Vi alla satt i pinsam tystnad i vardagsrummet. Mamma och Liam i soffan, jag i ena fåtöljen och Niall i den andra på andra sidan bordet. Min blick gick från Liam till mamma, från mamma till Niall och sedan tillbaka igen.
”So...” började jag och drog i hop läpparna och hoppades på att någon skulle börja prata men alla kollade bara på mig nu. ”Vad gör du här?” frågade jag sedan.
”För att...” började mamma och kollade besvärat på killarna som kollade ner på den ny mycket intressanta mattan. ”... jag borde inte betett mig som jag gjorde. Det enda jag ville var att lite förlora min dotter igen...”
”Du förlora mig aldrig.” suckade jag trött.
”Nej, men nästan och i mitt försök att hålla dig undan från... honom...” sa hon och nickade diskret ditåt och jag himlade med ögonen. Jag hade känslan av att Niall redan visste att vi pratade om honom och när jag sneglade mot honom insåg jag att jag hade rätt.
”...men istället förlorade du mig ändå på grund utav Niall.” avslutade jag meningen och hon gjorde en grimas när jag inte spelade med genom att låta bli att säga hans namn. Men hon nickade till slut och suckade trött.
”Och sen är jag så ledsen över det som hände med New York.” jag bet mig lite i läppen för att inte skrika att det var det dummaste hon någonsin gjort. ”Men jag har faktiskt en reservplan...” fortsatte hon och fångade genast mitt intresse. Hon såg det också och gav mig ett snett leende. ”Om du vill så åker du över till New York nästa vecka för att ha ett möte för en framtida film.”
”Gärna!” utbrast jag och jag såg att Liam och Niall slappnade av lite när de insåg att mitt humör hade ändrats.
”Och du kommer hem igen?” frågade hon förhoppningsfullt.
”På ett villkor.” jag tänkte inte gå tillbaka till så som det var innan allt detta bröt ut. Det var något jag hade lovat mig själv när jag såg mamma i Liams kök. Mamma såg uppmärksamt på mig och jag tvekade innan jag öppnade munnen igen. ”Du ger Niall en chans.”
”Nej.” hennes ord flög som en piskrapp i luften och snärtade till mig på kinden som om jag fått en rejäl örfil.
”Then thank you for dropping by.” sa jag kallt och reste mig upp med armarna i kors över bröstkorgen.
”Du vet varför jag inte kan det. Och du ska med mig hem.” nu stod mamma också upp och killarna blev så extremt besvärade igen.
”Nej.” sa jag och suckade trött. ”Nej, det ska jag inte. Jag bryr mig inte om jag ska behöva sova på gatan. Så länge du inte står bakom att jag ger Niall en chans så har inte vi något att säga varandra.” varje gång jag sa hans namn såg jag i ögonvrån att han ryckte till.
”Va inte löjlig nu. Nu går vi hem.” väste hon och började dra mig i armen mot dörren och jag kände att ilskan hettade upp mitt ansikte.
”Nej!” utbrast jag och drog mig ur hennes grepp. ”Så du menar att bara för att du ska ha din vilja igenom så ska jag strunta i mina vänner.” jag stod som fast spikad i golvet nu. ”They are the only friends I've got! And I am not leaving them because you decided that they are not good enough!”
”Don't shout! Now, let's go before you lose your virginity to that arse.” jag tappade hakan och tystnaden föll över huset. Att hon just skulle säga det var rätt ironiskt på sitt sätt och om någon timme skulle jag skratta åt det. Killarna som hade mumlat i bakgrunden innan var helt tysta nu och om inte jag hade kollat bak för att se så att dom fanns kvar hade man lätt kunnat tro att de hade lämnat rummet. Jag mötte Nialls, nu vita, ansikte och jag gav honom en rädd blick. Men jag kunde inte hålla mig längre utan jag gick fram till ytterdörren och öppnade den åt mamma.
”It's a bit too late for that...” mumlade jag och jag visste inte längre om det var ilskan eller det pinsamma faktumet att jag just erkänt för min egna mamma att jag hade haft sex som hettade mitt ansikte. Jag kollade upp mot mamma nu och även hon var vit i ansiktet nu. Man såg på henne att hon visste inte riktigt vart hon skulle bli av och gick snabbt ut genom dörren och jag stängde dörren efter henne under tystnad. Jag stod och bet på tumnageln ett tag och kollade ner i golvet tyst. Tystnaden hade lagt sig som ett täcke över oss alla tre och när Niall kom fram till mig och satte sina händer på mina höfter kollade jag upp på honom och han böjde sig ner för att kolla mig rakt in i ögonen.
”Are you alright?” frågade han tveksamt och bevakade mig som om jag var en tickande bomb. Jag började bita mer intensivt på min nagel utan att svara men med min tystnad fick han sitt svar och han drog undan min hand från munnen och tryckte sin varma kropp mot mig. Det kändes som att jag försvann in i hans famn och han lutade sitt huvud mot mitt. ”You could stay with me.” viskade han lågt mot mitt öra och jag nickade och kollade på klockan på väggen. Jag tryckte bort honom och satte min ena hand på höften och den andra strök min panna för att få huvudet att dunka utav värken som kommit efter ett tag.
”You are going to be late.” konstaterade jag när jag såg hans besvärade min efter jag dragit mig undan. Klockan var kvart i två och det brukade ta minst tio minuter att ta sig igenom London så här dags.
”Shit.” muttrade Liam som vaknat till liv där han stod i vardagsrummet och började rota i garderoben under trappan efter skor.
”Are you going to be okay, alone?” frågade Niall osäkert.
”She's not alone, Niall. Dani is upstairs.” ropade Liam från garderoben.
”Yeah, I'll be alright.” sa jag och drog mig in i hans famn igen. ”I'll see you later.” jag lutade min haka mot hans bröst och kollade upp på honom. Han böjde ner huvudet och mötte mina läppar lätt.
”Come on, Niall.” Liam lät otålig nu när han stod och väntade vid dörren. ”I think Ria need some girltime not boyfriend time.” suckade han trött. Jag ryckte till vid ordet pojkvän. Är det de han var? Vi hade inte definierat våran relation än och jag stelnade till där jag stod i Nialls famn och han kände det. ”And we are running late... Again.”
”Good luck.” sa jag till dom båda, pussade Niall lätt på kinden och började gå upp för trappan för att terrorisera Danielle istället. Jag knackade lätt på sovrumsdörren och jag hörde en röst ropa att det var okej att komma in.
”What's up?” frågade jag när jag öppnade dörren till rummet jag inte varit i innan. Jag kollade mig omkring och det var en stor eldstad precis innanför dörren till vänster och framför den fanns det en himmelsäng mitt i rummet som gav en liten känsla av en utländsk känsla. Rummet var vändligt naturliga färger och gav ett ljusare intryck trots de rätt så mörka möblerna. Uppe på sängen låg Danielle på mage med korsade ben med mobilen i handen.
”Nothin' much. What happened?” frågade hon och vände sig om för att kolla på mig och jag lutade mig mot dörrkarmen.
”Well, mum and Niall meet each other for the first time.” konstaterade jag och jag behövde inte säga mer utan hon klappade på täcket bredvid mig som ett tecken på att jag skulle lägga mig bredvid henne. Jag gick fram till sängen och slängde mig på rygg och kollade upp mot taket.
”That doesn't sound too good.”
”It wasn't eighter.” muttrade jag trött och masserade mina tinningar för att huvudverken skulle släppa. ”Though she told me there will be a meeting in New York next weekend. I don't think she will cancle that one.”
”Well, that's good I guess.” hon svängde runt och la sig på rygg. ”How will you get there?”
”I don't know yet. I'm living on the hope of that she's coming around.”
”Hmm...” var allt hon sa och jag hörde en gäspning och en suck. ”Too much drama. Though Niall is happy.”
”Yeah, I guess.”
”Have you dtr yet?”
”Dt what?” frågade jag förvirrat och vände upp huvudet för att kolla på henne.
”Defined the relationship.”
”Oh,” jag kollade upp i taket igen och jag suckade trött. ”No, I think everyone has done it for us. Eveybody assumes that we are a thing but...”
”But what?”
”But... we haven't talked about it. It's too soon to tell.” Danielle reste sig upp och sträckte ut en hand mot mig.
”We can't stay inside all day while the lads are having fun. Perrie and I was thinking about shopping. Would you like to come with? Ease up on all the thinking and burn some money instead?” hon gav mig den där mystiska blicken som om hon var ute på ett super hemligt uppdrag och jag började skratta.
”My name is Bond... James...Bond.” sa jag med manlig röst och tog tag i hennes utsträckta hand. Jag reste mig upp och Danielle tog sin mobil och vi började gå mot trappan igen.
”Come on, Bond. Let's go out and kick some Louis butt.” Jag kollade frågande på henne och hon började skratta över mitt förvirrade uttryck.
”What does Louis buttom have to do with any of this?” frågade jag förvirrat.
”I'll explain on the way.”

+20 Kommentarer till nästa del! :)