”Good morning...” hörde jag en tveksam röst bakom mig. Jag hade hoppat upp tidigare för att laga frukost till Niall. Nu stod jag i hans kök och lagade honom lite äggröra och bacon. Jag hade dukat fram till honom vid bordet och radion som stod på bänken längre bort var på låg volym och spelade upp de senaste hitsen. Jag vände mig om och drog ner t shirten lite för att inte visa för mycket rumpa.
”Good morning.” sa jag och log mot honom. Han såg yrvaken ut och hans bloda hår stod åt alla håll och kanter.
”You are feeling better?” frågade han och gick över till mig och slöt sina armar om min midja medan jag stängde av spisen.
”Yeah, much better.” sa jag och log mot honom. I själva verket hade jag varit uppe innan solen ens hade gått upp och gått ut och sprungit ett par varv runt kvarteret för att få upp flåset innan jag kom tillbaka upp och duschat. Mitt hår hade redan torkat och han misstänkte inget där det satt i en tofs uppe på huvudet. ”Could you give me a plate?” frågade jag och han placerade en puss på min hals innan hans armar försvann och kom sedan tillbaka med två tallrikar. Jag tog bara den ena.
”You're not going to join me?” frågade han tveksamt och jag log säkert mot honom.
”No, I've already eaten, sleepy head.” ljög jag och pussade honom lätt på munnen innan jag gav honom tallriken. Jag hade inte ätit sedan soppan och inte ens den höll jag nere. Något som oroade mig en aning och jag visste exakt vart jag borde dra mig idag. Dock visste jag inte riktigt hur jag skulle ta mig dit oupptäckt. ”I'll be going over to my place later today. I need to pick some stuff up if it's okay that I'm staying here for a while... Making a distance to me and my mother.”
”Of course. I'd love to have someone around here. It gets lonely sometimes.” sa han och log mot mig. ”Do you need a ride?”
”Eh... No. I think I need some fresh air anyway.”
”You can't go to your place. You will be mobbed.” han lät uppriktigt orolig.
”Don't worry, Niall. I can have a low profile if I want to.” sa han och satte mig ner med ett glas vatten framför honom och kollade på medan han åt. ”Did you like it?” frågade jag förhoppningsfullt och bet mig lite i läppen. Han kollade upp på mig och log.
”Loved it. I could get used to this.” sa han och flinade.
”Yeah, and then you wake up and all this is a dream.” retades jag och han böjde sig över bordet och gav mig en mjuk puss. ”What are you going to do today?” frågade jag nyfiket.
”I thought I would spend the day with you. But I guess I'll go over to Zayn place instead and do some boy stuff.” jag nickade långsamt.
”We could do something later?” föreslog jag och log mot honom. Han nickade och jag följdes hans blick ner på hans tallrik. Jag kände mig genast äcklad och jag bet mig lite på insidan av kinden. Jag gilla inte vart detta var på väg, detta var verkligen ingenting jag hade planerat. ”I need to get ready.” sa jag och reste mig upp för att ta mig till badrummet som var vid sovrummet och jag låste om mig. Jag gjorde likadant som förra gången och stoppa ner två fingrar i halsen men fick bara upp flytande. Mina ben var skakiga när jag reste mig upp igen och jag tog stöd av vasken när jag spolade, borstade tänderna och sminkade mig. Jag drog ner tofsen och redde ut mitt hår och tog ett djupt andetag innan jag släppte vasken för att vara säker på att jag inte skulle ramla. Detta skulle bli svårt att komma förbi Niall med dessa benen konstaterade jag och drog in ett andetag innan jag låste upp dörren och gick ut i sovrummet. Jag började rota i påsarna för att hitta något utav det nya att ha på mig och jag drog fram ett par svarta jeans och en tight t shirt. Mitt huvud gjorde mig smått snurrig och jag tog mig för pannan och stöttade mig mot sänggaveln. Jag borde inte känna såhär, det har inte ens gått tjugofyra timmar än jag borde kunna leva ett tag till utan att dessa grejerna skulle uppenbara sig. Jag andades in och ut metodiskt och släppte sedan gaveln och började gå mot dörren för att stänga till den när mina ben vek sig och jag föll ner i totalt mörker.

”Mamma? Varför kommer inte pappa med oss?” jag kollade upp på mamma som satt bredvid mig i taxin som var på väg från flygplatsen till vårt nya hem.
”Därför jag och pappa inte är kära i varandra längre.” förklarade hon med omsorgsfulla ord.
”Älskar inte pappa mig längre?” frågade jag tveksamt och kollade med oroliga ögon mot henne. Hon drog bak sitt blekta hår och kollade besvärat på mig.
”Klart han gör.”
”Så varför kommer han inte?”
”Därför... När två vuxna inser att de kanske inte är menade för varandra, så får dom gå skiljda vägar. Det har absolut inget med dig och göra gumman. Vi båda älskar dig till månen och tillbaka.”
”Okej...” sa jag och bet mig lite i läppen.
”For how long have she been like this?” fortsatte mamma och kollade på taxi chauffören.
”At least ten minutes.” svarade han och kollade i backspegeln med en orolig blick.
”Vad pratar ni om?” frågade jag förvirrat och kollade från backspegeln till mamma.
”Should we call the doctor?” fortsatte taxi chauffören och kollade mot mig.
”Doktor? Är någon skadad?” frågade jag oroligt och började nu bli otålig över att ingen svarade mig.
”I think she'll be just fine. Have she been eating propertly?” började mamma med en grövre röst än vad som nu var väntat. Jag kände igen rösten från någon annan stans men nu stannade taxin utanför vårat nya hus.
”I went through her phone last night. She've been lying to me... So I don't even know if she've been eating at all today or last night.” sa nu taxi chauffören med en nu irländsk ljus röst än innan.

Mina ögonlock fladdrade till lite utav övergången mellan dröm och verklighet. Jag tog ett djupt andetag och greppade tag om det som var närmst vid mig vilket var Nialls ben. Mina ögon skannade över rummet jag befann mig i och jag låg nu i Nialls säng. Liam stod lutad över mig vid sidan av sängen medan Niall satt på sängen och kollade ner på mig med oroliga ögon.
”What...” började jag prata och tog mig för huvudet. Det dunkade något extremt. ”...what happened?” frågade jag med tjock röst.
”Here.” Liam räckte fram ett glas med vatten och en värktablett. Jag satte mig långsamt upp och tog glaset och tabletten och svalde den enkelt innan jag la mig ner igen. ”What have you been eating?” frågade Liam efter ett tag med oro i rösten.
”You fainted, Adriana.” klargjorde Niall med smärta i rösten. ”I'd never ever thought that I would experience that in my entire life. That I had to find my girlfriend unconsious on the floor.”
”So you didn't eat?” klargjorde Liam och ställde ifrån sig glaset. ”Why?”
”I did eat.” sa jag och jag talade sanning. Jag hade ätit Nialls soppa. ”I just...” hur skulle man säga till sin bästa vän och sin pojkvän att man hade en ätstörning som kom och gick när man inte mådde bra över sig själv? ”... I didn't keep it down.” mumlade jag fram.
”Oh, god.” muttrade Niall och tog sitt ansiktet i sina händer. ”Why would you do that?”
”I'm alright.” sa jag nästan mekaniskt. ”And that is what matters. Thanks for dropping by Liam.”
”Dropping by?” utbrast Liam och skrattade irriterat till. ”I got a phone call from one of my best friends totally freaking out! I didn't just dropp by!”
”Okay, but thanks anyway. I'm much better.” försäkrade jag.
”No, you are not alright! Why didn't you tell me about the tweets last night?” utbrast nu Niall som var högröd i ansiktet utav ilska. ”Why did you care!? When I've told you like thousands of times that you are beautiful. You are fit, curvy and really good looking and still you are starving your self so you faint!?” hans ilska var utom kontroll och han hoppade ner för sängen och började gå fram och tillbaka. ”Is this how much my words means to you?” fortsatte han nu nästan förtvivlat. ”I am so mad at you right now... I need some air.” sa han och försvann ut genom sovrumsdörren och tillsist hörde man ytterdörren dras igen hårt. Jag hoppade till utav smällen.
”He hates me...” viskade jag och kände att mina ögon började fyllas med tårar.
”He doesn't. And that's the problem... Come on, we need to get some food to you.” sa han och drog upp mig.
”What do you mean?” frågade jag och lade märke till att någon hade satt på mig mina mjukisbyxor. Jag var fortfarande yr och tog tag i Liam som stöttade mig ut till köket och jag satte mig ner på en stol medan han for runt i köket som en galning. Han kom snart tillbaka med mackor och en burk cola. Jag höjde ögonbrynen av den udda kombinationen.
”You need suggar so... Dig in.”
”What did you mean?” frågade jag igen och han suckade trött.
”I'll answer you questions when you've started eating, Ria. No excuses.” jag tog lydigt en liten tugga av min macka och han suckade trött till igen. ”He loves you. He was in a total mess when he called me.”
”Why didn't he call my mum?” frågade jag förvirrat.
”He did...” konstaterade han och nickade långsamt. ”Eat, I'll talk.” han nickade mot den nästintill orörda mackan och jag tog en större tugga denna gången och lyssnade uppmärksamt på Liam. ”She told him to more or less fuck off and said that you were on your own and that you probably would wake up and tell us that you had eatingdisorders.” om det inte hade varit fysiskt omöjligt hade min haka fallit till golvet. ”Ew, close your mouth, Ria!” utbrast Liam och tog upp sin hand för ögonen och jag stängde genast igen. ”Then he called me in pure panic, and I got over here. And here we are, with a really angry Niall and a starving insecure Ria.” han bet sig lite i läppen innan han fortsatte. ”Dani is also insecure but she would never do stuff like this. Please, talk to her about it at least. If you don't want to talk to me or Niall then talk to her. She understands.” han rufsade till sitt hår och kollade ut genom fönstret. ”And you need to talk to Niall. I've never seen him this upset, since... Ever.” konstaterade han. Jag drog ett finger över bukkanten och öppnade burken och tog en klunk. Jag kände att klumpen i magen kom tillbaka men jag vägrade låta den vinna ännu en gång. Jag skulle bli tvungen att ta med Niall till behandlingshemmet jag tänkt åka till själv idag konstaterade jag för mig själv. Den låg nere i söndra delen av London och det var även där jag fick spendera min tid som fjorton åring. Jag pressade ner sista biten av mackan och drack ytterligare några klunkar för att hålla nere maten.
”Do you know where he went?” frågade jag sedan och han tvekade lite innan han nickade uppåt.
”On the roof I guess.”

+18 Kommentarer till nästa del! :)