Sommarklänningen jag hade på mig följde den lätta brisen så fort jag rörde på mig, den var så mycket lättare än den där guldiga som jag tvingat på mig tidigare. Fortfarande så var det nya kläder som tvingats på mig igen, men inte alls lika uppklätt.

Jag hade varit inne på toaletten först och bytt om, nu stod jag och väntade på Harry i lobbyn på något som såg ut som ett hotell men det verkade som att folk bodde här då det ständigt kom in affärsmän genom glasdörrarna.

Jag kollade ner på mina ljusblå Keds som höll mig stadigt på jorden i jämförelse med de där andra då ett par nya män gick förbi och stirrade stint på mig. Mina ögon fästes på sommarklänningen jag bar som hade en röd blek nyans med ett brunt flätat bälte i midjan.

Toalettdörren öppnades på andra sidan lobbyn och Harry ut kom med ett par tighta mörka jeans, en vit skjorta och en blazer. Han hade dragit bak lockarna från ansiktet i ett tunt band runt huvudet, hela han var som en ängel och jag undrade när han skulle försvinna och jag skulle vakna upp igen i min säng hemma i London. Nu såg han mer ut som sitt vanliga jag än innan då han var precis allt för uppklädd som jag.

”You're the most beautiful woman I've ever see.” mumlade Harry då han kom fram till mig, jag fick böja bak huvudet för att kolla honom i ögonen, mina kinder var djupt röda på några millisekunder. Ett par försiktiga fingrar strök över min ena hettande kind innan en försiktigt puss placerades på mina läppar, den var fjäderlätt precis som jag hade inbillat mig beröringen jag fått.

”Excuse me, sir.” en amerikans kvinnlig accent hördes bredvid oss, vi kollade generat åt sidan utav ren reflex. Det var brunett hårig kvinna som såg ut att vara i trettio års åldern och hennes dotter med lika vackert hår som sin mamma, som hade avbrutit oss. ”My daughter is a huge fan of yours, could I take a picture of you two together?” hon såg minst lika generad ut över att ha avbrutit oss, men försökte låta formell något som jag gillade med henne, då det absolut inte kunde bli värre för tillfället.

Genast steg jag åt sidan och såg på då Harry lutade sig ner för att hamna i samma höjd som den korta flickan, han kramade om henne och mumlade några uppmuntrande ord till henne innan mamman tog fotot. Kvinnan log nöjt över hur fotot blev och nickade godkännande till Harry att han kunde räta på sig igen.

”Thank you so much.” sade hon väldigt tacksamt och log halvhjärtat innan hon tog flickans lilla hand i sin.

”Oh, that's nothing.” svarade Harry och fyrade av ett leende mot den lilla flickan som blev helt röd i ansiktet.

Genast hettade även mina kinder till igen då jag kände att det var ungefär så jag såg ut konstant runt Harry och hans varma leende. Det var frustrerande då jag sällan var den som blev påverkad på det sättet, men att få se Harrys effekt på även små flickor gjorde mig bara irriterad. Att jag inte hade mer självkontroll än en liten flicka störde mig.

”You two have a good evening.” beordrade mamman glatt innan hon och hennes dotter skyndade iväg. Jag blängde frustrerat efter flickan som började skutta vid mammans sida, då jag försökte förstå vad det egentligen var med mig. Det var så olikt mig att rodna, att gråta och allt det där andra känslosamma och nu är jag som en hormonell tickande bomb.

”You're blushing?” konstaterade Harry roat då han tog min hand i sin och började leda mig mot hissen längre bort i lobbyn.

”No, it suddenly just got very hot in here...” muttrade jag frustrerat, jag hörde ett lågt mullrande skratt bredvid mig innan en hand placerades på min höft och ledde mig in i den tomma hissen.

Ett långt finger tryckte på översta knappen och jag kände tyngdkraften pressa mig mot golvet då vi började färdas uppåt.

”Should I be worried?” frågade jag till slut för att bryta den genom trängande tystnaden som även var statisk.

”Yes,” erkände han roat.

”Thanks, that helped a lot! Fräste jag argt och stirrade trotsigt upp in i hans vackra gröna ögon.

”Should I be lying then?” det gick inte att missa hur han njöt utav denna situationen.

”Yes! If the answer freaks me out even more, then yes!” min röst sprack i slutet, nu kunde han inte hålla sig längre utan släppte ut ett roande skratt som var så högt så att han nästan frustade ut det hackiga skrattet.

”What's so funny?” muttrade jag argt och drog bort min hand från hans för att lägga mina armar i en försvarsposition över bröstkorgen.

”Your attitude amuses me.” konstaterade Harry efter han samlat sig, de stora händerna placerades på mina höfter och vände mig mot honom, han drog mig intill sig. ”I love you.” viskade han fram innan han kysste mig passionerat, det fanns inga begränsningar längre och den elektriska energin laddades ur varje gång vi rörde vid varandra, det var skönt att känna hans läppar mot mina. Jag kände mig trygg vid hans sida, jag drog mig förvirrat bakåt och kollade upp på honom då jag försökte förstå vad som var så annorlunda nu än innan. Hade han hållit tillbaka? Varför skulle han göra det?

”I love you too.” mumlade jag lågt då jag försökte låta så lite frånvarande som möjligt.

Hissen plingade till och vi klev ut på översta våningen som inte var en våning utan ett tak, den stjärnklara himmeln bredde ut sig över Miamis kust, förundrat tog jag mig över till kanten helt trollbunden över synen, under mina fötter bredde sig gator och mindre hus ut och skapade en näst intill glittrande uppsyn över den vackra kusten.

”You like it?” hörde jag snett bakom mig efter ett tag och jag kollade över axeln för att se Harry stå med händerna i hans byxfickor och granskade mig från ett säkert avstånd från kanten.

”I-... It's amazing.” sade jag förundrat och lät blicken gå ut över det glänsande havet som speglade ljuset från fullmånen som var på väg upp över himlavalvet. Sval havsbris gick igenom mitt hår och svalkade av mina bara ben och armar i den pressande hettan som inte verkade vilja lugna sig trots att det var kväll.

”Come on, let's eat.” denna gången när jag kollade över axeln sträckte han ut sin ena hand för mig att ta den, jag log generat mot honom innan jag accepterade gesten och flätade samman våra fingrar.

”Are you afraid of heights?” frågade jag nyfiket medan vi började långsamt ta oss över till andra sidan av taket. Det var tydligt att han funderade under tystnaden på vad han skulle svara.

”A bit, not that bad though.” svarade Harry ärligt på min frågan, jag hade tänkt fråga varför han hade valt just uppe på ett tak då vi kom runt hörnet av hissen och jag glömde genast bort vad det egentligen var vi pratade om.

Framför oss stod ett uppdukat bord med levande ljus och rosor, en modern bar spelade låg musik och det syntes att detta egentligen inte var den baren som var lugnast. Men just ikväll var den en utav de mest romantiska ställena på hela Miamis kust, de små färgglada lamporna hängde runt baren och utstrålade ett mjukt ljus, i bakgrunden hörde man instrumental musik spela på väldigt låg volym.

”Do you like it?” sade Harry med låg röst och kramade om mig bakifrån, jag lät mina fingrar försiktigt leka över hans händer som låg på mina höfter, långsamt nickade jag medan jag försökte få fram några ord, men det gick inte. Jag stod bara och gapa över vad jag hade framför mig, istället vände jag min om och placerade mina händer på varsin sida av det vackra ansiktet. Det kändes som att luften tog slut mellan oss då jag kände hans händer placera sig lågt på min svank, stämningen var något jag aldrig känt innan, det var så allvarligt. Det fanns inga leenden eller några skämtsamma blickar, det var bara vi två... På ett tak... I Miami.

Så fort vi satt oss ner vid bordet dök det upp en servitör bakom den lilla baren som gav oss det vi beställde, genom huvudrätten satt vi mest och kollade varandra i ögonen utan att säga något mer än att maten var god, men det störde mig inte, det behövdes inga ord.

Vi njöt bara utav varandras sällskap, men jag började bli lite fundersam över vad han menat i hissen. Om detta var överraskningen som jag borde vara orolig över så fungerade detta bra för mig, detta var inte så farligt som jag trodde.

Men om jag kände Harry rätt, så stod där säkerligen en hel orkester runt hörnet och väntade på att få uppenbara sig.

Så fort servitören hade försvunnit med våra tomma tallrikar så kunde jag inte hålla mig längre, jag var bara tvungen att fråga.

”So what should I be worried about?” frågade jag nyfiket och Harry höjde roat på ögonbrynen.

”I thought you didn't want to know.” påpekade han och jag rynkade frustrerat på näsan, roat lutade han sig fram och petade till min näsa med en av hans långa fingrar. ”You just have to wait a little bit longer, love. Patience.” han flinade mot mig och jag gav honom en irriterad min tillbaka, jag var fortfarande inte van vid att inte få som jag ville. Det krävdes allt i min makt för att inte rynka argt på näsan igen eller fnysa som en fyra åring över hur han faktiskt behandlade mig.

”Let's get the dessert while we watch the stars.” föreslog Harry och reste sig upp, han sträckte ut sin hand för mig att åter ta den.

”Why not here?.” frågade jag fundersamt då jag inte riktigt accepterade hans sätt att distrahera mig.

”It would be a lot better if we avoid the obvious torticollis tomorrow if we sat here.” påpekade han formellt innan suckade då han väntade tålmodigt på att jag skulle resa mig upp och ta hans hand.

Irriterat kollade jag upp på den långa killen bredvid mig som tornade sig över mig med hans långa kropp, snart sköt jag ut min stol från bordet och ställde mig upp utan att ta hans hand.

En lätt suck släpptes från Harrys fylliga läppar då han gick bredvid mig tillbaka där vi varit innan, runt hissen. En söt liten picknick korg och en rutig filt låg på det hårda golvet nu, den hade inte varit där tidigare då vi kom upp hit, jag antog att servitören hade satt upp det under tiden vi hade ätit.

Nyfiket tog jag mig fram till den lilla picknicken och såg på då Harry satte sig ner på filten, innan han lade sig ner på rygg och kollade ut i tomma intet. Hans vackra ansiktsdrag lös upp utav månens dova ljus, jag kunde fortfarande inte riktigt förstå, trots att vi varit tillsammans i snart fyra månader om man räknar bort dessa få dagarna då vi inte varit tillsammans... Han var min, endast min. Den informationen värmde hela min kropp men gjorde mig också vilsen samtidigt för jag visste inte hur jag skulle bete mig, han hade en extrem påverkan på mig.

Jag följde hans rörelser och lade mig ner på filten, jag kände att min rygg rätade ut sig utav det hårda underlaget och jag suckade ut utav lättnad innan jag förundransvärt kollade upp över det mörka himlavalvet.

Ovanför oss sken miljontals små vita stjärnor tillsammans med fullmånen som nu stod högt på himlavalvet. Mina tankar fylldes av längtan hem, till Alice, till mina kompisar och till min bil som står och väntar på racet som äger rum om några dagar.

En klump formades i min mage, den hade funnits där i flera dagar nu, men det är först nu sedan jag lämnade London som jag faktiskt kände av den igen.

Det var något som var fel, jag kände oron välla upp inom mig och jag slöt ögonen för att inte släppa fram tårarna som hotade bakom ögonlocken. Jag drog fram mitt silverhjärta för något sorts tecken på att jag hade fel, att det skulle stärka mig att hålla i silver objektet. Jag kände något vasst stack till i min handflata och jag satte mig sakta upp och kollade ner i handen där jag trodde jag enbart hade mitt antika hjärta.

Bredvid hjärtat hängde ett litet pappersflygplan i silver, förvirrat kollade jag ner på den okända berlocken och vred förvirrat huvudet mot Harry för lite hjälp med blicken fortfarande fäst vid det silvriga objektet.

”Harry, what's this...?” frågade jag och kollade frånvarande upp på killen framför mig som inte befann sig där han skulle utan satt med benen under sig och höll en ask i handen.

Hjärtat och pappersflygplanet föll från min hand då jag i ren chock stirrade på den röda asken, jag kände hela min kropp stelna till och försökte förmå mig själv att prata innan Harry skulle få chansen att göra något dumt som jag skulle bli tvungen att säga nej till.

”Now, I'm worried.” pep jag fram och det var allt jag fick fram, jag pressade ihop mina läppar innan jag nervöst kollade upp på killen, hans gröna ögon var lugna, mitt favorit leende lekte på hans läppar medan han pillade med asken.

”Don't be.” sade han och skrattade lätt till. ”I just want you to know that it excists, my mother gave this to me when she was here a couple of weeks ago, giving me the speach about how I should treat you right and that we would look adorable in black and white.” han kliade sig lätt i pannan och kollade ner mot asken i hans händer, han grimaserade över hans mammas ord, det såg nästan ut som han var generad nu. ”I told her it was too early, it's too early for us to make this decision. I want to know all about you, and I want you to know all about me before any other decision...” han började ändra riktning på förklaringen, nu kollade han upp mot mig i ett pinat leende, det var tydligt att det inte var något allvarligt utan att det mer var ett 'ååh, jag måste göra detta annars dödar mamma mig'-leende. ”... That's why the day after your race, we're going home, to Holmes Chapel. Mum would love to meet you, she wants me to... Show every little embarrassing thing about my childhood.” han stoppade ner asken i kavaj fickan och log mot mig. ”So would you like to go?”

Jag satt fortfarande stelt kvar och gapade, min chock var uppenbar och det enda jag kunde göra var att nicka. En del utav mig var lättad över att jag inte skulle behöva avgöra hela mitt liv nu, men samtidigt smått besviken över att jag inte fått se vad som fanns i boxen. Min nyfikenhet vaknade till liv och jag kunde inte låta bli att överväga om jag kunde ställa frågan om jag fick se vad som fanns i.

”I'll keep the box, until it's time.” sade Harry slutligen och log precis som han läst mina tankar. Han lutade sig fram och pussade mig på pannan, de mjuka läpparna i kontakt med min hud fick mig att vakna till liv och förvirrat sträckte jag mig åter igen efter det lilla pappersflygplanet som verkade så irrelevant i nuläget.

”What's this?” frågade jag mer frånvarande än någonsin, ett brett leende kom över hans ansikte.

”I'm surpriced that you haven't noticed until now.” han skrattade till lågt, han började luta sig mot mig så jag var tvungen att luta mig bakåt då vi snart skulle krocka. Harry tog stöd med sina armar på varsin sida av min kropp och lutade sig ännu längre ner mot mig, snart låg jag på rygg med den långa killen över mig, han snuddade knappt vid mig.

”My mum gave it to me when I was ten, I haven't taken it of since. It've been my anchor to the ground many times, to keep me to the reality.” hans låga röst gav mig gåshud och jag kände den varma andedräkten över mitt ansikte medan jag försökte forma några förståeliga ord.

”Then I can't take this, it means a lot f-for you.” jag knep ihop ögonen för att dra mig tillbaka till verkligheten. ”I-I can't...”

”You've been wearing it since your first day you came here...” jag började känna trycket från hans kropp som sänkte sig över mig, jag kände hans tillbaka dragna lockar kittla min kind då han pussade min öronsnibb. ”After all, I've got something more valuable now to take care of that keeps me down on the ground. Something a lot better than a paper plane.” viskade han mot mitt öra och jag flämtade till utav pirret som gick igenom min kropp, jag öppnade förvånat mina ögon och mötte de vackra gröna ögonen som glittrade i det dova ljuset.

Harry sänkte sig ner hela vägen och mötte upp mina läppar. En djup kyss väckte alla mina sinnen till liv, mina fingrar trasslades in i hans hår, pirret som gick igenom min kropp efter mer, jag ville ha mer.

Jag kände ett sting av besvikelse då han drog sig tillbaka med ett litet leende lekte på läpparna, förvirrat kollade jag upp på killen ovanför mig.

”Happy birthday, baby.”

+30 kommentarer till nästa del!

Dagens kommentar:

 Grace ord ekade i mitt huvud, det var vårt tecken på kärlek och jag ville så gärna svara henne, jag ville förklara för henne att jag endast var hennes, men istället höll jag tillbaka orden och tvingade mig själv till att somna med en enda tanke i huvudet att jag aldrig skulle släppa henne. Det hade inte slagit mig förrän nu att jag hade saknat henne så overkligt mycket att det gjorde ont i hela min kropp, nu när den bakfulla tjejen låg insvept i min famn ville jag aldrig släppa taget, det skulle bara göra för ont.

Jag fick dåligt med sömn då Grace bestämt sig för att drömma mardrömmar hela natten och rörde sig ständigt oroligt under tiden hon mumlade, då jag lovat mig själv att aldrig släppa taget om henne fick jag följa med i hennes rörelser. Om hon rörde sig, rörde jag mig, vi var som två magneter som konstant samarbetade.

Lättnaden föll över mig då morgonen kom och vi hade tagit oss igenom natten, försiktigt lättade jag greppet om tjejen som låg uppkrupen mot min sida och sökte efter värme. Försiktigt drog jag mig bakåt och tog jag mig ur sängen för att så tyst jag bara kunde ta mig in på toaletten, jag kollade mig trött i spegeln. Jag hade påsar under ögonen, mina lockar var i en enda röra uppe på mitt huvud, några röda märken från där Grace sovit fanns på mitt bröst. Mina fingertoppar drogs över de små märkena innan jag lät min hand falla till sidan och vände mig om mot en hög kläder där jag hade lämnat ett par shorts igår. Snabbt drog jag dem över mina höfter innan jag tog mig tillbaka ut i sovrummet för att hitta en t-shirt men stannade upp då den blonda tjejen satt på sängkanten med ryggen mot mig. Hennes huvud stöttades upp i hennes händer medan hon kollade ut genom de bort dragna gardinerna, utanför sken Miami solen och de gröna växterna var läskigt mycket grönare än några andra växter i hela världen.

”How are you feeling?” frågade jag, min röst sprack på sista ordet och jag harklade mig lite.

”Better than I should be.” muttrade hon utan att vända sig om, hon såg så liten ut i min t-shirt. Jag var väl medveten om vad som fanns där under, hennes mjuka hud, jag har lärt känna varenda kurva på denna vackra kropp, lår som snuddade vid varandra, lite bredare axlar. Den vackraste tjejen jag någonsin sett satt på sängen framför mig och vi bråkade fortfarande.

”Happy Birthday.” sade jag tveksamt och tog några steg mot henne, men hon rörde sig inte hon satt stelt kvar och stirrade rakt ut i fönstret, jag ville så gärna se de där vackra ögonen.

”Yeah, thanks.” mumlade hon bittert.

”I love you.” de tre orden föll ur min mun innan jag fick chansen att tänka över dem, men orden gjorde att Grace ryckte till och hennes fokus var som en pisksnärt över mitt ansikte. Hon borrade in sina udda men vackra ögon in i mina utav vrede mot mig. Men när jag trodde hon skulle börja skrika på mig suckade hon bara frustrerat ut, skakade bittert på huvudet och vände sig mot fönstret igen.

”Why is it so hard for you to see that? I love you, Grace. No one else. You keep me to the ground and I need you more than anyone else...”

”Because it doesn't make sense!” utbrast Grace förtvivlat, hon flög upp från platsen på sängen och kollade med ren ilska mot mig, hon hade sett så fridfull ut för bara några sekunder sedan. Hon släppte fram ett skakigt andetag och svalde hårt innan hon särade sina vackra rosa läppar igen. ”It doesn't make sense for you to love me...”

”Why?” var allt jag fick fram, jag kunde inte lita på min röst för tillfället.

”B-Because you are you, Harry. You've got all these women by your feet and you chose me, I've got scars deeper than Grand Canyon, I don't like dresses or puffy pink stuff, I'm not the one who drinks alcohol or do drugs, I'm not the one who's into fashion or celebrity stuff... I'm just me, and in your world... It's not enough.” hennes röst lät ynklig, sårbar.

Jag bet mig själv på insidan av min kind för att inte låta tårarna komma fram som brände bakom ögonlocken, det plågar mig att höra hur lite hon tycker om sig själv.

”You didn't even tell me the truth when I asked for it.” skrattade hon bittert till och drog bort en färsk tår från sin puffiga kind, det var tydligt att hon funderat över vad hon skulle säga. ”Do you know who told me the truth? Niall, last night, you had me believe that you and I broke up because of a kiss, instead it was a slap over your best friends face! So if you love me, you would have told me the truth in the first place.”

Jag stod som fast frusen osäker på vad jag skulle göra, allt jag ville var att dra den trasiga tjejen framför mig in i en kram och aldrig släppa, precis lika lite som jag ville släppa henne innan. Grace förstod inte, jag är rädd att hon aldrig gör det, att hon är den enda som faktiskt skulle ställa mig mot väggen så här, hon var på riktigt. Det var just det här jag älskade med henne, hur hon kunde vara så brutalt ärlig och inte förvänta sig något tillbaka, hon var bara sig själv.

Hon stod ett antal meter ifrån mig med armarna slagna runt om sin kropp som en personlig sköld, hennes ögon vägrade möta mina och i några få stora kliv fanns det bara några millimeter luft som separerade oss.

”Don't you see?” viskade jag fram och placerade några försiktiga fingrar under hennes haka för att tvinga henne att se på mig men hon drog undan sitt huvud från min beröring men förblev lika nära mig. Hennes bröstkorg höjdes och sänktes häftigt medan hon försökte hålla tillbaka sina tårar.

”You're everything I want you to be... To be you.” jag envisades denna gången med att använda båda mina händer, försiktigt lade jag dem på varsin sida av hennes huvud, denna gången protesterade hon inte. ”I want to marry you someday, we could buy a house in Sweden, have kids, maybe a dog or a cat, or why not both?” jag skrattade bittert och snörvlade till. ”I want to be able to buy your dream car, without you complaining, I want to argue with you, fight with you, I want to kiss you goodnight every night for the rest of my life because you make me feel alive, Grace...” jag skakade förtvivlat på huvudet och pressade ihop mina läppar för att inte ett skakigt andetag skulle släppas ut, jag suckade och kollade in i de absolut vackrast ögonen jag någonsin sett. ”So don't you dare tell me your not good enough, because you're my everything.”

Det kändes som att luften tog slut i rummet, allt som behövdes bli sagt var ute och jag höll andan för vad hon skulle säga. Grace läppar särade på sig och drog in ett djupt andetag innan hon bestämde sig för att ge mig den där trotsiga blicken hon jämnt gav mig då hon inte ville lyda.

”Kiss me.”

Grace's Point Of View

Elektriciteten som byggts upp mellan oss laddades ur genom våra läppar rördes vid varandra och från det ögonblicket fanns bara Harry, hans händer och läppar var över allt. Den varma bara överkroppen pressades mot min och trots t-shirten jag bar så kunde jag känna hans brännande värme genom det tunna tyget.

Hans händer gick över min rygg och ner över min rumpa innan de stannade på baksidan av mina lår, jag låste fast mina armar runt hans hals medan mina fingrar var intrasslade i hans lockar. Snart försvann marken under mina fötter och jag låste fast mina ben runt hans midja, innan han började röra sig under mig utan att sära våra läppar. Försiktigt lade han ner mig på de skrynkliga lakanen och lät han sina läppar utforska min kropp utan att släppa taget han hade om min ena höft och min högra hand, jag kved till av närheten jag fick, hans hud som snuddade vid min. Den statiska känslan gav mig gåshud längs ryggraden om och om igen.

En högljudd duns hördes längre bort i rummet, jag skrek till och bröt från kontakten jag hade med Harry genom att rycka till så att han tappade greppet om mig och föll ner från sängen med en lika hög duns på trägolvet.

”Oh, my god. I'm sorry.” pep jag då jag kollade över kanten för att se så att Harry var okej innan jag vände mig mot andra hållet och fick se Liam hålla i en bricka med frukost, Niall och Louis höll i presenter och Zayn höll i en choklad muffins som blivit spetsad utav ett födelsedagsljus.

”What the hell are you kids doing?” Louis bröt tystnaden och besvärat drog jag ner Harrys t-shirt som jag bar lite extra så de inte skulle få fri insyn av mina trosor, Harry stönade irriterat till innan han hävde sig upp och kollade ner roat på mig. Jag hoppades inte att jag såg lika generad ut som jag kände mig men självklart kände jag hettan över mitt ansikte stiga radikalt då den lockiga killens blick förvandlades till att hungrigt stirra ner på mig, plötsligt kände jag mig väldigt liten. Han lutade sig över mig i en enkel gest och drog täcket över mina ben för att täcka överflödig hud, det var uppskattat för tillfället men jag kunde inte låta bli att undra om det bara var så att han markerade vad som var hans. Kunde han fortfarande vara sur på Niall som faktiskt var på väg att bli tillsammans med min bästa kompis?

”Did we interrupt?” frågade Niall roat, men snart var tystnaden för mycket och Zayn brast ut i ett högt och raspigt skratt, det tog inte lång tid innan alla instämde och killarna dunkade varandra på ryggen. Det var även start signalen på en utav de vackraste versionerna av födelsedagssången jag någonsin hört då de alla lade till varsin speciell stämma.

”Thank you guys.” sade jag och försökte låta så lite generad som jag bara kunde. Liam satte ner brickan på nattduksbordet innan han gav mig en hård kram, de andra gjorde likadant förutom Harry som hoppade ner i sängen bredvid mig och placerade en puss på min panna.

”So are you guys back together?” den fundersamma frågan kom från Louis som kollade mystiskt mot mig, jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag kollade bara frustrerat på den långa brunetta killen som stod i badbyxor och en t-shirt vid den nedre sänggaveln. De alla såg ut att vara redo för stranden eller poolen idag, något jag inte fått göra sedan jag kom hit och såg definitivt fram emot en dag då jag inte behövde göra något alls.

”Kind of.” hörde jag bredvid mig och jag suckade ut av lättnad för att slippa besvara frågan och göra bort mig själv. Den pinsamma tystnaden föll över oss alla sex då det var uppenbart att de inte riktigt förväntat sig detta då de klev in genom sovrumsdörren.

”So...” började jag obekvämt och log mot killarna som stirrade delvis på mig. ”What have you planned for today?”

”You are going to have the best day of your life, Sonenclar.” flinade Louis och nickade mot sitt paket. ”Open it!”

Jag sträckte mig efter det prickiga paketet, osäker på om jag faktiskt ville bevittna vad som fanns där i. Harry stelnade till bredvid mig då jag rev upp pappret för att hitta en stor box med Dolce & Gabanas logga på, jag höll andan och stirrade på kartongen innan jag besvärat kollade upp på Louis.

”I can't take this.” mumlade jag lågt, besvärad över att jag antagligen skulle bli tvungen att dra upp alla anledningarna till varför jag var fel person för Harry. Oroligt kollade jag upp på killen bredvid mig som bara gav mig en ursäktande blick, något som sade mig att detta inte var hans påhitt.

”You haven't even opened it yet! You are going to look like a fox.” Louis putade ut med rumpan och viftade nonchalant med handen, flinet försvann aldrig och jag visste att han drev med mig, men jag försökte låta bli att se så allvarlig ut.

En tung suck föll från mina läppar innan jag öppnade kartongen för att se en utav de vackraste guldklänningarna jag någonsin sett, jag försökte låta bli att se lika nertyngd som jag kände mig då jag öppnade resten utav presenterna för att hitta ett par svarta högklackade skor, smycken och matchande väska.

”What do I need all this for?” frågade jag besvärat då jag satt i ett hav med presentpapper och en nu väldigt nervös Harry bredvid mig som inte kunde sluta flacka med blicken så fort jag vände mig mot honom. Jag spände ögonen i den lockiga killen som fortfarande satt med bar överkropp och ignorerade min panikslagna blick.

”To look pretty, and besides Hazza have something special planned for you guys tonight.” sade Liam glatt till slut då Harry inte ens gjorde en ansatts till att förklara, utan att kollade bara på mig och jag vände mig mot resten utav killarna som nu satt antingen i sängen eller nere på golvet, Zayn höll fram muffinsen med födelsedagsljuset som började brinna ut och log lite mot mig.

”Make a wish.”

”I can't believe you got me into a dress like this, again.” fräste jag lågt då jag kom ut från badrummet iklädd guldklänningen, jag fick hålla upp den lite då den var lite för lång men det skulle antagligen rätta till sig då jag tog på mig mördarskorna jag fått.

Jag ställde mig framför spegeln i sovrummet innan Harry kom upp bakom mig och granskade mig innan han mötte mina ögon. Mitt ansikte var lätt sminkat och mitt hår var nersläppt men Lou, killarnas stylist hade hjälpt mig att locka till håret lite så att de låt i mjuka vågor nu över mina axlar. Smyckena jag fått var ett par fina örhängen och ett berlockarmband som nu rasslade till varje gång jag rörde mig.

”I'd rather get you out of it right now, but you look absolutly incredible.” hans låga raspiga röst gjorde att jag trodde på vart enda ord han sade, ett par starka armar snirklade sig runt min midja och snart kände jag de mörka lockarna kittla min kind. Harrys läppar strök över min hals innan de mötte mitt öra. ”I love you.”

”If you love me so much, you wouldn't let me walk in those.” muttrade jag och nickade bort mot sängen där de svarta skorna fortfarande låg och väntade på mig. Ett lågt skratt ekade i rummet, något jag inte hört på väldigt länge, något som fick mig att slappna av.

”You could always take mine after we've eaten.” påpekade han retsamt och pussade mig på tinningen innan han drog sig bakåt och rättade till sin slips, han var fint klädd i smoking något som gjorde mig förvånad då jag inte riktigt ansåg det som ett bra klädval i värmen som skulle slå emot oss så fort vi skulle komma ut från den svala suiten vi befann oss i.

”So we are going to eat?” konstaterade jag, det var min första ledtråd till vad vi faktiskt klätt upp oss för men eventet förblev en stor dimma för mig då han vägrade säga någon användbar information. Jag försökte förbereda mig på det allra värsta, men det var svårt att hålla sig lugn då jag började se kristallkronor och en röd matta.

”Yes, go and get your shoes on, we're leaving in five.” sade han och flinade innan han tog upp sin mobil och gick ut i vardagsrummet där antagligen resten utav killarna låg och spelade xbox.

Frustrerat tryckte jag i mina fötter i skorna och önskade att jag kunde gå runt i flip flops precis som jag gjort tidigare under dagen då vi firat min födelsedag vid poolen. Jag hade aldrig riktigt insett att de alla fortfarande var i ungefär samma ålder som mig men betedde sig som tio-åringar så fort det kom till vatten. Något som höll oss sysselsatta hela eftermiddagen och ett antal oskyldiga kyssar hade ägt rum då ingen riktigt lade märke till varken mig eller Harry då de var upptagna med att se vem som höll andan längst.

Snabbt stoppade jag ner min mobil i väskan och kände runt halsen så att mitt kedjan till mitt silverhjärta var kvar, innan jag tog mig ut till Harry som stod och väntade med ett par killar som var väldigt fokuserade i sin Fifa match.

Niall sneglade upp innan han stirrade på mig och jag grimaserade mot honom då han fyrade av ett brett flin.

”Hey! Focus, you little shit!” fräste Louis bredvid honom innan han slog till honom och snart var Niall tillbaka i spelet igen precis som vi var osynliga, Harry sträckte ut sin ena hand för mig att ta den och drog mig mot dörren.

”See you later!” ropade han över axeln medan han eskorterade mig ut genom dörröppningen och ut i den kvava kvälls luften.

”You are getting better at it.” mumlade han roat och lade en stödjande arm runt min midja medan jag försökte fokusera på att inte trampa fel, jag var lika glad som förra gången att han var där och höll mig om det nu skulle komma ett litet hål jag skulle fastna i eller liknande. Dock kunde jag inte låta bli att vara lite irriterad, detta var en utav anledningarna till varför jag inte passade in i hans värld och ändå stod jag här nu med tolv centimeters klackar och kämpade för mitt eget liv.

”Don't be amused, I'm angry with you.” muttrade jag surt medan jag log halvhjärtat mot ett äldre par som gick förbi oss.

”Why?” frågade han stött men jag kunde inte låta bli att höra att han log, men jag vågade inte kolla upp för att bekräfta det jag hört.

”Because once again this is not me.” nästan viskade jag fram och ledde mig igenom lobbyn, ett roat skratt kom från killen som höll mig tätt intill sig precis som han var min personliga sköld. De få människorna som befann sig i lobbyn kollade upp och när jag mötte deras blickar log dem mot oss. Mina ögon drogs bort mot de stora fönster partierna ut mot gatan och stelnade till då jag såg mängden folk utanför som bara väntade på att något stort skulle hända, Harry pussade mig försiktigt på pannan innan han lutade sig ner mot mitt öra.

”I know and that's why there's other clothes in the car.”  

+30 kommentarer till nästa del!

Dagens kommentar:

 Nattklubben vi just blivit indragna i var varm och svettig, jag kände att linnet klibbades fast mot min överkropp fast jag bara varit i det stora rummet i några sekunder. Jag och killarna blev förda till VIP delen som var längst in, Liam och Louis slog sig ner bredvid den sura Harry medan jag kände Nialls närvaro bredvid mig då vi granskade de tre brunetterna börja kommunicera så gott de kunde över oljudet som dånade ut ur högtalarna. Ett flertal lätt klädda tjejer gick omkring på det avspärrade området och svajade till musiken innan de tog sig fram till killarnas bord, jag kunde inte låta bli att få en släng av svartsjuka då en slog sig ner oberört i Harrys knä.

”I don't want to be in your evil plan...” ropade Niall mot mitt öra och min fokus gick över på den nästan lika långa killen bredvid mig som vred sig nervöst.

”Come on, Niall. Right now you're the only one who actually would go through with this!”

”Who said anything about that I was in even in the first place!?” utbrast han.

”Could you buy me some shots?” frågade jag istället och log vänligt mot honom, han höjde på ögonbrynen.

”Not a chance, Harry will kill me! Do it yourself!” ropade han och såg panikslagen ut nu.

”I'm under age, duh. And besides I don't think Harry would mind.” jag nickade bort mot bordet och den blonda killen följde min blick på tjejerna som försökte förföra de andra två utan att lyckas. Jag drog lite på läpparna över att veta att Eleanor slog dem med hästlängder när det kom till utseendet. ”Just do it, you wimp!” fräste jag till slut och puttade iväg den blonda killen som frustrerat tog sig fram till en utav servitriserna och gav henne ett par dollar innan han kom tillbaka med. ”I am going to get into so much trouble.” muttrade han intill mitt öra. Vi ställde oss vid ett högt runt bord längre bort ifrån killarna och väntade på att servitrisen kom tillbaka med tre shots var, jag kollade förvånat upp på Niall.

”I need to calm my nerves.” ropade han bittert över musiken och jag grimaserade då han svepte det första lilla glaset.

Jag gjorde likadant och lät den klara vätskan rinna ner, det var nog det äckligaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, den brännande känslan i halsen försvann aldrig och jag pressade ner de två andra glasen så snabbt jag bara kunde för att inte klökas.

Det sista glaset var inte lika hemskt och jag kände att min kropp började slappna av. Snart gick det upp för mig att jag var väldigt lättpåverkad och jag drog Niall ut på dansgolvet för att försöka dansa, jag härmade några andra tjejer som såg rätt skickliga ut på dansen de gjorde. Men snart släppte jag taget över min kropp och lät musiken vara guiden till den underliga dans som jag inte direkt brydde mig något om, det roliga var att Niall var lika usel som jag på att dansa och jag försökte hålla mig för skratt men kunde inte låta bli då han försökte göra någon underlig rörelse som antagligen inte ens klassades som dans.

Han lutade sig roat fram för att säga något intill mitt öra, han var så nära nu att nästan våra överkroppar snuddade vid varandra, trots den intima känslan så var den mer betryggande än attraherande.

”You're a really bad dancer.” skrattade han fram och tog tag i min hand och snurrade runt mig, ett roat skratt kom fram mellan hans tänder då han log brett.

”If you wanted to upset Harry, you've succeeded.” ropade Niall och jag kollade bort mot de tre killarna som beställt in öl nu, men den mina ögon landade på var den lockiga killen som satt i mitten och vakade över mig som en hök med bläcksvart mörker i sina ögon, han var inte arg, han var rasande.

”Let's see how far I can go! I'm thirsty.” ropade jag tillbaka och Niall kollade på mig och himlade med ögonen, han skakade bara på huvudet och dansade vidare, jag puttade irriterat till honom så han snubblade bakåt lite, han var nog lika påverkad som jag var. Jag höjde irriterat på ögonbrynen och gav honom en sur min innan han lämnade mig ensam på dansgolvet, jag svajade till musiken medan jag letade rätt på det blonda huvudet som klämde sig in mellan folk och kom tillbaka med två glas av en vätska som liknade skummande äppeljuice men antog genast att det var öl. Jag tog en stor klunk medan jag svajade till musiken, alkoholen började pumpa runt i mitt system och jag kände mig extremt fnittrig, min blonda killkompis tog mig under armen och drog mig ut ur massan till ett ledigt bord längre bort.

”How's it going with Emma?” flög det ur mig efter ett tag och Niall höjde på ögonbrynen av det plötsliga ämnet, jag antog att filtret mellan min hjärna och mun verkade vara ur funktion. Jag skyller på alkoholen som nu började göra sig påmind och pumpade runt i mitt blod.

”She'll cut my balls off after this, so good, thank you.” sade han högt och sarkastiskt över musiken, jag försökte hålla tillbaka skrattet som vällde upp inom mig, men jag kunde inte låta bli, Niall följde med då han insåg hur ironisk denna situationen var.

Här satt jag med mitt ex bästa vän och var nog mer full än vad jag borde vara efter så begränsat med alkohol, jag ignorerade de kolsvarta ögonen som granskade oss ett flertal meter där ifrån.

”She really likes you!” ropade jag tillbaka och jag såg att han blev generad. ”Thank you for doing this!” han skakade bara på huvudet och log mot mig.

”What are friends for!?” utbrast han i ett brett leende som fick mig att fnittra till. Utan förvarning kom en hand flygande i luften och landade på bordet mellan våra glas. Jag hoppade till utav smällen som handen orsakade, ådrorna och handen kände jag så väl igen.

”Let's go.” jag följde armen med ögonen upp till den lockiga killen som nu var högröd av ilska, hans näsborrar fladdrade av adrenalinet och jag brast i skratt. Något som gjorde Harry tveksam, men snart blev hans reaktion allt mer intensiv.

”Grace, let's go. We need to go.” fräste han argt och jag pressade roat ihop mina läppar innan jag kollade på Niall som satt på andra sidan bordet och höll andan. Han sköt fram huvudet som ett tecken på att jag skulle göra som den arga killen sade åt mig, jag hade lyckats.

”I don't want to go.” fnittrade jag fram och kollade upp på det spända ansiktet som frustrerat granskade mig.

Men utan att säga något annat tog han ett fast tag om min över arm och började dra mig efter sig genom publiken, de svettiga kropparna puttades bort av Harry som inte brydde sig om svordomarna som hördes efter oss. Han förde oss ut till en bakgård med några unkna soptunnor mellan ett par tegelväggar, det var en sådan här gränd som man sett i hundratals mördar filmer, nu saknades bara galningen med pistolen.

Jag kände att greppet om min arm gjorde ont nu då hans grepp hårdnat under färden hit ut, jag rörde mig besvärat för att komma ur greppet.

”What the hell is going on with you?” utbrast Harry argt, han släppte taget om min arm då han tröttnat på att jag försökte dra mig bort från honom, han granskade mig och väntade argt på ett svar. Jag pressade roat ihop mina läppar och ryckte oskyldigt på axlarna utan att säga ett ord, jag förstod inte själv vad som var så roligt, men alkoholen gjorde mig fnittrig.

”Is this the way to get back at me?” försökte han igen och nu kunde jag inte låta bli att släppa fram ett fnitter, det bubblade okontrollerat ut ur min mun utan förvarning.

”You can't posibily be mad at me for having fun.” sluddrade jag fram och fnissade till.

Men istället för att säga emot pressade han ihop sina läppar på ett sätt som visade att han inte endast var sur för mitt oansvariga beteende det fanns något annat också som han inte sade, men jag fattade.

”You can't be jealous on Niall.” fortsatte jag och brast i skratt. ”You're not as innocent yourself, that chic was all over you.”

Mitt filter mellan hjärnan och munnen var definitivt borta, då orden bara gled okontrollerat ut ur min mun, normalt sätt skulle jag varit rädd för den arga långa killen framför mig som andades tungt. Mina ord var droppen för Harry och hans händer tog tag i mina över armar tryckte upp mig frustrerat mot väggen till klubben. Ett lågt stön föll från mina läppar då jag kände den hårda smällen i ryggen och jag kunde känna att det skulle bli blåmärken dagen efter, men smärtan kom aldrig.

”You're driving me insane.” morrade Harry argt och frustrerat, jag grimaserade över att hans grepp hårdnade runt mina armar, pirret i magen gjorde det svårt för mig att ta honom på allvar. Jag tryckte tillbaka skrattet då jag mötte hans mörka blick, det började rycka i mina mungipor då den pinsamma tystnaden lagt sig över oss och ett nytt skrattanfall började. Det gick inte att undvika att det även ryckte lite i Harrys mungipor nu, men han var fortfarande arg, riktigt arg. Jag förde mina händer över munnen för att dämpa mitt skratt.

”I'm, so-o-rry.” skrattade jag fram, en tung suck föll från Harrys läppar innan han trött släppte mina armar. Jag skrek till då jag kände hans armar runt min midja och han slängde mig över sin axel hur enkelt som helst. Nu skrattade jag inte längre utan jag var arg, han behandlade mig som ett barn.

”Put me down!” utbrast jag och bankade argt på hans rygg i ett försök till att få honom att släppa ner mig. ”I'm not a child!” min röst var svag och frustrerad, jag kände att all min energi började ta slut och jag var nere för räkning, det var bara en tidsfråga innan jag skulle falla ihop.

”Then stop acting like one.” morrade han lågt medan han började gå ner för gränden och ut på en bakgata, jag fick aldrig chansen att se vart vi var då jag kände att hela min kropp blev tyngre och snart föll jag ner i en djup sömn.

En dunkande känsla gjorde sig påmind i mitt huvudet, smärtan kom ilande i bakhuvudet och försiktigt höjde jag min hand för att täcka mina ögon då smärtan tog sig fram till mitt ansikte, trött stönade jag till av smärtan som spred sig.

Försiktigt kikade jag genom mina spretande fingrar för att upptäcka att jag låg i ett mörkt och tyst rum, jag grimaserade då jag höjde huvudet för att se bättre, jag låg i Harrys säng.

Förtvivlat försökte jag komma ihåg hur jag hamnat här, minnet var suddigt och jag var inte speciellt säker på om jag minns rätt.

Trött lade jag mig ner igen och fokuserade upp i taket medan jag försökte ignorerade den gnagande smärtan i mitt huvud.

”Grace?” den låga rösten hördes från dörröppningen och jag kollade snett ner för att se en lång gestalt i dörröppningen, det var då allt kom tillbaka till mig. Hur jag dragit in Niall i min plan, hur jag hade druckit de äckligaste i hela mitt liv, hur arg Harry hade blivit... Hur dum jag var som faktiskt trodde detta skulle göra mig nytta, att göra honom arg, att testa gränserna. Min plan hade misslyckats, jag hade inte fått tillbaka Harry som jag ville, jag hade bara gjort honom rasande. Till en viss del hade det varit mitt mål, men jag hade hoppats på att han skulle släppa ut sanningen, att han skulle säga vad det jag egentligen hörde då jag trodde det var en kyss. Men istället hade han bara förblivit tyst.

”Yes.” viskade jag knappt hörbart fram med en svag röst. Han kom långsamt närmare och satte sig ner på sängkanten under tystnad, stämningen blev lite mer ansträngd än vad den borde vara.

”Close your eyes.” beordrade han till slut, jag gjorde som han sade, jag kände att hans vikt skiftade på madrassen och snart blev det ljust i rummet.

När jag kisade mötte jag ett par plågade gröna vackra ögon i ljuset av sänglampan. Harry höll fram en huvudvärkstablett och ett glas vatten till mig, försiktigt satte jag mig upp för att ta emot objekten som antagligen skulle lätta min huvudvärk.

Jag svalde ner tabletten innan jag försiktigt satte jag glaset på nattduksbordet innan jag skyldigt kollade upp under mina ögonfransar på killen i endast boxers som satt bredvid mig, det enda som skiljer oss åt är duntäcket.

”I'm sorry.” sade jag lågt, oförmögen till att möta hans blick, jag kollade ner på mig själv och såg att jag hade på mig en utav Harrys t-shirts utan att riktigt förstå hur jag fått på mig t-shirten.

”Don't worry about it.” mumlade han med en raspig ton, Harry sträckte ut en hand och försiktigt drog bort några ljusa slingor som fastnat på mina fuktiga läppar, en tumme strök försiktigt över min fylliga underläpp. Ett skakigt andetag släpptes fram från mina särade läppar och jag slöt ögonen av den lilla kroppskontakten jag fick.

”How did I get in... to your t-shirt?” andades jag fram, när jag öppnade mina ögon igen drog han sig bakåt och granskade mitt ansikte intensivt.

”I've seen a woman's body before.” påpekade han besvärat och sträckte på sig lite, jag spände frustrerat min käke över hur lugn han verkade vara över detta faktum. Jag var väl medveten om hans erfarenhet med andra äldre kvinnor, det förvånade mig dock hur jag reagerade på denna informationen. Jag försökte släppa min irritation genom att kolla ner på mina händer som låg löst och ledigt i mitt knä.

”When are you going to start yell at me?” muttrade jag lågt och jag började fibbla med det tjocka mjuka täcket som täckte min nedre del, jag vågade inte höja det och kolla för jag var rätt säker på att han dragit av mina shorts också.

”I won't yell. You've made your point very clear.” sade han och suckade. ”Let's talk later, it's in the middle of the night. Go to sleep.” han höjde lite på täcket för att jag skulle kravla ner under igen i den stora sängen. Harrys röst lät trött medan han väntade på att jag skulle lägga mig till rätta.

Utmattat lade jag mitt ömmande huvud på kudden igen och kollade på då Harrys stora hand sträckte sig efter lampan och rummet blev mörkt igen.

Utan att säga något mer började han gå mot dörren, dova ljud av hans fötter hördes mot den mjuka mattan. Fundersamt bevakade jag hans rörelser då jag nyfiket undrade över vart han skulle någonstans.

”Where are you sleeping?” frågade jag snabbt utan att tänka och bröt tystnaden, han stannade upp och kollade över axeln, det var uppenbart att han tvekade medan han tänkte över sitt svar noga. Jag väntade tålmodigt på ett svar medan jag lade mig på sidan.

”I'm sleeping in Liams bed.” informerade han innan han vände sig om och öppnade dörren, jag försökte bestämma om vad jag ville göra men min hjärna var som en enda gelé klump och skulle inte fungera även om jag ville komma fram till ett relevant beslut för tillfället.

”Harry?” sade jag snabbt innan han fick chansen att stänga dörren, han vände sig mot mig och väntade på ett svar.

”Yes, Grace?” han lät trött, sårad. Jag grimaserade över hans plågade röst och önskade att jag kunde säga detta på ett mindre desperat sätt.

”Please, stay.” min röst lät ynklig, ett pirr gick igenom min kropp som nu började bli rastlös under täcket medan jag väntade på att killen i dörröppningen skulle reagera.

”Please.” försökte jag igen, min röst lät desperat, mer desperat än vad jag ville erkänna att jag var. Men det hjälpte, för Harry tog sig snart in i rummet igen och stängde dörren försiktigt bakom sig, innan han rörde sig fram mot sängen.

Utan att säga något mer sjönk han ner under täcket bredvid mig och lade sig på rygg på ett säkert avstånd från mig så att vi inte skulle nudda vid varandra, jag bet mig sorgset i läppen. Jag var glad över att det var så mörkt i rummet för tillfället, min besvikelse var uppenbar.

Frustrerat vände jag mig mot honom och lade mitt huvud på hans bröst utan att tänka mig för, kroppen under mig stelnade genast till då jag kröp upp mot hans varma kropp.

”Hold me.” viskade jag nästan ohörbart, men han bekräftade att han hört då han tveksamt drog sina starka och muskulösa armar runt min kropp, de drog mig hårt intill den starka kroppen, den säkra känslan spred sig över min kropp och jag slappnade av.

Min hjärna gick på övervarv och när jag slöt mina ögon kände jag att mina tankar flög igenom huvudet, jag skulle inte kunna somna på ett tag trots att mina ögon knappt orkade hålla sig öppna mycket längre.

Harrys andetag blev allt mer jämna ju längre tiden gick och jag slöt mina ögon åter igen och fokuserade på hans hjärtslag som hördes mot mitt öra, han måste somnat. Hjärtslagen passade perfekt in med mina, de är synkroniserade med varandra på något underligt sätt.

Jag suckade tyst ut medan jag gosade in mig mot Harrys varma nästintill nakna kropp, det var här jag hörde hemma.

”I'll always be yours.” viskade jag fram.

+30 kommentarer till nästa del :)

Dagens kommentar: