De blå ögonen hade lyst rakt mot mig där de varit uppe på scenen, han hade inte släppt mig med blicken och Zayn satte till slut en armbåge i sidan på sin blonda kompis. Niall hade vaknat till liv och fokuserade på något annat för stunden, hans närvaro kunde ifrågasättas men det syntes att han var tio kilo lättare då han sprang över scenen. Det skulle kunna vara guldkedjan som tyngt ner honom tidigare för den blev allt tyngre och tyngre runt min hals, dock var jag inte säker på om det berodde på meningen med varför den hängde där eller om det bara var att den var allmänt tung.

Min hand gick över kedjan där jag nu satt i sängen på hotellrummet, jag hade precis duschat och väntade på att Niall skulle bli klar medan jag flätat ihop mitt hår och tagit en utav Nialls t shirts som vanligt. Jag lät fingrarna leka lite med kedjan samtidigt som jag lade mig bak på kuddarna, jag kollade inte upp när badrumsdörren öppnades.

”So I was thinking...” började han och jag hörde hans fuktiga fötter ta kontakt med trägolvet. Jag sneglade mot Nialls håll och såg att han stod vid byrån i bara handduk som hände lätt på höfterna, mina ögon gick snart tillbaka upp i taket och mina fingrar fortsatte över kedjan. ”... What if we should play scrabble with your last name?”

”Huh?” jag hävde mig upp på armbågarna, Niall hade nu släppt handduken och satt på sig ett par boxers, han log mot mig innan han drog en t shirt över huvudet medan han gick över till sängen och kröp upp vid mig. Han lutade sig över mig, läppar strök över min näsa och jag fnittrade till.

”Have you seen Harry Potter?” frågade han efter han lagt sig på rygg och jag kröp upp vid hans sida.

”Of course.” svarade jag och skrattade till.

”Do you remember the second film about Voldemort...”

”Shh!” utbrast jag roat. ”The one who musn't be named.” rättade jag honom och han brast i skratt. Nialls mörka klang ekade igenom rummet, jag kände hans läppar pressa en puss mot min panna.

”Okay, Do you remember when Tom Marvolo Riddle is down in that chamber and the letters change places?”

”Yeah, do you mean that if we change place on my letters we'll get Voldemort?”

”The one who musn't be named.” rättade han mig och jag kollade upp, jag möttes utav ett flin då jag kollade upp på honom.

"Okay, let's have it a go.” jag reste mig upp men händer tog tag i mina sidor och drog ner mig igen.

”Stay, I'll get some paper.” en puss placerades på min kind innan han rufsade till sitt fuktiga hår och reste sig upp. Jag förblev liggandes och började leka med bokstäverna för att komma på ett roligt ord.

”Maybe it should be Pear!” ropade jag efter honom och jag hörde ett lågt skratt från andra rummet. ”Madison Pear.” jag började skratta åt mitt eget skämt och snart kände jag någon trycka ner sängen nere vid mina fötter. Snart dök det upp ett ansikte med de vackraste ansiktsdragen jag någonsin sett, han flinade ner mot mig innan hans läppar gick över min hals och upp till mitt öra.

”You are doing it wrong.” sa han lågt och skrattade igen. ”You have to use all the letters.”

”Wouldn't it be pretty funny if me and Harry really were related?” sa jag roat.

”I'm on top of you and you are thinking about Harry?” Nialls röst lät smått irriterad och jag nålades fast utav hans blå glittrande ögon. Utan att svara tog jag upp mina händer och lät mina fingrar glida in i det fortfarande fuktiga blonda håret på killen ovanför mig. Jag drog honom ner till mig och jag pressade mina läppar mot hans mjuka, han besvarade kyssen villigt och drog sig snart undan igen för att utforska mitt ansikte.

”You are beautiful.” viskade Niall och log ner mot mig, våra ben var nu sammanflätade med varandra, han hade slängt undan pappret och pennan han tagit med tillbaka och lutade nu sin vikt på sina underarmar mot täcket. Hettan kom upp över mina kinder och jag vågade inte riktigt kolla honom i ögonen, det var svårt att ta emot komplimanger som var så raka.

”I'm going to miss you.” erkände jag en aningen generad, plötsligt väldigt medveten om att hans överkropp var tryckt mot min, våra brist på kläder orsakade att en heldel bar hud hade kontakt.

”I'll be visiting as often as possible, and I can always make you come to where ever I am.” hans läppar reste över mina käkar och jag slöt mina trötta ögon.

”You don't have to make me do anything, I'll be there.” han skrattade till lågt innan hans läppar sög lätt på en öm punkt på sidan av min hals som jag inte visste att jag hade. Hans läppar fortsatte upp över min haka och mötte snart mina läppar i en lång kyss.

Jag kollade ut genom flygplansfönstret medan jag oroligt rörde mig i stolen. Det andra gången jag åkte flygplan någonsin, och utan Niall kändes det riktigt obehagligt. Alla andra runt omkring verkade vara fullt upptagna med att antingen sova eller satt med ansiktena några centimeter ifrån sina datorer.

Frustrerat slöt jag mina ögon och tänkte på hur jag vaknat i morse, i Nialls famn, hans nakna överkropp värmde upp mig där jag låg bland lakanen. Nialls armar slingrade sig runt mig och höll mig i ett stadigt och säkert grepp.

”Madison?” den brittiska brytningen var bekant och jag öppnade ögonen för att kolla på Luke som satt bredvid mig.

”Is everything alright? Can I get you anything?” han log lite mot mig och jag skakade bara på huvudet.

”I'm alright.”

Helt ensam var jag inte trots allt, Luke var nu officiellt min barnvakt tills Niall skulle komma tillbaka. Jag ville inte lägga mig i när Luke kom ut från rummet efter Niall och han hade pratat, utan låtsades som att det regnade och plockade ner det sista utav mina saker.

”Do you have a pen?” frågade jag till slut och ett par förvirrade ögon kollade på mig.

”Yes, I think so.” sa han efter ett tag och började känna i sina fickor, under tiden drog jag fram ett utav anteckningsblocken jag använde till skolarbetet.

”Here you go.” Luke räckte fram en bläckpenna och jag tog emot den.

”Thanks.”

Jag började skriva upp mitt efternamn med stora bokstäver överst på sidan och började tänka över vilka namn jag skulle kunna skapa med bokstäverna.

”What are you doing?” frågade Luke nyfiket och lutade sig över pappret. Den trettioåriga mannen verkade vara mer nyfiken över pappret än vad jag faktiskt gjorde.

”Find a hidden name. Like Tom Riddle in Harry Potter.”

”Oh, I know what you mean.” sa han med en extremt engelsk accent och kollade fundersamt på bokstäverna. Tystnaden föll över oss medan vi båda började stirra oss blinda på bokstäverna som inte riktigt ville samarbeta och passa som ett ord.

”Reazee?” föreslog Luke efter ett tag och jag skrev ner det.

”Good.” berömde jag honom. ”But it doesn't make any sense.” sa jag lågt till slut.

”What about Azp... No, it was a really bad one.” Luke lutade sig bakåt och fortsatte kolla ner i blocket som låg på det nedfällbara bordet framför mig. Medan Luke fortsatte bokstavera nya påhittade efternamn drog jag fram min mammas dagbok och började leta igenom den efter fler svar. Men det enda jag bara kunde se var de utstickande P och Z som nu kändes som att få en pinne i ögat varje gång jag såg dem. De hjälpte inte till alls, de bara fanns där och irriterande mig varje gång jag bytte sida.

”I'm about to give up, to be honest.” erkände Luke som snart tagit sig igenom alla kombinationer. Luke kollade tillslut ointresserat ut genom fönstret istället för att hjälpa till.

Jag slängde ett öga på Reazee igen och började tänka igenom alla möjliga svar till varför de skulle gömma undan det namnet. Det var ett rätt resonabelt namn i jämförelse med mitt egna, men det var fortfarande något som inte riktigt stämde.

Min blick föll tillbaka ner till min mammas dagbok och jag gick till sista sidan och kollade på hennes efternamn, om de ville att jag skulle få reda på sanningen skulle de inte göra det allt för svårt att reda ut. Men ändå tillräckligt svårt för att inte det ska bli allt för uppenbart. Bokstäverna gjorde en egen röra i mitt huvud och till slut slog jag ihop dagboken och lade ner den frustrerat.

Jag önskade att Niall var här, det var hans idé, han skulle kunna lösa det. Kanske till och med Danielle skulle kunna lösa detta bättre än mig.

Misstänksamt drog jag ihop ögonbrynen och skrev upp bokstäverna P och Z på pappret. Jag fyllde ut de tomma luckorna och kände ett slag i magen när jag kollade på namnet framför mig. Alla bokstäver fanns med, ingenting var utanför och oron växte inom mig då jag kollade upp på Luke som nyfiket kollade ner på mitt resultat. Förvirrat drog han ihop sina buskiga mörka ögonbryn.

”Why have you written that name?” frågade han.

”How many have this name?”

”This is a pretty unusual name, and I believe there's only one family in the entire uk that has this name.” svarade han lågt. Jag stirrade ner på namnet igen och kände en stor klump i magen som blev allt större, jag kände paniken krypa fram.

”I- I'm p-panicing.” stammade jag fram mellan de skakiga andetagen. Luke verkade genast förstå situationen, det skulle inte förvåna mig om Niall hade tagit upp varenda liten detalj om mina humörsvängningar.

”Breath, Madison. We can't get intouch with Niall here. Let's just calm down, okay?”

Den allt växande klumpen i magen arbetade sig upp mot min strupe och jag kände att jag inte kunde andas längre.

”I'm about to pass out.” informerade jag Luke innan jag kände yrseln, stickningarna i fötterna och inom några sekunder blev allt svart.

+26 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: