Jennys öde ligger helt i era händer

Fanficen 'When Two Worlds Collide' börjar dra sig mot sitt slut. Men ni har nu chansen att avgöra om Jenny ska vakna upp ur koman eller inte. Ni kan rösta max en gång var i pollen som finns högst upp i menyn. Jag behöver alla era röster för att kunna bestämma mig! ;)
Puss på er ;*

WTWC - Kapitel 41

Previously on WTWC:
”Don't worry we are just talking shit behind your back.” ropade jag tillbaka och jag fick en varnande blick utav pappa. ”Okay, we are talking poop behind your back!” rättade jag mig och pappa höjde trött på ögonbrynen. ”What? That's not a bad word!”
”You two are a hand full you know that?!” började pappa gapa också och det enda man kunde höra var någon som skrattade i köket och jag skakade trött på huvudet. Detta skulle bli intressant...

“When was the last time you took a shower?” was the first I said when I got into Harrys house and saw a really nasty look on Harry not in the mood.
“Shut up.” he muttered and gave me an evil eye.
“What's up with the attitude?” I asked and had to show myself in because Harry didn't bother. “Okay, then little miss sunshine...” I muttered as I was walking through the hallway “Is everyone here?”
“Yes!” a happy Niall cried from the kitchen. Then rest were sitting in the living room and I glanced a questioned gaze at Louis and he shrugged with a bit of confusion in his eyes. He didn't know either what was going on. Harry had taken a seat in one of the armchairs and I stood leaning in the door opening. “So what is going on?” Niall asked while he came back with three sandwiches on a plate and I guessed that the other two wasn't for anyone else than himself.
“I have no idea.” Liam said and sat in the sofa next to Louis and typed on the cell. “But I hope it's about Harrys bad smell. The scent is spreading it's way here.” Louis had a smile on his face when he saw Liams expression about the scent of sweat. I tried to keep a calm face but I was about to outburst into laughter in a time like this. The curtains was covering the windows and didn't let any light in and made a very depressed feeling. I pulled away the curtains and opened a window to try to get rid of this musty smell.
“I need Alison back.” we all turned to Harry who have now decided to talk all of a sudden.
“Is that what this is all about?” Niall said. “That's why I don't get involved with that kind of stuff. I am in a relationship with my fridge.” He continued and took a bite of the second sandwich.
“And Zayns cousin.” Louis added and grinned.
“Shut up, Lou.” Niall said between the bites.
“Zayn, I need to talk to her.” Harrys eyes was on me now where I stood in the middle of the room and felt the wind come in to the room. Everyone waited for me to answer and I was thinking out a really good solution to not overstep Alys wishes to not let him anywhere near me. My eyes wandered around in the quite big living room and something caught my eye in one of the corners.
“Have you gone mad?” I asked and walked over to the bottle that was hidden between the wall and a shelf. “Are you drinking pure vodka from the bottle?” I took the bottle and held it in front of me so the rest could see.
“Harry, you need to get help or something.” Louis said who was watching from the bottle to his best friend and then back again.
“No!” Harry almost screamed. “I need Alison.” We all watched each other under silence and all of our eyes were a bit scared. I have now made up my mind to make sure this wasn't continuing.
“Alright,” I said and sighed. “I'll help you. But I won't let you in to the apartment. Direct orders from Alison. I am not getting into a fight with her right now. She's like a living time bomb with all that she've gone through.” I started to shew on my underlip during I was thinking everything through. “Then we really need to act fast because there's another charming ass who has his sight on Aly and I do NOT approve about him.”
“She've moved on?” Harry now said with a bit worry in his voice.
“I don't know, Harry. I don't think so at least because he had his arm around her yesterday and she didn't really feel comfortable in his arms.”
“She never were in mine...” he mumbled under his breath and I don't think it was meant for us to hear.
“Anyway.” Louis said to break the embarrassing moment we've turned out to have. “What's your plan, Zayn?”
“I think we should give uncle Simon a call.” I said with a sneaky voice.
“You are kidding me right? We have tried Simon like five times already.”
“Oh, no we are not going to talk to him about Aly, I know where he stands when it comes to that. But what would you guy think about preforming our new single on one of the live shows? I mean the management would love it and besides, maybe Louis could use his mustache again?” I said with a smirk on my face.
“Not a bad idea, Malik.” Niall said who now had eaten all the sandwiches.
“Oh, by the way. Louis. You did forget to mention that the woman in the reception at Alys school were like an old dinosaur.” I said and winked with my eye at him and he gotten all red. “Wait til I tell Eleanor that.” I continued with a grin and everybody outburst in laughter.
“Okay, I had to. If I came back empty handed you would kill me.” he said after a while. “But now. Let's get this right, Niall and Liam are contacting the management and Simon to get a spot ready for us. I help Harry in a perfect shape and a bath with a lot of soap and you Zayn are going home or where ever you now have to do and keep Aly away from Simon today.”
“Okay, this sound like a good plan.”
“You are forgetting that Aly probably would keep her on the other side of the building the entire night.” Harry muttered.
“Well, then you could use my mustache!” Louis said happily and I just shook my head.

When I got home no one was there. I felt the need to prepare my suitcase 'cause we were going away tomorrow again to Germany and I hated to pack my bags. Instead I found some books under Alys clothes and watched them for a while. Then I realized it wasn't any books. It was Alys journals and my eager to open them was complete. I mean after all I am like her brother I should have the power to read this I resonated with myself. But when I tried to sneak a peek in the book it was all in swedish.
“Damn, Aly.” I mutterend. Damn, she was smart to use swedish in a journal. I was standing there for a while scrolling through the pages and finally I found my name and I found the date in the upper right corner. 2010. My curiosity came alive once again and I tried to figure out how to understand all the letters. I took my laptop to the bed and started to translate the text.


5th September, 2010
Dear diary,
Today I had to quit my football practice because we couldn't afford the monthly payment. It's pretty cold here right now and I wish I would go back to U.K soon. I saw a picture of him today and I felt my hear drop from my chest. I haven't seen that familiar face in so many years and I constantly go back to the times when I saw him last time in school and we all thought that I've done something wrong but instead I was sent to the hospital. I wish I would have him there with me. He would have protected me from the harm that I've caused myself. When I saw that poster of them in one of the magazines I couldn't believe my eyes. Zain was just as he always been. Dark hair, mysterious eyes and that heartbreaker smile. Would I be able to contact him ever again?


I scrolled forward and the book ended 30th December and I went over to the next one who had a blue cover on. I scrolled to the point where I found my name again and started to translate it.


23th May, 2011
Dear diary,
I can't believe I am in tears. I have a such messed up life and Zain is famous and rich by now. They were in Sweden today and I had to go to see them and dad understood. He gave me a train ticket up to Stockholm and I was an inch from him when I got there with thousands of other screaming fans. But I just couldn't. I couldn't even see him in the face and stepped back as fast as he came in front of me. I don't want him to see what I've turned up to be. He would be disappointed in me for not telling him, for being not so fortunate as him. I feel sick, need to stop write...


She knew where I was and didn't contact me? I looked up and I was watching the wall for a long time while I thought. She had the chance to contact me two years ago and she didn't? Because she was afraid? I felt the need to scream but didn't and suddenly I heard voices and laughter coming in to the flat and I looked over to the clock. Ten thirty!? How long have I been sitting here!? I started to put everything back as it was when I heard someone open the door behind me. Damn it!
“Hey, Za...” I spun around and watched in to those green eyes who was locked on mine. “What are you doing?” she asked with a strained voice and I felt the need to come up with a really good lie but she have already seen through me. “How much did you read?” she said low and looked down on her shoes.
“A bit.” I said guilty and sat down on the bed with my head in my hands. “Why didn't you contact me when you had the chance?” I asked but I knew that I've read the reason in the book. She went over to the bed without a sound and sat down next to me.
“Because I felt like a failure.” She said quietly.
“I know but you had the chance, Alison! You had it in your hands to just look at me once I would have known who you were. But you didn't.”
“Put yourself in my position.” she tried and pulled a hand through her brown wavy hair who had grown longer lately. “Would you tell me that you were broke, that you haven't told me about your dead mother and that you would probably would classify yourself as a loser?” I felt her eyes searching for mine and I met them.
“Probably not.” I said after a while. “But you should have trusted me. I'm your best friend and you should have felt the need to at least poke me with one of your fingers to get my attention at least.” And I gave her a little smile and I felt that she would let the topic drop.
“Dear Diary, I had a nice dinner with my dad today.” She started and I looked up a bit confused. “Dad have saved a bit of his savings to have afford the nice dinner tonight and he was so sweet when he have taken on his nicest tux and shoes. He was going all in.” She said and laughed of bitterness. “I couldn't go to my graduation but I don't care because everybody over there hates me. Before I met Zayn again I was invisible, a nobody and when I suddenly knew someone who mattered not only to me but to millions of fans I wasn't invisible anymore. I was hated.” she said and put her hair behind her ears and looked down on her high heels she had worn today and she trampled them of and put her tired feet up on the bed. “I'd rather be invisible for the world than hated but you can't change faith. It was faith who brought me back face to face with Zayn and I couldn't be more blessed when I suddenly had nine new friends who supported me and actually liked me for me.” I saw a tear streaming down her eye and I looked down in my hands because I didn't want to watch her cry. “I've been trying my whole life to fit in, but every time there is someone telling me that I'm nobody, that I am a loser.” She sniffled. “And then up on all Zayn tells me to not let my feelings in and when I finally open up to that one person who makes me laugh when I'm sad, who doesn't force himself on me and I put my heart out there and he practically just don't give a shit. So maybe they are right. Maybe I am a nobody, a loser. What do I know?” I watched her face who was in pain and the tears were streaming down her face and leaving grey stripes after the mascara. She was done telling her entry and I took her into my arms and she started to cry heavily and her dad sneaked in to my room and gave me a look and smiled weakly. He've heard everything...
“You listen very carefully to me right now.” I said after a while when she had calm down. “You are not a nobody and definitely not a loser.”
“Then what am I?” She whispered in to my chest and sniffled and made a big sigh.
“You are the strongest person I known, sis.”

+12 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 40

Previously in WTWC:
”See yah, later, Jenny Benny!” sa jag med min pipiga Jenny röst medan Zayn släpade mig skrattandes ut från rummet och ner för hallen mot hiss salen. ”Did we just get kicked out of the hospital?” sa jag med skratten på väg upp för halsen.
”Oh, yes we did, Aly gangster!”
”First til the lift hall,” sa jag och började springa och lämnade en förvånad Zayn. ”Bradford bad boy!” skrek jag bakom mig.


”You are late.” sa Simon strängt mot mig och jag bet mig skuldmedvetet i läppen. Zayn dök upp i dörr öppningen bakom mig. ”Zayn, if you are going to do something right at least. Then make sure that Aly is on time.” Han himlade med ögonen och la armarna i kors som en riktigt sur förälder.

”Nice to see you too, uncle Simon.” sa Zayn och flinade.
”Uncle?” frågade jag förvirrat och kollade på Simon som grimaserade men jag fick inget svar från någon av dom.
”Shouldn't you be in the studio, Zayn?” frågade Simon istället och höjde på ögonbrynen. Zayn gav honom ett skyldigt leende och pussade mig lätt på kinden och började backa mot utgången.
”Good luck, sis.” var det enda han sa innan han försvann ut genom dörren.
”I see you found a place for him in your life again.” sa Simon och började bläddra bland papperna som låg på mixerbordet.
”Yes, but I hope you still stand with your agreement to not let Harry anywhere near me?” sa jag. Det var det jag hade glömt berätta! Simon hade gett sitt ord på att inte släppa in någon som hade namnet Harry Styles. Jag skulle aldrig klara av att se honom i ögonen och jag ville inte prata med honom. Om jag skulle vara fokuserad så var jag tvungen att komma ifrån honom. Simon hade sett mitt dilemma och han ville lika mycket som jag vinna.
”Of course, Alison. Ah! Here it is!” sa han och tog fram en lista med låtar och överst stod det mitt namn. ”Well, I thought that we should bring out your hoarseness in your voice to the first live show. So what would you think about doing a Amy Winehouse song?”
”Which one?”
”Back to black.”
”I don't know the lyrics but it's a really great song.” sa jag instämmande.
”Okay, then let's start with learning the lyrics and training with the vocal coach.” In kom en kille som var blond och såg väldigt skandinavisk ut med sitt blonda hår och blåa ögon. ”Alison. This is Eric. Now, I have to get going to Caroline. Are you going to be alright?” sa han och kollade på mig och jag kollade i min tur från Eric till Simon och sedan tillbaka igen och nickade. Han nickade tillbaka och tog sig ur rummet.
”Where are you from?” frågade jag direkt och han såg förbryllad ut över mitt plötsliga intresse utav hans ursprung. Han såg lite fundersam innan han faktiskt började dra in luft för att börja prata.
”I'm from Manchester but originally from Sweden.”
”Do you know swedish?” frågade jag osäkert.
”Klart.” sa han och log mot mig.

Hela dagen gick ut på att börja öva in första live showen vilket var bara att traggla låten. Det var skönt att prata på svenska till någon annan än min pappa som omväxling för jag kände att jag tappade en hel del på att inte prata det varje dag. I morgon skulle det bli att gå igenom låten ännu en gång och även få se den nya scenen för första gången. Vi hade precis en vecka på oss att förbereda oss. Det som var en minus med att vi skulle göra allt det där var att det skulle krocka med min examen och pappa och jag skulle ut och fira på eftermiddagen med en fin middag som han hade sparat ihop till mig. Jag skulle helt enkelt få hoppa över examen och gå på middagen på kvällen istället. När jag äntligen var färdig var klockan redan tio på kvällen och jag tog fram min mobil och hade tre missade samtal, ett från pappa och två från Zayn. Men även ett sms.


From: Zain Malik
Picking you up when your done. Have talked to your dad.


To: Zain Malik
I'm done. Come and pick me up then. Bout what?


From: Zain Malik
Be there in five. Tell you later.


”You want a ride home?” hörde jag bakom mig och jag vände mig om. Chase stod några meter ifrån mig med sina vita tänder syntes i ett stort leende. Hans ljus bruna rufsiga hår lös upp omgivningen på ett änglalikt sätt. Han var bara lite längre än mig och rätt muskulös kropp.
”No, I'm good. My bro... My friend is picking me up.” sa jag och log lite mot honom innan jag slängde iväg ett sms till Zayn att han skulle skynda sig.
”Oh, well maybe another time then.” han la ena armen runt mina axlar och jag kände mig obekväm och försökte dra mig ur hans grepp när Zayn kommer inspringande i all hast.
”What's going on?” frågade han stressat och stannade sedan upp medan jag försökte kravla mig ur Chase grepp. ”Ey, can't you see that she doesn't want to?” jag kunde höra tonen i Zayns röst att han tog fram sin inre bitch.
”And who are you to talk?” frågade Chase stöddigt och jag kom äntligen ur hans grepp och gick över till Zayn.
”This is my friend I was talking about, Chase. Zayn, Chase,” presenterade jag dom för varandra och Zayns blick på Chase var inte nådig. ”Okay,” sa jag instinktivt. ”Shall we go?” frågade jag och tog upp min bag som Zayn snabbt slängde över axeln och jag tog på mig min skinnjacka. ”See you around, Chase.” sa jag innan jag tog Zayns hand och började gå mot utgången. Det kändes lite som att bli hämtad från dagis om jag skulle vara helt ärlig men jag lät min hand förbli i Zayns fram till bilen.
”I can handle myself you know.” började jag när vi hade satt oss i hans Bentley.
”Oh, I know. You threw me around like I was air, remember? But it's him I don't trust.” jag himlade med ögonen för hans svar var så uppenbart. ”Besides your my little sister. I want to protect you even though your some sort of master in throwing people around.” jag grimaserade och lät ämnet bara falla ner i glömskan.
”Where are we going?” undrade jag då jag började inse att vi inte var på väg hem till mig. ”You know where I live right?”
”Of course I do. You live at my place.”
”No, I don't.” sa jag trött men också smått förvirrad. ”I live with my dad in a little shitty apartment on the most ghetto street in the entire London.” sa jag och suckade. Vad hade han nu ställt till med?
”That's what I wanted to talk to you about.” började han och jag kände att detta bådade inte gått för mina nerver. ”I talked to your dad.”
”This sound really really bad.” konstaterade jag men han ignorerade mig bara och satte igång blinkersen för att köra in höger på en tvärgata. Han svängde in på en parkeringsplats och vred om nyckeln för att stänga av motorn. ”I don't want you to live like that. Nobody should live like that. So I want you guys to live with me.”
”You've lost your mind.” konstaterade jag och slog ut med händerna.
”No, I haven't. Can't you just hear me out first? Your dad take your room at my place.”
”Oh, I've got a room now at your place?” avbröt jag och kollade skeptiskt mot honom.
”Yes, it's your room. Should I give you some sort of contract or what? Anyway, and you and I sleep in my room. And I guess he is gone a lot working and you are going to live a lot on the X factor hotel so it won't be that crowded and I think we all need each other right now. With all this madness and up on all that, Jenny.” Jag kollade irriterat på honom.
”And dad said that all this was okay?” frågade jag skeptiskt och kollade misstänksamt.
”He didn't like it in the beginning because you are very independent, both of you. But he agreed to it after a while when I put everything out there.” jag kollade bara på honom och jag var väldigt irriterad och gav honom minst tio möjliga döds utvägar från denna bilen i mitt huvud. ”And he know that we are like siblings so the question about who is sleeping where wasn't a problem.” Jag stönade ut en suck utav ilska.
”Okay, then. One thing and I have only one thing to ask for.”
”Don't promise things you can't keep.” muttrade jag surt. ”Harry isn't getting anywhere near me or my stuff och even breath the same air I am going to breathe.”
”Why haven't you dropped that yet? He's in love with you.”
”No he's not!” protesterade jag.
”You eventually have to talk to him you know?” sa han och höjde sina ögonbryn och kollade in sitt hår i backspegeln.
”I hate when you are right.” muttrade jag surt och la armarna i kors. Min sura uppsyn fick honom att börja skratta.
”Easy, sis.” sa han innan han vred om nyckeln igen.
”So you promise?”
”I'll promise to do whatever it takes to get him to stay away.” sa han högtidligt innan han började köra mot hans lägenhet.
”Good.” sa jag nöjt.
”And Jen who said that I had a crush on you.” muttrade han under hans suck. ”huh, we wouldn't get past one day with out making a fight of who is taking up the whole bed at night.”
”What is that supposed to mean?!” utbrast jag. ”You are the one who placed a foot in my face last time!”
”I did that on purpose to stop taking my space.”
Hela detta bråket höll på när vi kom in genom dörren till lägenheten som inte längre bara var Zayns.
”Dad!” ropade jag surt. ”Tell Zayn that he's an ass!” jag såg att han såg lite besvärad ut i soffan medan han kollade på sporten.
”Not that kind of language, Alison.” sa han bara strängt och jag spärrade upp mina ögon och Zayn log stort mot mig och räckte sedan ut tungan. Detta skulle bli intressant, tänkte jag för mig själv innan jag hittade tio kartonger med olika saker som var våra i hallen utanför Zayns rum.
”You packed up all our stuff. Shouldn't we just take with the nessesary stuff?” sa jag oroligt och kollade på högarna som tornade upp sig mot väggen.
”Alison, jag tror vi måste flytta ifrån det stället om jag ska vara helt ärlig. Zayn har varit snäll nog att ta oss in i sitt hem men under tiden vi bor här säljer vi lägenheten och sparar ihop till något bättre. Låter inte det som något?” sa pappa mjukt från platsen i soffan.
”I heard my name and some swedish language!” ropade Zayn från köket.
”Don't worry we are just talking shit behind your back.” ropade jag tillbaka och jag fick en varnande blick utav pappa. ”Okay, we are talking poop behind your back!” rättade jag mig och pappa höjde trött på ögonbrynen. ”What? That's not a bad word!”
”You two are a hand full you know that?!” började pappa gapa också och det enda man kunde höra var någon som skrattade i köket och jag skakade trött på huvudet. Detta skulle bli intressant...

+12 Kommentarer till nästa del! ;)

Q & A

Självklart gör jag det! ;) Börjar med det genast :)
Tack för att du läser ;*

WTWC - Kapitel 39


Vi satt i soffan och kollade på Twilight filmen under tystnad. Jag tror varken han eller jag riktigt kollade utan hade teven som ett stöd för ögonen bara.
”You want to go and visit her? I've been there a couple of times.” Zayns låga röst störde tystnaden och jag försökte låta bli att grimasera hur lugn han lät över det hela. Istället för att kolla på honom stirrade jag rakt in i väggen där jag satt med benen uppe på soffkanten och jag kramade om dom krampaktigt för att veta att jag fortfarande var vid liv. Om inte Zayn hade stannat kvar hade jag säkerligen hoppat ut genom ett fönster vid detta laget bara för att få slut på alla röster i huvudet. Höll jag på att bli galen?
”Will she wake up?” frågade jag tyst istället och la huvudet mot mina ben.
”Aly... It's ten percent chance that she will ever wake up again. And if she does she could have lost her memory, everything in her head would be gone about you and me. Then we would be lucky if she remembered her own name...” Jag kände en arm runt mina axlar och han höll om mig i sina armar och jag kände mig som en femåring där jag satt i hans famn. Min mobil plingade till och jag kände att jag hade satt mig på den så jag grävde fram den under mig.
”New phone I see. That's why we didn't get contact with you...” konstaterade han.
”Yeah, Simon need to have my full attention apparently and a Nokia doesn't cut it for him apparently.”
”That's Simon.” sa han och skrattade till. ”Wait a second. You got Simon as a mentor?”
”Yep.” sa jag och såg att smset var från Chase så jag tryckte bara bort meddelandet. Jag började undra hur tusan hade Zayn hittat denna adressen. Min blick for upp till hans ansikte med en misstänksam blick. ”How did you get here?”
”By car of course.”
”No, I mean. How did you find out about that I was here?”
”Well, you gave me, Harry and Jason the false address and well we had to find some sort of leap hole into your private file both at your job in Hollister and your school. And with that said. Louis flirted with the girl in the reception at your school.”
”He was in my school?” sa jag utan att tro på ett enda ord av vad han just sagt.
”Yep, with a fake accent and a fake moustache.”
”You are kidding me right?”
”No, and then he ran through the halls as Louis Tomlinson from One Direction and then I had to drive like a crazy person through London to get rid of all the girls.” jag kunde inte hålla mig längre utan brast ut i ett skratt som både var i chock och i ren glädje.
”Did he ever tell you that the 'girl' in the reception was a sixty year old bitter woman?” kvävde jag fram mellan skratten.
”Now are you kidding me?” frågade han med stora ögon och jag skakade på huvudet och han brast också i skratt. ”I would have wanted to be a fly on the wall then! Oh, my god!” kvävde han fram under tiden han skrattade. ”I hate this movie.” konstaterade han efter ett tag och nu så var Bella på väg att dö i dansstudion.
”Why?” frågade jag förvånat men tänkte lätt för mig själv att han var kille. Han skulle inte förstå om det så stod en bruksanvisning till filmen framför honom. Jag lutade mig mot hans bröst och drog över benen över hans och satt nästan i hans knä och kollade på filmen med hans armar om sig.
”Because that Edward guy is so up tight. It feels like he is on some sort of drug everytime he is too close to Bella.”
”Oh, so I have seen it before.” retades jag. ”But it's that unrealistic love I am interested in.” konstaterade jag.
”Hmm... No. Though isn't it pretty ironic that it comes from you right now? When Edward could just rename himself to Harry Style?”
”The only difference between them is that Edward loved Bella. Harry didn't.” sa jag och gnuggade mig trött i mitt osminkade ansikte.
”He does, Aly.” jag kollade upp på honom och skakade trött på huvudet. Jag trodde inte honom. ”He actually does. Alison.”
”You don't need to lie, Zayn.” sa jag trött och lutade mig mot hans bröst igen men istället puttade han ifrån mig och ställde sig drastiskt upp och satte sig sen ner på huk framför mig så han kunde kolla mig rakt in i ansiktet.
”He loves you Alison. Taylors manager contacted ours... And she need the publicity. Harry didn't let Niall take the offer because he thought that Edona and Niall was a thing...”
”Wait what? Edona and Niall?” Sa jag och höjde ögonbrynen.
”Errr... yeah... ” sa han och suckade. ”Anyway Harry took the deal because one of us needed to and Louis, Liam and I couldn't. But Harry did.”
”That doesn't change anything.” viskade jag fram och kollade ner på mina knutna händer och hans händer som vilade på mina knän. ”He still kissed her and made a really dick move.”
”I'm not going to say no about that. He is an ass, but at least meet him and see where it goes because I think he would like to explain himself.”
”No.” sa jag enkelt. ”I want to go to the hospital and see how the bitch is feeling and then I'll be going to the studios to prepare my first prefomance and between all that I won't let him in to my life. And I'll make sure of that.” sa jag med sammanbitna käkar.
”Are you just going to lock your emotions in?” frågade han besvärat. ”You have a real problem with showing what you feel and when it gets over the top you get some kinds of attack if you haven't noticed. You can't live your life like that.”
”Right now I can.” sa jag lågt och hoppade i mina uggs. ”Are you driving me or am I going to have to walk?” frågade jag trött när han bara satt kvar på golvet. Han reste trött på sig.
”You are really annoying sometimes, Al.”
”I know, Zaiiiin.” sa jag och öppnade dörren och jag såg att han grimaserade.


”Zayn Malik and Alison James.” svarade Zayn vid receptionen på sjukhuset när vi blivit tillfrågade efter våra namn och ID kort.
”The nurse will escort you in a minute.” sa tjejen bakom disken och hänvisade oss att sätta oss ner i väntrummet.
”Geeh, this reminds me of when mum died.” sa jag med en illamående känsla och kollade mig omkring i den sterila obekväma känslan. Jag kände Zayns hand ta min och krama om den.
”But this time you are not alone.” han log svagt mot mig. Väntrummet var nästan tomt förutom fyra andra som satt tysta och smygkollade mot oss.
”Mr. Malik, it's nice to see you again. And Ms. James nice to meet you. I am Jennys nurs, Carly Clark but you but you could call me Carly.” sa en sköterska som kom runt hörnet och vi reste oss automatiskt och följde efter sköterskan medan hon pratade på. ”She is still in a critical state right now and we are really worried about her health. It's very rare that she will ever wake up and I am so sorry for all of this. If I found a way to wake her up then I would.” pratade hon på och det enda man såg var bakdelen på hennes blonda hår. Hon pekade in oss i ett rum med en sjukhussäng i och en blek Jenny som låg stilla och det såg ut som om hon sov. Jag hade tagit ett hårdare grepp om Zayns hand och hade stannat en meter ifrån sängen. ”I give you some space.” mumlade Carly medan hon gick med snabba steg ut från rummet och stängde dörren tyst efter sig. Jag började bita på mina nagelband medan jag stod som fast naglad i golvet medan Zayn försökte släppa taget om mig och gick fram och strök undan en slinga ur Jennys ansikte.
”Do you think she can hear us?” frågade jag stelt medan jag kollade på henne helt maktlös. Hennes hår var kammat och fint lagt runt hennes huvud. Jenny skulle skrattat åt detta, hon såg ut som törnrosa och väntade bara på sin prins.
”I don't know. Maybe?”
”Have you tried to kiss her?”
”What?” sa han förvirrat och kollade konstigt på mig.
”Yeah, like... The sleeping beauty.” sa jag och han gav mig en allvarlig blick.
”Is this the time to be funny?” frågade han trött men för att se vad som skulle hända pussade han henne försiktigt på läpparna.
”I need to say something. This is really awkward. I don't know if I should killer her myself or crying my eyes out to have my friend back that told me that I am a nobody.”
”Could you drop that? She is in a coma, Alison. Not under som kind of spell.”
”I've cried enough for today. I can't do anything about this. I am a total wreck about this and all I can think about is when she hit that boy in first grade. He had to go to the hospital. Remember?”
”Is that what you are thinking about?” sa han och höjde frustrerat på ögonbrynen. ”Of course I remember! I had to carry him to the nurs because I was the one to clean up after you two. You were the one who started it.”
”And Jenny was the one to finish it.” sa jag nöjt och tänker tillbaka på den tiden.
”She did? Didn't you hit that guy?” sa han fundersamt.
”Oh, my god no! Jenny you tell him!” sa jag och tog upp hennes hand och gjorde så hon pekade mot honom. ”I! Jenny Meester...” började jag med en minst lika pipig röst som Jenny. ”...was the one who kicked that boys ass like there was noooo tomorrow!”
”You are so respectfull when you do that to her!” sa han ironiskt och satte sig ner i en stol bredvid sängen. ”I'll tell her when she wakes up again. I'll tell her that you made her talk like the teletubies on helium!” vi båda brast i skratt!
”You guys, are faaaaighting like little kiiiidsaaa.” fortsatte jag med Jennys dialekt och gjorde så hennes pekfinger gjorde den där kaxiga skakningen som hon alltid gjorde när hon trodde att hon kom från Londons ghetto område.
Någon harklade sig i dörr öppningen och jag släppte hänsynslöst Jennys hand utav ren reflex och jag fångade lika snabbt upp den igen innan den skulle bli skadad och la den vid sidan av Jennys kropp.
”Mr, Ms. The visit time is over.” Carly såg nu väldigt sträng ut och jag kollade skuldfullt på Zayn.
”We understand.” sa han och försökte ta sig samman från sin skrattattack. Han tog mig i armen som en vuxen person.
”See yah, later, Jenny Benny!” sa jag med min pipiga Jenny röst medan Zayn släpade mig skrattandes ut från rummet och ner för hallen mot hiss salen. ”Did we just get kicked out of the hospital?” sa jag med skratten på väg upp för halsen.
”Oh, yes we did, Aly gangster!”
”First til the lift hall,” sa jag och började springa och lämnade en förvånad Zayn. ”Bradford bad boy!” skrek jag bakom mig.

+12 kommentarer till nästa del! ;)

Förlåt för att denna delen blev lite flummig men jag kände att Aly behövde få sig ett litet skratt :)

WTWC - Kapitel 38


”I never given much thought to how I would die... But die in a place to someone I love... Seems like a good way to go...” hördes det ur teven. Twilight filmen var en utav mina favoriter på grund utav mysteriet med det okända. Men även att Edward skulle gå genom eld för just en tjej som han faktiskt vill döda. Och även att han skulle kunna välja vilken tjej som helst men han väljer den där lite klumpiga typen vilket gör det till en perfekt fantasi. Filmen skulle ha min fulla uppmärksamhet normalt sätt, men inte idag... Jag hade äntligen kommit hem från Simons hus i Los Angeles. Det var helt sagolikt med palmträden och poolen som var extremt stor och vätte ut mot havsutsikten. När jag kom dit med de sex andra ungdomarna så hade vi ingen aning om vem vi skulle få som mentor. De hade även skapat nya grupper så det var tonåringar, unga vuxna, grupper och över tjugofem. Solen hade gjort sina spår på min normalt sätt vita hy och jag kunde aldrig drömma nog om en bättre vecka i Los Angeles. Jag behövde verkligen komma här ifrån och jag kände att min hjärna kunde fungera som vanligt igen.


”How are you, Alison?” Simons mörka röst hördes högt och tydligt när kamerorna hade stängts av och vi satt i en soffgrupp på terrassen i den stekande solen. Som tur var hade vi blivit täckta av skugga tack vare en markis. Han hade kallat ut mig här utav någon anledning, kanske var det något han gjorde med alla deltagare.
”Aly. You can call me Aly.” sa jag osäkert och lutade mig tillbaka i stolen och satte upp solglasögonen i håret. Han nickade som att han skulle ta in informationen. ”I'm okay.”
”Are you worried about something?” frågade han och nickade mot mina händer och jag lade märke till att jag pillade på mina torra nagelband och slutade genast och gömde mina händer i knäet.
”A bit, sir.”
”Oh, please. Call me Simon at least.” sa han och viftade med handen. ”You've had a bit of a rough path, haven't you?” fortsatte han och kollade utforskade mot mig och höjde och sänkte sina ögonbryn.
”You could say that, si.... eh. Simon. I guess you know what happenend so I don't have to tell the story myself.” sa jag och kollade mot utsikten över havet.
”I have. I am a bit surpriced though. Harry is a... What you could call a very decent boy if I may say so. He at least used to respect the once who is making him smile. And you do or did at least.” sa han och valde sina ord noggrant. ”But I have to say that you are a very lovely girl and he is missing out on something when he kissed Taylor...” fortsatte han och jag gjorde en grimas över hennes namn. Enda sedan hon släppte låten Love Story hade hon varit en stor förebild för mig. Hon hade den där makten att säga vad hon tyckte om människor i sin text och att hon var så obekväm med sig själv gjorde att man kunde skapa ett band mellan henne och en själv. Nu klarade jag knappt av namnet Taylor längre... ”... I hope you know why I took you through to the finals?” det var ingen fråga utan ett påstående och jag skrattade till lite.
”Maybe because I sang okay?” detta var dock en fråga.
”No, because you got what we call the x factor. And I believe in you. You have that conection to the audience that a preformer needs to have to get somewhere.” jag nickade och bet mig lite i läppen och kollade ner i mitt knä. ”I think that's all. I see you around. And don't forget that I'm not just your mentor. I am your friend.” sa han och log och jag log tillbaka och reste mig upp för att gå tillbaka in och ta något kallt att dricka.
”Oh, Aly.” sa han innan jag kom fram till dörröppningen och vinden tog tag i mitt hår.
”Zayn have called several times...” sa han och tvekade sedan. Jag fick ett hugg i magen och tog på mig mina solglasögon för att han inte skulle se smärtan i mina ögon. ”I don't know what to tell him anymore...” fortsatte han.
”Just tell him... He lived ten years without me. He'll get through it.” sa jag och nickade. Nicken var mer till mig själv att det var ett bra svar och Simon nickade tillbaka.


Jag kollade på mina pyjamasbyxor och följde linjerna med pekfingret som skapade kvadrater i olika storlekar. Mitt minne utav svaret högg fortfarande i magen och verkligheten slog mig som en vägg i ansiktet när jag kommit tillbaka till London. Det var inte bättre utav att varje affär hade en tidning som handlade om nya 'Haylor' och hans nya tatueringar som han prytt sitt bröst med. Två fåglar som tydligen stod för evig kärlek. Bah! Jag rycktes upp ur mitt dagdrömmande att min mobil vibrerade. Simon hade sett min gamla mobil och gett mig en iPhone bara för att han skulle få tag i mig på ett mycket mer exklusivt sätt. Han hade gjort likadant till Lucy som jag hade blivit nära vän med under vår vistelse i Los Angeles.


From: Chase Carling
Want to hang out? I've got some movies? X


Chase är ännu en som jag hade träffat under Los Angeles resan och han var i samma kategori som mig och Lucy. Jag tror han tog våran relation till varandra lite för seriöst och jag hade förklarat för honom att jag inte ville ha något som hade med kärlek att göra. Självklart så ignorerade han mig och verkade som om att vi skulle gifta oss nästa vecka...


To: Chase Carling
Not in the mood.


Det knackade plötsligt på dörren och jag tog undan en solblekt slinga hår ur mitt ansikte och la ner min mobil bredvid mig i soffan och reste på mig medan jag rättade till min mickey mouse tjocktröja som jag köpt som souvenir i USA. Det måste vara den där tanten som bor här intill. Hon brukade ständigt komma in till oss med en ny paj varannan dag. Jag vet inte riktigt om hon trodde vi inte åt tillräckligt eller vad det nu var. Jag drog ilsket en slinga bakom örat innan jag öppnade dörren. När jag kollade upp så kände jag en klump växa inom mig och jag försökte dra igen dörren så snabbt jag bara kunde men han hade insett min taktik och stuckit in en fot i dörröppningen så jag inte kunde stänga helt. Jag lutade mig mot dörren och jag kände tårarna utav frustration och rädsla välde fram.
”What are you doing here?” viskade jag och snörvlade och kunde inte möta hans blick. Den där blicken jag visste skulle krossa mitt hjärta för jag visste att han var minst lika sårad över att jag gav mig av denna gången som förra. Men istället för att svara bände han loss mina händer från dörren och tog mig in i hans armar och jag kände nu att mina fötter inte bar upp mig längre utan jag föll till marken tillsammans med honom som jag kände nu också grät.
”Your stupid girl.” snörvlade han fram. ”I am so angry with you I can't understand how you could do that to me again.” fortsatte han och drog upp mig från golvet och höll med ett järngrepp runt mina över armar och höll mig ifrån honom på en armlängds avstånd.
”Zayn...” sa jag med skakig röst och tårarna fortsatte rinna så jag inte helt kunde se honom. ”...You are hurting me.” viskade jag och kände hans tumspetsar tryckas in i mina armar. Plötsligt drog han tillbaka händerna och trycket lättade.
Jag gick bakåt och backade in i väggen som jag visste var bakom mig och gled ner på det murkna trägolvet. Mitt försökt till att torka upp tårarna gick inte speciellt bra för de blev bara ersatta utav nya. Hur kunde han hittat hit? Jag såg att hans blick vandrade över den lilla ruttna lägenheten som jag bott i ett tag nu. Han tog sig för munnen när han såg hur litet det var och jag kände mig så lite värd just i den stunden att jag hade kunnat kalla detta en lyx lägenhet.
”You live here?” sa han och såg oroligt mot mig och grimaserade när han kände den unkna doften. Jag vågade inte ens se honom i ögonen utan förblev tyst på golvet och stirrade på ett söndrigt element i köket som jag kunde se här ifrån. Pappa var tvungen att fixa det innan vintern annars skulle vi frysa ihjäl. Zayn satte sig på huk framför mig och la sina händer på mina knän och nu kunde jag inte undvika hans blick längre.
”I-I-I'm s-s-or-r-y.” hackade jag fram och nya förtvivlade tårar kom fram.
”I am so mad at you right now, Aly so I don't know what to say or do.” sa han och torkade bort några tårar från min kind. Enligt mig så lät han rätt samlad i jämförelse med mig som var ett rent vrak. ”You didn't answer your phone, we couldn't get in touch with your father. I was about to buy that fucking limousine company to just get to talk to you father!” han skrek nästan ut den sista meningen och jag kollade skamset mer.
”He... He... broke my heart, Zayn. He, crushed me.” tvingade jag fram. ”And I... I ignored your warnings.” min läpp började skaka igen. ”And... and... Then Jenny...” sa jag och snörvlade till och han grimaserade. ”And Jenny... who I have kno-o-wn my whole l-life.” sa jag och kände att en ny gråt attack var på väg. ”... t-telling me that I am-m a-a nob-body.” tvingade jag fram och hulkade upp en snyftning. ”But look at me...” fortsatte jag och tvingade fram ett dystert skratt. ”She was righ-h-t.”
”Don't you dare say that.” muttrade Zayn och jag kände att jag var nog den minst sexiga personen på planeten just nu med snor i hela ansiktet och jag kände att en bubbla höll på att bildas i näsan. Fräscht! ”You are not the luckiest girl in the world right now.” sa han och tog mitt huvud i sina händer och började torka mina tårar igen. ”But you are absolutly someone. Someone wh-ho is loved.” tvingade han fram och jag såg att han grät nu och såg medlidsamt på mig. Sen började han skratta. ”Look at us. All slobby and nasty like two children.” och jag kunde inte låta bli att börja skratta så gott jag kunde och snörvlade lite. Jag kollade över axeln och hoppades på att jag skulle få se Jenny bakom honom eller något men ytterdörren va nu stängd och jag gick från dörren till Zayns ansikte och sedan tillbaka igen.
”Jenny couldn't make it?” frågade jag osäkert och jag såg att jag tryckt på en öm nerv. ”Zayn? Where's Jenny?” sa jag och kände paniken stiga inom mig för jag såg på honom att detta var inget bra som skulle komma ur honom. ”Where's Jenny? Jenny? Where is she, Zayn?” sa jag och nya tårar började komma fram igen. ”I want Jenny here... Now... Zayn where is she?” sa jag och tog mig ur Zayns grepp med smått våld.
”She...” sa han och bet sig i läppen. ”She... She... Is is... Aly. She was in a car crash... a week ago.”
”But she's alright? She's okay? She lives?” paniken steg inom mig och jag började få ojämn andning.
”Aly... She. Eh.. She is in a coma.” tårar föll ner för hans kinder och jag tog inte riktigt upp informationen som han just gett mig. Och jag kände paniken inom mig bryta ut och jag kände Zayns armar runt om mig.
”Calm down... Aly, you have to calm down.” sa han in till mig öra medan jag sprattlade för att göra mig fri. ”Aly, please... Calm down.” det var knappt en viskning längre utan bara ett litet desperat rop på hjälp... Det var bara tre ord som gick runt i mitt huvud. Jag. Vill. Dö. Jag svär jag vill dö!

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 37

I felt the frustration grow in each of us every day that passed by. At first we tried to look her up in the telephone book and google her address but there were about thousands L. James that lived in London and that idea was the weakest of them all. Eleanor tried to find personal information at Hollister but because of privacy policy and that Aly has quit it wasn't possible even though Eleanor tried at least five times and was about to get fired. We tried at her school and there was the same thing! Stupid privacy policy. Jen did even tried to find Mr. James at the limousine company but it was renting a limousine or go away. I suggested that I could have afford with a limousine for twenty four hours but then they told me that it wasn't possible to request a driver. I've never been cursing this much since ever and it didn't make things better when we had to be in the studio at least ten hours per day and the girls had their stuff to take care of.
“Maybe we should call Simon again?” Liam suggested.
“You know how stubborn he is and besides, we don't know if Aly even got through to the lives.” Niall said and took a bite of his snickers.
“Maybe we could go over to her school?” Louis suggested. “I mean, it was Jen who asked last time maybe if we...” he made a face that was supposed to be a seductive expression. “... give her the... Look.” Louis was the only thing we were laughing at now a days and Niall was one of those who made random comments that we couldn't resist laughing at. We have been trying to keep our heads to be held up high and a lot of fans from other fan bases have been extremely critical to especially Harry. I was really mad at him at first but just like brothers we made up after a while but still I couldn't believe that Aly was gone and I felt sometimes I was still waiting for that 'welcome home' hug but I knew it would never happen if we didn't find her and this time I was determined to not give up searching.
“Maybe I could give it a try?” Harry offered almost desperate.
“Shut up, Harry. You would be mobbed as fast as you show yourself at a school full of girls.” Niall said and gave us a pouty face because his snickers was gone.
“And you wouldn't?” Harry said and raised his eyebrows. “My little snowflake would get hurt.” Harry said with a girly voice and the rest of us was laughing.
“Then I get undercover! I'm good at cover me up with craziness. I could do it.” Louis offered and we was watching each other. It wasn't a bad idea at all actually. We all knew how much Louis liked being a spy or what ever he tried to do on his free time.
“Deal.” I said and took my mobile who was lighting up. “Hello?”
“I'm on my way to the studio. I've a plan.” I heard Jenny on the other side.
“We already got a plan. Louis is going undercover.” I said and made a silly face because it sounded like a really bad plan when you spoke about it out loud.
“But mine is better...” I heard that she had a pouty face and I laughed.
“We'll try Louis plan first.”
“If you don't want to hear it you just tell me that instead.” she said frustrated.
“But I do...” I said a bit strained.
“Oh, gosh, Zayn. I know you better than that.” she said tiredly. “Stop trying to fix everything yourself. We all feel a bit dumb right now. Especially you.”
“What do you mean especially me?” I said frustrated now.
“You are still in chock that she was going to leave you like this. Stupid you got like some crazy crush on that girl. I am a bit glad that she's gone once again because you are treating her with a lot more love than me!”
“I can't believe you just said that you are glad that she is gone.” I roared.
“I'm on the parking lot. Let's take this face to face.” she said angrily and then she hung up on me.
“This doesn't sound good.” Louis muttered under his breath. “We need to work, guys. Not sitting here and do nothing. The management will kill us if they knew what we are up to right now.”
“Chill, Lou.” Liam said. “We have been in this freaking studio the last couple of days and done nothing else. I feel like I could need a bit of a drama right now.” Louis frowned and gave Liam a high five.
“Does anyone got popcorn?” Niall asked and I have him a killer eye as Jenny came in to the studio and the air became heavy.
“Yes, I said it.” she said sassy.
“I don't see why you are jealous of Aly.” I hissed confused.
“Because you are like having a little crush on her and you doesn't realize it.”
“She wasn't the last one I had sex with, stupid!”
“That doesn't prove anything!” she said angrily now. “I am glad that she is gone! I SAID IT AGAIN! SUE ME!” she shouted and if my glare could kill then she would be dead right now.
“You are not talking to me about Aly like that. Then you better get out of her as fast as possible and don't dare look back if that's what you feel, while the rest of us is full of guilt and trying to do anything in our powers.” I roared at her and was about to blow up of anger. “I was about to rent a freaking limousine because I needed information. I would buy that fucking street of apartments just to find that one apartment in the fucking biggest street in London! I am not crushing on her because she is my freaking sister not some random hook up!”
“Oh, so you mean I am a random hook up?” she hissed.
“Maybe I don't know any more, Jenny.” I said and tried to think straight in all this and the lads was sitting quiet and was watching me and I saw that Niall found another snickers to shew at while he was looking with a huge interest at my face. “No you're not.” I said with a low voice at last and looked over at Jenny again.
“Screw you, Zayn Malik.” she spat in my face and then fled out the door and everything got quiet.
“Harsh words.” Liam muttered after a while. I tried to put my self together and tried to breath as normal as I could before I turned to Louis.
“Please say that you got some inspiration to dress up right now, Lou. We need that address and fast!” He nodded quietly as he stepped out of the studio and came back as some sort of really bad mexican dude. I couldn't resist laughing even though I felt like this was my worst day ever. But I couldn't deny that this was a really good idea and a stupid one as well.
Without any words Louis and I drove to Alys school and I parked a block from the school to not drag some attention to the car. I now agree with Aly, it was a too flashy car!
“Okay, I'll get to the reception and take this ridiculous thing of my face, flirt a little with that one in behind the desk and tells her it's urgent and it's really important that I get Alison... James address. Is that everything?” Louis said and looked over to me.
“Yes. That's about it.” I said and he went out of the car and disappeared behind the corner walking towards the school. I tired to keep calm and keep a low profile even though the car could just as well be the Hollywood sign.
“Stupid car.” I muttered under my breath when I had to once again duck to avoid some girls who came around the corner. It felt like I've waited an hour when Louis came running back and almost fled in to the car.
“Drive! DRIVE!” he screamed excited.
“What did you do?” I didn't have time to ask anymore when I think like twenty girls came running around the corner and I stomped on the gas and we almost flew by the buildings.
“I ran across all the hallways in school and grabbed as much as attention as I could.” He said just as excited as before. “I'm a troublemaker and a proud one.” he said with a grin and I stopped on a parking zone to watch him closly.
“Well?” I said hopefully. When I saw his face it was sad and I shook my head. He failed.
“Of course I made it bro!” he said and his face turned into a huge smile and pulled up a piece of paper with an address on.
“Thank you, mexican dude!” I said and kissed Louis on the forehead.
“Eww!” he cried and tried to rub the kiss away. Before I could even start the engines again on the car, my telephone started to ring and a number I didn't recognize appeared on the screen.
“Hello?” I answered.
“Hello, is this Zayn Malik?” I head a female voice I think I've heard before.
“Yes...” I said uncertain. “Who is this?”
“Oh, how rude of me. I'm Karen. Jennys mum.”
“Oh, hi.” I said a bit confused.
“I don't know how to put this gently on you but... I think you should come to the hospital as fast as possible. Something happened to Jenny.” and I could now hear the sadness in her voice.

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

Omröstningen är avslutad!

Så pollen om vilka som ville läsa om Alys tid i X factor är avslutad! Tack så mycket för att det var så pass många som var med och röstade och det var väldigt jämnt vilket gjorde mig orolig över att ni som röstade Nej ska sluta läsa. Där emot så hade jag inte tänkt gå in i större detalj om det var det ni trodde utan mer vart hon hamnar och hur det slutar för henne. 

WTWC - Kapitel 36

”Where is Aly!?” I heard from the hallway and I could identify Jens angry voice. I have been home for like five seconds and someone is already yelling at me. When I stepped into my apartment it the silence hit me and I walked to Alys door to ask her what she was up to. But she had hung up a sign with the text: “Please, do only disturb if it's an emergency. Studying! P.s. Welcome home ZAIN! ;)” I only laughed at it and just let her be. It have been a hard week for her and I could understand her anxiety when it comes to her finals. Though no one got any text from her that she made it through to the judges house which made it seem very odd to me. She always called when it was something she wanted to share. That was one of the things I was going to bring up when she came out and gave me a warm Aly hug. Jen stepped in to the living room and I wrapped my arms around her and smiled.
“Well, hello to you too.” I said sneaky and kissed her but she broke it violently and I was chocked. “Okay,” I sighed slowly. “What's going on? Haven't you two made up yet?” I said and leaned against the wall.
“I've been trying to call her for days now and I've been over here a couple of times but she hasn't open the freaking door.” she said furiously. “She have been MIA for days now. Not even Jason have seen her and he's supposed to babysit her!”
“MIA?” I said confused.
“Missed in action...” she said as it was so obvious. “You should really start training on your abbreviation skills.” I felt the need to pray in silence to god and asked him why did I have to get home today!? New York had been so amazing and we were even preparing a movie. That would be nice to watch yourself as a big headed actor in the movies. “ZAYN!” Jen screamed to get my attention and moaned before stomped down to Alys door.
“Don't disturb her.” I said and groaned. “She is studying, obviously.” I said and pointed at the sign.
“You guys are so stupid sometimes! She had all her finals done this week!” she outburst and pulled down the sign. “Easy like that. Did you see a sign? Because I didn't.” she said sassy now and knocked on the door. “Aly, you better be dressed because I am coming in.” She opened the door och stomped in as an whole army. I stood outside to hear their conversation but the silence remained. “Zayn...” Jen said quietly. “Get in here.” I groaned once again before I stepped in to the empty room and my chin dropped. I watched the bed and all the furnitures that was the exactly the same like she never even been here. I walked out of the room.
“Aly!?” I cried and then went silent to hear if I could hear anything at all.
“Zayn. She's not here.” Jen said with a low voice and I turned to her and I didn't want to believe it.
“Yeah, maybe you're right. Maybe she went back to her dads or maybe she came through to the live performances then she would have to live in a hotel for the next ten weeks or so.”
“No, Zayn.” Jen said and shook her head so her hair came everywhere. “She is really gone.” she continued stubbornly and gave me a piece of paper. I watched her confused and then dropped down my head to read the note.

Zain (still I in that ;))
I am sorry.
I have been through a lot the last couple of months. And I have broken down a couple of times and you have always been there to pick me up. I am sorry to both you and Jenny to not be able to say goodbye to you once again in person. But this time I left you this note at least.
Love you both so much,
Love Aly.
P.s. Tell Harry that he can go and fuck himself.

I didn't quite understand what I was reading and turned the piece of paper to see if it stood “You got punk'd” on the other side. But the other side was a photo of Harry and Taylor kissing. She have written on the backside of an cutout in a magazine! I stood there quiet a minute or two before I grabbed Jennys arm and dragged her out the door with me. I locked the door behind me and then took Jennys hand before heading for the lift and then taking the car and heading direct to Harrys. Jen told me five times to slow down and I saw that she was just as mad as I was. I let the gas go a bit but still was whisked down the street. I think I made a world record when I came to Harrys house in ten minutes. Louis, Liam and Nialls cars stood out side the house and I didn't even bother to knock on the door when I stumbled in with Jenny right behind me. I heard the laughter in the kitchen and I felt Alys note burn in my pocket.
“Oh, hello...” was all that he got to say before Jenny gave him a slap right over his face and everyone froze, even I did. “What the hell!?” he outburst.
“That you don't even have a little bit of disgrace in your body!” she spat out and everybody looked at me.
“You really made a fool of yourself this time.” I hissed and handed over the picture. “A really good job, Harry.” I growled and Harry got a bit white in his face apart from where Jenny hit him. He let go of the note so the others could read as well and see the picture. “What did you think? That she wouldn't find out? These pictures is all over the internet and I can't get a hold on Aly because of your stupid ass!” I continued. “I am so close to hit you right now.” I exclaimed with my arms and started to walk back and forth to try with all I've got to not hit him.
“Haz, you should really feel bad about yourself.” sa Liam trött. “The girl was falling badly for you.”
“But she didn't really... Show it.” Harry almost whispered and covered his face with his hands.
“Oh, you better didn't say that out loud!” Jenny hissed through her clenched white teeth. “She was in love with you, your fool!” Harry looked up from his hands and Jenny almost teared her hair of by frustration.
“Just because she won't sleep with you the first week doesn't mean she doesn't feel something, Harry.” Louis said tiredly from his seat at the dining table. “Remember me and El? We knew each other for six months before we even kissed.” Everybody quiet down to think of something to insure us all that she was at least in the same country as us.
“Hey, Zayn.” Jenny said calmly now and I looked up. “Your cousin, Edona. She went through to the booth camp right?” I saw where she wanted with that question and picked up my mobile from my pocket as fast as I could and dialed Edonas number.
“Hey, cousin.” I heard on the other side a couple of seconds later.
“Hi, do you know where Ali is?” I didn't want any time to go wasted.
“Well, I'm good thanks.” she said with sarcasm and I sighed.
“Not any jokes right now, please.” I whined and I heard a sigh on the other end.
“No, I don't know where Alison is, why?”
“When did you see her last?”
“On the booth camp of course. She got through to the judges house. I think she will be going tomorrow if I got it right with the dates. Me on the other hand had to leave. I feel like I saw it coming. Hey, maybe you could give me some tips til next year...” I tuned her off and felt a stone fall off my chest. “Zayn? Are you still listening?” I watched the rest of them in the kitchen and I didn't notice that Harry had left the room.
“Huh?” I said confused.
“I said that she should be going tomorrow morning to Los Angeles to start recording the judges house episodes. If you see her you have to tell her congrats once again because she stormed away as fast as possible afterwards that I didn't have time...”
“I'll do!” I interrupted. “Thanks, Eddie. See you later.” and I clicked on the red button on my phone. “We need to go.” I said and started to drag Jenny out of the room. “I think I might know where she is.”
“Where?” I heard Harry from the living room.
“At home of course. You know the way better than me, will you come?” I asked with a bit insecurity in my voice. He walked with insecure steps towards my car and I stepped in to the drivers seat. It was awkward silence ninety percent of the time but at last he had to guide me to the apartment building I now recognized.
“I'll stay here.” Harry mumbled in the backseat and I nodded and gave Jen a faint smile before we stepped out of the car and started to read on the plate that was on the wall for the well known surname.
“Here.” I said and pointed at an L. James. I pressed the button and waited for a while before a female voice came out of the speaker.
“Yes?” she said firmly.
“Ehum...” I said and watched Jenny. Did Mr. James have a new woman? “Is there living a Alison James here?”
“Sorry, no. Who is speaking?” She waited for an answer and I stuttered some random name and said sorry for disturbing and we went back to the car. I was in some sort of chock when I stepped in to the car.
“Well?” Harry asked carefully.
“Not. A. Word. Harry.” I said strained.
“She's not home?” he continued.
“She doesn't even live here! Your fool.” I hissed.
“Yes, of course she does. She always told me to drop her off here.”
“Did you even see her go in to this building?” Jenny said and leaned the head against the dashboard. “Well... No.” he said and I watched him closely in the mirror and saw that he was realizing how wrong he was and the silence fell over us as an quilt.
“Maybe you guys could call Simon?” Jen suggested.
“If Simon knows about the story. Then he wouldn't tell me where she is.” Harry said.
“I don't think he will even tell me.” I sighed.
“But...” Harry started over again. When I raised my head to the mirror to watch him he now was looking back on the street and the leaving forward to see the street forward. “...Maybe she lives in another of these buildings?” he tried and I thought of what he said.
“Hmm... Maybe.” I said after a while and remembering the only time I drove her here. She was late when I came back and she was running around that corner. “I have a feeling she is living on that street.” I said and pointed in the direction of a new street. I stepped out of the car and I felt that Jen and Harry now was walking behind me and I stopped abruptly when I came around the corner. I felt Harry and Jen stop to beside me and they was as chocked as I was. This was the longest street I've ever seen and on the sides the apartment buildings was loomed on the sides all the way down till the street end that I barely could see.
“Whoa,” Jen sighed and I couldn't take my eyes of all the buildings that was in the worse shape ever. “Please tell me that someone's got a plan.” she said with a strained voice and Harry and I shock our heads.

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 35

Det tog mig cirka fem minuter innan jag fattade att jag kunde inte gå hela vägen hem genom London då folk började lägga märke till mig. Jag fick ringa Jason som hämtade upp mig och körde mig hem. Bil färden var nedstämd och trots att Jason försökte muntra upp mig och erbjuda sig att shoppa tillsammans med mig så sa jag nej. Jag ville bara hem och tänka på något annat inför i morgon. När vi kom fram till Zayns lägenhet tackade jag för idag och gick upp och låste om mig och jag var glad över att Zayn inte var där. Självklart när jag var lättad över att det fanns glass i frysen ringde telefonen som stod på baren mellan köket och vardagsrummet. Jag satte mig ner med en sked och glass paketet. Jag kände igen numret och tryckte på grön lur och sedan högtalaren.
”What?” sa jag trött.
”Is that how you are answering everytime that phone is ringing then don't answer my phone!” utbrast Zayn.
”Hmm...” sa jag och tog en alldeles för stor sked med glass så jag fick ta mig om huvudet. ”Brainfreeez.” klagade jag.
”Are you eating ice cream?”
”Hmm...” sa jag igen och blundade för att få bort ilningen i huvudet.
”What happened?” suckade han.
”Why do you think something happened just because I am eating ice cream?” frågade jag buttert medan jag tog upp ytterligare en sked och granskade den. Han hade rätt jag brukade högst sällan käka glass...
”You want to talk about it?” frågade han med en broderlig ton i rösten.
”Not really.”
”Jenny told you something?”
”Stop guessing when you already know everything apparently!” utbrast jag.
”Of course I know, Aly! Jen called me and was worried about you because you left with out supervision!”
”Well, if she didn't tell me that I am a nobody then I wouldn't leave.” väste jag.
”I know she is saying stupid things sometimes but she still loves you.” jag hörde buller i bakgrunden och orkade inte bry mig om vad han sa.
”What are you doing?” frågade jag istället.
”Don't change subject! I'm in New York. We are going to preform this afternoon so we are doing some rehearsal before. And tomorrow are we having a day off so it will be nice.”
”New York? That's nice.” sa jag med en så normal röst som möjligt.
”Anyway. I've got to go. But good luck tomorrow and I really hope you and Jen can talk to each other soon.”
”Hmm...” sa jag igen. ”Love you.”
”Love you more.” sa han och jag lade på.

På morgonen så höll jag på att försova mig. Att gå upp kvart i sex på morgonen var omänskligt och rent utav för jävligt. Jag tog med mig ett par mjukis byxor och ett linne i en väska tillsammans med en vattenflaska om det nu skulle bli något ansträngande. Jag tog på mig mina favorit jeans och en fin topp som skulle förhoppningsvis göra mig lite mer uppklädd. Jag försökte först göra något åt mitt hår som Eleanor hade hjälpt mig med tidigare men denna gången förblev det ner släppt. Jason hämtade upp mig vid sju och då var jag redo för dagens utmaning. Det var hundratolv deltagare som satt utspridda i den stora arenan och jag satte mig ner på en stol längst bak för att inte dra allt för mycket uppmärksamhet. Jason satte sig ner bredvid mig och jag antar att han hade fått en tillsägelse igår att inte ge mig allt för långa tyglar när det kommer till min frihet. Han höll mig i alla fall lite lugnare när jurryn kom in på scenen och hälsade oss varmt välkomna.
”Welcome!” sa Simon i sin mikrofon. ”This is it. It's time to see what you are made of and you are here to fight for what you believe in.”
”Look around you.” började Cheryl med sin lätta brytning som gjorde att det var lite svårt att förstå henne. ”You are hundred twelve contestants in here in this room right now. And One of you is going to be our next X factor winner.”
”Today we are going to cut you down from hundred twelve to twenty four contestants who is going to the judges houses.” fortsatte Louis.
”Good luck everyone. You can now go behind the stage to prepare and then it's time to begin.” avslutade Simon och de gick av scenen. Jason och jag tog mina grejer och började gå med strömmen till en utav dörrarna som ledde bakom scenen. Jag satte mig bland de andra och jag såg att folk kollade på mig och försökte snegla utan att jag skulle lägga märke till det.
”Are you good?” viskade Jason och jag kände stämningen i luften var väldigt spänd. Det var knappt någon som pratade vilket gjorde att Jasons viskning var väldigt hög.
”Yes.” mumlade jag. Och med det ordet sagt så blev jag och tjugo andra inkallade på scenen. Mina ben bar mig knappt som det var och jag kände att jag borde käkat mer till frukost.
Första steget var att vi skulle sjunga en valfri låt på trettio sekunder och imponera så pass mycket på jurryn som satt nedanför scenen och kollade upp mot oss.
”Alison James.” hörde jag Simon kalla mitt namn och jag tog ett steg fram. Varför skulle jag ha sån tur så jag skulle komma först? ”What are you going to sing?”
”It Will Rain by Bruno Mars.” sa jag och tänkte på första meningen jag skulle sjunga. Jag hade valt att börja raderna innan refrängen för att få så mycket utav sången som möjligt. Jag kollade över jurryn och Simon nickade till som ett godkännande att jag kunde börja. ”There's no religion that, could save me, No matter how long my knees are on the floor, oh,” jag blundade och kände melodin spela inom mig. ”So keep in mind all the sacrifices I'm making, To keep you by my side, And keep you from walking out the door.” Jag försökte stänga ute dom nitton andra som stod och kollade på min rygg och fokuserade på jurryns miner. ”Cause there'll be no sunlight, if I lose you, baby...” Louis gungade till melodin på sin stol som såg nästan ut som en skrivbordsstol. ”...There'll be no clear skies, if I lose you, baby...” tjejen som var dagens gäst jurry medlem var väldigt vacker med sitt korpsvarta långa hår och hon var väl sminkad. Hennes bruna ögon lös och log uppmuntande mot mig. ”...Just like the clouds, my eyes will do the same if you walk away...” Mina ögon flög över på Cheryl som log gillande mot mig.”...Everyday, it will rain...” slutligen nådde jag Simons stenhårda ögon och naglade sig fast i mig som fick mig att sluta ögonen ännu en gång. ”... rain, rain, ye-he-he.” jag slutade och Simon nickade gillande mot mig innan jag klev tillbaka in i ledet igen och stod och lyssnade på de nitton andra som sjöng. Vissa var riktigt duktiga och jag kände mig lite vilsen ibland på vad jag egentligen gjorde här. Alison, du är här för att du ska ge din pappa ett bättre liv. Ge dig ett bättre liv, ryck upp dig! Tänkte jag för mig själv. Vissa utav deltagarna hade bara charmen men inte talangen och jag förstod varför dom hade blivit accepterade för de var original hela högen. Det kändes som en evighet att stå och lyssna på alla andra. Men tillsist fick vi ett klartecken om att allt var färdigt och vi kom av scenen och det kändes som en stor sten lyfts från mitt bröst.
”Did it go well?” frågade Jason nyfiket och kollade upp från sin mobil.
”I think so.” sa jag och försökte andas normalt. ”You don't have to be here you know.”
”Zayn is giving me direct orders I'm afraid.” sa han och log snett mot mig. ”I think that girl wants you something.” sa han och nickade mot andra sidan av den stora lokalen vi va i. Jag vände mig om och såg Edona stå i ett hörn och försökte andas lugnt. Jag vände min blick mot Jason och med en ursäktande blick och gick mot henne.
”Is it you next?” frågade jag och hon nickade.
”You got a babysitter?” frågade hon för att undvika ämnet och jag nickade. ”Zayn?” frågade hon och jag nickade igen och kollade trött på henne och hon skrattade till lite.
”Edona Malik.” hörde vi någon ropa upp och jag kramade om henne.
”Good luck.”
”Thanks.” sa hon och log mot mig.

De sållade ut oss snabbt och kvar var bara femtio stycken när det var lunch. Edona, jag och Jason tog oss till närmaste snabbmatskedja för att slippa käka det som dom serverade oss vilket inte såg speciellt hälsosamt ut. När vi kom tillbaka så var det dags för dans delen som bara var en inblick hur bra vi rörde oss på scenen. Jag kanske inte var den mest viga personen om jag ska vara helt ärlig men koreografin var inte speciellt svårt och vi fick framföra våran lilla del fyra och fyra medan alla satt på sidorna av scenen och kollade på vilket gjorde att mina händer började svettas så fort jag kollade åt ett håll. Allra siste delen då dom skulle göra femtio tävlande till tjugofyra var en låt som dom jurryn hade valt. Vi alla började nynna på den och pränta in texten i huvudet. Denna gången slapp jag gå upp i första gruppen men jag hamnade i samma som Edona och vi gick hand i hand upp på scenen och framförde våra versioner så gott det gick på några sekunder och återgick sedan bakom scenen igen. Jag hade gjort allt nu, alla uppgifter som krävdes av mig och jag var färdig. Edonas min sa att hon var inte nöjd med sin insatts men jag hade ingen aning om vad jag skulle tycka om mig själv. Kanske jag sjöng lite falskt? Missade jag i sticket? Kommer jag klara mig? Klockan var redan sex på kvällen då de började ropa in första gruppen som skulle börja gallras. Mer än hälften kom ut gråtandes och jag kände paniken spridas genom rummet och suset som gick att de inte hade sett det komma för den personen eller den andra. Edona som satt bredvid mig skrollade igenom några twitter statusar.
”You don't have twitter do you?” mumlade hon och jag kollade ouppmärksamt mot henne.
”No.” sa jag och skakade på huvudet och kollade bort mot ännu en grupp som kom helt panikslagna ner för trappan från scenen. Jag såg drömmar krossas framför mina ögon och kanske var det min tur nästa. Men folk kom och gick och ingen ropade upp varken mitt eller Edonas namn.
”Alison...” hörde jag någon säga mitt namn bredvid mig. ”Aly... I think you should see this...”
”What, Edona? You should be worrying about this right now!” sa jag och gjorde en gest mot kaoset som skapades framför oss och vi satt och kollade på. Folk som skrek av glädje och folk som grät ut sin frustration att dom aldrig skulle lyckas.
”Aly, please. You need to see this.” hon räckte fram mobilen och visade mig en bild på Harry och Taylor Swift.
”Read.” uppmanade Edona.
”We don't have much time left.” sa jag och syftade på att snart skulle det vara våran tur.
”Harry Styles have spent his afternoon with the gorgeous Taylor Swift in Central Park zoo...” började Edona läsa medan jag kollade rakt fram och såg en mamma som kramade om sin gråtande dotter och mitt hjärta brast. ”The lads in One Direction had their day of and Harry spent all his day with Taylor. First at the zoo and then he went over to hers hotel. 'They seem very close' the sours told In touch. Everybody asks this question: Where is Alyson? We have the answer: in the booth camp of X factor.”
”That doesn't mean anything.” mumlade jag och fortsatte kolla på folk som kom ner från scenen glada.
”So I thought.” sa hon och började skrolla på mobilen igen. ”Taylor Swift and Harry Styles holding hands and making out at the birthday party they attended to later today... What is Alison going to say?” läste hon och hon tryckte upp en bild som höll på att ladda upp. Jag kollade roat på henne som om allt var ett skämt.
”You are joking right?” sa jag med ett skratt som fastnade i halsen. Hon sänkte ner huvudet och gav mig mobilen. En bild på Harry och Taylor byter saliv kom upp på bilden och jag kände att hela jag blev kall. Allt som var runt omkring mig betydde inget längre och det kändes som att hela min kropp hade gått av på mitten. Han.... Han.... Hon... Jag kunde inte tänka klart och min magen vändes ut och om och jag försökte hålla nere maten till varje pris. Han sa att jag va speciell? Att vi det vi hade var viktigt för honom? Jag kände att min underläpp började darra och en tår åka ner för min kind men jag bet mig så pass mycket i läppen så jag kunde känna blodsmaken sprida sig i munnen så länge jag inte skulle bryta ihop. Jag hade gett honom en del utav mitt hjärta men gav inte tillbaka det? Jag har försökt i tio år att öppna upp mig till någon speciell och jag valde honom... Och han... han... han lurade mig? Han... Förtvivlan vällde upp inom mig. Jag måste bort här ifrån, nu, direkt. Jag vill inte vara här länge jag måste fly. Bort här ifrån för alltid, varför skulle vi komma tillbaka? Varför? Om jag hade sluppit Zayn hade jag aldrig träffat Harry och då hade jag inte behövt känna såhär. Jag måste bort här ifrån NU! Paniken steg inom mig. Högtalarna sprakade till liv och en kvinnlig röst kom ut genom dom.
”George Cameron, Chase Abrams, Edona Malik, Lauren Blake, Amber Wilson, Logan Cooper, Chelsea Sprouse, David Fay, Carly Gore and Alison James. You are up next.”

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

Det blev en rätt lång del så enjoy! :D

Hur många vill läsa om Alys tid i X factor?

Nu finns det en omröstnings ruta i menyn där jag vill höra era röster! ;)

WTWC - Kapitel 34

På söndagen så åkte killarna iväg till USA för att marknadsföra deras senaste album och jag kände att det var dags att börja plugga inför de sista slutproven jag hade innan examen. Zayn hade erbjudit sig sitt skrivbord och det var där jag hade kampat de senaste dagarna. Jag tror inte jag sovit på tjugofyra timmar och jag var så glad att jag slapp skolan på måndagen för att hinna plugga igenom allt inför tisdagen då jag skulle sitta i samma rum som rektorn för att han skulle tydligen hålla koll på mig när jag gjorde provet. Självklart hade jag fått en barnpassare som tydligen hette Jason som var i fyrtioårs åldern och följde mig över allt vart jag än skulle. Jag fick till och med ljuga för att kunna åka hem för att hämta saker jag glömt i all hast. Jason var väldigt lätt att handskas med när det kom till att jag bad honom att hämta onödiga saker när jag väl skulle springa över kvarteret för att komma till mitt rätta hem och han lade inte märke till någonting.
När tisdagen väl var här så knackade Jason på dörren för att sedan eskortera mig till rektors expeditionen där en sur gammal kärring satt bakom disken och pekade surt att vi skulle gå in på rektorns kontor. Hela promenaden genom skolan var obekväm och jag kände igen alla mina gamla klasskompisar stirra på mig och jag hade gått med ner böjt huvud. Jason stannade utanför rektorns kontor och jag gick in och skakade hand med Mr. Cason.
”Hello, Alison.” sa han artigt och jag fick upp en lustig känsla av att han var väldigt lik President Obama. Jag försökte låta bli att skratta och log så artigt jag kunde när jag skakade hans hand.
”Hi, Mr. Cason.”
”You can sit over there by that table and I'll go and get your tests. I think there is about four tests you should go through. An hour each so I hope you have some snacks, pencil and all that.” Jag nickade och var glad över att Jason hade stuckit inom starbucks på vägen hit. Som sagt, en barnvakt är väldigt irriterande att ha men även en fördel. Mr. Cason gick ut genom dörren och under tiden tog jag upp min mobil för att stänga av mitt ljud men jag såg att jag fått ett sms.


From Zain Malik
Good luck!


Jag tryckte ner smset med ett leende och la ner mobilen och tog fram allt det jag behövde. Mr. Cason var snart tillbaka med en bunt kladd papper och fyra prov.
”Okay, I'll time you. I will be working so I am counting on that you know what to do.” jag nickade. Jag hade bara dessa fyra kvar efter gjort flera andra veckan innan. ”Here you go.” sa han och gav mig det första provet som var Engelska. Det var det gamla vanliga med läsförståelse, hörförståelse och skrivförståelse. Vilket tog mig en timme och kanske några minuter till att plöja igenom. Mr. Cason var verkligen ingen som höll reda på tiden lade jag märke till efter ett tag men tror nog inte riktigt att han brydde sig om en minut hit eller en minut dit. Om det hade varit min engelska lärare så hade hon gjort allt enligt reglerna och inte en minut till. Hela mitt huvud kändes som en sten när Mr. Cason gav mig det sista provet som var på historia. Det var skönt att veta att jag hade pluggat så pass som jag hade gjort dagarna innan och när jag öppnade provet släppte klumpen i magen och jag skrev klart det på en halvtimme.
”Yes!” utbrast jag och höjde armarna upp i luften och Mr. Cason kollade konstigt på mig.
”Are you already done?” frågade han förvånat.
”Yes, sir.” sa jag och gick fram till honom med provet i handen och la den på hans skrivbord.
”Then, I guess you are free to go.” sa han och log mot mig efter han bläddrat snabbt igenom provet för att försäkra sig om att jag hade svarat på allt. ”Oh, I was about to forget.” sa han när jag hade tagit upp min väska från marken och skjutit in stolen mot bordet så jag lämnade stället så som det var innan. ”You need to be here at ten am next friday for the graduation cermony.”
”I'll try.” sa jag och nickade allvarligt. ”It have been a lot lately but I'll definitly want to graduate with the rest of my class.” jag log vänligt mot honom och bad till gudarna att han inte visste hur sitationen egentligen var.
”Yes, I understand. Well, then I hope we'll see each other next week then and we have been making an agreement with your mentor and your dad that you can study at home if there are some tests left.”
”No, this was the last one.” sa jag övertygande.
”Then. Like I said before, you are free to go.” sa han och log igen.
”Thank you.” sa jag och gick ut genom dörren och möttes utav tio par stora ögon och ett par gamla irriterande ögon som tillhörde kärringen bakom disken.
”Oh, my, god... Is that...” en utav de blonda höll i en tidning jag inte kunde se namnet på och kollade ner på tidningen och sedan upp på mig. ”That... That...” stammade hon och tillsist så drog hennes kompis en armbåge i sidan. ”Does he kiss good?” poppade det ur henne och jag kollade oroligt omkring mig vart Jason var. Han stod utanför receptionen med telefonen mot örat och gav mig ett tecken på att det skulle ta en minut till.
”Huh?” fick jag ur mig och kollade oroligt på tjejerna.
”She's just a really big fan.” fräste den ena kompisen. ”Let's go. I don't want you to breath this contaminated air.” Hon drog tidningen ur den blondas hand och slängde den på skrivbordet framför den sura kärringen och de tio tjejerna tog sig ur kontoret efter att ha gått en runda med glåpord. Så som ”Bitch”, ”Hora”, ”Fitta” och så vidare. Jag bet mig lite i läppen för att inte visa hur sårad jag blev och när jag var säker på att dörren hade stängst efter dom så gick jag fram och tog upp tidningen utan att bry mig om den sura tanten.


Harrys romantic weekend


Stod det på framsidan och en stor bild på mig och Harry som hoppade in i bilen på parkeringen vid Leith Hill. Jason kom in i rummet igen och ställde sig i dörröppningen.
”Are you already done?” frågade han förvånat och jag nickade. ”Shall we go then? Remember you promised to meet up with Jenny at an restaurant in fifteen minutes.” Jag nickade igen.
”One sec.” sa jag och började bläddra i tidningen...


Harry Styles was spotted making out with
his new leadinglady this Saturday.


Harry Styles, 18, was spotted this Saturday making out with his new leading lady, Alison James, 17. He was inviting her to a hiking trip and decided to have a picnic on Leith Hill thirty minutes outside London city.
”I am still single.” Harry told the Vouge magazine last week but is he lying? Zayn Malik who is a very close friend to both of them dropped Alison off at Harrys house before heading over to his new fling. Alison is going to appear at this years X factor and the question is... Will she be going through? And most importantly: Will Harry be supportive of his new super woman.
”They seem very in love and can't get enough of eachother.” the source told In Touch. ”It won't be the last we have seen of these two love birds.”
These juicy pictures tells a lot but will it be a happy ending for these two lovers?


”Alison, we need to get going otherwise you'll be late.” konstaterade Jason. Jag kollade upp från tidningen och slängde den snabbt i soptunnan innan jag började gå mot dörren följt av Jason. Denna gången ignorerade jag omgivningen som gav mig riktigt dålig attityd utan tog upp min mobil istället.


To: Zain Malik and Harry Styles
Seen the news today?

To: Jen Meester
Be there in ten. X


Jag tog på mig mina solglasögon som jag hade hittat hemma senast jag var där. Jason styrde mig ut till den stora SUV bilen som stod på skolans parkering och jag hoppade och drog upp mina jeans så gott det gick för att jag inte skulle råka visa något olämpligt. Idag så var det faktiskt regnigt så som det brukar vara i England och jag fick ta på mig en grå top och ett par jeans och min skinnjacka uppe på det för att skydda mig mot vinden som tog tag i ens hår så fort man kom ut. Vi kom fram efter en kvart och jag bad Jason att låta bli att hänga med in. Han hade överseende med det och vi svor varandra evig tystnad så inte Zayn skulle få reda på det.
”There you are!” utbrast Jenny som redan satt i ett utav båsen.
”Sorry. I had to update my news status.” sa jag och satte mig suckande ner mittemot Jenny som höjde frågande på ögonbrynen. ”Apparently the paparazzi got some pictures of me and Harry making out.”
”Ooh, your kiss virgin is gone, definitly.” sa hon och hånlog mot mig. ”I saw the news, and Zayns got you on google alert now so everytime you are getting mentioned he get's like ten notifications at once. It's really annoying when you are trying... You know...”
”Ew, stop it. I have to eat something and not throwing it up.” klagade jag medan jag började söka igenom menyn och hittade det jag letade efter. Jag var så sugen på en hamburgare att jag höll på att dö. ”So what is going on exactly with you guys?” frågade jag sedan efter vi beställt in allt vi ville ha. Jenny drog bak några hårslingor och lade armarna på bordet.
”We are a thing.”
”You are? Already?” frågade jag förvånat.
”Well, yes... It would be different if it was you and Harry but Zayn and I have known each other for so long and everything. We don't need to get through all that crap about several dates before humping...”
”Tooooooo much information!” klagade jag.
”Anyway... It's so much easier. But you and Harry have some seriously way ahead of you. I'm surpriced that the fans are so mad at you for dating Harry but they are chill... or the most of them are chill with me dating Zayn.”
”Maybe because Zayn haven't been single for a while. Harry have been dating a lot...” konstaterade jag och tog en klunk av min cola.
”Maybe...” sa hon fundersamt. ”Anyway, you're going to bootcamp tomorrow! How does it feel? Have you been able to prepare?” frågade hon nyfiket.
”I have been so busy with all these finals that I haven't thought that much about it. But I think I'm ready. I want to win this thing for my mum and dad.” sa jag bestämt och log mot Jen.
”Then I'll wish you the best of luck.” sa hon och höjde sitt glas så vi skulle skåla på det.
”Thanks. I guess it will be a long day...”
”Yes, and everybody will know who you are.” konstaterade hon och jag höjde trött på ögonbrynen. Vi kunde inte säga mycket mer för då kom våran mat in och vi tackade servitrisen som sedan skyndade iväg igen.
”Thank you for telling me that, Jen. I didn't think about that til NOW.” sa jag upprört.
”Sorry. But it's true. You are not just some other contestant there. You are Alison James, who is on page six on todays newspaper because you are dating Uks biggest heartbreaker of the history!”
”Do you think I want to hear that from my best friend?” frågade jag surt. ”I know who I am and I know that there will be a lot more eyes on me than on any other. I am totaly freaked out, Jen!” jag kände ilskan stack nästan i mina ögon.
”I am only saying.” hon ryckte enkelt på axlarna och kollade ut mot restaurangen.
”Only saying what?” väste jag.
”That you are famous for making out with Harry. Nothing else.”
”So you are saying that I am a nobody without him?” jag bet mig i läppen och kände att mitt blod var iskallt medan jag blängde på Jenny som verkade helt oberörd. Hon gav mig den blicken att det var exakt det hon hade menat och jag reste mig upp, slängde några pund på bordet och tog mina grejer och stormade ut genom restaurangen.
Fan att jag lät Jason åka iväg med bilen. Nu skulle jag bli tvungen att gå hem.

+10 Kommentarer till nästa del! :)

WTWC - Kapitel 33


För en tjej som precis har förlorat sin kyss oskuld trodde jag aldrig att jag skulle spendera en hel eftermiddag att kyssa någon som jag kanske bara känt snart i en månad. Det var orealistiskt också att det just skulle vara Harry och att jag hade en bror att komma hem till senare var bara ännu en önskedröm jag haft för någon månad sedan. Jag och Harry bestämde oss för att dra oss tillbaka till stan när det började blåsa och han hade armen över mina bara axlar hela vägen tillbaka genom skogen. Vägen tillbaka tog längre tid än vad den gjorde dit och antagligen berodde det på att vi var så slöa efter all mat så jag hade nästan somnat med huvudet på hans bröst ett tag. När vi väl kom fram till bilen så var där dock tjugo olika sorters bilar som väntade på att vi skulle visa oss.
”Back to the reality.” muttrade Harry och tog bort armen från mina axlar och tog mig runt midjan istället som en sköld för det som skulle explodera så fort vi visade oss.
”Do you think they found us in the woods?” mumlade jag tyst.
”Have no idea.” viskade han nästan ohörbart tillbaka medan vi kom ut från skogsdungen och alla fotografer hoppade ur sina bilar och börja blända oss med sina blixtar. Harry drog mig intill sig och gav mig hans solglasögon och jag satte tacksamt på dom för att hitta min väg till bilen. Jag trodde han skulle hoppa in på sin sida först men ledde mig fram till min dörr och hjälpte mig in i passagerarsätet. Sedan stängde han dörren noga om sig och begav sig runt om bilen och pregade in ryggsäcken i baksätet och hoppade sedan snabbt in i förarsätet.
”Are you alright?” frågade han hastigt medan han satte igång motorn och låste dörrarna så ingen kunde öppna dom. Jag tog av solglasögonen och gav dom till honom så han kunde se vart han skulle köra.
”Yep, are you?” han tog tacksamt emot sina solglasögon och log mot mig.
”That was an odd question.” sa han och log mot mig. Fotograferna som nu hängde över bilhuven fotade som galna så jag skymde mitt ansikte med ena handen och kollade på Harry när han började tuta för att inte köra på någon och började rulla sakta bakåt.
”It shouldn't be.” konstaterade jag och han kom slutligen ut från parkeringen och började köra med minst tio olika bilar efter sig. Jag tog ut mina trötta fötter ur skorna och drog upp benen på sätet. Han la sin hand på mitt lår och jag flätade ihop våra fingrar och lutade mig tillbaka i stolen. ”I'm exhausted.” konstaterade jag och gäspade.
”Trust me. Me too.” sa han och lutade sig mot huvudstödet. ”Were are we going?” frågade han sedan och jag kollade rakt fram på vägen.
”Let's go back to Zayns place. Don't you remember our bet?” påminde jag honom och han grimaserade.
”I thought you've forgotten!” utbrast han.
”Of course not. Do you got your working clothes with you?” frågade jag glatt.
”Don't push it.” sa han med en varnande blick. ”I'll be your bitch for the rest of the day but no funny costume.” protesterade han.
”Alright.” sa jag och kunde inte låta bli att skratta till.
”I am hoping on some funny business though.” sa han och höjde sina ögonbryn och rätade till solskyddet med ena handen som han höll på ratten och la sedan tillbaka den på ratten. Jag förstod efter ett tag vad han menade och jag hoppades innerligt att han skojade.
”Like I said. You are a little perv.” sa jag och kollade på när landskapet börja ändras till förort och sedan till tätort. Vi närmade oss Zayns lägenhet med snabb fart och när vi bara var några kvarter bort plockade Harry fram sin mobil för att ringa ett samtal. Samtalet var snabbt och effektivt det enda han behövde säga var att det var fyra bilar som följde efter oss och att vi behövde hjälp. När vi parkerade utanför lägenheten fanns det mängder med fans och fotografer som ett antal vakter tampades med.
”Take these.” sa Harry och gav sina solglasögon till mig igen. ”And when I come and get you stay close to me.” jag nickade och satte på solglasögonen medan han hoppade ut och mötte vakterna som eskorterade honom runt bilen för att hämta mig. När jag hoppade ut så tog han armen runt min midja och drog mig intill sig precis som han hade gjort på parkeringen innan. Jag var glad över solglasögonen annars hade jag tappat bort mig själv på grund utav alla blixtar. Först trodde jag att Harry skulle stanna och skriva autografer till fansen som stod vid sidan och blev bort tagna av säkerhetsvakterna men det enda han hade i sikte var dörren och jag var förvånad över att han visste vart han skulle. När vi kom in i lobbyn blev allt så tyst efter allt skrik utanför så det kändes som att man levde i en liten bubbla. Harry lossade hans grepp runt mig och tog min hand i sin istället när vi tog oss upp till Zayns lägenhet. Jag började gräva i fickorna efter nyckel och hittade den sedan efter ett tag längst ner i högra fickan.
”Hello?” ropade jag medan vi gick in men fick inget svar men vi hörde ett litet fnitter längre in i lägenheten. Jag förstod att det var Jenny och vi kom sedan fram till att det kom från Zayns sovrum. Med den informationen satte jag igång teven för att slippa all onödig info som pågick där inne. Jag slängde mig i soffan och såg att Harry flinade där han stod och hade örat mot hallen.
”You are... Oh, there's no point in saying it again. Could you go and get me some water?” frågade jag och log.
”Yes, miss James.” svarade han och blinkade med ena ögat innan han tog sig till köket och fixade ett glas vatten. Det tog inte lång tid innan han kom tillbaka med vattenglaset och satte sig ner bredvid mig. Jag slängde en kudde i hans knä och la huvudet på den vilket gjorde att det blev en perfekt höjd för en kudde. Han zappade igenom teve kanalerna utan intresse och bestämde sig för att kolla på en film som var på en utav kanalerna. Jag tror inte riktigt han brydde sig speciellt om kanalerna för hans fingrar började stryka igenom mitt hår och masserade min ena tinning. Jag kan bara tillägga att det är något utav det bästa som finns och mina ögon gick nästan i kors utav njutning utav hans lilla behandling. Jag ritade små cirklar på hans knäskål med mitt pekfinger för att försöka hålla mig vaken. Tillsist var jag tvungen att sätta mig upp för att inte somna och jag la benen över hans ben.
”Tired?” frågade han och log.
”A bit.” sa jag och lutade mitt huvud mot min hand. Just då stördes tystnaden utav en dörr som öppnades i hallen och ut kom en väldigt bekant tjej med morgon frisyr och den t-shirten som Zayn hade haft på sig innan idag. Hon stannade upp och kollade på oss med höjda ögonbryn.
”We...” började hon.
”I don't want to know, Jenny!” avbröt jag henne och hennes läppar blev som ett tunt sträck innan hon började skratta.
”What's going on?” ropade Zayn som kom ut med ett par jeans på sig och en t-shirt i handen. Han var minst lika rufsig i håret och jag bara väntade på att Harry skulle säga något.
”Good job, dude.” hörde man från Harry och jag kollade trött på honom och sedan väntade jag bara på Zayns svar men istället gjorde han high five med Harry och jag himlade trött med ögonen.
”Could you at least put some trousers on, Jen?” frågade jag förtvivlat och hon drog lite i t-shirten innan hon trippade barfota in i rummet igen. Zayn slängde på sig t-shirten och gick sedan ut på balkongen för att röka men jag såg på honom att han sneglade mot mig och Harry så fort någon utav oss rörde sig.
”Kiss me.” sa jag med låg röst när Jenny hade gått förbi med ett par byxor på sig och gått ut och satt sig hos Zayn.
”Kiss me.” sa jag lite högre och Harry höjde förvånat på ögonbrynen.
”That was strange thing to ask for.” sa han med ett snett leende.
”You'll do as I say today, remember? And this is the most dirty you get. If you denie then too bad. No more for you.” retades jag och ryckte lite enkelt på axlarna. Jag såg att han inte tänkte slösa någon tid på att tänka och det verkade som att jag hade fått igenom min order. Han lutade sig mot mig och lutade sitt huvud lite åt sidan och gjorde så att han skymde min sikt mot balkongen. Vilket var en lättnad för jag ville inte se Zayns obekväma ansikte. Harry kollade mig in i ögonen ett tag och jag mötte dom med lite mer självförtroende nu än vår första kyss i bilen. Det fick honom att le lite innan han tryckte sina läppar mot mina och fjärilarna i magen kom fram och jag trasslade in mina fingrar i hans lockar och han la sin tunga på min underläpp som om han frågade om lov. Jag särade lite på läpparna och våra tungor möttes och kämpade om dominans men tillsist lät jag honom vinna och jag kunde inte låta bli att börja skratta vilket gjorde att han avbröt kyssen.
”What?” mumlade han mot mina läppar.
”Nothing.” mumlade jag tillbaka och pussade honom lätt innan jag försökte trassla ur mina fingrar ur hans lockiga hår igen och släppa honom. Jag pussade honom lätt en gång till.
”You seem very affectionate suddenly.” sa han med ett snett leende.
”It gets easier everytime.” suckade jag och lutade mig mot hans bröst och han la sina armar runt om mig.
”I can see that.” sa han och pussade mitt huvud. ”So do you think it worked?” Jag rynkade ögonbrynen och kollade förvirrat upp mot honom.
”Worked with what?” frågade jag osäkert.
”Ohhhh...” började han och log stort. ”Am I that good so I make girls get blackouts everytime they kiss me?” Jag drog ihop mina ögonbryn och kollade konstigt på honom. Detta gick inte ihop. ”I'm talking about Zayn... You really like to annoy him do you?”
”Oh!” utbrast jag och lutade mitt huvud mot hans bröst igen och kollade mot teven och märkte att det var eftertext på filmen. ”Of course, he's like my brother. And he is just too protective of me so I have to provoke him.” sa jag och skrattade till.
”You got a little devil in you...” sa han och jag hörde att han log. ”... I like that.”

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Julspecial


Christmas memory 2002

”Zain Zain!” I screamed as he came with his parents and sisters up the lawn. Outside the whole city was covered in snow. Mum and dad have been finish everything up before all the guest were about to arrive and Zayns family was late as always. When Yser, Patricia, Zain, Doniya and Waliyha and Safaa have stepped in to the hallway and Yser and Tricia have walked in to the living room with my parents. Safaa was only a baby and was sleeping when Yser was holding her. The girls ran up to my room and started to play with my things while Zain and I was going out in the snow starting a snowball fight. I threw a snowball that hit him in the face and I saw how he accepted the challenge. After a while I surrendered when Zain tried to press the snow up my nose as he was sitting on top of me.
“I surrender! I surrender!” I screamed as I threw my head back and forth to avoid the snow Zain was having in his mitten-covered hand.
“Are you sure?” he said with a smirk on his face.
“Yes! Yes! I surrender!”
“Good.” he said and stepped of me and held out a hand to help me up. I took it but dragged him down beside me and I started to laugh.
“Thank you so much.” Zain muttered but stayed down. “This is going to be the best christmas ever.”
“Yes. It will. I am so happy that we all are together.” I said and smiled at my best friend in the whole world.
“Have you been checking out the presents as you always do?” he asked and smiled sneaky at me.
“No...” I lied.
“You are a bad lier, Al.” he laughed and I felt I was blushing.
When we came in again we were cold and wet from all the snow. We changed clothes and went down to the kitchen where mum was about to finish all the food up together with grandma.
“Do you guys want some hot chocolate before the dinner, children?” mum asked as she was taking the turkey out from the oven.
“Yes!” we both said with one mouth.
“Did someone say chocolate?!” voices came from the stairs and mum laughed out loud as she started to make some warm milk and tried to find the coco powder in the pantry. All of Zains sisters came in the kitchen together with Tricia, Zains mum.
“Can I help you with something, Lauren?” Tricia asked my mum and patted my and Zains head as we were sitting down at the dinner table.
“Yes, Tricia. Could you help the kids with hot chocolate as I try to not burn the food?”
“Of course, Lolo.” Tricia smiled and finished what mum started and ten minutes later five cups of steaming hot chocolate with a couple of mini marshmallows on the top.
“Mum, Aly's got more marshmallows than I!” Zain complained as he was pointing in my direction.
“You all got five mini marshmallows each, honey.” Tricia smiled. We drank our chocolate under silence and everything I could hear was the males in the living room talking and laughing and mum, grandma and Tricia was making some noise as they were finishing all the food. I couldn't believe it, it was christmas again. It was my favorite time of the year because all my friends and families was going to celebrate it all together. Grandma and grandpa was here today because they wouldn't make it tomorrow. They were going away for new years eve and tomorrow they were going to fly to Spain. When we were done with our hot chocolate it was perfect timing because it was time to sit down in the dining room. I sat between Yser, Zayns dad and my grandma while Zain was sitting in front of me and I grinned to him and he stuck his tongue out and then grinned back.
“Zain, behave.” Tricia said with a strong voice and I smiled at him to mentally tell him that I didn't get told to settle down. Tricia saw my grinne and she was watching me with a stern look.
“Alison, you too.” she said and I bit my lip to not start laughing. The adults started to talk about everything that adults should be talking about as I, Zain, Doniya and Waliyha were eating as fast as we could so we could get to the living room and watch TV. We decided to watch the lady and the tramp after a while and dad gave us some snacks and soda while we were watching. I sat between Zain and Doni and we all laughed during the restaurant scene. I could still hear the laughter from the dining room and the crying from the room across the hall when Safaa was waking up and Tricia tried to make her eat something. We all could hear her mutter something about stubborn child and I looked up to Zain who was watching me and we started to laugh. We both knew that he was the exact same thing.
“Quiet!” Wali protested and looked annoyed and that made us laugh even more. “Mum!” Wali whined and my mum came in to the room.
“What is going on, sweetheart? Your mum is feeding your baby sister.”
“They won't be quiet!” she said with a sad voice and my mum watched me and Zain very harshly.
“Haven't we been talking about respect before with you two?” She sighed and raised her eyebrows and we nodded kindly. “Then do pay some attention to the movie.” She patted Walis head and then went back to the rest of the adults. To not disturb the two girls who was watching the movie intensely I leaned against Zain and put my lips beside his ear.
“Want to find something else to do?” I whispered and he was nodding. We walked out from the room as quiet as possible and sneaked into mums studio where I started to play piano as Zain sang along to Run rudolph run. I tried to teach Zain a couple of parts of the song but he just didn't get the pattern right and he was so clumsy when he was trying to wander over the keys.
“What are you doing in here?” we turned around and mum standing in the door opening with a smile on her face.
“I am trying to teach Zain some songs but he's just too clumsy on the keys.” I muttered and mum laughed. Zain hit me in the back of my head and I grinned at him and he couldn't help but smiling back.
“What about I'll play you something and you Aly take the guitar so can we all sing along together?” she offered and we both nodded willingly. She switched place with me and I went to the corner of the red studio to grab her gibson guitar and controlled so it was tuned right. “So, Zain your choice of song?”
“Ehum... Have your self a merry little christmas.” he decided and I started the intro on the guitar and mum who didn't know the notes was hanging on after a while and we all started to sing along to the well know lyrics. The others found their way to the studio after a while and they started to sing along and Dani and Wali started to dance around together. When the song was leading to it's end and the last note rang on the instruments mum started to sing Holy Night. Everybody quiet down and I sat down on the floor so I could face my mum as she was playing. She winked at me and smiled as she continued playing and it was such a harmony in the room. I was so proud of being her daughter in that moment and looking around me in the room and felt like I would like to stay in this moment forever and ever. With my parents and my, not brother by blood but he could just as well be it, and all his family in my mothers studio and she was playing like no one else I've ever heard. This was my perfect christmas that I've always wanted.
I'm still looking back on that moment as I couldn't be more blessed. It was the last christmas with my mum and the last one in that house. My life would change completely. You know that moment om New Years eve and have resolutions as a checklist. There are somethings you just can't see coming...

God Jul alla trogna läsare! Hoppas ni gillar min julspecial!

Puss på er :*


Jag har alltid haft en väldigt livlig fantasi och väldigt kreativ när det kommer till kultur. Man kan väll också säga att jag läser mycket böcker och liknande och är helt såld på böcker. Jag har alltid gillat citatet: En bok kan ta en människa längre bort än vad en flygbiljett någonsin kan. Mina tips till en som vill skapa en bra fanfic:
  1. Ha en bra handling! (det tog mig ett tag att hitta handlingen till båda mina fanfics. Ha inte för bråttom att börja skriva!)
  2. Ta det lugnt genom historien. Ta dig tid till att beskriva saker och ting.
  3. Använd citattecken! Det är alltid lika irriterande när folk använder bindelstreck som om de vore citattecken.
  4. Våga använda dina egna erfarenheter in i berättelsen. (Om vi tar ett exempel från min FF "When Two Worlds Collide" har jag använt t.ex. att jag är allergisk, Aly är allergisk.) 
  5. Gör aldrig en historia om något orealistiskt! Som t.ex. att en uteliggare skulle slå ner dig och en blond irländare skulle plötsligt rädda dig och ta dig tillbaka till hans lägenhet och utav en händelse så skulle det vara Niall. Folk kan inte relatera till det. Istället använd er utav tips nr4! Om det är egna erfarenheter eller liknande så förverkligar det bara historian ytterligare.
  6. Och allra sist: SLÄPP LÖS DIN FANTASI! Allt kan hända! ;)

WTWC - Kapitel 32


”Are you going to wear those shoes?” frågade Harry tvivelaktigt och kollade tveksamt på mig. Jag kollade irriterat ner på mina låga Converse och såg faktiskt inget fel med dom förutom att dom var en aning slitna.
”What's wrong with them?” frågade jag irriterat.
”We are going hiking.” sa han och log mot mig.
”Hiking!?” utbrast jag. ”You couldn't have mentioned that a bit earlier!?”
”Zayn!” Harry ignorerade mig och nu synade jag Harry uppifrån och ner för att se vad han hade på sig. Han hade shorts, en grå t-shirt med något slags tryck på och ett par rätt häftiga gympa skor. I håret hade han sina pilotbrillor.
”Here you go.” sa Zayn med en suck när han kom in från bilen igen med en skokartong i handen. ”These are for you, Al. You got 5 in shoes right?” han höll fram dom till mig.
”What?” frågade jag helt oförstående men också förvånad över vad som pågick.
”It's your shoes. We didn't know you had some good hiking shoes so Harry thought that I could buy you some.”
”I had. But they are at home because someone forgot to mention a hiking trip.” sa jag och blängde surt på Harry och han log bara oskuldsfullt. Jag suckade och tog motvilligt emot skolådan och började byta skor. Självklart hade Zayn skaffat ett par dyra skor också och jag suckade trött och försökte låta bli att tänka på vad dom hade kostat.
”They fit perfectly.” sa Harry och log mot mig när jag kollade upp.
”Thank you for the shoes.” sa jag och kollade ner på skorna igen.
”No problem, Al.” suckade Zayn och log mot mig. ”I've gotta go. Jenny is waiting.” sa han och började känna i fickorna efter något som han letade efter och drog sedan upp en nyckelknippa med bara en nyckel i. ”Here you go.” sa han och räckte nyckeln till mig. ”If you get home before I do.” förtydligade han och log mot mig. ”Have fun, kids.” fortsatte han som om vi var tio år yngre än honom. Jag tog emot nyckeln och la den i fickan och kramade honom hejdå innan han hoppade in i sin dumma bil igen och körde iväg. Harry tog sin ryggsäck som han tydligen packat för det här och låste dörren och visade mig vägen till hans garage där han hade parkerat Range Rovern som jag åkt i innan. Det tog inte lång tid förrän vi var på väg ut från Londons stadstrafik och ut på en landsväg.
”Where are we going?” frågade jag nyfiket.
”We are going somewhere I like to spend my day when the press is too hard.” Hans gröna ögon strålade nästan idag genom solglasögonen. ”I didn't say I'm sorry yesterday but I am truly sorry. I should have called the management so they could act fast.” han såg rätt ångerfull ut medan han kollade fram över vägen. ”I didn't know what I had in mind but I should have thought clearly. All I thought about...” han tonade ut sin röst i slutet och det blev tyst. Jag såg att han blev smått rosa om kinderna och jag lät min nyfikenhet läggas på is.
”It's okay.” sa jag istället och drog lite på munnen. ”I kind of figured that this would end up like this anyway. I mean, I'm close friend with Zayn it was inevitable.” jag drog ihop läpparna lite och kollade ut genom fönstret för att tänka.
”Stop doing that.” sa han och flinade.
”What?” sa jag och bet mig lite på insidan utav läppen och kollade förvånat på honom.
”You when you do that to your lips it only reminds me of something that happened the other day.” jag höjde ögonbrynen och han fortsatte flina. ”It tempts me.” och knep sedan ihop sina läppar för att sluta skratta.
”Tempts you to do what?” sa jag och försökte själv att inte börja le. Som svar fick jag en trotsig blick och han la sin hand på mitt lår. ”You're such a perv.” konstaterade jag och började skratta men drog mig inte undan hans hand. Ytterligare en gång fick det honom att börja skratta så jag blev nästan orolig för att han skulle köra av vägen.
När vi kom fram till ett stort berg såg jag skylten: 'Welcome to Leith Hill'. Det var typ som ett helt vanligt naturreservat och ett rätt hyfsat stort berg som jag antog att vi skulle bestiga. Vi parkerade bilen på den folktomma parkeringen. Det verkade som att vi skulle få hela denna kullen för oss själva idag och antagligen på grund utav att solen gassade så pass att alla hade instinktivt dragit sig till ett vatten hål idag och inte mitt in i landet där det var helt vindstilla. Vi började längs stigen och hade en konversation under hela tiden vilket fick mig att snubbla ett antal gånger för jag höll inte koll på att prata om akta mig för en sten samtidigt. Vilket Harry hade mycket roligt åt under tiden då han hjälpte mig över en stor stock som hade fallit över stigen.
”How come you haven't invited me to your place?” frågade han undertiden vi började dra in på ämnet om vad som egentligen hände i bilen häromdagen.
”You all live in those amazing houses or apartments. I don't think you'll ever know where I'm coming from.” sa jag och aktade mina ord noga så att jag inte skulle försäga mig.
”But tha building is quite good. You forget about that we are normal people you know.” sa han och log mot mig och höll kvar min hand i sin efter jag kommit över stocken. Den var varm och slukade nästan upp hela min hand på grund utav att han hade rätt stora händer.
”I don't. It's just that you all would be very blessed even though you guys wouldn't be One Direction.” förklarade jag och försökte låta bli att nämna att vi kämpade med pengarna mer än någonsin.
”So, you don't live like a normal person? Is that what you are trying to tell me?”
”Not really... Kind of...Ehum... Yes.” försökte jag.
”Is it bad? Why haven't you told us?” jag visste inte riktigt vilka bilder som kom upp i hans huvud när vi pratade om detta men jag gillade inte vart detta var på väg.
”Could we talk about something else?” frågade jag lite besvärat och skruvade på mig lite för att visa att det gjorde mig obekväm. Han tryckte lite oroligt min hand men nickade bara.
”Sure, I'm a bit confused.” började han och drog utan sitt hår ur ansiktet. ”What exactly are we?” frågade han osäkert och jag kollade upp mot honom. Jag hade aldrig tänkt på det så innan men gud vad han var lång, lätt femton centimeter längre än mig. När han mötte min blick genom solglasögonen kollade jag ner på marken jag gick på för att inte ramla trots jag visste att Harry höll stadigt i min hand. Min hjärna försökte fungera rätt och tänka på just den frågan. Precis vad är vi?
”I have no good answer for that I'm afraid.” sa jag och gjorde en grimas.
”You like me right?” frågan kom flygande ur hans mun och jag blev lätt chockad.
”Yes...” sa jag fundersamt
”And I really like you... So I'm not sure what this...” han höjde upp våra händer och jag kollade på dom och sedan upp på honom. ”...But let's take this as it comes.” det gillade jag ljudet utav och jag log mot honom. Precis då kom en rot som jag inte såg och gjorde så att jag råkade dra med mig Harry I fallet och jag råkade hamna på Harry i grästet och löven vid sidan av stigen.
”I am so sorry...” utbrast jag och började skratta och jag hörde honom stöna till utav smärta. I fallet hade jag antagligen råkat knäa honom mitt mellan benen och jag rullade snabbt och klumpigt av honom. ”Oh, my god. Harry are you okay? I am so so so sorry.” babblade jag på och jag kände att jag började nästan gråta. ”What can I...” min röst slutade prata och såg att Harrys smärtsamma ansikte ändrades snabbt till ett flin större än någonsin. Han vek sig dubbel av skratt och när jag hade vaknat ur min chock förstod jag att han hade spelat. ”Oh, my god! I thought I made you sterile or something!” Utbrast jag och slängde mig bakåt i gräset och tog mina händer för ansiktet och försökte andas lugnt igen. Jag kände att Harry rörde sig bred vid mig och när jag tog bort händerna igen låg han över snett över mig med sin hand som stöttade upp honom på andra sidan mig. ”I was about to start crying.” konstaterade jag och kollade rakt in i dom gröna ögonen som inte längre var skymda av solglasögonen.
”You are so cute. I don't want you to cry though.” sa han och log så att de där söta smilgroparna kom fram och hans små rynkor vid dom vackra ögonen. Han pussade mig på näsan och jag rynkade på den och han skrattade till. ”Now, we are soon there so let's go. I'm starving.” Han hävde sig upp och sträckte sedan ut sina händer så att jag kunde med hjälp av dom dra mig upp. Våra fingrar flätades ihop igen när vi gick sista biten och Harry stannade vid en liten klippavsatts som hade en utsikt över åkrar fulla med olika sorters sädeslag och blommor. Längre bort kunde man se centrala London tornas upp som en storstad borde göra på detta hållet. Man kunde lätt skymta tornet till Big Ben.
”Whoa.” andades jag
”Amazing isn't? Sa han och jag stannade tvärt när Harry ville gå längre fram till kanten. ”Afraid of heights?” frågade han och höjde ena ögonbrynet och jag nickade. ”I learn something new every time.” sa han nog mest för sig själv och slängde ner ryggsäcken på marken och började packa upp en filt vi kunde sitta på och tog fram mackor, snacks och några burkar läsk.
”Do you have any water in there?” frågade jag och satte mig ner på filten och han gav mig en vatten flaska som jag sörplade nöjt på. Det var så varmt och jag kände att jag var nog i det lökigaste stadiet just nu. Så här varmt brukar det aldrig vara i slutet på maj, början på juni. Det var orimligt på så många olika nivåer eftersom så här dags på året skulle regnet ösa ner. Vi satt och åt på våra mackor och kollade ut över utsikten. Jag kände mig oroligt säker i Harrys närhet och när det väl blev lite tyst ett tag så var det ingen obekväm tystnat utan en väldigt behaglig tystnad som lade sig över oss. Jag la mig ner på mage med ansiktet på mina armar så jag kunde kolla ut över utsikten.
”I didn't finish my sentence in the car before.” hörde jag Harry bakom mig och jag vände huvudet mot honom och han la sig ner bredvid mig på samma sätt som jag gjorde.
”What?” frågade jag efter ett tag under tystnad.
”That I'm sorry about everything... And... Ehum... I didn't really think at all because all I think about is... you.” han blev rosa om kinderna och jag blev genast generad utav detta erkännande.
”We haven't known each other that long...” konstaterade jag.
”And I know that's an awkward statement. I don't know... Love right?” sa han och ryckte på axlarna och jag bara nickade. Jag kollade på honom och kände att eftermiddags solen bränna min hud. Harrys ansikte hade fått lite färg efter en hel dag ute i solen och gav honom en gyllenbrun färg i ansiktet. Han bet sig liten i läppen innan han suckade och vände huvudet ut mot utsikten. ”I want to finish something up we didn't the other day...” mumlade han och jag förstod inte riktigt vad han menade förrän han vände tillbaka huvudet och lutade sig mot mig och jag såg att hans läppar hade ett mål... Kyssen var bättre än förra gången och han drog mig närmare sig innan han vände mig så jag låg på rygg under honom. Fjärilarna i magen vaknade till liv precis som första gången. Han avbröt kyssen försiktigt och kollade mig djupt in i ögonen och jag kunde inte låta bli utan drog honom intill mig igen vilket gav honom ett leende på sina läppar innan dom mötte mina igen.

+10 Kommentarer till nästa del! :)

WTWC - Kapitel 31


Jag vaknade upp med ett ryck utav att Zayn snarkade till bredvid mig. Han låg fridfullt och pustade ut världens äckligaste andedräkt så jag drog undan huvudet och försökte låta bli att börja skratta. Håret var som en enda tovig boll och jag tror nog att jag såg mer muskler på honom än vad jag gjorde förra gången jag sov över med honom.
Utan att göra för mycket ljud kasade jag ur den stora sängen och tassade försiktigt över trägolvet för att ta mig till köket. När jag öppnade kylskåpet hittade jag ett några ägg, mjölk och bacon vilket gjorde perfekt till en härlig frukost. Jag började göra äggröra och steka bacon medan jag stod från köket och kollade på teven jag hade satt på till MTV och sjöng med till Torn med Natalie Imbrugliga medan jag vände på baconen.
”That's what's going on, nothings fine Im torn, Im all out of faith, this is how I feel...” sjöng jag och rörde lite i äggröran.
”You're in a good mood today.” hörde jag bakom mig och jag kollade över axeln och såg en morgontrött Zayn med bar överkropp och gråa mjukisbyxor på sig.
”Yeah, I guess...” sa jag och drog lite på munnen medan jag såg att allting var redo. ”Could you bring us some plates?” frågade jag utan att kolla på honom och han tog fram tallrikar och vi tog upp varsitt lass på tallrikarna, varsitt glas juice och satte oss på barstolarna. ”What are you going to do today?” frågade jag nyfiket medan jag började knapra på ett bacon.
”I'm going to do some shopping while you are packing up back at your place, then I guess we are going over to Harrys to drop you off and after that I think I'll be going to hang out with Jenny. She wanted me to help her with some stuff.” Jag nickade långsamt och drack lite utav min juice och insåg att jag inte kunde ta min allergi medicin och jag bestämde mig att jag var tvungen att komma ihåg det innan jag stack hemifrån.
När vi käkat upp satte vi ner grejerna i diskmaskinen och Zayn hittade ett par försmå byxor som jag kunde använda och en vit t-shirt. Jag gjorde som förra gången och tog skärpet och mitt gummiband för att göra kläderna trendiga och tillsist var jag redo att ta mig hem. Denna gången gick vi inte ut genom framdörren utan tog hissen ner i garaget och Zayn började dra mig ner längst in i garaget.
”You have to be kidding me.” muttrade jag när jag såg den svarta glänsande bilen med ett Bentley märke på sig. ”What is it with you guys and cars!?” utbrast jag och Zayn skrattade till.
”We have to spend the money on something. And it's this or drugs.” jag visste att han skojade men jag slog lätt till honom för att han ens skojade om det.
”Not funny! You could save it or maybe donate it to the children in Africa not buying one if the most expensive cars in the whole world.” klagade jag.
”Do you want to go home?” sa Zayn och höjde på ögonbrynen och jag skakade oförstående på huvudet. ”Then jump into this LOVELY car...” han skrek ordet 'lovely' så det ekade i källaren. ”... And don't make my beloved angry.” jag fattade att han menade bilen och jag kunde inte hålla mig för skratt men när jag försökte öppna dörren gick den inte att öppna.
”Open the doors then.” muttrade jag och han fick gå över på min sida för att hjälpa mig öppna dörren som öppnade sig helt fel enligt mig. Zayn muttrade något om att han borde köpt en mini bil åt mig så jag inte skulle behöva bli körd av honom och att det hade varit mindre smärtsamt på det sättet. Jag gav honom en sur min och räckte ut tungan mot honom vilket fick mig att känna mig som ett småbarn. Motorn startades med ett muller som skulle vilken bilälskare som helst att lägga sig ner och pussa marken däcken just kört på.

När vi kom fram till den fejk adress som jag pekat ut för Harry tidigare fick jag gå in i den okända trappen och fick vänta tills Zayns flashiga bil hade försvunnit från gatan innan jag kunde springa över gatan och hem till vår lilla äckliga lägenhet som antagligen vart allt för varm nu så här dags vid lunchtid när solen hade legat på hela morgonen. Jag försäkrade mig också om att inte visa för mycket utav mitt ansikte och kollade mig om innan jag tog mig in i den lilla gamla trappuppgången. Jag kom flåsandes in genom dörren och märkte att pappa var i vardagsrummet med ett par räkningar som han satt och gnuggade sig i huvudet på.
”Hej, pappa.” ropade jag och sprang in på mitt rum för att samla på mig alla mina grejer. Men till min förvåning var allt redan i packat i tre bags.
”Jag har redan fixat åt dig, hjärtat.” ropade han tillbaka. ”Det känns som om jag inte har sett dig på evigheter.”
”Det var ju inte så längesedan.” sa jag och bar ut alla tre tunga väskor på samma gång och satte ner dom i hallen. Jag kollade på klockan och Zayn skulle inte komma än på en timme. ”Vi träffades ju igår.”
”Jo, men du är aldrig hemma nu förtiden.”
”Jag vet.” mina skuldkänslor kom vällande över mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om jag skulle vara helt ärlig och kramade om pappa hårt. ”Förlåt.” mumlade jag och drog in hans doft utav aftershave och lite utav den unkna doften av lägenheten hade fastnat i kläderna.
”Be inte om ursäkt. Jag är så glad att du har Zayn som kan stå ut med att du klagar på honom.”
”Har han sagt det?” sa jag och höjde på ögonbrynen.
”Ja...” sa pappa och skratta till. ”Du håller jämnt alla i schack verkar det som. Det är bra att du har honom. Dock verkar han vara en utav anledningarna till att du flyttar över till honom ett tag.”
”Ja...” mumlade jag och ville inte prata om det längre. ”Hur går det med räkningarna?” frågade jag osäkert och kollade över axeln.
”Det verkar som vi får ta ännu ett lån är jag rädd för.” han såg ledsen ut och man såg att åldern hade börjat sätta sina spår på honom.
”Är det för att jag inte jobba igår?” ångesten kom fram inom mig.
”Nej, nej. Inte alls Alison.” sa han och drog en hand genom håret. ”Dock är jag rädd för att om du slutar så vet jag inte hur det ska gå. Men du borde vara minst lika fri som dina vänner så du ska absolut inte oroa dig. Vi hittar en lösning gumman.” han rufsade till mitt hår och jag log. Han granskade mig först då uppifrån och ner och jag insåg att jag fortfarande hade Zayns kläder. Pappa höjde ögonbrynen lite och jag log mot honom.
”Det är Zayns, pappa.” för att förtydliga den saken. ”Men jag ska bara gå och byta om.” sa jag och hoppade iväg till mitt rum för att skaffa fram ett par slitna jeans shorts och ett linne. Jag redde ut mitt hår och såg till att jag hade det uppsatt i en tofs innan jag kom ut från mitt rum igen och tog mig in i badrummet för att fixa lite mascara på ögonfransarna så jag inte såg allt för trött ut. Jag la ner Zayns kläder i en utav väskorna och plockade ner mina badrums grejor i väskan också. ”Jag vill verkligen hjälpa dig pappa.” sa jag med ångest i rösten. ”Jag vill inte att du ska jobba ihjäl dig och jag vill att vi ska fixa detta tillsammans. Vi är inte den rikaste familjen och vi bor på denna hemska platsen som man knappt kan kalla lägenhet. Men jag vill hjälpa.” han gick fram till mig och tog mitt huvud i sina händer.
”Lyssna på mig, Alison. Du behöver inte oroa dig.” jag hörde vad han just sagt men hans ögon sade något annat. ”Om du vill hjälpa mig så måste du ha det roligt med dina kompisar och göra det du är bäst på.” han kollade mig i ögonen och släppte sedan mitt huvud. ”...det är musiken.”
”Så du säger att jag borde vilja vinna X factor?” frågade jag tvivelaktigt
”Vinna?” sa han och skratta till. ”Du ska göra det du lever för. Din mamma skulle vara så stolt över dig.” Jag kollade på klockan och såg att jag var sen.
”Helvette jag är sen!” utbrast jag och sprang ut i hallen för att hoppa i mina slitna Converse och mina tre väskor på axlarna. ”Älskar dig pappa! Vi hörs ikväll.”
”Älskar dig gumman!” hörde jag innan jag hörde dörren dras igen. Jag struntade i hissen för den gick för långsamt så jag började springa ner för trapporna och ut på trottoaren och började springa mot min fejk adress. Om Zayn var där... Vad skulle jag säga!? Det var den enda frågan jag hade i mitt huvud och jag hade ingen bra undanflykt just nu. Och om jag ljög så var jag tvungen att göra det riktigt bra. När jag kom runt hörnet svor jag för mig själv när jag såg att den svarta glansiga bilen var där. Jag slängde in mina väskor i bagaget bredvid ett antal påsar som Zayn antagligen hade efter shopping turen, och öppnade den knepiga dörren innan jag klev in i bilen och såg ursäktande på Zayn. Han var mörk i blicken och jag visste inte vad jag skulle säga.
”Where have you been?” frågade han misstänksamt. Tänk Alison TÄNK!
”I went to the store around the corner to find something that I wanted to buy but it was sold out. So never mind.” sa jag och försökte andas normalt igen efter min färd genom kvarteret.
”With all your bags?” sa han och höjde ögonbrynen som om han visste att jag ljög. Ljug bättre Alison! LJUG BÄTTRE!
”Yes, but I couldn't just leave them in the loby now, could I?” sa jag och försökte låta så övertygande som det bara gick.
”You can't do that.” sa han irriterat och syftade på att jag hade sprungit ute i allmänheten utan uppsyn och han började köra genom Londons gator mot Harrys hus.
”Well, I was careful and nobody recognized me so...” jag såg den där blicken på Zayns ansikte som sa att han var trött på diskussionen och han satte igång radion istället och 'Live while We're young' kom ut genom högtalarna och jag kollade trött på Zayn.
”What?” frågade han roat och jag kollade förundrat på honom.
”Nothing.” sa jag och han började sjunga med när refrängen började. Han rullade ner de tonade fönsterna lite så solen kom in genom glipan och träffade mitt ansikte. De få hårstråna som hade slitit sig från min strama tofs fladdrade i vinden och träffade mig irriterande i ansiktet. En början på en härlig dag...

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

Förlåt för att det dröjde men har haft skolavslutning och massa sånt idag! 

WTWC - Kapitel 30

”She is really pissed at you...” Niall mumbled under his breath while I was covering my face with my hands and felt really really freaking tired right now.
“I know, Niall. I was there.” I said with a tired voice and looked up at the blondie who had a concerned face.
“I think we let you two talking alone while we are going to cheer up, Aly.” He continued and was dragging Louis and Liam out of their places in the sofa and leaving me and Harry alone.
“I agree with you...” Harry started and was watching me while I drank up the last of my soda. “She needs to be careful. But the apartment building I've been driving her home to doesn't look that bad. She could take care of herself and her dad.” he continued and I glared at him.
“Yes, but as fast as she steps out of that door she will get mobbed. I don't think they have the same security there as here.” I said quietly and rose from my place in the couch.
“I guess you're right. But I think she just need some time to let everything sink in.” he rose as well and put a hand on my shoulder. “She'll come around.”
“Then there is a proof that you don't know her as well as I do. Now...” I said with a very strained voice. “... I'll have to go and say I'm sorry.” I continued very firmly and I felt that my dignity had run a way on it's own.
“By the way. I thought that I could take Aly to Leith Hill to morrow. I thought that maybe she would need some time outside the city.” Harry said flipping his hair.
“Sounds good.” I only said and was about to go to the closed door my phone vibrated and I saw on the display that it was Jenny.
“Hey, hun.” I answered with a forced lovable voice.
“Hi, what's with the voice?” she sounded concerned and I coughed a bit to let loose.
“Oh, nothing. Having a hard time with Aly over here.” I tried to make it as comfortable as possible.
“Oh...” she said and sighed. “Well, she is all over the news and I think it's best for you to get a google alert on her in the future because I haven't seen this much cameras in London since... Forever!”
“Uhu...” I answered with non interest.
“What!?” she outburst and sounded really pissed.
“Nothing, nothing. It's just a lot going on right now. It's mental. I have to go but be safe and I'll see you later okay?”
“Okay.” she sighed.
“Love you.”
“Love you more.”
I pressed the red button and was about to open the door when I heard laughter inside and voices.
“No, but seriously now.” I heard Louis say. “If I'll ever confronts you when you two snog I am going to report to the police... Zayn.” and everybody started to laugh again.
“No, but he wants the best for you, Al. Everybody knows that.” Liam said and tried to recover from all the laughter and I opened the door.
“Yes I am actually trying really hard.” I sighed with a grumpy face and everybody was watching me but after a while they bent over with laughter. Aly rose from her place in the middle of the bed and stood up in the bed with outstretched arms.
“I know! But you are so annoying sometimes, brother!” and put her hands on her hips. “But I love you.” she almost screamed and I went in front of the bed to try to sit down but it was a bit full. “Because you're such a goof!” she said and almost jumped over me so I fell down in the bed with, I think it was Niall, under me and I couldn't help but laugh too. When we all recovered from this mental house we've created everybody seemed happy and when Harry came in to the room we just lied there on the bed and told Aly stories about our tour and what a craziness it all have been the last couple of years. She laughed at times but I watched her as she tried to not make any noise when she wanted to hear every single word. We decided that she could go and get her things tomorrow morning before she was going out with Harry. The other lads decided to start getting home after ten and then Aly and I was left alone.
“You want to rent some movies and order chinese food?” I suggested and Alys face brighten up a bit and smiled at me. We stepped in our shoes and locked the apartment door behind us ten minutes later.
“No security guard?” she sounded surprised and I smiled cheesy at her.
“Of course there are. Paul is down stairs waiting for us and we are just going around the block so it won't be that horrible.” I said and she nodded slowly while we went into the lift and I put my arm around her and we just stood there as we waited til the doors opened. “By the way, those clothes really fits you.” I said and smiled down at her as she was stepping out a little bit perky.
“Thank you, brother.” she and was heading towards the male with the text 'security' on his back.
“Paul.” I said firmly. “Let's go.” We opened the door and went out on the empty streets. The night was warm and actually a bit dry. The night sky was clear and the sun was about to set in the horizon. As we walked we chatted about some of the movies we would like to rent.
“Please, the parent trap.” Aly outburst as she was skipping down the street with the humor on top.
“Geeh, Aly. It's so old and haven't you seen that one already?” I sighed and thought of how girly she was in her mind but still I haven't seen her in a fabulous dress, ever.
“It doesn't matter. It'll always be that good.” she said and stopped so we could keep up with her. We walked in to the rental store and started to go through some of the dvds and bluray. Paul suggested some and Aly ordered no horror movies and I agree. When we were done we had 'Parent trap' (Alys choice), 'Another Cinderella Story' (also Alys choice) and '21st jump street' (my choice). I felt that I didn't need a horror movie. I was in one if she forced me to watch them both but I didn't complain when I saw how happy she was. When we came out of the shop a couple of girls came up to us.
“Could we take a picture with you?” they asked me and I smiled.
“Of course.” I said.
“I could take the picture if you'd like.” Aly offered and I felt the need to tell her that she didn't have.
“Couldn't he do that?” the blonde said. “It would be awesome to have you in the picture too, Alison.” I saw the chock came over her face.
“Paul?” I asked.
“Of course.” Aly stood awkwardly between me and the blond one while Paul snapped the photo.
“Thank you.” The girls said with one mouth and watched Aly from head to toe.
“Is that Harrys clothes?” The blonde asked and I tried to not get that worried look on my face.
“No, it's Zayns. I just hate the school uniform.” she explained and the girls agreed.
“Well, you look dashing.” the brunette said and smiled and I relaxed. “Do you have twitter?”
“No, I don't.” Aly continued smile.
“Well, you should so we could tag you in the photo, I mean. Zayn should help you.” I nodded quietly and watched the girls chat while I told Paul that he could go home before it got too late. He thanked me and went to his car down the street. By then Aly was done talking and we could start heading home to my apartment once again. I called the chinese restaurant down in London and when it was delivered we sat down in the sofa with one chinese box each as we were starting of with 'The Parent Trap'.
“It's such a shame that Lindsay ended up like this.” Aly said with her mouth full of noddles.
“Well, yes. But she is kind of hot now too.” I said and grinned and Aly elbowed me in the side and she grinned back.
“Stop it. Bad boy, you're already half in or completely in at Jennys.” she continued to smile wildly as she spoke.
“You didn't wanted to know anything about that.” I said and smiled at her while she put down her box. Drank a sip of her soda and then put a pillow on my knee and put her head down on it. During the second movie we both fell asleep and I woke up from my fuzzy feeling of sleep when Aly started to scream. I didn't know where the sound came from at first and I was pretty frightened when I realized it came from her.
“Aly?” I whispered but she started to cry and scream like she was in pain and I started to shake her out of her sleep. “Aly. It's just a dream. Al.” I said and she sat straight up and took a deep breath and started to cry. “Are you okay?” I asked concerned and hugged her while she sobbed on my shoulder. “You scared the crap out of me.” I murmured as I stroke her back and she tried to recover.
“Sorry.” she said with a thick voice and pushed away from me to dry her tears.
“Do you have these dreams every night?” I asked worried and she nodded slowly.
“Yes, after my mum died I had dreams every night but it's less now a days. Sorry you had to see it.” she smiled a weak smile.
“No, don't... Worry. You should just know that you're not going to get hurt like that ever again.”
“Thank you, Zayn.”
“No problem, sis.” I winked at her and shut down the TV. “Now, let's go to bed.”
“Do you mind if I sleep in your room tonight? We could have those sleepover things we had when we were little.” she suggested and smiled uncertain. I remember those sleepovers so well when we talked all night.
“Of course, Aly.”
Ten minutes after I let her use one of my t-shirts as night gown and she lied down beside me and we started to talk all night like there was no tomorrow. After a while she fell asleep and I put my arms around her just like I did back then and closed my eyes and let the sleep take me.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 29


Paul kom in i biblioteket en kvart senare och hittade mig gömd bakom en book.
”Let's go, Alison.” sa han hurtigt och började fösa mig ut genom biblioteksingången. Han hade på sig en svart jacka med gul text på ryggen där det stod 'security' och jag antog att han normalt sätt skulle låtit bli den jackan men texten gjorde susen. Folkmassan som stod i korridoren kollade på mig och Paul när han tog mig igenom korridoren mot utgången. Ingen vågade göra någonting och så fort vi hade gått förbi tystnade allt och dom kollade efter oss när vi steg ut i solen. Han guidade mig fram till en stor svart SUV bil som han artigt öppnade baksätes dörren på.
”Thank you.” mumlade jag och hoppade snabbt in och kollade ut genom fönstret mot skolan där folk hade börjat flocka sig runt om den bilen och kollade med stora ögon på vad som pågick eftersom den gigantiskt stora bilen som stod parkerad inte utanför skolans område utan mitt på skolgården gjorde det rätt uppenbart att något var på gång. Paul hoppade in i förarsätet och började köra ut från skolans område.
”Have to fasten your seatbelt?” frågade han och log mot mig i backspegeln och jag nickade bara. ”You probably should call your dad. I've already spoken to your mentor and principal but your dad should know where you are and what's happened.” jag antog att jag höll med honom och drog upp min mobil ur väskan och slog in hans nummer. Självklart tutade det upptaget eftersom antagligen jobbade han för fullt medan jag inte kunde hjälpa honom med inkomsten. Jag lämnade ett meddelande om vad som hänt och vart jag var på väg någonstans och bad honom att inte oroa sig. Jag tryckte ner mobilen i väskan igen och kollade ut genom fönstret och såg att vi var på väg in i London igen.
Han stannade någonstans på en gata fylld med lägenheter i Norra London.
”Off we go.” sa han och hoppade ut och öppnade dörren åt mig innan jag hade hunnit samla ihop mina grejer. Han slog in en portkod vid porten och väntade tills det hörde ett buzzande ljus och bekräftade att dörren var öppen. Vi klev in i trapp huset som var upplyst utav en kristallkrona. Golvet var gjort utav vitt marmor och väggarna var gräddvita. Man såg direkt att det inte var det billigaste stället han köpt och jag kände mig genast obekväm. Självklart hade Zayn inte snålat med pengarna i heller och det märkte jag när Paul tryckte in den översta våningen och jag suckade tyst för mig själv.
”Thank you for helping me.” sa jag tillsist för att bryta tystnaden.
”It's my duty to protect the boys but also help their friends and you were in some deep trouble if the fans would know that you were there. The rumors spreads like a wildfire these days with the computers and cellphones that looks like spaceships now a days.” han suckade trött och man såg på honom att han tänkte 'dagens ungdom'. Jag log lite för mig själv och kollade ner på mina fula Converse som inte längre höll ihop riktigt. Självklart var dom inte äkta och jag skulle jätte gärna vilja ha ett par nya men har inte haft råd med något sådant lyx på ett tag.
Hissdörrarna öppnade sig och avslöjade en lång korridor med en röd golvmatta och likadan färg på väggarna som det var nere i trapphuset. Det såg nästan mer ut som ett hotell än en plats där folk faktiskt bor. Paul gick före mig och började gå höger längs korridoren och stannade längst ner till en dörr där det stod 748 på. Han tog fram en nyckelknippa och låste upp dörren åt mig. ”I'll be going back to the lads to keep it as safe as possible. The media is going nuts today.”
”It's okay.” svarade jag lite vemodigt och såg att hallen jag nu stod i var inte likt något jag hade sett innan.
”Zayn said that you could feel as home and use whatever as long... And I quote: if she's breaking something I will locker her out on the balcony.” han gjorde en grimas och jag log.
”Now I definitly have to break something to see if I would need to do some kung fu on him again.” sa jag och kunde inte låta bli att skratta till. ”But I'll be alright.” sa jag mer allvarligt sedan och han nickade.
”Don't let anyone in and lock the door after you. The one who is knocking and don't have a key is not welcome. Understood?” frågade han och jag nickade. ”Good. Bye then.” sa han. Jag trodde han skulle börja gå men han stod kvar och väntade på att jag skulle stänga och låsa dörren. Dörren slogs igen och jag låste den om mig och kollade in i lägenheten som var lite som ett mindre hus. Man såg att det var en ny lägenhet och det var stora partier glas så man kunde se ut över Norra London. Det var ett rätt så stilrent tema på det hela med vita väggar och mört in oljat trägolv. Köket satt ihop med vardagsrummet och i vardagsrummet fanns det en gigantisk platt tv uppmonterad på väggen med massa utav olika sorters spelkonsoler och boxar undertill på en tv-bänk. Han hade en beige soffgrupp framför och en röd lurvig matta. I köket var det en köksö med spis och bänken som gränsade mellan vardagsrummet och köket verkade fungera som en bar där det stod fyra svarta skinn barstolar. Jag märkte att det fanns två stora sovrum och man såg även vilken utav dom som Zayn använde för där var rena kaoset inne med kläder och underkläder slängda precis över allt. Det fanns ett stort kaklat badrum med ett stort bubbelbadkar och en dusch med minst tio olika sätt att få vattnet att rinna på och även ett mindre sött badrum precis vid ingången som jag antog var gäst toaletten. Balkongen var nästan som ett extra rum och jag kom överens med mig själv att det skulle inte ens vara ett straff att bli utelåst där.
Jag bestämde mig för att rota igenom Zayns garderob efter något jag skulle kunna låna och ta en dusch efter den äckliga timmen i skolan. Jag hittade ett bar brun beiga chinos, en svart basic t-shirt och ett skärp att hålla uppe byxorna med.
”Det får duga.” muttrade jag för mig själv och tog mig till det stora badrummet med duschen i. Jag låste efter mig utifall någon skulle komma tillbaka tidigt och kollade så att det fanns handdukar som jag kunde använda. Det kändes som om ett helt lager utav äcklig skolkänsla rann av mig när jag väl fått igång den avancerade duschen.
Jag klev ur duschen ny och fräsch som om det varit ett år sedan jag var i skolan och torkade mig noga innan jag började experimentera hur jag skulle kunna bära upp ett bar byxor som var minst två storlekar förstora för mig. Jag hoppade i byxorna och drog åt skärpet så jag inte tappade dom och kavlade upp byxbenen så att de passade mina ben. Det blev tillsist som ett par extra baggy byxor och såg rätt acceptabla ut. T-shirten var inget svårt utan jag tog bara gummibandet jag hade haft i mitt hår innan och knöt upp tröjan i midjan så det blev en tight t-shirt till mig men lite pösig över bröstet. Mitt hår fick vara inlindad i en handduk under tiden jag började rota igenom hans kyl och hittade en pizza rest som såg tilltalande ut och jag värmde den i mikrovågsugnen medan jag började reda ut mitt hår med en borste. Sedan satte jag mig i soffan med mitt blöta hår och pizza biten och satte igång teven och blev chockad över hur många kanaler han faktiskt hade. Det slutade med att jag kollade på Keeping Up with the Kardashians på E! Entertainment kanalen. Jag käkade pizzan och kollade medan Kim försökte få Llamar att gå till tandläkaren och jag skrattade till då och då.
Efter jag ringt Hollister och förklarat läget kände jag mig väldigt plötsligt trött och jag la mig ner på en utav kuddarna och satte teven på mute och slöt mina ögonlock och kände att sömnen föll över mig som ett täcke och jag försjönk in i en mjuk dvala.

”Shh... Don't wake her up.”
”I'll carry her in to the other bed room.” Jag kände att jag fortfarande i en sömn dvala som jag inte orkade ta mig ur men jag hörde två dova röster som jag inte kunde identifiera.
”Is that your clothes?”
”Shh! Yes, it is and she looks adorable in it too.” väste den andra och jag kände nu två starka armar och jag trycktes mot en stark överkropp som jag kände igen. Det var min Zayn, han pussade mig på pannan och jag kände att vi rörde på oss och sedan stannade vi. ”A little help?” väste han och jag hörde något prassla innan han la ner mig i något mjukt och någon drog över något slags fluffigt täcke ovan på mig. Jag kände att någon tryckte ner madrassen bredvid mig och någon strök en hand över mitt hår och pussade mig ännu en gång på huvudet innan jag hörde fotsteg och en dörr dras igen och jag kunde snart inte hålla mig uppe över ytan längre innan jag föll ner igen och somnade.

”Aly?” viskade en röst intill mig. ”Time to wake up.” jag gnuggade trött mina ögon.
”What time is it?” mumlade jag och kisade med mina ögon mot Zayn som halvt låg över mig.
”It's four pm.”
”Oh,” gnällde jag och satte mig upp för att vakna till. ”Can I go home now?” frågade jag hoppfullt med en skrovlig röst.
”I'm afraid not.” sa han trött och gnuggade sig i ögonen. Han såg utsliten ut och håret var rufsigt vilket var förvånansvärt eftersom han alltid hade stylat rätt håret. Han hade på sig ett par jeans och en vit t-shirt.
”What do you mean? I need to get home.” jag hjöde ögonbrynen.
”It's too risky.” började han och kollade på mig. ”Could we take this conversation in the livingroom with the rest?”
”The rest is here?” utbrast jag.
”Yes, we had a meating before with the management and we thought that we should talk to you too.” jag försökte förstå och nickade långsamt. Han reste sig upp och vände ryggen mot mig. ”Jump on.” sa han och log mot mig och jag höjde ögonbrynen som en fråga till om jag fick och log när han nickade. Jag hoppade på hans rygg och slöt mina ben runt om hans midja och la armarna runt om hans hals och han började gå utan någon ansträngning ut mot vardags rummet.
”Look what I found.” sa han glatt och vi möttes utav fyra killar som låg i soffan och i fåtöljerna och hade uppe varsin mobiltelefon. De kollade glatt upp när dom såg att jag va i rummet.
”Hey, the beauty and the beast!” utbrast Niall och log stort. ”Zayn you're the beast just so you know.” förtydligade han och Zayn räckte barnsligt ut tungan medan han satte ner mig i soffan bredvid Harry och ställde inte sig upp igen utan bara låg över mig.
”Zayn.” sa jag ansträngt. ”Elbow in boob.” sa jag med en kvävd röst. ”Please, move...” alla började skratta och Zayn reste sig upp och gick iväg för att hämta läsk från kylen. När han kom tillbaka med sex burkar Cola ställde jag mig upp så jag kunde sätta mig i hans knä för resten utav killarna hade tagit mer eller mindre all plats. Han satte sig ner och gav mig en utav burkarna när jag satt mig till rätta.
”Okay, Aly. We've talked to the management.” började Zayn och alla killarna tog ner sina mobiltelefoner för att vara med i konversationen. ”And they are not that happy with how Harry handled the situation. He should have called them right a way so they could have stoped the spread of those photos.” fortsatte han och jag vågade knappt kolla på Harry men jag ville se hur hans ansiktsuttryck såg ut och det var smått plågat. Jag kollade genast ner när hans ögon mötte mina. ”And I'm pretty mad at him because you shouldn't be in this situation right now. And he gave you no choice.”
”I've said that I'm sorry.” muttrade Harry.
”That doesn't change the way things turned out.” väste Zayn tillbaka. ”I don't know how you are living but I want you to stay here with me. This building is equipped with security camras, security down at the door.”
”Isn't that a bit overrated?” frågade jag och skrattade till.
”No, there are like thousands of paparazzis all over the world out in London right now trying to find you and a new scandal scoop. And not enough with that, fans all over the south UK have been terrorising us today for questions. You are staying here.” han lät väldigt orolig och jag försökte hålla tyst ett tag och förstod inte att han väntade sig en reaktion från mig förrän han petade till mig i sidan.
”What about my dad?” frågade jag tillsist smått sammanbiten.
”As long as he haven't been on the news there are no concerns about him because no one knows what he looks like.”
”Have you talked to him?” mumlade jag tyst.
”Yes, Aly. I have. And he understands perfectly because he wants nothing else to know that you are safe.”
”The school?” mumlade jag igen.
”You are going to school. Next week are very important for you and as long your in a private room you have nothing to worry about. You'll be home here and then you are going to do the finals in a private room in the school.”
”So I'm going to be trapped?”
”No, you could go out...” började han men jag såg på honom att det skulle komma ett 'men' snart. ”You have to take Pauls colleague with you. For safety reasons.” jag höjde blicken mot honom och jag trodde han skojade med mig men han var totalt allvarlig.
”Do I have to wear your clothes too the rest of my life?” väste jag nu.
”You look good in those.” flög det ur Harry och jag kollade trött på honom.
”No. Your dad will take care of that.”
”Okay, great so the life will have a happy ending?” flög jag upp från hans knä nu. Tydligen hade han allt planerat och uttänkt i sitt huvud. Att jag skulle lyda honom och inte få ha mitt liv i fred utan att han skulle ha något att lägga till. Enligt honom så var det som hela världen höll på och falla ihop. Och det kanske den höll på att göra men inte hans värld. Utan min! ”I'm going to do everything you have told me to do, I'll be the sleeping beauty without the sleeping and... Oh! Maybe you'll make Harry here try to climb up this freaking skyscraper to save me with a kiss?” jag visste inte hur arg jag var förrän jag insåg att jag nästan skrek. ”Ha ha. You are a really piece of work sometimes, Zayn.” nästan spottade jag honom i ansiktet och satte ner cola burken och stormade in till det sovrummet jag kom ifrån och låste dörren om mig.

+10 Kommentarer till nästa del! ;D

Nu får ni kämpa lite med kommentarerna tycker jag! Denna delen skulle egentligen inte upp förrän ni har nått +10 kommentarer på förra men jag var så snäll och gav er en HEL DEL att läsa nu... ;) 

WTWC - Kapitel 28


Jag gick långsamt ner för korridoren för att ta mig till första lektionen. Min skoluniform var ytterst obekväm just idag och vibbarna i den varma skolan hade förändrats men ändå inte. Ingen pratade med mig, som vanligt men det var som att dom ignorerade mig på ett annorlunda sätt. Så fort jag vände ryggen till kände jag blickarna bränna och jag hörde suset som skapades när jag gick förbi dom. Jag hade aldrig känt mig så ensam i skolan som jag gjorde just idag. När jag nådde fram till min lektion gick jag in med sänkt huvud och satte mig längst bak men trots att jag satt där så lyckades de ändå att stirra på mig och viska. De två tjejerna som satt framför mig vände sig om och kollade på mig tills jag kollade upp och mötte deras blickar.
”What are you doing here?” frågade den ena spydigt och kollade roat mot sin kompis.
”Going to school?” sa jag och förstod inte riktigt frågan till hundra procent.
”No, no. I mean. What are you DOING here?” fortsatte hon.
”Shouldn't you be home fucking your famous boyfriend?” sa den andra och jag tappa hakan.
”He's not my boyfriend.” mumlade jag och tjejerna började skratta.
”Well, tell that to E! News.” sa den andra och höll fram en iPhone med en bild från mig igår när Harry höll sin arm runt om mig och förde mig till sin bil. Han såg inte lycklig ut och jag såg mer eller mindre chockad ut över vad som pågick. Harrys new fling var rubriken och jag kände att jag fick en klaustrofobisk känsla och jag måste ut här ifrån.”You've nothing to say?”
Jag öppnade munnen för att säga något men inget kom ut och jag började stamma.
”” hackade jag. ”I've gotta go.” mumlade jag och samlade ihop mina böcker och slängde min remväska över axeln och började genom korridoren. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen men mina ben styrde mig till det enda stället där jag skulle få vara ifred. Skolans bibliotek.
Biblioteket var stort och tyst och jag sprang raka vägen in i ena hörnet där jag visste att det fanns ett antal datorer som kunde användas. Eftersom jag inte hade en dator hemma, vi har inte råd med det eller ett bredband så det var lite svårt för mig att hänga med. Men när jag googlade mitt namn på google news kom det snabbt upp tio olika artiklar. Där ibland fanns den artikeln från E! News. Jag tryckte in på den och såg samma bild och samma rubrik som innan...

Harry Styles New Fling
The heartbreaker boy from the band One Direction is
not lazy when it comes to women.When he was leaving a
restaurant with a new myserious girl.


Harry Styles, 18, was leaving a restaurant yesterday with a
new girl by his side. According to a source that have been on
the X-factor outtake yesterday afternoon Harrys new leading
lady is 17 year old, Alison James.
”She had support by Eleanor Calder and Danielle Peazer and
told the audience that she had a speciall bond with Zayn in One
Direction.” the sours said to E! News.
Alison is mainly from Bradford just like our bad boy Zayn Malik, 19.
Apparently they went to school together but after her mom died
she moved to Sweden.
”He is like a brother to me.” the seventeen year old girl explained
to the X factor judges when Simon Cowell recognized the girl.
”Afterwards they were having a celebration party at Louis and
Eleanors house.” our source continued.
”Harry took her to Nandos before taking her home.
They looked like they were really inlove when they stepped out
from the restaurant.”
When Cara Sanders, the reporter from Teen Vouge asked Styles
himself this morning he said himself that he was single and happy.
Decide yourself but on the photo they are looking madly inlove...*


Jag sjönk ihop på stolen och gömde mitt ansikte i mina händer och försökte andas lugnt. Mina sista prov skulle hållas nästa vecka innan bootcamp skulle börja och jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle missa om jag bara skulle fly från detta stället just nu. Jag backade en sida och tyckte upp nästa artikel och bad till gudarna att denna skulle vara bättre. Men självklart överdrev dom det ännu mer och jag stängde snabbt ner datorn för att slippa se det som stod. Istället tog jag fram min telefon och slog in Zayns nummer.
”Aly.” hans röst var inte förvånad över att jag ringde.
”I have to get out of this mad house, Zayn.” min röst lät desperat. ”Everyone in this building knows and I'm about to freak out.”
”Don't you got finals next week?”
”Yes, but I can study somewhere else where none call me slut or whatever.” klagade jag och jag hörde att han började prata febrilt med någon i bakgrunden.
”I'll make Paul, our security guard come and get you. We have a bit of a situation here too. We are locked into our studio because of this madness outside.” förklarade han och hans röst lät sliten. ”Where are you?”
”In the school library.” sa jag och drog undan en irriterande slinga hår som hade hamnat mitt framför mina ögon.
”Stay there. He's on his way right now and will be picking you up. He's got my keys so he'll drop you off at my appartment. The safest place for you right now is to lay low.” han lät nu som en sträng pappa igen och jag orkade inte ens säga till honom att han kanske överdrev lite.
”But I have to get to work this afternoon.” klagade jag.
”Not today, Aly.”
”I have to!” utbrast jag och jag såg ett par irriterande ögon sticka ut genom en hylla och jag mimade 'sorry' innan jag fortsatte. ”I need that money, Zayn.”
”We figure something out, alright? Stay at my place til I can get back.”
”Okay, love you.”
”Love you more.” sa han och lade sedan på.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 27 (Del 2)


”Shut up, Zayn.” muttrade Harry. ”What about a movie so we can forget that this ever happened?”
”Nice try. We won't forget.” skrattade Liam. ”But a movie sounds good.”
”Actually I have to get going.” sa Edona och började säga hejdå till killarna. ”I really need to be better in school than my cousin.”
”No problem.” sa jag och log. ”He was a straight E.” och Zayn räckte ut tungan mot mig. Jag kramade om Edona och bad henne höra av sig i helgen för att tjäna sitt straff. När hon hade gått utanför dörren och vi alla knölade oss ner i soffan och fåtölj. Jag hamnade bredvid Louis och Niall.
”I bought a horror movie the other day.” började Harry.
”Not horror!” suckade jag och jag fick en förstående blick från Niall. Självklart blev jag nerröstad och vi satte igång en film som hette 'The Human Centipede'. Jag klamrade mig fast vid Niall och gömde mig bakom en kudde. Precis när jag kollade fram bakom kudden så hände det något sjukt äckligt och jag skrek till och kände att tårtan skulle inte hålla sig kvar nere i magen mycket längre utan jag slängde mig i all hast över soffan och låste in mig på toaletten där jag började kräkas ner i toaletten.
”Alison?” hörde jag två röster utanför dörren. Jag fick inte chansen att reagera förrän nästa last var på väg upp.
”Alison! Open the door!” hörde jag nu att det var Eleanor. ”I promise that non of the lad are outside. Let me help you!” jag tvekade men efter ett tag sträckte jag mig efter låset och låste upp innan jag satte mig bredvid toaletten igen för att vara säker på att det inte skulle komma upp något mer. Eleanor satte upp mitt hår i en tofs och sedan satt vi där tysta tills jag hade lugnat ner mig. Jag hörde utanför dörren en diskussion blossa upp.
”That was a really bad idea, Harry.” gormade Zayn.
”How would I know?”
”Well, that was the most gross movie I've seen in years!” hörde jag Louis voice.
”Shut up. Aly, Eleanor?” jag hörde nu Harrys röst. ”Are you alright in there?” man hörde att han var lätt orolig i sin röst och jag började resa mig upp för att tvätta mig i ansiktet. Jag spolade och tog mig fram till vasken där jag skvätte lite vatten i ansiktet.
”I'm fine!” ropade jag tillbaka och sköljde munnen och stängde sedan av vattnet och torkade mig. Jag tog ner mitt hår och gav hårsnodden till Eleanor och log mot henne innan jag tog mig ut ur badrummet och möttes utav sju oroliga ansikten. ”I'm sorry about that.” sa jag och log besvärat och Eleanor tog tag i mina axlar.
”Who is going to drive her home because she needs to rest?” konstaterade Eleanor.
”I can.” erbjöd sig Harry först och jag brydde mig inte. Jag nicka bara och gick mot dörren. Vi kramade alla hejdå och när vi kom ut genom dörren hade det hunnit bli mörkt. Men jag hittade inte den silvriga Audin trotts att jag kollade mig omkring flera gånger. Istället gick Harry fram till den svarta Range Rovern och jag följde efter.
”How many cars do you own?” frågade jag förbluffat när vi satte oss i den höga bilen.
”A few.” konstaterade han och jag såg att han log så att hans söta smilgropar framträdde.
”Could we stop somewhere?” frågade jag.
”You not feel well?” frågade han ängsligt.
”No, no. I'm kind of hungry.” sa jag och log och han blev lättad.
”I know a place around here. By the way, I'm so sorry for the movie. It was kind of gross.”
”Kind of?” utbrast jag. ”They were put together by a sicko. Next time I chose movie!”
”I promise you can chose next time.” sa han och log mot mig och jag höll på att drunkna i hans ögon och jag drog mig undan hans ögon och han återgick att kolla på vägen framför sig och körde in vid Nandos.
Vi gick in och fick snabbt ett bord när dom såg Harry. De erbjöd oss ett bord ute i det öppna medan Harry frågade om ett mer avlägset bord. Självklart gick det för sig och vi fick sitta längst in.
”So what did you have in mind for this weekend?” frågade Harry efter vi hade beställt.
”You haven't forgotten about our date?” han såg rätt sårad ut och jag skrattade till.
”Oh, that. Well, I have no idea. But I don't want to be in the city. I feel I need to get out of here before the bootcamp. It may be the last time I will be able to for a while.” konstaterade jag och han nickade förstående.
”I think I've got an idea.” sa han och log mot mig men mer sa han inte.
”Don't forget that you are going to be my bitch for the day.” sa jag och log mot honom.
”How could I forget.” sa han och skrattade. ”I like your dad by the way.” det kom helt plötsligt och jag skrattade oförstående till. ”I talked to him when you were out with Zayn and he's just a blast. I don't know how he can be that strong. If my whife died...” han tonade ut och kollade skräckslaget.
”Stop doing that.” konstaterade jag. ”I know that my mum is dead but it was a while ago, Harr.” jag tystnade och lade min hand på bordet och spretade på fingrarna för att få en stund att fundera. ”He have been through a lot and I'm glad he is enjoying himself by taking this afternoon off.” jag såg en större hand läggas över min och jag kollade upp och såg Harry le. Jag drog inte min bort min hand utan lät hans värme från handflatan värma min och han började leka med våra fingrar.
”Here you go.” sa servitrisen och jag drog utan min hand så hon kunde sätta ner min tallrik framför mig.
”Thank you.” sa jag artigt och log mot henne men självklart såg hon inte mig utan hade bara ögonen för Harry som gav henne ett sött leende men kollade bara på mig och sedan gav hon sig där ifrån. ”She was nice.” muttrade jag och han kollade upp. Var det såhär man kände sig avundsjuk? Aa, kanske lite men jag hade ingen rätt till att va det i heller.
”She was?” frågade han precis som om han inte hade sett henne.
”She was hanging over you like a dog. How could you posibly not see that?” frågade jag och skrattade nervöst till.
”Because I had my eyes on someone else.” sa han och log och började käka. Tur att han kollade ner för jag kände att mina kinder började hetta till. Vi åt och pratade och hade hur mysigt som helst och Harry frågade om jag ville ha efterrätt men jag skakade bara på huvudet. Under middagen hade våra ben snuddat varandra och i början tog jag obekvämt bort mina egna men tillsist lät jag bli och jag kände hans värmande ben mot mina bara ben. När vi hade betalat tog vi oss mot dörren och började gå mot bilen. Jag såg något glänsa till i en utav buskarna men tänkte inte mer på det förrän det glänste till igen och jag stannade upp.
”Did you see that?” frågade jag Harry och drog i hans arm så han stanna. Precis då hoppade fram en man med keps och kamera med ett objektiv som var otympligt att bära rundor på som turist.
”Is this your new girlfriend, Harry?” började han och jag blev skräckslagen och jag kände Harrys beskyddande arm runt om mig som föste mig till bilen. ”How long have you known each other? Who is she? Will she be joining you home?” alla frågorna snurrade i mitt huvud när jag kom in i bilen.
”Fasten your seatbelt.” sa Harry och backade ut bilen från parkeringsplatsen och jag såg att blixten gick som en löpeld när vi körde förbi mannen med kamera.
”That was... Weird.” muttrade jag.
”Well, welcome to my world.” sa han och suckade tungt medan han kollade i backspegeln. När vi kom ut i stadstrafiken igen lutade han sig lugnt tillbaka och lade en hand på mitt lår. Jag tog inte bort den utan lät den ligga när och sprida värme på mina stelfrusna bara ben. ”I can't wait til i see the news tomorrow though.” muttrade han mer för sig själv än för att jag skulle höra. ”I didn't want to drag you into this when we're not even knowing what's going on here.” fortsatte han.
”Yeah...” sa jag tankspritt. ”What is going on here?” frågade jag nyfiket.
”I don't know yet. But I think we'll figure that out sooner or later.” sa han och log mot mig och stannade bilen för att vi hade anlänt till min fejk adress. Jag kollade på honom och kände att jag smälte inombords. Hans lockar glänste i gatlyktornas sken och hans gröna ögon fokuserade på mig. Vilket fick min hjärna att febrilt försöka fungera normalt igen.
”I like hanging out with you.” sa jag tillsist för att bryta tystnaden och försökte få min hjärna att funka som en anständig människa. ”You make me smile.” sa jag och log blygt över att jag hade sagt det där. Men han log bara glatt tillbaka.
”I like hanging out with you too. It feels right.” konstaterade han och drog undan några lockar som hade hamnat fel. ”I'll see you on saturday then?” frågade han förhoppningsfullt så jag inte hade planerat något annat.
”Absolutly.” sa jag och log mot honom. Det kändes som en millisekund att någon annan hade hoppat i min kropp för jag kände att jag kunde inte hålla mig borta från honom utan jag böjde mig mot honom och kollade honom djupt in i ögonen. Jag tror vi båda kunde känna vibbarna mellan oss att det fanns något där och när han tog de sista steget och tryckte mjukt sina läppar mot mina var det som en chock för mig att det faktiskt var bättre att få sin första kyss i verkligheten än att se den på film. Hans läppar var mjuka och jag kunde känna fjärilarna i magen blossa upp inom mig. Hans ena hand hölls under min haka och efter ett tag bröt han kyssen och kollade mig djupt in i ögonen och log så hans smilgropar visade sig igen. Jag log blygt och bet mig lite nervöst i läppen.
”I see you on saturday.” sa jag hel röd i ansiktet och hoppade ut på trottoaren och såg när bilen försvann runt hörnet. Jag visste inte vad som flög i mig. Den 'gamla' Aly skulle aldrig gjort något sådant här. Hon skulle hållit sina känslor inne och skulle följt den ledande normen att om man öppnar sig så blir man sårad. Men han hade knäckt mitt yttre hårda skal och naglat sig fast någonstans långt inne. Jag var fortfarande skräckslagen som den 'gamla' Aly. Men Aly '2.0' sa åt mig att ta det som det kommer. Jag gilla honom, han gilla mig. Vad skulle kunna hända?
”I'm Alison James 2.0” mumlade jag medan jag gick över gatan för att gå hem. Vad var det värsta som kunde hända? Tänkte jag för mig själv igen.
Som jag fick äta upp den frågan när morgondagen kom...!

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

Gud vad lång den blev. Men de bjuder jag på! Hoppas ni kan stå ut med att nästa del kommer bli lite fördröjd på grund utav svenska uppsats! :) 

WTWC - Kapitel 27 (Del 1)


Jag sprang nästan rakt in Eleanor när jag kom innanför dörren.
”Why in such a hurry?” hon såg förvånad ut och jag log lite lätt mot henne.
”Just trying to avoid the most embarrasing moment in my entire life.” sa jag som om det inte var något speciellt med det.
”What are you talking about?” vi gick ut i köket och hon började sätta ner tallrikar i diskmaskinen.
”Zayn and Jenny.” förtydligade jag och hon nickade långsamt. ”But now to something else. Why do you have a goose in your garden?” Jag hade sett den innan när Harry började riva upp Eleanors fina vita blommor men jag tänkte inte mer på det förrän jag lade märke till att den hade flyttat sig när jag skulle springa in. Själv hatar jag fåglar över allt annat och jag sprang snabbt runt om den för att den inte skulle attackera mig.
”Louis.” muttrade hon trött. ”He took it with him from Sweden.”
”You are kidding me right?” hon skakade trött på huvudet.
”I wish I was because it eats like a horse. Where did you see it?” frågade hon sedan.
”Oh, well first I thought it was a statue when Harry ripped...” jag slutade prata tvärt för jag höll på att avslöja något som en normal person skulle bli skit sur över. Harry kom precis (vilken timing!) in i köket och blev ställd när han såg Eleanors min. Självklart hajade Eleanor till och höjde varnande på sina ögonbryn.
”He what?” sa hon och stirrade surt på Harry.
”Ehhh...” jag försökte febrilt hitta en bra undanflykt. ”He accidentally made a little ripp on... my...” jag log lite och försökte komma på resten och kollade hjälplöst mot Harry.
”Her jumper!” nästan skrek Harry nervöst. ”My watch got stuck... ehum... in her jumper and it made a little scratch. Nothing big...ehum... but that's why she got my blazer on.” han skrattade nervöst till.
”Yes! Exactly.” utbrast jag och log lättat mot dom båda.
”You are such bad liers. Both of you!” utbrast nu Louis som kom upp bakom Harry och lade sin arm runt Harrys axlar. ”What did you break this time, haz?” frågade han retsamt.
”Apparently Alys jumper.” väste Harry mellan sina tänder.
”You talk so much rubbish.” utbrast Louis och började skratta och började gnugga sina knogar i Harrys hårbotten och hela situationen var bort glömd.
”Who's up for some fifa!?” ropade Liam från vardagsrummet och Harry och Louis började nästan klättra på varandra för att ta sig snabbt tillbaka till vardagsrummet. Pappa satt och pratade med Niall och jag hade sett att min moster och hennes man hade stuckit. Pappa kollade glatt upp när han fick syn på mig.
”Jag ska nog ta och dra mig nu, Alison.” sa han glatt. ”Jag måste tillbaka till jobbet. Men stanna du här. Kom ihåg att du har skola i morgon unga dam.”
”Jag vet. Det är en sån sak som kommer fem dagar i veckan pappa. Och det är ju trots allt fredag i morgon.”
”You are talking rubbish infront of us, huh?” hörde vi Louis i soffan.
”Shut up.” sa jag med ett leende på läpparna som försvann när jag såg pappas varnande blick.
”Det var ingen svordom.” försvarade jag mig själv.
”Så vem av dessa grabbarna är Harry som du gillar?” frågade han sedan och Harry kollade automatiskt upp. Jag gömde mitt ansikte i mina händer och kände att han hade lika gärna kunnat säga den meningen på engelska för det hade varit minst lika pinsamt.
”Han som precis stirra upp. Du kan inte säga hans namn. Det är det samma på vilket språk du än pratar, pappa. Så nu är det dags för dig att dra innan du säger något dumt.” jag kramade om honom och han gav Harry en varnande blick innan han tog sig ut genom dörren.
”We really have to take swedish lessions because that conversation was really interesting even if we didn't understand a thing.” kommenterade Liam.
”Yep, she's all red!” utbrast Niall.
”Oh, Harry, be careful. The dad is on the move!” utbrast Louis.
”Okay, are we going to play or not?” muttrade Harry som hade sjunkit ner i en fåtölj.
”I want in!” utbrast jag och hoppade ner i soffan mellan Niall och Louis.
”You play?” frågade Niall roat.
”Nope, I guess you guys could teach me?” ljög jag. Klart jag hade spelat fifa innan, vad trodde dom jag hade gjort de senaste fem åren? Sovit under en sten? Men jag märkte att de trodde på min lögn och började dela upp lagen så jag fick spela med Niall och Liam. Medan Edona, Louis och Harry var i ett lag. Liam visade mer än gärna hur man spelade och jag tänkte att jag floppar första rundan så dom skulle tro på att jag verkligen var dålig.
”Dammit, Aly!” muttrade Niall surt och jag log oskyldigt.
”You don't give up?”
”Of course not.” sa jag och blinkade med ena ögat mot honom för ett försök till att muntra upp honom lite. ”So why don't we make this a bit more interesting?” föreslog jag och log lite lätt mot Louis, Edona och Harry som blev förvånade över mitt plötsliga förslag.
”You know we are going to beat you either way so why make it painful?” retades Louis.
”Oh, I don't know.”
”I let this slip my mind. No betting today, Aly. You will lose.” fortsatte han och log åt mitt förslag.
”Are you afraid to lose? I mean look at us you litterally drove us over.”
”What are you doing?” väste Niall bredvid mig och jag puttade lätt till honom för att visa att jag visste exakt vad jag gjorde.
”We are not afraid to lose!” utbrast Edona. ”What are we betting on?” hon log mot mig och jag började tänka.
”The losers have to be the winners little bitches for twentyfour hours?” frågade jag och mitt lag såg ytterst rädda ut just nu. ”And for the winners pleassure the losers have to wear maid clothes. And notify the female emphasis.” fortsatte jag.
”Don't push it. We lost, remember?” sa Liam som nu skruvade oroligt på sig.
”Deal!” utbrast Louis och räckte fram handen för att jag skulle göra det officiellt med ett handslag. ”It's going to so much fun watching you guys change clothes this weekend.” retades han och jag log mot honom.
”I've always wanted to see two guys figuring out how to put on pantiehose.” sa jag och skrattade till. Harry tryckte trottsigt på playknappen för att starta en ny runda och kriget startade med ett rätt enkelt drag ifrån mig och vi tog ledningen direkt och jag log mot Louis som såg lite blek ut i ansiktet nu. Zayn och Jenny kom in hand i hand och jag ville inte veta vad de hade gjort ute i trädgården den senaste halvtimmen. Jag fokuserade på spelet och det slutade med att jag, Liam och Niall hoppade upp i ett enda vrål. Vi hade vunnit och jag såg på de andra tre att de bet sig nervöst i läpparna.
”You lied!” utbrast Louis som nu hade hoppat upp från där han suttit.
”Well of course I did.” sa jag och ryckte på axlarna och jag såg att hans huvud sjönk lite. Jag kunde inte låta bli att ge honom en kram och han vägrade släppa när jag skulle dra mig ur kramen. Harry stod vid sidan om och såg lite avundsjuk ut men jag lät honom hållas. ”So, on saturday you have to wear the maids clothes.” sa jag och log mot dom.
”Why wasn't you here, Zayn to tell us that she is sneaky as fuck!?” utbrast Edona som var minst lika besviken på att dom inte vann som Louis och Harry.
”In your face!” utbrast Niall bakom mig och lyfte upp mig i en hård kram bakifrån. ”I had my doubts but you are the most incredible girl on the planet.” jag blev lite rosa om kinderna utav komplimangen.
”Watch out Harry, you got a rival.” började Zayn och skrattade högljutt.

+10 Kommentarer till nästa del! ;*


Jag har märkt att flera stycker vill ha en frågestund! Därför tillägnar jag detta inlägget till alla er som är frågvisa! Släng en fråga i en kommentar och var inte rädd för att fråga. Fråga om det är något ni undrar över mig eller When Two Worlds Collide eller om framtida fanfics som jag kommer att lägga upp! Det är bara att fråga, fråga och FRÅGA!
Puss på er

Länkbyte - Nr. 1

Gå gärna in och läs Alices Fanfic! Klicka på bilden för att komma vidare till hennes blogg! :)

WTWC - Kapitel 26

”You like him, huh?” I said. It wasn't a question, more like a statement. I saw that she was struggling with the words and she sat down on the reeling again to the little gazebo.
“No, I'm just...” she started and I started to laugh.
“You can't lie about this one. You almost got fake married with him.” I sat down beside her and watched her closely. She looked so small in Harrys blazer and her hair fell down over her face when she was watching her shoes.
“Maybe.” she said and giggled a bit.
“Okay then.” I sighed and gave up a bit.
“The feelings grows every single day. It have been a bit empty without him here.” she admitted and I saw that she was a bit surprised that those words came from her.
“Go on.” I said. “Don't be embarrassed.”
“He makes me happy.” I could hear that she was done talking.
“He does. I can tell that you always smile when he's around.” I said and bumped lightly my arm to her side and she started to laugh. “Why don't you tell him? He's going mad about you when you are not around.” I continued.
“Because I don't think anyone would like me like that.” I saw how low her self confidence was and was a bit surprised by it. She have always been that independent lady but now I saw that it was a shell so she wouldn't get hurt. Was that what Jenny meant?
“You have to see yourself with better eyes, Aly.” I said and sighed and pulled a hand through my hair. “Because right now you are very blinded by what other people have said. You're beautiful just the way you are and it's annoying me that you can't see that. Harry likes you because you're not that super model with the size zero in the closet.” She watched me closely and I smiled.
“Thanks, Zaiiiiiiiiiin.” she said and emphasized the I and I made a face.
“It's Y, Aly!!!” I exclaimed loudly and she started to laugh. “Zayyyyyn.” I said and she tried to but herself together again.
“So, Zayyyn. What is going on between you and Jenny?” she said and I was surprised by the change of subject.
“What do you mean?” I asked and now it was my turn to look down at my shoes.
“Oh, stop it! I tricked Jenny to telling me all about it. Or a bit of it at least. Is it serious?”
“I don't know. We are taking it easy.” I said and smiled lightly.
“Easy? Okay, well then I need you to do me one favor!” she said and watched me closely. “Don't under any circumstances try to snog in front of me, Please!” It wasn't a statement. It was more of a pray and I couldn't help myself but I stated to laugh.
“What are you talking about?” I saw Jenny walking towards us.
“That you should try to not snog in front of me.” Aly said and Jenny raised her eyebrows and now Aly started to laugh. Jenny sat down beside me and I felt her hand searching for mine.
“We haven't talked the three of us all this time. It's pretty depressing.” Jenny said and made a face and I heard Aly sighed on my other side.
“Yeah, it kind of is. Isn't it?” she said. “I'm glad that I've got you guys.”
“I don't think I've said this but you took a little part away from us when you left.” I said and I saw in the corner of my eye that Jenny nodded. “And when you returned I actually feel more myself now than I've ever felt for so many years.” I continued.
“I haven't been able to say this, but I'm so sorry.” her voice sincere and I heard a bit pain in her voice. “I'm so so so sorry.” she said again and sighed. “I didn't have the chance to tell you ten years ago but I didn't realize how much you needed to know what happened til that weekend in the cabin.”
“Don't be sorry for something you couldn't help. You were eight, Aly.” I said and laid my arm around her shoulders. I felt that the mood was so low right now that I had to sheer it up a little. “Now Aly, I think it's time for you to get inside.” I made it pretty clear what was going on when I let my arm fall from Alys shoulders and I could see the panic in her eyes.
“Oh, my...! ZAYYYYYN!” She screamed and started to run the field by tripping on the slippery path back to the house.
“It'll soon begin!” I screamed after her and started to laugh.
“Just hold on a minute!” She screamed and disappeared behind a bush.
“What's going on?” Jenny looked surprised.
“Nothing I think. She's just pretty sensitive with snogging and you and me.”
“Oh,” she said and I watched her while she was thinking but after a while she looked me in the eyes and pulled herself closer with a smirk. “You mean like this?” she said and kissed me slowly. Her lips were soft against mine and after a while we separated.
“Yes, just like that.” I said and smiled. I stroke a strand of hair out of her face.
“Now that we are talking about it. We haven't DTR;d.” she said with a bit of frustration in her voice.
“DTR?” I asked confused.
“Define the relationship.” she said like it was obvious.
“Why didn't you just say that?” I sighed and I wondered why girls have to be so complicated. I saw that she was waiting for me to talk and to be honest with you I had no idea what to say. We haven't been able to talk that much because every time we met it ended in the bed or even worse in the toilet backstage. We had that kind of gravity between us and I feel really good around her. I could just be me with her because she knew my flaws and she had the gut to tell me when something is wrong. That's something Perrie never did because she was afraid of hurting me. Jenny was honest and even if the truth hurts sometimes she delivered. After a few minutes of thinking I watched her a bit tense and her brown hair was a mess because of the wind. “Just call me Zayn Malik aka boyfriend material.” I said with a smirk.

+10 Kommentarer till nästa del! ;) 



Okej! Det är söndag och det är dags att stänga omröstningen för vilket språk jag borde skriva på när jag skriver Zayns perspektiv! 
Bilden ovan visar tydligt att jag ska fortsätta skriva på engelska. Men för er 22% som vill ha det på svenska så har jag en enkel lösning. I menyn till höger så finns det en google translate. Om ni trycker på den och väljer svenska kommer den automatiskt att översätta till er. Snabbt och enkelt! Jag hoppas ni inte slutar läsa för att jag skriver på engelska men det är helt enkelt majoriteten som har avgjort!
Tack till alla som har varit med och tyckt till! Det kommer definitivt att komma fler omröstningar om annat i framtiden för era åsikter betyder mycket! 
Senare idag kommer det att komma upp ett Zayns Perspektiv så håll ögonen öppna!
Puss på er ;*
/ Amanda

WTWC - Kapitel 25

Vi körde upp på infarten till Eleanor och Louis garage och jag hörde motorn dog. Tjejerna hade tjoat och skrikit över hela London att jag hade gått vidare medan jag vet inte varför men jag var inte lika lycklig som vad dom var. Kan det vara att jag fortfarande var i chock? När jag klev ur bilen fastnade min blick direkt på den stora bannern som hängde ovanför dörren. 'You've got the X-factor, Aly' och jag log.
”What is this?” jag kunde inte låta bli att känna att jag hade blivit väldigt nyfiken.
”Your present.” sa Jenny som om de vore uppenbart.
Jag gick runt bilen och började gå upp mot dörren och Eleanor låste upp dörren. ”I get a banner?” frågade jag och började ta av mig min jeans jacka.
”No silly.” sa Danielle och skrattade åt min fråga. Precis tog någon för mina ögon och jag höjde genast mina händer för att ta tag i dom som skymde min syn.
”Hey, this ain't any of your hands!” utbrast jag och kände ådrorna och fjunen och ut till ett par lite grövre fingrar. ”Who is it?” frågade jag nu och kunde inte hålla mig för skratt. Jag kände mig så löjlig.
”This is your present.” hörde jag Jenny bredvid mig och den som höll för mina ögon släppte greppet och jag blev chockad över att det helt plötsligt var så mycket folk framför mig. Pappa, min moster och hennes man, Liam, Niall, Harry, Louis och några till. Jag svängde om och såg att Zayn stod med ett stort flin framför mig. Självklart hade det varit han som hållit mig för ögonen.
”But...” började jag och försökte pussla ihop saker och ting. ”Why are you here? You should be on the other side of the world right now.” sa jag besvärat och han skrattade.
”No, we're not. We had to make something up. We actually came back this morning.” sa Zayn och log medan han tog en hårslinga och drog den bakom mitt öra.
”But...” började jag igen.
”No buts.” sa han och jag gav honom en stor kram.
”I'm so proud of you.” mumlade han i mitt hår och jag kollade upp på honom.
”Thanks.” sa jag och log. Jag fick inte säga något annat innan det blev kram kalas med varenda en i huset. Mina ögon fastnade på Edona som stod i hörnet.
”How are you? Did you get through?” frågade jag och log mot henne.
”Yes, I'm going to bootcamp with you.” sa hon och log glatt mot mig.
”Great!” sa jag innan jag gick vidare till resten utav människorna i huset. De hade köpt en choklad tårta med ett stort ex på och jag log för mig själv när Liam sa till Danielle att ta gafflar.
”No spoons?” frågade hon retsamt.
”Ha ha.” var allt han sa och pussade henne lätt på kinden. Jag tog min bit utav tårtan och smög ut genom köks ingången för att kunna andas lite. Jag hittade ett litet lust hus i utkanten på den rätt så stora trädgården och satte mig där med en gaffel i handen och började äta min tårta i lugn och ro. Det var rätt fuktigt och kyligt efter regnet men som tur var hade det slutat. Trädgården var grön och fin och väl omhändertagen. Dock tror jag knappast att Eleanor ligger på knä och röjer i dessa rabatterna själv.
”Aren't you cold?” hörde jag någon bakom mig och jag höll på att trilla av räcket där jag satt på det lilla lust huset. Jag kände igen rösten utan att vända mig om.
”Harry, you scared the crap out of me.” muttrade jag och jag hörde hans hesa skratt när han gick upp för trappan och in i lust huset.
”Sorry.” sa han och försökte sluta skratta men kunde inte hålla tillbaka ett leende. ”Here.” sa han och erbjöd sin kavaj. Han hade på sig en vit shorta och ett par mörka jeans och jag blev förvånad över att han var så uppklädd.
”You look dressed up.” sa jag.
”Eleanor almost forced us all to use this casuall dress code.” sa han och lade kavajen runt om mina axlar.
”Thanks.” sa jag och tog en tugga till av tårtan och la ner fatet.
”So what are you doing out here?”
”Looking for a sign that tells me to run as fast as I can.” sa jag och kollade mot huset.
”Not your thing, huh?” frågade han och följde min blick.
”It's not like that.” sa jag och försökte komma på rätt sak att säga. ”I love all those people inside, but it just got a bit much with all those people that expect great things all the time. Sometimes it feels like I can't breathe.” jag förväntade mig att han inte skulle förstå men han nickade och jag såg att han själv hade erfarenhet utav det där.
”I know what you are talking about.” sa han och drog en hand igenom sitt krulliga hår. ”It's just... weird to have all these people in the world expecting great things from you when you are just as mortal as the rest of them.”
”Yeah,” sa jag och fnös lite roat till. ”I guess that's a bit crazy. To have all those fans that's crazy inlove with you just because you are in a boyband?”
”Eh... You have no idea what we have to put up with to just make them happy.” sa han och jäspade trött. ”Sometime you even feel like you are taking yourself in second hand just because you don't want any trouble. To avoid dating because it would make so much hate, or not live your life because then everyone in the world think you just lost your mind.” Jag fick upp en roande blick i mitt huvud och jag ställde mig hastigt upp.
”Harry Styles.” sa jag med en sårad röst. ”I'm your biggest faaaan and I won't let you out of here before we get married and run away together and live happily ever after!” sa jag med en riktigt mesig röst. Jag såg på Harry att han blev ställd först men bestämde sig sedan för att spela med.
”Wait a second!” sa han och sprang ut till en rabatt och drog upp några blommor och återvände. ”Here you go, my number one fan.” sa han med en mycket hederlig röst och gav dom till mig.
”Oh thank you, Harry Styles. Because I have to say your whole name everytime because I'm so inlove with you. Harry Styles, will you be my hustband and forever be faithful to me?” fortsatte jag med den mesiga rösten.
”I will!” sa han och gjorde en gest med hans armar. ”Oh, shit...” sa han och höll för munnen. ”Sorry that I just cursed during this amazing ceremony! Holy cow! But we don't have any rings...” hans röst tonade ut och kollade förbi mig och jag följde hans blick och fick syn på Zayn som stod precis utanför lusthuset. Jag kunde inte hålla mig längre utan började gapskratta åt hela situationen.
”What. Are. You. Doing?” stakade sig Zayn som såg måttligt road ut och jag bet mig lite i läppen för att inte börja skratta åt honom. ”Eleanor will kill you for those.” sa han och pekade på blommorna jag höll i och släppte dom snabbt som om de hade gett mig en stöt.
”Ehum... I'm going in.” sa Harry och log mot mig och lämnade mig sedan ensam med Zayn.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 24 (Del 2)


Hon föste mig framför sig och jag hörde tjejerna komma efter mig men stannade nedanför trappan och jag såg en man stå framför mig som stod och höll i en mikrofon.
”So how are you today, Alison?” frågade han med sin grova röst och log vänligt mot mig. ”Are you ready?” han förde mikrofonen mot mig.
”Ehum... yes I guess I am.”
”Okay, then I won't let you wait much longer. Good luck.”
”Thanks.” sa jag stressat och började gå upp för trappan. Innan jag fick gå ut så var jag tvungen att få klartecken från han som stod bredvid mig i svart klädsel och headset. När han väl gav mig klartecknet kunde jag inte röra mig. Han kollade konstigt på mig och knuffade mig nästan ut på scenen där jag blev bländad utav strålkastare. Mina ben fick äntligen fart och nästan halvt snubblade fram till exet jag skulle stå på.
”Hello.” sa Cheryl som jag hade sett en gång innan i en musikvideo på MTV. Jag höjde mikrofonen mot min mun och jag kände att jag började svettas om mina händer.
”Hi.” var det enda jag fick fram.
”What's your name?” frågade hon vänligt och log mot mig. Jag kollade på dom andra tre som satt i jurryn en äldre man jag aldrig sett innan, en brunett till jag inte riktigt kunde sätta på plats och sedan så klart självklart självaste Simon Cowell. Han kollade konstigt på mig så jag återgick med att kolla på Cheryl som log uppmuntrande mot mig.
”Alison James.” sa jag och log nervöst mot henne.
”And what do you do, Alison?”
”I'm a student and working as a floor model.”
”Nice, and what is music to you?” jag funderade ett tag.
”It's everything to me. My mum passed away ten years ago and she loved music and when she died I stoped singing after her death...” jag försökte fortsätta men klumpen i min hals blev bara större och större. ”Because it reminded me about her. But a couple of friends helped me back a couple of weeks ago and well. I'm here.” sa jag och ryckte tveksamt på mina axlar.
”Oh, I'm sorry.” Cheryl såg uppriktigt sagt ledsen ut och kollade på Simon som fortfarande hade den där blicken. ”What?” frågade hon irriterat.
”Nothing. So what are you going to sing for us today?” Simon tog nu över.
”A new day has come with Celine Dion but with my own touch.” sa jag och försökte låta bli att tänka för mycket.
”A hard song.” konstaterade han. ”Good luck.” sa han och jag försökte göra mig redo för den första meningen. Jag kände suset i publiken när bakgrundsmusiken kom igång och jag började sjunga.
”I was waiting for so long, for a miracle to come, everyone told me to be strong, hold on and don't shed a tear...” jag hörde att folk klappade och jag kände att jag hade kommit helt perfekt in i melodin. Jag litade inte på mina ben för att röra sig så jag stod stadigt kvar på exet som var utsatt och försökte få in rätt känsla. Jag kom in i andra refrängen rätt och drog ut lite på tonerna. ”A new day has come, where it was dark now there's light, where there was pain now there's joy, where there was weakness, I found my strength.” när Simon höjde handen och musiken slutade förstod jag att jag hade tårar i ögonen som föll ner för mina kinder och jag tog mig för ansiktet. Kunde det vara mer pinsamt att gråta framför tusentals i publiken och inte på tal om att detta skulle sändas på tv för miljontals människor. Men till det som förvånade mig var att publiken jublade. Jag kollade upp och såg att Cheryl hade tårar i ögonen. Min hand var fortfarande höjd för att täcka min mun.
Den äldre mannen log mot mig.
”That was absolutly amazing, Alison! I think we have the next star infront of us.” ropade han och försökte överrösta publiken och den lugnade sig efter ett tag.
”You know what, Alison? You got the X.” sa den brunetta som jag inte visste namnet på. Mina ben kändes nu som spagetti och jag försökte hålla mig på benen och kollade ner på mina ballerina klädda skor och gav dom en sträng blick att jag inte skulle trilla.
”This was just beautiful.” började Cheryl. ”I felt so emotional watching you and I saw the pain.” sa hon och försökte torka bort tårarna. ”I saw the pain.” upprepade hon och jag log nervöst mot henne.
”You know what...” började Simon och försökte få tyst på publiken och jag skrattade till av att detta var så overkligt. ”I thought I knew you from somewhere...” började han igen och log mot mig. ”You are from Bradford right?” jag blev lite ställd utav frågan och jag nickade. ”Well, then I have to say way to go Zayn...” sa han och log och alla kollade konstigt på honom förutom publiken som blev galna utav att höra Zayns namn.
”What are you talking about?” frågade den äldre mannen.
”Zayn has got some photos of her when they were little and he have always said when something is really good: 'I wish Aly was here.'. Stop interupt me, Louis.” jag stod och väntade på en fortsättning men han bara tystnade och kollade nyfiket på mig.
”Eh...” började jag och försökte komma på ett bra svar. ”He...” tvekade jag och kollade på Simon som log över att han hade rätt. ” like a brother to me.” sa jag tillsist och försökte andas normalt. ”It was actually he who made me do this.” sa jag och skrattade nervöst.
”Well...” började Simon igen och jag höll andan för jag var rätt över det han hade att säga. ”Thank you Zayn.” sa han och började skratta. ”Do we even need to vote?” frågade han och kollade på sina kollegor och dom ryckte på axlarna och skakade på huvudet. ”Of course, you got four yeses.” sa han och log mot mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen utan stod bara där och började böla igen (typiskt mig!) men efter ett tag fick jag kontroll över min hand och höjde mikrofonen.
”Thank you.” sa jag med tjock röst och kände att mina fötter började springa ut från scenen för att slippa undan kamerorna men självklart fanns det en på andra sidan som väntade på mig. Men jag kunde enkelt gömma mig bakom Eleanor som kramade om mig.
”You made it.” sa hon och snörvlade. Det var först då jag såg att alla tre stod och grät. Eleanor tog tag i mitt ansikte. ”You made it.” sa hon igen och någon tog tag i min axel och jag vände mig om. Han med mikrofonen stod där igen.
”Congratulations.” sa han och log mot mig. Hans ljusbruna hår stod åt alla håll och kanter så det såg lite roligt ut faktiskt.
”Thank you.” sa jag och log mot honom.
”I thought I recognized you, ladys.” sa han och vände sig till Eleanor och Danielle. ” And specially you Danielle. You've been dancing here as well.” hon nickade vänligt.
”But today we were here to support, Aly. And she was absolutly amazing.” sa Danielle och kramade mig bakifrån.
”Well, thank you ladies.” sa han igen och kameran släppte oss och jag kunde andas ut eller rättare sagt gråta ut. Men vi kom inte långt förrän samma tjej som föste mig till han som intervjuade puttade in oss i ett rum.
”Here we got some information about what's going to happen next. You have moved on to the boot camp that will be hold next week here in the arena. The only thing you have to take with you is water, a happy face and a lot of patience.”
”You should be here at 7:30am and be in time.” sa hon strängt och kollade på mig. Jag kunde inget annat än att nicka. Allt var bara kaos efter det och jag var så lättad när jag såg dörren som ledde ut till parkeringen. Det öste ner ute och Jenny som såg på mig att jag höll på att bryta ihop utav all uppmärksamhet puttade mig mot dörren. När vi kom ut stannade jag upp och tog ett djupt andetag utav den kyliga luften. Tjejerna gick förbi mig och började gå mot bilen.
”Is it okay if I go home?” dom vände sig tvärt mot mig och lade märke till att jag var minst tio meter bakom dom. De sprang tillbaka under taket igen för att skydda sig mot regnet.
”Are you crazy? It's raining!” utbrast Jenny och jag ryckte på axlarna.
”I know?” sa jag uppenbart.
”She have lost her mind.” suckade hon trött och tog mig under armen och ledde mig mot bilen. ”You can sing in the rain some other time. Right now we're going to celebrate this victory of the day. And we are going to celebrate hard.”
”I'm not in the right place right now for a party.” muttrade jag medan vi hoppade in i bilen.
”How can't you be!?” utbrast Eleanor. ”This is amazing. You were amazing!” hon satte sig i förarsätet och startade bilen.
”Where are we going?” frågade jag efter ett tag.
”Back to my place. We've got some presents for you.” sa hon glatt och kollade på mig i backspegeln.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 24 (Del 1)

Morgonen kom snabbt och redan klockan sex ringde Eleanors larm.
”Kill me.” stönade Dani som låg i fåtöljen. Vi alla hade somnat i vardagsrummet efter att ha kollat klart på en film. Jag kände ungefär likadant när jag höjde på huvudet och såg att det var mulet utanför.
”Why did we have to set the alarm this early?” mumlade jag men självklart drog en morgonpigg Eleanor upp mig.
”Because we are goig to make you the hottest girl on the planet for today.”
”Dani, shoot me first.” klagade jag och jag såg en hand som skulle föreställa en pistol höjas mot mig men föll slappt ner igen. Jag sparkade lite på Jenny som låg medvetslös på golvet med kudde över huvudet. ”If I have to get up the bet damn you should too.” muttrade jag och blev dragen ut i köket.
”Don't get her coffe, El!” ropade Jenny från där hon låg.
”I wont! I have something much more effective!” sa hon och log ondskefullt mot mig. ”A cold shower.” sa hon enkelt. ”There are towels and everything and take the big bathroom upstairs.” jag stod bara och kollade på henne och orkade inte röra mig ur fläcken. ”So. Now. Chap Chap.” sa hon och knäppte med fingrarna. Jag hasade mig upp för trappan och in i det stora badrummet. Eleanor hade rätt det var rätt skönt att duscha och jag blev snabbt pigg.
När jag kom ut från badrummet i handduk hade Eleanor redan fixat fram några utav hennes kläder som jag skulle ta på mig och jag tvekade lite på att dom skulle passa mig men det var precis. När jag kom ner med handduk i håret till köket igen satt redan allihopa och halvsov över sin frukost.
”Good. I see you're alive again.” log Eleanor och dom andra två hummade. ”Now, it will be no such thing as juice for you. So eat a bowl of cereal and then a sandwich and then your done. We got some snacks with us if you get hungry and you better keep your engery level high.”
”You sound like my mother.” muttrade Dani.
”But it's true!”
Hela detta snacket om vad jag borde och inte borde göra pågick hela morgonen, då dom sminkade och fixade mitt hår, när vi skulle börja göra oss i ordning för att åka hemifrån och till och med i bilen. Vi tog Louis bil till arenan för den var mycket större än Eleanors lilla bil. Han skulle antagligen inte sakna den och vi slapp bli blöta om vi nu skulle få för oss att gå för det började regna halva vägen dit. Jag bet mig ständigt i läppen och fick den där järn smaken av blod i munnen. Ingen brydde sig om att fråga hur jag mådde längre utan dom var redan inne på scenariot att jag skulle gått hela vägen.
Så fort bilen stannade sprang jag ut i regnet som skjuten ur en kanon och sprang in under taket några meter ifrån entrén och satte mig på huk och försökte andas normalt och inte sabba Eleanors sminkning. Jag andades metodiskt genom munnen och försökte tränga bort alla tankar om den närmaste timmen.
”Here.” sa Jenny och räckte över sin telefon och jag skakade på huvudet och återvände att kolla ner i marken. ”It's Zayn.” sa hon och hukade sig ner bredvid mig. ”I don't know what he's doing when he's calming you down. But it works. Talk to him.” hon såg oroligt mot mig och jag kände att tårarna började välla upp i mina ögon och jag kände att jag glömde bort att andas. Jag tog telefonen och tryckte den mot ögat.
”Alison?” hörde jag på andra sidan.
”mmh.” var allt jag fick fram.
”Alison, you'll make this.” Zayns röst var raspig och stressad. ”Okay? You'll make this. If I did without knowing where the first guitar was made then you'll have this in your hand already.” det fick mig att le lite.
”Spain.” sa jag automatiskt och han började skratta.
”Exactly. I believe in you, the lads believe in you, the girls believe in you, your dad believe in you.” han stannade upp och jag jag försökte torka bort en irriterande tår på kinden. ”And I'm absolutly positive when I tell you that your mum believes in you. She will be there by your side today.”
Jag hörde någon prata med honom i bakgrunden. ”I have to go. But take a deep breath, think of me with the huge horse face on. Remember? On Halloween when when you were like five and I've never seen you laugh so hard.”
”I remember.” sa jag och log.
”Think about that and have a smile. Simon is not that bad once you start to know him. And I promise he's going to love you! I'll be thinking about you and don't forget that your mum will be proud of you. I'm already proud of you.”
”Love you, horseface” sa jag och skrattade till och jag hörde att han skrattade också.
”Love you too.” han lade på och jag räckte telefonen till Jenny och jag såg att Danielle och Eleanor stod bakom henne.
”Thanks.” sa jag och log mot Jenny och hon tog emot telefonen.
”See!” utbrast hon och vände sig mot Danielle och Eleanor. ”I have no idea what he is saying but it have always been like that! If I say anything she starts to cry. Always!” det fick mig att börja skratta.
”You are not the best when it comes to making people rise and shine, Jen. But you are great at so many other things.” jag reste mig upp och kramade om Jenny bakifrån. ”Now, we have five minutes before we are late and I want to prepare for another song.”
”Another song? Are you mad?” utbrast Danielle och tog sig för pannan.
”I thought I want to sing Valerie again but I don't think that's a good idea. I remember one of the last songs my mum sang to me before she died.”
”Are you sure that's a good idea?” Jenny såg uppriktigt orolig ut medan jag gick förbi dom och öppnade dörren in.
”Yes. I think it is.” sa jag och vi kom in i den stora salen där det inte var fullt så mycket folk längre. Vi kom fram till disken och jag skrev in vilken sång jag skulle sjunga och vem jag var. Jag fick visa mitt svenska id och hon kollade konstigt på mig. Vi alla försökte ignorera blicken och hon visade med handen vart vi skulle sätta oss för att få vidare information.
”So what song are you going to sing?” frågade Danielle medan hon försökte att få upp korken på sin vattenflaska.
”A new day has come with Celine Dion but my mums version.” sa jag och kände mig peppad nog att ställa mig på den dumma scenen nu. Hon nickade långsamt och försökte ta in det jag just sagt och fick sedan upp korken.

Vi satt där i flera timmar tillsammans efter att informationen hade blivit uppropad. Tydligen så skulle vi bli inropade tjugo åt gången bakom scenen och vi skulle få bakgrundsmusik till det vi sjöng, men vi hade bara en minut på oss att sjunga innan en utav jurry medlemmarna skulle stoppa. Det fanns minst tjugo olika regler som vi var tvungna att hålla oss till och om vi gjorde annat blev vi utslängda direkt. När dom ropade in mig och nitton andra hände tjejerna snällt på och var ovanligt tysta. Jag tror att dom försökte dölja att dom var nervösa men det gick inte speciellt bra eftersom dom var lika spända som vad jag var. Det gjorde inte bättre utav att publiken gjorde sånt oväsen så fort nästa kom ut på scen och jag kände att magen var som en enda stor sten som bara ville trilla ner till golvet vilken sekund som helst.
”Alison James. You're next.” sa kvinnan med headset hårt och kollade vänligt mot mig.

+10 Kommentarer till nästa del! :D

When Two Worlds Collide Trailer

Här kommer en trailer till When Two Worlds Collide. Hoppas ni kommer gilla den lika mycket som vad jag gör! 

WTWC - Kapitel 23


Eleanors och Louis hus var lite mindre än Harrys men fortfarande. DET VAR ETT HUS! Och det var ett helt otroligt litet mysigt hus dom hade också! Hallen var stor och vit och ledde in till flera olika rum.
”You guys go a head. I'm just going to make some phone calls” sa jag när vi precis kommit innanför dörren.
”Zayn?” frågade Jenny och höjde på ögonbrynen och blev smått rosa i huvudet. Jag kollade konstigt på henne och drog ihop ögonbrynen. När hon inte gav sig kollade jag bort och började gå mot dörren igen.
”One of them.” sa jag och öppnade dörren igen för att gå ut och sätta mig där ute. Jag började med pappa och sa att jag skulle sova hos Eleanor inatt och att jag kommit vidare till nästa del. Han var så lycklig så han började gråta. Stackaren! Det var desto roligare att slå in Zayns nummer men inte alls lika mycket glädje som jag hoppats på i andra änden utav luren.
”Al, do you know what time it is here?” väste han irriterat.
”No but I'm pretty sure you are going to tell me.” sa jag ironiskt.
”It's five in the morning. Do you think I'm being funny.” jag hörde någon väsa åt honom i bakgrunden. ”Shut up, Harry or I'm going to kill you myself.” jag vet mig lite i läppen för att inte börja skratta.
”Could you at least be quiet for five seconds, stupid.”
”Aly.” sa han varnande och jag hörde ännu ett mummel i bakgrunden. ”Didn't I tell you to shut up!?” utbrast Zayn.
”Anyway, I'm going to tell you and the if your now listening, I don't freaking care.” suckade jag trött. ”I got through to the next round and going to be infront of the judges tomorrow!”
”Oh, Aly. It's great! Congrats! I knew you would make it. Don't celebrate too hard though. 'Cause tomorrow will be a big day.”
”No, not too much. Just so Jennys feet get numbed so she could at least use them again.”
”Jenny...” började Zayn.
”What is it with you two!?” utbrast jag.
”Nothing! But how is she?”
”Good. Why wouldn't she be?”
”Nothing.” sa han igen.
”Why are you acting so weird?”
”It's nothing!”
”Fine! Then don't tell me!” utbrast jag och försökte komma på det bästa sättet att ge igen på honom för att han beter sig så konstigt. ”Can I talk to Harry?”
”Because I want to talk to him!” jag hörde en suck och någon röst som pratade och sen hörde jag en trött hes röst. ”Hi Harry.”
”You know it's night here right?”
”Oh, well. I'll make it quick. When are you guys coming back?”
”I think this weekend. Why?” sa han och gäspade.
”I was wondering if you would like to do something? I think it's going to be good weather so why not going on an adventure or something?”
”Like a date?” frågade han förvånat och jag skek YES! Inom mig själv. Det var precis de jag hade behövt få honom att säga för att det skulle börja ryka ur Zayns öron och jag hörde hans ilska i bakgrunden.
”Yes, like a date.” sa jag och log ondskefullt för mig själv men blev genast nervös när jag precis sagt orden.
”Good, I see you this weekend then.” sa Harry och hade nu en road röst. ”I think we just gave Zayn a whole bunch of nightmares now. Good job.”
”Thanks.” sa jag snabbt utan att tänka mig för. Han visste! Han skrattade roat åt att han hade avslöjat mig. ”Sleep tight.” sa jag och lade sedan på. När jag kom in igen satt tjejerna och snackade i soffan.
”So how did it go?” frågade Dani som makade på sig i soffan så jag kunde hoppa ner bredvid henne.
”I made Zayn really pissed off, dad started to cry and I think I'm going out with Harry this weekend.”
”Woah! You accomplished all that in twenty minutes!?” Eleanor var imponerad och det syntes.
”Yep.” sa jag och tog en näve popcorn. ”But I have one question though...” sa jag och vände mig mot Jenny. ”What the hell happened between you and Zayn?” frågade jag utan att ens tänka på saken.
”What did he tell you?” frågade hon tveksamt och drog sig lite nervöst i håret.
”He told me that you were back together...” ljög jag och gick på ren magkänsla för att se vad hon skulle säga. Hennes ögon blev stora som bowling klot.
”He told you!?”
”AHAAAAA!” skrek jag. ”So I was right! He didn't tell me anything. But you just answerd all the questions I needed.” sa jag enkelt och lite smått kaxigt och jag kände mig lite smått oövervinnerlig en stund för att jag bara hade gått på magkänsla och träffat mitt i prick.
”Is it true?” sa Eleanor och tog ett utav glasen fram för henne. Vi alla tre kollade på henne där hon rörde sig obekvämt i soffan.
”Maybe...” sa hon med låg röst. ”We have talked about it and we have been hanging out after that weekend.” hon satte sig tillrätta. ”So yeah, I guess.”
”Ew,” var allt jag fick ur mig och alla kollade konstigt på mig. ”It's like a brother and a sister was hooking up to me. I don't think you guys understand but for me... Ew.” jag höll upp mina händer i försvar.
”Then you have to get used to it.” sa Jenny enkelt och ryckte på axlarna.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

WTWC - Kapitel 22


När vi fram till inskrivningen var klocka fyra på eftermiddagen och vi hade stått upp i över tolv timmar. Jag ångrade en millisekund att jag inte utnyttjade Zayns status och fick smyga in bakvägen eller något men slog mentalt till mig själv och undrade hur dumt man får tänka.
”Finally...” väste Dani och hasade sig fram till en stol när vi kommit in i den stora salen med fullt av folk. Varken jag eller Eleanor hade speciellt ont i fötterna eftersom vi stod ständigt upp på Hollister så vi bara log mot varandra och tänkte antagligen samma sak. Att det äntligen lönade sig att vara trött i benen när man kom hem från ett arbetspass. Jenny puttade undan en vresig unge från en stol och mamman gav henne världens argaste blick.
”So... When is it your turn?” sa hon och sjönk ihop på stolen.
”When they are calling my number... Obviously.” sa jag och tog en klunk utav min vattenflaska. Det var nästan varmare här inne än vad det hade varit ute i kön. Hela processen gick till såhär att dom skulle gallra oss rätt rejält idag och antagligen skulle det vara ren tur om man kom vidare idag. I morgon där emot så var det bara några hundra kvar utav oss och då skulle vi stå inför den riktiga jurryn och publik. Jag kände ångesten växa inom mig men ständigt trängde jag undan den och la den åt sidan i ett hörn för att ta itu med den när jag var ensam.
”It's going to be allright.” sa Eleanor som såg att jag kämpade med något. ”You want me to call Zayn?”
”No, don't call him...” sa jag och försökte andas lugnt.
”Are you sure?” frågade Dani oroligt och jag bara sakade på huvudet. Jag kollade upp och såg att Edona hoppade rundor längre fram och hon fick syn på mig.
”I got through!” Mimade hon och jag log.
”Congrats,” mimade jag tillbaka och hon log mot mig. Hon trängde sig fram bland allt folk och kom fram till mig. ”Congrats.” sa jag igen.
”Oh, thank you. When are you going in?”
”Soon, probably.” sa jag.
”Nervous, huh? Don't worry. They are not that scary.” jag såg på henna att hon ljög men jag log bara tillbaka dock räckte inte leendet ända upp. ”Don't worry. If I got through then you will go to the finals.” sa hon och kramade om mig. ”I have gotta go. But I'll see you around. Nice to meet you again, Jenny after you broke my cousins heart.” hon gav Jenny en kylig blick och jag såg att Dani försökte hålla inne ett skratt.
”Bye.” sa jag.
”Little bitch,” muttrade Jenny.
”Stop, she's nice.” försvarade jag Edona och kollade varnande på Jenny. Jag satte mig ner på golvet och försökte fokusera och samla tankarna igen.
”If you hear your number then come over to the entrance.” hördes det i högtalarna och jag hörde att mitt nummer blev uppkallat.
”Good luck.” sa alla i mun på varandra och kramade om mig i tur och ordning och jag tog mig igenom folkmassan och fram till entrén. Vi gick längs en lång korridor och i slutet av den stod tio stolar längs väggen och vi satte oss i tur och ordning och dom ropade in var och en utav oss. Jag gick ständigt igenom låten i huvudet för att jag fortfarande skulle komma ihåg den första meningen. Den väntan kändes som tusen år innan det väl var min tur och när jag kom in i rummet var det nästan som ett vanligt kontor bara utan alla bokhyllor och väggarna var kala. Det fanns ett liknande skrivbord längst in och där satt tre stycken bakom. En man som såg ut att vara i fyrtioårs åldern och två kvinnor så såg ut att vara i trettioårs åldern. Den ena var platina blond och hade glasögon medan den andra hade orange hår och hade det uppsatt i en fläta.
”Welcome,” började den orangehåriga och avbröt sig hastigast och kollade ner i papperna. ”... Miss James.”
”Thank you.” sa jag nervöst.
”Are you having a good time so far?” frågade mannen.
”Yes, a bit nervous though, but I'll get through it.” sa jag och log nervöst mot dom.
”Okay, so what are you going to sing for us today?”
”Ehum... Valerie with Amy Winehouse.” dom höjde gillande på ögonbrynen.
”Start whenever you feel ready.” sa den blonda och rättade till sina glasögon. Jag började sjunga och var tacksam över att jag kom ihåg första raden. Mina ögon sänktes ner till deras papper för att slippa ögon kontakt och jag slöt ögonen för att få in rätt känsla i rösten.
”Thank you.” avbröt den manliga efter cirka fyrtiosekunder och jag stannade tvärt. ”If you give us a second.” Jag nickade och kände mig smått pinsam där jag stod och kollade på när vuxet folk viskade som man gjorde i grundskolan. Det var en rätt så enad skara trots allt och jag försökte hålla mig lugn genom att knipa mig själv i armen att jag inte skulle springa omkring som en yr höna och skrika. I CAN'T TAKE THIS!
”Okay, Miss,” den orangehåriga kollade ännu en gång ner i papperna efter mitt namn. ”James. We really like your unique voice. You really bring something to the table. You're through.” jag stod och kollade på dom som en galning och fattade inte riktigt vad hon sa. ”You are through.” sa hon igen lite tydligare och det var då jag förstått vad hon precis sagt. Jag gömde min mun bakom min hand och kände att jag nu gapade som en sjuk människa.
”Oh, my god. Thank you so much.” andades jag bakom handen.
”You'll do best to be here nine a'clock in the morning tomorrow to go through everything. And be in time.” sa mannen och jag ville bara springa ut där ifrån nu så dom inte skulle ändra sig.
”Okay, thank you!” ropade jag efter mig när jag slängde mig ut och började springa medan jag kände att mina ögon började tåra sig och en tår efter en annan föll ner för min kind. Jag klev över alla i vänt salen för att komma fram till tjejerna som såg olyckliga ut där dom stod och såg på mig när jag grät floder och försökte komma över ett par barn som vägrade flytta på sig. När jag väl kom fram till dom slängde jag mig in i Danis famn och jag kände hennes armar runt om mig.
”Oh, stop crying. It couldn't have been that bad.” sa Eleanor olyckligt.
”You'll be alright.” sa Dani intill mitt öra.
”You'll do better next time. We could always come back next year.” sa Jenny. ”Though this time I'll take a chair with me.”
”Wh-h-at are you t-talking about?” hulkade jag.
”You didn't get through?” tvekade Jenny och slängde med sitt hår.
”I g-got throuuuuugh...” fortsatte jag och jag kände Danis famn stelna till lite.
”So you mean that this is happy tears?” hörde jag hennes röst och jag nickade. Tjejerna började tjuta precis som om dom precis hade vunnit en miljon kronor. Dom hoppade upp och ner och Dani släppte mig och ruskade om mig.
”I thought we would have to kill Zayn now!” utbrast hon. ”Give us a hint next time!” det fick mig att skratta och jag snörvlade lite och torkade mig under ögonen för att se normal ut.
”NOW! My ladies! Time for a girls night.” sa Jenny stolt.
”But we have to get back here at nine.” konstaterade jag.
”Okay, but let's sleep at your place. Then we are closer.” fortsatte hon och jag bet mig i läppen för att få lite tid att tänka.
”That's not such a good idea.” sa jag tveksamt och försökte komma på en bortförklaring.
”You can't posibly have any boxes left.” sa Jenny irriterat.
”No, but dad will sleep because of his night work.” stammade jag fram utan att tänka efter och Jenny nickade och kollade mystiskt på mig.
”Okay, then my and Louis place!” sa Eleanor glatt. ”He's not home so we got the whole place to our selfes.”

+8 Kommentarer till nästa! ;)

WTWC - Kapitel 21

”Soooooo.... How was the date.....?” Eleanor stod och hoppade upp och ner i kön. Vi hade stått där sedan tre i natt och jag lovar att jag aldrig har fått så lite sömn någonsin i hela mitt liv. Veckan i övrigt hade gått snabbt och helt plötsligt var Zayn och Harry borta för att åka till något land långt borta antar jag. Harry hade smsat ett antal gånger och tackade för senaste och ville träffa mig igen men eftersom jag hade så mycket annat att stå i så fick det helt enkelt bli att man hade ständigt annat att tänka på. Trots att jag hade svårt att erkänna för alla att jag faktiskt gillade Harry. Gud vad detta blev komplicerat helt plötsligt!
”It was good.” sa jag och gnuggade mig trött i ögonen. ”Are you sure we just can't skip this?”
”Not a chance, Al!” utbrast Dani. Tjejerna hade blivit igenkända för länge sedan men det blev några autografer här och var men det var ingen större hysteri än om killarna skulle varit här omringade utav tusentals männiksor. ”You are doing this. And besides, Zayn will kill us if we let you go now. Though I'm so longing for a bed right now.” sa hon och kliade sig i sitt lockiga hår.
”I'm glad that the sun came up at least.” sa Eleanor och vi nickade instämmande. Jenny skulle komma senare men sa att hon hade saker att göra innan hon skulle ställa sig i en lång kö. ”So back to your date. What were you doing?”
”Don't everyone knows this already. I mean Harry tells Louis, who tells you,” jag pekade på Eleanor. ”Who tells you,” fortsatte jag och pekade på Dani. ”Who tells Liam and on and on.”
”Well yes but there's always to sides on each story and we want the dirty secrets from yours.” sa Eleanor som inte var känd för att hålla igen på vad hon tyckte. Dani nickade instämmande.
”So you could tell Louis and Liam who...”
”Don't start that again. When you talk to us about this kind of stuff it's a law for girls to keep those things to our selfes. When it comes from the lads it's not a rule.”
”Law?” frågade jag och höjde ögonbrynen.
”It's all in the girble!” utbrast Dani som om de vore uppenbart. Jag började skratta när jag fattat att dom hade satt ihop ordet ”Girl” med ”Bible”.
”Okay, okay,” sa jag till slut. ”It was really fun and I'm going to give him a chance actually.”
”Hellooo!?” utbrast Eleanor. ”The detales!?”
”Oh, he picked me up from school, we took a coffee and ate a snack and I changed from my school uniform which he thought was hot and then he rented a movie theatre so we could watch a movie that he picked.”
”Let me guess...” avbröt Eleanor och tog på sig sina solglasögon. ”Love actually?”
”Correct. And he did that lame jawn and put his arm around me.” sa jag och Dani suckade trött när hon hörde de. ”And I kind of put my head on his shoulder and when the movie was over he let me chose what to do and I thought that we could take a trip to London eye but there were a total chaos of fans outside so we had a picknick inside the theatre instead.”
”And after that you kissed him on the cheek in the car and then almost flew out?” avslutade en röst bakom mig.
”Oh hi Jenny, you found us?”
”Yes, It wasn't that hard.”
”Why did you fly out of the car that fast?” frågade Eleanor besviket.
”Because I'm still not sure what to do in this situation! I'm a newbie on all of this.”
”Aly, Aly, Aly. You've got a lot to learn.” suckade Jenny trött och tog av sig sin tjocktröja och jag kände själv att det började bli alldeles för varmt i denna trängseln och sedan uppe på det solen. Jag kände att kön rörde sig lite framåt och antog att de började släppa in en liten del utav allt folk ni.
”You should have stayed. You're like perfect for each other.” klagade Eleanor som såg lite irriterad ut och jag himlade med ögonen och vände mig mot Jenny.
”Do you got anything to eat? We haven't eaten breakfast yet.” klockan var lite efter åtta och jag var vrålhungrig.
”Of course, stupid. I went by starbucks before I got here.” sa hon och räckte fram en ställning med fyra koppar som jag inte lagt märke till förrän nu och började gräva i väskan och tog fram en påse med varsin fralla.
”You're the master.” sa Dani och började gräva i påsen efter en macka. Jag tog en kopp som jag antog var kaffe i.
”And what do you think you are doing?” började Jenny.
”I'm going to drink this so I could wake up at least.”
”No you're not!” sa hon bryskt och drog ifrån mig koppen och ersatte den med en annan.
”Hey!” klagade jag.
”You are not destroying your voice with coffee. I've googled all morning on what you should and shoudn't do. So that's green tea to warm up your lovly throath and then I think you should stop talking too much so they could rest and ten minutes before you go on you have to warm up.”
”You are kidding me right?” frågade jag irriterat men hon skakade allvarligt på huvudet. Ledet rörde sig ytterligare och jag tog en klunk utav mitt mirakel te.
”Are you going to meet again?” frågade Dani nyfiket.
”Yes, of course we are going to when I'm hanging out with Zayn.” jag fattade vad hon menade och hon gav mig den där spela-inte-dum blicken. ”I don't know. I want to. Though I'm still pretty nervous about all of this.” När jag sa Zayn såg jag en tjejen längre fram reagera och kollade sig omkring. Fans, tänkte jag. Herre Gud dom är över allt.
”Does Zayn know that I kissed Harry on the cheek?” frågade jag Jenny för ett svar och kollade på när ännu en gång vände tjejen på sig.
”Nope. We all have kept quiet about that.” mumlade Jenny med munnen full med macka. Jag kunde inte sätta fingret på vart jag sett tjejen framför oss innan. Mitt inre försökte förtvivlat komma ihåg vad jag hade sett den korta tjejen innan med ljusbrunt hår. Hon hade på sig ett par mörka jeans och en rosa kappa på sig och ett par ballerina skor. Det förvånade mig att inte hon svettades i den där kappan men antog att det fortfarande kanske var lite kyligt trots allt.
”Alison James. It's rude to glare at people like that.” sa Jenny och smällde till mig i bakhuvudet.
”I think I know her.” sa jag och pekade på tjejen. Jenny kollade åt det hållet jag pekade. Jag såg på henne att hon också försökte få henne på plats.
”I recognize her from somewhere.” mumlade hon. Jag fick ett namn upp i huvudet och jag gjorde en gest som visade att jag skulle komma tillbaka om en sekund.
”Excuse me, sorry, excuse me again...” mumlade jag när jag trängde mig förbi allt folk. ”Edona?” sa jag tillsist när jag var framme vid tjejen som var minst tio centimeter kortare än mig. Hon vände sig om och självklart hade jag rätt. Visst var det hon! "Edona Malik?" Vi firade jul tillsammans med familjen Malik året innan jag flyttade och hon var där.
”Yes?” frågade hon och kollade oförstående på mig.
”I don't think you recognize me but I'm friend with your cousin... I'm Alison.”
”Wait, theeee Alison???” sa hon och vände sin uppmärksamhet helt till mig nu.
”I don't know, but I'm really close with your cousin.”
”Oh, my god! Thank GOD that you're back!” utbrast hon och kramade mig.
”Okay,” tvekade jag och kramade henne tillbaka.
”You have no idea how many years I've heard about you when we all came together. Aly here, Aly there, Aly this, Aly that. He tried to find you a couple of years ago but the tracks ended in London with your aunt. For a second I thought he became nuts for sure!” om jag mindes rätt var hon yngre än mig men hon hade det där intrycket som fick henne att låta som en trött morsa när hon pratade. Det fick mig att le lite.
”So are you here alone?” frågade jag och kollade runt om oss.
”No, I'm here with some friends. Are you auditioning? Because I know that you are great at music, according to my annoying cousin.”
”Yes, are you?” hon nickade så att hennes korta hår rufsades till. ”Well, good luck then. And we have to talk some time soon.” hon gav mig sitt telefon nummer och jag gick tillbaka till Jenny, Danielle och Eleanor som såg väldigt fundersamma över vem tjejen var. När jag kom fram så kollade dom nyfiket på mig.
”It's Zayns cousin.” sa jag enkelt och ryckte på axlarna.

+8 Kommentarer till nästa! :)

WTWC - Kapitel 20

”What are we doing here?” frågade jag när jag såg baksidan utav den biografen som jag ständigt gick på med pappa om det fanns något bra som gick. Jag brydde mig inte speciellt att vi va på baksidan men det var hela mystiken som har hållit sig under bilresan hit.
”It's ours for the afternoon.” sa han glatt. Jag kollade oförstående på honom och kollade på jättebyggnaden. ”I rent it.” fortsatte han och klev ur bilen.
”You rented a movie theater!?” nästan skrek jag när jag klev ur bilen och fått mina ben att röra på sig. ”Are you crazy?!”
”No I only rented the salon we are going to watch the movie in.” sa han som om de var uppenbart och förste mig in genom bak dörren.
”A salon!?” fortsatte jag. ”This is insane, Harry. Why don't you just tell me that we are going to the movies and we could go as normal people!?”
”Because then I would get recognized.”
”Stop throwing your money around you.” muttrade jag medan vi hälsade på en kille som visade oss in i en bio salong.
”Let me do this my way.” suckade han och tog min hand och ledde mig till de stolarna i mitten som redan hade varsin fylld dricka och en stor popcornskål i mitten.
”No, I'm not. It makes me uncomfortable. I wouldn't have afford to any of this.” fortsatte jag irriterat. ”It's too much.” jag satte mig ner på en utav stolarna
”I want to do this right. To show you that I would do anything for the one I really like. Why don't you accept it for what it is?” sa han när han satt sig ner bredvid mig. Jag hade ingenting kvar att säga utan jag suckade och log lite mot honom.
”It's just a bit much for me.” sa jag enkelt och han log mot mig när han såg att jag var färdig att diskutera saken. ”So what are we watching?” frågade jag.
”What do you want to watch?” kontrade han och jag försökte svälja det som precis skulle komma ut ur min mun.
”Ehum... Something with comedy. I need to laugh.”
”Hmm... Eh... Okay, I think I know the one. I'll be right back.” sa han och höll upp fingret och sprang ut genom gången och sedan ut genom dörren. Jag satt och tog lite popcorn medan jag väntade och det dröjde inte länge förrän han kom tillbaka med största flinet på läpparna.
”This is one of my favourite movies ever.” När filmen Love Actually satte igång kollade jag på honom.
”Isn't that a sort of christmas movie?” frågade jag och han kollade på mig med road blick.
”It doesn't look like summer in here to me.” jag log åt hans svar och vi återgick i att kolla på introt till filmen. Jag hade sett denna innan och hade tyckt den var rätt rolig i vissa stunder. Dock tror jag Harry knappt kollade på filmen i vissa stunder. För varje gång jag kollade mot honom satt han med den där gröna intensiva blicken.
”You are doing it again.” mumlade jag och han log och vände blicken mot filmen igen men så fort jag kollade mot skärmen kände jag blicken igen. Jag kunde inte riktigt heller koncentrera mig på filmen. Eftersom detta innebar bara att jag var tvungen att ge honom en chans eller inte. Skulle jag göra det? Jag har inte öppnat mig för någon på tio år och helt plötsligt ska jag släppa in denna, näst intill främlingen i mitt liv och berätta allt för honom? Som lägenheten till exempel? Skulle jag verkligen göra det? Alla dessa frågor cirkulerade i mitt huvud under tiden jag kollade på filmen som gick in genom örat och ut genom det andra. Jag försökte stänga ute min inre röst som ville att jag skulle svara på dom frågorna nu. När Harry gjorde den där gamla vanliga låtsas-jäspa-och-lägger-sedan-armen-runt-mina-axlar” försvann alla tankar och det enda jag kunde tänka på va hans arm och tyngden av den. Jag visste inte heller riktigt hur jag skulle reagera men det kom naturligt till mig att jag lutade mitt huvud mot hans axel. Hans parfym doftade helt otroligt och gjorde mig lite yr när jag andades in den. Jag bet mig lite i läppen för att hålla mig till nuet och tänka på varför vi ens var här. Han var en player, Alison. En player som definitivt kommer dumpa mig efter han har tröttnat. Men han är snäll, han skämmer bokstavligt talat bort mig. Nej! ALISON ALEKSANDRA JAMES! Han köper din kärlek.
Då plötsligt ljusnade salen och filmen var över. Jag sträckte lite på mig och gäspade.
”Tired?” frågade han roat och jag kollade på honom medan han rufsade till sitt hår.
”A little.” sa jag och log mot honom. ”Can I deside what we are going to do now?” Han blev förvånad över det jag precis sagt men kunde inte dölja ett leende och jag kunde inte låta bli att le tillbaka när jag såg de där smilgroparna bildas.
”Okay, so what do you want to do?” frågade han.
”I haven't been touring London before so I'd like to see the london eye.” sa jag och log.
”Then we have to.” sa han och log mot mig. När vi var på väg ut genom dörren till salongen höll vi på att krocka med en säkerhetsvakt. ”Oh, sorry, sir.” sa Harry och tog tag i min hand för att gå förbi.
”Mr. Styles. I don't think you should go out there. We have had some safety issues while you have been watching a movie. Some fans figured out that you were here and bought tickets for a movie just so they could visit you.”
”What are you trying to tell me?” frågade Harry och höjde på ögonbrynen.
”That this whole place is surrounded by fans.” svarade säkerhetsvakten kort.
”Maybe another time then.” mumlade jag till Harry som såg ledsen ut över att inte kunna uppfylla min idé. Jag bet mig i läppen ett tag och funderade. ”Maybe we could order some food and eat in the salon and just talk? Like a picknick. While we're waiting this crazyness to pass.” sa jag och log åt min geniala idé. Harry drog upp sina byxor lite och log mot mig.
”Could you pick something up for us?” frågade Harry säkerhetsvakten.
”I could send somebody, yes.”

Vi satt resten utav kvällen på salongs golvet och hade hur mysigt som helst och jag tror jag aldrig har skrattat så mycket. Vi fick beskedet från en utav vakterna att det var säkert att ta sig ut där ifrån och då var det alldeles för sent för att gå någon annanstans än hem. Han körde upp till trottoaren där jag hade bett honom att köra förra gången.
”I had a great time.” Sa jag och log mot honom.
”I did too.” sa han och log tillbaka men fick sedan en rynka mellan ögonen och såg att något oroade honom. ”We are going away tomorrow so I guess I have to say good luck and I hope I'll see you when we are coming back.”
”Thanks.” sa jag och retades lite med honom och lät honom vara lite orolig för jag visste vad han väntade. Jag öppnade dörren till bilen och kände den kvava city luften komma in i bilen. ”Oh, right.” började jag och log. ”You are a pretty nice guy after all.” hans ansikte släppte det oroliga uttrycket. Jag log ett snett leende mot honom och han log tillbaka. ”Goodnight, Harry.” sa jag och lutade mig mot honom och pussade honom lätt på kinden.

+8 Kommentarer till nästa :)

Q & A

Jo, det kan jag. Tanken bakom det engelska var att han inte borde kunna tänka på svenska överhuvudtaget ;) men ska se vad jag kan göra inför nästa zayns perspektiv. Om alla är okej med att jag bytar språket på Zayns delar till Svenska så ändrar jag självklart! :)

WTWC - Kapitel 19

På tisdag morgonen gick allt fel! Min väckarklocka ringde inte och därför missade jag frukosten och klädde fortfarande på mig min skoluniform när jag haltade mig fram till tunnelbanan. Mitt hår fick sitta i en lätt hästsvans och jag han sätta på minimalt smink innan jag sprang utanför dörren. Mitt tåg hade redan avgått och nästa gick en kvart senare. Helt klart min sämsta morgon någonsin. När jag kom till min lektion hade jag med mig helt fel böcker och det gjorde inte saken bättre med att varenda person i hela klassrummet kommenterade av att jag var seg och inte ens borde fått komma in mitt i lektionen. Hela skolan osade utav svett och dåliga böcker utav värmen som låg på utanför och ventilationen var inte den bästa. Man kunde koka ägg på mitt humör när skolan ringde ut och jag såg den silvriga Audin längre ner på gatan som helst inte hade velat se så här nära inpå skolan. Harry hade redan erbjudit sig att köra och hämta mig på skolan och jag hade protesterat. Självklart lyssna han inte denna gången heller.
”I told you not to.” muttrade jag surt när jag kom in i bilen.
”You gave me this afternoon. I don't want any time go to waste.” sa han glatt och jag blev irriterad bara att se honom glad. Jag bet ihop mina käkar så jag inte skulle säga något dumt. ”Someone is in a mood.” sa han och började köra ner för gatan.
”I had the worst day of my life.” sa jag och lutade mig bakåt och kollade ut genom fönstret för att lugna ner mig.
”Then I'm going to make it better...” började han och kollade sedan på mig och synade mig från topp till tå ovanför solglasögonen. ”You look really hot in that uniform...” fortsatte han och log medan jag gav honom en arg blick för jag visste inte riktigt om han menade snygg eller om jag faktiskt såg varm ut. ”BUT I hope you got some clothes to change with?” Jag reste väskan som svar. Det var riktigt tur jag hade slängt ner ombyte igår innan jag gick och lade mig så jag inte glömt det i morse. Jag kollade på honom ett tag medan han fokuserade på vägen. Han hade på sig ett par byxor som såg ut som badbrallor och sedan bara en vanlig svart t-shirt upp till. Solglasögonen var de samma som han hade under helgen och även dom jag hade lånat.
”So where are we going first?” frågade jag och försökte le lite mot honom.
”Well, you need to change and I kind of figure that you are hungry because school food is like eating grass. So what about taking something to eat?” Just då började min mage kurra och jag drog åt mig min kavaj som jag hade på mig och drog den om mig för att dämpa ljudet men Harry hade redan hört och log. ”I think we have a winner.”

När vi hade kommit fram till ett kaffee som var lite i den avlägsna delen av London.
”This is my personal favorite.” förklarade han när han öppnade dörren in till ett utav dom mysigaste ställena jag varit på någonsin. Han höll upp dörren för mig och vi gick fram till disken för att beställa.
”I'll take one of those wraps and a coup of coffee, please.” sa jag till tjejen som hade ögonen på Harry. Jag började leta i väskan efter plånboken när han la en hand på min axel.
”I'll take care of that.”
”You don't have to.” sa jag envist och blängde på honom.
”You gave me today, then let me do this right!” protesterade han och jag höjde upp armarna för att visa att jag hade gett mig. ”And I'll only take a cup of tea please.”
”You're not going to eat?” frågade jag förvånat.
”I took a bite on my way out.” förklarade han. ”Now go and change and I find a place to sit.” inte för att det var så många platser att välja på utan det fanns fem bord utplacerade och fyra bås och mer än hälften utav dom var upptagna med folk som inte riktigt brydde sig. Jag tog mig in på den lilla toaletten och började genast byta om till ett par shorts och en grå tröja med ett tryck där det stod: Do you dare to make a fashionstatement? med vita bokstäver. Jag hade köpt den i Sverige innan vi flyttade och drog på mig mina låga Converse och gjorde om tofsen till en bulle på huvudet för att slippa det klibbiga bak i nacken. När jag var redo så var jag inte alls den där skoltjejen som jag var för tio minuter sedan. Jag gick ut från toaletten med väskan i handen och hittade Harry i ett utav båsen med sin telefon uppe. Fikat stod serverad på bordet. När jag gled in i soffan mitt emot kollade han förvånat upp och jag log mot honom.
”Feeling better?” frågade han och log. Han stoppade ner sin mobil i fickan.
”A little. But now I'm a bit scared that I didn't think this through.” sa jag tveksamt. ”What do you have planed for us this afternoon?”
”Well. I wanted to make the best of it and prove to you that I'm a good guy so I've some secret cards to play.” jag nickade medan jag högg in på min wrapp som såg så inbjudande ut.
”Gee! This was seriously the highlight of this day.” stönade jag lättat och han skrattade åt min reaktion. ”Do you have to get undercover today?” frågade jag medan jag fortsatte mumsa i mig wrappen.
”I don't think so.” sa han och kollade på hon som stod bakom disken kom nu fram till oss.
”Would you mind taking a picture with me?” frågade hon osäkert och Harry kollade oroligt mot mig för att se om det var något som gav honom minus. Det enda minuset han skulle få för det var om han inte gjorde det för hon frågade så snällt.
”I can take the picture if you'd like.” erbjöd jag mig och torkade av mina händer på servetten. Tjejen tackade lätt och poserade med Harry medan jag fotade. Hon skuttade lätt iväg igen efter åt och Harry skakade rätt sitt hår och log skyldigt mot mig.
”Sorry about that.”
”No, it's okay I guess. A bit weird though.” sa jag och tog en klunk kaffe. ”And this was needed.” det fick honom att skratta och jag log tillbaka för hans mörka skratt lät så roligt.
”I dare to make a fashionstatement.” sa han sedan och nickade ner på min tröja.
”And what would that be?” frågade jag medan jag fortsatte sörpla i mitt kaffe.
”That I like that shirt.” sa han och log mot mig.
”You don't have to do this you know?” sa jag trött och rättade till en envis slinga som inte hade velat stanna i bullen jag gjort. Tillsist blev jag så trött på den så jag släppte ut håret och kände mig ett tag som ett levande fågelbo. Jag rufsade till håret och försökte få det rätt medan jag väntade på svar.
”No, but I want to.” sa han och jag stannade upp i all hast att få rätt på håret. Han sträckte fram sin hand och rättade till en slinga av hår som hamnat fel och strök det bakom mitt öra och höll sedan kvar handen på min kind. ”I really really want to.” mumlade han och kollade mig in i ögonen. Självklart var det jag som bröt först och kollade generat ner i mitt knä.
”Why are you doing that?” frågade han oförstående. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade.
”Because I'm afraid of getting hurt.”

+8 Kommentarer till nästa! ;D

WTWC - Kapitel 18

”Zayn! I promise you that nothing happened!” Harry said with a tired voice. ”You could call Aly and she would confirm.”
”I wouldn't do that because she would lie and tell me no.” I muttered. We were in vocal rehearsal and just took a break when Niall accidentally told me about Alys little adventure at Harrys yesterday.
“She wouldn't lie if she told you no. Because nothing happened! She totally blew me off!” I watched Harry closely and I saw that he had a hard time admitting it to himself that Aly didn't want him.
“Okay, I believe you. But I told you to stay away from her. Right?” I turned to Niall for support and he was laying down in the couch and ate a sandwich. He only nodded.
“Yes, but you wouldn't be to hard on me.” Harry muttered. “You are just as bad as me. Do I have to remind you of Jenny?”
“No you don't and I have taken care of my actions as fast as I came home yesterday.” I said stiffly.
“What happened?” Louis turned his attention from his phone to me now.
“Well, it's all good between Perrie and I. We have talked and are officially over. She wouldn't forgive me for my actions but she's not angry.”
“Cool girl.” Liam said quietly and I watched him sink down in the couch and closed his eyes. I sat on the floor and tried to focus about what the main thing about this discussion was.
“I promised Aly I would take it easy on you so you are getting away with it this time. But I promise you that if you are doing anything to hurt her or make her go away in any kind. I will kill you.” I simply said.
“Of course. But now that we are talking about this.” Harry flipped his hair and I made a dark gaze towards him.
“What?” I said angrily.
“Well, I have to prove that I'm a good lad to Al. And she gave me a chance...” I sat quietly and was waiting for him to go continue. “She told me to meet her up tomorrow afternoon.” I wish I had some kind of weapon to throw at him right now. “I don't know what we are going to do.”
“Okay, and Aly would tell me the exact same story if I called her?”
“Yes.” I watched him closely while I dialed Alys number and put the phone against my ear.
“Zayn. I was wondering when I was going to hear from you.” I heard on her voice that she was really tired.
“Okay, so tell me all about it.” I grabbed a pillow that Liam threw at me before and lied down on the floor.
“Well, there's nothing much to tell you, actually.” I heard that she was struggling.
“Are you at work?”
“Yep, but wait a second. I have to get some where calm. It have been a really weird day. Some of the girls in my class actually talked to me.”
“That's great.” I felt that I sounded over enthusiastic and the lads was giving me weird looks.
“Not really. They asked me about you guys.”
“You didn't tell them, did you?” I felt the panic grabbed me.
“No, of course not, stupid!”
“Stop calling me that.” I muttered and I heard she sighed.
“Okay, now I'm alone. Well, we didn't kiss if that's what you wondering. I ruined the moment by watching at the clock.” I couldn't control myself and started to laugh. It's only Aly that would worry about the time in that moment. “Stop laughing. I guess everyone is in the room you're in so stop making this the most embarrassing phone conversation in the history.”
“Okay, sorry.” I said and tried to swallow the last laugh and watched on the guys who now was watching me while they tried to talk to each other at the same time.
“Well, that's everything. But we agreed on hanging out tomorrow because he wants me to believe that he's not a bad ass womanizer.”
“You told him that?” I was surprised and tried to keep a laughing attack down.
“Yes.” she sounded really tired now.
“Does you dad know?”
“Yes, he knows who Harry is if that's what you mean. Are you done trying to questioning me, dad?”
“Maybe.” I shrugged when I heard the last word. “Do you like him?” Now the guys couldn't concentrate on their own conversation and didn't even tried to hide their curiosity about the answer. It got very quiet. “Hello?” I said and then I heard her breath.
“I don't know... I like to hang out with him. He makes me laugh and he's really kind to me. I think the answer is maybe.” she said at last.
“Okay? Is that it? Nothing about making the biggest mistake in my entire life or anything like that?” she was surprised.
“I promised you, remember?”
“Good, but I've gotta go. My break is over.”
“Okay, love you.”
“Love you too.” she said and then hung up. I put my phone down and I felt like a piece of meat in a lion cage when everyone started to ask about what she said and was starting to make fun of Harry at the same time.
“Did she have a hard time denying her feelings for prince charming?” started Louis.
“I don't kiss and tell, boys.” I teased.
“Oh, right. You only kiss.” Niall almost screamed and it was the start of a really long wrestling match.

+8 Kommentarer till nästaaa ;D

WTWC - Kapitel 17


Jag kom innanför dörren fem minuter senare och fick en riktig verklighetschock när jag såg vart jag bor. Allt var som vanligt igen och lägenheten luktade unket fortfarande som vanligt.
”Aly?” hörde jag pappa från köket.
”Vem annars?” frågade jag trött och slängde av mig skorna, jackan och väskan i hallen och kom in i köket. Han satt och läste en tidning och hade sina glasögon högt upp på näsan. ”Har du ätit?” frågade jag och såg pizza kartongerna i ugnen.
”Nix. Jag väntade på dig.” sa han och fällde ihop tidningen och ställde sig upp och kramade om mig. ”Välkommen hem.” jag kramade honom hårt tillbaka och började sedan duka fram och tända lite ljus. ”Så hur har det varit? Berätta allt.” började pappa när han tog fram kartongerna och började dela upp en pizza bit.
”Det har varit både bra och dåligt. Typ bittersweet. Alla vet nu att mamma dog.” började jag och tog tacksamt emot tallriken med pizza och började plocka bort ananasen. ”Och så tror jag Zayn och Jenny håller på att få ihop det igen.” fortsatte jag.
”Jasså. Det var mycket som hänt under en helg. Och den pojken du var hemma hos nu idag då?” frågade han nyfiket medan han tog en bit utav pizzan. Vi har alltid haft en öppen konversation och det var alltid skönt att höra hans sida utav det hela. Man kan väll säga att genom tio år utav att dela en hemlighet har verkligen dragit ihop oss på ett helt nytt sätt.
”Bara kompisar.” förklarade jag kort med munnen full utav pizza och tog en klunk utav vattnet i mitt glas. Han nickade långsamt och jag kände på mig vart denna konversationen vart på väg. ”Jag är oskuld på alla sätt och vis pappa, fortfarande.” konstaterade jag pinsamt nog.
”Jaja, jag vill bara att du är försiktig. Jag vet hur dom kan vara. Jag har själv varit där.” sa han och log mot mig.


På morgonen tog jag mig till skolan som vanligt och gick från lektion till lektion helt osynlig som vanligt. Inget hade förändrats och förutom att jag kände att jag inte längre passade in i den rollen som jag hade gett mig själv. När jag satte mig vid ett bord i matsalen tillsammans med ett par tjejer som inte brydde sig om att jag satt där började dom prata om killarna jag hade spenderat en hel helg med.
”They are going to preform this friday in London. Are you guys going?” frågade den svart håriga tjejen med glasögon som hade breda svarta bågar.
”Well, of course. I have wanted to see them for so long now. And finally my dad gave me some tickets.” svarade en utav blondinerna.
”I want to meet them! And see Harrys brown eyes in real life.” sa den andra blondinen.
”Green.” sa jag högt utan att tänka mig för och dom stirrade förvånat mot mig precis som dom just sett ett spöke. Jag knep ihop mina läppar och försökte se ursäktande ut för att ha tjuvlyssnat på deras konversation. ”They are really green.” mumlade jag tyst och kollade ner på min tallrik och la ifrån mig min gaffel. Jag förväntade mig inget svar utan bestämde mig för att dricka upp det sista utav mitt vatten innan jag skulle gå ifrån.
”Have you seen them?” jag fattade inte först att frågan var till mig men när jag såg att den svart håriga kollade mot mig och inväntade svar.
”Huh?” var allt jag fick fram.
”Have you seen them in real life?” frågade hon nu.
”Ehum... No, only on picture.” ljög jag och försökte dölja mitt leende över att de var ännu bättre i verkligheten än på en dålig bild.
”I'm Laura, and this is Kelly and Hanna.” hon pekade på blondinerna och jag hade redan blandat ihop vem som var vem efter några sekunder.
”I'm Alison.” sa jag och satte mig ner igen.
”We know.” jag höjde på ögonbrynen och sänkte dom lika snabbt igen. ”You're from Bradford huh?”
”Yes,” sa jag långsamt. ”How did you know?”
”I can hear a bit different accent in some words.” fortsatte Laura och rättade till sitt hår.
”Bradford? Do you know Zayn Malik?” frågade Kelly eller Hanna.
”It's not that small town.” försökte jag ljuga mig till. ”So not really.” dom nickade sakta och jag var glad över att det verkade som ingen av dom hade varit där.
”Anyway, will you be going on friday? You could come with if you'd like.” fortsatte hon.
”I don't think I'll be able to make it. I'm working so maybe another time.” sa jag och log osäkert mot henne.
”Too bad. It only gets more fun with more people.” sa Kelly eller Hanna.
”Kell, what about asking the rest of the class?” frågade Laura dom fortsatte prata utan att blanda in mig så jag reste mig.
”Hey, Alison!” ropade Kelly. ”We'll see you around, okay?” jag nickade bara och började gå mot utgången och undrade vad som nyss hade hänt. Jag kan ju inte riktigt säga att det är något negativt att jag faktiskt fått kontakt med folk som inte ingick i mitt förflutna över huvudtaget. Man kan väll säga att jag mådde bra.


Jag mådde ännu bättre när jag kom in på Hollister för att byta om och göra mig redo för mitt arbetspass. Jag granskade mig i spegeln ett tag och såg att kurvorna var fortfarande det samma på kroppen och var faktiskt nöjd med hur jag såg ut idag för en gångs skull. Jag tog en sväng inom toaletten innan jag skulle ta mig ut och börja jobba. När jag kom ut från badrummet stötte jag på Eleanor som precis kommit i all hast.
”Hi, Al.” sa hon glatt medan hon låste in sina saker i skåpet. ”What's up?”
”Nothing much. It have just been a really weird sort of day.” sa jag och log tillbaka medan jag satte upp mitt hår i en tofs. ”What about you?”
”Well, I've been really busy with all the things from school. Did you get home safe last night?”
”It was afternoon, and yes I did.” sa jag automatiskt.
”Still a bad lier I see.” sa hon och log. ”The words fly fast in our group. Harry told Louis and then Louis told me so I think everybody knows everything already.” hon såg att jag blev stel. ”Don't worry. But I have one question. Why didn't you kiss Harry? I mean, you like him right?”
”Because everyone have told me that he's a player. Of course I won't kiss him then! And I don't know if I like him.” sa jag och blev tyst. ”Besides, I didn't want to have my first kiss on a...” jag fick inte avsluta meningen.
”You NEVER...!?” utbrast hon. ”You are beautiful in every way, Al. That's why Zayn is so madly protective of you. You're a really hot girl.” sa hon och började skratta. ”That sounded so weird!” det fick mig också att skratta men blev sedan allvarlig igen.
”Please,” kved jag. ”Please, don't tell... anyone! Not Louis, not Dani and definitly not Zayn!”
”I promise. It's a girls business.” sa hon strängt.
”Oh,” sa jag generat. ”And I hope Harry avoids Zayn.” muttrade jag och kollade nervöst på henne. Hon satte upp sitt långa hår i en tofs också och la sin ena arm om mina axlar.
”Don't worry. I think they are doing just fine.” sa hon och ledde mig ut ur omklädningsrummet.


Förlåt för drygt kapitel. Käns som om jag har bjudit på allt för bra kapitel den senaste tiden och som ni inser går det inte att hoppa från en händelse till en annan. Då skulle berättelsen bli väldigt kort ;) Men jag hoppas ni gillar den ändå :)

+7 kommentarer till nästa del! :D

WTWC - Kapitel 16


”So what do you think about Zayn and Jenny?” frågade han medan han höll på att hälla upp det varma vattnet. Han hade satt igång lite bakgrundsmusik på radion som stod och spelade i vardagsrummet. ”It must be...sort of weird for you.” han satte sig ner vid bordet och jag kollade ut genom det stora fönstret för att tänka ett tag.
”Weird is not enough. It's... I have no idea what to call it actually.” sa jag medan jag tog och rörde om lite i koppen. ”It's... Not what I expected. I mean, they have been together before but not while the other was in a good relationship.” jag slöt mina händer runt te koppen och kollade på honom och såg att han redan kollade på mig. Han hade den där blicken som gjorde mig illa till mods. ”Why are you always doing that with your eyes?” frågade jag generat och kollade ner.
”What?” frågade han så oskyldigt han kunde.
”You're doing that look that probably make every girl in the whole wide world throw them selfes at you.” konstaterade jag och det fick honom att skratta.
”I do not!” utbrast han efter tag.
”Yes you do...” muttrade jag och han började sippa lätt på sin kopp. Han satte ner koppen igen och gav mig exakt samma blick igen. ”Stop.” sa jag och tog mina händer för ögonen och det fick honom att skratta ännu mer.
”Okay, so am I that horrible?” frågade han sedan efter han lugnat sig.
”I don't know yet and that's why it would be horrible if I would be one of those girls.” muttrade jag och sänkte sakta händerna.
”Zayn's got to you, huh?”
”Don't get Zayn in to this. I know he's a bit overprotective but I think he's just scared to lose me again.”
”I think we all are. We all got really freaked out when you went out that door the other day. It felt like you dissapeared.”
”I did.”
”Well, I didn't like it.” jag blev så förvånad över att han var så ärlig.
”You. Didn't?” frågade jag lite obekvämt och vred på mig i trästolen. Det blev tyst ett tag och man kunde höra radion byta låt.
”Ehum... No.” jag kollade upp på honom och jag log lite snett och drog över mitt hår på ena sidan så det låg på axeln. Jag drog luggen bakom örat och tog en klunk utav teet. ”Do you've any siblings?” frågade han och jag blev förvånad över frågan.
”Does Zayn count?” frågade jag hoppfullt och han skakade på huvudet. ”Then no.” sa jag. ”You?”
”An older sister, Gemma.” jag nickade långsamt.
”How come you signed up for X factor?” frågade jag efter ett tag. ”You just don't seem to be that typical boyband material.”
”We actually got put together by judges. You haven't seen our auditions?” frågade han förvånat. Jag skakade på huvudet. ”Then you have something to watch on youtube.” konstaterade han och gav mig den där blicken igen vilket fick mig att börja skratta igen.
”Stop doing that.” fick jag fram efter ett tag. ”Would you be my tour guide in this amazing house?” frågade jag efter en stunds tystnad när han hade gjort sig sjäv pittögd.
”Of course, miss.” sa han med högtidlig röst och dukade ifrån och började sedan guida mig runt. Det var nog det största huset jag varit inne i faktiskt. Huset hade två plan och minst tre balkonger två stora sovrum, två vardagsrum, ett arbetsrum och ett hobby rum. När vi kom in i hobby rummet stod ett biljardbord.
”You want to play?” frågade han när han såg min blick.
”I don't know how to play.” sa jag lite generat. Jag hade skjutit innan men hade aldrig fattat reglerna och vilka bollar man borde skjuta ner och vilka man inte skulle röra.
”No problem. That we'll fix.” sa han och gick in i rummet för att öppna upp ett fönster på grund utav den kvava luften. Han tog fram två pinnar ur ett skåp och även bollarna. ”Okay, you break.”
”Do what?” frågade jag då jag höll krampaktigt i pinnen som Harry gett mig. Han gjorde en gest att jag skulle komma mot honom.
”Okay, I guess you know how to hold the stick so...” han gjorde ännu en gest som visade att jag skulle ställa mig tillrätta. Jag gjorde som han sa och jag kände att hans ena hand tog tag om min hand som jag höll längst bak på pinnen och sedan böjde han sig och tog tag i min andra hand och jag kände hans muskulösa kropp tryckas mot min. ”Okay, and then you are focusing on the white ball.” sa han lågt in till mitt öra. Jag kände att han också koncentrerade sig och började röra pinnen och tog fart. Pinnen träffade bollen som krockade med resten utav bollarna som spred ut sig. ”Look, you got it.” sa han och släppte sedan taget för att börja spela. Det blev många skratt över att jag råkade missa bollen mist tusen gånger innan jag faktiskt fick in en träff över huvudtaget. Harry var väldigt tålmodig och hjälpte mig flera gånger. Jag fattade redan från början att Harry skulle vinna detta. Han var riktigt duktig och det förvånade mig inte om han hade spenderat hela sitt liv i detta rummet om han kunde. Jag började skratta igen när han sprang runt i rummet i ren seger glädje och jag klappade och erkände att jag faktiskt hade förlorat.
”You were good though.” konstaterade han flåsandes efter han inte orkade springa runt i cirklar längre.
”Thank you.” sa jag och log mot honom. Han närmade sig och kollade mig in i ögonen där jag satt på bordet och kände mig besegrad. Jag kände ett litet pirr i magen när det bara var en halvmeter mellan oss. Jag visste vart han var på väg och jag kände att jag ville inte ha min första kyss någonsin på ett biljardbord hos en kille jag just lärde känna. Jag kollade över hans axel på klockan och märkte att den redan var åtta och jag drog mig bort och förstörde stunden. ”Is that the time!?” frågade jag utan att invänta svar för det var nog den dummaste frågan jag ställt någonsin. ”I really have to go.” sa jag stelt och hoppade ner för bordet och bort från det som just skulle hänt. Harry försökte återhämta sig lite och skakade rätt sitt hår igen.
”I'll drive you.” sa han kort.
”Are you sure? I could take a cab you know.”
”No, I drove you here. I could at least drive you home.” sa han och vi kom ut i hallen och jag tog på mig min jacka som jag hade slängt i bagen tidigare. Harry tog min väska och slängde in den i baksätet på bilen. Jag gav honom en adress som var ett kvarter ifrån där jag bodde. Efter att ha sett hur han bodde tänkte jag definitivt inte visa mitt graciösa hem. Inte en chans! När vi hade anlänt till lägenhetshuset som jag hade beskrivit som mitt hem blev det tyst ett tag.
”I had a great time.” sa jag och log mot honom. ”I really needed this weekend.”
”I'm glad that you had a good time.” sa han och log tillbaka. Jag nickade långsamt och öppnade dörren.
”I guess I'll see you around.” sa jag och tog sats för att ta mig ut ur den låga bilen men han drog mig tillbaka in.
”The thing that happened before. I want you to know that I'm not a bad person. I would never hurt you if that's what you are afraid for.”
”It's hard to trust you when so many people around you tells me the opposite.” sa jag.
”But I'm not. I want to prove that to you.”
”Why?” frågade jag olyckligt och ville bara hoppa ur denna bilen just nu.
”Because, when I saw you for the first time I had that feeling 'oh, shit not her'. I really really like you. And I knew that the first time you layed your wonderful green eyes on me.” jag kollade generat ner och försökte låtsas som ingenting. ”I want to see you again before we are going away again.” sa han lågt och jag såg att han hade blivit röd i ansiktet.
”Okay,” sa jag och försökte komma på en lösning. ”I'm free on tuesday afternoon. You got my attension then to convince me that you're not a bad ass womanaizer that everybody tells me you are.” jag såg att han log åt mitt ordval.
”Deal.” sa han och log glatt mot mig. ”See you on tuesday then.”
Jag hoppade ur bilen och började gå mot ingången för att det skulle se ut som om jag bodde där. När bilen hade försvunnit runt hörnet gick jag ut på trottoaren och började traska hem.

+7 Kommentarer till nästa del ;)

WTWC - Kapitel 15

”No. No. NO!” utbrast jag. ”Not a chance!”
”Someone is a chicken...” halvt sjöng Zayn och log mot mig. Han visste att jag inte kunde stå emot en utmaning. Jag bet mig i läppen och alla satt och stirrade på mig. ”Keep it up, guys. I think your eyes makes her uncomfortable, right Aly?” nu retades han bara för han visste att han hade vunnit.
”Fine.” pressade jag fram och fick det att låta som om jag var åtta år igen. Jag kunde ju alltid lova något och sedan låta bli att gå dit. Det skulle ju inte va så att dom kunde stå i kön med mig utan att bli igenkända. ”Fine.” upprepade jag lite lugnare nu och log mot.
”Pinkyswear that you will go.” Harry ställde sig upp och gjorde som jag hade gjort på stranden. Jag spände käkarna och skrattade nervöst till.
”She's lying.” suckade Jen trött. ”She always does like that and her eyes are not focusing on any of us. She's definitly lying.” jag stönade trött till och visste att dom hade förstått att jag skulle låta bli att gå.
”She know you guys can't take her. So we'll go. Together.” sa Dani som blev väldigt upprymd utav sin egna idé. ”It'll be a girls day.” konstaterade hon glatt där hon satt i Liams knä och hade hans armar om sig. Jag knep ihop mina läppar och förbannade mig själv för att vara så genomsynlig!
”Good. Then it's decided!” utbrast Zayn.
”Please, no...” kved jag. ”I can't.”
”Because I just... can't.” jag kollade på var och en utav dom för att inte begå samma misstag som innan och undvika dom. Jag fastnade vid ett par blå ögon som kollade uppmuntrande mot mig. ”When's the audition?” suckade jag trött.

På morgonen började vi packa för att ta oss hem och kom hem till London sent på eftermiddagen. Jag fick allas mobilnummer och lovade att höra av mig under veckan för att om två veckor var det dags för auditionen från helvettet. Jag började gå längs trottoaren in mot centrum. Harrys bil körde upp bredvid mig.
”You want a ride?” frågade han artigt.
”It's okay.” sa jag och märkte att han stannade.
”Jump in. I'm going this way anyway.” Jag hoppade in i framsätet och han kollade på mig. ”Ehm... So where are we going?” Jag gav honom en frågande blick för det märktes på honom att han inte ville ta mig till det stället jag hade tänkt. ”What would you say about having some tea and get to know each other?” jag fortsatte kolla på honom medan han gjorde en högersväng.
”Ehum... I think my dad is waiting for me.” jag såg att han blev lite besviken. ”I...” började jag igen ”I may have to call him first.” Harry lös upp och frågade om jag behövde hans mobil men jag skakade på huvudet. Dom hade redan sett skit mobilen jag bar runt på så jag tryckte in så att jag ringde pappa. Några signaler gick fram innan han tog upp luren.
”Hej, gumman.”
”Hej. Alltså är det okej om jag kommer hem senare ikväll? Zayns kompis vill fika innan vi drar hem.”
”Är det en pojke?” frågade pappa och skrattade lätt. Jag kollade skräckslaget på Harry som om han hade hört och jag blev genast generad och Harry kollade roat på mig.
”Ja.” viskade jag.
”Okej. Nå, jag kommer inte hem förrän senare i vilket fall som helst så ha du så kul. Jag är stolt över dig att du tog denna helgen och gjorde något roligt utav den. Men inte för sent bara, du måste till skolan i morgon.”
”Ja, lovar.”
”Blir pizza bra ikväll?”
”Yes.” sa jag och kollade medan jag såg att vi var på väg norrut. ”Puss hej.” jag la på och tryckte ner mobilen i väskan. ”So where are we going?” frågade jag och såg att Harry fortfarande log.
”To my place. It's a bit hard to be unknown in the city and we don't want to have the paparazzi after us.” jag nickade och försökte förstå. Efter tio minuter parkerade han utanför en svart port till ett stort vill hus.
”You live here?” frågade jag förvånat och kollade på den vita byggnaden. ”I guess I shouldn't be surpriced because you got this car. But...” Jag klev ur bilen och Harry gick in genom porten och låste sedan upp ytterdörren.
”Welcome.” sa han enkelt och visade in mig i en rätt stökig men öppen hall. ”Sorry about the mess but I was in a bit of a hurry when I packed all my stuff.” förklarade han och slängde sin väska på golvet. Jag satte ner min bag och gick längre in och såg att det var faktiskt riktigt stort. ”The kitchen is this way.” sa han och pekade längre in i huset och jag gick lydigt efter honom. Att vara ensam med honom fick mig att bli väldigt nervös men samtidigt spännande och jag blev bara rädd utav att se allt som fanns i detta huset. Jag hade aldrig sett en så stor teve som hängde i vardagsrummet som vi gick förbi innan vi kom in i köket som var stort och rymligt. Det var absolut inte som hemma i lägenheten.
”Wow,” var det enda jag fick fram när han frågade mig om vad jag tyckte. ”This is amazing.” han skrattade bara och böjde sig ner i ett utav skåpen så hans kalsonger syntes tydligare än vanligt. ”Why don't you just pull up your pants for once.” sa jag och ångrade mig genast efter jag sagt meningen.
”You don't like it.” retades han men drog upp byxorna när han reste sig. Jag blev genast generad och kollade bort när han såg på mig. ”So this have been a pretty hard weekend for you.” han försökte få igång ett samtal som jag inte riktigt ville gå in på men jag lät honom. ”You are pretty amazing. I would have fled the house if I were you... Like Zayn.”
”Why does everyone keep telling me that?” frågade jag förtvivlat. ”I'm nothing amazing and I am nothing like you.” han visade mig till matbordet som stod längre bort efter han satt vattnet på spisen.
”I know you're not like us.” förklarade han. ”And maybe that's a good thing.” han skakade på huvudet så håret skulle falla rätt.

Förlåt för så seg uppdatering men jag har haft jätte svårt med att skriva detta kapitlet utav ingen anledning! Så ni får ursäkta om den inte är den bästa ;)


+6 Kommentarer till nästa :)

WTWC - Kapitel 14

Vi lät Zayn sova ruset av sig när vi kom hem och Louis och Harry började laga mat medan resten utav oss städade upp lite i huset och dukade. Liam kom tillbaka med en brunett tjej vid hans sida och vi alla stod tysta och kollade på dom.
”Finally!” hörde man från köket och Eleanor gick fram för att krama om tjejen.
”I've missed you!” utbrast Eleanor som även bröt tystnaden och Liam log stolt och viskade något i hennes öra. ”Dani, you have to meet Jenny and Alison. Jen, Aly, this is Danielle.” jag skakade hand med tjejen som verkade fortfarande lite obekväm med att krascha våran helg.
”It's really nice you meet you.” sa jag och log.
”You're Zayns friends right?” hennes ljusa klinga passade verkligen henne och jag nickade. Man såg att hon var osäker men hon var helt underbar när hon började känna sig lite mer bekväm. Vi fortsatte att städa och jag hamnade i rummet med pianot utan att ens tänka på det.
”Hi.” hörde jag bakom mig medan jag stod och tänkte på vad som egentligen hänt innan. Jag svängde runt och Niall gick och satte sig i soffan. ”Harry told me.” konstaterade han när han såg mitt ansiktsuttryck. ”It have been a crazy day for you, huh?” jag log mot honom.
”You could say that. Is it always this crazy or is it because of me?”
”Don't get ahead of yourself.” jag skrattade och satte mig i fåtöljen bredvid honom. ”It's always something going on when we are having some freetime. Romance, bromance, fights. You'll never get bored when you're with us.” sa han och rufsade till sitt blonda hår. ”I haven't taken a shower today and all this salt from the water is driving me nuts.” förklarade han.
”Oh, so that's where the smell comes from.” retades jag och han skrattade.
”Probably.” han kollade på mig med hans intensiva blå ögon. ”Do you like playing?” frågade han efter ett tag och nickade mot pianot.
”It's always a place where I can be free.” konstaterade jag. ”My dad told me that I had to start live again.” jag tog upp mina ben och slog armarna om dom. ”If this is living then I don't want to.”
”You can't say that. You have friends that supports you. You have to live to learn.”
”Well, that's easy for you to say. Don't misunderstand me! I like you because you are humble. But what if I don't have anything to live for? I mean, I can't play because I'm going nuts as fast as I try to play one little song. I'm the creepy girl who beats down her best friend when I don't get his attension.”
”You're amazing. Just the way you are, and you are dealing with all this emotions that no one understands. Not even I do. But I can help you with one thing.” han nickade mot pianot och ställde sig upp och sträckte ut sin hand. ”Will you join me?” jag tvekade och han såg det. Han tog tag i min hand och drog mig upp ur fåtöljen. ”Of course you are, Al.” suckade han och drog mig till pianot och försvann ett tag men kom sedan snabbt tillbaka med sin gitarr. Han satte sig ner på pallen bredvid mig och jag hade lite svårt att andas. ”So what kind of songs do you know?” frågade han och jag kollade mot honom.
”I was eight last time. The only thing I can is king louis song or beethoven.” sa jag och skrattade till.
”But you played Skinny Love for Harry?”
”Because I've heard the song so many times that I knew the acords and the tempo.”
”You are kidding me right? You can hear that stuff? Some people... Like I... Have to use papers.” han skrattade till och började tänka. ”Okay, so let's play a cherfull song so you won't be reminded of bad things.” han log uppmuntrande mot mig och jag satte upp håret i en knut och kollade på honom när han började spela en låt som jag kände igen men visste inte riktigt vart jag hade hört den innan förrän han började sjunga första raden.
”You're insecure, don't know what fore.” det fick mig att börja skratta rakt ut och han slutade. ”What?”
”You took one of your own songs?” jag torkade bort tåren som hade kommit fram utav allt skrattande.
”I had to chose for you and this one is easy. Okay, I think I don't need to tell you the ackords so when you got it right then just jump in.” han började köra introt igen och började sjunga och efter första refrängen hade jag redan fullt sjå med att komma in i takten och jag kände att rummet blev fullt med folk bakom oss. Några sjöng med och det som var lite pinsamt var att jag kunde bara refrängen men jag hängde med så mycket jag kunde. Jag kollade över axeln och alla va där förutom Zayn som antagligen låg och sov fortfarande. När vi tog dom sista ackorden och noterna så blev allt tyst.
”Now, let's hear a song of yours. That's happy.” sa Niall och knuffade till mig med axeln. ”And maybe I could keep up.” Jag började spela en jätte avancerad låt så mina fingrar gick som två maskiner över tangenterna för att driva med honom och när jag såg hans min fick det mig att tappa takten och börja skratta.
”Okay, maybe not.” sa jag och funderade ett tag. ”Oh, I know one that you definitly know. But I don't know all the lyrics.” sa jag efter ett tag.
”Okay then. Let's hear it.” sa han och log stolt mot mig och kollade sedan sig över axeln. ”Harry, Louis. Why are you here and not in the kitchen?”
”Oh.” sa dom i kör och skyndade snabbt iväg igen. Liam, Danielle, Eleanor och Jenny stannade kvar och ställde sig bakom oss. Jag började spela introduktionen och Liam började skratta bakom mig när han fattade vilken det var och sjöng med mig.
”Give you this, give you that, blow a kiss take it back...” Vi höll säkert på där i en evighet innan Harry kom in igen och sa att käket var färdigt.
Zayn kom aldrig ut för att käka med oss trots han var vaken. Han klagade på att han inte mådde bra efter all sprit. Det var en riktigt härlig stämning runt bordet och vi bestämde oss efter ett tag att sätta oss ute vid brasan ett tag och ha riktigt mysigt. Jag tog en sväng in om Zayns rum och knackade lätt på dörren innan jag gick in utan att vänta in något svar. Han låg under täcket i fosterställning och jag satte mig i sängen bredvid honom.
”Why don't you come out and have a nice time with the rest of us?” frågade jag lätt och nuddade honom lätt med handen.
”I'm not feeling too good.”
”Because of the alcohol or because of Perrie?” han svarade inte och jag fick det bekräftat att det var nog Perrie delen som stämde. ”I don't say that the thing you've done is unforgiving but it was really bad, Zayn. I mean...” jag la mig på rygg och kollade upp i taket. ”...I've always thought of you as a guy who would have a really long happy relationship with someone who loves you for you and no one else. And I would be surpriced that the person would be Jen. But if it works out for you guys then I'm happy. You are my best friends in the entire world. I don't like what you did but I don't hate you. Because you are my brother, remember?” sa jag och puttade till honom med armbågen. Han vände på sig och kollade på mig. 

”Thanks Al, but I don't think that the rest of them agrees with you.” han hade fått en hes och trött röst.
”No, probably not. But they will. And maybe Harry is going to be harsh on you for a while but it's because since I came in to the picture you've been very protective. I haven't brought this up because we haven't been alone. But maybe you could step it down an inch.” jag kollade på honom och han nickade.
”Okay.” var det enda han sa.
”Good. So you will come out?” frågade jag hoppfullt och han nickade. Vi satte oss upp och jag kom på något jag inte hade sagt. ”I played today.” sa jag glatt och han log mot mig.
”So I've heard. I am proud of you. Like a big brother should be.” sa han och skrattade. Jag drog upp honom ur sängen och vi satte oss ute hos dom andra och jag kollade mig omkring runt alla dessa härliga människor. Förra veckan hade jag inte ens haft en vän i hela världen. Pappa räknas absolut inte! Jag levde mitt liv som en zombie, skola, jobb, äta, sova och så om och om igen. Jag förstod nu vad pappa menade.
Och nu hade jag så många nya vänner och även nya slash gamla vänner. Niall hade rätt, jag hade något att leva för. Mina vänner! Jag satt på trädäcket tillsammans med Eleanor insvept i en filt och hade så trevligt!
”Hey!” ropade Zayn för att få allas uppmärksamhet och jag vände mig om. ”Okay, so I am so proud of Aly who overcame her fear today. So... I have something I have to say. And I think everyone will like my idea.” jag höjde på ögonbrynen och kollade konstigt på honom. ”What would you think, Aly, to apply for the X factor?” min haka föll fem centimeter och alla nickade instämmande.
”Are you still drunk?” frågade jag allvarligt. ”Did you hit your head?”
”Aly, you've had ten years to make something out of this and you haven't so... Now I want you to show the whole world. You are incredible, you deserve what we got.”
”He's right.” sa Liam som också instämde.
”No freaking way!” utbrast jag.
”Why?” Zayn höjde på ögonbrynen och jag försökte komma på en riktigt bra ursäkt.
”Because I can't!”
”Are you afraid?” sa han och hånlog. Jag visste vart han ville komma. Han höll alltid på såhär när han ville få sin vilja igenom när vi va yngre. Han började göra en liknelse av en höna och alla började skratta. ”Come on, Aly. What do you say?”

Förlåt för att texten har varit ute och rest och haft sitt lilla egna liv här men hoppas att det ska fungera rätt nu! :)

+5 kommentarer till nästa del! ;*

WTWC - Kapitel 13

Efter vi hade tagit oss till det lilla centrumet i byn genom att gå för jag behövde få luft så hittade vi Zayn inne i den lilla stadens enda pub tillsammans med Jen som förtvivlat försökte få bartendern att låta bli att ge honom mer sprit.

Give him some freaking water! What is it that's so fucking hard to get, dude!?” morrade hon till honom och det kändes som att hon vilken sekund som helst skulle hoppa över baren och strypa honom. ”I'll pay you. The double that he is paying you for giving him absoulte vodka on the rocks!” fortsatte hon desperat.

Chill, jen. I'm fi—i—ine.” hickade Zayn och jag och Harry kollade på varandra. Vad var det vi hade missat?

You not fine!” utbrast hon och kollade irriterat på bartendern.

Sorry, mam, but you can't tell us what to give or not give our costumers.”

Did you just call me mam!?” vrålade Jen. ”Give me some freaking water!”

Hey, Jen. What's going on?” frågade jag nu som inte ville göra något grepp på henne. Det räckte med sånt för detta året... MINST!

He's so waisted that he can't even stand straight!” utbrast hon när hon fick syn på oss. ”Thank lord that you are here!”

Aly, aly, A-a-ly.” hickade Zayn. ”I lve you.” sluddrade han.

When did you get here?” frågade jag och ignorerade Zayns glada uttryck när jag lätt oroligt log mot honom.

Like half an hour ago. I got lost and then I saw him through the window.” hon suckade. ”For a moment I thought I was the only human alive in this town.” hon rös till och kollade oroligt på mig.

Ladys.” sa Harry. ”Zayn just fell asleep.” konstaterade han och höll upp Zayns hand och släppte den som bevis på att han var helt medvetslös.

Great.” sa jag och suckade. ”You.” jag pekade på bartendern. ”Give me the strongest coffee you can get.” han kollade oförstående på mig och det gjorde nog även Harry och Jen. ”NOW!” utbrast jag och gick fram till Zayn som hade somnat med huvudet på baren. Bartendern skyndade iväg för att fixa kaffet.

Why are you taking a coffee paus when Zayn is sleeping on a dirty bar?” frågade Jen äcklat.

And I thought you were the smarter brunette! Seriously Jen. It's not for me.” sa jag uppenbart och pekade på Zayn som pustade lätt ut.

Vi skakade lite liv i Zayn och fick honom att dricka den lilla koppen kaffe som vi fått. Det gjorde susen för helt plötsligt var han uppe på benen igen men han var fortfarande vinglig och det skulle ta ett år att komma hem igen. Harry satte en vattenflaska i handen på Zayn och tog sedan fram sin telefon för att ringa Louis. Vi satt ute i den sena eftermiddags solen i gräset på en liten park mitt i byn och väntade på Louis.

Detta är helt sjuukt...” muttrade jag trött och gnuggade mina trötta ögon. Dom stack utav torrhet efter alla tårar och den torra luften.

Here.” Harry sträckte fram sina solglasögon. ”And please translate that, my swedish is not that good.” jag sträckte lite på munnen och jag kisade mot honom där han satt och räckte fram sina solglasögon. Jag tog motvilligt emot dom och satte på mig dom. ”They suit you.” sa han och log.

I said this is just mental. What the hell happened?” den frågan var riktad till Zayn som fortfarande inte riktigt var med på noterna. Jag gick över till Jenny som nu satt ihop sjunken i sin fuktiga sommarklänning. Hon hade inte haft något ombyte med sig och man såg att hennes bikini var källan till varför klänningen var blöt. Ska jag vara helt ärlig? Det såg faktiskt lite lökligt ut...

Please don't kill me or do whatever with your karate expertice... But I think I've done something really bad.” började hon. Jag höjde på ögonbrynen. Detta skulle bli roligt och höra hur hon slingrade sig ur detta. Hon kliade sig i sitt rufsiga hår och försökte komma på rätt sak att säga. ”There's no right way to tell you this.”

Just spit it out.” muttrade Harry otåligt som också verkade ha tröttnat på Jennys långsamma förmåga att berätta varför vi satt med en full Zayn. Han smuttade lite på vattnet medan han stöttade sig smått på Harrys axel.

I kissed Zayn.” hon drog själv efter andan som hon precis hoppat i ett isvak och försökte få luft genom att bara dra in luft och inte ut.

You what?” sa jag stelt och höjde på ögonbrynen. Hon stönade till och la sitt huvud i sina händer.

It sounded really really bad when I said that out loud.”

Bet damn it did!” utbrast Harry som nu stod upp. ”Why did you do that to Perrie?” frågan var inte riktad mot Jen som den borde varit utan mot Zayn som halvt hängde med huvudet.

I don't.... know.” var det enda Zayn sa. ”I want to talk with Perrie, Harr...”

Not even I wanna talk with you right now!” fortsatte Harry och jag bara satt och kollade på ett par fåglar längre bort. Jag kände mig helt utesluten i konversationen. Jag visste inte vad jag skulle säga.

Hazza... Stop.” man märkte att Zayn inte var helt okej än men låtsades som om att det var som det skulle. ”I'm sorry.” började han.

It's not me you should be saying that to!” utbrast Harry irriterat.

Let me finish.” muttrade Zayn. ”I'm confused. It haven't been all good between Perrie and I. She have been distant for so long... She have been talking about moving on. The fans have been hard on her...”

So that's why she left? You told her about Jen, she confirmed that this is what she wants and then you got drunk?” sa jag och masserade stillsamt mina tinningar.

Kind of.” sa han och ryckte på axlarna. Jag gav honom en hård knytnäve på axeln. ”AOUCH! Why did you do that for!?” utbrast han.

That was for Perrie.” sa jag och gav honom ännu en på exakt samma ställe så det gjorde ännu ondare och han skrek till igen. ”And that was for telling Harry he's a douch when you're exactly the same.”

I kind of deserved that one.” kved han och tog sig om axeln. Då kom Louis i Harrys bil runt hörnet och jag har aldrig varit så glad i hela mitt liv över att se Louis. Han hjälpte Harry att bogsera in Zayn i baksätet där jag satt i mitten och på min andra sida satt en väldigt tyst Jen. Zayn satt och masserade sin axel medan han kollade ut genom fönstret.

So tell me the latest news.” sa Louis och gjorde en u-sväng.
”It's a loooong headline.” sa jag trött. Jag blundade bakom solglasögonen och sjönk ihop. Jag kollade mot backspegeln och Louis log mot mig. ”What?” frågade jag trött.

Nothing.” sa han snabbt och kollade sedan på Harry och sedan tillbaka till mig. ”Nice sunglasses.”

Keep your eyes on the road.” muttrade jag och tog av mig solglasögonen diskret. 


+5 Kommentarer till nästa del! ;D

WTWC - Kapitel 12

När jag kom tillbaka till min handduk hade Zayn försvunnit. Ingen visste vart han var och Jenny gick för att leta efter honom.

”So while we are waiting. What about a match?” frågade Louis och kickade fotbollen lite.

”I'm in.” sa jag automatiskt. Alla ställde upp och Louis och Harry var lagledare och därför valde dom lagen.

”I want Aly in my team!” utropade Louis och drog mig mot sig.

”Hey, that's not fair, you're both amazingly good at this!” protesterade Harry. ”I want Aly in my team and you can get Niall.”

”What is that supposed to mean?” muttrade Niall och det fick mig att skratta. Jag gick över till Harrys sida. Vi stoppade ner ett par skor i varje del utav planen som Liam så gott som fick rätt rak. När vi gjorde avspark fick jag genast tag i bollen och sprang förbi Eleanor som blev helt chockad över att jag var så snabb. Den som var den svåraste att komma förbi var Louis och jag fick finta för att få en lucka att passa den till Liam som stod på andra sidan och sköt iväg bollen och in i mål. Vi gjorde high fives och fortsatte. Tillsist var vi så varma att vi inte orkade röra oss längre och vi slutade matchen lika och lovade varandra en riktig match nästa gång vi fick tid. Alla sprang ner till vattnet för att svalka sig medan jag stod vid vatten kanten för jag hade bytt om. Jag fick skuldkänslor att jag låtit Jenny springa iväg för att leta efter Zayn själv.

”Guys, I think I'll go back to the house to look for Zayn.” sa jag och skrattade åt Liam som red på Harry rygg för att få honom under vatten.

”Ey!” gurglade Harry och sjönk ner under vattnet och Liam höjde sina armar triumferande. Harry kom upp igen och skakade huvudet som en blöt hund. ”I'll come with.”

”Harry and Aly sitting in a tree!” ropade Niall längre ut och jag blev obekväm och började gå upp mot trappan som ledde mot stigen för att ta sig tillbaka med Harry efter mig.

”Don't mind him.” sa han när han hade kommit ifatt mig.


När vi kom fram till det lilla huset bestämde vi oss för att ta varsin del så vi skulle kunna gå vidare att leta utomhus. Jag gick i genom ett sovrum som uppenbarligen var Zayns för jag såg tröjan han använt dagen innan. Badrummet var tomt och jag började gå ner för hallen och stannade upp vid ett rum som jag inte sett innan. Jag öppnade dörren och kollade försiktigt in. Det var ett litet samlingsrum och jag gick in försiktigt för att kolla mig omkring. Det fanns en soffgrupp som var lite dammiga och en eldstad som såg jätte antik ut. Längre in stod ett piano och jag bet mig i läppen och kollade ut i hallen igen för att se så inte Harry var i närheten. Jag gick till pianot och kände på tangenterna som gjorde oskarpa ljud när jag halvt tryckte ner dom.

”Play.” jag hoppade till och såg att Harry hade bytt om till en t-shirt och ett par nya badbyxor. Han stod lutad mot dörrkarmen. ”They are not here.” konstaterade han och började gå mot mig. ”Play.” uppmuntrade han mig igen och jag satte mig tveksamt ner på den avlånga pallen, satte upp mitt fuktiga hår i en tofs och tryckte ner ett ackord och jag kände att det kliade i fingrarna men jag tvekade ännu en gång innan jag satte båda händerna på tangenterna. Jag log för mig själv när jag kände att jag fortfarande hade kvar det i händerna och en hetsig melodi startade och löstes snart upp i någon lugn bakgrunds musik.

”Wow.” mumlade Harry som nu stod bakom mig. Jag började tänka på en låt som jag kunde spela och ledde in på Skinny Love.

Come on skinny love, just last the year,” började jag sjunga och försökte låta bli att tänka på att Harry stod bakom mig. Jag började sjunga refrängen och började tänka på mamma, hur hon hade fått mig att spela alla sorters instrument. Hur hon hade lärt mig att spela piano. En tår föll ner för mig kind och jag började spela mer intensivt och sjunga mer intensivt. Hon lämnade mig. Var allt jag kunde tänka. Hon lämnade mig. Hon lämnade mig. Hon lämnade mig. Jag ändrade texten så den skulle passa mig. ”And you told me to be patient, and you told me to be fine,”
”Aly.” hörde jag en orolig röst som jag ignorerade.

and you told me to be balanced,”

Aly!” nu lät rösten desperat och jag försökte överrösta den.

...and you told me to be kind,


and now all your love is wasted.” jag kände tårarna svämma över och jag nästan spottade ut sista delen. ”Then who the hell am I?” jag hade fortsatt om inte Harry hade tagit tag i mina händer och jag började röra mig för att komma ur hans grepp medan paniken steg inom mig. Han korsade mina armar i ett fast grepp och jag kände hans kropp tryckas mot min i en kram.

Let me go.” fick jag fram mellan hulkningarna.

Calm down.” mumlade han in till mitt öra. ”Aly, it's alright.”

Let. Me...” jag kom inte längre för jag orkade inte kämpa emot längre utan jag bara lät paniken flyga iväg och ersättas med ett gråtanfall som inte var utav denna världen. Han höll kvar sitt grepp runt om mig medan jag grät och efter ett tag släppte han och satte sig bredvid mig. Det blev tyst ett tag och jag kollade ner med suddig blick på tangenterna.

Are you alright?” frågade han efter ett tag. Jag torkade snabbt tårarna och snörvlade lite.

Yes, I'm good.” sa jag och log mot honom.

Don't pretend. You are a bad lier.” sa han och log snett mot mig.

Okay, I'm a total wreck.” sa jag och sjönk ihop med axlarna. ”I never thought I would have to deal with any of this.”

Everyone will be there for you. Everyone agree on that last night.” började han med sin hesa röst. ”Eleanour, Perrie, Liam, Niall, Lou, Jen, Zayn... I. I will be there.” Jag suckade och kollade mot honom och in i hans gröna ögon som fick mig att rysa.

I surprice myself sometimes.” fortsatte jag enkelt och kollade på väggen framför oss. ”I didn't know that this would happen.” sa jag och blev generad över mitt beteende. ”But you know what?” han skakade på huvudet och jag log mot honom. ”When I've got you I think I'll be just fine.” 


+5 kommentarer till nästa! ;D

WTWC - Kapitel 11


Jag vaknade utav att det var för ljust i rummet och såg att Jenny andades lugnt bredvid mig. Mitt minne hade inget spår utav hur jag hamnade i sängen. Jag lyfte på huvudet för att kolla mig omkring i rummet och jag såg att Harry låg med bara kalsonger nere på en luft madrass som såg ytterst obekväm ut. Min blick gick över rummet igen och ut genom springan mellan fönstret och rullgardinen som såg väldigt sliten ut. Solen sken och jag fick en plötslig lust att gå ut och bada när jag såg att det inte fanns ett moln på himmeln. Min klädsel var den samma som igår la jag märke till och tog ett par jeans shorts, en vit pösig tröja, en bikini, samt min necessär och smög ut i hallen och in i badrummet för att tvätta av mig och få bort gårdagens smink. Jag granskade mig i den lilla spegeln i badrummet efter en kvart och såg att jag var blek nog för att göra någon snöblind men man måste väll börja någonstans. När jag var färdig stoppade jag i alla grejerna i min necessär igen och slängde dom utanför dörren till rummet så jag inte behövde smyga in där igen.

Jag gick ut i köket och möttes av en munter Liam och en hungrig Niall.

”Good morning.” sa jag artigt.

”Hello.” sa Niall mellan tuggorna. ”Take what ever you want. The bowls are in that cabinet and the spoons are in the top drawer.” han hade nu hela munnen full med flingor och jag gjorde som han sa. Jag satte mig ner bredvid dom vid matbordet och såg att Liam höll på att fiska upp flingor i en skål med mjölk med en gaffel.

”I think it would be easier with a spoon.” konstaterade jag och kollade på honom.

”He doesn't like 'em.” förklarade Niall.


”I don't like spoons.” klargjorde Liam och kliade sig i sitt rufsiga hår.

”You don't like spoons?” det lät helt galet enligt mig och jag rynkade ögonbrynen för jag förstod inte riktigt sammanhanget. ”Why?”

”Because think how many people who have touched those spoons.”

”But isn't that the same thing with forks then?” frågade jag och pekade på hans gaffel.

”That doesn't help.” sa Niall och skrattade till medan han började bre sig en toast.

”I just don't like them. It is that simple.” sa Liam och kollade enkelt mot mig.

”Where is the spoon I gave you?” gäspade Zayn som kom in trött i köket.

”I forgot it at home.” muttrade Liam. Vi började prata om att dra ner till stranden idag och ta med käk ner. Alla som hade vaknat tyckte att det var en bra idé och när det bara var Harry som saknades satt alla ner och hade trevligt runt bordet och käkade tillsammans som en enda stor familj.

Liams telefon plingade till och hans min fick oss alla att bli tysta igen.

”Is it her again?” frågade Eleanor som satt bredvid honom och han nickade. ”Why don't you talk with her?”

”Because if we meet we definitly will be back together. I miss her too much and I know how she feels about this.” jag vickade lite på min stol medan jag försökte förstå vem dom pratade om.

”You should invite her here. It's like two days left.” sa Louis.

Alla började prata i mun på varandra och jag såg att Liam led av all uppmärksamhet. De låg nästan som hökar över honom för att få säga sin mening. Tillsist blev till och med jag trött så jag gjorde en busvissling som Harry definitivt vaknade till. Alla blev tysta och Liam gav mig en tacksam blick.

”Now when everyone are quiet...” började jag. ”If I have a say in this.” sa jag och försökte tugga ner den sista biten av min macka. ”I think you should call her. I don't know what happened before because I'm new here. But it seems that you want to meet her, and if it's not to get back with her, then you both need some kind of closure.” Alla kollade på mig och speciellt Jenny som stirrade på mig.

”That's the first time I've ever heard you talking about feelings.” mumlade hon.

”You weren't here yesterday?” frågade jag trött och hon drog lite på munnen.

”Thank you, Aly.” sa Liam och gick iväg och mötte en trött Harry i dörröppningen som frågade vad allt ståhej va om.

”Good morning sleeping beauty!” fick Louis fram mellan tuggorna. Harry rufsade sig i håret och räckte fuck you till Louis som bara satt och flinade.


Vi kom ner till stranden allihop och vi låg alla tillsammans. Stranden var nästan öde vilket gjorde det enkelt för oss att breda ut oss så mycket som möjligt.

Alla var nere i vattnet ett tag och försökte dränka varandra tills jag kände att jag frös på pass mycket att jag skakade tänder. När jag kom upp och la mig på min handduk satt Harry redan där och kollade ut på dom andra som fortfarande slösade massor med energi på att försöka dränka varandra.

”You gave up?” frågade jag och log.

”Not even close. You see... Like, while we are up here and saving energy and getting warm. They are down there and getting cold and tired. You have to be smart to defeat them.” sa han och log mot mig. Jag skrattade åt honom och han la sig ner på mage bredvid mig.

”It feels like everyone here knows me so well after twentyfour hours but I don't know anything about you.” sa jag fundersamt och vände mig så jag låg på magen också med huvudet mot honom.

”What do you want to know?” frågade han och kollade på mig.

”Hmm... I don't know really.”

”The only thing you need to find info about us is Google.” sa han och suckade och jag skrattade.

”But you don't know what is true or not.”

”Good point.”

”Okay so if I find something on google you have to tell me if it's right or wrong.” han gick med på det och jag fick låna hans telefon och blundade på grund utav solen. Eller så blundade han för förbereda sig för vilka frågor jag skulle ställa. Jag var på väg att ställa den första då jag stannade upp själv. Jag sträckte upp lillfingret och han kollade konstigt på mig. ”Oh, you have to pinkyswear that you are telling the whole truth.” det fick honom att skratta så att hans blöta lockar trillade i ansiktet på honom. Men han tog villigt mitt lillfinger och det slöts upp med en betydligt större hand än vad jag har. Jag nickade och började läsa den första rubriken.

”You are into older women?”

”Partly true.”


”I like mature women. I mean you can be sixteen for all I know but are mature enough to be thirty mentaly.” jag nickade och började läsa nästa.

”You are gay and together with Louis?” det fick mig att börja skratta lite.

”Larry Stylingson?” frågade han och det fick mig att skratta mer. ”False.” sa han sen efter jag slutat skratta.

”Okay, but the next one is the most weirdest question of all times.”

”Surprice me.” sa han och blinkade med ena ögat mot mig.

”You've got four nipples?”

”See for your self.” sa han och vände upp magen. Jag blev förvånad när jag såg att det fanns två extra mörka prickar på hans mage som jag i vanliga fall skulle tagit som leverfläckar.

”Are they...?” började jag.

”True.” svarade han på frågan och satte på sig sina solbrillor.

”You are looking really cheezy right now.” sa jag och gav honom mobilen igen. Jag kände att någon stod bredvid mig och jag kände att vinden tog tag i vattendropparna som höll från personen.

”You've goosebumps, Al.” det var Zayn. ”Go and get changed so you won't get a cold.”

”Stop baby me.” muttrade jag och jag såg i ögonvrån att Harry log. Zayn kollade över min axel och gav Harry en irriterande blick. ”Where's Perrie by the way? I haven't seen her all day.”

”She went home.” sa han trött.

”Why?” jag såg att han inte var glad och även att han hade gjort något väldigt dumt. ”What have you done?” sa jag så självklart som möjligt.

”Go and get changed.” muttrade han strängt. ”We'll talk later.” han satte sig ner på sin handduk bredvid mig och la sig för att sola lite.

”Yes, paps.” sa jag och gjorde honnör för att lätta upp stämningen lite. Men den enda som såg var Harry och han log åt mitt skämt. Jag tog mina kläder och gick mot den lilla toaletten.

WTWC - Kapitel 10

I went out in the kitchen and put the pizza in the microwave. While it was heating I bent over the sink and tried to breath normally again, to get out there and be just as strong as Aly.

“Did you know?” it was Jens voice and I just shook my head. It was a bit squeaky and I heard she was in chock. “I feel really bad.” she continued and I scratched my head and rose to look at her.

“What do you think I do? I am supposed to know everything about her and I didn't see how bad she felt before she started to speak.” I tried to but a bandage over my emotions and tried to not start crying again. It's not often it happens but when it does, I can't help myself. The only thing I saw was Alys face turned in to pure pain from all the things she have been trough. I have the life of my dreams and her life flew right outside the window. We went in opposite directions of life!

“I didn't see that one coming at all.” I started to laugh and I felt the bitterness in my mouth. “I should have known.” I blamed myself for my suddenly blindness. She deserved this life I have, I don't deserve anything like the way she does. “I'm for the love of god like a brother to her! I've been there for her since she was born! EVEN if I was one year old I always had her back like she was one of my sisters by blood.” I smashed my hand into the sink and laughed with still that bitter taste. “You on the other hand...” I stopped and turned around.

“And what is that supposed to mean!?” she exclaimed and did some gestures with her hands. Her hair was up in a bun and she had changed to some sweatpants and a tight t-shirt.

“It means that you are so self absorbed.” I said quietly. She walked straight up to me and left a few inches between us.

“I've been her best friend for so long I can remember but you were always there to protect her even if we just was going out with my dog, you fool.” she hissed and I smiled. She was so easily affected and she made every little piece on hair on my body to raise. She was just electric. “I hate you.” she continued.

“I hate you.” I replied and watched her closely.


“Good.” I said with a simple smile.

“Fine.” she almost spat me in the face.

“Fine.” I simply said and took her around the waist and pulled her to me. Our lips met and it was like electricity in our lips and she grabbed my hair and pulled me closer. After like ten seconds she pushed me away.

“What are you doing!?” she hissed angrily. “You can't just go around and kiss people! You got a girlfriend!” she started to walk back and forth and mutter for herself.

“What are you doing?” I asked after getting everything together again after the kiss.

“One of us have to think straight! Obviously, and if you don't then I have to! Why did you do that, stupid?!”

“Because your hot when your angry.” I shrugged and smiled at her. The pizza was ready and I took the plate and went to the fridge to find some soda.

“So just because someone is angry you automatically try to seduce them?” She was stressed and when I put down the can I went over to her and held her head. “Stupid guy!” she outburst and screamed of frustration.

“Shh! Stop worry. It's my problem no not yours. I'll find a way.” I started to walk back to the others but Jen stopped me.

“Find a way for what? I don't want to come between anyone.” she was freaking out by now and tried to pull it together. “I don't want to be that OTHER girl!”

“It's just as confusing for you as it is for me.” I started and tried to get her out of the way.

“Confusing!? You were the one who kissed me.”

“Relax. Now, I have to get out to the others again so that Harry won't seduce Aly.” It was like my duty called.

“Okay, you've clearly lost your mind! And take it easy on them. I don't even think Aly knows yet. I mean that Harry is crushing on her. You don't have to be the braver older brother all the time.” she said. I know she knew about my and Alys relationship.

“But I have to protect her.” I muttered. “From being driven over by a douchebag.”

“He's not that bad.” she crossed her arms over her chest and I couldn't resist from looking dow. “Aly hasn't any idea of what is going on! She have never been good with love. She's just as tense as always! She doesn't know what love is because she hasn't the guts to tell her feelings out loud. Why do you think she hasn't told us about her mum?” She had a point.

“I can't just let him do whatever with her. She's my sister for crying out loud.”

“You sound like a really bitter father right now. And no one will ever be good for her in your eyes. But don't stop her freedom of love. Every girl needs this.” she started to go to the door. “She's a girl. She need to find her own way.” she stopped again and looked at me.

“He's not the prince charming he claims to be.” I protested. “And I don't want to comfort her because one of my best friends couldn't keep his mind straight.”

“Please just take a step back?” she said and looked worried. I sighed.

“Fine, but just an inch.” I muttered and went out the door who hid the other from us. Everyone was laughing and I couldn't help but smile when I saw that Aly was one of them.

“Here you go.” I gave her the food and the can. She rose so I could sit down and I dragged her into my embrace and she started to eat and listened to Niall play guitar and the rest of us sang. She didn't open her mouth to sing along with us. I tried my best to not give Harry a meaningful gaze when he was watching Aly like Romeo. She was laughing when Louis tried to make a girly voice in the middle of a song.

“What are we going to do tomorrow?” Liam asked.

“Well, you've been here a couple of times so you know what there is to do. We could go down to the beach, or maybe just chill around the pool.”
“Sounds like a perfect day to me.” Niall said.

“Yeah, with some food and Niall's in heaven.” I said and everybody laughed. After a while Aly fell asleep in my arms. She looked so peaceful and I thought back at when she slept over at my place and she couldn't fall asleep so my mum had to make warm milk in the middle of the night. We had a lot if memories and I honestly wish it would be more.

“I think I should carry her to the bed.” I said after a while when I knew she wouldn't wake up if I moved. “Harry could you help me?”

“Yeah. I'll go and fix the bed.” he said and walked in to the house. I followed him with Aly in my arms. Harry made the bed and after a while I could put her down and Harry pulled the blanket up to her chin. I saw the look on his face and it was different from before. It was softer. Maybe there was one guy who could be good enough?

WTWC - Kapitel 9

När vi kom in genom dörren som jag hade lämnat några timmar tidigare satt alla ute på terrassen och värmde sig runt brasan.

”Look what I found.” skojade Harry och satte sig ner i den enda tomma stolen. Jag lutade mig mot dörrkarmen och kollade på Zayn som stirrade tillbaka på mig. Han höll ett ispaket på axeln och sträckte på nacken lite och gjorde en grimas.

”Sorry about that.” sa och tyst och kollade ner på mina skor. Jag vände blicken mot Jen som satt på andra sidan elden och hon log stelt mot mig men återgick sedan att fortsätta att diskutera med Niall. Jag kollade in i elden och försökte bestämma mig om jag verkligen vågade. Skulle jag våga berätta det för alla? Jag andades in och tog sats. Det kändes som om jag skulle hoppa ut från ett stup.

”I want to tell you something.” kom det ur mig och jag kollade ner på mina stelfrusna fötter. Harry kastade en filt på mig och jag tog emot den. ”And I think you,” jag vände mig mot Jen. ”And you.” fortsatte jag och vände mig till Zayn. ”Have to hear this. And please, don't get mad.” jag kände att ögonen började fyllas med tårar men jag trängde argt undan dom. ”Please?” Zayn som först hade haft ett leende på läpparna blev allvarlig. Jag satte mig ner i skräddar ställning och kollade in i elden och sedan ner på mina händer. ”I don't know where to begin.” sa jag.

”Why not from the start?” frågade Niall som nu satte sig bredvid mig och knuffade till mig med sin axel. Jag log mot honom.

”Right.” sa jag. ”Zayn, Jenny. Do you remember that day the teacher told me to leave the classroom because I had to go to the principal?” dom nickade.

”We thought you got into some trouble.” sa Jenny.

”Well, that's not exactly what happened. Because I didn't come back that day.” jag kände att mitt blod blev iskallt som jag hade hamnat i ett isvak. Det enda som hördes var elden. ”I had to go to the hospital. My dad was already there and tried to tell me that mum had only a moment left to live.” jag kollade upp mot dom och jag såg att Zayn höll andan. ”I never had the chance to understand what was going on. Before it was too late. My mum died in cancer that day. And I didn't have a clue that she was even sick.” jag kände att en tår föll ner för kinden och jag hörde att Jen snörvlade där hon satt. Även Zayn hade börjat gråta och höll handen för sin mun. ”I remember my mum in the bed and she told me that I should never ever get in to something that I can't handle. I remember how heartbroken I was and I was wondering how I could tell you guys. But I never had the chance because dad couldn't handle it and we moved to Sweden. I never playd any music after that and I started with karate and football to keep my mind busy. Mums heritage wasn't much and dad had to work really hard to get food on the table. My dad didn't lie to you when he told you about his job, Zayn. He got fired in Sweden and we had to move back to keep us off the streets. We lived with my aunt for a while but dad couldn't stand her so we moved to London. And that's why I'm here. I have to work on all my spare time to help dad with his income. I go to school so I could provide a better life for us.” jag kollade upp från elden som jag stirrat in i hela tiden och såg att det fanns vissa tårar här och var och Perrie såg helt slutkörd ut. ”I'm nothing like you guys at all. I don't have designer clothes,” jag kollade på Jenny som kollade sårat på mig. ”I don't have expensive cars.” jag kollade på killarna. ”I just got enough to live an almost normal life. That's all I have.” jag tog mig för ansiktet. ”Oh god. I'm the party crasher. I'm so sorry that I brought this up.” började jag och ångrade att jag hade tagit upp det nu.

”Why did you stop playing?” frågade Perrie försiktigt

”Her mum was a musican.” mumlade Zayn och reste sig upp och satte sig ner bredvid mig och jag började storböla när han kramade om mig. ”I'm sorry.” viskade han i mitt öra och jag försökte torka bort tårarna så gott det gick. ”I'm sorry.” sa han om och om igen. Jenny satt kvar och stirrade rakt ut i luften. Han ställde sig sedan upp och sträckte ut sin hand för att hjälpa mig upp. ”There's some pizza leftovers in the kitchen.” sa han och försökte torka bort tårarna som fortfarande var på mina kinder. ”I'll go and get some and you sit down, okay?” han kramade mig igen och pussade mig på huvudet.

”I feel really bad.” började Louis. Alla andra instämde och Jenny hade smitit ut efter Zayn.

”Don't.” sa jag.

”Easy for you to say! I mean, we've do have a nice life.” fortsatte han. ”Still we are just some dudes who happens to be a band but apart from that sometimes I am wondering why everyone is so caught up about us. It doesn't make sense. And I think there's only one of a kind of you. You are really strong and I want to help you.”

”I'm glad that you care for me, Louis. But I don't want your money or cars. Right now, the only thing I want. Is to have an amazing weekend with new and old friends.”

”I don't get it.” började Harry. ”Like, why do you tell us?”

”I told you it was complicated. Guess you didn't catch that when you said you would keep up.”

”You said that?” började Niall och började skratta. ”You don't even get Louis really bad jokes!” Harry muttrade något surt men Louis skrattade bara.

”So, how come you told us now?” sa Eleanor som satt i Louis knä.
”Because I thought it would come out sooner or later this weekend.”

”Did Zayn and Jenny know?”

”No, I never had the chance to ever consider to tell them ten years ago and I thought that they would be really mad if I told them five or ten years later. If I was them I would be furious with any who didn't tell me.” jag kollade på Harry. ”And I guess I'm a bit afraid that Zayn will go all security guard over me when he knows.”

”I think that ship has sailed long time ago.” svarade Harry och log mot mig. Hans smilgropar kom fram och jag kollade generat ner.

Zayn kom ut igen med Jenny som släptåg och jag fick en cola burk och en tallrik med pizza och han hade pillat bort ananasen. Jag gillar inte varm ananas och jag blev förvånad över att han kom ihåg det. Det var ont om stolar så jag reste på mig så han kunde sätta sig och jag satte mig i hans knä och åt min pizza medan alla andra skrattade och hade roligt.  

+4 Kommentarer till nästa! ;D

WTWC - Kapitel 8

När vi kom fram var vi dom första som kom dit.

”So there is three bedrooms and we are nine.” kostaterade Harry när vi kom in i huset och det var som en helt vanlig sommarstuga.

”Three in each.” sa jag utav en ren reflex medan jag kollade kollade mig omkring.

”I guess you and Eleanor could take the big bed and Niall can sleep on the extra.” sa Harry fundersamt och syftade på Louis. ”And Zayn will be with Perrie so maybe you Liam could sleep in that room too. Then it's just you,” pekade han på mig. ”Jenny and I. Would you mind?” frågade han osäkert och jag kollade på resten som kollade roat på mig som om det var något jag inte riktigt fattade.

”Oh, why not?” suckade jag och kollade mot resten som kollade på Harry.

”You are getting in to so much trouble when Zayn gets here.” sa Liam och började brottas med varandra och jag fick aldrig chansen att fråga heller för efter jag slängt in mina grejer i rummet så kom resten. Det var absolut ingen munter skara som klev ur bilen och in i huset.

”Stop fighting! Please!” utbrast Niall irriterat på sin irländska brytning.

”He started it!” hörde jag Jenny. ”Just because he can't face the truth!”

”Are you kidding me, Jen!” röt Zayn. ”You are the most annoying person in this entire world and you had to come!”

”YOU INVITED ME!” skrek Jenny och alla vände sig mot deras konversation. Alla omringade dom och jag stod inners.

”I didn't! I invited Al. Not you!” morrade Zayn. ”I had to invite you so Aly could come!” fortsatte han gapa.

”You are unbelievable!” väste Jen. Perrie drog lite i Zayns arm men han ryckte sig ur greppet och jag gned mig i pannan... Precis som förr. Tänkte jag för mig själv och la armarna i kors. Jag kände att någon petade mig på axeln och jag kollade mig om.

”Ain't you going to do something?” väste Louis och jag höll uppe ett finger som visade att jag hade allt under kontroll för snart började det på riktigt.

”No you are! Who are you!? Seriously look in the mirror your selfabsorbed bitch!” morrade Zayn och Jenny drog efter andan.

”Take that back!” hennes ögon blev smala och jag såg att snart hade jag pressat min tur nog med att slippa gå in och avbryta. Men Jenny gick raka fram till Zayn och stod kanske fem centimeter ifrån och spottade honom nästan i huvudet när hon pratade. Då insåg jag att jag var tvungen att komma i mellan och jag puttade ifrån så att jag stod mellan dom.

”Stop it!” skrek jag över deras irriterande röster. ”Enough! Both of you!” jag drog bak mitt hår som hade hamnat i ansiktet. Jenny började gå mot mig och jag kände att Zayn puttade på från andra sidan. ”Jen, go take your things out of the car and in to our room. You, me and Harry will share.” jag kände att Zayn stelnade till bakom mig då han nu stod med överkroppen lutandes mot mig. Jen gick där ifrån och jag kände att detta bråket hade inte slutat för nu såg Zayn rött. Bråket hade tagit en drastisk vändning.

”What did I tell you NOT to do Harry?!” vrålade Zayn och jag vände mig mot honom och tryckte mina händer mot hans bröst för att han inte skulle komma närmare.

”Zayn.” sa jag men han lyssnade inte. ”Zayn” försökte jag igen. Han ignorerade mig och började putta mig ur vägen.

”Zayn. It's nothing. I don't know what have gotten in to you!” försökte Harry och alla bitarna för mig föll på plats. Zayn var bara överbeskyddande. Jag tänkte ut ett sätt för att få honom att lyssna på mig och det enda jag kunde komma på var att fälla honom. Det låter som jag är världens super människa men jag när jag inte spelade musik längre så intresserade jag mig utav sport. Jag gick fem år på karate och kunde definitivt klara mig själv i en mörk gränd mitten av London. Då jag bestämt mig för vad jag skulle göra så tyckte jag nästan synd om Zayn som antagligen skulle bli chockad. Men jag hade inte tid och tänka och gjorde ett grepp på honom så han trillade ner och jag la ett knä i bröstet på honom så jag hamnade ovanpå. Han såg chockad ut på mig och jag var andfådd för han var den första som jag hade fällt som inte hade min kroppsvikt eller längd. Vilket var mycket tyngre än vad jag väntat mig då jag skulle låta bli att skada honom. Allting blev tyst och även Jen som hade kommit tillbaka nu stod som förstelnad. Jag kollade Zayn rakt in i ögonen och försökte återhämta andan.

”I can take care of my self.” sa jag lågt mellan andhämtningarna. Jag lättade lite på mitt grepp och reste mig sedan upp för att ta mig där ifrån. Jag trängde mig mellan Harry och Louis som kollade förvånat på mig och jag gick ut genom ytterdörren och började gå längs vägen. Luften var kvav och inte alls lika innestängd som luften i London. Det hade börjat mörkna och det skulle bli en helt underbar kväll att sitta ute och äta på. Min klänning var inte längre slät och fin jag kände att mina fötter klibbades fast i Conversen på grund utav den kvava känslan. Mitt hår klibbades fast på den bara ryggen och jag satte upp det i en hög hästsvans för att få bort den stickande känslan. Jag hittade en liten park med en å som flöt förbi. Min tidsuppfattning var inte den bästa och jag var så dum så jag hade glömt mobilen i väskan som låg på sängen. Jag satte mig på en sten och drog av mig mina skor och stoppade fötterna i vattnet som var iskallt. Trots det isade lite i fötterna så tog jag inte upp dom och jag suckade tungt. Mina fötter flöt på ytan och jag tänkte mig bort på den sommardagen i ettan. Den dagen som fotot togs som Zayn hade i sin plånbok. Det hade varit väldigt varmt och min mamma hade tagit mig och Zayn till stranden öster om London. Hon såg Zayn som sin son och smorde noga in honom med solkräm för att han inte skulle bränna sig. Jag kommer ihåg att vattnet var iskallt men ändå så höll jag och Zayn på att göra ett sandslott utav den blöta sanden nere vid kanten utav vattnet. Hans hår var fullt utav sand och han hade hällt en hel hink vatten över mig mitt hår var blött. Mamma hade fixat lite fika uppe på handdukarna och vi fick lite fickpengar för att ta oss till kiosken och köpa varsin glass. När vi hade köpt glassarna och var på väg tillbaka så hade vi redan börjat äta våra glassar och när vi var framme vid mamma så hade vi glass i hela ansiktet. Hon hade bett om att få fota oss och det gjorde hon medan vi hade lagt armarna över axlarna på varandra och lett stort med vaniljglass över hela ansiktet.

”You are my sister.” hade Zayn sagt och jag hade lett mot honom.

”And you are my brother.” sa jag och satte mig ner för att ta fram kortleken vi spelade med.

Vi hade aldrig problem med pengarna då, det var mamma som drog in det mesta så vi hade ett fint hus. Med en stor trädgård och vi hade även en katt som vi hade döpt till Molly.

Min blick fastnade på de upplysta stenarna längre bort och jag tänkte tillbaka på den tiden. Allt hade varit så mycket enklare om jag hade berättat för Zayn. Han har lika mycket rätt att veta vad som hänt med mamma som vad jag har. Då hade jag haft någon som alltid varit där, men nu var mellanrummet mellan oss större än någonsin.

”Thank god that I've found you!” hörde jag en hes röst bakom mig och jag hoppade till och vände mig om.

”Oh, you scared the crap out of me, Harry.” sa jag och vände mig tillbaka och torkade mig under ögonen för att vara säker på att jag inte grät.

”You've been gone for like an hour and everyone is worried.” Han satte sig ner bredvid mig och slängde av sig sina flipp flopps och stoppade ner fötterna i det iskalla vattnet. Han tog upp sin iPhone ur byxorna och skrev ett sms.

”Don't tell them were we are.” mumlade jag och la mina händer i knäet. Han fortsatte skriva på sin mobil och lade sedan ner den i fickan igen. ”How did you find me?” frågade jag sedan.

”You're new here so you probably followed the road and found a place to sit down.” sa han och rykte på axlarna och skakade till huvudet så håret lade sig rätt igen. ”That's what I would have done.” jag nickade långsamt och kände att tröttheten drog över mig. ”You want to talk about it?” frågade han tyst.

”There's nothing to say. I never thought I would use that kind of grip on a friend. Ever.” sa jag och skrattade sorgset till. ”It feels like...” jag kollade ner på mina händer. ”...It feels like a mistake to even come here.”

”I'm sorry.” började han och jag kollade på honom. ”For making the mistake to offer you to sleep in the same room as me.” jag skrattade till. Denna gången var jag faktiskt rätt road.

”He's just overprotective. He'll come around.” sa jag och kollade rakt in i de glittrande gröna ögonen.


”You got any siblings?” frågade jag Harry när vi var på väg tillbaka. Jag höll i mina converse i ena handen och hoppade till lite då och då när en sten kom under en utav fötterna.

”An older sister. You?”

”Does Zayn count?” frågade jag och Harry skrattade.

”Like the way he acts, yes.”

”I've always wanted a sister though.” sa jag och kollade fram över vägen som bredde ut sig. Jag tyckte vägen tillbaka var mycket längre än när jag gick på andra hållet. Mörkret hade fallit över oss nu och det var riktigt kallt.

”What happened?” frågade han.

”It's complicated.”

”I think I could keep up.” sa han och rykte på sina axlar. Jag tvekade och kände att han kollade mot mig nu.

”Maybe later.” sa jag bara. ”It's just a depressing story.” sa jag så enkelt jag kunde och fokuserade extra hårt på vart jag inte skulle sätta fötterna.  

+4 Kommentarer till nästa del! ;D

WTWC - Kapitel 7


Jag ansökte om ledighet från jobbet och skolan. Det fanns vissa svårigheter att ficka ersättare för mig eftersom Eleanor hade redan bett om ledighet tydligen. Jag lade märke till att jag redan förutsatt att hon skulle komma och jag blev ängslig över att dela på en liten stuga med åtta pers som jag knappt kände.

När dagen väl kom var jag faktiskt riktigt nervös och jag kunde inte riktigt reda ut vad som var nödvändigt att ta med sig under helgen. Men jag tryckte i lite jeans och tröjor men även ett och annat antal shorts och även en bikini. När jag var färdig hade jag precis fått ihop min bag men det var en lättnad över att jag bara behövde en väska. Jag hade redan sagt hejdå till pappa innan han stack på morgonen och åt min frukost lugnt och var utvilad efter min sovmorgon. När jag kollade ut genom fönstret innan jag stack var det soligt så jag tog på mig mina solglasögon och bestämde mig för att gå till adressen istället för att ta tunnelbanan. Det skulle inte ta så lång tid och jag behövde rensa min hjärna lite för att hålla mig lugn hela resan. Jag la undan min skinnjacka hemma och tog en jeansjacka istället som fick ett litet sommarledigt uttryck. Jag hade faktiskt tagit på mig en blommig sommarklänning idag med ett par svarta converse och satt upp mitt hår i en hög tofs.

Efter en tjugo minuters gång genom stan så hade jag äntligen hittat rätt gata och rätt hus. Det var ett lägenhetshus och utanför stod folk och packade i bilarna. Jag såg att Jen redan var där och pratade med Eleanor.

”Hey!” ropade den krulliga killen som jag inte kom ihåg namnet på.

”Hi...” började jag och kände att jag borde kunnat namnet.

”Harry.” hjälpte han mig.

”Right.” sa jag och kände mig lite fånig. Jag satte solglasögonen i håret. ”So where should I put my bag?”

”I'll take that.” sa han lätt och ryckte ifrån mig väskan lätt och slängde in den i en utav bilarna. ”So are you ready for a great weekend then?”

”I guess.” Han lutade sig mot en utav bilarna.

”You could ride in my car.” erbjöd sig Harry och log mot mig.

”Easy tiger.” muttrade Zayn som kom upp bakom honom. ”You're here!” sa han glatt och kramade om mig och pussade mig på kinden.

”Of course.” sa jag och log mot honom. Jen vinkade längre bort och jag kände att jag hade nog oroat mig i onödan. Hon hade verkligen slått på stort och hade en strandklänning på sig och såg nästan ut som en modell i sina stora runda solglasögon och hennes långa brunetta hår vilandes över på ena axeln.

”I really hope you only got one bag. Jen took all the space.” muttrade Zayn.

”You've already started to argue?” frågade jag och började skratta. ”This will be fun. Just like old times.” jag knuffade till honom i sidan och han muttrade något som jag inte kunde höra.


Jag satt i samma bil som Louis, Eleanor, Liam och Harry. Louis körde och Harry klagade ständigt på att han skulle döda hans bil om han inte körde långsammare.

”You are the one to blame. Why do you have to buy a car with more horsepower than a normal human?” suckade Louis som en trött mamma. Han lättade lite på gasen och Eleanor vände sig mot mig.

”So how do you know Zayn?” frågade hon nyfiket.

”We used to be bestfriends when we went in kindergarden.”

”But he's older than you right?”

”Yes, but he had to repeat a year in first grade.” hon nickade långsamt och försökte komma på något att fråga.

”You used?” frågade hon sedan och jag kände att alla öron var riktade mot mig.

”Well, yes. I had to move when I was eight. And after that we didn't meet again. Until this week.”

”Where did you go?” Harry hoppade nu in i samtalet och kollade bak mot oss i baksätet. Han skakade rätt håret och kollade mot mig med sina gröna ögon. Hans ögon var förtrollande och när man kollade in i dom kändes det som man höll på att drunkna.

”Sweden.” sa jag och undrade när jag skulle sluta prata sanning.

”Really?” nu var det Liam som inte kunde hålla sig. ”Then you must have heard of us before?” det var ingen riktig fråga utan snarare ett påstående.

”I do. It's just that I'm not a fan.” jag slutade prata och såg att alla stelnade till. ”No!” utbrast jag. ”Please! Don't take that in the wrong way. I mean,” jag suckade och dom började röra på sig igen. ”I mean,” försökte jag igen. ”I like your music. I'm just not crazy about, you. Did I get it right this time?” den sista frågan var mest ställd till mig.

”So you like our music but are not a fan?” försökte Harry klargöra.

”Exactly.” sa jag och log mot honom. Jag kollade ut genom fönstret och tänkte inte på Liam som fortsatte prata. ”Huh?” sa jag och kollade mot honom.


”Why what?”

”Why aren't you a fan?” sa han igen och jag trodde det var ett skämt men alla kollade intresserat mot mig.

”Do I need to be?” frågade jag osäkert. ”I'm not the type om girl who screams and faints just because I meet someone who is in a boyband. That's just weird.” klar gjorde jag och kände direkt igen att det blev fel. ”Not that I'm saying that your fans are weird. It's just nothing I would do.” rättade jag mig.

”For a moment there I thought I would have to throw you out of this car.” sa Louis komiskt och alla började skratta.

+4 Kommentarer till nästa! :)

WTWC - Kapitel 6


Jag satt i timmar och kollade ut genom mitt fönster. Mitt fönster var mot gatan och jag såg folk komma och gå från det lilla fiket på andra sidan gatan. Jag såg gamla blandat med nya bilar som körde antingen för sakta eller för snabbt. Min hjärna fungerade inte som den skulle och jag stängde ner alla frågor som rörde sig uppe i mitt huvud.

Skulle jag berättat? Varför berättade jag inte? När borde jag berätta? För dom borde väll få veta? Jag borde släppt det nu vid detta laget. Varför har jag inte gjort det? Är det jag som är dum? Hur? När? Var? Och Varför?

Allt var som ett enda stort moln i huvudet och den soliga dagen hade gått över till mulet mot kvällen.

När pappa kom hem hade jag inte rört mig ur fläcken och hade samma kläder på mig som innan idag. Jag hade inte insett hur sent det var förrän pappa kommenterade att klockan redan var kvart över tolv.

”Har du ätit?” frågade han medan han bytte om till ett par mjukis byxor och en tröja.


”Är du hungrig?”

”Nope.” sa jag stumt igen och fokuserade på en yngre kille som cyklade ner för gatan. Pappa kikade in i mitt rum och ställde sig i dörr öppningen med en orolig blick.

”Du vet om att du måste berätta för honom någon gång.” började han.

”Jag måste ingenting.” muttrade jag.

”Jag hörde hans samtal med sina kompisar. Han vet att något är fel. Han kommer att få det ur dig förr eller senare. Zayn vet exakt vilka knappar han ska trycka på för att du ska avslöja allt. Det visade han prov på idag när du blev ledsen.” jag var bara tyst och kollade ner på mina händer i knäet. ”Han är som din bror. Han har rätt att veta vad du har gått igenom...”

”Mamma sa alltid...” avbröt jag honom och svalde. ”Att jag aldrig skulle ge mig in i något som jag inte kan hantera.” jag blev tyst och bet mig i läppen. ”Jag kan inte hantera denna situationen. Jag låtsas att jag gör det, jag låtsas att allt är okej, jag låtsas att jag lever som en normal människa, jag låtsas till och med att inte vara berörd när någon frågar om min mamma.” jag försökte hitta rätt sorts ord. ”Jag kan låtsas för vem som helst. För jag har gjort det i snart över tio år. Men att komma tillbaka hit trodde jag inte skulle betyda att träffa varken Zayn eller Jenny igen. Och dom är dom enda som jag har svårt att låtsas för. Dom ser rakt igenom mig som om jag vore glas.” Pappa satte sig på huk bredvid mig.

”Då kanske det är dags att sluta låtsas och försöka gå vidare?” sa han tyst. ”Jag älskade din mamma väldigt mycket. Men hon vill att jag ska ta hand om dig och få dig att gå vidare. Det har gått snart tio år och det är dags för dig att börja leva igen.” Han reste sig upp och klappade mig på huvudet. ”Jag ska göra några toasts som nattmat. Vill du ha?” Jag nickade bara och satt kvar tills han ropade till mig att dom var färdiga. Tystnaden lade sig över matbordet och jag tänkte undertiden på vad pappa hade sagt.

”Jag hänger med Zayn till en utav hans kompisars stuga på fredag.” sa jag och pappa höjde roat på ögonbrynen. ”Du sa till mig att jag skulle börja leva.” sa jag enkelt och han började skratta.

Jag somnade efter ett tag och drömde mig bort från denna världen.

”Mum?” hörde jag mig själv säga och jag såg en siluett utskilja sig från dimman som hade lagt sig. Jag hade rätt, hon gled fram mot mig i det rummet som såg ut som en utav mina gamla klassrum i Bradford. Alla var där och satt tysta och stirrade rakt framför sig. De enda som hade vuxit upp var Zayn och Jenny som satt och kollade på mig och mamma. Mamma kom fram och klappade mig på huvudet och jag kände mig så liten. Men det kanske berodde på att jag var en halvmeter kortare än vad jag var i vanliga fall.

”Mum?” upprepade jag och jag kände att jag började bli orolig. Det strålade om henne som om hon var en ängel och jag vände ängsligt min blick mot Jen och Zayn. Såg dom också att hon var ljusare än alla andra. ”Mum, you can't be here.” började jag och hon la handen för munnen.

”It's okay, honey. It's okay.” jag kände att tårarna började åka ner för kinderna.


Jag vaknade upp utav att kippa efter andan och jag kände att tårarna var riktiga. Min hand utforskade min kind som var helt blöt och jag kollade ner på mina blöta fingrar. Jag sträckte mig efter mobilen för att kolla vad klockan var. Väckarklockan skulle börja ringa om en halvtimme och jag såg att jag fått ett sms.


From: Anonymous

Ey! Meet us @ this adress at 11.30am on friday. 12pm the cars will take off. / Zayn


Han hade bifogat en adress längre ner i smset och tydligen var det i centrala London, kanske en kvart ifrån där jag bodde. Det låg i den lite finare delen av London. Jag gnuggade mina trötta ögon och tryckte på svara.


To: Zain Malik

Where the heck is the I in your name, ZAIN!? :O Ofc, I'll be there, Jen will come with too.


Jag hade smsat henne på vägen hem från flygplatsen och hon blev helt galen över att faktiskt få träffa Zayn igen. Inte för att jag riktigt vet om det var för att hon ville banka skiten ur honom eller om hon bara ville gå vidare.


From: Zain Malik

It's loooooooong gone ;) Good, I'll see you there.


To: Zain Malik

You'll always be Zain to me, dork. :3


From: Zain Malik

Mature, Aly ;)

+3 Kommentarer till nästa :)

WTWC - Kapitel 5

I know that I've been dreaming of meeting Aly again someday. She was my best friend and she just disappeared. To be honest with you, I'm still pretty mad because she just left me and Jen. One day she was just... Gone. She was like a sister to me and I can not help that I feel pretty protective of her. But now that she stands in front of me, ten years later... It feels like I constantly need to touch her to see if she is real at all. When I recognized Mr. James I couldn't believe my eyes and it felt like a dream for a second. But right now, I must be dreaming.

”You've gotta be kidding me, Al? You're not playing anything anymore?” I said and watched her closely while she was struggling with her words. This right in front of me wasn't Aly, the Aly I have known when we were eight. I thought back at the times when we were at her place and she had all these crazy expensive guitars and pianos because of her mum. Mrs. James worked with music lessons to some of the most amazing musicians in U.K. Which made it pretty mysterious when Mr. James came out of that car as an chauffeur. He gave me that lame excuse about having a hard time with jobs and they had to cut down on the staff. I came back to where I stood right now and my misbelieve of Alys statement of not playing anymore.

“I... Don't.” she started and watching the rest of the lads. They started to feel uncomfortable and it showed. “Sorry, Zayn. I-I-I can't explain.” her hands started to shake and she crossed her arms so it didn't show. “I-I've got to go.” she continued and looked up at me with tears in her eyes. I tried to figure out what was wrong. When we were younger I could read her like an open book, always. That's why we never fought because I knew that she would win, and I could read her when she was really mad at something or someone and I stepped aside to let her shake it of or even try to stop her when she tried to hit someone in the face.

She took something out of her pocket that seemed to be a little piece of paper and a pen and wrote something down. After a while she gave it to me and I took it. It was her phone number and I looked at her and then at the lads who now started to look really uncomfortable.

“Text me if you have any time left to catch up.” she said and smiled that old Aly smile she always did before.

“I will.” I pressed the little piece of paper down my pocked. “But, if you want to. You could come with this weekend.” I started off and looked at Harry for his approval. He nodded very willingly and I watched him and shock my head. “What's wrong with you?” I hissed and he understood my message and glanced over to Liam who tried to not laugh. I turned my attention to Aly again. “We're going to Harrys grandpas cabin this weekend. It will be us and two others, I think.” I looked over to Louis to confirm if Eleanor would come with and he nodded. “It will be fun.” I continued. She looked confused to figure out what to say. “Please, don't say no, Al.” I tried to smile and she sighed.

“I can't.” she started. “Jen and I have plans.”

“Jenny Meester?” I was surprised and Aly nodded. “You kept contact with her?” I tried to swallow and keep calm.

“No,” she shook her head fast. “Not at all. It's a pretty funny story actually. I ran in to her a couple of blocks from where we live right now. And it's really freaking me out that I met you as well only a couple of days after.” she laughed lightly as if it was an intern joke.

“Then take her with you.” I said without thinking. I liked Jen but after a while before I got on X-factor I couldn't stand her. She was constantly on my nerves and always reminded me of Aly and always thought I loved Aly more that I loved her. But she was partly wrong, Aly and Jen wasn't even in the same league. Aly was like a little sister to me. I always felt the need to protect her from all the bad things, even if she was the troublemaker sometimes I always had her back if someone tried to threat her. Jen is almost the opposite, she was my girlfriend for like two or three years but we were so immature and didn't really know what a relationship was so after a while we just grew a part.

“Are you sure?” she was struggling trying to think right and I looked over at Harry again and he nodded just as willingly as before.

“Perv.” I muttered and now Niall, Liam and Louis started to laugh.

“Excuse me?” she said and didn't seem to understand.

“Nothing. Come, It'll be fun. I'll text you the address. We're leaving around twelve pm on friday so I guess you have to take the day off. But I'll promise you it will be so much fun.”

“You've said that already.” now she smiled at me but then it disappeared just as fast as it came.

We hugged once again and she left after talking to her dad a bit. Then it was time for us to get ready for this gala we were attending later tonight. I watched her walk away and I was wondering if I'll ever see her again.

“It's always fun to meet Zayns old friends. Don't you think?” Louis started with a huge smile on his face and his eyes went over us all in the car. I just glared at him in misbelieve. “Harry thought so at least.” Louis continued and my glare went to Harrys face. He flipped his damn hear and I think he started to feel uncomfortable under my murderous glace.

“If you even leave a scratch on her or even touch her. I will kill you.” I said harsh and continued to glare.

“Oh, you've stepped into the wrong territory, Hazza.” Louis continue and poked Harry in his hair with his finger. I gave up on Harry. Everyone in this car knew about Harrys past when it came to his choice of girls. He wanted those who were mature and he always wanted a challenge. As if someone would give him a price afterwards. It got very quiet in the car and I was pleased that Mr. James closed the window between the backseat and the drivers seat. I didn't want to look at him when we had this discussion even though I knew he could hear everything we said.

“Why was she sad, Zayn?” Niall broke the silence and I tried to pretend to be untouched. “We were there, Zayn. You can tell us you know. We saw everything.”

“I don't know why, Niall. I can't answer. But I have a feeling about something must have happened.” I said and started to stare out the window. Something was very wrong.


+3 Kommentarer till nästa :)