Ljudet av Bells snyftningar hördes genom dörren och jag fick svårt att andas. Jag vaknade upp ur min dröm och gnällde tyst till. Ännu en natt med exakt samma dröm, bara att drömmen var på riktigt... Det hade hänt på riktigt, jag hade ljugit att jag träffat någon annan, jag hade ljugit att jag inte gilla henne längre. Jag kollade mig förvirrat omkring och insåg att jag fortfarande var i turnébussen precis som de senaste månaderna. Liam låg och sov på andra sidan gången med ena benet utanför sängen. Zayn låg ovanför inlindad i hans täcke. Långsamt satte jag mig upp och fick fotfäste med golvet innan jag tassade ut i det lilla köket. Niall satt i mörkret och käkade flingor med mjölk med endast boxers på sig, han kollade upp och log mot mig.

”Still dreaming, huh?” sa han med låg röst. Jag nickade bara och rättade till mina boxers med ena handen innan jag tog fram mjölkpaketet och drack direkt ur förpackningen. ”You should call Felicia, ask if she knows...”

”I can't. She is also furious with me. I've lost one of my best friends and the love of my life just because of this stupid management crap.” jag satte mig ner mitt emot honom och kollade ut genom fönstret. Vi var i Australien och skulle spela i Melbourne kvällen där på.

”Be a man, brother.” suckade Niall och log lite mot mig. ”You know chicks more than the rest of us. Just admit that you were wrong and an arse and everything will plan out just fine.” han hade rätt, tjejer gillade sånt.

”When do you think it's morning in London?” frågade jag tveksamt och tänkte på tidsskillnaderna. Jag har känt mig helt borta när det kom till vart jag befann mig och i vilken tidszon jag var i. Allt var som en enda dimma om vilket datum det var. Trots vi var inne i Oktober nu så kunde jag inte förstå hur de få sista minuterna som jag spenderade med Bell, hur inpräntade alla hennes nerskrivna ord hade varit. Jag drömde om henne, jag tänkte på henne. Det kändes som att jag borde gjort saker och ting annorlunda, eller strunta i vad Modest sagt och begära att få överlägga detta med resten utav killarna som hade gett mig varsitt ont öga då Felicia pratat med dom. Jag tänkte tillbaka på när Bell hade suttit och kollat på då vi repade i Februari, i min beanie och tröja. Hon hade sett så ömtålig ut, men också sexi på samma gång i mina kläder. Mina tankar föll över diskussionen som kom direkt efter.

”You have to end things with that girl. It's not good for business. Everyone here at Modest thinks this is just some charity case for you and if you want to do some charity then we have the Red Nose Charity coming up.” började Logan från Modest och om min blick kunde döda så hade han legat död på golvet. Han hade inte bara pratat ner på mig utan även Bell.

”Don't you dare call Isabella a charity case!” fräste jag till. ”And I won't she's the only one who is keeping me down on earth right now. I need her, she's good for me.”

”I don't give you any choice here, Harry. You'll end it. End of discussion.”

”You don't own me!”

”Yes, I kind of do, Harry. Do I have to remind you about the contract?”

”Hazz, let's go.” Louis lade en hand på min axel som för första gången sedan vi började prata om detta hade yttrat sig.

”I swear to god that you will pay for this, and I am dead serious that if you do anything to her, threatens her or anything. I will be hunting your arse down.” väste jag genom mina sammanpressade tänder.

”Harry, it's enough.” Louis tog mig runt midjan och drog mig bort från den uppklädda snobben med ett leende på läpparna som fick mig att må illa.

”Go to hell.” fräste jag efter mig.

”What are you doing up?” frågade jag Niall som såg rätt pigg ut.

”Yetlag. I haven't slept in three days.” konstaterade han och kliade sig i håret. ”I am so happy that the tour is over soon.”

”I'm with you on that one, mate.” sa jag och nickade. ”I think I'll try to call Felicia at the next stop.”
”Do so.” Niall nickade gillande men samtidigt fundersamt. ”Go to bed, I'll tell you when we stop.”

”You are the one that has to go to bed.” konstaterade jag ironiskt.

”Don't mock me. I'm not in that kind of mood.”

”Exactly my point. You should sleep and I'll ask the driver if we could take a paus.” jag reste mig upp och gick längre fram i bussen. ”Ey, when is the next stop?”

”I was thinking on this gas station. We need some fuel to the bus and besides I have to...”

”Too much info. But thanks.” avbröt jag honom och gick tillbaka för att ta på mig ett par mjukis byxor och en t shirt. Niall hade inte lyssnat på mig och satt uppe med mobilen nu och kollade. Han kollade på mig när jag tog på mig ett par sneakers som antagligen tillhörde Liam men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just nu. Jag nickade mot Niall och tog min mobil innan jag tog mig till utgången.

Luften var kylig och en sval bris trängde sig in genom mina kläder. Signal efter signal gick fram utan att någon svarade men tillsist hörde jag någon svara.

”What, Harry?” frågade hon irriterat.

”Did I wake you up?” frågade jag oroligt.

”No.”

”Oh, good. I'm sorry Felicia. I should have listened to you. I think I am going crazy over here. I have a hard time keeping up with the time, date, where I am. Actually I'm really glad that I know in what country I'm in.”

”It's okay, Hazza. The only thing that's bothering me is that it took you months to call me.”

”I know, I'm sorry.” jag sparkade till en sten och lutade mig mot bussen och kollade upp på den molniga himmeln. Tystnaden föll över oss och jag hade en känsla av att hon redan visste min fråga, men väntade ändå tåligt på att jag skulle öppna munnen. ”Have you heard anything from...?” jag klarade inte av att säga hennes namn högt.

”No. But I bumped into her sister a couple of months ago. She was really torn, Harry.”

”Torn.” ekade jag efter.

”Yeah, Harry. I don't know how to say this but, Bell went through with the surgery right after you broke with her.”
”So she's alright, she survived!?” frågade jag med hopp i min röst. ”That meant that we could try this out again. I've always wanted to hear her voice, I think it's pretty light and lovely to hear...”
”Harry.” avbröt Felicia med en pinad röst och mitt hjärta sjönk. ”I don't know how to say this right, Harry. Jonna told me about her state before the surgery and it's not pretty Harry. She was so down after your breakup. And...” jag hörde henne svälja och jag väntade otåligt på fortsättningen. ”Eh... And she was giving herself into the surgery with the attitude that she wasn't going to survive, Harry. She felt that she didn't have anything to live for.” jag kände tårarna bränna bakom ögonen.

”B-But she's alright.” konstaterade jag för mig själv med en skakig röst.

”Harry, she doesn't have you there. How do you think the surgery went?” tystnaden föll igen och jag knep ihop mina ögon hårt och önskade att detta bara var ännu en hemsk dröm.

”Have you talked to anyone else?”

”Err... Let me see... I met the best friend of Bellas. I think it was like a month ago.”

”She said she was fine.” sa jag bestämt nu.

”Harry, you've got to stop saying that.” sa hon med en hård ton. ”She told me that Bella did not just do one surgery, but four.”
”Oh, god. She stoped fighting.” sa jag med svag röst och jag satte mig maktlöst ner på marken.

”Yeah... She told me that Bella has been in a coma for the last couple of weeks and her parents are thinking about letting her go, Harry.”

”W-What?” stammade jag och tårarna föll ner för min kind.

”They are thinking about... Ehh... This is really hard to say out loud. But... Err... It's really bad when a person gets in to a coma. They probably never will wake up ever again and if they do, they've got several major injuries that they have to carry on with for the rest of their lifes.”

”Please, please...” bad jag Felicia. Min röst var låg och grötig då jag kände en stor klump formas. ”Please, don't say those words I think you are about t-to say.” jag snörvlade lite och lutade huvudet bakåt mot bussen.

”I don't know what I am going to say Harry. I-I wish I could tell you that Bella was going to be alright. I wish I-I could tell you that everything will be just fine. As a friend and as a sister to you, I don't want to cause you more pain than you already in. But... ehm...” hennes röst började bli skakig och hennes andetag började bli ojämna. ”But... Erh... I have a bad feeling about this Harry. A really bad one. Isabella knew she wasn't going to make it out alive. And I wish to the bottom of my heart that I am wrong when I say this... But you should get home, like, right now.” jag svalde ner klumpen jag hade i halsen. ”... Because I have a really bad feeling that Isabella is dead, Harry.”

+20 Kommentarer till nästa del :)