WTSCU - Kapitel 39

Previously on WTSCU:

”Mr. Nielsen had a gun taped on his upper body, the security is really bad. I am glad I had the chance to cover you before he got the chance to shoot you.”

”Oh, my god! H-He tried to...” stammade jag och kollade storögt mot mannen som satt i förarsätet och körde. Han mötte min blick i backspegeln innan han nickade.

”This ain't good, the paparazzi is following us.” muttrade han surt. ”Mr. Horan is going to blow up.”

”You have no idea...” suckade jag besvärat och kollade bakåt på de mörka bilarna som körde bakom oss in mot centrum.


 Jag hade suttit och kollat nervöst på min mobil i snart fyrtio minuter. Att vänta på att Nialls plan skulle landa och han skulle bli uppdaterad om vad som just hänt för en timme sedan var hemskt. Bilder och videos var överallt på internet, vissa visade bara då vi flydde till bilen och vissa klipp hade till och med fått med smällen som hördes inifrån tingsrätten. Det fanns till och med rykten om att jag hade blivit träffad utav pistolskottet och det var anledningen till att vi flydde, för att vi skulle till sjukhuset.

”The flight should be there by now, Madison. Why don't you just call him so he knows that everything is alright?” föreslog Luke som hade varit på telefonen hela tiden med min advokat, hon bad mig att åka här ifrån så snart jag känner att jag är redo och hon ser till så att allt blir färdigt utan att jag skulle behöva närvara. Jag slängde en sista blick på klockan innan jag tog upp min mobil och tryckte på Nialls namn. Signal efter signal gick fram, jag trodde knappt han skulle svara tills jag hörde en bekant röst på andra sidan.

”Hello, beautiful.” sade Niall med en lugn ton, vilket fick mig att inse att nyheterna inte riktigt hade nått honom ännu.

”Hi.” sa jag och kände att mitt hjärta hoppade över ett slag utav glädje över att höra hans röst. Jag saknade den redan trots vi hade träffats tidigare i morse, det skrämde mig hur mycket jag saknade honom på så kort tid.

”How was the court today? Will they get behind bars.” frågade han och jag hörde muller i bakgrunden som antydde på att de nu var i en bil.

”You could say that.” sa jag tveksamt och antog att även deras pappa borde få ett straff för att gå omkring beväpnad.

”That didn't sound very convincing.” påpekade han och jag hörde nu oron över hans underbara röst.

”Well, we didn't have the time to finish...” fortsatte jag medan jag lekte med en slinga som trillat ner i ansiktet på mig.

”Why?” hans röst lät hård och jag grimaserade, detta började inte bra.

”W-Well, please don't get angry, I am alright and nobody got hurt.” pladdrade jag på i hopp om att hålla honom lugn.

”Madison, just tell me already...” stönade han otåligt då han väntade på att få en förklaring till mitt stirriga humör.

”Their dad, Mr. Nielsen, you remember him don't you?”

”Mhm.” var allt jag hörde och jag bet mig tveksamt i läppen.

”Well, h-he tried to... Shoot me.” jag lät inte säker på det jag sade och det lät mer som en fråga än ett faktum att han faktiskt försökte men misslyckades. Oroligt väntade jag på Nialls reaktion, men allt jag hörde var tystnad och bruset från bilen som antagligen körde på gatorna i USA. Just nu var jag lättad över att han var så långt borta, hans reaktioner till saker som händer mig... Man kan väll säga att han blir mentalt ostabil varje gång.

”N-Niall?” stammade jag i ett hopp om att få ett svar. Jag bet mig nervöst på läppen i ett hopp om att få ut något slags ljud som svar. Efter ett tag var jag nästan säker på att linjen hade dött och drog telefonen från örat för att kolla på displayen som sade att vårt samtal fortfarande pågick. Jag satte tillbaka den mot örat och väntade på att något skulle hända.

”Are you unharmed?” hörde jag den irländska rösten på andra sidan, jag suckade utav lättnad.

”Yes, I'm fine, Luke covered me before he got the chance...” sade jag och tystnaden lade sig över oss åter igen, men denna gången varade den inte alls lika länge.

”When are you getting here?” frågan var oundviklig och jag borde varit förberedd på den.

”When are you getting to Los Angeles?” frågade jag istället och jag hörde ett skakigt andetag på andra sidan.

”In two days.” svarade Niall uppgivet efter ett tag och jag nickade.

”Then in two days.” konstaterade jag tyst. ”I'll just visit the twins before I leave.”

”Don't do anything stupid.” varnade han. ”I don't want you to be in the same house as someone who is working for those arseholes.”

”I don't think that's a problem.” sade jag fundersamt och tänkte på att tvillingarnas mamma som också varit där idag men hade förblivit i bakgrunden då deras andra advokat försökte starta ett bråk i tingsrätten.

”If the paparazzi finds out about this...”

”They already know, Niall.”

”Oh.” var allt han sade och jag gäspade medan jag vände mig mot Luke som gestikulerade om att han skulle beställa mat. Jag nickade innan jag försökte koncentrera mig igen på Niall.

”You didn't react the way I thought you would.” sa jag försiktigt för att inte klämma en öm tå som kunde orsaka en mindre explosion.

”I'm trying to change.” påpekade han. ”You don't like when I am all over you. I trust you to tell me the truth and if you are okay and nobody hurts you then there's no need to get angry.”

”Very mature of you, Ni.” sa jag, road över hans sätt att tänka och tanken på vad som egentligen skulle hänt om situationen hade utspelat sig för en månad sedan. Det gick en rysning genom min kropp av tanken på hur denna diskussionen skulle sluta.

”Ni? I've got a new nickname?” frågade Niall glatt och jag kände att faran var över, jag hade tagit mig igenom det värsta nu och slappnade av.

”Eh, yeah. Even though I love your name, there are too many letters.” retades jag och ett lättat skratt slapp från mina läppar.

”I like it.” sade han drömmande.

”I miss you.” sade jag och strök en slinga ur ansiktet, det var skönt att höra hans låga skratt.

”I love you.” kontrade han, jag kände hettan pryda mina kinder och jag var glad över att han inte såg mig just nu.

”Where are we going next week?” frågade jag nyfiket och tänkte på det han lovat, att veckan då han skulle ta ledigt och ta oss bort från denna galna världen. Jag hade aldrig riktigt brytt mig om vart han skulle ta oss, men nyfikenheten fanns där.

”I don't kiss and tell, baby.” sa han roat och jag skrattade lågt. Men vi blev snabbt avbrutna av en röst som hördes i bakgrunden och Niall gav ett läte ifrån sig för att visa att han hört. ”I need to go. See you in two days.”

”Love you.”

”Love you more, baby.” snart var det bara jag kvar med min telefon i handen och jag suckade lättat ut.

 

Jag hade haft problem att sova, trots visste jag att inget skulle hända då Luke sov i rummet intill. När jag kom till tvillingarnas hus med Luke hack i häl var jag fortfarande smått trött efter bristen på sömn.

”I call you when I want to go home.” försäkrade jag Luke, han nickade innan han återgick till bilen. Jag blev lämnad vid dörren som jag ringde på, huset var sort och hade en typisk svensk utsida som var gjort utav brunt tegel. Trädgården framför det stora huset var välvårdat och jag kommer ihåg så många gånger jag gått förbi detta huset då jag skulle hem från skolan. När dörren snart öppnades drogs jag in i hallen och in i en hård kram av de båda tjejerna.

”Vi har varit så oroliga, efter det som hände igår.” utbrast Fanny och rättade till sin svarta topp efter hon dragit sig bakåt. De ledde mig snabbt upp för trappan utan att visa mig runt så jag fick inte chansen att ta in omgivningen, och in i ett sovrum som jag direkt antog var Fannys. Rummet var ljust och man såg att det vara hennes stil, det var stilrent och den stora sängen som stod längst in i rummet hade en sänghimmel över sig. Vid spegeln som hände på vänstra väggen stod det en sminkväska och en plattång på det lilla bordet under till. Skrivbordet bestod utav en glasskiva på ett par metall ben. På det rena trägolvet hade de lagt ut en rödrutig filt, det stod en korg uppe på och de tryckte ner mig på filten samtidigt som de slog sig ner bredvid.

”En picknick?” frågade jag och de båda nickade glatt.

”Vi visste inte om det skulle bli bra eller dåligt väder idag så vi tänkte att det var lika bra att det kunde vara inomhus.” påpekade Fanny medan hon hällde upp ett glas läsk till mig.

”Är ni ensamma hemma?” frågade jag tveksamt och de båda gav varandra långa blickar innan de vände sig mot mig igen.

”Ja, just nu är vi. Men mamma skulle aldrig ta med sig jobbet hem.” sade Fanny och log övertygande mot mig. ”Speciellt inte när de är de onda hon står för.”

”Det är tur det för i så fall hade jag slagit skiten ur den där sjuka familjen.” kommenterade Emelie irriterat.

”Eller hur, hur fan kunde han ens få tag i en pistol?” frågade Fanny instämmande och kollade på sin syster.

”Han är rik, han måste väll kunna försvara sig på något sätt.” föreslog jag och de båda stirrade på mig.

”Visste du att han hade den?” frågade Emelie och gav mig en varnande blick.

”Åh, ja. Jag hittade den pistolen när jag var ungefär tio år. De hade sagt åt mig att städa hans kontor och jag hittade den under hans skrivbord. Det var inte direkt så att han gömde den, den bara låg där liksom.” de båda kollade förbluffat på mig och jag suckade innan jag skrattade bittert. ”Dock trodde jag aldrig att jag skulle behöva bevittna att den skulle användas. Ännu mindre mot mig.”

”Du är så stark.” mumlade Fanny och jag kollade in i hennes uppspärrade ögon.

”Nej, det är jag inte.” sade jag och skakade på huvudet, jag tog emot kanelbullen som Emelie räckte mig.

”Jo, det är du. Du har varit med om så mycket dåligt i ditt liv men ändå står du upp.” påpekade Emelie, den brunetta tjejen började nu äta på sin bulle.

”Em, kan du ge mig läsken?” frågade Fanny och Emelie räckte ut tungan mot henne innan hon gav henne flaskan. Jag kollade på syskonen medan de diskuterade min nya styrka som de påstod jag hade. Känslan av att sitta här tillsammans med dom var mysigt men det gjorde min obekväm då de fick mig att framstå som en superkvinna. Jag var långt ifrån det dem trodde jag var, jag kände mig nerbruten och överkörd. Trots att de senaste månaderna hade ändrat riktning till min fördel så fanns det fortfarande tvivel inom mig att nästan när som helst så skulle jag vakna upp och vara tillbaka i mitt gamla rum.

Snart höjde de varsitt glas i luften och kollade mot mig, jag log och tog upp mitt glas i luften.

”Vad skålar vi för?” frågade jag nyfiket.

”För dig?” föreslog Emelie och log lite. Jag grimaserade och skakade på huvudet medan jag försökte komma på ett annat förslag. Snart slog det mig, något som faktiskt hade varit min räddning från den värsta familjen i historien, jag kunde inte låta bli att flina.

”För vänskap?” frågade jag och de båda log innan de nickade.

”För vänskap.” sade de båda och våra glas klirrade till mot varandra. 


+28 kommentarer till nästa del :)

 

 
Dagens kommentar:
Kommentarer
Felicia

Jag älskar den! Äntligen har det kommit ut nytt kapitel!!!!!! LOVE IT! Kommer explodera snart! Längtar till överraskningen! Riktigt mycket!

Date: 2013-06-09 Time: 00:14:07
blogg: http://nattstad.se/F_e_l_i_c_i_a
ellinor

Alltså det är underbart. Kan knappt förklara hur bra den är. Är det nu jag ska gråta eftersom det snart är över? Jag vill inte, men å andra sidan.. Haha nej. jag vill ALDRIG att den ska ta slut. Längtar till överraskningen och nästa kapitlet. Livet kan inte bli mycket bättre! xx

Date: 2013-06-09 Time: 00:17:58
blogg: http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
Anonym

Love it!

Date: 2013-06-09 Time: 00:20:15
Emelie ^.^

Awesome as always!! :3❤

Date: 2013-06-09 Time: 00:21:54
blogg: http://betternow.blogg.se/
Agnes T

underbart bra! igen... ;)

Date: 2013-06-09 Time: 00:38:27
sara

Så himla bra meeer:)

Date: 2013-06-09 Time: 00:45:56
Selle

Så sjukt bta

Date: 2013-06-09 Time: 00:53:46
Katta

Guuud , sjuuukt bra !!! Älskar den , längtar tills näwta kapitel ♥

Date: 2013-06-09 Time: 00:56:33
Mikaela

ASDFGHJ,
dONT TOUCH ME, THE FEELS
OH MY GOD
*dead*

Date: 2013-06-09 Time: 01:07:52
Victoria

Awww.. Vill inte att din ff ska vara slut! :(

Date: 2013-06-09 Time: 06:55:20
blogg: http://onedirectionland.blo.gg
Ellen

Tack för dagens kommentar.Men jag har ingen aning om vad jag ska skriva så det blir det här.

Date: 2013-06-09 Time: 08:08:25
blogg: http://directionworlds.blogg.se
Tova

Meeeer

Date: 2013-06-09 Time: 08:24:01
Tova

Meeeer

Date: 2013-06-09 Time: 08:24:35
Anonym

Sjuuuuukt bra!

Date: 2013-06-09 Time: 09:32:19
Fanny

Underbar!!

Date: 2013-06-09 Time: 10:19:45
linnea

meeeeer:)

Date: 2013-06-09 Time: 10:53:06
baralillajag

sååå sjukt braaaa :D

Date: 2013-06-09 Time: 11:21:28
Anna

Helt sick va bra den är! Mera!!! (kanske lite dirtyyyy?:D)

Date: 2013-06-09 Time: 11:28:45
Moa

Mer!

Date: 2013-06-09 Time: 12:33:18
Lisa

gaaaaah, världens bääääästa

Date: 2013-06-09 Time: 13:40:15
Jennifer

Känner mig sämst på att kommentera. Aja, du gör så att jag läser din ff istället för att göra läxor ;) MERA! <3

Date: 2013-06-09 Time: 13:48:58
Klara

Du är så underbart, sjukt, galet bra på att skriva! Man lever sig in i berättelsen så lätt och som alla andra säger borde du fundera på att bli författare! c:

Date: 2013-06-09 Time: 13:49:31
Kajsa

Jätte, jätte bra! Du är grym på att skriva! Vi vill ha mera!

Date: 2013-06-09 Time: 14:16:34
Bella

Sjuuuuuuuukt bra! Mer!!

Date: 2013-06-09 Time: 15:58:27
Hanna

Man blir uppslukad som jag vet inte vad! sjukt bra, meer :))

Date: 2013-06-09 Time: 16:28:22
jag

Mer!!!!!

Date: 2013-06-09 Time: 16:30:37
Emma

Det är helt sjukt! Du är så bra på att skriva! Jag, och kanske några till vill ha lite diiiiiirty! ;)

Date: 2013-06-09 Time: 17:25:42
Agnes

Ännu mer! Jätte bra!

Date: 2013-06-09 Time: 18:18:04
Julia

Bääääst.

Date: 2013-06-09 Time: 18:20:11
Evelina

Den här är så sjukt bra! Kan ju inte sluta läsa haha ;) Älskar alla dina fanfics så mkt, du är bäst på att skriva! Önska jag var lika bra.. <3

Date: 2013-06-09 Time: 18:59:15
Anonym

finns inget bättre än att komma hem efter semester och se 3 nya kapitel, woho!

Date: 2013-06-09 Time: 21:40:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: