När jag kom hem från restaurangen med Simon bestämde jag mig för att be om att låna en utav hans datorer. Självklart hade han redan varit ett steg före och skaffat mig en ny telefon med engelskt nummer och en ny dator.

”Use it well.” sa han varnande och började hjälpa mig installera det som om han var ett barn på julafton. När vi var färdiga med datorn började jag med telefonen och just då fick Simon ett samtal. Han gav mig en gest att jag skulle fortsätta och att samtalet var viktigt. Men sättet han pratade på fick mig att tänka att det inte var så speciellt viktigt egentligen utan det var den mystiska tjejen som han dejtade. Självklart hade han köpt en iphone till mig och det flashigaste skalet han antagligen kunde hitta. Jag försökte så gott jag kunde memorera numret och började ladda ner apparna jag behövde för att få den så jag ville ha den. När jag precis var färdig och nöjd så ringde det på dörren. Simon kikade in i köket och mimade att jag skulle öppna. Jag suckade trött men också rätt nöjd över att jag får bo i detta jätte hus! Visserligen ju större ett hus är desto läskigare men så länge jag är borta från alla som försöker ställa alla dessa svåra frågor till mig och sätta krav som inte existerar i min värld längre. Så länge allt det inte finns i mitt liv är jag glad. När jag kom fram till dörren och öppnade den så trodde jag att jag tappade hakan när jag såg vem som stod utanför.

”Louis?” han såg lika chockad ut som vad jag gjorde.

”Spencer?” jag kollade runt omkring honom och drog honom in i hallen.

”What are you doing here?”

”I could ask you the same question.” sa han och kramade mig. ”Why haven't you picked up your phone? We've been trying to reach you all day. Why did you return the ticket?”

”Well, to make a long story short. The thing that Harry feared is my reality now so I kind of, irony to this story, fled the country and ended up here.”

”You fled?”

”May be a pretty harsh word but something like that.”

”Why?” jag ledde honom in i vardagsrummet och vi satte oss i soffan.

”Well, like I said. Everything happened. My best friend told me I was a god digger, I'm now the most diva in the whole Sweden, thanks to my loving ex or what he now is and last but not least everyone is staring at me like I'm a criminal.”

”Whoa...” han kollade ner på sina knutna händer. ”We had a choice. You didn't.”

”Well, I was born in the Cowell family so technically I didn't. I was born to it and I'm eighteen now it's time for me to grow up, you know.” jag försökte le mot honom och började på ett annat ämne. ”Don't tell Harry that I'm here.” jag fångade hans blick med min och han tvekade. ”Please. I will go to the concert. But for at lease one more day I wan't to think about what I want to do.” Han kollade bort mot teven och sedan tillbaka till mig igen.

”Okay, I promise. But we practical live together, I can't keep this secret very long before some of the lads finds out. And why do you have to think? You already know your answer, otherwise you wouldn't go to the concert.” Jag log mot honom och tog fram en lapp till honom.

”My new phonenumber. I'll be staying here for a while.” han tog emot lappen och jag reste mig upp.

”You want some tea?” jag började gå mot köket utan att bry mig om han följde efter eller inte.

”When did you get here?” han satte sig nu på en utav barstolarna till köksön.

”Last night. I like England though. It's much bigger and much more calm than at home. I thinking about staying here for good or something like that.”

”You know what my mum always told me?” jag skakade på huvudet. ”Don't fill the life with days. Fill the days with life.”

”Good advice.” jag satte kannan på plattan och satte mig bredvid honom. ”Guess Kendall gave you guys a hard time today?”

”She seemed a bit up tight. You did that?”

”Well, of course. I was the one who smacked her leg once in a while when she was too harsh.” det fick honom att skratta.

”You was UNDER the table!?”

”Yes.” han började skratta ännu mer och jag kunde inte låta bli att skratta med honom.

”yee, you're a hand full.”

”Why does everybody tell me that?”

”Because it's true. You always do the unexpected. You always surprice us. And especially Harry, I think that's why he's so hung up about you. He's kind of the heartbreaker in our little group and likes older women. Which is pretty odd. But anyway, you're mature and you surprice him. That's why he's mady inlove with you.”

”Well, this conversation did turn out good. But something I wondering. Why did you come here tonight?”

”Because I thought that uncle Simon knew where you were. Obviously, I was right.” då började kannan tjuta och jag skyndade mig att hälla upp det i varsin kopp.

”Is there someone who's making tea!?” ropade Simon och rusade in i köket. ”Oh, hello there Lou. Nice to see you here.”

”I've made enough so you can have some too.” jag tog fram en tredje kopp och placerade ut dom framför killarna.

”I'm glad your here, Lou.”

”I'm glad to be here.” sa han och blinkade med ena ögat.