Irriterat stampade jag igenom Paris gator med en vakt som försökte hänga efter mig. Jag hade precis förlorat en kamp med Niall om att jag skulle få gå ut själv, men han påpekade gång på gång att han tänkte inte ta några chanser, någonsin igen. Min nyfunna låtsas storebror höll instämmande med i bakgrunden medan han satt med sin mobil på en stol.

”Miss?” hörde jag bakom mig och jag vände mig om för att vänta in den stackars säkerhetsvakten som kom joggande ikapp.

”I'm sorry.” sa jag olyckligt då han såg rätt bitter ut. När han kom ikapp suckade han trött och log lite besvärat mot mig.

”It's okay. Where are we going?” frågade han och rättade till sina solglasögon som hade halkat ner på nästippen.

”I just want to sit down somewhere nice and do nothing for the rest of the day.” sa jag och kollade mig omkring. På andra sidan gatan fanns det en grönskande park som kryllade utav mammor med barnvagnar, små barn som sprang omkring och lekte på gräsmattan och uppe på klätterställningen. Solen hettade och jag var glad över min minimala klädsel idag, som bestod utav en svart tight t shirt och ett par slitna shorts. Utav ren säkerhet hade jag snott åt mig Nialls tjocktröja i all hast för att slippa ut ur tvångskammaren som Niall mentalt byggde upp runt omkring mig. Jag hade hoppats på att han skulle bli sur över att jag tog hans tröja och lämnade honom i endast ett par jeans medan han gick omkring med bar överkropp och spelade gitarr. Men det hade inte väckt någon reaktion mer än att han kallade en vakt till sig och tvingade mig att ta med honom.

”What's your name?” frågade jag.

”Me?” vakten såg förvånad ur och jag nickade. Han drog en hand igenom sitt brunetta hår innan han tog av sig sin jacka som han haft på sig hela tiden, under till hade han en svart tight shorta. ”Luke Crownwall, miss.”

”Call me Madison.” sa jag innan jag utan att kolla mig för började gå ut i gatan. Jag kände Lukes starka hand ta tag i min överarm och drog mig tillbaka innan en bil körde förbi.

”Madison,” började han tveksamt innan han släppte min arm då det var fritt att gå. ”Not to be a kissarse to your boyfriend, but he's right.” jag kollade över axeln och såg på den stort byggda mannen som hängde efter mig över gatan och in i parken.

”Right about what?” frågade jag och drog förvirrat ihop ögonbrynen.

”You attract trouble.” sa han och jag skrattade bittert till. De senaste timmarna vi spenderat i Paris så har jag varit lite klumpigare än vanligt. Jag var fortfarande smått öm efter mina adoptivbröders upptåg och jag kände mig missplacerad vart jag än gick, inte ens i Nialls famn kändes rätt just nu.

”You're right. It does sound like you are trying to kiss someones arse.” sa jag innan jag siktade in mig på en parkbänk längre bort, en stor ek skuggade över den. Jag satte mig ner och placerade min väska vid sidan, tillsammans med Nialls tröja. Luke satte sig en halvmeter ifrån mig, jag tänkte fråga varför men lät bli när jag blev avbruten utav en tjej i min ålder som kom fram till mig.

”You're Madison, right?” tveksamt tittade jag mot Luke som bara flinade åt min obekväma blick, jag vände mig tillbaka till tjejen som pratade rätt bra engelska trots den franska brytningen.

”Yes.”

”Are you and Niall together?”

Frågan slog mig faktiskt rakt i magen, frågan var så rakt fram att jag blev mållös. Inte ens jag visste svaret på den frågan, jag hade aldrig varit så här nära någon någonsin, att Niall några timmar tidigare kallat mig sin sanna kärlek, började sjunka in... Först nu. Jag hade inte sagt något tillbaka, inte ens förklarat mig om varför jag inte sade något. Hur mycket jag än velat svara ja på hennes fråga så ryckte jag bara enkelt på axlarna och log mot henne.

”No, not at the moment.” sa jag. Hon blev nog lite osäker av mitt svar och bet sig lite i läppen innan hon drog upp kameran ur sin ficka. ”Do you mind if I take a photo of us?”

”You want me to take it?” erbjöd sig Luke och jag kisade mot honom och nickade efter ett tag.

Jag poserade för kortet och gav tjejen en kram innan hon gick med snabba steg där ifrån, jag gav ifrån mig en tung suck medan jag öppnade min väska och tog upp min mammas dagbok.

”Better get used to it.” varnade Luke med en lätt ton och jag gav bara honom en irriterad blick innan jag öppnade upp dagboken på näst sista sidan. Jag var osäker på att avsluta den, för jag visste att det fanns inget bra slut på denna historien. Men jag var också skräckslagen inför vad det skulle stå på den sista sidan, om det skulle vara något viktigt som jag faktiskt inte skulle kunna hantera på rätt sätt.

… Vi älskar dig, vi kommer aldrig kunna säga det för många gånger så jag skriver det igen. Vi älskar dig. Att du har fått denna dagboken kan bara betyda en sak, vi är borta från ditt liv. Du har fått läsa allt om hur du var som barn, vad vi gjorde, du har läst allt. Men det finns vissa saker som inte ens din pappa och jag kan kontrollera, döden.

Jag hoppas verkligen du får läsa detta när du är 75år, vi har haft ett bra liv tillsammans, med många skratt... Men om det inte skulle vara så, att det skulle hända oss något, så kan jag bara säga att ditt liv är bara början. Lev lite för din pappa och mig, glöm aldrig att vi är så stolta över vår dotter, vår gåva!

Vi vakar över dig,

Din mamma och pappa.

Clara & Jeremy Cason

Jag torkade bort en tår från min kind och drog mina fingertoppar över fläckarna efter mammas tårar som hade torkat in i pappret. Längst ner på sista sidan hade hon skrivit in en engelsk adress och fyra siffror, tveksamt kollade jag på siffrorna och sedan på mina föräldrars namn. Det första som slog mig var att jag inte hade samma efternamn som mina föräldrar, förvirrat fortsatte jag och stirra på deras efternamn. Varför heter jag Zeaper och inte Cason? Mammas mening om att mitt efternamn betydde mycket snurrade omkring i mitt huvud medan jag stint kollade ner i boken.

Mitt hjärta hoppade över ett slag då jag läste den sista biten igen, dom vakade över mig...

”No, no, no...” började jag lågt och kolla på baksidan av boken.

”What?” frågade Luke nyfiket.

”This can't be it.” mumlade jag lågt, de hade lämnat mig en check på tio tusen kronor och en dagbok om hur härlig jag är som dotter. Var jag värd tio tusen och en dagbok!? Irriterat sjönk verkligheten in och smällde irriterat ihop boken.

Jag gömde mitt ansikte i mina händer och slöt ögonen, jag borde gråta, vara helt förstörd över att allt mina adoptivföräldrar sagt till mig genom åren, hur dålig jag är, hur lite jag är värd som människa, faktiskt är sant. Men jag var arg, rasande över att bli lämnad, denna ilskan hade aldrig gjort sig påmind innan och när jag började läsa dagboken trodde jag att jag skulle fått allting löst, men den har bara gett mig fler frågetecken.

”We need to go, Madison.” sa Luke lågt och jag kollade förvånat upp. Det var nu sen eftermiddag och jag visste att vi borde varit tillbaka för någon timme sedan. ”What about we pass the Eifel tower before we get back?”

”Yeah, sure.” var allt jag sa innan jag reste mig upp och lade ner boken i väskan igen. Jag tog upp väskan på axeln och tog Nialls tröja under armen innan jag började gå bredvid Luke mot det stora metalltornet som glänste i eftermiddagssolen.

Jag trodde att vi skulle få vänta i den långa kön som slingrade sig runt tornet, men det roade mig hur mycket Luke lös när han slängde fram sin bricka som visade att han var en säkerhetsvakt och vi fick gå in i sidogrinden. Min höjdrädsla gjorde sig genast påmind efter första hissen som endast tog oss upp en tredje del av tornet. Roat kollade Luke på mig medan jag nervöst pillade på Nialls tröja och jag spände irriterat ögonen i honom.

”Let's not take the last one.” bad jag när vi kommit av andra hissen. Det fanns ännu en hiss som ledde upp till toppen, men man såg gott och väl hela Paris från där vi befann oss just nu. Han ryckte oberört på axlarna och tog sig fram till räcket. Efter mycket tvivel nådde även jag ut dit, folk runt omkring oss log vänligt mot oss medan Luke pekade ut vissa speciella saker runt om i Paris.

”Wait here, I'll be right back.” sa han och log, han försvann snart bakom en pelare. Folk runt omkring började även glesna ju längre jag stod där. Till slut var det bara några få kvar och jag kände kvällens kyla dra in över Paris. Jag drog på mig Nialls svarta tjocktröja och drog upp dragkedjan, jag håvade upp ett färgglatt gummiband ur väskan och drog bak mina lockar och satte upp dem i en stram hästsvans.

Solen hettade i mitt ansikte och jag kände att varenda por i kroppen sög upp varenda solstråle. Mina ögon slöts och min kropp slappnade av över den behagliga stunden. Jag stelnade till då jag kände armar dras runt min midja och jag slog upp ögonen men redan innan jag fick chansen att kolla efter vem det var, slog den välbekanta doften emot mig och jag lät bli.

”You like the view?” Nialls låga röst fick mina ben att ha svårt att stå upp. Jag kände att han lutade sin haka mot min axel, tystnaden föll över oss när jag inte svarade.

”Are you angry?” försökte han igen och drog mig tätare intill sig. Tveksamt kollade jag ner på mig själv och ögonen fastnade vid armarna som höll ett stadigt tag om mig.

”No.” sa jag lågt efter ett tag. Jag kände att han sträckte på sig lite och hans haka lämnade min axeln, hans tveksamhet var tydligt då han inte var helt övertygad över mitt svar. Nialls läppar pussade mig på huvudet innan han svängde runt mig så att jag stod ansikte mot ansikte med honom. När mina ögon kom upp till hans vackra ansikte, kollade ett par vackra blå ögon ner på mig.

”We've got some things to talk about before you leave.” sa han med samma djupa röst som innan och han placerade sin underläpp mellan sina tänder.

”Talk about what?”

”That I'll send a security guard with you back to London.” började han prövande och jag suckade irriterat medan jag gled ur hans grepp och gick bort från kanten och satte mig trött ner på bänken som stod mot en pelare.

”You have got to be kidding me.”

”No, I'm not.” hans röst var hårt och frustrerad. ”You are going to be safe even when I'm not around, you're my girlfriend and I won't let anyone hurt you...” hans ord tonades ut och jag drog ihop ögonbrynen. Hans uppläxning fick ordet flickvän låta hemskt, jag svalde hårt och bet mig på insidan av min kind medan jag lät stunden glida förbi och irritationen rann av mig. Mina ögon skannade över de mörkblå jeansen som satt lågt på hans höfter och avslöjade ett par Calvin Klein boxers under till, han hade ett vitt slappt linne under sin svarta jacka.

”Did you just call me your girlfriend?” frågade jag istället lugnt och sansat, Niall gick fram och satte sig bredvid mig. ”Because, I'm really new at this and I am pretty scared that this is some sort of a really bad joke...” babblade jag nervöst på och stannade mig själv innan jag skenade iväg helt.

”No, it's not a joke, because I'm madly in love with you and I want you to be mine.” hans självsäkerhet gjorde mig generad, ett leende kröp upp på mina läppar.

”Really?”

”Yeah, really.” sa han och skrattade lågt, Niall drog mig intill sig och pussade mig i pannan innan han drog sig bakåt, hans stora händer gick upp runt hans hals och knäppte av guldkedjan som han alltid bar. Utan förvarning spände han fast det runt min hals och lät den fortfarande varma kedjan falla ner på min hud.

”I-I can't have this...” stammade jag förbluffat när jag kollade upp på killen bredvid mig. Hans händer fångade upp mina som fortfarande vilade över kedjan runt min hals, hans tummar gjorde små cirklar på baksidorna av mina händer medan han kollade på mig. Niall släppte snart min högerhand och kupade sin hand under min haka, när våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra log han och strök sina rosa läppar över mina. Mina ögonfransar fladdrade till och mina ögon slöts utav njutning bara över att vara nära honom, känna hans värme genom kläderna. Våra läppar möttes i en passionerad kyss, Nialls tungspets lade sig på min underläpp som att han frågade om lov. Jag särade lite på mina läppar och våra tungor möttes, de utforskade varandra ett tag innan vi avrundade kyssen med en liten puss. Våra pannor lutades mot varandra, våra näsor strök mot varandra under tiden.

”I've got something much more valuable now.” sa han lågt och log. ”I want you to have something of mine when you are going back tomorrow because I don't want you to feel alone.”

+24 Kommentarer till nästa del! :)

Denna blev lite längre :P Så enjoy! ;D Och eftersom alla gör så gulliga kommentarer tänkte jag nog se till att börja med dagens kommentar eller något liknande :)

Puss på er <3