Jag stannade upp i dörröppningen till vårt rum, Niall satt på fönsterkarmen och kollade ut över staden som sträckte ut sig under honom. Det var soligt och skönt ute, något han inte skulle ha kännedom av om jag hade frågat honom om vädret. Han hade varit knäppt tyst i snart fyra hela dagar nu, något som var ytterst oroande för någon som sällan slutade prata.

Normalt sätt uppmuntrade jag honom att ta sig ut och festa då livet blev jobbigt, men jag höll mig på avstånd denna gången. Detta var annorlunda, han älskade fortfarande Madison, varken jag eller killarna hade sett honom så här bruten innan över någon eller något. Vi fick tvinga i honom mat, då han klagade över illamående, vi hade fått tvinga honom upp på scenen de senaste dagarna. Det var det enda stället där han verkade glömma Madison för stunden, men så fort han kom av scenen så var det tillbaka till samma gamla vanor.

Liam hade försökt lirka ur svaret ur Danielle på den frågan alla här undrar över men sade inte den ut högt. Vad hände? Men hon hade nekat honom ett svar och bett om att få hoppa över att svara på den frågan som tydligen endast var inom familjens ensak. Det som störde mig var att, så länge det skadar Niall så var det även våran ensak. Liam hade gett henne en uppläxning om att de inte kunde ha hemligheter för varandra då de snart skulle få en utökning i sin familj. Men det enda han fick som svar var att så länge han skulle gå och skvallra för oss andra så skulle hon hålla tyst.

”Harry.” hörde jag lågt bakom mig och jag vände mig om för att se Paul så bakom mig. ”We need to leave.” Jag nickade och vände mig tillbaka till min blonda kompis som inte lagt märke till att jag observerade honom. Vi skulle åka hem till London i en vecka för att spendera lite tid med våra familjer innan tog oss över till USA. Niall hade gått med på att sova hos mig tills vidare då jag skulle gissa att det var mer smärta än nytta att åka hem till hans lägenhet just nu. Trots att vi visste att Madison inte bodde där längre, så fanns de fortfarande färska minnen av henne då hon skrattade och kysste Niall. Något som även var svårt för mig att inte se min låtsas syrra springa omkring och vara som Bambi på hal is.

Jag klev in i rummet och gick fram till den sorgsna killen, han kollade skräckslaget upp på mig med rödsprängda ögon.

”It's time, dude.” sa jag och log mot honom. Han nickade och snörvlade innan han reste sig upp, jag gick bredvid honom ut mot hissen. Under vår färd ner till lobbyn gav Paul över ett par solglasögon och keps till Niall för att skydda ansiktet, vi ville undvika så mycket drama runt om detta ömtåliga ämne. Att låta världen veta om situationen, den situationen vi som står honom närmast fortfarande gick på tå runt var inte den bästa idéen. Alla gick som på nålar runt om Niall, vi vågade inte nämna Madisons namn och ännu mindre fråga hur han mådde. Förra gången vi råkade fråga honom om han mådde bra bröt han ihop som ett svar på vår fråga och Louis fick sitta i en timme och trösta vår blonda kompis.

Vi tog oss ut från hotellet och letade oss igenom havet utav fans och fotografer fram till den svarta bilen. Zayn, Liam och Louis satt redan där tysta och väntade på oss. Jag gav dem en likgiltig blick innan jag lät Niall kliva in före mig.

Bilen försökte ta sig ur folkmassan medan min mobil vibrerade och jag kollade bak på Louis som höll skyldigt i sin telefon. Niall skulle inte lägga märke till det då han hade lutat sig mot rutan, dragit upp sin mörkblå hood över huvudet.

From: Lou

”Is he any better? :/”

To: Lou

”No, he's like a zombie. I don't know what to do?”

Det tog ett tag innan min mobil vibrerade igen och jag sneglade mot Niall igen, han hade slutit ögonen men man såg något blött hinna ner för hans kind. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på min skärm.

From: Lou

”Nandos when we get home?”

To: Lou

”If that's not going to cheer him up, then I don't know what will.”

Flygresan var deprimerande och ytterst tråkig. Louis och Zayn spelade spel medan Liam läste en bok, jag blev ensam kvar med Niall som rullade in sig själv i ett täcke. Jag satte mig och började knappa på datorn i min ensamhet, medan jag höll ett vakande öga på Niall.

När klockan hade närmat sig tre på eftermiddagen hade vi landat i London och Niall satte sig i bilen tillsammans med oss andra, vi körde inom Nandos på vägen till mig. Påsarna orsakade doften av mat i hela bilen, jag kollade bakom mig på Niall som satt med sina solglasögon med huvudet lutandes mot rutan. Jag drog bak några av mina irriterande lockar och satte en keps bak och fram för att slippa ha de hängande ner för ögonen, det var kanske dags för en klippning snart. Lou, vår stylist skulle väll säga till när det var dags.

”It smells amazing in here, don't you think?” försökte jag med en uppmuntrande röst innan jag återvände med att kolla på min mobil.

”Yeah, can't wait to get something to eat.” konstaterade Zayn uppmuntrande bredvid Niall.

Vi körde hem till mig och satte oss vid bordet i matsalen där vi plockade fram lådorna med maten. Tystnaden föll över oss då var och en åt flitigt förrutom Niall som endast kollade på sin mat. Jag gav honom en irriterad blick och han suckade tungt innan han höjde sin gaffel och spetsade en pommes frites.

”Have you talked to Dani?” frågade Zayn nyfiket och vände sig mot Liam.

”Yeah, I am about to freak out, tomorrow is the first appointment to see how the little one is doing.” sa han och tuggade på en bit mat.

”I am actually not surpriced that you are the first one in the band to start a family.” sa jag och log mot honom.

”I feel old.” konstaterade han och suckade tyst.

”I can't wait to meet someone who's the same age as me!” sa Louis med en bebis röst och jag kunde inte låta bli att skratta.

”I am hoping on a girl.” sa jag och log mot Liam. Han skrattade roat och sköt bort sin låda med mat, signalerade att han var mätt.

”So you can be the annoying uncle who asks her boyfriends what they ate for breakfast?”

”Something like that.” sa jag och flinade mot honom.

”I'm going to bed.” muttrade Niall, vi alla ryckte till och kollade storögt på killen som satt bredvid Liam. Det var det första han sagt på flera dagar, det var skönt att höra hans röst igen.

”Do you need anything? I am going out for a while.” sa jag och han vände sig om i dörröppningen.

”Could you pick up some clothes from the flat?” frågade han lågt och jag nickade innan jag log uppmuntrande på honom. Vi alla höll våra ögon på killen som tog sig upp för trappan i hallen och så fort vi hörde dörren stängas på ovanvåningen vände vi oss mot varandra.

”You need to talk to Danielle.” sa Zayn lågt. ”He didn't even touch the chicken!” han gjorde en gest mot Nialls mat som näst intill var orörd, oroligt kollade vi på varandra.

”I will.” sa Liam lågt. ”This is unhealthy. I know he's inlove and all that, but this has gone too far.” Vi alla nickade instämmande.

”Harold, you could do some snooping while your at his place, maybe there are some clues over there.” föreslog Louis och jag grimaserade åt sättet han tilltalade mig, men jag gick med på att lägga näsan i blöt för en kompis i nöd.

Vi alla plockade undan och tog oss upp på ovanvåningen för att säga hejdå till Niall som grävt ner sig under täcket och försökte ignorera oss medan vi pussade på honom. Han gav oss en irriterande blick innan vi tog ett steg tillbaka och släckte lampan.

Jag tog Nialls nycklar innan jag körde ut min Range Rover och körde hem en efter en av killarna innan jag körde vidare upp till Nialls lägenhet. Otåligt väntade jag på hissen nere i lobbyn och en kvinna satt bakom disken, hon log mig. Jag log artigt tillbaka innan jag klev in i hissen och tog mig upp till den allt för bekanta lägenheten. Killarna och jag hade spenderat många nätter i denna lägenheten tillsammans, vi hade bråkat, retat varandra, pratat allvar och allt där emellan i denna lägenheten.

När jag klev in genom dörren var allt mörkt, jag tände hallampan och tog mig in. Vid bardisken stod det lådor fulla med Madisons saker, hon hade inta tagit med det som Niall hade gett henne. Jag gned mig besvärat i pannan och drog bak några av mina lockar in i kepsen som slitit sig, innan jag öppnade lådorna och kollade så att jag hade rätt. Det skrämde mig hur mycket han hade gett henne på en sådan kort tid, det visade också vilken sorts tjej Madison var. Hon var inte den som var ute efter saker, pengar eller efter att bli känd.

Jag började rota omkring i Nialls byrå och tryckte ner så mycket som det bara gick i en väska, då jag inte hade en aning om hur länge han skulle vilja bo hos mig, i värsta fall fick han låna kläder av mig. Mina fötter bar mig ner till hallen och placerade väskan där, innan jag gick och hämtade en utav Nialls favorit gitarrer och lade ner den i ett fodral tillsammans med några tillbehör som jag visste han ville ha. Jag kollade mig förvirrat omkring då jag försökte hitta hans anteckningsbok som alltid fanns i studion. Han måste ha gömt den från Madison, jag började leta runt om i lägenheten i de olika gömmorna jag visste han brukade lägga sina privata saker. Efter att ha bott så inpå en människa hade jag fäst mig en hel del vid vår blonda vän som alltid var ytterst usel på att gömma saker.

Jag finkammade igenom, badrummet, studion, köket och vardagsrummet utan att lyckas. Med en djup suck tog jag mig upp för trappan igen för att kolla igenom sovrummet innan jag gav upp. Jag drog irriterat av mig min tjocktröja då det började bli varmt över att leta efter något som jag tydligen inte skulle hitta. Mina händer rotade igenom ett par lådor i garderoben innan jag vände mig mot sängen. Detta var mitt sista försök innan jag gav upp och Niall skulle få skriva på ett lösblad istället. Jag tryckte in min arm mellan madrasserna, min hand trevade över det trånga utrymmet, tills jag skar mig på något vasst.

”Fuck.” svor jag och drog ut min hand, röd vätska sipprade ut ur ett rivmärke över baksidan av min hand. Jag sög upp blodet och sträckte in handen igen för att ta det hårda objektet som hade skadat mig, min besvikelse över att det inte var Nialls bok slog mig då jag drog ut ett brunt kuvert som såg misstänksamt likt ett Modest kuvert. Något som jag hade blivit rätt bekant med då jag hade fått skriva under en hel del saker under min tid som bandmedlem. Förvirrat öppnade jag kuvertet men precis innan jag skulle sticka ner handen rycktes jag ur spänningen jag hamnat i utav att någon knackade på dörren. Jag suckade, stängde igen kuvertet igen innan jag tog mig ner för att öppna dörren.

+26 kommentarer till nästa del! :)

Dagens kommentar: