Jag låg och kollade på den sovande varelsen som hade kidnappat mig från mitt egna hem bara några timmar tidigare. Han hade erbjudit sig att sova i ett utav de andra sängarna i huset men jag hade sagt att det inte gjort något om vi delade. Något den lockiga killen flinat åt och sagt att jag inte skulle oroa mig, han skulle inte göra något jag inte ville. Hela tiden fick det mig att undra vad han egentligen ville göra som han inte vill pressa mig med. Den tanken ledde mig snart in på hur många gånger han hade gjort det här med andra tjejer och hur extremt manligt sagt utav honom.

Det var ett antal saker som gick igenom mitt huvud där jag låg sked med Harry nu på morgonkvisten i hans t shirt. Jag kände Harrys varma nakna hud genom tyget och hans ben var intrasslade med mina. Harrys ena arm låg beskyddande över mig och varje gång jag försökte röra mig spände han armen som näst intill kvävde mig varje gång. Jag vickade runt under hans grepp och försökte ignorera styrkan av hans arm. Till sist hamnade vi ansikte på ansikte och han suckade lätt då armen åter igen slappnade av. Hans rosa fylliga läppar var särade och små puffar av andetag kom ut. Långa ögonfransar vilade mot hans kinder och hans mörka lockar låg utspridda över kudden och några hade åkt ner över hans panna.

Tveksamt lutade jag mig närmare och strök mina läppar över hans. Snart pressade jag mina läppar lätt mot hans innan jag drog mig bakåt. Det kändes mer naturligt för varje gång och det fick mig att le. Jag lutade mig fram återigen efter jag insett att han inte vaknat och gjorde samma sak återigen fast denna gången besvarades min kyss och jag drog mig genast tillbaka.

”I like that you woke me up like that.” mumlade han utan att öppna ögonen och jag log. Jag bet mig lite i underläppen och väntade på att han skulle börja prata igen. ”You could continue if you'd like.” Genast hettade mina kinder så som de alltid gjorde så fort han sa något som gjorde mig nervös. Men istället för att vänta på att jag skulle röra mig lutade han sig mot mig, fortfarande med ögonen slutna. Hans läppar strök över mina innan hans läppar vandrade över min käke och mot mitt öra innan de vände ner under örat och sög lite på den mjuka huden. Ett litet flämt kom ut från mig och Harry gav ifrån sin ett hum. ”You want some breakfast? We could eat here and stay in bed for the rest of the day.” Ljuset som kom in utifrån gjorde det enkelt för oss att se varandra och när han såg att jag nickade log han. Harry pussade mig på pannan en sista gång och snart drog han sig slött ur sängen och värmen från hans kropp satt kvar i lakanen. Han drog på sig ett par gråa mjukisbyxor och tog sig trött ut genom sovrumsdörren medan han kliade sig matt i håret och rufsade till sitt hår. Jag tände sänglampan och trevade efter min mobil som låg på nattduksbordet tillsammans med mitt anteckningsblock och penna. Två olästa meddelande från mamma lös upp på displayen och jag öppnade mobilen.

From: Mum

”Hur går det? Mår du bra? Vill du att vi ska komma hem?”

From: Mum

”Varför svarar du inte?”

Trött suckade jag innan jag tryckte upp ett nytt meddelande för att svara henne och bad henne att ta det lugnt. Jag fick inte göra speciellt mycket mer för snart kom Harry upp med en bricka med frukost och dagens tidning. Han satte ner den försiktigt på sängen och satte sig sedan ner och lutade sig mot sänggaveln, jag satte mig upp i skräddar ställning.

”Okay, so dig in.” sa Harry och log mot mig. Jag tog ena glaset utav juice medan jag tog upp tidningen och kollade på dagens rubriker och satte nästan i halsen då jag såg den lilla notisen på högra sidan med mig och Harry som bild. Jag började hosta då drycken hamnade i fel strupe och jag satte genast ner glaset och Harry strök mig över ryggen. ”Are you okay? What's going on?” frågade han oroligt och jag slet upp tidningen och letade efter rätt sida. Självklart fanns den i nöjesdelen och var tillräckligt stor för att hela London skulle se Harrys nya tjej. Jag orkade inte läsa utan lämnade över tidningen till Harry som drog ihop ögonbrynen i ett oroligt uttryck.

”That ain't good.” mumlade han men slängde ner tidningen på golvet. ”I'll take of it, don't you worr...” Felicia, den blonda tjejen som jag inte sett sedan Harry hällde sin drink över mig, flög in i rummet. Hon hade ett par svarta jeans och en hood tröja och hennes hår som var uppsatt i en tofs svajade fram och tillbaka då hon snabbt gick fram till sängen. Hennes ögon vidgades när hon såg mig sittandes i sängen men hon hämtade sig snart och fäste blicken på Harry åter igen.

”Have you seen this!?” gormade hon och lade fram en upplaga av In Touch.

”Please, remind me once again... Why! Do you have a key!?” utbrast Harry trött.

”I didn't think you would have company.” muttrade hon surt och slängde tidningen på honom. ”This is everywhere, Hazz! And I mean everywhere! Everybody's talking about her.” hon kollade mot mig och jag bet mig oroligt i läppen.

”Don't worry, Bell. I can see that you do. Don't.” konstaterade Harry lugnt. ”I'm sure the management is already on it. And besides, I don't mind.”

”Oh yeah, the lovely Modest with an exclamation mark.” sa hon sarkastiskt. ”And don't be so selfish. I'm worried about Isabella here. You can't be her security guard all the time. She needs safety, Harry.”

”And I agree with you. But right now she's with me and let's worry about that when the day comes that me and the lads will be out on the road.”

”You are very calm...” konstaterade hon misstänksamt. ”Anyway, I hope you know what to do. And Bella, it's nothing against you.” hon vände sig mot mig med en vänlig blick. ”I know how much you means to Harry and that's why I'm pretty terrified because the fans can be a little weird sometimes to say the least.”

”Now, we were in the middle of something here so...” mumlade Harry surt och kollade ner på vår frukost. Felicia som fortfarande stod upp kollade ner på samma punkt och flinade.

”What have you two been up two?” flinade hon och Harry himlade med ögonen.

”The door. Now.” konstaterade han och pekade på dörren. Hon suckade surt och började gå med tunga steg mot dörren. ”Oh, and the key, please?”

”You can't be serious!” utbrast hon förolämpat och vände om.

”You get it back later. But today me and Bell will need some privacy. So the key please.” hon spände surt ögonen i Harry innan hon kastade nyckeln på honom innan hon vände på klacken och gick ut genom dörren. ”See you later!” ropade Harry glatt efter henne och man hörde henne gorma surt innan hon klampade ner för trappan. Jag tog mitt block och började skriva.

”You're really overprotective of me. I can take care of myself.”

”Oh, I know.” sa han och suckade. ”I don't know, I'm feeling really protective over you and I am going with my instincts.”

”I've been doing just fine before you.”

”Well, to be with me creates a lot of new complications and I won't let anything happen to you just because of me.” konstaterade han och tuggade på en macka som han tagit upp under tiden han pratade. Det förvånade mig hur alla reagerade över situationen. Själv var jag bara nervös över hur världen skulle se mig. En stum tjej som dödade sina vänner? En tjej med allvarliga problem? Eller bara en tjej som dejtar Harry Styles? Eller allt det där samtidigt. Hur jag än såg på det så gjorde det mig nervös. Det oroade mig att jag inte bara skulle bli dömd av de som var i min närhet utan nu också hela jordens befolkning. Det var även något jag aldrig tänkt på innan vad mitt och Harrys förhållande innebar... Om detta nu var ett förhållande. Mina tankar höll på att trassla in sig själva i varandra och ju mer jag tänkte över situationen blev jag allt mer säker på att jag var glad över att Harry hade varit klumpig den där kvällen och hällt sin drink över mig. För utan den drinken hade jag aldrig träffat honom. Det var något med honom som gjorde att jag kunde glömma bort mina problem ett tag och bara fokusera på hur underbar han var. Folk skulle aldrig ta mig på allvar om jag yttrade mina känslor för Harry. De skulle frågat om jag varit hos doktorn på sistone. Det kanske var dumt utav mig att tro att jag ens skulle ha en relation med Harry. Snart skulle han iväg på världsturné, och vara borta i elva veckor. På grund utav mitt handikapp, att inte kunna prata gjorde saken bara värre. Han kunde inte bara ringa mig så som han skulle gjort med alla andra tjejer.

Jag vaknade upp ur mina tankar av att Harry pussade mig på kinden och hans morgonstubb drogs mot min kind tillsammans med hans mjuka lockar. Tveksamt kollade jag in i de där gröna härliga ögonen. Jag försökte ta in det han just sagt och jag tvekade lite innan jag skrev igen.

”Why is that?”

”Why is what?”

”Why is it that you are so protective over someone you've just met, or have known for two weeks.”

Utan att blinka log han och kollade generat ner i täcket.

”Because I think I might be falling in love with you...”

+20 Kommentarer till nästa del! :)