5år senare

Jag ryckte till utav att telefonen ringde på mitt skrivbord, jag hade tappat tidsuppfattningen om hur länge jag suttit och skrivit i dagboken jag skulle ge bort i present i framtiden. Min blick föll på den svarta telefonen som stod framför mig och jag tryckte på den lysande röda knappen.

”Yes, Carolyn.” sade jag och kliade mig trött i pannan. Carolyn var skivbolagets sekreterare, det hade tagit ett tag för mig att bygga upp mod för att träffa min adoptivpappas kusinbarn. Det visade sig vara en äldre man, närmare sextiofem år, han var mer än tio år äldre än min adoptivpappa. Han blev lycklig över att se mig och dessutom lättad över att någon skulle kunna ta över företaget när det var dags för honom att gå i pension. Numera var jag den enda ägaren till skivbolaget, det var krävande men med rätt folk runt omkring mig så var det inte omöjligt.

”Your family wants to come up, is that alright?” frågade hon och jag log lite. Jag hade nästan glömt att vi skulle fira Noel, Danielle och Liams sons födelsedag idag, han hade längtat så efter sin fjärde födelsedag och jag tror vi alla visste vad han önskade sig vid detta laget. Han hade tjatat om att få en gitarr, något som Liam uppmuntrat honom med genom att ta honom till studion.

”Of course, bring them in.” sade jag och släppte knappen på telefonen och allt blev tyst. Jag kollade ner på det jag skrivit och log för mig själv. Min adoptivmamma skulle varit nöjd, jag nickade instämmande och stängde ihop boken, låste den med en nycken som såg ut som ett hjärta. Det lilla guldhjärtat hängde i en kedja, jag stoppade snabbt ner den i fickan då mitt kontor invaderades utav bekanta ansikten.

”Hey!” utbrast alla glatt, min blick hamnade direkt på den numera brunetta killen som höll i en lockig liten flicka.

”Hey, princess.” sade Niall när jag kom fram och gav honom en puss. ”I've missed you.” sade han och flinade ner mot mig. Han hade slutat bleka håret efter några år, jag vet inte riktigt anledningen till varför han slutade, men direkt efter vårt bröllop så bara slutade han tvärt och gick tillbaka till det brunetta som egentligen var hans naturliga hårfärg.

”I've missed you too.” mumlade jag lågt innan jag vände mig mot våran dotter. ”And what about you, Melissa? Have you missed mum?” hon kollade storögt på mig med sina blå vackra ögon, något som hon fått från sin pappa, dock var de mycket mörkare.

”Mommi!” sa hon och log med sina små mjölktänder. Vi båda började skratta och jag pussade henne på kinden innan jag kramade om Liam och Danielle.

”Hard day at work, sister?” frågade Danielle roat och jag räckte ut tungan mot henne. Trots vårt konstanta bråkande hade vi mer eller mindre blivit som systrar, trots det gick killarna på nerverna då vi avslutade varandras meningar.

”Madison.” hörde jag nedan för mig och jag kollade ner på Noel som var skrämmande lik Liam. ”Have you forgotten something?” frågade han med sin barnsligt söta dialekt. Jag satte mig ner på huk för att komma i samma höjd som den lilla pojken.

”Happy birthday.” sade jag och log. Han slog armarna runt min hals, jag kramade tillbaka. Snart reste jag mig upp för att ta på mig min kappa och halsduk, utanför snöade det fortfarande, det har snöat i snart tre veckor med några få stop i mellan åt. Hela London var räckt med vitt pulver som låg över allt på gatorna.

”The rest is going to meet us at the restaurant.” informerade Liam oss och jag nickade. Killarna var fortfarande One Direction men hade tagit en paus ett tag då de flesta utav killarna försökte starta en familj.

”Daddi?” började Melissa och klappade Niall försiktigt på hans axel.

”Yeah, honey.” han kollade ner på den lilla flickan i sin famn. Hon vinkade sig till hans öra och han lutade sig ner mot flickan.

”Is mommi alright?” viskade hon inte speciellt diskret och vi alla kollade på medan hon kommunicerade med sin pappa.

”Of course, why wouldn't she?” frågade Niall förvirrat och drog ihop sina ögonbryn då han inte riktigt förstod vad hans dotter.

”I heard mommi scream last night...” viskade hon och jag kollade med stora ögon på Niall och bredvid mig brast Liam och Danielle i skratt.

”Okay, let's go.” avbröt jag henne snabbt och kände hettan över mina kinder. Liam tog tag i Noels hand och började gå mot dörren, Danielle torkade bort tårarna som hamnat på hennes kinder under hennes skratt attack. Jag flätade samman mina och Nialls fingrar medan vi tog oss ner till lobbyn.

”Mrs. Horan.” jag stannade upp och kollade mig över axeln. Carolyn viftade med handen att jag skulle komma till henne, jag gav Niall ett ursäktande leende innan jag lämnade hans sida och gick bort till receptionen.

”Yes.” sade jag och kollade ner på den mörkhåriga tjejen som satt bakom disken.

”Ehm... Your lawyer is on line one.” hon kollade ner på sina papper. ”She has got some papers that need to be signed before next week.” jag tänkte tillbaka på allt som hänt de senaste åren. Min advokat hade varit en stor fördel för mig då hon satte min gamla familj bakom galler, det visade sig att de inte bara hade varit otrevliga mot mig, utan även personalen hade blivit hotade ett antal gånger. Både bröderna och Mr. Nielsen fick fängelsestraff ett antal år, jag har inte hört något ifrån dem sedan dagen då jag var nära på att bli skjuten.

”Tell her I'll call her on monday, I have a family dinner to attend.” sade jag och log ner mot Carolyn. ”Have a great weekend.” ropade jag över axeln innan jag tog mig ut genom dörrarna, ut i snön och två bilar stod igång och väntade på mig. Jag hoppade in i den mörka bilen som jag visste Niall väntade i.

”Let's go.” sade jag och spände fast mig.

”Everything's alright, babe?” frågade Niall, han blinkade ut då han följde efter Liams och Danielles bil. Jag suckade och kollade på medan vi långsamt tog oss fram i snökaoset.

”Yeah, everything is good. Though I have a problem with...” jag nickade bak mot vår dotter som satt i sin barnstol och kollade ut på snön som föll ner utanför.

”About that... It's your fault.” sade han, blinkade till med ena ögat mot mig, jag tappade hakan och kollade på killen som satt bredvid mig.

”You're the one who is screaming.” började jag och flinade.

”I am not!” utbrast han. ”Tell her, Mell. She was the one who screamed last night.”

”Yeah, mommi.” hörde jag från baksätet, hennes ton var kaxig och jag höjde ögonbrynen.

”Have you bribed her?” frågade jag förskräckt och den brunetta killen flinade bara och lade en säker hand på mitt jeansklädda lår.

”We might have been driving past some stores on the way here.” erkände han och jag skakade bara trött på huvudet. Jag lekte lite med ringarna på mitt ringfinger och lutade mig bakåt.

”You can't just buy stuff to her! She can't have everything she points at.”

”I know, we have talked about this before.” suckade han trött. ”But I feel bad for leaving you next week and I want to make up for it.” Killarna skulle äntligen tillbaka till studion tillsammans igen och Niall var mer än överlycklig över faktumet att få resa igen. Men samtidigt hade detta gett honom dåligt samvete.

”Don't.” sade jag besvärat. ”We girls can handle this, right Mell?”

”Yeah!” utbrast hon och Niall kunde inte låta bli att flina medan han sneglade mot mig innan hans återgick till att fokusera på vägen.

”I love you to the moon and back.” mumlade han lågt och jag lutade mig mot honom, pussade honom försiktigt på kinden.

”I love you more than that.” viskade jag tillbaka.