :)
 
Hur som helst, fortsätt kommentera.
 
Älskar er :*
 
/ Amanda

The Revenge - Kapitel 6

Previously on The Revenge:
”I feel bad! I am not that kind of person anymore and you are trying to take your revenge and I understand that. But then you are just as bad of a person as I am.”
”Maybe I am...” sa jag tyst och kollade på honom och in i hans blå ögon. Jag bet mig tyst i läppen och kliade mig lite i pannan innan jag bröt kontakten och tänkte leda honom till dörren men när jag gick förbi honom stannade han mig genom att ta tag i min arm och snurra runt mig så mina läppar mötte hans.

Jag vaknade upp med någon sorts minnesförlust och kunde inte komma ihåg när jag somnade. Mitt huvud var vänt mot fönsterna och jag vände mig om för att solen började komma in genom fönstret. När jag öppnade mina ögon igen och dom fokuserade på den lila håriga killen så började jag minnas vad som hänt. Kyssen som tog mig med överraskning, varför hade jag inte puttat ifrån honom!? Varför hade jag fortsatt på det han påbörjade? Vad hände sen? Jag började leta igenom mitt minne efter en fortsättning på denna skräck historia. Jag kom ihåg hans händer över hela min kropp och när han tryckte mig mot väggen.
”S-stop, Niall.” kommer jag ihåg att jag sagt till honom då han började dra mig in i mitt sovrum.
”Shut up!” väste han mot mina läppar som om jag inte hade någonting att säga till honom.
”Don't talk to me like that.” morrade jag och puttade mig ifrån honom men han drog sig tillbaka till mig och mina läppar som en magnet. Hans läppar gick över min nacke och det stack till när han sög lite extra vid mitt nyckelben och jag antog att det resulterade till ett sugmärke.
Jag kände med fingrarna över mitt nyckelben för att försäkra mig om mina tankar va på riktigt!
”Nej, nej, nej.” mumlade jag för mig själv och började trycka mig ifrån den lila håriga livlösa killen som fortfarande sov och jag insåg inte hur nära kanten utav sängen jag redan var förrän jag kände att sängen inte fanns under mig längre och jag föll till golvet. Jag gav ifrån mig ett stön utav dunsen och jag låg ner på golvet ett tag innan jag insåg att jag måste röra mig för att ta mig ut från rummet. Jag blev mer eller mindre skräckslagen när jag insåg att det enda jag hade på mig var mina underkläder. ”Fan, fan, fan...” väste jag för mig själv innan jag kollade upp över sängen igen och Niall kollade sig förvirrat omkring och flinade mot mig när han fick syn på mig.
”Don't peek you perv.” väste jag medan jag försökte hitta ngt att ta på mig.
”I saw much more than that last night.” flinade han och jag gav honom en sur blick när han började röra sig närmare mig och jag drog i panik efter något att täcka min kropp med utan att tänka efter slängde jag över något över huvudet.
”Get out!” morrade jag när jag ställde mig upp och slängde hans jeans mot honom. Han fortsatte flina utan att säga något innan han hoppa ur sängen och hade bara på sig ett par svarta boxers så jag snurrade om för att inte se för mycket och jag hörde ett lågt skratt. ”Could you at least hate me again or something?” frågade jag medan jag stod och kollade ut genom fönstret.
”Love too. But could I at least get my t-shirt back?” jag kollade ner på det jag hade på kroppen och insåg att det inte alls var min tröja.
”No, I could use it as a throphy because I won.” sa jag och vände mig omför att kolla på honom.
”You didn't win anything.” hans irländska dialekt stack ut lite extra när han började bli arg. ”And we are not going to talk about what happened at all?” frågade han irriterat och la armarna i kors över sitt bara bröst.
”No, we could talk about it. Let's see I have a pretty messed up scheduel so... What about... twentyfirst...never?”
”Come on, Ria!”
”Don't call me Ria! Only my friends and family does that!” väste jag irriterat och gick ut från mitt rum för att visa honom dörren. Jag hittade hans strumpor, skor och jacka i vardagsrummet så jag plockade upp dom på vägen till hallen och jag visste att han följde roat efter mig.
”I'm not your friend?” sa han och log snett och gick hotande nära mig för att vara säkert. Jag tryckte alla hans grejer i famnen på honom istället och öppnade dörren åt honom.
”Oh, of course we can be firends.” utbrast jag med falsk ton på rösten.
”Really?” jag insåg att han inte sett min ironi.
”No, Niall. Why don't you just go and fuck yourself.” morrade jag suckade tungt medan han kollade på mig med roa blick.
”You already di...” började han och
”Shut it!” avbröt jag honom och gjorde bara en gest för honom att ta sitt stora arsle ur min lägenhet. ”See you on set.” sa han och log.
”Can't wait.” sa jag med stor ironi och kunde bara vänta mig ett antal sms från Liam senare bara när Niall kom tillbaka dagen efter utan tröja och en historia som inte ens jag skulle tro på. När Niall äntligen tog sig ut genom dörren kom Frey fram till dörren med hans datorväska och kollade storögt mot mig och sedan på Nialls bara överkropp och sen på hans lila hår.
”Am I interupting something?” frågade han obekvämt.
”Shit, I forgot. Sorry Frey! Come on in.” sa jag och gjorde plats för honom att ta sig in i lägenheten och jag slängde igen dörren framför Niall och började springa tillbaka till mitt rum för att slänga på mig något annat. ”I'll be right back!” ropade jag från mitt rum och tog på mig ett par tights, linne och en oversize tröja. Jag hoppade i mina uggs och satte upp mitt bruna toviga hår i en slarvig fläta medan jag drog några drag med tandborsten. När jag kom tillbaka var jag nervös för att se Mr. Freys ansikte. ”Please, I beg you. Don't tell mum anything!” vädjade jag till honom medan han knappade lite på sin laptop.
”What was he doing here, Ria?” hans ansikte var spänt medan han började ge mig all hans uppmärksamhet genom att fälla ihop datorn. Jag hade inget svar som passade. ”Did he do anything bad to you? That you didn't wanted?” jag bet på insidan av kinden och kollade ner på bordet framför mig och jag hade inget svar att ge honom. ”I am your friend more than I am your mums friend. We've known each other for about eight years no.” han försökte få det ur mig trots jag visste att han redan visste svaret på frågorna han ställde. ”Did you... Loose your virginity to that douch?” han fråga var så rakt fram att jag visste inte riktigt om det var läge att börja skratta men jag började skratta nervöst.
”Yeah, I kind of did.” sa jag lågt efter ett tag när jag såg hans allvarliga ansikte och jag försökte samla mig igen.
”And you didn't want to?” frågade han försiktigt och detta kändes nu som att man var förhörd.
”I...” jag försökte komma på ett lämpligt förslag. ”I don't know. I didn't stop him.” sa jag tyst och funderade ett tag men kollade sedan på honom. ”Please don't tell my mum that he was here and I won't complain for the next two weeks of classes.” sa jag förhoppningsfullt.
”I won't tell that to your mum. She may pay good money but I don't want to tell her that I caught you with that asshole.” sa han och flinade mot mig och jag kände en lättnad falla från mitt bröst. Jag satt och smsade med Liam under bordet medan Frey var helt inne i sin dator för att se så att alla mina inlämningar var rätt.

 

From: Liam :)
I don't believe what Niall just told me.... You... And Him!? Are you alive!? :O

 

To: Liam :)
Don't believe it because I don't.

 

From: Liam :)
He came home with no t-shirt ofc I know it's true! And he is pretty pissed at you.

 

To: Liam :)
Then everything is back to how it was before ;)

 

Jag la ner telefonen och brydde mig inte om den när den vibrerade igen. Allt jag ville göra just nu var att gå och göra mig av med alla bevis som fanns för att allt skulle bli som vanligt igen. Om detta var något utav hans fula trick med att sova med mig så hade han lyckats och jag hade låtit honom också. Varför hade jag gjort det? Hade jag helt glömt bort hur extremt dåligt jag mådde på grund utav honom och hans stora käft? Jag tänkte tillbaka på den gången jag kom hem gråtandes efter han mer eller mindre fått mig att lägga mig ner på marken och pussa hans sko. Rysningarna kom över hela kroppen när jag tänkte på det. Jag kände mig mer eller mindre äcklad, jag ville bara bli av med stanken... Det var då jag kom på nästa steg för min lilla hämnd. Varför hade jag inte tänkt på det tidigare!?
”Frey...” började jag med ett leende på läpparna och han kollade upp från datorn och log tillbaka mot mig. ”Do you remember that nasty smelling bomb we did a couple of weeks ago?”
”Yes, of course.” sa han och nickade allvarligt.
”Do you think we could do it again? But this time... Bigger?”


+12 Kommentarer till nästa del! ;)

The Revenge - Kapitel 5

Previously on The Revenge:
”What are you going to do? Bully me?” frågade han roat nu och det kändes som att hans röst var lite rädd men ändå det syntes på honom att han inte tog mig på allvar.
”Oh, you are thinking too simple.” sa jag och log ett smått elakt leende mot honom.
”Bring it, Lloyd.” sa han och log mot mig och jag log trotsigt tillbaka. Denna gången skulle jag inte lägga mig lika enkelt.
”Let the games begin, Horan.”

 

Dag nummer två började med att jag skulle spela in en scen med killarna och även gruppdansen skulle sättas på plats. Jag var ytterst vaksam mot Niall och jag visste inte riktigt vad han skulle komma på med men jag hade redan bestämt mig vad min första attack skulle bli. Redan igår kväll fick jag tag i en utav statisterna för att utbyta ett ord med henne och hon skulle mer än gärna få betalt. Frågan var om det var jag som skulle inleda kriget. Idag hade Frey gett mig ledigt på lunchen och jag satt med resten utav dansarna och gav Niall irriterade blickar varje gång han stirrade mot mitt håll.
”So what's going on between you and Niall?” frågade Skyler som var en utav de som gjorde gruppdansen. Jag bara ryckte på axlarna och tuggade på ett salladsblad medan jag sträckte mig efter min läskburk. Jag gjorde min vanliga rutin att alltid dra ett finger i skåran innan jag skulle öppna den. När det där klicket kom från burken insåg jag att något var fel men det var försent. Läsken sprutade ut och alla duckade undan från dropparna men det var inte lönt för mig. Jag var ner dränkt i klibbig läsk och den slutade inte heller förrän burken var mer eller mindre tom. Mina käkar var spända och jag kollade ursinnigt mot Niall som satt och skrattade så högt medan resten utav dom såg hur ursinnig jag var.
”This,” började jag och kollade på Skyler. ”... is what's going on.” sa jag och Niall fortsatte skratta för han hade hört mig. Allting var tyst i rummet. Jag släppte burken och bara stod och nästan gnisslade tänker på att han ens existerade.
”I'll help you.” jag vände mig om och såg Liam sträcka ut en hand och börja leda mig mot dörren. ”Are you alright?” frågade han medan jag fortfarande inte sagt ett ord när vi kom ut från rummet och började ta oss till toaletterna.
”Yeah...” sa jag och suckade och visste inte riktigt vart jag skulle bli av just nu. Det kliade efter läsken och mitt hår var som en enda tova. När vi kom fram till tjejernas toaletter gick jag in och kollade om någon var där. ”It's clear if you want to come in.” ropade jag och Liams ansikte dök upp i dörren och gick sedan tveksamt in.
”I heard about your past. Niall told us last night and... I am not happy with him right now.”
”It's not your battle to fight, Liam.” sa jag och började ta av mig de översta lager kläderna. Jag var glad över att jag hade mina egna kläder på mig och inte några utav mina scenkläder. Mitt hår fick jag börja blöta ner i vasken.
”I was bullied too in elementary school. I know how horrible it can be. So yes it's kind of my battle too. Though Niall never told us about being a bully though.”
”How could he? 'Oh, by the way guys I made a girl feel ugly.' Not even I would tell someone that.” sa jag och nu var hela mitt hår blött. Jag kramade ur mitt hår så gott det gick och kollade mig omkring efter något att torka håret med. ”Do you mind?” frågade jag och pekade på hans morgonrock han hade svept in sig i. Han tog av sig den snabbt och gav mig den och jag torkade mitt hår så gott det gick.
”I got over it after a while. Didn't you?” fortsatte han och jag kollade på den korthåriga killen som kollade hoppfullt mot mig och jag skrattade till.
”You are kidding me right? I changed my life, my body, everything because of what he did. I am far from over with him.” sa jag och började blöta ner pappershanddukar och började tvätta av mitt ansikte och armar. Han bet sig lite i läppen och det var tyst ett bra tag och kollade på mig under tystnad medan jag tog en ny hög pappershanddukar.
”You won't do anything over the top, will you?” frågade han tveksamt och jag skakade bara på huvudet. Jag ville inte att Niall skulle dö om det var de han menade, det skulle vara för snällt. ”Then... Would you like some help?” Jag kollade förvånat upp på honom och han såg uppenbarligen ärlig ut.
”I rather work alone but if I'll ever need some help I'll tell you.” sa jag och log. ”Oh, one thing. Don't let him call the police if a girl happens to mob him.” sa jag och slängde över badrocken till honom igen. ”She gets paid by me and her parents won't be happy if she gets arrested.” jag började gå mot utgången och Liam skyndade efter.

 

Halva dagen gick innan jag gav klartecken till tjejen som praktiskt taget tacklade Niall ner på golvet och hon spelade riktigt duktigt för ett tag såg det ut som att hon skulle våldta honom på golvet framför alla. Liam stod bara med armarna i kors och kollade på medan en säkerhetsvakt försökte slita bort henne ifrån Niall. När han väl kom upp från golvet var hans hår rufsigt, några hål i hans t-shirt och jag tror hon till och med lyckades börja knäppa upp hans byxor. Alla började skratta åt hans utseende och jag försökte hålla masken medan han kollade surt på mig.
”Is that all you got?!” utbrast Niall och gjorde en gest mot mig och jag la mina armar i kors och log vänligt mot honom utan att visa någon rädsla.
”Not even close.” sa jag självsäkert och log lite mot honom medan han fick ta av sig tröjan för att byta till en ny. Jag hade redan nästa på gång eftersom han så självsäkert berättade för regissören att han skulle till hårfrisören på lördag vilket jag råkade höra. Stackars Niall, tänkte jag lätt för mig själv när jag skulle börja min dialog mot Niall och jag bara log lätt för mig själv. Han såg rätt sliten ut måste jag säga.
”I am going to tear you to pieces.” väste han innan han kom in i sin roll och jag gav bara honom ett självsäkert leende tillbaka inte en chans att han skulle gå så långt.
”I hate you.” mumlade jag bara tillbaka.
Ständigt försökte han sätta fälleben för mig när jag skulle gå någonstans och hela tiden trampade jag honom på hans fot med min klack för att påminna honom om att han var dum som försökte något annat än att hålla sig. Dock var jag orolig över hans nästa trick jag var ständigt på min vakt och när lördagen kom så hade fortfarande inget hänt och jag kände på mig att något skulle hända snart.
Jag drog upp min huva på min jacka och gick för att möta Liam som skulle utföra mitt arbete åt mig eftersom det skulle vara konstigt om jag kom dit och smög in för att hälla annat färg pulver i hans blekningsmedel.
”I can't believe you are going to turn my best friend in to a smurf.” sa han när jag gav honom det blå paketet. Vi hade bestämt en plats med rätt få människor eftersom jag antog att alla skulle känna igen Liam trots han hade en keps och solglasögon på sig.
”This will be fun om monday because I think he will suite in blue.” sa jag och log mot honom. ”Anyway, are you sure you will get it right?”
”Positive.” sa han och inspekterade burken med den blåa hårfärgen i.
”Okay, then. Text me when you guys are done.” sa jag och log. ”I am going home and will be taking a nice hot bath. Thank you by the way for helping me. I hope you won't get into too much trouble though.”
”I can only blame it on you.”
”Please do.” sa jag och log mot honom. Han kramade om mig och la burken i innerfickan på hans jacka innan han gick över gatan och började gå mot sitt möte med Niall. Mina tankar var bara att Liam var tvungen att fota honom så jag inte skulle missa något för allt i världen. Min gång hem tog inte mer än fem minuter och efter det hoppade jag i badet och njöt utav min lediga dag. Vattnet var varmt och slöt om hela min nerkylda kropp. Jag låg där ett tag och för en stund struntade i att Niall fanns på denna jord och att jag faktiskt befann mig på en bättre plats. Att hämnas på en människa och ha så mycket aggression är energitagande vilket jag inte riktigt hade råd med just nu på grund utav mitt tighta tidsschema. Jag hoppade in i duschen för att duscha rent mig och sedan kände jag mig utvilad och redo för att ta det lugnt resten utav dagen. Mamma var borta på ett affärsmöte i New York under helgen så jag hade lägenheten för mig själv. Det var något jag verkligen unnade mig och satte igång hög musik och sjöng medan jag började fixa käk. Mina erfarenheter i köket var inte speciellt bra så jag tog fram paketet med svenska köttbullar pappa hade skickat för någon dag sedan och stekte dom i en stekpanna. När dom var färdiga stängde jag av spisen och tog köttbullarna på en tallrik och började käka dom med händerna. Jag höll på att sätta en i halsen då dörrklockan ringde och jag fick hosta till och sätta den i rätt strupe innan jag öppnade dörren. Jag blev faktiskt lite besviken när jag såg färgen men det gjorde inget för blicken på Nialls ansikte var inte nådig. Han stormade in i lägenheten utan att ens bry sig om att bli inbjuden.
”Welcome in.” sa jag sarkastiskt och stängde dörren.
”Did you do this?” röt han och jag var tvungen att bita mig i läppen när jag såg hans ansiktsuttryck och pekade på hans nu lila hår.
”No, I sertainly did not. I was searching for a...” sa jag och log mot honom. ”...more... Blue color. But I guess you suite in purple too.” sa jag och nickade fundersamt på huvudet.
”I am going on an interview tomorrow! The hairdresser couldn't fix it til tomorrow night because my hair needs to rest!”
”Use a hat or something. I don't care.” sa jag trött och satte mig ner i soffan och fortsatte käka mina köttbullar. Han gjorde en ansatts att sno åt sig en men jag drog undan tallriken. ”I don't share food with someone who looks freakishly just like the cookie monster.” sa jag och reste mig upp. ”Now, let me how you the door, Horan. It's the big white thing at the end of the hallway.” sa jag och kollade irriterat på honom.
”I hate you!” morrade han och tog ett steg mot mig.
”Oh, don't start with that. I am the one who should hate you. You made my life a living hell! So I can say I hate you ten times more!”
”And you don't I feel guilty to what I've done to you!?” skrek han nu och jag var snart säker på att grannarna skulle knacka på och fråga om allt stod rätt till. Jag blev smått ställd för vad han just skrikit mig rakt i ansiktet. ”I feel bad! I am not that kind of person anymore and you are trying to take your revenge and I understand that. But then you are just as bad of a person as I am.”
”Maybe I am...” sa jag tyst och kollade på honom och in i hans blå ögon. Jag bet mig tyst i läppen och kliade mig lite i pannan innan jag bröt kontakten och tänkte leda honom till dörren men när jag gick förbi honom stannade han mig genom att ta tag i min arm och snurra runt mig så mina läppar mötte hans.


+12 Kommentarer till nästa del!

The Revenge - Kapitel 4

Previously on The Revenge:
Och så gick jag vidare till dom andra, Louis, Zayn och Liam tills jag var framme till sanningens stund då jag stod ansikte mot ansikte mot Niall. Skulle jag låtsas som jag inte kände igen honom? Jag räckte fram handen och han kollade upp mot mig. Mitt leende hade fastnat och jag nästan väste fram mitt namn.
”Niall.” sa han och log brett och visade den nästintill osynliga tandställningen. Han kände inte igen mig. Tänkte jag för mig själv och mjuknade lite i kroppen. Adriana Lloyd, dags att börja göra ditt livs framträdande.

Jag skyndade mig igenom korridorerna för att ta mig till biblioteket. Det var en vana nu att inte hamna i någon annans väg och vara så osynlig som det bara gick. Självklart kunde jag inte vara osynlig så de flesta skrattade åt mig där jag skyndade mig genom den stora korridoren med fullt av människor i. Jag hade försökt stå på mig lite extra efter det som hände i parken men jag hade inte lyckats speciellt bra med det.
”Swedish freak!”
”Bitch!”
”You nasty Cow!” jag var van nu vid de där orden och jag hade granskat mig ett antal gånger i spegeln och det enda jag kunde se nu mera var en stor fet person som verkligen behöver gå ner i vikt. Jag gick med ner sänkt huvud och märkte inte killen som jag råkade gå rakt in i och trilla ner på rumpan. Jag gav till mig ett stön och kollade skräckslaget upp.
”Watch where you are going, cow!” det var självklart Lauren.
”I-I-m sorry.” stammade jag fram. Niall kollade roat på mig och jag kollade surmulet tillbaka på honom. ”Could you at least help me up?” frågade jag trotsigt, jag var inte speciellt rädd för honom men han var väll huvudsaken till att alla andra inte gilla mig.
”And risk get some swedish disease?” sa han nu roat och resten utav hans gäng skrattade. ”No, thank you.” Alla runt om kring började skratta och jag försökte ta mig upp själv. Det var klumpigt och det såg säkert ännu värre ut men så fort jag kom på fötter igen sprang jag ner för korridoren i en snabb fart för att komma ifrån den skrattande cirkeln som min klumpighet hade skapat.

 

”Okay, let's start it all off. Adriana, go to your place across the room and then slowly walk towards Niall. And when Niall starts singing his part you should start dance.” jag nickade och ställde mig på min plats som dom hade tejpat med gul tejp. Låten började spelas och jag började dansa med resten utav dansarna som jag blivit tillsagd i början av låten och när det blev refrängen då jag skulle börja dra mig fram mot Niall och han kollade in i mina ögon och jag försökte låta bli att känna mig obekväm utan tänkte på allt annat än vem jag faktiskt hade ögonkontakt med. Hans mörka jeans och hans skjorta fick mig att känna mig överklädd. Jag började dansa runt honom så som Dallas hade lärt mig och när jag skulle ner på huk tappade jag balansen och trillade på rumpan.
”Cut!” skrek regissören. ”Are you alright, Adriana?” frågade han oroligt efter musiken stannat och jag kunde inte hålla mig för skratt.
”Sorry!” ropade jag tillbaka och kollade upp på Niall som bara stod och stirrade på mig. ”Could you at least help me up?” frågade jag trött och hans ögon blev ännu större vilket fick mitt leende att försvinna. Istället sträckte jag ut handen mot honom och väntade bara på att han skulle ta den men han rörde sig inte vilket fick min puls att höjas för det såg ut som han sett ett spöke.
”I'll help you.” sa Louis och sträckte ut sin hand istället och jag såg att han gav en irriterad blick mot Niall. ”Get your shit together, bro.” jag kom snabbt upp på fötterna igen.
”Thanks.” sa jag och log mot Louis som log vänligt mot mig och jag gick tillbaka från min ursprungsposition.
”Okay, let's start all over. Niall are you allright?” hörde jag från regissören.
”Yes I'm okay.”
”Good, let's take it from the top!” Jag gjorde precis som tidigare men när jag kom fram till Niall stirrade han bara på mig utan att börja röra på läpparna.
”Cut!” skrek regissören igen och hoppade ner från sin plats och gick fram till Niall. De pratade lågmält ett tag sinsemellan. ”Okay, we'll take five so Niall can take some air.” Jag nickade bara kort och började gå tillbaka till dansarna för att börja prata med dom men Niall ställde sig framför mig och jag kollade bara runt om mig och kände att om detta samtalet skulle gå som jag hade tänkt mig så hade vi fått en rätt stor publik.
”Adriana Lloyd.” började han och stirrade på mig. Vi var i nästan samma höjd när jag hade på mig mina skor så han behövde inte direkt kolla ner på mig.
”Hello, Horan.” sa jag med ett snett fejkat leende. ”Surpriced to see me ever again?” jag blev nästan lite rädd för mig själv ett tag för min röst blev rätt djup och förförisk precis som om jag skulle hoppa på honom vilken sekund som helst och dra ut strupen på honom.
”Wow...” började han och synade mig uppifrån och ner. ”... You've certainly changed.”
”And you haven't. I don't think you helped me up last time either.” sa jag och la mina armar i kors över bröstkorgen.
”I am not like that anymore.” muttrade han surt mot mig.
”I believe that when I see it. And to be honest, you are not impressing me right now.” sa jag och kollade på honom mellan ögonfransarna och jag kände nu att all uppmärksamhet vänt sig mot oss.
”Wait, you know each other?” jag kände igen Harrys röst utan att vända blicken mot honom.
”Oh, this is a really funny story, would you like to tell your friends or should I?” frågade jag och höjde på ögonbrynen och väntade på ett svar men när han öppnade munnen och kollade mot sina vänner så kom det inte fram något. ”Okay, then. I can tell them.” sa jag och log mot Niall och sedan vände jag mig mot dom.
”No!” nästan skrek Niall nu och jag kollade förbluffat på honom.
”Fine then. I think it would take a bit longer than five minutes, don't you think, Horan?”
”Adriana...” började han och jag skrattade bistert.
”Doesn't fat cow suite me better?” spottade jag nästan honom i huvudet och skrattade till ytterligare en gång innan jag rundade honom och gick tillbaka till dansarna. ”Mr. Fox.” ropade jag till regissören som också kollade mot mig precis som alla andra gjorde nu. ”I believe it's been five minutes.” sa jag och han skakade på huvudet för att vakna upp ur sitt drömmande.
”All in places!” ropade han och alla vaknade också upp och ställde sig från början igen.

 

När det väl var lunch rast käkade jag snabbt och sen kom Frey med böckerna och jag började plugga. Dock kände jag mig inte direkt intresserad utav matteboken och satt mest och kollade ut i intet. Vad var det som avslöjade mig? Jag tänkte tillbaka på den gamla tiderna och kom på då han knuffade om kull mig. Jag hade sagt exakt samma mening idag som jag gjorde då... Jag skulle bli mycket mer försiktig i framtiden med vad jag sa runt om honom.
”Ria back to the eath!” utbrast Frey som kollade trött mot mig. ”You need to consentrate otherwise you won't pass the test on sunday.”
”I'm sorry.” muttrade jag och kollade mig runt i salen där alla åt. Niall hade inte rört sin mat och kollade konstant mot oss och han låtsades inte ens att kolla bort när jag kollade på honom längre. ”I'm a bit distracted.” mumlade jag till Frey som kollade samma håll som jag.
”Is that him?” frågade han och jag nickade trött medan jag la mig ner över mina böcker. ”Maybe we should finish this off tonight so you can focus on all of this?” erbjöd han sig och jag skakade på huvudet och började skriva på uppgiften jag fått. När jag nästan var färdig så tog Frey mina böcker ifrån mig.
”I can clearly see that you are not doing your best. We'll finish this off tonight.” sa han och jag kollade bara på honom utan att ge honom ett svar eller ens protestera.
”I'll see you later then.” sa jag bara och reste mig upp för att gå ut och ta luft och vinka av Frey. När hans lilla röda bil försvunnit från parkeringen stod jag lutad mot den teglade studio väggen och kände kylan tränga in genom morgonrocken jag fått låna så jag inte skulle spilla min mat på klänningen.
”Adriana.” hörde jag den irländska dialekten och jag kollade mot den blonda killen.
”Not now, Niall.” sa jag och lutade mitt huvud mot väggen.
”I am so sorry.” mumlade han och jag försökte låta bli att kasta mina skor på honom. Jag hade bytt till mina keds för jag fått så ont i mina fötter.
”That won't make it up for what you put me through.” sa jag med ansträngd röst och jag kollade nu mot honom.
”But I am...” fortsatte han och jag ställde mig mot honom nu och kollade upp på honom. Han var nu längre än mig och det störde mig.
”I quit school, I went down twentytwo pounds, which is really dangerous because I was only ten.” började jag och släppte inte honom med blicken. ”I couldn't go back to school so mum had to hire a private teacher, I have a really low self-esteem and I have had nightmares ever since.” sa jag och kollade irriterat mot honom. ”So I'm sorry if I don't accept your apology.” sa jag ironiskt. ”I've waited for this moment. To tell you exact what you've caused me and I don't feel that's enough. You should feel what I've felt the last couple of years.”
”What are you going to do? Bully me?” frågade han roat nu och det kändes som att hans röst var lite rädd men ändå det syntes på honom att han inte tog mig på allvar.
”Oh, you are thinking too simple.” sa jag och log ett smått elakt leende mot honom.
”Bring it, Lloyd.” sa han och log mot mig och jag log trotsigt tillbaka. Denna gången skulle jag inte lägga mig lika enkelt.
”Let the games begin, Horan.”


+12 Kommentarer till nästa del! ;P

 

Tack så mycket för alla gulliga kommentarer :**

The Revenge - Kapitel 3

Previously on The Revenge:
”Niall Horan, watch out. Because karma is coming your way.” mumlade jag för mig själv.
”Va!?” skrek mamma på andra sidan väggen och bankade lite lätt i den och jag stönade trött innan jag bankade tillbaka.
”Inget mamma!”

”Ria, you've overslept.” jag satte mig käpprätt upp i sängen så att håret flög över mitt ansikte och jag kollade på två par vuxna ögon.
”I'm so sorry, I think I forgot to set the alarm last night.” sa jag och tog bort mitt brunetta hår som hände över mitt ansikte.
”No, worries. Let's take the day off and reschedule the classes, shall we?” Mr. Frey log mot mig och han hade passat mamma perfekt om han nu inte hade varit i trettioårsåldern. Jag nickade lite och mamma pussade mig på huvudet innan hon försvann till jobbet. ”Okay, so I think your mother told me about dance lessions and a recording schedule?”
”How did she know I was going to...?”
”Mums!” sa han och skakade på huvudet som om han vore den coolaste personen i rummet.
”Stop trying to be sassy.” sa jag och började äta en skål med flingor och mjölk.
”So where's the list so I can press all your classes a bit?” jag pekade tystlåtet över på soffbordet och han gick och hämtade dom. ”Oh, my... We won't be able to get all your classes in to this.”
”But let's see.” sa jag optimistiskt nu. ”I don't need fourtyfive minutes lunch. I finish in ten...” sa jag och drack upp det sista utav mjölken i skålen. ”See... And the lessions doesn't start until nine so we could start seven thirty. And then after I guess it ends around seven-ish so I'll be home seven thirty and then we could go over the rest.” sa jag och han skakade bara trött på huvudet.
”I've got a family too you know. And that's not even near those hours we need. Be prepared to do some really overtime work.” jag gnuggade mig trött i huvudet och orkade inte tänka rakt just nu.
”Fine. What about what I said plus sundays?” sa jag och satte ena armbågen på bordet och lutade mitt huvud i handen.
”I think that would work I guess.” sa han tveksamt och tog fram sin laptop och började skriva av schemat och lägga in våra lektioner där det fungerade. När jag fick se resultatet önskade jag så att mamma bara skulle låta mig ta ledigt från skolarbetet de kommande veckorna men det skulle aldrig hända eftersom jag var så nära på att ta studenten nu. Vid närmare bestämt nio månader kvar och man kan väll säga att jag inte är något som ger upp.

När jag kom till första dans lektionen fanns där cirka tio dansare till. Fyra killar och sex tjejer, sju med mig och alla såg överst proffsiga ut förutom två till utav dom som verkade vara skådespelare precis som jag.
”Welcome, Adriana. I think you are the last one so let's get started.” sa instruktören med en ytterst amerikansk dialekt. ”My name is Dallas Newton and I'm the one who stands for the choreography to this new musicvideo. We will be starting off with some group routines and then Frankie and Cassandra will be doing a pair routine,” sa hon och kollade på dom andra två som verkade vara skådespelare och sen vände hon sig till mig. ”And you, Adriana. You are going to learn a routine of your own. It's like a routine you are going to use on one of the boys so they looking good while he is singing. I wouldn't call it a lapdance but it will be some guilty pleassure and we will be using strip poles today just because we doesn't have enough soules to practise on.” jag pressade ihop läpparna för att låta bli att skrika rakt ut men jag tänkte att jag skulle inte sabba denna chansen. ”Any questions?” och killen som skulle göra en pardans räckte upp handen. ”Yes, Frankie?”
”Will we be doing any rehaursal with the lads?”
”Good question. I haven't heard anything about it yet. Because if their hard schedule but I really hope so. So you all could get the feeling about it all.” Åh, tro mig Dallas Newton, jag har en känsla om det här och det är den där känslan man har innan man kräks. ”Anything else?” alla var tysta nu och Dallas log. ”Well then let's get started. We start with the group routine so the rest of you have something to practise on while I am working on Adriana who needs the most help right now because she has the most preassure on her right now.” jag visste inte om jag skulle ta det som en förolämpning eller om jag bara skulle låta det vara. Men Dallas lät ingen tid spillas utan började på danserna direkt och redan vid lunch hade vi gått igenom grupp dansen och under lunchen käkade jag och hade undervisning samtidigt och sedan var det tillbaka till studion igen och då var det dags för min dans. Jag har aldrig känt mig så osexig i hela mitt liv när jag skulle glida ner på huk och sedan ställa mig så snyggt upp som det bara gick. Ett tag trodde jag att Dallas skulle hänga mig eller slänga sin sko på mig. Men som jag sa flera gånger om till henne, jag är ingen dansare egentligen och jag gjorde så gott jag kunde.
”Get that sexy gaze in your eyes. You are actually seducing him but not too slutty.” sa Dallas och log mot mig. Hon såg hur mycket jag försökte men ändå så var jag stel. ”Okay, Ria. Stop, stop.” sa hon och viftade med händerna och musiken stannade. Låten satt fast nu i huvudet och spelades om och om igen. ”What's going on, Ria? You are getting more tense by the minute.”
”Ehum... No, I'm not used to this. I used to dance street before but it's nothing like this.”
”No it's something different. So it has nothing to do with that you're a fan of...”
”Ohhh, no, no, no,no.” avbröt jag henne och skrattade nervöst till. ”No, I guess I just need everything to sink in.” det var allt jag behövde säga innan hon släppte ämnet igen och jag skakade av mig lite och nickade att jag var redo mot Dallas som vände sig mot spegeln igen.
”Okay, let's take it from the top.”

 

Hela veckan gick ut på att balansera skola, dans och dialoger och sedan om igen. Min hjärna var övertrött när helgen kom och lördagen var min lediga dag och då låg jag hela dagen i sängen och kollade Harry Potter. Mamma stod ut nätt och jämnt med mitt jobbiga humör och lät mig ligga hela lördagen i sängen då det regnade ute och hösten började dra sig över London som ett grått täcke. På söndagen så var jag rätt trött när mamma väckte mig vid åtta för att Frey skulle komma vid nio. När han väl kom satt jag i ett linne och mjukis byxor. Jag hade inte brytt mig om att duscha så jag hade bara satt upp håret i en boll och så började vi med kemi. Mina tankar börjar fungera normalt mitt inne i lektionen.
”Wait, Frey. You mean that if you take that acid you get a stink bomb?”
”That's correct. Look who woke up! But don't do it. I think I had to shower at least twenty times before I could go out and meet people again. It's a really nasty smell.” Det var verkligen något jag skulle lägga på minnet. Jag fick till och med skapa mitt egna klipulver för att lära mig kemiska reaktioner ute i vardagen. Vilket var riktigt roligt att vara med om men det varade inte speciellt länge och efter två veckors slit med dans, dialoger och prova kläder som antingen skulle sys upp eller släppas ut lite så var det dags. Om jag hade sovit dåligt de senaste två veckorna innan så kunde man bara vänta sig att natten innan var värre än dom dåliga nätterna.
”You look horrible!” stylisten utbrast när jag kom till inspelnings studion där dom skulle skapa någon slags klubb känsla.
”Sorry, had a really bad night.” beklagade jag mig. ”Do you got some coffee around? I live on that now a days.” muttrade jag och fick automatiskt en kopp i handen och jag tog förvånat emot den. ”Thank you.”
”Sit still!” beordrade stylisten och höll på i en halvtimme innan hon faktiskt var nöjd. Jag inspekterade mig i ansiktet och jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag såg faktiskt riktigt bra ut. Mina gröna ögon var inramad med svarta ögonfransar och guldig ögonskugga. Min klänning var svart och bomulls tyget slimmade upp om min kropp och jag fattade direkt att det var dagen då den hemska 'göra Horan stilig medan han sjunger' dansen. Mitt brunetta hår var utsläppt och fixerat så pass att det såg nästan ofixerat ut. ”Okay, you are perfect.” utbrast stylisten till sist när jag fått på mig den sista klackskon. Hon föste ut mig till studion som såg mer lovande ut nu än när jag kom i morse. Hela studion var uppriggad som en riktig nattklubb och statister var där, dansarna var där och så själv klart självaste One Direction...
”Adriana!” utbrast regissören. ”Finally, you have to say hi to everyone.” jag skyndade på så mycket jag kunde i klackskorna och regissörens knubbiga hand låg på min svank när han föste fram mig till resten. Jag kramade om dansarna som jag träffat de senaste veckorna och sedan kom jag fram till killarna. Min hand sträcktes ut till en krullig kille som jag redan visste namnet på och log mot honom.
”Hi, I'm Adriana.”
”Harry.” sa han och tog min hand med ett leende. Och så gick jag vidare till dom andra, Louis, Zayn och Liam tills jag var framme till sanningens stund då jag stod ansikte mot ansikte mot Niall. Skulle jag låtsas som jag inte kände igen honom? Jag räckte fram handen och han kollade upp mot mig. Mitt leende hade fastnat och jag nästan väste fram mitt namn.
”Niall.” sa han och log brett och visade den nästintill osynliga tandställningen. Han kände inte igen mig. Tänkte jag för mig själv och mjuknade lite i kroppen. Adriana Lloyd, dags att börja göra ditt livs framträdande.


+10 Kommentarer till nästa del :)

Länkbyte - Nr. 2

Kolla in denna härliga Fanficen, "Stay With me". Den är på engelska och är hur mysig som helst att läsa! Tryck på bilden för att komma vidare till bloggen. :)
En sneak peek:
1st july, 2008, was the best date of my life. I can asure you that. It was the day that an angel entered my life. And I don't mean to overstate, no, she really was an angel. I mean, have you ever met someone that changed your life in a blink of an eye? Someone you saw a future with? Just by looking at them and as they glace back, you feel this warm hapiness, like nothing else has ever mattered to you, as much as them? I'm sure i don't even have to name them, but a person just poped into your head, didn't it?
When I was younger, actually very little, I used to think that girls were weird. With their long hair, those small annoying giggles, but that changed with time. I'm glad it did. If I was still the asshole I was before, I might have never felt true love. I might have even never met her. Lucy was her name if you wonder. She was just a couple of inches shorter than me and she had that beautiful blond hair wich she always tried to color darker and I would stop her. She was very insecure, always found flaws and she hated herself sometimes when she'd make a small mistake that didn't actually mean anything. But that's why I loved her. I loved her flaws, her mistakes and everything else....

The Revenge - Kapitel 2

Previously on The Revenge:
”Your papers are correct. Mr. Hardwood have signed you up for One Directions set list 21st of October. Everything is correct.” sa han nu och kollade trött mot mig. Jag pressade ihop mina läppar för att inte börja skrika och plockade upp mina saker, tryckte ner manuset i kuvertet som jag i sin tur tryckte ner i min väska med våld. Jag började springa ner längs gatan för att ta mig tillbaka hem och skrika ut min ilska. Detta händer inte mig. Detta händer inte mig. DETTA HÄNDER INTE MIG!

 

”I'm here to see my mum.” sa jag med andan i halsen när jag kom upp till mammas kontor. Jag kände att jag kunde inte gå hem och gråta för mig själv utan var tvungen att hitta en lösning. Annars skulle jag aldrig kunna sova ikväll.
”Hello, Adriana. Is there any hurry?” frågade Mrs. Tate som alltid satt bakom i receptionen och hade alltid det där glada gamla leendet på läpparna.
”A bit, actually. Is she in?”
”Yes, of course but is it an emergency? Because she's sitting in a meeting right now, dear.”
”Of course, I can wait.”
”You can take a seat in the staffroom if you'd like. We got a new sofa.” sa hon stolt och jag log medan jag tog mig förbi henne och disken och in i personalrummet och slängde ner min dyngsura jacka på golvet tillsammans med min väska efter jag tagit upp kuvertet igen och drog upp papperna och började läsa febrilt över meningen: 'You just got punk'd.' Men istället började dom beskriva miljön och syftet bakom inspelningen och vilken låt det skulle vara.
”C'mon C'mon.” muttrade jag för mig själv och började läsa monologerna jag skulle ha. Det var inte så farligt för mitt namn och Niall stod inte i samma mening en enda gång. Jag hade nästan kommit till halva när jag svor lågt för mig själv. ”Adriana will be dancing with Niall during his part...” mumlade jag för mig själv och skakade på huvudet och ville inte läsa fortsättningen. Jag tog upp schemat inför dom kommande veckorna som hade legat tillsammans med manuset. Koreografi lektioner var det enda som stod på schemat och jag visste att jag inte var en dålig dansare men det var behövligt med ett antal danslektioner.
”Adriana.” sa mamma som var förvånad över att jag kom hit.
”Hej.” sa jag trött och gav mamma manuset utan ett ord till.
”One Direction... Hmm...” sa hon lite förvånat och öppnade häftet för att börja läsa innan hon vände upp huvudet sakta mot mig och jag tror polletten trillade ner när hon såg mitt ansiktsuttryck. ”Vänta. Är inte den där Niall killen med i One Direction?”
”Well, duuuh... Du måste vara den segaste människan på jorden just nu.” sa jag och lutade mitt huvud i mina händer.
”Det finns säkert dom i djupaste djungeln i Afrika som inte vet.” sa hon och man såg på henne att hon försökte hålla inne sitt skratt åt sitt eget skämt. ”Ska jag ringa och prata med företaget? Det kanske finns någon annan möjlighet för dig.” Jag nickade fundersamt. ”Och ta upp din jacka från golvet.” jag suckade trött och tog upp jackan från golvet medan mamma gick iväg till sitt kontor igen. Jag satte igång teven medan mamma var borta och kollade på en riktigt dålig nittiotals film som jag sett en gång innan och somnade efter halva. Denna gången var inget undantag men jag kunde inte fokusera på något överhuvudtaget. När mamma återvände hade det känts som det tagit ett år.
”Så?” frågade jag och kollade förhoppningsfullt på henne men hennes ansikte avslöjade allt.
”Du kan alltid hoppa av om det känns bättre men dom har inga jobb till dig annars.” sa hon och knappade lite på sin telefon. ”Du, jag måste återgå till mitt jobb men gå hem och gör dina läxor och tänk på saken till i morgon. Mr. Hardwoods assistent sa något om att danslektionerna börjar i morgon så jag föreslår att du bestämmer dig innan Frey kommer i morgon så ni kan dela upp lektionerna.” hon pussade mig snabbt på pannan innan hon lämnade mig igen. Jag snodde surt åt mig den blöta jackan, papperna och väskan innan jag muttrade ett hejdå åt Mrs. Tate innan jag stampade ut i regnet och började gå hemåt igen. Jag muttrade och fräste hela vägen hem, varför kunde inte bara Mr. Vice president bara vifta lite extra på fingret och vips så var allt löst.
När jag kom innanför dörren gick jag raka vägen till mitt rum och drog fram min laptop för att jag skulle hålla mina tankar sysselsatta men det hjälpte inte eftersom på Twitter trendade dom ständigt om One Direction så jag fick sätta igång en film och okuperade tankarna efter ett tag med en film som jag senare somnade till.

 

”Adriana, I like you a lot. Would you like to hang out sometime?” Jag kollade lite oförstående på den ljusbrunetta killen som stod framför mig med ett leende. Vad betydde 'fancy' nu igen? Jag hade tagit extra lektioner i Engelska för att ens kunna hänga med i språket och jag visste att det var en synonym för något annat som jag lärt mig. Juste, gilla. Vänta... Gillade han mig?
”Erh... okay.” sa jag lite tveksamt och hans leende visade nu de krokiga tänderna.
”Okay,ehum... what about this afternoon? Me and my friends are going to the park. See you at four 'o' clock?”
”Sure.” sa jag och log lätt mot honom och kände mig genast obekväm med hans ögon granskade mig uppifrån och ner och gav mig sedan en road blick som om det var något roligt. Han gick där sedan ifrån och high fivade alla sina vänner innan de gick ner längs korridoren och lämnade mig ensam.
När skolan var över tog jag med glädje och slängde ner mina böcker i väskan och började traska mot parken. Äntligen hade någon varit vänlig nog att ens prata med mig! Det hade ändå gått snart en månad sedan jag flyttade hit och de enda jag pratat med är mina lärare och bibliotekarien som alltid var lika vänlig när jag inte vågade sätta mig vid ett främmande folk i matsalen.
Jag kom fram snabbt till parken och började syna igenom den efter den ljusbrunetta killen som jag kände igen från min engelska lektion, Niall heter han tror jag. Han var alltid omgiven utav tjejkompisar och så några få killkompisar som skrattade så fort han öppnade munnen. Längre bort i parken sittandes på en bänk omringad av säkert tio andra hittade jag det ansiktet som pratat med mig tidigare.
”Hi.” sa jag entusiastiskt och alla ögon fastnade på mig. Alla elva par ögon synade mig upp ifrån och ner och sedan fnittrade en utav de blonda tjejerna till.
”Why are you even talking to us?” frågade hon förolämpat och jag fick en klump i halsen. Jag var inte välkommen här.
”Ehum... Ni... Niall invited me.” sa jag osäkert och alla blickar vändes till Niall som såg ytterst road ut.
”No, I didn't.” sa han och började skratta.
”Disappear, cow. You are obscures the sun.” morrade en annan svart hårig tjej med runda solglasögon.
”You heard what Lauren said. Get lost, faty.” sa Niall och jag kände att klumpen i bröstet växte jag och började gå med snabba steg ut från parken och började sedan springa när jag hörde dom skratta bakom mig.

 

Jag vaknade upp utav ett ryck och satte mig rakt upp och kollade rakt in i väggen framför sängen. Hur kunde jag börja drömma dessa mardrömmar igen!? Det var ett bra tag sedan jag drömde något om det förflutna och det oroade mig mer än vad det borde göra. Jag tog mig ut från mitt rum och ut i vardagsrummet och sedan in i köket för att hitta mamma laga hamburgare.
”God kväll, sömntuta.”
”Du kunde väckt mig.” sa jag trött och tog fram en vattenflaska från kylen.
”Men du sov så gott så jag kunde inte väcka dig.”
”Gott? Jag hade den där jävla drömmen igen.”
”Det var ett tag sedan nu.” konstaterade hon medan hon började bryna brödet lätt. ”Beror det på dagens händelser?” sa hon och började lägga upp maten på tallrikar.
”Antagligen.” sa jag och gäspade och tog min tallrik till bordet där en läskburk väntade på mig och ett glas vatten till mamma.
”Så vad tänker du göra då?”
”Ska inte du som mamma bestämma detta?”
”Du är ju för tusan arton år, Adriana Frida Love Lloyd.” jag hatade när hon sa hela mitt namn och jag gjorde en grimas åt dom fula knepen mamma höll på med. ”Det är ju helt upp till dig.” sa hon och gick ut i köket igen och kom sedan tillbaka med pommes frites.
”När ska du skaffa en ny man efter pappa?” frågade jag istället för att trycka på en minst lika öm punkt som hon hade tryckt på mig.
”Du är rätt fyndig du. Ändra ämnet så där bara. Jag börjar dejta när jag inte har fullt upp med dig och jobbet.” sa hon och tog en tugga av sin hamburgare och kollade på mig tills jag började känna mig obekväm.
”Jag vill göra det. För att bevisa att jag är en större människa än vad han är och han kommer antagligen inte känna igen mig i heller eftersom jag väger tio kilo mindre och är längre nu än senaste gången han såg mig.”
”Så gör det då.” sa mamma uppmuntrande med pommes i munnen.
”Men!” började jag och mamma stönade för nu skulle jag dra upp alla dom dåliga delarna. ”Tänk så känner han igen mig och börjar skratta åt mig eller så? Tänk så har blekningsmedlet stigit honom åt huvudet så han är ännu värre nu än vad han var för åtta år sedan.”
”Du gör som du vill gumman.” sa mamma och jag stönade trött. Varför kunde inte bara hon säga ja eller nej så hade allt det varit avklarat.
Jag gick och la mig igen direkt efter för jag orkade inte bry mig om att jag sovit bort hela kvällen jag ville bara somna om igen och glömma allt. Skulle jag verkligen göra detta? Det skulle säkert komma fler möjligheter under mitt liv. Men tänk så skulle det inte de? Tänk så var detta min chans och Niall Horan tog det ifrån mig? Jag har officiellt övertalat mig själv. Tänkte jag och log för mig själv men leendet försvann lika snabbt igen.
”Niall Horan, watch out. Because karma is coming your way.” mumlade jag för mig själv.
”Va!?” skrek mamma på andra sidan väggen och bankade lite lätt i den och jag stönade trött innan jag bankade tillbaka.
”Inget mamma!”


+10 Kommentarer till nästa del! ;) 

Tack för alla söta kommentarer :*

The Revenge - Kapitel 1

 

Jag väcktes utav min väckarklocka som började spela från en radio kanal och jag stönade irriterat när jag kände igen låten.
”... Yeah, we'll be doing what we do
Just pretending that we're cool...” jag slängde mig över snooze knappen som om det gällde livet.
”Urk, worst song ever.” muttrade jag för mig själv innan jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen för att ta mig en titt runt om i rummet. Det måste varit mulet ute för det sken inte in något genom min persienner och gjorde att rummet fick det där dova ljuset över sig. Rummet var inte speciellt stort i jämförelse med det jag har fått bo i innan men tillräckligt stort för att rymma en dubbelsäng, ett skrivbord, en bokhylla fylld med böcker som jag hade tagit mig tid att läsa igenom och en bokhylla fylld med dvd filmer. På väggarna hade jag satt upp massa tavlor på Hollywood och några utav tidernas bästa filmer enligt mig själv.
”Adriana!” hörde jag mamma skrika ute i köket. ”Du måste vara på klädd om en halvtimme annars får du studera i pyjamas...” fortsatte hon och det tog ett tag innan hon insåg felet hon skrikit. ”Glöm det där sista! Du studerar inte i pyjamas!” skrek hon igen och jag började skratta.
”Kommer!” skrek jag tillbaka och öppnade min garderob och tog fram ett par stuprörsjeans och en t-shirt och kollade mig noga i spegeln och inspekterade om det skulle behövas att hoppa över frukosten. Mamma skulle inte tillåta det men jag var faktiskt rätt nöjd med min kropp nu för tiden. Efter den hårda skoltiden Mullingar innan vi flyttade igen fick mig att tappa en hel del vikt, något som skulle vara farligt för en tio årig flicka som skulle in i puberteten. Man kan väll också säga att puberteten rätade ut min kropp på längden och jag fick en hel del kurvor som jag nu var stolt över. Men trots detta faktum höll jag till en hel del på gymmet för att hålla formen och tankarna på vad barnen sagt i skolan satt fortfarande kvar i bakhuvudet.
När jag kom ut i den stora rymliga lägenheten satt mamma med sin iPad och läste den senaste ekonomin.
”Och här kommer sömntutan!” utbrast mamma och jag flinade bara och pussade henne på kunden innan jag tog en toast ur brödrosten.
”Mr. Frey kommer att vara här snart för dagens arbete.”
”Jag vet han kommer alltid åtta.” jag var hemskolad efter vi flyttade för jag vägrade ta mig tillbaka till någon skola över huvudtaget. Mr. Frey hade varit min lärare de senaste åren och man kan väll säga att det är den bästa undervisningen jag haft någonsin.
”Åh, juste. Du har fått ett brev från det där musikföretaget du gjorde audition för. Det var väll på tiden att du fick ett brev från dom.” Jag nickade bara medan jag bredde min macka och satte mig ner för att öppna brevet med företagets logga på. Jag hade gått på audition för dom och de lovade att höra av sig så fort dom fick ett ledigt jobb åt mig.

 

Dear, Adriana Lloyd
We have a working opportunity for you in our clients next musicvideo. We want you to come in to the office before thursday to pick up your script and we are planning to have you on set 21st October. Any other questions please do call us at the number below.

With best regards, Tony Hardwood V.D.

 

”Nice.” mumlade jag. ”Undrar vem klienterna är!” jag började fantisera om kanske Olly Murs eller varför inte Cheryl Cole som hade varit en stor inspiration till mig.
”Jag kan se i dina ögon att du redan börjar gå för långt. Ha inte allt för höga förhoppningar, gumman.” hon kollade på sin iPad igen och la märke till att hon borde vara på sitt kontor just nu. ”Tusan! Jag måste dra. Vi ses ikväll och glöm inte bort att du kanske ska fixa det där manuset så snabbt som möjligt så du hinner förbereda dig.” Hon sprang iväg för att hämta sin kavaj. ”När sa du att dom skulle spela in?!” ropade hon från sitt rum.
”tjugoförsta Oktober.”
”Det är ju om två veckor!” nästan skrek hon trots hon hade kommit ut från sitt rum.
”Jag vet det, mamma.” sa jag trött och jag hörde att hon skrattade till.
”Ser jag presentabel ut?” frågade hon och rättade till sin mörkgråa kavaj. Hennes långa och slanka kropp var täckt av svarta tighta byxor, en vit simpel topp och kavajen ovanpå. Hennes blonderade raka hår var ner släppt över axlarna.
”Du ser okej ut för att vara fyrtiofem.” sa jag och flinade för jag visste att hon inte skulle uppskatta det där sista.
”Passa dig, annars får du käka gräs ikväll medan jag fixar hamburgare till mig själv.” sa hon och pussade mig på hjässan innan hon satte av mot dörren. Jag hörde röster börja prata och jag visste att det var dags för mig att ta fram mina skolböcker.
”Ria, time for math.” hörde jag Mr. Frey i hallen och efter ett tag kom han fram bakom väggen och jag la mitt huvud på mina armar och började gnälla. Måndagar var värst utav dom alla.

 

Jag gick med glädje ut i regnet efter en heldags skolarbete och tog fram min mobil och tog upp google maps för att knappa in adressen till företaget som jag inte kom ihåg namnet på. Trots att jag bott i London nu i snart tre år så tror jag att mitt lokalsinne faktiskt aldrig skulle bli värre än vad det är just nu. Jag tog mig ner i tunnelbanan och tog tåget som mobilen hänvisade till och sen var det bara att gå lite i regnet för att ta sig fram. Jag kände att fukten började tränga in i min skinnjacka och jag drog min halsduk hårdare runt halsen för att kylan inte skulle tränga in sig ytterligare. Jag kände att mitt hår var rena fågelboet när jag kommit in från kylan och jag såg säkerligen ännu värre ut. Mina ögon sökte efter en reception och hittade den längre in i lobbyn.
”Hi, I'm Adriana Lloyd. I'm here to pick up a script.”
”Your ID please.” sa den strikt klädda mannen bakom disken som hade det mest flottiga hår jag sett idag. Vad hade han gjort?! Simmat i hårvax? Jag började rota i min väska efter plånboken och gav fram mitt fula ID kort till honom. Helst utav allt skulle jag nog vilja bränna upp det kortet om jag skulle vara helt ärlig. Det såg ut som jag hade blivit smittad av någon allvarlig hudsjukdom i hela ansiktet och mitt hår var i någon bajsbrun konstig nyans. Inte alls sån som jag såg ut i spegeln tio sekunder innan fotot togs. Mannen med allt hårvax synade mig och sedan fotot och drog lite på munnen och gav sedan tillbaka kortet. ”I'll be right back, miss Lloyd.” sa han och jag nickade bara och vände mig om för att kolla den stora ingången och de olika soffgrupperna som var utplacerade. Det gav en öppen känsla med alla fönsterna utåt huvudgatan och utanför sprang folk och försökte undvika alla regndroppar.
”Here you go, miss Lloyd.” sa hårvax killen igen och gav fram ett brunt kuvert som jag tog emot.
”Thank you.” sa jag och bestämde mig för att sätta mig ner i en utav soffgrupperna för att kolla så att allt stod rätt till. Något jag lärt mig utav min mamma som ständigt arbetade med ekonomi papper. Jag satte mig ner i en brun fåtölj och rev upp kuvertet och tog fram ett häfte som var rätt tjockt. Min blick fastnade på rubriken och jag började skratta lågt för mig själv men efter ett tag tyckte jag inte att det var roligt alls längre. Jag gick snabbt tillbaka till hårvax killen med alla mina grejer. ”There must be something wrong with my papers.” sa jag och kollade på den nu irriterade mannen.
”What, miss Lloyd?” frågade han.
”It says that this script if for One Directions new musicvideo.” sa jag och la fram häftet på disken.
”I do not have no idea, Miss Lloyd. I'm only giving you the scripts.”
”Could you at least check this up on your computer?” frågade jag ängsligt och såg att nu var han riktigt sur.
”Of course, Miss Lloyd.” sa han med ett stelt leende men så fort han satte sig framför datorn så såg jag att han hade sina käkar spända. Detta händer inte mig! Detta händer inte mig! Tänkte jag för mig själv medan jag trummade nervöst med mina fingrar på disken. Han knapprade frustretat på sin dator en lång stund och ett tag trodde jag faktiskt att han hade glömt bort mig och spelade Harpa istället. ”Your papers are correct. Mr. Hardwood have signed you up for One Directions set list 21st of October. Everything is correct.” sa han nu och kollade trött mot mig. Jag pressade ihop mina läppar för att inte börja skrika och plockade upp mina saker, tryckte ner manuset i kuvertet som jag i sin tur tryckte ner i min väska med våld. Jag började springa ner längs gatan för att ta mig tillbaka hem och skrika ut min ilska. Detta händer inte mig. Detta händer inte mig. DETTA HÄNDER INTE MIG!


+5 Kommentarer till nästa del :)

The Revenge - Handling

Jag sprang upp till huset och låste upp dörren för att ta mig in i den stora dumma flotta hallen. Jag kunde inte fatta att mamma höll på såhär och köpte allt för stora hus för att den skulle rymma två personer.

”Adriana?” hörde jag mamma från sitt arbetsrum. Jag torkade bort mina tårar från kinderna och försökte se så tapper ut som möjligt när jag kom in i arbetsrummet. ”Vad gör du hemma? Du ska vara i skolan!” Men så fort jag såg hennes arga ansikte och höra hennes moderliga sätt att prata till mig började min läpp darra igen. ”Vad har hänt?” frågade hon förskräckt.

”Mamma, j-jag vill inte gå kvar längre. D-d-om mobbar mig, kallar mig fet, kossa, svensk hora, bitch. J-j-ag vill bort jag vill hem till Sverige igen.” hon for upp från sin stol som skjuten ur en raket och gick raskt fram och kramade om mig.

”Såja, gumman. Berätta vem det är som mobbar dig och så ska jag med glädje ringa till din rektor.” nästan morrade hon fram i sin hämndlyster.

”Blair Lawrence, Carly Smith och en kille... s-s-om är äldre än mig.”
”Vad heter han?” sa mamma strängt och satte sig på huk för att kolla mig i mina rödsprängda ögon. Jag hulkade lite och snörvlade innan jag öppnade munnen igen.

”Niall Horan.”

 

Adriana Lloyd flyttade med sin mamma till Mullingar efter hennes föräldrar skiljde sig. Hennes mamma var ständigt upptagen med sitt jobb och efter den där dagen då Adriana kom hem med tårar bestämde sig hennes mamma för att det var sista dagen hennes barn skulle behöva bli ett offer för mobbning.

Adrianas största dröm är att bli skådespelerska och visa alla som mobbade henne att hon visst kunde bli något större än dom. Men när den värsta mobbaren utav dom alla är med i ett världskänt pojkband, som behöver skådespelare till sin nya musikvideo så måste Adriana göra ett val. Låta bli att ta jobbet eller gå dit och se till att hans liv blir ett helvette. Denna historian är bara ämnad för en sak: Hämnd...


Någon som är intresserad? ;)

Röstningen avslutad!

Röstningen är avslutad och Niall vann överlägset omröstningen om vem utav killarna som ska vara huvudrollen i nästa fanfic. Håll utkik! ;)

WTWC - Kapitel 46

Previously on WTWC:
”I want to go home.”
”Okay, to Zayn?”
”No, to you.” jag såg att hans ansikte sken upp och hade något helt annat i tankarna än vad jag hade och jag började skratta. ”I wanna kick your ass in billiard.”

 

Ett år senare

 

”Sweetheart, could you give me my phone? It's in my jeanspocket.” hörde jag Harry ropa från köket. Vi var äntligen tillbaka i Harrys familjs stuga och vi alla hade tagit upp det som en årlig tradition nu mera. Harry och jag hade varit här sedan igår för att göra allting redo för resten som skulle komma idag. Jag tog mig fram genom vårat stökiga sovrum och hittade Harrys jeans som hängde på en fåtölj.
”You got a text from Louis.” ropade jag tillbaka och kom ut till Harry i köket där han stod i bara boxers och gjorde frukost till oss båda. ”Here you go.” sa jag och gav telefonen till honom innan jag tog över matlagningen och han pussade mig på kinden.
”They will be here at four.” mumlade han och började skriva på sin mobil. Han la den på bänken och kramade om mig bakifrån under tiden jag vände baconen. ”What can we do for fun before? I want to spend some alone time with you.”
”We've been alone since yesterday afternoon.” sa jag och skrattade till och han pussade min nacke med lätta läppar och han träffade min svaga punkt. ”But...Eh... What did you have in mind?” han skrattade till för han kände att jag blev knäsvag där jag stod i hans t-shirt.
”What about the beach?” viskade han fram i mitt öra och jag fick hålla hårt i kanten för att inte trilla ihop som ett korthus.
”That... sounds nice.” sa jag och vände mig om mot honom. Han pussade mig på näsan och log utav min reaktion som hade varit att rynka på näsan. De alldeles för kända smilgroparna kom fram och pussade honom lätt innan han dog mig intill sig i en lång kyss.

 

**Flashback**

”What happened to Taylor?”
”Are you back together?”
”What will Simon say about this?” frågorna bara vällde över oss när vi skulle på en gala premiär i centrala London. Det var min första gång och jag var vätt skrämd på grund utav att jag var tvungen att bära högklackat. Självklart hade vi frågat Simon om jag skulle bryta några regler med att gå. Men han sa bara att jag inte skulle ta emot några pengar från någon så skulle allt gå bra. När bilen stannade hoppade Harry och resten utav killarna ut före mig och Zayn pussade mig lätt på kinden som ett lycka till innan han hoppade ut och Harry sträckte ut handen för att hjälpa mig ut. Stylisten som hade hjälpt mig på med denna hade nog aldrig tänkt riktigt praktiskt.
”You look so beautiful.” viskade Harry i mitt öra när vi började gå ner för röda mattan och bli fotade. Jag var glad över att Harry höll min hand nittio procent av tiden för jag blev totalt blind utav kamerorna som blixtrade mot oss. Självklart hade jag fortfarande inte vant mig och det kändes ur uselt att stå och le där och folk faktiskt ville ha autografer och bli fotade med en. Det kom ett jubel då när ännu en bil kom upp och ställde sig vid den röda mattan och ut kom Little Mix. Perrie vinkade glatt mot mig och kom trippande mot mig med rask fart innan hon slog armarna om mig.
”You look dashing tonight!” utbrast hon.
”Thanks, love your dress.” sa jag och kollade ner på hennes glittriga fodral.
”Have you seen Zayn?” frågade hon och jag kollade upp mot henne med ett leende.
”He's inside.” jag kollade bak på Harry som tålmodigt stod och väntade på mig. ”I'll see you inside.” sa jag och kramade om henne snabbt igen innan jag gick lugnt och metodiskt fram till Harry som sträckte ut sin hand och tog min. Vi gick in i aulan är vi fick välkomst drinkar och skulle mingla runt innan vi satte oss i den stora arenan.
”Have you heard anything from Jenny?” jag vände mig om och kollade på Zayn som stod var välklädd och jag bet mig lite i läppen för han såg rätt obekväm ut.
”Right now she's in Austrailia. She called in the middle if the night yesterday to give me an update about that she've seen a real kangaroo and that she will be done with her studies in a year.” Efter Jenny återhämtat sig från olyckan insåg hon att livet var för kort för att stanna på en och samma plats hela tiden. Zayn och hon gjorde slut där efter för att dom insåg varför de gjorde slut från första början. De var alldeles för lika och envisa vilket ledde till ett stort bråk om vem som skulle få välja teve program. Dom var minst lika mycket syskon som vad jag och Zayn var och det insåg dom väldigt snart.”Perrie is looking for you.” kom jag på efter ett tag då Harry och jag hade skålat med resten utav killarna, Danielle och Eleanor. Zayn höjde på ögonbrynen.
”But she was going with the girls right?”
”Yeah, they arrived a few minutes after us.” Det hade förvånat oss alla att Perrie faktiskt hade överseende med Zayns otrohet och övervägde att ge det en andra chans. Dock var Zayn som en liten betjänt för henne för att ställa allt till rätta igen. Man kan väll säga att de jobbade rätt hårt på det.

 

** End of Flashback**

 

”Are you sure about the dinner tonight?” Harry frågade mig medan vi gick hand i hand ner mot stranden.
”Yes, I mean. It's been a year. I think we should at least light the camp fire like we did last year at least. There have been so much changes.” sa jag och hoppade över en rot.
”Agree... Do you think Perrie will come?”
”Actually I do. They are really trying it out. I never saw that one coming.” konstaterade jag medan jag petade upp solglasögonen så att de satte sig på plats igen. Solen lös och gjorde vinden ljummen och behaglig och när vi kom ner till stranden var det minst lika folk tomt som förra året. När vi hade lagt ner alla våra saker och jag hade tagit av mig Harrys tröja som jag hade burit över min bikini så började jag springa mot vattenbrynet.
”First in to the water!” skrek jag och så fort jag kom med fötterna i vattnet kände jag Harrys händer om min midja som drog med sig ner min kropp under vattnet.
”Since when did you become so compeditive!?” utbrast han när han kom upp över ytan igen. Det kalla vattnet svalkade min klibbiga hud på en skönt sätt.
”I've always been.” sa jag och tog mina händer och låste dom runt hans nacke. Hans hår var rufsigt och blött av vattnet.
”I am so proud of you by the way.”
”For what?”
”You live your dream just as I do now and it only been a year. You've come so far. Like when I met you the first time. Do you remember that? On the airport?” jag nickade och kollade med kisande ögon upp mot honom. ”And you had so many secrets. I'm proud of you.” han la sina händer på min rygg och tryckte mig emot sig och tryckte sina läppar lätt mot mina.
”Look at you... Looking back in the time like that.” sa jag och flinade. ”Acutally I think it was you who encouraged me to actually open my mouth in the first place.” sa jag och släppte taget om honom och sjönk ner i vattnet som nu verkade varmare än luften.

 

**Flashback**

 

”You'll fix this.” mumlade Simon i mitt öra när vi stod i finalen och väntade på resultatet. Den där obehagliga musiken spelades upp i högtalarna och jag såg Harry göra tummen upp mot mig där han satt i publiken. Zayn satt och bet på sina naglar och jag försökte låta bli att himla med ögonen. Antingen skulle jag komma etta eller så skulle jag komma två ikväll och gav var mer än skräckslagen när den där irriterande musiken började spelas och stannade tvärt.
”Winner of this years X factor is....” började programledaren och kollade med lurig blick mellan mig och Mary Young som var i kategorin över tjugofem. ”... Mary Young!” Jag kände att jag blev jätte besviken när jag hörde Marys namn ropas upp men jag log så gott jag kunde och klappade. Jag gick fram och kramade om henne och viskade grattis i örat på den gråtande Mary.
”You really deserve it.” nästan skrek jag över publikes skrik.
”Alison, come over here.” sa programledaren och Simon la en arm runt om mina axlar. ”What do you have to say?”
”Ehum... I am so happy that my friends forced me this summer to actually sign up for this and I want to thank Simon for being a really super mentor and all those people out there that supported me.”
”What will happen after this?”
”Ehum... I have no idea actually. Tonight I will be celebrating with my friends, boyfriend and family. So there's no tomorrow for me right now.” sa jag och skrattade till.
”Simon. What do you have to say to Alison?”
”That I won't let Alison go this easy and it's only the beginning for her. You haven't seen the last of Alison James.” sa han och log.
”Thank you, Alison! Give it up for Alison James one last time!”

 

**End of flashback**

 

Simon hade gett mig ett skivkontrakt på hans skivbolag och jag hade varit förband till killarnas lilla turné i Storbritannien. Med pengarna jag fått ihop så köpte jag en lägenhet till pappa och jag flyttade faktiskt ut så fort jag blev arton och flyttade in hos Harry. Vi båda var borta rätt ofta och han gillade inte att jag stannade hemma ensam så när han kom tillbaka så fixade han extra säkerhet och jag fick till och med en hund som höll mig sällskap. Jag blev riktigt irriterad över att han fortfarande inte fattade att jag faktiskt hade kunnat försvara mig själv men självklart köpte han en rottweiler som käka som en häst och snarka värre än Harry.
”Was it okay for your mum to take care of Spooky?” frågade jag medan vi stod i köket och fixade hemlagad pizza medan resten höll på att packa upp och duka. Spooky var rottweilerns namn eftersom jag tyckte från början att han var smått läskig när han stod på min mage på morgonen och stirrade på mig tills jag tog initiativet att gå upp.
”Yes, she loves him.” sa han och skrattade till innan han började riva ost.
”Hey, Aly! Please tell me that I won't be needing earplugs tonight?” Niall kom in i köket. Niall skulle bli tvungen att sova tillsammans med oss under de nätterna vi var här.
”I promise, pinkyswear.” sa jag och log mot honom medan jag sträckte ut mitt lillfinger. Han slöt sitt lillfinger runt mitt och log stort.
”No, Aly action for you to night, mate.” sa han och skrattade högt och Harry höjde på ögonbrynen.
”Oh, I've got some power at least.”
”Wait.” avbröt jag killarnas dirty talk. ”Aly action?” sa jag och kollade på Harry som nu blev lätt röd om kinderna.
”Oh, he tells Nialler about the Aly action... A lot!”
”Oh, my god! Harry!” sa jag och gömde mitt ansikte. ”Boys” muttrade jag.

 

När vi käkat satt vi ute på terrassen och åt chips och sjöng till Nialls och mitt gitarrspelande. Jag satt i Harrys knä och hans armar vilade runt min midja medan jag fingrade lite på strängarna.
”I can't believe that so much have changed since last year.” började Liam. ”Do you got a story for us this year, Alison? Maybe a happy one?” Louis slog honom i bakhuvudet för att vara lite okänslig och jag bara skrattade och satte ifrån mig gitarren.
”Actually I do.” sa jag och log mot dom.
”Not another sad storry I hope. I don't think I've started to cry to everything.” utbrast Zayn. ”I sat yesterday and was crying to Mean Girls.” alla började skratta och jag rufsade till Zayns hår och han dök efter mig men Harry var snabb nog att dra mig undan och Zayn rättade istället till sitt hår.
”Okay, tell us your story.” sa Eleanor. ”Does it have a happy ending?” frågade hon förhoppningsfullt.
”It doesn't have an ending yet.” sa jag och log mot henne. ”Okay, so there was this girl. She was poor and only lived with her dad. One day she got reunited with her old friends that teached her to open up and start living her life.” sa jag och alla satt tysta och kollade antingen på mig eller på elden. ”She met this guy and she was afraid to show her feelings. But after a while she opened up and two worlds collided.” jag kände greppet om min midja hårdnade till lite. ”But he broke her heart... Heartbroken she started to live her dream as a singer and came second in a song competition and the boy healed her heart again. During this journey she got friends that's more of a family to her. All the old scars have healed but they remain as a reminder that everybody get hurt. But it wouldn't be much of a fight without some battle scars.” sa jag och skrattade till och alla kollade mot mig nu. Eleanor, Louis, Liam, Danielle, Niall, Zayn, Harry... Hur kunde jag vara så lyckligt lottad. Kanske denna historian skulle få ett lyckligt slut i framtiden. Kanske jag skulle få en familj i framtiden som var utav mitt egna blod. Jag bara längtade efter att få se vad världen hade att erbjuda med Zayn som min bror, Jenny som min syster och Harry som min kärleksfågel. Jag mina ögon tårades smått. Jag skulle aldrig bli lyckligare än vad jag var just nu, jag var inte ensam längre. ”Like Mr. Simon Cowell use to say...” sa jag och skrattade till för mig själv. ”... This is only the beginning!”


Det var den sista delen utav When Two Worlds Collide! Tack till alla som har läst! Skriv gärna era tankar om berättelsen och watch out! För inom kort kommer det att komma en inledning på en helt ny Fanfic, The Revenge!

Puss på er ;*

/ Amanda

 

WTWC - Kapitel 45

Previously on WTWC:
“Okay, Hazz, I won't go over there because she is absolutely furious with me right now. So I'll give her some space.” I decided and Harry nodded once before he started to walk towards Aly and that other guy. Aly didn't pay any attention because she had her back towards Harry so he could sneak up easily behind her if the other guy didn't decide to tell her.
“This will be fun to watch.” I murmured to myself after taking a seat on a big black box.

 

”The ones who's in duell tonight is, Chase and Lollitas.” Jag andades ut när jag kom av scenen och ännu en vecka hade jag klarat mig utan någon duell. Lucy åkte ut första veckan och nu är det bara jag och Chase kvar i Simons grupp. Vilket gjorde Simon mer och mer stressad dock han sagt flera gånger att han känner sig säker där han sitter just nu. Resten utav juryn gjorde det inte bättre att stressa upp den redan stressade Simon. Han visade inte det och det störde mig då jag frågade hur han mådde och så sa han att han mådde bra!
När Chase kom av scenen i slutet på showen som kvällens förlorare var han inte glad.
”You made it to week four, Chase. You should be happy.” utbrast jag.
”Easy for you to say!” spottade han mig nästan i ansiktet. ”You've got your pretty boyfriend and your famous friends. You will be famous anyway for hooking up with One Direction.”
”Don't you drag in my friends to this.” morrade jag. ”Don't you even mention them!” varnade jag.
”Why not? It should be an rule against famous people to even be in this competition.” fortsatte han och jag önskade att jag hade en pistol så jag kunde skjuta ett hål i det redan tomma huvudet som var täckt under det där ljusbruna håret.
”So you think I have no rights to be here then?” morrade jag. ”You are a really good friend you know that, asshole.” sa jag sarkastiskt och gick ett halvt steg närmare honom.
”What did you call me?” han tog tag i min arm och jag kollade honom rakt in i ögonen med ett stort hat i mina ögon.
”Get your hands of me...” sa jag och betonade varenda ord.
”Why don't you make me, bitch?” han hånlog mot mig och väntade på mitt nästa steg.
”I don't want to hit you.” mumlade jag.
”Scared?”
”I don't want to hit you.” sa jag högt nu och kollade honom trotsigt in i hans ögon.
”No, but I want to.” hörde jag en bekant och raspig röst bakom mig och det enda jag han se var en knytnäve flyga en halvmeter ifrån mitt ansikte och träffade Chase rakt på kindbenet. Jag hoppade bakåt utav ren reflex och fick upp mina händer över munnen i ren och skär skräck. Min reaktion fick mig att stelna till och jag kollade bara när Chase slängde sig över den krulliga killen som krossade mitt hjärta i minst tusen bitar. Det var först efter ett tag då när Chase fick in en träff på Harry som jag insåg att jag måste ingripa. Två studiomän kom före mig och började brotta bort dom från varandra och jag ställde mig mot Harry. Han stod och flåsade och tog sig för sin röda kind medan han kollade på mig. Adrenalinet föll på att sköljas ur min kropp och jag kände att mina tårar börja krypa ut från tårkanalen och jag bet mig lite i läppen.
”What's wrong with you!?” skrek jag mot honom med darrande röst innan jag knuffade mig förbi Harry och började springa där ifrån och hittade bakdörren ut i en gränd bakom arenan. Det kändes väldigt smutsigt här ute och det var riktigt mulet precis som om det skulle börja regna igen vilken sekund som helst. Det var redan blött på marken med några vattenpölar här och var. Jag kollade mig runt omkring och såg att det var mist tre olika sorters containers med stora svarta sopsäckar. Jag satte mig på huk mot den teglade väggen och slog mina bara armar om mig själv och gömde mitt ansikte. Hur kunde jag vara så dum och komma ut hit? Det var redan slutet på sommaren och kylan trängde in i min klänning. Den var rätt kort och slutade ovanför mina knäskålar och sedan en linnes liknande överdel med breda band över axlarna. Det som var ännu mer dumt av mig var att jag hade sparkat av mig mina högklackat efter jag kommit av scenen och nu kände jag den blöta asfalten under mina fötter. Jag snörvlade lite och tog upp huvudet och kollade på staketet som var på andra sidan gränden. Bakdörren öppnades och Harry kom ut och sökte med ögonen genom gränden tills han fick syn på mig och började gå mot mig och jag reste mig upp.
”Why don't you just go away, Harry?” sa jag trött och började gå längre ifrån honom. Jag kände att det började droppa från himmeln och det gick en ilning i mina fötter av kylan från asfalten och vattnet.
”Alison. Please stop, I won't stop trying to talk to you til you hear me out for real.” Jag vände mig om och drog undan en slinga fuktigt hår.
”What are you going to tell me, Harry? That you feel sorry for me? That you are sorry that you got caught?” han hade också stannat nu och dropparna från himmeln kom oftare nu och gjorde så att mina tårar smälte in med regndroppar som fastnade på mina kinder. Enda skillnaden var att mina tårar skapade grå ränker efter sig.
”No.” började han och började sakta gå närmare mig. ”I am going to tell you that I am really sorry. I didn't know what I signed up for and when Taylor told me to kiss her I didn't have a choice.”
”Everybody's got a choice.” muttrade jag surt.
”No, I didn't. But as fast as I got to know about that part I wanted to call you... to explain but I couldn't. This industry is the most mental place I've ever been in and you've kept me grounded.”
”I would have understood if you told me what was going on. But you didn't. You broke my heart. I... I realized that... that everybody was right about you. You were even worse than what people told me.” Jag huttrade till nu när regnet hällde ner över oss och mitt plask blöta hår låg tryckt mot mitt ansikte. Harrys krulliga hår var inte livligt utan låg platt på huvudet.
”What can I do to make you believe me?” frågade han desperat och nu stod vi bara en meter ifrån varandra.
”G-o-o back to your fake relationship. And leave me alone.” sa jag med skakig röst. Jag visste inte riktigt längre om det var på grund utav att jag var så pass nerkyld eller om det var för att jag grät.
”Don't you dare... Say that again.” morrade han nu. ”If there's something I won't do... Then that's it.” Jag skakade trött på huvudet.
”I opened up to you. After ten years I opened my heart up to someone and when I do I get reminded of why I closed from the beginning.” Jag kollade in i de sårade gröna ögonen medan jag pratade och jag slog mina armar om min blöta klänning. Efter ett tag bröt jag ögonkontakten och kollade ner på mina nästan blå fötter och när jag kollade upp igen hade Harry någon slags svart larv på överläppen. ”What are you doing?” sa jag förvirrat.
”Trying to make you smile.” började han med en mexikansk accent och jag kunde inte låta bli att le lite olyckligt. ”I love your smile, your eyes. Everything about you. I love you, Alison.” Han lät uppriktig och jag blev röd på kinderna. Jag kollade på honom igen och regndropparna föll ner på mitt ansikte. Mina tankar var som en enda klump just nu och jag kunde inte riktigt veta hur jag skulle reagera för än jag gjorde det jag längtat efter så pass länge på nu. Jag sträckte mig efter honom drog bort mustaschen och lät den falla i en vattenpöl innan jag tog mina armar runt om hans hals och tryckte mina frusna läppar mot hans. Hungern efter honom eldade upp inom mig och alla fjärilarna i magen vaknade till liv.
”Damn, your cold.” viskade han mot mina läppar.
”Shut up, and kiss me.” muttrade jag tillbaka och han log så att hans skrattgropar syntes och började kyssa mig och jag kände hans händer vandra ner för min rygg, över min rumpa och tog tag i mina lår och jag gjorde en ansatts och hoppade upp och låste fast mina ben runt hans midja. Hans händer stannade vid min svank och höll mig tätt intill honom medan vi fortsatte kyssa varandra i regnet. Tillsist var vi tvungna att sära på våra läppar för jag fick inte någon luft genom min näsa längre och jag la huvudet på hans axel och pussade hans hals med lätta läppar.
”You are really cold, Aly. You need to get warm.”
”Haven't you learned that body heat is the best way to warm a person.” sa jag och han satte ner mig på marken igen.
”I've heard that.” sa han och skrattade till. ”But I think it only work without the clothes.” sa han och flinade. ”But come on. We have to get back inside.” han la en arm runt mina axlar och pussade mitt blöta hår.
”Wait... I have to know something first.” sa jag och stannade upp och vände mig mot honom och granskade honom uppifrån och ner. Alla hans kläder var mörka efter regnet han såg lätt orolig ut för vad jag skulle säga. ”What will happen to the contract between you and Taylor?”
”It's broken because I couldn't go through with it.” jag nickade långsamt och försökte tänka rakt.
”Will you be meeting her again?” frågade jag osäkert.
”I don't know, Alison. But I won't do anything because I found a girl who makes me happy and I won't let her go. Ever! I promise.” sa han och tog mitt huvud i sina händer och fick mig att kolla honom rakt in i hans snälla ögon.
”What about the tattoo?” sa jag efter ett tag och han såg oförstående ut på mig. ”Your tattoos you got in New York.” sa jag och pekade på hans bröst och han släppte mitt huvud och drog upp sin tröja som avslöjade hans muskulösa överkropp och två fåglar på hans bröst.
”These are not to Taylor, Alison. I got them as a surprice for you.” jag tog upp min ena iskalla hand och han grimaserade när mina fingrar nuddade hans hud. Jag skrattade till lite medan jag följde konturerna med fingertopparna. ”They are lovebirds.” fortsatte han. ”When they find their mate they stick together the rest of their lifes and when one of them dies the other one gets so sad that it dies of depression.” Jag kollade tog bort handen och han drog ner tröjan igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”I love you too.” sa jag efter ett tag och såg ett leende sprida sig över hans ansikte och jag brydde mig inte längre om kylan.
”Do you like it?” frågade han innan han tog in mig i en kram.
”I love them.” sa jag och kramade honom tillbaka. ”Though, please if I die you have to keep living for both of us.”
”Will you do the same for me then?”
”I can't promise that.” nästan viskade jag mot hans bröst och insåg att jag skulle inte kunna leva utan honom nu.
”Good, because I would never live with myself if something happened to you even though it wouldn't be my fault.” sa han och böjde sig ner och kysste mina bara axlar lätt. ”And now we have to get back inside so you won't die in some sort of pneumonia.” sa han och tog min hand och flätade samman våra fingrar och vi öppnade dörren och gick in i värmen som slog mot mig.
”Where have you guys been!?” utbrast Simon och kollade på mig. ”Oh, my god. If Aly get sick now I will personally shoot you, Harry.” sa han irriterat och ropade till sig hjälp för att få mig torr. Harry höll sig till mig resten utav kvällen utan att släppa mig med sina ögon. En gång var han tvungen för jag fick byta underkläder också men så fort jag var torr och ny sminkad så kom han fram bakom mig och kramade mig bakifrån där jag stod.
”Beautiful.” viskade han i mitt öra och det gjorde mig knäsvag. Han hade själv hunnit byta om och föna sitt hår så även han var torr. Han kollade på oss i spegelbilden.
”Do we have to stay?” frågade jag och vände mig mot honom.
”I don't think so, why?”
”I want to go home.”
”Okay, to Zayn?”
”No, to you.” jag såg att hans ansikte sken upp och hade något helt annat i tankarna än vad jag hade och jag började skratta. ”I wanna kick your ass in billiard.”


+12 kommentarer tills den allra sista delen kommer upp! :')

WTWC - Kapitel 44

Previous on WTWC:

From: Anonymous
Alison, please hear me out! I beg you! This is not what it seems. I know Zayn told you about the deal and it was just a deal. Nothing else. Please, come to this adress at three p.m tomorrow. / Harry

Jag kollade länge på den bifogade adressen innan jag stängde av mobilen och slöt mina ögon och beordrade mig själv att somna.


“Do you think she will ever forgive me?” I asked Mr. James as we sat down in the living room the night after. It've been a long day and Aly haven't been around since last night when she ran out the door. Danielle called me last night to tell me she was sleeping there to get some space between me, Jenny and Harry and a part of me wanted to run over there but as a direct order from Danielle and Liam it wouldn't be a good idea. She needs to focus on the competition and not everything else. So she wasn't going to come of til she's done. Liam was over before to pick her things up so he could drive her to the X factor hotel.
“She loves you and you know that. She'll come around but you have to give her some space sometimes. You are always forcing things on her and you forget how much she've been through.” Mr. James answered as he was drinking his beer.
“It will be harder to contact her now when she's isolating from her reality.” I murmured under my breath.
“I know, Zayn. You always wanted to protect her when she was little but don't you remember that time she was so mad at you that you had to walk a mile to get home because she told me you wouldn't come with? It's just a security mechanism in her head to run as fast as she can't stand it. And it's partly my fault.”
“Well. Yeah, I remember that...” I said and closed my eyes for a bit.

I didn't hear anything from Alison the latest couple of weeks. Of course I had to travel with the lads and promote the album and then do some photoshoots and I was exhausted the most of the nights. But every time it was X factor we all were sitting down and cheering Aly on even though she couldn't hear us. She was absolutely amazing and she never got to the bottom. She stayed on top and were poring her heart out and I could see that some of the songs actually were dedicated to some of us. Jenny had to visit the hospital at least three times a week and I was there to support her through every time I was back in town. But we weren't quite together as a couple as we were before the fight and the accident. Jenny agreed on taking a break so she could sort things out on her own but still we were close friends so we could hang out and watch movie those rainy days.
The fouth live shows were tomorrow and the guys and I had a bit of a disagreement whether we were going through with the plan or not.
“You two have to understand. You didn't see how miserable she was when Dani and I picked her up that night.” Liam complained as we were taking a break from the rehearsal.
“But we need to sort things out with her.” I said and pulling a hand through my hair. “At least we owe Harry that because she wasn't in the best mood when he got there last time.” Harry smiled thankfully as his phone started to ring and his eyes widened. “Is it Taylor again?” I complained. “Isn't she understanding that it was a PR trick from her management?”
“Apparently not...” He murmured under his breath before pressing the green button and listened for a while. “I can't go through with it, Taylor. How many times do I need to tell you? I am not interested in you or the deal. Tell your manager to call ours and they can sort that one out on their own.” He listened for a while. “Yes, I do! So stop calling me because it will always be her.” Harry hung up on her and took a deep breath.
“Okay, that was awkward.” Niall said as he took a bite of his pizza slice.
“I think we should do it.” I said and then the arguing was on! “Hey!” I had to shout to get everybodys' attention. “Let's have a vote. Everyone who wants to go through with this raise your hand.” Harry, Louis and I raised our hands but Niall and Liam wasn't even hesitating. “Niall?”
“I've been talking to her these last couple of weeks and she's not happy with him. So if you two,” he said and pointed at Louis and I. “...now want to see how Harry get's beaten by a ninja girl then fine.” He suddenly realized what he just said himself and I raised his eyebrows. “You guys are right!” he outburst and raised his hand. “This will be fun!” he continued and started to do an evil laugh.
“You guys are so insensitive!” Liam started of.
“Hey, Liam. Who doesn't want to see that fight?” I said and smiled at him and he started to think but after a while even his hand was up in the air. Everyone was on it! Now we only had to set it in motion...

The day of the performance was just like every other performance. We had a soundcheck and did our best to not joke to bad about all of the tonights event because we saw that Harry was really nervous and I felt a bit nervous myself. The management wanted us to preform twice with 'Kiss you' and 'Little Things' which wasn't a problem. We bought a couple of extra tickets to Danielle, Jenny and Eleanor so they could sit in the audience as well to enjoy the show.
We thought that it would ease up Aly a bit before so she could talk to her girlfriends so they could pass on damage control. To Harrys relieve he didn't need to wear that stupid mustache that Louis have complained about all day long.
“I am not going to wear it!” Harry protested as Louis was going on and on about how much more fun that would be. To stop his complaints, Harry took the damn mustache and pressed it down in his pocket in his trousers. “Happy now, boo bear?”
“A lot, Hazz.” Louis said and smiled while I just rolled my eyes.
“So I paid the security guy on the other side to let you through after our last performance. Now we just have to hope that Aly isn't in the bottom two and that nobody asks us about Aly. And if they do! Make her look good. Okay guys?” I said as I was trying to tie my shoes and talk at the same time. Someone knocked on the door and a woman came in.
“You are on in ten minutes.” she noted us and we nodded and she disappeared again just as quick as she came.
“Okay, guys. Let's do this.” Niall said as he was watching him self in the mirror one last time before stepping out the door and we all followed his lead. Watch ourselves in the mirror and then starting to walk out the door. Let's get this show on the road.

It felt like I've come back home when I came out on the familiar stage together with the guys. The crowd went crazy and it was a total adrenalin rush to see all those screaming fans. During the performance I forgot all about the problems backstage that was waiting for us to come back. When our last song was sung and everything was done the interviewer guy came up to us in his tux.
“How does it feel to stand on this stage?”
“It feels like home. Everything started here.” Liam took the lead.
“And you guys know, Alison James. Right?”
“Yes, we do. She's an amazing girl and she really deserves this.” Liam continued.
“For how long have you known her?” I knew that question was for me and I put my microphone to my mouth and inhaled.
“Erh... It've been for a really long time. We went to kindergarden together so she's like a sister to me.” I explained to not show any emotions about what was going on backstage.
“Okay, so what will be the best advice to all our contestants tonight?”
“Be yourselves and just basically...” Harry said
“...have fun.” Niall finished his sentence and we all smiled.
“Well, thank you guys. Give it up for One Direction everybody!” We walked of the stage and were relieved that this was over and that Aly still wasn't in the bottom two. The others started to talk and distract the others while Harry and I started to travel our way through the studio to the other side. It wasn't pretty when some of the families realized that we were there and we had to start doing some running and a big sized mother started to run after us like a crazy person. But after a while we came to the security guard that I paid earlier.
“I'll get in so much trouble if Mr. Cowell finds out.” he murmured before he took his keys and unlocked the door.
“We won't tell. Thanks!” I said and sneaked after Harry in to the gigantic room with microphone equipment and instruments that was going on and off stage during the performances. “There she is with that other guy I talked about...” I didn't have to finish because someone crossed out path and it wasn't any other than Simon Cowell himself.
“Hello boys.”
“Shouldn't you be in stage?” Harry stuttered and flipped his annoying hair. I was really happy that he actually showered to this event even though it didn't matter now because he was just as sweaty as the rest of us.
“I went to the restroom. Now, what are you doing here?” I didn't paying any attention because my eyes were on Aly and she was in some sort of fight with that creepy dude that was on her the other day. Harry didn't respond either and I kind of guess that he had his eyes in the same direction as I did.
“Mr. Cowell. You have to get back to you seat.” A lady with headset said and pointed at the direction where the stage was.
“Don't do anything stupid.” Simon only said before he had to go back to his seat and left me and Harry alone once again.
“Okay, Hazz, I won't go over there because she is absolutely furious with me right now. So I'll give her some space.” I decided and Harry nodded once before he started to walk towards Aly and that other guy. Aly didn't pay any attention because she had her back towards Harry so he could sneak up easily behind her if the other guy didn't decide to tell her.
“This will be fun to watch.” I murmured to myself after taking a seat on a big black box.


+12 Kommentarer till nästa del! ;)

Del 1 av 3 innan fanficen är över! :/ sorgligt!

Tre Kapitel kvar!

Så nu är det snart över för When Two Worlds Collide! 
Och jag kan hålla med om att det känns lite sorgligt faktiskt! MEN det måste ta slut någon gång. DOCK så har jag en ny på gång som kommer att komma up inom kort efter jag har avslutat When Two Worlds Collide. Om ni nu är intresserade förståss! OM ni är intresserade! Så kommentera på detta inlägget! 
 
Men sen är det också såhär att ni har varit så underbara så ni får välja vilken som kommer bli min nya huvudroll! Så ni har två röster var att rösta på vilken utav killarna som ska bli den nya huvudrollen. Pollen finns till höger i menyn allra överst!
 
Så rösta på! ;*

WTWC - Kapitel 43

Previously on WTWC:
”Hi, Aly.” sa hon och log tveksamt mot mig och ett tag kändes det som ett spöke hade visat sig för mig och mina knän vek sig under mig och jag var glad att Liam var där så jag kunde hålla i honom. Men snart visste jag inte vad som var upp eller ner längre utan allt blev svart och det enda jag hörde var panikslagna röster.

 

Jag vaknade upp några sekunder senare på golvet med alla ansikten kollade på mig.
”Good job, both of you.” muttrade pappa. ”But I told you. She would wake up a couple of minutes later. She has a bad experience by surprices.” Jag kollade på dom medan dom stod över mig och grälade om vems fel det var.
”Hellooooo!” utbrast jag. ”Are you just going to stand there or are you going to help me up?” dom bara kollade på mig med oroliga ögon och jag suckade trött. ”Just move!” sa jag trött till sist och hävde mig upp på fötterna på några sekunder och tog mig för huvudet. Självklart hade jag rest mig för snabbt och alla var på mig och beordrade Niall att bära mig till soffan. ”No, stop it. No more Niall express!” klagade jag och slog bort alla händer som försökte hjälpa mig och började leta efter ansiktet som hade gjort så jag svimmade. ”Where is she?”
”I'm here.” ropade hon från soffan och jag gick fram för att kolla närmare.
”Jenny, what are you doing here and what the hell is going on!?” sa jag och slog ut med armarna och jag tänkte inte bry mig om att pappa ville att jag skulle vårda mitt språk.
”I got a call yesterday afternoon from Jennys mum.” började Zayn och satte sig ner i soffan bredvid Jenny. ”She had been woke up a couple of minutes after we got kicked out of the hospital. They didn't know what was going on because it's a miracle that she's even awake.”
”I could hear you...” muttrade hon surt.
”You what?” jag var chockad att Zayn ens hade vetat om detta hela dagen och ändå inte sagt något till mig.
”You called me Jenny Benny, Al. Bitch you know how I hate that. And Zayn, it was me who smashed that boys face. My mum grounded me for like a month.” Jag tror nog vi alla bara satt där och kollade på henne och jag var nog den som hade mest svårt att inse att hon var här. Allt blev tyst och jag såg att resten backade undan från mig, Zayn och Jenny och började göra i ordning för någon slags middag som alla hade fixat ihop. ”Say something, Alison.” mumlade Jenny fram och jag slutade bita på min läpp som jag inte ens tänkt på att jag började med.
”I'm...” började jag och kollade ner i mitt knä och sedan upp på henne igen. ”...I'm glad you are okay. Releaved.” sa jag och låste in mina känslor i en liten box inom mig och ställde mig upp för att gå bort till dom andra och hjälpa Danielle att duka.
”Releaved?” utbrast Jenny som nu stod upp vänd mot mig. ”Is that it? Not I was so worried or I would never stand living without you?” Jag bet mig i kinden och kollade tveksamt mot henne.
”I was worried. And I'm sure it would be hard living without you, but at least if I were in your position I would want my family and friends to live a happy healthy life. Not die. And that you have the guts to show up tonight, after how we left everything before I left, how you didn't even bother to call me back to say you're sorry or even tell me that you were alive...” Jag kände att min röst darrade och jag försökte andas lugnt.”...that just another proof how bad you really know me.” Jag tog upp min jacka som jag tappat på golvet när jag svimmat och satte på den. ”I am so sorry that you all went through all this trouble to do this for me. I love you to pieces. But I need some air. Excuse me...” sa jag och vände ner huvudet och öppnade dörren och där stod den jag absolut inte ville träffa någonsin igen. Hans hand var upphöjd för att börja knacka på dörren och var lika chockad över att se mig som jag var att se honom. Han var precis så där älskvärd till utseendet som sist jag såg honom och hans gröna ögon var uppspärrade utav chock och visste inte riktigt var han skulle ta vägen. Jag vände mig om och såg att alla stod tysta och kollade på mig och jag kollade med tårar i ögonen på Zayn och man såg att han kände sig skyldig. Jag skakade bara besviket på huvudet och vände mig om mot den chockerade Harry igen och tryckte mig förbi honom och började gå ner mot hissarna.
”Alison. Stop!” hörde jag Harry ropa efter mig och jag ignorerade honom och började gå snabbare. ”I love you!” Skrek han nu och jag vände mig rasande om och kollade argt mot honom.
”Don't you dare lie to me!” skrek jag och vände mig om och sträckte upp långfingret och vände det mot honom innan jag gick in i hissen.
”Harry! Don't!” hörde jag Louis röst och jag kände att en sten föll från mitt bröst när hissdörrarna stängdes och det kändes skönt att komma ut i friska luften trots att det regnade. Det var verkligen inte lägligt att ens vara uppe vid denna tiden om jag nu skulle vara med i resultats showen i morgon. Det var rätt sent trots allt och gatorna var tomma medan jag gick ner för gatan och in i en park som jag hade sett för någon dag sedan från balkongen. Jaha.... Vad skulle jag nu göra? Jag kan inte gå tillbaka till lägenheten och jag kunde inte heller åka tillbaka till våran gamla lägenhet för jag hade glömt min väska innanför dörren hos Zayn. Dock var jag glad över att min mobil fortfarande låg i jackfickan och jag satte mig ner på en bänk och kollade min mobil. Det började konstant poppa upp nya meddelanden.

 

From: Zain Malik
Please, forgive me! Come back. X

 

From: Danielle
We are worried. Please at least text me back! Love you.

 

From: Zain Malik
Please, answer me!

 

From: Nialler
I told them it was a bad idea...

 

From: Jenny Meester
Come back. We need to talk...

 

From: Danielle
You want to sleep at out place? X

 

Jag kollade ut över den mörka parken och kände en ilning. Varför hade jag kommit hit? Detta var en riktigt dålig plats att vara på just nu och ändå så var jag här.

 

To: Danielle
Meet me outside the park.

 

Jag reste mig upp och började gå mot utgången och jag möttes utav Liam och Danielle som stod och höll om varandra och när dom fick syn på mig särade dom på sig med en kyss och Danielle sträckte ut en hand till mig och Liam la sin arm runt om mig.
”Let's go home.” sa Danielle och styrde mig till en Audi som stod parkerad längre fram. Normalt sätt skulle jag varit extrem imponerad över bilen men hoppade bara in i baksätet.
”Please, don't tell Zayn, Jenny or Harry where I am.” sa jag lågt när Liam hade börjat köra längs gatan bort från Zayns lägenhet.
”Are you sure you shouldn't at least text Zayn? He's pretty worried.” Liam kollade oroligt mot mig i backspegeln.
”No, he was the one who said there wouldn't be any Styles. Sorry that I ran out before we could eat.” sa jag skuldmedvetet.
”It was very stupid of him.” höll Danielle med och kollade bak på mig. ”It's okay, we took some with us home if you are hungry.” jag log mot henne och nickade. ”You still don't have twitter right?” frågade hon tveksamt när hon började knappa på sin mobil.
”I got one. But I don't use it. It have been all too much and the x factor got me one to conect with the fans.” sa jag och kollade ut genom fönstret.
”What's your name?”
”It's not the right time, love...” mumlade Liam och la en hand på hennes lår vilket fick mig automatiskt att kolla bort direkt för det påminde mig för mycket.
”I am just trying to drop the subject and think about something else. She has a huge day tomorrow and she shouldn't even be in this position right now. She should be focused.”
”She can hear you.” sa jag och höjde ögonbrynen. ”And she knows that she's not in the right place right now. But she is working on it and she is very thankful to you for letting her sleep at your place tonight. So now... Can we stop talking like I'm not here?” frågade jag och skrattade till.
”No problem.” sa Liam och skrattade till. ”She still got the humor right.” han svängde in på en uppfart till ett jätte snyggt hus med olika färgade tegelstenar. Det var ett klassisk brittiska stilen och när man kom in i huset var det minst lika stort och flott som resten utav husen jag sett de senaste månaderna. Men det var också det som var mest hemtrevligt. Danielle och Liam hade lämnat mig för natten i deras gästrum och de hade bäddat rent sängen och Danielle hade gett mig något att sova i och ombyte till i morgon så låg jag där i sängen med Danielles nattlinne på mig. Jag låg och kollade upp i taket och önskade att jag hade chansen att försvinna. Men hur mycket jag än skulle fly så hade mina problem hängt med mig. Om jag så var i djupaste Afrika så hade jag ändå blivit påhoppad utav antingen galna fans eller så hade Zayn hittat mig med hjälp utav värsta djungel telegrafen. Han trodde antagligen att han har blivit nya Sherlock Holmes och det störde mig. Jag tog upp mobilen igen och såg att jag hade fått massor med sms från Zayn och Jenny. Jag tryckte bort dom snabbt och hittade även ett från Harry. Mina fingrar tvekade innan om jag skulle radera smset eller läsa det. Men jag bestämde mig för att trycka upp det.

From: Anonymous
Alison, please hear me out! I beg you! This is not what it seems. I know Zayn told you about the deal and it was just a deal. Nothing else. Please, come to this adress at three p.m tomorrow. / Harry

Jag kollade länge på den bifogade adressen innan jag stängde av mobilen och slöt mina ögon och beordrade mig själv att somna.


+12 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 42

 

Min skräck över att den dagen skulle komma höll mig vaken de senaste nätterna och Zayn har fått stå ut med att vara vaken minst lika många nätter för att lugna ner mig. Dock flög han i väg ett par dagar med killarna till Tyskland och Frankrike så ibland fick jag försöka lugna ner mig själv. Men mitt sjätte sinne pirrade lite när det kom till Zayn och hans mystiska sätt att sluta övertyga mig om att Harry faktiskt vill ha just mig. Zayn är ingen som ger upp i första taget och just därför gjorde det mig ännu mer misstänksam när det helt plötsligt skulle ställas till med en spelning utav One Direction fjärde live showen. Simon hade sagt till mig att jag inte skulle oroa mig för Harry och att vi skulle befinna oss på två helt olika ställen utav platsen. Vilket kändes bra på ett sätt men det fick mig även att stå ut med att andas samma ventilerade luft som honom i tio timmar.

”And we are live in five, four, three...” började studio chefen räkna ner och alla blev helt tysta för att vi inte skulle höras allt för mycket ut. Chase stod några meter ifrån mig och log vänligt mot mig när han såg min skrämda blick. Jag kollade generat ner och la märke till att någon stod precis intill mig.
”Lucy, are you okay?” väste jag för att vara så tyst som det bara gick.
”I'm okay, but nervous. Aren't you?” och jag nickade bara till svars till den mörkhåriga korta tjejen.
”Alison,” en kvinna i headset började dra mig mot linjen jag skulle stå vid innan Simon kallade upp mitt namn och jag skulle gå ut genom dom stora portarna. ”You are you after one of the groups.” Det var en onödig information för det visste jag redan. Vi hade gått igenom schemat minst tio gånger innan och jag var den andra som skulle upp på scenen. Tiden gick alldeles för snabbt för helt plötsligt fick jag min mick i handen och upp placerad på platån som ledde ut till publiken. Jag kunde höra suset från publiken och jag hörde sedan att min bakgrunds musik började med introt och dörrarna öppnades. Mina ben var stela som träpinnar i min svart gråa klänning som jag verkligen gillade.
”He left no time to regret, kept his dick wet, With his same old safe bet, Me and my head high and my tears dry, Get on without my guy.” började jag sjunga och gick ut på plattformen som vi hade övat in och jag kände att släpet och klackaskorna fick mig att sakta ner takten. Jag såg absolut ingenting för stålkastarna och det var en lättnad, det fick en att känna sig mer ensam här uppe. ”You went back to what you knew so far removed, From all that we went through, And I tread a troubled track, my odds are stacked, I'll go back to black.” trots jag varit och arbetat med denna sången i mer än en vecka förstod jag helt plötsligt att låten handlade om mitt pågående liv. Eller det som var med Harry vill säga. Jag tog styrkan från min ilska och kände att jag växte helt plötsligt på scenen. ”We only said goodbye with words, I died a hundred times, You go back to her, And I go back to, I go back to black...” Jag var glad över att Simon hade godkänt att jag skulle stå rakt upp och ner och försöka få ut så mycket känsla som det bara gick istället för att studsa omkring som en bandyboll. För det skulle aldrig gå när jag utövade nästa del på scenen. ”Black, black, black, black, Black, black, black, I go back to, I go back to...” Jag gjorde några högre toner för att få den till min egna låt och drog ut på tonerna vilket jag fick publiken att tjuta och jag log inombords men försökte att låta bli att bli rörd över det och kollade istället in i kameran som jag blivit tillsagd innan och jag tackade stylisten att ge mig sotade katt ögon som gav mig en extrem blick in i kameran och bilden kom upp på de avlånga skärmarna bredvid mig. ”We only said goodbye with words, I died a hundred times, You go back to her,” jag pekade in i kameran som var fokuserad i hel bild. ”... And I go back to black.” avslutade jag med en låt ton och musiken dog ut. Ljudet ersattes istället med jubel och applåder från publiken och en studiokille räckte mig sin hand för att hjälpa mig snabbt ner för trappan och sprang sedan ut igen från scenen och jag ställde mig på stället jag blivit tillsagd. Simon gav mig tummen upp i smyg.
”Alison, you are such a little star.” började Louis som försökte överrösta publiken. ”I can't believe that just came out of your mouth. But Simon she's not going to a funeral and I hated that awful dress.” Simon gav mig en blick med höjda ögonbryn och jag mumlade tack i mikrofonen.
”Like Louis said. Your voice is amazing but Simon she's not fat.” Dani kollade på mig och log och ett sus gick genom publiken. ”I mean litterally Simon that dress is like a tent. And we all know she's got some amazing curves. Honey, dress yourself next time.” hon blinkade till med ena ögat mot mig och log. ”Amazing preformance.”
”Yeah, Aly your absolutly amazing. Good job.” var allt Cheryl sa och log sitt kritvita ansikte mot mig och jag nickade som tack.
”Louis, it's fashion it's nothing you'll ever understand.” började Simon och alla började skratta. ”Ehr... Alison, you are amazing to work with and I think we are watching a new star to grow!”
”Thank you judges.” programledaren kom fram i sin kostym och la en arm runt mina axlar och jag var fortfarande lite trög i hjärnan vart jag faktiskt befann mig någonstans. ”So how do you feel about the dress?”
”Ehum...” Alison prata! ”Well, it's not my style. I mean I'm more a Converse chick than a high heel lady. But I like the dress though, but maybe not my favourite.”
”A diplomatic answer from the Converse chick.” sa programledaren högt och log mot mig. ”Thank you, Alison James! Everybody!” jag började trippa av scenen och så fort jag var utom synhåll för allmänheten och kamerorna. Jag trampade av mig skorna och tog upp släpet och skorna i varsin hand och gick in i väntrummet för resten utav deltagarna som var färdiga med sina låtar. Jag satte mig i soffan och drog upp mina ben under mig och tog fram mobilen.

 

From: Zain Malik
Great job! But that dress... not your style. X

 

To: Zain Malik
Thnx, didn't you hear? I'm the converse chick? ;) xx

 

From: Eleanor
You were absolutly amazing! :* love you! VOTING FOR YOU! / Elli & Dani

 

To: Eleanor
Thnx, love you too. Yeah for gods sake! Make your phone BURN! ;* xx

 

Chase kom in efter ett tag och pussade mig överraskat på kinden.
”What was that for?” frågade jag besvärat när han satte sig ner bredvid mig.
”You look beautiful.” sa han med ett leende och jag blev generad och obekväm.
”Well, thanks. You look good in your t-shirt and jeans. Wanna change?” frågade jag och log.
”Never.” sa han och skrattade. Jag plockade upp mobilen igen och tryckte upp min och Zayns konversation.

 

To: Zain Malik
Do you know anything about a suddenly preformance by One Directions in three weeks?

 

From: Zain Malik
I don't know what you are talking about. That was decided long time ago...

 

To: Zain Malik
You are such a lier :O

 

Jag var väldigt lättad när showen var över och vi skulle komma tillbaka i morgon för resultaten. Jag var givetvis skräckslagen och när jag satt i Jasons bil på vägen tillbaka till lägenheten fick jag ytterligare ett sms från Zayn.

 

From: Zain Malik
Don't freak out (know how you hate surprices) but there's something waiting for you in the flat.

 

To: Zain Malik
Zain Javadd Malik, you better not taking the devil over to our apartment!

 

From: Zain Malik
Do not worry, Harry aka devil is not here.

 

Jag hoppade ur bilen och upp till lägenheten och Eleanor, Louis, Danielle, Liam, Niall, Zayn, Edona och pappa stod och typ skrek mot mig när jag kom in och kände mig helt plötsligt underklädd med Zayns t-shirt med texten 'Cool kids don't dance' och ett par mörka stuprörs jeans med mina svarta Converse.
”What are you guys doing here?” frågade jag överraskat.
”We are celebrating your first preformance, silly!” utbrast Niall och typ halvt slängde mig över sin axel och jag började sprattla.
”What. Are. You doing?” frågade jag och började små banka på hans rygg och tillsist satte han ner mig på en stol.
”That wasn't neccesary.” sa Edona och kramade om mig och Niall backade och gjorde en grimas.
”So what's all this?” frågade jag nyfiket och såg att dom kollade uppmuntrande mot mig och jag smålog för nu var jag verkligen nyfiken. ”You did all this to only congratulate me?” Danielle log mot mig och nickade.
”My phone is ruined!” utbrast Eleanor. ”Seriously, it keeps shutting off. When you win those money you owe me!”
”I'll keep that in mind...” allt blev tyst och jag kollade från Zayn till pappa och sedan tillbaka igen. Dom hade inte sagt något sedan jag kom in i lägenheten och gav mig oroliga blickar och deras ögon var ständigt på varandra. ”Zayn, vad händer?” jag hade tagit mig fritiden att lära honom lite svenska under morgonen och det han först ville översätta var 'Vas Happenin'. Jag kollade över på pappa.
”I told him that this was a bad idea...” muttrade pappa och kliade sig i huvudet.
”What?” sa jag och skrattade nervöst till. ”Zayn... What is he talking about?”
”It wasn't my idea... It was all Lou...” muttrade Zayn och jag blev kall inombords.
”Zayn, you told me Harry wasn't here.” började jag och reste mig tvärt för att ta mig bort mot dörren för att fly.
”Aly, it's not Harry...” ropade Lou efter mig och Liam tog tag i min arm.
”What are you talking about?” frågade jag nervöst och såg någon komma ut genom pappas sovrum. Den kvinnliga varelsen såg väldigt bekant ut med hennes mörka hår och långa kropp. Hon var ändå inte sig lik med gipset på hennes arm och hade grå ringar under ögonen och jag hade aldrig sett henne utan smink någonsin.
”Hi, Aly.” sa hon och log tveksamt mot mig och ett tag kändes det som ett spöke hade visat sig för mig och mina knän vek sig under mig och jag var glad att Liam var där så jag kunde hålla i honom. Men snart visste jag inte vad som var upp eller ner längre utan allt blev svart och det enda jag hörde var panikslagna röster.


+12 Kommentarer till nästa del! ;)