WTWC - Kapitel 43

Previously on WTWC:
”Hi, Aly.” sa hon och log tveksamt mot mig och ett tag kändes det som ett spöke hade visat sig för mig och mina knän vek sig under mig och jag var glad att Liam var där så jag kunde hålla i honom. Men snart visste jag inte vad som var upp eller ner längre utan allt blev svart och det enda jag hörde var panikslagna röster.

 

Jag vaknade upp några sekunder senare på golvet med alla ansikten kollade på mig.
”Good job, both of you.” muttrade pappa. ”But I told you. She would wake up a couple of minutes later. She has a bad experience by surprices.” Jag kollade på dom medan dom stod över mig och grälade om vems fel det var.
”Hellooooo!” utbrast jag. ”Are you just going to stand there or are you going to help me up?” dom bara kollade på mig med oroliga ögon och jag suckade trött. ”Just move!” sa jag trött till sist och hävde mig upp på fötterna på några sekunder och tog mig för huvudet. Självklart hade jag rest mig för snabbt och alla var på mig och beordrade Niall att bära mig till soffan. ”No, stop it. No more Niall express!” klagade jag och slog bort alla händer som försökte hjälpa mig och började leta efter ansiktet som hade gjort så jag svimmade. ”Where is she?”
”I'm here.” ropade hon från soffan och jag gick fram för att kolla närmare.
”Jenny, what are you doing here and what the hell is going on!?” sa jag och slog ut med armarna och jag tänkte inte bry mig om att pappa ville att jag skulle vårda mitt språk.
”I got a call yesterday afternoon from Jennys mum.” började Zayn och satte sig ner i soffan bredvid Jenny. ”She had been woke up a couple of minutes after we got kicked out of the hospital. They didn't know what was going on because it's a miracle that she's even awake.”
”I could hear you...” muttrade hon surt.
”You what?” jag var chockad att Zayn ens hade vetat om detta hela dagen och ändå inte sagt något till mig.
”You called me Jenny Benny, Al. Bitch you know how I hate that. And Zayn, it was me who smashed that boys face. My mum grounded me for like a month.” Jag tror nog vi alla bara satt där och kollade på henne och jag var nog den som hade mest svårt att inse att hon var här. Allt blev tyst och jag såg att resten backade undan från mig, Zayn och Jenny och började göra i ordning för någon slags middag som alla hade fixat ihop. ”Say something, Alison.” mumlade Jenny fram och jag slutade bita på min läpp som jag inte ens tänkt på att jag började med.
”I'm...” började jag och kollade ner i mitt knä och sedan upp på henne igen. ”...I'm glad you are okay. Releaved.” sa jag och låste in mina känslor i en liten box inom mig och ställde mig upp för att gå bort till dom andra och hjälpa Danielle att duka.
”Releaved?” utbrast Jenny som nu stod upp vänd mot mig. ”Is that it? Not I was so worried or I would never stand living without you?” Jag bet mig i kinden och kollade tveksamt mot henne.
”I was worried. And I'm sure it would be hard living without you, but at least if I were in your position I would want my family and friends to live a happy healthy life. Not die. And that you have the guts to show up tonight, after how we left everything before I left, how you didn't even bother to call me back to say you're sorry or even tell me that you were alive...” Jag kände att min röst darrade och jag försökte andas lugnt.”...that just another proof how bad you really know me.” Jag tog upp min jacka som jag tappat på golvet när jag svimmat och satte på den. ”I am so sorry that you all went through all this trouble to do this for me. I love you to pieces. But I need some air. Excuse me...” sa jag och vände ner huvudet och öppnade dörren och där stod den jag absolut inte ville träffa någonsin igen. Hans hand var upphöjd för att börja knacka på dörren och var lika chockad över att se mig som jag var att se honom. Han var precis så där älskvärd till utseendet som sist jag såg honom och hans gröna ögon var uppspärrade utav chock och visste inte riktigt var han skulle ta vägen. Jag vände mig om och såg att alla stod tysta och kollade på mig och jag kollade med tårar i ögonen på Zayn och man såg att han kände sig skyldig. Jag skakade bara besviket på huvudet och vände mig om mot den chockerade Harry igen och tryckte mig förbi honom och började gå ner mot hissarna.
”Alison. Stop!” hörde jag Harry ropa efter mig och jag ignorerade honom och började gå snabbare. ”I love you!” Skrek han nu och jag vände mig rasande om och kollade argt mot honom.
”Don't you dare lie to me!” skrek jag och vände mig om och sträckte upp långfingret och vände det mot honom innan jag gick in i hissen.
”Harry! Don't!” hörde jag Louis röst och jag kände att en sten föll från mitt bröst när hissdörrarna stängdes och det kändes skönt att komma ut i friska luften trots att det regnade. Det var verkligen inte lägligt att ens vara uppe vid denna tiden om jag nu skulle vara med i resultats showen i morgon. Det var rätt sent trots allt och gatorna var tomma medan jag gick ner för gatan och in i en park som jag hade sett för någon dag sedan från balkongen. Jaha.... Vad skulle jag nu göra? Jag kan inte gå tillbaka till lägenheten och jag kunde inte heller åka tillbaka till våran gamla lägenhet för jag hade glömt min väska innanför dörren hos Zayn. Dock var jag glad över att min mobil fortfarande låg i jackfickan och jag satte mig ner på en bänk och kollade min mobil. Det började konstant poppa upp nya meddelanden.

 

From: Zain Malik
Please, forgive me! Come back. X

 

From: Danielle
We are worried. Please at least text me back! Love you.

 

From: Zain Malik
Please, answer me!

 

From: Nialler
I told them it was a bad idea...

 

From: Jenny Meester
Come back. We need to talk...

 

From: Danielle
You want to sleep at out place? X

 

Jag kollade ut över den mörka parken och kände en ilning. Varför hade jag kommit hit? Detta var en riktigt dålig plats att vara på just nu och ändå så var jag här.

 

To: Danielle
Meet me outside the park.

 

Jag reste mig upp och började gå mot utgången och jag möttes utav Liam och Danielle som stod och höll om varandra och när dom fick syn på mig särade dom på sig med en kyss och Danielle sträckte ut en hand till mig och Liam la sin arm runt om mig.
”Let's go home.” sa Danielle och styrde mig till en Audi som stod parkerad längre fram. Normalt sätt skulle jag varit extrem imponerad över bilen men hoppade bara in i baksätet.
”Please, don't tell Zayn, Jenny or Harry where I am.” sa jag lågt när Liam hade börjat köra längs gatan bort från Zayns lägenhet.
”Are you sure you shouldn't at least text Zayn? He's pretty worried.” Liam kollade oroligt mot mig i backspegeln.
”No, he was the one who said there wouldn't be any Styles. Sorry that I ran out before we could eat.” sa jag skuldmedvetet.
”It was very stupid of him.” höll Danielle med och kollade bak på mig. ”It's okay, we took some with us home if you are hungry.” jag log mot henne och nickade. ”You still don't have twitter right?” frågade hon tveksamt när hon började knappa på sin mobil.
”I got one. But I don't use it. It have been all too much and the x factor got me one to conect with the fans.” sa jag och kollade ut genom fönstret.
”What's your name?”
”It's not the right time, love...” mumlade Liam och la en hand på hennes lår vilket fick mig automatiskt att kolla bort direkt för det påminde mig för mycket.
”I am just trying to drop the subject and think about something else. She has a huge day tomorrow and she shouldn't even be in this position right now. She should be focused.”
”She can hear you.” sa jag och höjde ögonbrynen. ”And she knows that she's not in the right place right now. But she is working on it and she is very thankful to you for letting her sleep at your place tonight. So now... Can we stop talking like I'm not here?” frågade jag och skrattade till.
”No problem.” sa Liam och skrattade till. ”She still got the humor right.” han svängde in på en uppfart till ett jätte snyggt hus med olika färgade tegelstenar. Det var ett klassisk brittiska stilen och när man kom in i huset var det minst lika stort och flott som resten utav husen jag sett de senaste månaderna. Men det var också det som var mest hemtrevligt. Danielle och Liam hade lämnat mig för natten i deras gästrum och de hade bäddat rent sängen och Danielle hade gett mig något att sova i och ombyte till i morgon så låg jag där i sängen med Danielles nattlinne på mig. Jag låg och kollade upp i taket och önskade att jag hade chansen att försvinna. Men hur mycket jag än skulle fly så hade mina problem hängt med mig. Om jag så var i djupaste Afrika så hade jag ändå blivit påhoppad utav antingen galna fans eller så hade Zayn hittat mig med hjälp utav värsta djungel telegrafen. Han trodde antagligen att han har blivit nya Sherlock Holmes och det störde mig. Jag tog upp mobilen igen och såg att jag hade fått massor med sms från Zayn och Jenny. Jag tryckte bort dom snabbt och hittade även ett från Harry. Mina fingrar tvekade innan om jag skulle radera smset eller läsa det. Men jag bestämde mig för att trycka upp det.

From: Anonymous
Alison, please hear me out! I beg you! This is not what it seems. I know Zayn told you about the deal and it was just a deal. Nothing else. Please, come to this adress at three p.m tomorrow. / Harry

Jag kollade länge på den bifogade adressen innan jag stängde av mobilen och slöt mina ögon och beordrade mig själv att somna.


+12 Kommentarer till nästa del! ;)
Kommentarer
Jenny!

aww, mera! <3

Date: 2013-01-02 Time: 01:58:44
Fanny

Åååh Gud va bra, meraa!

Date: 2013-01-02 Time: 02:25:58
Alicia

Yeeeey! Detta är ju så sjukt bra! Jag kommer nog seriöst börja gråta när denna tar slut! Mer :D

Date: 2013-01-02 Time: 02:59:38
blogg: http://lifeasiknow.webblogg.se
edona

Jätte bra Mer! <3333

Date: 2013-01-02 Time: 03:18:59
Emelie ^.^

Mer! :D<3

Date: 2013-01-02 Time: 03:47:30
blogg: http://betternow.blogg.se/
em

Mer

Date: 2013-01-02 Time: 10:47:25
Julia

Meeeeeera :D

Date: 2013-01-02 Time: 11:29:31
Jessica

Snälla meraaa:D

Date: 2013-01-02 Time: 11:46:25
Rebecca

Synd att denna snart är slut. Men mer nu! :)

Date: 2013-01-02 Time: 11:47:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: