WTSCU - Kapitel 26

Previously on WTSCU:

Vi stannade in till kanten och hoppade ur bilen för att gå till fots istället. Vi passerade husnummer efter husnummer av olika butiker och reseföretag, ju längre ner på gatan vi kom desto mer orolig var jag över att vi faktiskt hamnat fel. Snart stannade vi utanför en vit byggnad med en guldklocka över den stora entren.

”It's a bank.” sa Danielle lågt och förvirrat, hennes ögon gav mig en förvirrad blick och jag gav henne dagboken igen. Hon kollade över adressen och nickade innan hon slog ihop boken, hon gav den tillbaka till mig. Danielles ögon fokuserade åter igen på byggnaden på andra sidan gatan, hon korsade armarna över bröstet och suckade. ”Well, this is going to be interesting.”


 ”I don't like this.” viskade jag till Danielle då vi kommit in i den stora banken. Folk pratade lågmält med varandra, rummet var fyllt utav sorl och oroligt kollade jag upp på Danielle. Hon fick aldrig en chans att svara då en kostym klädd kvinna ställde sig framför oss och synade oss med en äcklad blick.

”How may I help you?” frågade hon och Danielle knuffade till mig för att jag skulle vakna till liv.

”Ehum... Well, I think I've got something here that belongs to me?” föreslog jag och kvinnan höjde irriterat på ögonbrynen.

”A safe-deposit box?” föreslog hon och stampade otåligt med foten.

”Yes.” svarade Danielle snabbt då inte jag fick fram några ord och jag räckte fram sista sidan av dagboken till den irriterade kvinna, hon drog bak några strån av hennes hår som hade slitis från den strama knuten, hon satte på sig ett par glasögon på nästippen och såg ner på numret. Snart kollade hon upp på mig och brast ut i skratt, alla runt omkring oss som hade pratat med låga röster avbröts och kollade på oss. Jag sjönk ihop ytterligare några centimeter då jag helst ville att en fallucka skulle sluka upp mig. Snart samlade sig kvinnan och räckte tillbaka boken till mig, hon höjde på ena ögonbrynet och rynkade på näsan. Människorna återgick till sitt lågmälda sorl och låtsades inte som att vi fanns.

”This is some sort of joke?” frågade hon med avsmak. Danielle sneglade på mig, jag skakade nästan osynligt på huvudet som ett tecken på att jag fattade inte heller vad som pågick framför oss.

”Excuse me?” frågade jag förvirrat och kollade på kvinnan med en allvarlig blick. Hon tog av sig sina glasögon och gav oss en road blick som snart blev stel då och kollade mellan mig och Danielle.

”It is not?” stammade hon fram, jag skakade på huvudet och drog ihop ögonbrynen.

”My mother gave this to me before she and my father died.” förklarade jag tveksamt.

”Give me your ID and I'll be right back.” sa hon strängt och pekade på ett par stolar vi kunde slå oss ner på. När hon tagit våra ID och försvann utom synhåll, satte vi oss stelt ner på stolarna.

”This is scary.” viskade Danielle lågt och jag nickade.

”Why did she laugh?” frågade jag med lika låg röst som Danielle.

”I don't know, it seemd like she was in chock when she saw the numbers.” fortsatte hon och jag nickade igen. En gammal gubbe nickade mot oss innan han gick ut, vi båda log mot honom. Snart återgick vi till vårt viskande.

”I hope the paparazzi won't find us here, you and Niall are big news all over the internet.” mumlade Danielle medan hon drog fram sin mobil för att kolla sin twitter.

”We are?” frågade jag förvirrat.

”Don't you have twitter?” frågade hon och höjde ögonbrynen, jag skakade på huvudet.

”I've never had any friends so what's the point?”

”Now, you do. And after this we are going back to your place to get you one. You need to keep up if you are going to live this life...” hon blev avbruten utav att kvinnan kom tillbaka, hon praktiskt taget sprang efter den bred axlade mannen som gick med snabba, raka steg mot oss. Genast reste vi oss upp för att möta mannen som var flintskallig, han var väldigt lång och välbyggd.

”What can I do for you, ladies?” frågade han högtidligt. Jag försökte dra historien igen medan kvinnan gav tillbaka våra ID kort, jag visade honom sista sidan och han kollade upp på mig. ”Mrs. Callaway!” ropade han bakom sig med sträng röst.

”Yes, sir.” sa kvinnan skakigt.

”Take these ladies to the twentyone fortyeight room, now.”

”B-But, s-sir, that room is only for the...” stammade Mrs Callaway.

”I know that, Mrs. Callaway. I don't care, take them there and I'll be right with you.” han marscherade iväg och satte oss i händerna på Mrs. Callaway som visade oss vägen till rummet som tydligen skulle ha någon stor betydelse. Jag höll hårt i Danielles hand då vi gick igenom en dörr som ledde oss bakom där antagligen personalen endast fick vistas, vi tog hissen enda upp till toppen av byggnaden, och började snart gå ner för en lång korridor med mängder av olika mörka dörrar. Vi stannade utanför en dörr som hade numret tjugoett fyrtioåtta ingraverat på en guldskylt som var uppspikad på dörren. Mrs Callaway tog fram sin nyckelknippa och låste upp dörren till ett helt mörklagt, hon gick före oss in och tände lyset till en stor konferens sal.

”Have a seat.” sa hon kort men betydligt mycket vänligare nu än vad hon var innan. Jag höll fortfarande krampaktigt i Danielles hand då vi satte oss ner på ena sidan av det väldigt långa bordet, med minst femtio stolar runt omkring. Mrs Callaway gick fram till de mörkgröna gardinerna och drog bort dem från de stora fönsterna som nådde från tak till golv. Man såg tydligt damm som flög i luften genom förmiddags solljuset, den nya ljuskällan fick rummet att se mycket modernare ut än innan.

”Do you think I should call Liam for help?” frågade Danielle oroligt medan vi följde Mrs. Callaway med ögonen, hon försvann snart ut genom dörren och lämnade oss ensamma.

”Not yet. But have him on speed dial.” sa jag allvarligt och hon nickade. Jag kände att vi båda hoppade till då dörren slog upp och den flintskalliga mannen gick fram till oss med ett leende på läpparna. Efter honom kom det in en yngre tjej med mappar som hon placerade framför oss innan hon försvann snabbt igen, en annan yngre kille kom in med en liten silvervagn och erbjöd oss kaffe. Danielle sa genast ja och hon gav mig en menade blick om att jag skulle vara artig.

”Can I have some tea?” frågade jag snällt, Danielle körde en armbåge i sidan på mig och ett ”please” hoppade ur mig som på beställning.

”Of course.” sa den yngre killen och gav mig en kopp med varmt te. ”Do you need something, sir?” frågade han flintskalliga som fortfarande inte riktigt hade presenterat sig hade satt sig ner framför oss på andra sidan bordet, han skakade bara på huvudet och lyfte sitt vattenglas som han hade. Snart rullade den lilla silvervagnen ut och dörren stängdes bakom honom. Våra ögon var nu endast på mannen framför oss som knäppte händerna över en utav de första filerna.

”Okay, so first, I am Logan Connor, the ceo for London banking.” han sträckte fram handen, hans handslag var fast och det kändes nästan som att han skulle bryta min hand innan han släppte den. ”Miss, Zeaper. Are you aware of that you are requesting access to one of our biggest account in great britain?”

”Excuse me?” sa jag häpet och Danielle satte sitt kaffe i halsen. Jag försökte hjälpa henne att få tillbaka andan och Logan lät oss lugna oss innan han fortsatte.

”The heritage is about twelve numbers long and it's not everything, because your father is still making money, even though he's passed away.” han klappade på högen av mappar och gav mig en menande blick.

”T-twelve...?” nästan viskade jag fram och mina ögon vidgades. ”What did he do, rob another bank?!” utbrast jag utav chock, den enda som nervöst skrattade till var Danielle bredvid mig men slutade genast skratta då Logan gav henne en sträng blick.

”Not, quite. He owns a record label together with your grandpa's cousins son.” sa han och började bläddra i en annan mapp.

”Wait a second.” sa jag snabbt. ”So you mean I've had relatives all along and nobody took care of me!?”

”I can't speak for them, miss. Zeaper. But if you ask me if you have realtives, then yes. Your grandpa passed away a few years after your dad, but his cousins son is very much alive, around his fifties.” sa han och nickade instämmande medan han läste intensivt i en mapp. ”But I was wondering what you want to do with your money, miss. There are a lot of options, and you need to realise how much money we are talking about here. You are going to be one of the richest teenagers in the entire Great Brittain.”
”No, no, I am just some poor little girl from Sweden who happens to...” förklarade jag. ”... I have the best friends in the entire world, sir. My boyfriend is...”

”Niall Horan, indeed.” avslutade han min mening och nickade instämmande.

”I don't have any money and I not that much of a money person at all, really.” Jag kände tyngden över bröstet blev allt tyngre och jag kände att jag fick svårt att andas.

”Calm down, Mads.” sa Danielle oroligt. ”Just breathe, otherwise you'll have another panicattack.” hon höll hårt om min hand, jag försökte svälja hårt och höll andan innan jag släppte ut en tung suck. Jag tänkte på min blonda älskare som hade hållit mig nära, som sagt att han älskade mig... Efter ett tag hade jag återfått lugnet och kunde börja prata lugnt och sansat igen.

”I want to live as normal as I can, I am normal.” konstaterade jag. ”I will use some of it, but I won't take advantage of it.” sa jag till slut och Logan nickade gillande.

”Okay, then moving on to the house...”

”She got a house!?” utbrast Danielle och började hosta igen.

”If I do, then I don't want to know about it!” utbrast jag snabbt och Logan höjde på ögonbrynen och jag skakade på huvudet.

”Okay, let's take that one later then.” sa han lågt för sig själv och drog ihop sina läppar till ett litet o innan han fortsatte till nästa mapp men snart fällde han bestämt ihop den och satte hans handflator mot varandra och kollade på mig, han knäppte sina fingrar och suckade.

”I think it would be best if you took all I've said so far and try to process. This came all suddenly and I understand you're in a bit of a chock right now. Let's arrange a meeting at the end of this week to look over the rest.” han nickade mot resten utav mapparna och jag blev illamående. Hade han bara skrapat ytan på allt detta så skulle jag definitivt behöva en syrgastub bredvid mig, annars skulle jag bli tokig.

”Is there something else you want to ask before we let it go for the day?” frågade han. Danielle gav mig en varnande blick, jag log mot henne lite och kollade på Logan framför oss igen.

”Who's my grandpas cousins son?” frågan föll ur mig utan att jag tänkte på det och Danielle stoppade Logan innan han kunde puttra fram mappen.

”Are you sure about this?” frågade hon medan hon höll upp handen i en gest som sade ”hit men inte längre” till Logan som avvaktade.

”No.” sa jag uppgivet och hon nickade.

”Let's take that one later.” konstaterade Danielle och Logan nickade instämmande. Vi reste oss upp och jag gick över till fönstret för att utmana min höjdrädsla. Folket nedanför gick fridfullt nu efter att morgontrafiken lagt sig, min fokus hamnade på folkmassan vid entrén av banken och jag suckade, de hade kameror.


+26 kommentarer till nästa del! :)

Förlåt för jätte segt kapitel, gillade inte alls det och har ändrat det typ säkert 100 gånger innan det blev såhär. Så döda mig inte om ni inte gilla de ;p

Dagens kommentar:

Svar:
Who knows!? ;)
Kommentarer
Anonym

Så bra!!

Date: 2013-05-20 Time: 23:23:54
Agge xx

Mer! Jag vill läsa mer!

Date: 2013-05-20 Time: 23:51:41
Katta

Gud , måste verkligen erkänna att du är super bra och att jag älskar den här ff ♥♡♥ vill att du ska fortsätta skriva alla dagar som du gör för att jag har fastnat helt och kan inte vänta tills nästa kapitel♥♡♥ Du är verkligen jätte duktig att kunna hinna skriva en eller två kapitel på en dag:D ♥♡♥

Date: 2013-05-20 Time: 23:55:11
Rebecca

mer nu! :)

Date: 2013-05-21 Time: 00:01:57
Emelie ^.^

Awesome more! :3❤

Date: 2013-05-21 Time: 06:19:43
blogg: http://betternow.blogg.se/
Victoria

Meer! Riktigt bra! Har du kommit på en överraskning än? :)

Date: 2013-05-21 Time: 06:37:06
Fanny

Meraaaa

Date: 2013-05-21 Time: 06:46:37
Ellen

Meeeeeer

Date: 2013-05-21 Time: 07:07:15
Lisa

Sjukt bra ! Meeeer :)

Date: 2013-05-21 Time: 07:13:13
Anonym

Meeer

Date: 2013-05-21 Time: 07:26:05
Isa

Åhhh!!! Spännande spännande spännande!! Meeera!!! :))

Date: 2013-05-21 Time: 07:26:40
Emma

så bra.. mer

Date: 2013-05-21 Time: 07:33:52
blogg: http://ewwios.blogg.se
Julia

Mera!! Så otroligt bra jag älskar den!!!

Date: 2013-05-21 Time: 07:59:50
Tova

Meeeeer ❤

Date: 2013-05-21 Time: 07:59:53
Elvira

Kolla in våran blogg och var med i veckans blogg! Våra läsare är kommentar rika och MÅNGA! Gå in vår kategori "tävlingar" så kommer inlägget upp där du ska anmäla dej!

Date: 2013-05-21 Time: 08:53:09
blogg: http://Klaraelvira.blogg.se
hanna

Sjukt bra, meeer :))

Date: 2013-05-21 Time: 12:27:06
Elisa

Så himla bra!!! Meeeer!!!!!!!!!

Date: 2013-05-21 Time: 12:34:53
blogg: http://elisaid.blogg.se
Anonym

Omg jag kan inte sluta läsa <3

Date: 2013-05-21 Time: 13:25:07
sara

så himla bra meeeeeeer :)

Date: 2013-05-21 Time: 15:25:43
Julia

Jättebra!

Date: 2013-05-21 Time: 15:34:52
Hanna...

Jag förstår inte hur du kan skriva så mycket så ofta!?! Magiskt...?
Jag blev också chokad när hon fick reda på att hon hade en sån massa pengar.. xD

Date: 2013-05-21 Time: 15:37:46
Nellie

Mera! Så sjukt härlig novell och man kan verkligen leva sig in i den!!!

Date: 2013-05-21 Time: 15:51:38
blogg: http://www.nattstad.se/NellieSj%C3%B6sten
Karro

Ännu mer!!

Date: 2013-05-21 Time: 15:57:20
Lisa

Mera!!! Fett grymt

Date: 2013-05-21 Time: 15:57:38
isabella perttula

Så Sjukt himla bra! Gud vad ja längtar till nästa kapitel;):)

Date: 2013-05-21 Time: 17:03:13
sara

Mera ;)

Date: 2013-05-21 Time: 17:28:54
Julia

Meraaaa

Date: 2013-05-21 Time: 21:09:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

Bloggadress: