Jag spenderade hela eftermiddagen med Perrie och Danielle. Vi shoppade nästan upp alla pengar vi ägde vilket var en del. För bara stunden kunde jag ignorera allt som väntade på mig när jag kom tillbaka till verkligheten igen. Danielle körde upp vid Nialls lägenhet för att lämna av mig. Jag hade fått ett sms från honom innan och jag bestämde mig för att ta mig upp till honom.
”It was really needed.” konstaterade jag och kollade på påsarna. ”Thanks guys.” sa jag och log när jag knäppte upp säkerhetsbältet.
”No problem, Ria.” Perrie vände sig om i passagerarsätet där fram för att kolla på mig. ”You needed it more than we did.” både Danielle och jag hade turats om att berätta vad som hänt innan idag för att uppdatera Perrie som hade varit i Manchester under gårdagen och hade inte fått höra något.
”Thanks.” sa jag igen och log mot dom. ”See you later.”
”Love yah, Riah!” hörde jag inne ifrån bilen innan jag hade stängt dörren efter mig och mina påsar vilket fick mig att skratta medan jag tog mig upp till våningen som jag visste Nialls lägenhet låg på. Jag satte ner påsarna utanför och knackade på medan jag tog upp min mobil för att kolla klockan. Ingen öppnade dörren och jag knackade igen. Jag tryckte mitt öra mot dörren och det var knäppt tyst på andra sidan. Han sa att han skulle vara hemma vid denna tiden. Jag kollade på den digitala klockan igen halv sex. Tillsist satte jag mig ner med ryggen mot dörren omgiven utav mina påsar. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna bära tillbaka allt detta själv till Liam. Jag tryckte upp Nialls nummer och tryckte på grön lur. Signal efter signal gick fram utan att han svarade och tillsist kom jag till hans telefonsvarare och jag tryckte ner samtalet. Jag kollade ner på mina svarta vinterstövlar jag hade på mina fötter som var möra efter allt gående idag. De var fortfarande lite fuktiga efter den blöta marken utanför. Det hade börjat regna efter några timmar och vi hade tagit in på ett litet fik och fikat medan regnet hade hällt ner.
Jag hörde hissen plinga till men jag kollade inte upp utan började skava av mitt nagellack på pekfingret istället. Ett par vita sneakers stannade framför mig och jag kollade upp trots jag redan visste vem det var.
”Hey.” sa Niall och log ner mot mig. ”Sorry, but someone told the fans the location of the interview and it got delayed.” han räckte ut en hand till mig och jag tog den.
”I'll never forgive you.” sa jag och vände mig om för att ta upp påsarna från golvet. Självklart spelade jag bara men när jag vände mig om med påsarna i handen såg Niall orolig ut. ”I was joking.” förtydligade jag honom och han slappnade av. ”It's okay,”fortsatte jag och han låste upp dörren och visade in mig. Jag släppte påsarna i hallen och drog av mig jackan och skorna. Sedan vände jag mig mot honom och la armarna över hans axlar. ”I'm glad that you are so devoted to your fans.” hans ögon skannade över mitt ansikte en stund under tystnad och han la sina armar runt min midja. Han kollade sedan på mina armar som var smått spända för att hålla sig på plats på hans axlar.
”Have you been working out?” frågade han imponerat och jag drog lite på munnen som svar. Han lyfte sina händer upp till mitt ansikte och drog bort håret från ansiktet och placerade sina händer över mina kinder och tog sig lite närmare mig. ”You are really beautiful.” viskade han och kollade mig in i ögonen. Jag kände att mina kinder blev lite rosa och jag bröt ögonkontakten och fokuserade på hans läppar istället. Han bet sig lite i underläppen innan han böjde lite på benen för att fånga upp min blick igen. ”You're beautiful.” mumlade han igen och jag visste inte vad jag skulle säga och jag kom och tänka på vad Liam sagt, 'pojkvän' och Danielle hade pratat om dtr vilket fick mig känna att jag kanske borde ta upp det med Niall. Eller var det för tidigt?
”Niall...” började jag och kände en suck dras från hans mun och mina tankar försvann för fem sekunder när han började dra sig tätare intill mig. ”...Niall...” försökte jag igen men denna gången viskade jag fram namnet. Vi kollade fortfarande varandra i ögonen och jag såg att hans pupiller vidgades. ”...We need to talk.” han slöt sina ögon och hans läppar träffade bredvid mina och jag slöt mina också. ”W-we need...” började jag igen och kämpade emot från att hjärnan skulle sluta fungera.
”Mmmh.” var det enda jag hörde från honom när hans läppar vandrade längs min käke och träffade en punkt under mitt öra och ett stön flög ur mig. Han vände sig mot mig igen och pussade mig lätt innan hand tog ett djupt andetag för att återkomma till nuet. ”What do you want to talk about?” Jag blinkade till lite förvirrat och undrade vad han pratade om. Det var inte hälsosamt att han hade sån makt över mig. Men efter ett tag när vi särat på oss och han gick in i köket och jag satte mig på bänken och kollade på när han tog fram mat så kom allting tillbaka till mig.
”What are we?” det var som att trilla ner i ett isvak. Jag var inte bra på detta alls, han var den första jag någonsin haft denna konversationen med alls. Han var den enda jag någonsin behövt ha detta samtalet med.
”What do you mean?” frågade han och lutade sin vikt mot köksön framför mig.
”You know...” började jag och blev genast generad när hans ögon kom i kontakt med mina. ”...this thing...”
”You're so cute. You're like blushing when ever you are trying to talk to me.” sa han roat och gick fram och ställde sig framför mig mellan mina dinglande ben. Jag var för en gångs skulle längre än honom och han kollade upp på mig.
”Stooop...” gnällde jag när jag kollade på honom och hela mitt huvud hettade nu och han började skratta.
”I think it's cute. And to you're question... What would you want it to be?” jag suckade trött och hade hoppats på att han hade berättat vad han ville. Nu var bollen över på min planhalva och jag försökte komma på något smart att säga. Jag tog hans händer och kollade ner på dom när jag flätade samman våra fingrar och försökte vinna tid. ”I...” började jag sedan och kollade upp på honom igen. ”I don't want to lose this.” sa jag och drog lite på munnen.
”You won't.” försäkrade han och pussade baksidan på min hand. ”If you'd ask me eight years ago, the old me, I would just have laughed.” sa han och log ursäktande men jag bara ryckte lite oberört på axlarna. ”But right now, I don't want to lose you...”
”Even though it's been on a such short time?” avbröt jag honom.
”Yeah,” sa han fundersamt och masserade baksidan på min hand med sin tumme. ”I feel like those kind of rulse that most of the cuple use doesn't mean anything here. We aren't like most couples.” jag förstod vad han menade. Det brukade inte börja med att hata och sluta med att gilla på så här kort tid. ”So we should be what we want to be.” konstaterade han tillslut och gav mig en puss på näsan och jag rynkade till den snabbt utav ren reflex. Vilket fick honom att skratta till. Hur kunde han vara så självsäker när det kom till sånt här?
”Should I be worried about if there's other girls?” frågade jag lite på skoj och han gjorde en grimas men skakade på huvudet.
”Should I be worried about any other lads?” frågade han sedan och jag skrattade lätt till.
”Oh, you should be worried alright.” sa jag roat och han log.
”I'll just have to tell them that you're mine.” sa han och pussade mig lätt på munnen innan han återgick till att börja laga mat. ”Even if I have to kick some arse if they are flirting with my girlfriend.” ordet flickvän fick mig att hoppa till och insåg att vi just hade definierat vårat förhållande.
”You? Kick arse?” frågade jag och skrattade till och han höjde på blicken och såg sårad ut.
”Don't mock me, girl.” sa han och började hacka någon slags korv.
”Do you even work out?” frågade jag roat och jag visste svaret på det för det är omöjligt att han skulle behålla den rätt så muskulösa kroppen utan att träna. Han kollade upp på mitt roade ansikte och han gick över till mig och drog ner mig på golvet och lade sig på mig med händerna stöttade sig på varsin sida utav mitt huvud och jag visste vad han var på väg att göra. Efter ett tag började han göra armhävningar och varje gång han kom ner så gav han mig en puss. Jag började skratta hysteriskt åt hela situationen.
”This. Is. Really. Cheesy.” sa jag mellan pussarna och jag log mot honom medan han tog sig upp igen. Tillsist drog jag ner honom på mig och jag kände hans läppar vandra över mina. Han pressade in tungan mellan mina smått särade läppar och tungorna möttes. Men han drog bort huvudet efter ett tag och kollade på mig. Han drog upp sig själv på fötter igen och drog sedan upp mig så jag hamnade i hans famn.
”Don't ever...” han lät nu väldigt allvarlig. ”... under any circumstances believe I wouldn't kick someones arse if they ever was looking strangely at you or being rude to you. Or trying to take you from me. If I've got the motivation I'm able to do anything,” jag förstod att han menade att jag var hans motivation. Så som han hade demonstrerat så löjligt innan med armhävningarna. ”as long as long as you are my motivation.” konstaterade han och jag blev genast generad igen och jag kände fjärilarna i magen vakna till liv. Jag kollade generat ner på hans bröstkorg för att inte behöva se honom i ögonen men han skrattade lågt och tog hans ena hand under min haka så jag skulle se honom i ögonen igen. ”You're my princess.”

+20 Kommentarer till nästa del! :)