”I feel nauseous.” sa Danielle med en illamående röst. Vi satt och väntade i kö för att komma in till doktorn. Ju längre vi väntade desto fler klagomål hade Danielle, vi tjafsade mer och mer medan vi såg patient efter patient tog sig in i nästa rum.

”What do you think I do?” snäste jag irriterat och kramade om Danielles hand lite hårdare.

”We should have told the lads...” mumlade hon surt.

”I feel it too, this isn't good if someone finds us here and we need to explain when we get home.” Danielle nickade då hon höll med och jag hoppade till då mitt namn ropades upp utav kvinnan i vit klädsel.

”You want me to come with you?” frågade Danielle oroligt och jag gav henne ett svagt leende innan jag skakade på huvudet och släppte taget om hennes hand. Jag tvingade mina fötter att ta sig fram till dörren som sköterskan höll upp åt mig med ett leende på läpparna, jag slängde en sista blick på Danielle som hade ett påklistrat plågat leende mot mig. Dörren stängde bakom mig och jag vände mig om för att se en kvinnlig doktor vid en dator längre in i rummet. Hennes svarta hår var uppsatt i en knut på huvudet, hennes glasögon satt på nästippen medan hon knappade på datorn. Ansiktet var slätt och utan skavanker, något som sade mig att hon måste vara i trettioårsåldern. Hennes nougatbruna ögon kollade nyfiket upp på mig och log.

”Miss, Zeaper.” sa hon glatt och ställde sig upp för att ta mig i hand. Jag tog mig motsträvigt fram till henne och tog hennes hand medan mina ögon gick igenom rummet. Det fanns en bokhylla bakom skrivbordet, nästan vid ingången fanns en brits täckt utav ett tunt lager papper. Framför skrivbordet fanns två stela stolar. ”Your sister called this morning, telling me it was urgent.” jag kollade på hennes namnbricka, Mrs. Fields. När jag kollade upp på henne igen lade jag märke till att hon ville att jag skulle utveckla det brådskande ärendet.

”We're sisters?” frågade jag dumt.

”Yes, miss Peazer didn't tell you?”

”Oh, right... yeah, she did.” sa jag lamt och skakade på huvudet.

”Now, what can I help you with?” frågade hon vänligt och tog av sig sina glasögon för att kolla noga på mig. Jag visste inte vart jag skulle börja så jag lät det gå en stund innan jag öppnade munnen.

”My adoptive brothers raped me.” började jag lite obekvämt och Mrs. Fields försökte lutade sig bakåt och låta mig fortsätta, men man såg att hennes ögon blev sorgsna. ”And, you mixed up our blood, so... Danielle and I don´t who´s pregnant and who´s not.”

”I see.” sade Mrs. Fields och knappade in något på datorn. ”Let me take some tests on you and your sister and I'll see if I can find something.”

Hon log mot mig och jag skrattade nervöst till då hon pekade mot britsen. Jag fick vara med om den mest ingående undersökningen jag någonsin varit med om, hon bad mig att slappna av minst hundra gånger, men varje gång hon rörde mig ryckte jag till. Niall var den enda som kunde röra mig insåg jag efter en timmes undersökning. Jag saknade min blonda älskare som jag ångrade djupt över att inte berättat för honom, han skulle förstått och hjälpt mig.

Lättat småsprang jag ut genom doktorns kontor då jag äntligen var färdig. Danielle reste sig motsträvigt från sin plats och lade ner Teen Weekly som hon hade läst i. Vi bytte plats och Danielle stängde dörren efter sig. Jag trodde faktiskt det skulle vara lättare att vänta men det var nästan värre än att gå igenom undersökningen, oroligt tänkte jag över vad som skulle hända här näst. Tänk så var jag gravid, med ett monsters barn, jag skulle inte kunna kolla barnet i ansiktet. Orolig över tankarna som flög runt i mitt huvud tog jag stressat upp en tidning och bläddrade skrämt igenom den, då en gravid kvinna kom in i väntrummet. Hennes mage putade rakt ut och jag slängde mig irriterat ifrån tidningen då jag insåg att det enda jag kunde fokusera på var hennes stora runda mage.

Jag flög upp utav lättnad på doktorn öppnade dörren och vinkade in mig, jag satte mig ned i en utav stolarna och tog Danielles hand igen, hon gav mig ett svagt leende och utan att besvara det återvände min blick till Mrs. Fields som tagit sin plats bakom skrivbordet.

”Okay, so. I don´t want to make you wait any longer to know the results.” började hon och irriterat stampade Danielle med foten i golvet. ”As you already know one of you are pregnant and I want to congratualte you, miss Peazer. You´re in the second month.”

Jag gapade utav alla mixade känslor som gick igenom min kropp. Glädje för att jag inte hade någon slags monster bebis i mig, men också rädsla för min syster som nu satt med ett vitt ansikte och jag såg på henne att hon skulle kräkas när som helst.

”She´s going to throw up.” sa jag snabbt och Mrs. Fields gav henne snabbt en påse att kräkas i. Hur tuff jag än verkade vara klarar jag inte av ljudet och var tvungen att svälja hårt innan jag drog bort Danielles mjuka lockar. Doktorn tog fram lite papper och en engångs tandborste och tandkräm så att Danielle kunde fräscha upp sig vid vasken som hängde precis vid ingången.

”You´re sure?” sa jag oroligt då Danielle satte sig ner igen utan att kunna prata.

”Yes.” Mrs. Fields nickade allvarligt. ”Is the father in the picture right now? Do you got support from home?” hennes ögon hamnade på Danielle men hon knep bara skrämt ihop läpparna och gav mig en skrämd blick.

”Yes, he´s in the picture, a very lovely and understanding lad...” jag sade de sista orden och gav Danielle en menande blick. Liam skulle få en chock men jag skulle aldrig tro att han skulle lämna henne. ”And I think we need to take a trip to visit her... I mean our...” jag svalde hårt och kände att jag nu ville bara fly ifrån detta rummet. ”...parents. There's a lot to discuss.”

”I understand. I want you back here for a monthly check up.” sade hon till Danielle och gav henne en ny tid på ett visitkort. Danielle praktiskt taget drog ut mig från rummet och ut från byggnaden, hon flög in i Liams bil som hon tagit tidigare idag. Jag satte mig i passagerarsätet och kollade oroligt på medan hon greppade hårt tag om rappen och såg att hon skakade då hennes huvud var nerböjt.

”I-I don´t know what to say.” sa jag lågt och bet mig i läppen, jag kände mina egna ögon tåras då jag såg tjejen framför mig gå igenom sin chock. ”P-Please, tell me what to do.” stammade jag fram till slut och lade försiktigt en hand på hennes rygg.

”I can´t be pregnant!” utbrast hon och snörvlade till. ”I´m a dancer, I can´t be pregnant!” hon rörde sig rastlöst i sin stol medan tårar rann ner för hennes kinder då hon vinklade upp huvudet igen. Hon slog gång på gång tillratten och gav ifrån sig ilska gnyende innan hon bröt ihop och började gråta högt. Jag lutade mig över och tog henne in i min famn, hon klamrade sig fast vid mig och jag slöt ögonen och kände tårarna ner för mina kinder. Det plågade mig att se henne behöva gå igenom detta, hon hade varit så säker på att det var jag som var gravid. Att se henne vara så sårbar, gjorde ont i hela mig, jag drog henne tätare intill mig medan hon grät allt tystare med tiden.

”I´ll be here, always.” viskade jag lågt och pussade henne på huvudet, hennes mjuka lockar kittlade mot mitt ansikte. ”And I can´t imagine any other that´s more suitable to be a father like Liam. He´ll support you no matter what.” hennes huvud gick upp och ner innan hon snörvlade en sista gång och drog sig långsamt ur min famn.

”You´re right.” sa hon under ett andetag.

”But you need to promise me one thing.” sa jag och fångade upp hennes svullna ögon. ”Don't keep the baby to give it up for adoption later.” hon kollade på mig med en allvarlig blick. Danielle förstod vad jag pratade om, jag ville inte få hennes barn att hamna i samma situation som jag. Jag torkade bort tårarna som började torka på mina kinder.

”Never.” sa hon och höll upp sitt lillfinger, jag log lite och krokade mitt lillfinger med hennes.

”Let´s go back to Nialls place.” föreslog jag. ”I think he´s got ice cream hidden in the freezer.” jag log mot henne och hon snörvlade en sista gång och skrattade till.

”It wouldn´t surprice me.” sa hon och startade, motorn vaknade till liv och vi körde ut från parkeringshuset som vi kört in i några timmar tidigare. Bilfärden till Nialls lägenhet var inte speciellt lång och jag försökte få henne på bättre tankar under tiden, genom att prata om att jag kanske skulle söka upp adressen som stod längst bak i min dagbok. Danielle erbjöd sig att hänga med mig om någon vecka då hon kom tillbaka från ett dans event längre upp i landet. Men till slut kunde jag inte låta bli att fråga något som funnits i mitt huvud ett tag nu.

”Are you going to talk to Liam tonight before he leaves?” frågade jag tveksamt.

”I think I need to, I mean, otherwise I have to take it over phone and I don´t think he´ll appreciate that.” jag nickade långsamt och kollade på när hon körde in till kanten för att parkera utanför Nialls lägenhet.

”Ain´t that Harrys Range Rover?” mumlade Danielle och pekade på det gigantiska fordonet framför oss.

”I don´t.” erkände jag då jag inte sett Harrys bil innan. ”I don´t think anybody's home.” erkände jag och hoppade ut ur bilen. Danielle följde tätt efter mig upp mot dörren men stannade mig innan.

”Are you sure there´s only Niall at home?”

”I think so, yes.”

”I don´t want to meet anyone, not Liam right now at least. I need to think about this.” hon bet sig oroligt i läppen innan jag öppnade dörren och hörde inte några igenkännliga röster.

”The coast is clear.” sa jag till Danielle som suckade lugnt och tog ett steg in i lägenheten. Vi tog oss in i vardagsrummet och vi båda stelnade till då vi såg alla fem killarna i soffgruppen och kollade på fotboll under tystnad. Alla fem skrek utav glädje då det vitklädda laget gjorde mål och Niall skrek något om att Louis var skyldig honom pengar. Jag lutade mig till sidan för att säga något till Danielle då killarna fortfarande inte sett oss.

”I think, the coast ain´t clear after all...” mumlade jag lågt och Danielle gav mig en skräckslagen blick, hon började bli vit i ansiktet igen.

+26 Kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar:

Svar: Tack för den härliga kommenaren! :) 

 

Det var folk som skrev och frågade saker om jag skulle ladda upp på Wattpad. Jag har nämligen en fråga, borde man lägga upp på engelska eller på svenska där då? :)