”Är ni redo?” frågade jag tvillingarna som stod och diskuterade något då jag kom tillbaka med biljetterna i handen efter att ha sagt hejdå till Niall. Det gjorde inte fullt så ont som förra gången att låta honom gå, men ändå var det plågsamt att behöva lämna hans bil som han sedan skulle köra till Liam för att hämta upp honom.

”Ja.” sa de båda samtidigt.

”Jag vill inte hem.” muttrade Emelie surt och jag flinade mot henne.

”Du kan alltid komma och hälsa på fler gånger.” påpekade jag och gav henne en biljett innan vi började ta oss mot säkerhetskontrollen. Niall ville att jag skulle fixa ett privat flygplan men jag påminde honom åter igen att trots min nya rikedom tänkte jag inte utnyttja det på en flygbiljett hem. Min envishet hade blivit ett faktum för honom och gav upp rätt snabbt, han hade även gett upp att försöka bjuda in sig själv för att sova över hos Pat och Jon. Jag fick muta honom med att vi faktiskt skulle i väg snart, helt ensamma och vi kunde vara med varandra dag som natt. Helt ärligt vet jag inte riktigt säker på vad som pågick i killens huvud när hans ansikte sprack upp i ett flin och jag kände helt plötsligt en hand på min rumpa.

Jag hade tagit mig friheten till att kontakta Luke som skulle möta upp mig i Sverige, något som var till Nialls lättnad. Hans oro över att jag var ensam i Sverige med endast några kilometer mellan mig och de åtalade gjorde honom nervös nog.

Flygresan hem gick rätt snabbt då Fanny satte igång en film på sin ipad som hon köpt i London. Emelie satte istället i sina hörlurar och började lyssna på musik medan jag och Fanny satt och skrattade åt en riktigt dålig komedi. Jag hoppade in i en egen taxibil medan Fanny och Emelies pappa hämtade upp sina döttrar efter vi sagt hejdå till varandra. När jag kom fram till hotellet tog Luke glatt emot mig och berättade att han redan checkat in oss.

”It's been a while.” påpekade han medan han drog min väska ifrån min hand då han envist insisterade på att bära den åt mig.

”Yeah, I know. It's been a lot going on.”

”So I've heard.” Luke tryckte in våning åtta på hissknapparna och dörrarna stängdes efter oss. ”Is everything going to be alright then?”

”Yeah, actually I've never been better.” konstaterade jag och log mot honom. ”I just want this to be over and I can move on.”

”Oh, right.” dörrarna öppnades och Luke tog sig före ut från hissen och tog höger i korridoren. ”Your jawyer called and told me we should be there at four pm in her office.”

”Today?” jag kollade ner på min mobil för att kolla hur mycket tid jag hade, den digitala klockan visade kvart över tolv.

”Yes, today.” Luke tog fram nyckelkortet och förde in den i dörren innan det pep till och dörren gled upp. Sviten var fint modernt inredd, det fanns två sovrum och ett vardagsrum som sammanlänkade de två rummen.

”When is the tial?” frågade jag och drog av mig skorna innan jag slängde mig i soffan.

”Five a clock.” hörde man Lukes röst från hans rum. Jag tog upp min mobil och bestämde mig för att smsa Niall så han visste att jag var framme, dock förväntade jag inte mig att han skulle svara då han antagligen satt på ett plan till USA vid detta laget.

To: Niall

”Just got to the hotel. Miss you already, text me when you've landed. Love you. Xx”

Jag bestämde mig för att byta om till ett par svarta stuprörsjeans, ett vitt spetslinne och en kavaj som jag snott av Danielle. Hon skulle ändå inte få plats i den längre då hennes mage har börjat växa.

Luke tvingade i mig lite mat trots att jag mådde illa av tanken på mat just nu då det enda som fanns i mina tankar var vad jag skulle behöva göra.

”Mrs. Marbles, your client doesn't have enough solid proof to charge André and Anton Nielsen.” domaren vände sig mot min advokat som irriterat stampade med foten tyst under vårt bord.

”The security cameras of the hotel clearly shows when and where the brothers went, which is into the room of Miss. Zeaper.”

”Yes, but we don't have proof of what they were doing in there.” påpekade domaren och jag sneglade bakåt på mina vänner som var några utav vittnena.

”The witnesses are the proof, Miss Zeaper was bruised all over her body, also the doctor that have been examine Miss Zeaper in London can clearly tell she have been forced to sexual intercourse.”

”Does Miss Zeaper have something she wants to say, that can make your statement more valid?” föreslog domaren och Mrs. Marbles vände sig mot mig med en ogillande blick.

”If you don't want to...” viskade hon och jag skakade på huvudet.

”It's okay.” viskade jag tillbaka och reste mig skakigt i min stol. ”Ehh...” började jag och kollade över på andra sidan för att se bröderna stirra på mig. Deras föräldrar satt i publiken och kollade intensivt på mig. ”Ehm...” jag försökte komma på en bra början och när jag vände mig nervöst mot domaren log hon vänligt mot mig. ”You know, I've never been treated right in the Nielsen family...”

”Protest!” avbröt Anton som flög upp från sin stol.

”Sit down, Mr. Nielsen, and be quiet.” fräste domaren argt innan hon vände sig tillbaka till mig. ”Proceed.”

”I've lived down in their basement, with their dog. And I've been treated as their maid since I walked into the house of theirs.” jag svalde och bet mig lite i läppen. ”And the brothers raping me was just a new low for them. I would never lie about such a thing, it have been haunting me for so long now and I don't really care what punishment they get, as long as they get one. I'm not after some kind of revenge, I'm not that kind of girl.” domaren nickade förstående och väntade på en fortsättning. ”As long as this is the last time I will ever see them, I don't really care what happens. They have made me hate myself so bad, all the scars I gotten because of them is something that I will always have. It reminds me that what doesn't kills me makes me stronger.”

”Do you've got scars?” frågade domaren snabbt och jag nickade. ”Come forward.” en vakt tog sig ur sin position och eskorterade mig fram till den svart vit klädda damen.

”Protest! It's not for sure my clients have been causing these scars.” utbrast brödrarnas advokat som nu var helröd i ansiktet.

”Sit down, Mr. Anderson.” höjde domaren rösten medan hon gav honom en varnande blick innan hon kollade över min hals, mina armar och vid mitt revben. Hon nickade besvärat innan hon visade mig tillbaka till min plats.

Allt efter det gick så snabbt, jag hamnade under en stor bekant kropp som tryckte mig mot golvet innan en smäll hördes igenom rummet och jag kände att jag blev tillfälligt döv. Jag började sprattla under kroppen som låg över mig.

”Stay still, Mads.” sade Luke som var ovanför mig som en skyddande sköld.

”What is going on?” utbrast jag och kollade bort mot golvet medan jag såg Mr. Nielsen ligga på golvet med fem olika sorters säkerhetsmän. Hans ögon kollade mot mig med avsmak men jag fick aldrig chansen att riktigt förstå vad som precis hänt förrän Luke drog upp mig från golvet och drog mig ut snabbt genom bakdörren som hölls upp utav en svartklädd man.

”Please, tell me what's going on!?” nästan skrek jag medan Luke fortsatte dra mig genom en lång hall. Men han ignorerade mig och en gul och grönklädd kvinna var framme vid mig.

”Hur mår du? Mår du illa? Är du skadad?” frågade hon medan hon började ta av mig min kavaj.

”Vad pratar du om? Jag mår bra.”

”I can't see any blood, I think she's fine... Shaken up but fine.” konstaterade Luke.

”Good, get her out of here.” beordrade kvinnan innan hon försvann. Luke tog min kavaj innan han tog tag i min överarm och började leda mig ut där vi parkerat, till min stora skräck fanns det fotografer som flög över oss medan Luke fortsatte i riktningen mot bilen. När han försökte pressa mig in i bilen spjärnade jag emot.

”Damn it, Luke. Tell me what the fuck happened!?” utbrast jag medan jag pressade emot Lukes styrka.

”Get in the car, Mads.” sa han irriterat.

”Not until you tell me what is going on!?”

”I'll tell you when we are on the road.” Jag kollade upp på honom och han gav mig en besvärad blick innan jag irriterat hoppade in i baksätet på det stora mörka fordonet. Så fort Luke hoppade in och slängde min kavaj mot mig i baksätet innan han satte igång motorn.

”Tell me! I want to know what the fuck happened back there, I am about to freak out!” skrek jag och kände paniktårar bränna bakom ögonlocken.

”Mr. Nielsen had a gun taped on his upper body, the security is really bad. I am glad I had the chance to cover you before he got the chance to shoot you.”

”Oh, my god! H-He tried to...” stammade jag och kollade storögt mot mannen som satt i förarsätet och körde. Han mötte min blick i backspegeln innan han nickade.

”This ain't good, the paparazzi is following us.” muttrade han surt. ”Mr. Horan is going to blow up.”

”You have no idea...” suckade jag besvärat och kollade bakåt på de mörka bilarna som körde bakom oss in mot centrum.

+28 kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar: