Dreamcatcher - Kapitel 2

Previously on Dreamcatcher:

En iPhone låg slängd en meter ifrån mig, jag plockade upp den och tände skärmen. Samma tjej som jag nyss stötte in i log brett på bilden tillsammans med annan tjej som var väldigt lik henne förutom att hennes ögon var i blandande färger och svår att tyda, hennes hår var mörkt. De såg solbrända och glada ut på fotot, något med hennes gröna ögon fick mig att bli nyfiken. Hon reagerade inte som alla andra tjejer när hon såg att det var jag, hon reagerade nästan inte alls ner än att uppenbarligen ogilla mig.

”Hey, you forgot your...” ropade jag efter henne men hon hade redan försvunnit från trottoaren och jag kollade nyfiket ner på hennes vita breda leende. ”...your phone.”


”Grace!” min lillasyster, Alice, gälla röst hördes genom dörren, jag gav ifrån mig ett irriterat stön och vände mig så jag låg på mage i sängen. ”Grace!”

”Ja!” morrade jag argt till slut, jag kunde höra dörren öppnas men mina ögon förblev slutna.

”Du har försovit dig igen, cece.” hennes röst var nu mjukare och jag spärrade upp ögonen. Jag kunde inte vara sen, speciellt inte idag. Snabbt kravlade jag mig ur sängen och föll klumpigt till golvet då mina ben inte riktigt fungerade som de skulle.

”No, no, no...” mumlade jag stressat då jag kollade på klockan och drog bort gardinerna snabbt innan jag drog på mig ett par mörka denim jeans, ett vitt linne under en vinröd hoodie. Försiktigt stoppade jag mitt hjärta som hängde i en silverkedja runt halsen, innanför tröjan. Jag kollade mig själv i spegeln och stönade högt då mitt blonda vågiga hår låg helt fel, jag satte upp det i en hög hästsvans innan jag kollade på Alice som satt på min sängkant, redan påklädd.

”Kan du klara dig själv till skolan?” frågade jag och hon gav mig en sur blick.

”Jag är faktiskt fjorton.” muttrade hon.

”Så det är ett ja?” konstaterade jag förvirrat då jag drog på ett litet lager maskara. Jag var inte den som gillade att sminka mig och jag bar sällan klänning. Man kan väll säga att jag var den som var minst tjejig i min klass. De hade flera lager smink i ansiktet och bar urringade kläder medan jag nöjde mig med jeans och t-shirt.

Jag tog en sista titt i helfigur spegeln som hängde på väggen bredvid mitt skrivbord. Mina gröna ögon granskade över mitt ansikte och jag fastnade snart på mina egna ögon. Färgbrytningen på höger öga var något som stod ut, de få millimeterna där den gröna nyansen byttes ut med någon slags gul nyans var något som förvånade folk. Mitt hjärtformade ansikte gav mig mina feminina ansiktsdrag, mina små men puffiga läppar putade utåt en aning.

”Klart jag kan.” sade Alice till slut och suckade, jag kollade bort mot henne, hennes bruna, nästan röda hår låg fritt över hennes axlar. Jag visste att hon avskydde att jag var så beskyddande av mig, men enda sedan vår pappa stack från vår familj, hade det varit jag som fått ta hand om henne. Mamma var ständigt iväg på affärsresor och senast vi såg henne var för två veckor sedan, då hon berättade för mig att hon hade satt in pengar på mitt konto så att jag och min lillasyster skulle klara oss i några veckor.

Jag vet inte riktigt om hennes beteende är på grund utav vad som hände mellan henne och pappa, eller om det bara är så att hon gillar sitt jobb mer än oss. Pappa lämnade oss när jag var sju och sedan dess har det varit jag som uppfostrat Alice. Jag har alltid varit rädd för att hon skulle känna sig bortglömd och trots att vi kom från en bra ställd familj så fanns det fortfarande vissa saker som jag inte kunde ge henne. Som till exempel hennes föräldrars kärlek, men jag gjorde mitt bästa.

”Okej, så jag kommer hem vid fem och hämtar dig, du måste hänga med till...” babblade jag på.

”Till racebanan. Jag vet, precis som varje onsdag.” avbröt Alice mig. Racebanan var mitt andra hem, där två av mina bästa kompisar fanns men också min största passion, bilar. Det låter säkert extremt manligt om jag ska vara helt ärlig, men att få köra en riktigt snabb bil, är något som är befriande för mig. Alla problem verkar halka efter för att jag är snabbare än dem, det känns som att jag är före allt och behöver inte oroa mig för något. Jag älskar fart, fart tillåter mig att hinna tänka innan jag gör något, eller när jag vill bort från något.

Alice har fått hänga med de flesta gångerna och hon hade blivit rätt fäst vid mina kompisar, och även tvärt om då hon helt plötsligt har två storasystrar till som ser till att hon får läxorna gjorta och så vidare.

”Jag frågar Emma om hjälp med läxorna som vanligt, och vi lagar mat när vi kommer hem, precis som vanligt. Innan du låter mig välja teve program på kvällen och jag somnar. Precis som vi brukar.” hon ställde sig upp och suckade innan hon började gå mot dörren.

”Hey.” sade jag och hon stannade upp. ”Jag vet att det inte alltid är vad du vill, men du verkar ha rätt kul när jag kollar på från banan.”

”Det har jag också.” erkände hon och log lite, jag tog upp min väska och började gå med henne ut från mitt rum och ner för den stora trappan till hallen, jag satte på mig ett par slitna vans. ”Jag önskar bara att mamma var här.” hennes buttra ton fick det att skära i hjärtat på mig.

”Jag vet.” mumlade jag lågt. ”Jag har en överraskning ikväll om det hjälper.” jag låste upp ytterdörren innan jag öppnade den och lät Alice gå ut först, hennes skoluniform var precis som alla andra soluniformer, rutiga och strikta. Allt var i en och samma vinröda färg, förutom skorna som var svarta och bröt mot den röda färgen. Hennes blus under blazern var slarvigt halvt innanför kjolen men jag lät bli att säga något då hon bara skulle ge mig en arg blick. Jag låste snabbt innan jag började skynda efter henne ner för gången och ut på trottoaren.

”Har du lunch pengar?” frågade jag och hon skakade på huvudet, jag gav henne ett par pund i all hast. ”Vi ses sen!” ropade jag över axeln innan jag började springa ner för gatan mot tunnelbanan. Jag vinkade till grannen som satt på verandan till sitt lika stora hus som vårt då jag passerade innan jag tog mig över gatan och sprang ner för trappan till tunnelbanan, jag stannade upp på sista trappsteget och kollade ut över folkmassan som stod och väntade på tåget. Irriterat svor jag för mig själv innan jag vände om, jag skulle kunna springa snabbare än tåget om det var så mycket folk där nere. Jag var glad över min kondition då jag rundat det tredje huset och jag fortsatte ner för trottoaren som inte var speciellt befolkad, på andra sidan låg en park som fortfarande jobbade på grönskan trots sommaren var nära. Utan att se mig för slog jag i något hårt och jag föll till marken, ett stön flydde från mina läppar tillsammans med små nästintill ohörbara svordomar om att detta verkligen inte var min dag.

”Hey, watch it!” hörde jag ovanför mig och jag kollade irriterat upp på stoppklossen som stod i vägen. Jag kunde inte låta bli att vara ännu mer besviken då jag såg vem det var. Alice älskade honom, Harry Styles. Även känd som Storbritanniens största snedsteg genom tiderna, näst efter Amy Winehouse. Visst hon hade varit en stor artist genom tiderna och jag älskade hennes musik, det var bara det att hennes pengar hade ju lika gärna kunnat gå till något mer meningsfullt än knark och annat som hon höll på med.

Harrys gröna ögon fastnade vid mina innan jag bet mig frustrerat i läppen och började rensa upp mina papper som trillat ut ur min väska som jag glömt att stänga.

”Great.” muttrade jag. Jag fick syn på min engelska uppsats som satt fast under hans sko, han sträckte ut en hjälpande hand men istället tog jag mig upp på egen hand. Han var mycket längre än jag och min brist på självförsvarstekniker gick igenom mitt huvud då hans långa kropp tornades upp över mig.

”I'm Harry...” sade han och flinade, jag höjde irriterat på ögonbrynen, jag trodde knappt mina ögon då han lade på den där äckliga charmen. Han försökte ragga upp mig. Jag kollade stressat ner på min klocka som satt på min handled, som jag alltid brukade ha på mig, jag hade inte tid att ge honom en örfil så jag höjde bara på huvudet igen.
”And I am late.” sade jag irriterat då jag såg att jag bara hade fem minuter på mig innan första lektionen skulle börja där jag hade ett prov att göra.

”Then why waste my time?” frågade han kaxigt och jag kände att illamåendet började komma fram, jag rynkade ogillande på näsan.

”You are standing on my english paper.” hans läppar blev till ett litet O innan han följde min blick ner på hans sko, han lyfte hjälpande på foten innan jag ryckte åt mig pappret och började gå med rask takt ner för gatan.

”Dickhead.” muttrade jag irriterat.

”Nice to meet you too!” ropade han efter mig då jag antar att han hade hört min kommentar. Jag viftade lite med handen i ett tecken på att jag hört innan jag svängde vänster in på skolans gata. När jag fick syn på den bruna tråkiga byggnaden började jag springa igen för att snart nå fram till den stora porten, korridorerna var tomma och inom kort nådde jag fram till min matematiksal. Jag drog upp dörren och alla ögon landade på mig.

”How nice you could join us today, miss Sonenclar.” sade Mrs. Jones. Hon hade sitt knallröda hår upp satt i en låg knut, hon log vänligt på mot mig. Snabbt skyndade jag ner för gången till min vanliga plats bredvid Felicia. Mrs. Jones rättade till sin stickade tröja innan hon fortsatte babbla om hur provet skulle gå till.

”You haven't returned any of my texts.” viskade Felicia intill mig och jag vände mig mot henne. Hennes blonda hår var överdraget på ena sidan över axeln, hennes blå ögon studerade mig rastlöst medan hon väntade på ett svar. Men istället för att svara började jag rota igenom min väska, mitt letande blev allt mer desperat då jag inte hittade det jag sökte.

”Miss Sonenclar. May I help you?” jag frös till i mitt letande och lyfte blicken för att möta Mrs. Jones några centimeter ifrån mig. Snabbt försökte jag improvicera och kollade ner i väskan.

”I-I forgot my... my pen. I forgot my pen.” ljög jag och log besvärat mot henne. Hon besvarade mitt leende med ett tveksamt leende.

”Felicia, lend your friend a pencil.” beordrade hon Felicia som nickade snabbt, jag lät min väska falla till marken under vårt bord innan jag tog emot pennan.

”I think I forgot it at home.” viskade jag mot min kompis och hon skakade bara besviket på huvudet. Snart hade jag ett vitt papper framför mig och det var dags att skriva matematik provet jag har pluggat i tre veckor för. Jag strävade efter de högsta betygen för då visste jag att jag skulle kunna bli vad som helst och fly utom räckhåll för min sjuka familj. Alice gillade inte tanken av att jag skulle gå ut om några veckor, för det skulle betyda att hon skulle bli ensam kvar sen när jag flyttar, något som får hela min mage att vända sig.

Besvärat sträckte jag på mig lite i min stol för att få bort den oroliga känslan i magen. Jag svalde klumpen i halsen innan jag fortsatte skriva en ekvation.

Lättnaden över att få se sista uppgiften värmde upp hela min kropp och jag andades ut innan jag skrev det sista på pappret, jag lät pennan ligga vid Felicia innan jag tog upp min väska och började gå nerför gången av bord och studenter som försökte färdigställa provet. Min fot råkade kroka tag i ett bordsben och jag snubblade framåt innan jag fick tag i bordet framför så jag kunde återfå balansen. Jag hörde ett fnitter som gick igenom klassen, med hettade kinder räckte jag fram provet till Mrs Jones som log mot mig och gjorde en gest mot dörren. Mina ögon slängde en sista blick mot Felicia som såg smått svettig ut där hon satt längst bak, jag gav henne ett uppmuntrande leende innan jag tog mig ut från salen. Mina fötter tog mig ner för den nu halvtomma korridoren för att ta mig fram till mitt skåp. De få tjejgrupper som fanns i korridoren stirrade som vanligt efter mig och började genast viska så fort jag var utom räckhåll för deras snäsiga kommentarer. Jag stannade framför ett av de blåa skåpen och började riva loss massa papper som hade blivit strategiskt uppsatta för att folk ska lägga märke till produkten på dem. Snabbt och säker lirkade mina fingrar upp mitt skåp, jag slängde in min väska och jacka innan jag tog fram böckerna för nästa lektion. Jag blev avbruten då skåpsdörren slog igen framför näsan på mig, chockat kollade jag till vänster för att få syn på Emma. Det var alltid jag, Emma och Felicia som hållit ihop genom vått och torrt enda sedan andra klass. Men till skillnad från Felicia och jag så var Emma den tjejiga av oss.

”Why won't you answer any of my text or calls?” frågade hon irriterat och granskade mig uppifrån och ner, jag visste att en snäsig om min klädsel skulle komma när som helst. ”And what the heck are you wearing?”

”It's called jeans and hoodie.” svarade jag sarkastiskt och nickade uppmuntrande mot henne, hon skakade bara förfärat på huvudet. ”Give me a break, Em. I overslept.” ursäktade jag mig, hennes gråa ögon gick över mitt ansikte innan hon drog bak en slinga ljust blont hår bakom örat. ”... and I have to be on time today.” hon visste vad som skulle hända idag, det var förberedelser för racet som skulle äga rum i morgon. Jag var tvungen att ta en övningsrunda för att känna mig säker, men också så skulle jag vara med i garaget och hjälpa teamet att göra de sista förberedelserna.

”Are you excited?” frågade hon och log lurigt mot mig.

”I was born ready.” svarade jag och log mot henne innan vi började gå ner för hallen för att möta upp Felicia. Emmas låga klackar var det enda som hördes i korridoren, men även det låga sorlet som hördes från resten utav eleverna som skyndade sig till nästa lektion.

”Could you text my sister that I can't find my phone?” frågade jag, Emma nickade medan hon började knappa på sin mobil.

”Have you lost it?” frågade hon lågt medan hon koncentrerade sig på sin mobil.

”I don't know, I was positive that I had it in my bag, but I guess I forgot it at home.” sade jag fundersamt. Snart lade hon ner mobilen och kollade över på mig, hon stannade upp och kollade med stora ögon över mig.

”What? Have you seen split hair again? To my defence I have actually cut my hair recently.” jag väntade på ett svar, hon korsade armarna över bröstkorgen och kollade moderligt mot mig.

”I can tolerate your lack of fashion, but why are you walking around in dirty clothes?” frågade hon irriterat och jag följde hennes blick ner till mitt vänstra lår som var mörkt av lera.

”Damn.” mumlade jag lågt, det var inte speciellt synligt då mina jeans redan var mörka men man såg klart och tydligt att det var lera. ”I fell on the sidewalk before...”

”Clumsy as always.” suckade hon och började gå igen. ”What happened this time?”

”I went right into Harry Styles.” sade jag och ryckte på axlarna, Emma stannade upp igen och kollade denna gången på mig med stora uppspärrade ögon, jag började nästan bli orolig över att de skulle poppa ut. Hon försökte samla sig genom att rätta till hennes spets på tunikan hon bar under en ljus jeansjacka.

The Harry Styles?” viskade hon nästan fram och jag gav henne en grimas som att jag skulle känna någon annan som hette likadant. ”How was he?”

”He was hard to walk right into.” muttrade jag och kände fortfarande att jag skulle få ett blåmärke på höften.

”Not like that!” utbrast hon. ”I mean, how was he? Like as in was he like high or drunk or something?”

”I think those magazines finally got the best of you, my friend.” sade jag besvärat och lade en tröstande hand på hennes jeans klädda axel, hon ryckte irriterat bort min hand.

”It's not time to be sarcastic, spill or I'll personally force you to wear high heels for the next couple of weeks.” jag visste att hon menade allvar, då hon tvingat Felicia att gå i ett par då hon vägrade berätta en saftig detalj om Daren, killen i parallellklassen. Jag rynkade på näsan och suckade innan jag öppnade munnen för att berätta om min lilla incident på vägen till skolan.

”He is just a stuck up brat that can't contain himself when he sees something that moves.”

”You are such a pessimist!” utbrast hon. ”It's freaking Harry Styles, he could look at me and I would be in heaven.” hon såg drömmande framför sig och jag skakade bara bedrövat på huvudet, sakta började jag gå igen och Emma hängde efter.

”I think you have some serious brain damage.” konstaterade hon till slut och jag kollade på henne.

”Really? Brain damage?” sade jag och skrattade till innan jag stannade upp för att fånga upp Felicia som just kom ut från salen. Hon joggade fram till oss och suckade lättat ut.

”What's going on?” frågade hon glatt och hälsade på våran kompis som hon inte sett tidigare idag.

”Oh haven't you heard, I just go diagnosed with serious brain damage.” upplyste jag henne roat, hon nickade intresserat.

”That one I figured out over seven years ago when you tried to eat through your bellybutton.” Felicia flinade och jag gav henne en irriterad blick.

”It was your idea!” sade jag med en röst som var en oktav ljusare än vad den brukade bara. ”You're just as damaged as I am!” hon flinade och kliade sig lite i hårbottnen.

”Let's go my damaged friends.” föreslog Emma och gjorde en gest med handen mot salen som var några meter ifrån oss. Vi alla tre krokade arm med varandra innan vi började gå mot vår nästa klass, historia. Eller som jag kallar den, förmiddagens powernap.  


+25 kommentarer till nästa kapitel :)
 
Dagens kommentar:
Svar:
Nej, inte alltid. Jag vet inte hur länge jag kommer hinna förbereda ett kapitel eller om ni är så snabba på att kommentera så jag kommer halka efter. Så det beror helt på hur mycket jag hinner skriva och så ;) Hoppas det inte blev ett allt för rörigt svar för dig :)
Kommentarer
fanny

åh gud va bra! mer nu!

Date: 2013-06-20 Time: 19:51:27
blogg: http://fannythekraft.blogg.se
Anonym

*fangirlar* du skriver så himla braaa :D <3

Date: 2013-06-20 Time: 20:03:04
Anonym

As bra! Meeeer!!!!!

Date: 2013-06-20 Time: 20:46:09
blogg: http://elisaid.blogg.se
Anonym

så kul med ett så långt kapitel :D

Date: 2013-06-20 Time: 21:04:02
Victoria

Riktigt bra! Ett super långt kapitel! :)

Date: 2013-06-20 Time: 21:07:53
blogg: http://onedirectionland.blo.gg
Xx

Så jävla bra! Mer mer mer!

Date: 2013-06-20 Time: 21:14:21
Emelie ^.^

More! :)

Date: 2013-06-20 Time: 21:27:25
blogg: http://betternow.blogg.se/
Eve

Så bra!!! En fråga bara, har det som hände i prologen hänt nu eller kommer det hända? är lite trög :p

Date: 2013-06-20 Time: 21:52:05
Mikaela

I love it! :'D

Date: 2013-06-20 Time: 22:20:18
baralillajag

Luuuuuv it! :D

Date: 2013-06-20 Time: 22:59:23
Agnes xx

Meeer!

Date: 2013-06-20 Time: 23:17:30
Tova

Meeeer

Date: 2013-06-20 Time: 23:21:03
M

Meeeer

Date: 2013-06-20 Time: 23:23:04
Anonym

grymt braaaa !!! :D

Date: 2013-06-21 Time: 00:17:22
Lisa

Är denna fanfic från mcdonald? Cuz' I'm loving it!
Hihih nej men så bra redan från start ':D meer

Date: 2013-06-21 Time: 00:38:49
Sara

Mmmmeeeerrrrr!

Date: 2013-06-21 Time: 00:41:34
Anonym

Mermermer! :) x

Date: 2013-06-21 Time: 01:47:23
Fanny

Meeeraaa

Date: 2013-06-21 Time: 08:02:49
Isa

Åhhhh!!! så himla braa!! mer!!

Date: 2013-06-21 Time: 08:19:29
bella

Bra kapitel! Men det skulle vara enklare att hänga med om du skrev ur vems perspektiv "tankarna" är från :)

Date: 2013-06-21 Time: 11:14:58
Elin

OMG!! Älskar dina ff har läst alla du skriver skit bra!! En fråga, är allt detta innan eller efter Harry var med i bilolyckan?<3:*

Date: 2013-06-21 Time: 12:13:27
Anonym

ni suger på att kommentera, kom igen!!!!! jag vill ha mer kapitel

Date: 2013-06-21 Time: 13:22:50
Nellie

Mera!!!! Så sjukt bra skriver!!

Date: 2013-06-21 Time: 15:07:49
Mathilda

Åh vad bra! Meeer

Date: 2013-06-21 Time: 18:40:03
Anonym

så bra!!

Date: 2013-06-21 Time: 19:52:24
anonym

Damm! Så otroligt grymt bra! ;*

Date: 2013-06-21 Time: 22:34:47
Anonym

meeer

Date: 2013-06-21 Time: 23:55:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: