Ett år senare

”Sweetheart, could you give me my phone? It's in my jeanspocket.” hörde jag Harry ropa från köket. Vi var äntligen tillbaka i Harrys familjs stuga och vi alla hade tagit upp det som en årlig tradition nu mera. Harry och jag hade varit här sedan igår för att göra allting redo för resten som skulle komma idag. Jag tog mig fram genom vårat stökiga sovrum och hittade Harrys jeans som hängde på en fåtölj.
”You got a text from Louis.” ropade jag tillbaka och kom ut till Harry i köket där han stod i bara boxers och gjorde frukost till oss båda. ”Here you go.” sa jag och gav telefonen till honom innan jag tog över matlagningen och han pussade mig på kinden.
”They will be here at four.” mumlade han och började skriva på sin mobil. Han la den på bänken och kramade om mig bakifrån under tiden jag vände baconen. ”What can we do for fun before? I want to spend some alone time with you.”
”We've been alone since yesterday afternoon.” sa jag och skrattade till och han pussade min nacke med lätta läppar och han träffade min svaga punkt. ”But...Eh... What did you have in mind?” han skrattade till för han kände att jag blev knäsvag där jag stod i hans t-shirt.
”What about the beach?” viskade han fram i mitt öra och jag fick hålla hårt i kanten för att inte trilla ihop som ett korthus.
”That... sounds nice.” sa jag och vände mig om mot honom. Han pussade mig på näsan och log utav min reaktion som hade varit att rynka på näsan. De alldeles för kända smilgroparna kom fram och pussade honom lätt innan han dog mig intill sig i en lång kyss.

**Flashback**

”What happened to Taylor?”
”Are you back together?”
”What will Simon say about this?” frågorna bara vällde över oss när vi skulle på en gala premiär i centrala London. Det var min första gång och jag var vätt skrämd på grund utav att jag var tvungen att bära högklackat. Självklart hade vi frågat Simon om jag skulle bryta några regler med att gå. Men han sa bara att jag inte skulle ta emot några pengar från någon så skulle allt gå bra. När bilen stannade hoppade Harry och resten utav killarna ut före mig och Zayn pussade mig lätt på kinden som ett lycka till innan han hoppade ut och Harry sträckte ut handen för att hjälpa mig ut. Stylisten som hade hjälpt mig på med denna hade nog aldrig tänkt riktigt praktiskt.
”You look so beautiful.” viskade Harry i mitt öra när vi började gå ner för röda mattan och bli fotade. Jag var glad över att Harry höll min hand nittio procent av tiden för jag blev totalt blind utav kamerorna som blixtrade mot oss. Självklart hade jag fortfarande inte vant mig och det kändes ur uselt att stå och le där och folk faktiskt ville ha autografer och bli fotade med en. Det kom ett jubel då när ännu en bil kom upp och ställde sig vid den röda mattan och ut kom Little Mix. Perrie vinkade glatt mot mig och kom trippande mot mig med rask fart innan hon slog armarna om mig.
”You look dashing tonight!” utbrast hon.
”Thanks, love your dress.” sa jag och kollade ner på hennes glittriga fodral.
”Have you seen Zayn?” frågade hon och jag kollade upp mot henne med ett leende.
”He's inside.” jag kollade bak på Harry som tålmodigt stod och väntade på mig. ”I'll see you inside.” sa jag och kramade om henne snabbt igen innan jag gick lugnt och metodiskt fram till Harry som sträckte ut sin hand och tog min. Vi gick in i aulan är vi fick välkomst drinkar och skulle mingla runt innan vi satte oss i den stora arenan.
”Have you heard anything from Jenny?” jag vände mig om och kollade på Zayn som stod var välklädd och jag bet mig lite i läppen för han såg rätt obekväm ut.
”Right now she's in Austrailia. She called in the middle if the night yesterday to give me an update about that she've seen a real kangaroo and that she will be done with her studies in a year.” Efter Jenny återhämtat sig från olyckan insåg hon att livet var för kort för att stanna på en och samma plats hela tiden. Zayn och hon gjorde slut där efter för att dom insåg varför de gjorde slut från första början. De var alldeles för lika och envisa vilket ledde till ett stort bråk om vem som skulle få välja teve program. Dom var minst lika mycket syskon som vad jag och Zayn var och det insåg dom väldigt snart.”Perrie is looking for you.” kom jag på efter ett tag då Harry och jag hade skålat med resten utav killarna, Danielle och Eleanor. Zayn höjde på ögonbrynen.
”But she was going with the girls right?”
”Yeah, they arrived a few minutes after us.” Det hade förvånat oss alla att Perrie faktiskt hade överseende med Zayns otrohet och övervägde att ge det en andra chans. Dock var Zayn som en liten betjänt för henne för att ställa allt till rätta igen. Man kan väll säga att de jobbade rätt hårt på det.

** End of Flashback**

”Are you sure about the dinner tonight?” Harry frågade mig medan vi gick hand i hand ner mot stranden.
”Yes, I mean. It's been a year. I think we should at least light the camp fire like we did last year at least. There have been so much changes.” sa jag och hoppade över en rot.
”Agree... Do you think Perrie will come?”
”Actually I do. They are really trying it out. I never saw that one coming.” konstaterade jag medan jag petade upp solglasögonen så att de satte sig på plats igen. Solen lös och gjorde vinden ljummen och behaglig och när vi kom ner till stranden var det minst lika folk tomt som förra året. När vi hade lagt ner alla våra saker och jag hade tagit av mig Harrys tröja som jag hade burit över min bikini så började jag springa mot vattenbrynet.
”First in to the water!” skrek jag och så fort jag kom med fötterna i vattnet kände jag Harrys händer om min midja som drog med sig ner min kropp under vattnet.
”Since when did you become so compeditive!?” utbrast han när han kom upp över ytan igen. Det kalla vattnet svalkade min klibbiga hud på en skönt sätt.
”I've always been.” sa jag och tog mina händer och låste dom runt hans nacke. Hans hår var rufsigt och blött av vattnet.
”I am so proud of you by the way.”
”For what?”
”You live your dream just as I do now and it only been a year. You've come so far. Like when I met you the first time. Do you remember that? On the airport?” jag nickade och kollade med kisande ögon upp mot honom. ”And you had so many secrets. I'm proud of you.” han la sina händer på min rygg och tryckte mig emot sig och tryckte sina läppar lätt mot mina.
”Look at you... Looking back in the time like that.” sa jag och flinade. ”Acutally I think it was you who encouraged me to actually open my mouth in the first place.” sa jag och släppte taget om honom och sjönk ner i vattnet som nu verkade varmare än luften.

**Flashback**

”You'll fix this.” mumlade Simon i mitt öra när vi stod i finalen och väntade på resultatet. Den där obehagliga musiken spelades upp i högtalarna och jag såg Harry göra tummen upp mot mig där han satt i publiken. Zayn satt och bet på sina naglar och jag försökte låta bli att himla med ögonen. Antingen skulle jag komma etta eller så skulle jag komma två ikväll och gav var mer än skräckslagen när den där irriterande musiken började spelas och stannade tvärt.
”Winner of this years X factor is....” började programledaren och kollade med lurig blick mellan mig och Mary Young som var i kategorin över tjugofem. ”... Mary Young!” Jag kände att jag blev jätte besviken när jag hörde Marys namn ropas upp men jag log så gott jag kunde och klappade. Jag gick fram och kramade om henne och viskade grattis i örat på den gråtande Mary.
”You really deserve it.” nästan skrek jag över publikes skrik.
”Alison, come over here.” sa programledaren och Simon la en arm runt om mina axlar. ”What do you have to say?”
”Ehum... I am so happy that my friends forced me this summer to actually sign up for this and I want to thank Simon for being a really super mentor and all those people out there that supported me.”
”What will happen after this?”
”Ehum... I have no idea actually. Tonight I will be celebrating with my friends, boyfriend and family. So there's no tomorrow for me right now.” sa jag och skrattade till.
”Simon. What do you have to say to Alison?”
”That I won't let Alison go this easy and it's only the beginning for her. You haven't seen the last of Alison James.” sa han och log.
”Thank you, Alison! Give it up for Alison James one last time!”

**End of flashback**

Simon hade gett mig ett skivkontrakt på hans skivbolag och jag hade varit förband till killarnas lilla turné i Storbritannien. Med pengarna jag fått ihop så köpte jag en lägenhet till pappa och jag flyttade faktiskt ut så fort jag blev arton och flyttade in hos Harry. Vi båda var borta rätt ofta och han gillade inte att jag stannade hemma ensam så när han kom tillbaka så fixade han extra säkerhet och jag fick till och med en hund som höll mig sällskap. Jag blev riktigt irriterad över att han fortfarande inte fattade att jag faktiskt hade kunnat försvara mig själv men självklart köpte han en rottweiler som käka som en häst och snarka värre än Harry.
”Was it okay for your mum to take care of Spooky?” frågade jag medan vi stod i köket och fixade hemlagad pizza medan resten höll på att packa upp och duka. Spooky var rottweilerns namn eftersom jag tyckte från början att han var smått läskig när han stod på min mage på morgonen och stirrade på mig tills jag tog initiativet att gå upp.
”Yes, she loves him.” sa han och skrattade till innan han började riva ost.
”Hey, Aly! Please tell me that I won't be needing earplugs tonight?” Niall kom in i köket. Niall skulle bli tvungen att sova tillsammans med oss under de nätterna vi var här.
”I promise, pinkyswear.” sa jag och log mot honom medan jag sträckte ut mitt lillfinger. Han slöt sitt lillfinger runt mitt och log stort.
”No, Aly action for you to night, mate.” sa han och skrattade högt och Harry höjde på ögonbrynen.
”Oh, I've got some power at least.”
”Wait.” avbröt jag killarnas dirty talk. ”Aly action?” sa jag och kollade på Harry som nu blev lätt röd om kinderna.
”Oh, he tells Nialler about the Aly action... A lot!”
”Oh, my god! Harry!” sa jag och gömde mitt ansikte. ”Boys” muttrade jag.

När vi käkat satt vi ute på terrassen och åt chips och sjöng till Nialls och mitt gitarrspelande. Jag satt i Harrys knä och hans armar vilade runt min midja medan jag fingrade lite på strängarna.
”I can't believe that so much have changed since last year.” började Liam. ”Do you got a story for us this year, Alison? Maybe a happy one?” Louis slog honom i bakhuvudet för att vara lite okänslig och jag bara skrattade och satte ifrån mig gitarren.
”Actually I do.” sa jag och log mot dom.
”Not another sad storry I hope. I don't think I've started to cry to everything.” utbrast Zayn. ”I sat yesterday and was crying to Mean Girls.” alla började skratta och jag rufsade till Zayns hår och han dök efter mig men Harry var snabb nog att dra mig undan och Zayn rättade istället till sitt hår.
”Okay, tell us your story.” sa Eleanor. ”Does it have a happy ending?” frågade hon förhoppningsfullt.
”It doesn't have an ending yet.” sa jag och log mot henne. ”Okay, so there was this girl. She was poor and only lived with her dad. One day she got reunited with her old friends that teached her to open up and start living her life.” sa jag och alla satt tysta och kollade antingen på mig eller på elden. ”She met this guy and she was afraid to show her feelings. But after a while she opened up and two worlds collided.” jag kände greppet om min midja hårdnade till lite. ”But he broke her heart... Heartbroken she started to live her dream as a singer and came second in a song competition and the boy healed her heart again. During this journey she got friends that's more of a family to her. All the old scars have healed but they remain as a reminder that everybody get hurt. But it wouldn't be much of a fight without some battle scars.” sa jag och skrattade till och alla kollade mot mig nu. Eleanor, Louis, Liam, Danielle, Niall, Zayn, Harry... Hur kunde jag vara så lyckligt lottad. Kanske denna historian skulle få ett lyckligt slut i framtiden. Kanske jag skulle få en familj i framtiden som var utav mitt egna blod. Jag bara längtade efter att få se vad världen hade att erbjuda med Zayn som min bror, Jenny som min syster och Harry som min kärleksfågel. Jag mina ögon tårades smått. Jag skulle aldrig bli lyckligare än vad jag var just nu, jag var inte ensam längre. ”Like Mr. Simon Cowell use to say...” sa jag och skrattade till för mig själv. ”... This is only the beginning!”

Det var den sista delen utav When Two Worlds Collide! Tack till alla som har läst! Skriv gärna era tankar om berättelsen och watch out! För inom kort kommer det att komma en inledning på en helt ny Fanfic, The Revenge!

Puss på er ;*

/ Amanda

”The ones who's in duell tonight is, Chase and Lollitas.” Jag andades ut när jag kom av scenen och ännu en vecka hade jag klarat mig utan någon duell. Lucy åkte ut första veckan och nu är det bara jag och Chase kvar i Simons grupp. Vilket gjorde Simon mer och mer stressad dock han sagt flera gånger att han känner sig säker där han sitter just nu. Resten utav juryn gjorde det inte bättre att stressa upp den redan stressade Simon. Han visade inte det och det störde mig då jag frågade hur han mådde och så sa han att han mådde bra!
När Chase kom av scenen i slutet på showen som kvällens förlorare var han inte glad.
”You made it to week four, Chase. You should be happy.” utbrast jag.
”Easy for you to say!” spottade han mig nästan i ansiktet. ”You've got your pretty boyfriend and your famous friends. You will be famous anyway for hooking up with One Direction.”
”Don't you drag in my friends to this.” morrade jag. ”Don't you even mention them!” varnade jag.
”Why not? It should be an rule against famous people to even be in this competition.” fortsatte han och jag önskade att jag hade en pistol så jag kunde skjuta ett hål i det redan tomma huvudet som var täckt under det där ljusbruna håret.
”So you think I have no rights to be here then?” morrade jag. ”You are a really good friend you know that, asshole.” sa jag sarkastiskt och gick ett halvt steg närmare honom.
”What did you call me?” han tog tag i min arm och jag kollade honom rakt in i ögonen med ett stort hat i mina ögon.
”Get your hands of me...” sa jag och betonade varenda ord.
”Why don't you make me, bitch?” han hånlog mot mig och väntade på mitt nästa steg.
”I don't want to hit you.” mumlade jag.
”Scared?”
”I don't want to hit you.” sa jag högt nu och kollade honom trotsigt in i hans ögon.
”No, but I want to.” hörde jag en bekant och raspig röst bakom mig och det enda jag han se var en knytnäve flyga en halvmeter ifrån mitt ansikte och träffade Chase rakt på kindbenet. Jag hoppade bakåt utav ren reflex och fick upp mina händer över munnen i ren och skär skräck. Min reaktion fick mig att stelna till och jag kollade bara när Chase slängde sig över den krulliga killen som krossade mitt hjärta i minst tusen bitar. Det var först efter ett tag då när Chase fick in en träff på Harry som jag insåg att jag måste ingripa. Två studiomän kom före mig och började brotta bort dom från varandra och jag ställde mig mot Harry. Han stod och flåsade och tog sig för sin röda kind medan han kollade på mig. Adrenalinet föll på att sköljas ur min kropp och jag kände att mina tårar börja krypa ut från tårkanalen och jag bet mig lite i läppen.
”What's wrong with you!?” skrek jag mot honom med darrande röst innan jag knuffade mig förbi Harry och började springa där ifrån och hittade bakdörren ut i en gränd bakom arenan. Det kändes väldigt smutsigt här ute och det var riktigt mulet precis som om det skulle börja regna igen vilken sekund som helst. Det var redan blött på marken med några vattenpölar här och var. Jag kollade mig runt omkring och såg att det var mist tre olika sorters containers med stora svarta sopsäckar. Jag satte mig på huk mot den teglade väggen och slog mina bara armar om mig själv och gömde mitt ansikte. Hur kunde jag vara så dum och komma ut hit? Det var redan slutet på sommaren och kylan trängde in i min klänning. Den var rätt kort och slutade ovanför mina knäskålar och sedan en linnes liknande överdel med breda band över axlarna. Det som var ännu mer dumt av mig var att jag hade sparkat av mig mina högklackat efter jag kommit av scenen och nu kände jag den blöta asfalten under mina fötter. Jag snörvlade lite och tog upp huvudet och kollade på staketet som var på andra sidan gränden. Bakdörren öppnades och Harry kom ut och sökte med ögonen genom gränden tills han fick syn på mig och började gå mot mig och jag reste mig upp.
”Why don't you just go away, Harry?” sa jag trött och började gå längre ifrån honom. Jag kände att det började droppa från himmeln och det gick en ilning i mina fötter av kylan från asfalten och vattnet.
”Alison. Please stop, I won't stop trying to talk to you til you hear me out for real.” Jag vände mig om och drog undan en slinga fuktigt hår.
”What are you going to tell me, Harry? That you feel sorry for me? That you are sorry that you got caught?” han hade också stannat nu och dropparna från himmeln kom oftare nu och gjorde så att mina tårar smälte in med regndroppar som fastnade på mina kinder. Enda skillnaden var att mina tårar skapade grå ränker efter sig.
”No.” började han och började sakta gå närmare mig. ”I am going to tell you that I am really sorry. I didn't know what I signed up for and when Taylor told me to kiss her I didn't have a choice.”
”Everybody's got a choice.” muttrade jag surt.
”No, I didn't. But as fast as I got to know about that part I wanted to call you... to explain but I couldn't. This industry is the most mental place I've ever been in and you've kept me grounded.”
”I would have understood if you told me what was going on. But you didn't. You broke my heart. I... I realized that... that everybody was right about you. You were even worse than what people told me.” Jag huttrade till nu när regnet hällde ner över oss och mitt plask blöta hår låg tryckt mot mitt ansikte. Harrys krulliga hår var inte livligt utan låg platt på huvudet.
”What can I do to make you believe me?” frågade han desperat och nu stod vi bara en meter ifrån varandra.
”G-o-o back to your fake relationship. And leave me alone.” sa jag med skakig röst. Jag visste inte riktigt längre om det var på grund utav att jag var så pass nerkyld eller om det var för att jag grät.
”Don't you dare... Say that again.” morrade han nu. ”If there's something I won't do... Then that's it.” Jag skakade trött på huvudet.
”I opened up to you. After ten years I opened my heart up to someone and when I do I get reminded of why I closed from the beginning.” Jag kollade in i de sårade gröna ögonen medan jag pratade och jag slog mina armar om min blöta klänning. Efter ett tag bröt jag ögonkontakten och kollade ner på mina nästan blå fötter och när jag kollade upp igen hade Harry någon slags svart larv på överläppen. ”What are you doing?” sa jag förvirrat.
”Trying to make you smile.” började han med en mexikansk accent och jag kunde inte låta bli att le lite olyckligt. ”I love your smile, your eyes. Everything about you. I love you, Alison.” Han lät uppriktig och jag blev röd på kinderna. Jag kollade på honom igen och regndropparna föll ner på mitt ansikte. Mina tankar var som en enda klump just nu och jag kunde inte riktigt veta hur jag skulle reagera för än jag gjorde det jag längtat efter så pass länge på nu. Jag sträckte mig efter honom drog bort mustaschen och lät den falla i en vattenpöl innan jag tog mina armar runt om hans hals och tryckte mina frusna läppar mot hans. Hungern efter honom eldade upp inom mig och alla fjärilarna i magen vaknade till liv.
”Damn, your cold.” viskade han mot mina läppar.
”Shut up, and kiss me.” muttrade jag tillbaka och han log så att hans skrattgropar syntes och började kyssa mig och jag kände hans händer vandra ner för min rygg, över min rumpa och tog tag i mina lår och jag gjorde en ansatts och hoppade upp och låste fast mina ben runt hans midja. Hans händer stannade vid min svank och höll mig tätt intill honom medan vi fortsatte kyssa varandra i regnet. Tillsist var vi tvungna att sära på våra läppar för jag fick inte någon luft genom min näsa längre och jag la huvudet på hans axel och pussade hans hals med lätta läppar.
”You are really cold, Aly. You need to get warm.”
”Haven't you learned that body heat is the best way to warm a person.” sa jag och han satte ner mig på marken igen.
”I've heard that.” sa han och skrattade till. ”But I think it only work without the clothes.” sa han och flinade. ”But come on. We have to get back inside.” han la en arm runt mina axlar och pussade mitt blöta hår.
”Wait... I have to know something first.” sa jag och stannade upp och vände mig mot honom och granskade honom uppifrån och ner. Alla hans kläder var mörka efter regnet han såg lätt orolig ut för vad jag skulle säga. ”What will happen to the contract between you and Taylor?”
”It's broken because I couldn't go through with it.” jag nickade långsamt och försökte tänka rakt.
”Will you be meeting her again?” frågade jag osäkert.
”I don't know, Alison. But I won't do anything because I found a girl who makes me happy and I won't let her go. Ever! I promise.” sa han och tog mitt huvud i sina händer och fick mig att kolla honom rakt in i hans snälla ögon.
”What about the tattoo?” sa jag efter ett tag och han såg oförstående ut på mig. ”Your tattoos you got in New York.” sa jag och pekade på hans bröst och han släppte mitt huvud och drog upp sin tröja som avslöjade hans muskulösa överkropp och två fåglar på hans bröst.
”These are not to Taylor, Alison. I got them as a surprice for you.” jag tog upp min ena iskalla hand och han grimaserade när mina fingrar nuddade hans hud. Jag skrattade till lite medan jag följde konturerna med fingertopparna. ”They are lovebirds.” fortsatte han. ”When they find their mate they stick together the rest of their lifes and when one of them dies the other one gets so sad that it dies of depression.” Jag kollade tog bort handen och han drog ner tröjan igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”I love you too.” sa jag efter ett tag och såg ett leende sprida sig över hans ansikte och jag brydde mig inte längre om kylan.
”Do you like it?” frågade han innan han tog in mig i en kram.
”I love them.” sa jag och kramade honom tillbaka. ”Though, please if I die you have to keep living for both of us.”
”Will you do the same for me then?”
”I can't promise that.” nästan viskade jag mot hans bröst och insåg att jag skulle inte kunna leva utan honom nu.
”Good, because I would never live with myself if something happened to you even though it wouldn't be my fault.” sa han och böjde sig ner och kysste mina bara axlar lätt. ”And now we have to get back inside so you won't die in some sort of pneumonia.” sa han och tog min hand och flätade samman våra fingrar och vi öppnade dörren och gick in i värmen som slog mot mig.
”Where have you guys been!?” utbrast Simon och kollade på mig. ”Oh, my god. If Aly get sick now I will personally shoot you, Harry.” sa han irriterat och ropade till sig hjälp för att få mig torr. Harry höll sig till mig resten utav kvällen utan att släppa mig med sina ögon. En gång var han tvungen för jag fick byta underkläder också men så fort jag var torr och ny sminkad så kom han fram bakom mig och kramade mig bakifrån där jag stod.
”Beautiful.” viskade han i mitt öra och det gjorde mig knäsvag. Han hade själv hunnit byta om och föna sitt hår så även han var torr. Han kollade på oss i spegelbilden.
”Do we have to stay?” frågade jag och vände mig mot honom.
”I don't think so, why?”
”I want to go home.”
”Okay, to Zayn?”
”No, to you.” jag såg att hans ansikte sken upp och hade något helt annat i tankarna än vad jag hade och jag började skratta. ”I wanna kick your ass in billiard.”

+12 kommentarer tills den allra sista delen kommer upp! :')

“Do you think she will ever forgive me?” I asked Mr. James as we sat down in the living room the night after. It've been a long day and Aly haven't been around since last night when she ran out the door. Danielle called me last night to tell me she was sleeping there to get some space between me, Jenny and Harry and a part of me wanted to run over there but as a direct order from Danielle and Liam it wouldn't be a good idea. She needs to focus on the competition and not everything else. So she wasn't going to come of til she's done. Liam was over before to pick her things up so he could drive her to the X factor hotel.
“She loves you and you know that. She'll come around but you have to give her some space sometimes. You are always forcing things on her and you forget how much she've been through.” Mr. James answered as he was drinking his beer.
“It will be harder to contact her now when she's isolating from her reality.” I murmured under my breath.
“I know, Zayn. You always wanted to protect her when she was little but don't you remember that time she was so mad at you that you had to walk a mile to get home because she told me you wouldn't come with? It's just a security mechanism in her head to run as fast as she can't stand it. And it's partly my fault.”
“Well. Yeah, I remember that...” I said and closed my eyes for a bit.

I didn't hear anything from Alison the latest couple of weeks. Of course I had to travel with the lads and promote the album and then do some photoshoots and I was exhausted the most of the nights. But every time it was X factor we all were sitting down and cheering Aly on even though she couldn't hear us. She was absolutely amazing and she never got to the bottom. She stayed on top and were poring her heart out and I could see that some of the songs actually were dedicated to some of us. Jenny had to visit the hospital at least three times a week and I was there to support her through every time I was back in town. But we weren't quite together as a couple as we were before the fight and the accident. Jenny agreed on taking a break so she could sort things out on her own but still we were close friends so we could hang out and watch movie those rainy days.
The fouth live shows were tomorrow and the guys and I had a bit of a disagreement whether we were going through with the plan or not.
“You two have to understand. You didn't see how miserable she was when Dani and I picked her up that night.” Liam complained as we were taking a break from the rehearsal.
“But we need to sort things out with her.” I said and pulling a hand through my hair. “At least we owe Harry that because she wasn't in the best mood when he got there last time.” Harry smiled thankfully as his phone started to ring and his eyes widened. “Is it Taylor again?” I complained. “Isn't she understanding that it was a PR trick from her management?”
“Apparently not...” He murmured under his breath before pressing the green button and listened for a while. “I can't go through with it, Taylor. How many times do I need to tell you? I am not interested in you or the deal. Tell your manager to call ours and they can sort that one out on their own.” He listened for a while. “Yes, I do! So stop calling me because it will always be her.” Harry hung up on her and took a deep breath.
“Okay, that was awkward.” Niall said as he took a bite of his pizza slice.
“I think we should do it.” I said and then the arguing was on! “Hey!” I had to shout to get everybodys' attention. “Let's have a vote. Everyone who wants to go through with this raise your hand.” Harry, Louis and I raised our hands but Niall and Liam wasn't even hesitating. “Niall?”
“I've been talking to her these last couple of weeks and she's not happy with him. So if you two,” he said and pointed at Louis and I. “...now want to see how Harry get's beaten by a ninja girl then fine.” He suddenly realized what he just said himself and I raised his eyebrows. “You guys are right!” he outburst and raised his hand. “This will be fun!” he continued and started to do an evil laugh.
“You guys are so insensitive!” Liam started of.
“Hey, Liam. Who doesn't want to see that fight?” I said and smiled at him and he started to think but after a while even his hand was up in the air. Everyone was on it! Now we only had to set it in motion...

The day of the performance was just like every other performance. We had a soundcheck and did our best to not joke to bad about all of the tonights event because we saw that Harry was really nervous and I felt a bit nervous myself. The management wanted us to preform twice with 'Kiss you' and 'Little Things' which wasn't a problem. We bought a couple of extra tickets to Danielle, Jenny and Eleanor so they could sit in the audience as well to enjoy the show.
We thought that it would ease up Aly a bit before so she could talk to her girlfriends so they could pass on damage control. To Harrys relieve he didn't need to wear that stupid mustache that Louis have complained about all day long.
“I am not going to wear it!” Harry protested as Louis was going on and on about how much more fun that would be. To stop his complaints, Harry took the damn mustache and pressed it down in his pocket in his trousers. “Happy now, boo bear?”
“A lot, Hazz.” Louis said and smiled while I just rolled my eyes.
“So I paid the security guy on the other side to let you through after our last performance. Now we just have to hope that Aly isn't in the bottom two and that nobody asks us about Aly. And if they do! Make her look good. Okay guys?” I said as I was trying to tie my shoes and talk at the same time. Someone knocked on the door and a woman came in.
“You are on in ten minutes.” she noted us and we nodded and she disappeared again just as quick as she came.
“Okay, guys. Let's do this.” Niall said as he was watching him self in the mirror one last time before stepping out the door and we all followed his lead. Watch ourselves in the mirror and then starting to walk out the door. Let's get this show on the road.

It felt like I've come back home when I came out on the familiar stage together with the guys. The crowd went crazy and it was a total adrenalin rush to see all those screaming fans. During the performance I forgot all about the problems backstage that was waiting for us to come back. When our last song was sung and everything was done the interviewer guy came up to us in his tux.
“How does it feel to stand on this stage?”
“It feels like home. Everything started here.” Liam took the lead.
“And you guys know, Alison James. Right?”
“Yes, we do. She's an amazing girl and she really deserves this.” Liam continued.
“For how long have you known her?” I knew that question was for me and I put my microphone to my mouth and inhaled.
“Erh... It've been for a really long time. We went to kindergarden together so she's like a sister to me.” I explained to not show any emotions about what was going on backstage.
“Okay, so what will be the best advice to all our contestants tonight?”
“Be yourselves and just basically...” Harry said
“...have fun.” Niall finished his sentence and we all smiled.
“Well, thank you guys. Give it up for One Direction everybody!” We walked of the stage and were relieved that this was over and that Aly still wasn't in the bottom two. The others started to talk and distract the others while Harry and I started to travel our way through the studio to the other side. It wasn't pretty when some of the families realized that we were there and we had to start doing some running and a big sized mother started to run after us like a crazy person. But after a while we came to the security guard that I paid earlier.
“I'll get in so much trouble if Mr. Cowell finds out.” he murmured before he took his keys and unlocked the door.
“We won't tell. Thanks!” I said and sneaked after Harry in to the gigantic room with microphone equipment and instruments that was going on and off stage during the performances. “There she is with that other guy I talked about...” I didn't have to finish because someone crossed out path and it wasn't any other than Simon Cowell himself.
“Hello boys.”
“Shouldn't you be in stage?” Harry stuttered and flipped his annoying hair. I was really happy that he actually showered to this event even though it didn't matter now because he was just as sweaty as the rest of us.
“I went to the restroom. Now, what are you doing here?” I didn't paying any attention because my eyes were on Aly and she was in some sort of fight with that creepy dude that was on her the other day. Harry didn't respond either and I kind of guess that he had his eyes in the same direction as I did.
“Mr. Cowell. You have to get back to you seat.” A lady with headset said and pointed at the direction where the stage was.
“Don't do anything stupid.” Simon only said before he had to go back to his seat and left me and Harry alone once again.
“Okay, Hazz, I won't go over there because she is absolutely furious with me right now. So I'll give her some space.” I decided and Harry nodded once before he started to walk towards Aly and that other guy. Aly didn't pay any attention because she had her back towards Harry so he could sneak up easily behind her if the other guy didn't decide to tell her.
“This will be fun to watch.” I murmured to myself after taking a seat on a big black box.

+12 Kommentarer till nästa del! ;)

Del 1 av 3 innan fanficen är över! :/ sorgligt!

Jag vaknade upp några sekunder senare på golvet med alla ansikten kollade på mig.
”Good job, both of you.” muttrade pappa. ”But I told you. She would wake up a couple of minutes later. She has a bad experience by surprices.” Jag kollade på dom medan dom stod över mig och grälade om vems fel det var.
”Hellooooo!” utbrast jag. ”Are you just going to stand there or are you going to help me up?” dom bara kollade på mig med oroliga ögon och jag suckade trött. ”Just move!” sa jag trött till sist och hävde mig upp på fötterna på några sekunder och tog mig för huvudet. Självklart hade jag rest mig för snabbt och alla var på mig och beordrade Niall att bära mig till soffan. ”No, stop it. No more Niall express!” klagade jag och slog bort alla händer som försökte hjälpa mig och började leta efter ansiktet som hade gjort så jag svimmade. ”Where is she?”
”I'm here.” ropade hon från soffan och jag gick fram för att kolla närmare.
”Jenny, what are you doing here and what the hell is going on!?” sa jag och slog ut med armarna och jag tänkte inte bry mig om att pappa ville att jag skulle vårda mitt språk.
”I got a call yesterday afternoon from Jennys mum.” började Zayn och satte sig ner i soffan bredvid Jenny. ”She had been woke up a couple of minutes after we got kicked out of the hospital. They didn't know what was going on because it's a miracle that she's even awake.”
”I could hear you...” muttrade hon surt.
”You what?” jag var chockad att Zayn ens hade vetat om detta hela dagen och ändå inte sagt något till mig.
”You called me Jenny Benny, Al. Bitch you know how I hate that. And Zayn, it was me who smashed that boys face. My mum grounded me for like a month.” Jag tror nog vi alla bara satt där och kollade på henne och jag var nog den som hade mest svårt att inse att hon var här. Allt blev tyst och jag såg att resten backade undan från mig, Zayn och Jenny och började göra i ordning för någon slags middag som alla hade fixat ihop. ”Say something, Alison.” mumlade Jenny fram och jag slutade bita på min läpp som jag inte ens tänkt på att jag började med.
”I'm...” började jag och kollade ner i mitt knä och sedan upp på henne igen. ”...I'm glad you are okay. Releaved.” sa jag och låste in mina känslor i en liten box inom mig och ställde mig upp för att gå bort till dom andra och hjälpa Danielle att duka.
”Releaved?” utbrast Jenny som nu stod upp vänd mot mig. ”Is that it? Not I was so worried or I would never stand living without you?” Jag bet mig i kinden och kollade tveksamt mot henne.
”I was worried. And I'm sure it would be hard living without you, but at least if I were in your position I would want my family and friends to live a happy healthy life. Not die. And that you have the guts to show up tonight, after how we left everything before I left, how you didn't even bother to call me back to say you're sorry or even tell me that you were alive...” Jag kände att min röst darrade och jag försökte andas lugnt.”...that just another proof how bad you really know me.” Jag tog upp min jacka som jag tappat på golvet när jag svimmat och satte på den. ”I am so sorry that you all went through all this trouble to do this for me. I love you to pieces. But I need some air. Excuse me...” sa jag och vände ner huvudet och öppnade dörren och där stod den jag absolut inte ville träffa någonsin igen. Hans hand var upphöjd för att börja knacka på dörren och var lika chockad över att se mig som jag var att se honom. Han var precis så där älskvärd till utseendet som sist jag såg honom och hans gröna ögon var uppspärrade utav chock och visste inte riktigt var han skulle ta vägen. Jag vände mig om och såg att alla stod tysta och kollade på mig och jag kollade med tårar i ögonen på Zayn och man såg att han kände sig skyldig. Jag skakade bara besviket på huvudet och vände mig om mot den chockerade Harry igen och tryckte mig förbi honom och började gå ner mot hissarna.
”Alison. Stop!” hörde jag Harry ropa efter mig och jag ignorerade honom och började gå snabbare. ”I love you!” Skrek han nu och jag vände mig rasande om och kollade argt mot honom.
”Don't you dare lie to me!” skrek jag och vände mig om och sträckte upp långfingret och vände det mot honom innan jag gick in i hissen.
”Harry! Don't!” hörde jag Louis röst och jag kände att en sten föll från mitt bröst när hissdörrarna stängdes och det kändes skönt att komma ut i friska luften trots att det regnade. Det var verkligen inte lägligt att ens vara uppe vid denna tiden om jag nu skulle vara med i resultats showen i morgon. Det var rätt sent trots allt och gatorna var tomma medan jag gick ner för gatan och in i en park som jag hade sett för någon dag sedan från balkongen. Jaha.... Vad skulle jag nu göra? Jag kan inte gå tillbaka till lägenheten och jag kunde inte heller åka tillbaka till våran gamla lägenhet för jag hade glömt min väska innanför dörren hos Zayn. Dock var jag glad över att min mobil fortfarande låg i jackfickan och jag satte mig ner på en bänk och kollade min mobil. Det började konstant poppa upp nya meddelanden.

From: Zain Malik
Please, forgive me! Come back. X

From: Danielle
We are worried. Please at least text me back! Love you.

From: Zain Malik
Please, answer me!

From: Nialler
I told them it was a bad idea...

From: Jenny Meester
Come back. We need to talk...

From: Danielle
You want to sleep at out place? X

Jag kollade ut över den mörka parken och kände en ilning. Varför hade jag kommit hit? Detta var en riktigt dålig plats att vara på just nu och ändå så var jag här.

To: Danielle
Meet me outside the park.

Jag reste mig upp och började gå mot utgången och jag möttes utav Liam och Danielle som stod och höll om varandra och när dom fick syn på mig särade dom på sig med en kyss och Danielle sträckte ut en hand till mig och Liam la sin arm runt om mig.
”Let's go home.” sa Danielle och styrde mig till en Audi som stod parkerad längre fram. Normalt sätt skulle jag varit extrem imponerad över bilen men hoppade bara in i baksätet.
”Please, don't tell Zayn, Jenny or Harry where I am.” sa jag lågt när Liam hade börjat köra längs gatan bort från Zayns lägenhet.
”Are you sure you shouldn't at least text Zayn? He's pretty worried.” Liam kollade oroligt mot mig i backspegeln.
”No, he was the one who said there wouldn't be any Styles. Sorry that I ran out before we could eat.” sa jag skuldmedvetet.
”It was very stupid of him.” höll Danielle med och kollade bak på mig. ”It's okay, we took some with us home if you are hungry.” jag log mot henne och nickade. ”You still don't have twitter right?” frågade hon tveksamt när hon började knappa på sin mobil.
”I got one. But I don't use it. It have been all too much and the x factor got me one to conect with the fans.” sa jag och kollade ut genom fönstret.
”What's your name?”
”It's not the right time, love...” mumlade Liam och la en hand på hennes lår vilket fick mig automatiskt att kolla bort direkt för det påminde mig för mycket.
”I am just trying to drop the subject and think about something else. She has a huge day tomorrow and she shouldn't even be in this position right now. She should be focused.”
”She can hear you.” sa jag och höjde ögonbrynen. ”And she knows that she's not in the right place right now. But she is working on it and she is very thankful to you for letting her sleep at your place tonight. So now... Can we stop talking like I'm not here?” frågade jag och skrattade till.
”No problem.” sa Liam och skrattade till. ”She still got the humor right.” han svängde in på en uppfart till ett jätte snyggt hus med olika färgade tegelstenar. Det var ett klassisk brittiska stilen och när man kom in i huset var det minst lika stort och flott som resten utav husen jag sett de senaste månaderna. Men det var också det som var mest hemtrevligt. Danielle och Liam hade lämnat mig för natten i deras gästrum och de hade bäddat rent sängen och Danielle hade gett mig något att sova i och ombyte till i morgon så låg jag där i sängen med Danielles nattlinne på mig. Jag låg och kollade upp i taket och önskade att jag hade chansen att försvinna. Men hur mycket jag än skulle fly så hade mina problem hängt med mig. Om jag så var i djupaste Afrika så hade jag ändå blivit påhoppad utav antingen galna fans eller så hade Zayn hittat mig med hjälp utav värsta djungel telegrafen. Han trodde antagligen att han har blivit nya Sherlock Holmes och det störde mig. Jag tog upp mobilen igen och såg att jag hade fått massor med sms från Zayn och Jenny. Jag tryckte bort dom snabbt och hittade även ett från Harry. Mina fingrar tvekade innan om jag skulle radera smset eller läsa det. Men jag bestämde mig för att trycka upp det.

From: Anonymous
Alison, please hear me out! I beg you! This is not what it seems. I know Zayn told you about the deal and it was just a deal. Nothing else. Please, come to this adress at three p.m tomorrow. / Harry

Jag kollade länge på den bifogade adressen innan jag stängde av mobilen och slöt mina ögon och beordrade mig själv att somna.

Min skräck över att den dagen skulle komma höll mig vaken de senaste nätterna och Zayn har fått stå ut med att vara vaken minst lika många nätter för att lugna ner mig. Dock flög han i väg ett par dagar med killarna till Tyskland och Frankrike så ibland fick jag försöka lugna ner mig själv. Men mitt sjätte sinne pirrade lite när det kom till Zayn och hans mystiska sätt att sluta övertyga mig om att Harry faktiskt vill ha just mig. Zayn är ingen som ger upp i första taget och just därför gjorde det mig ännu mer misstänksam när det helt plötsligt skulle ställas till med en spelning utav One Direction fjärde live showen. Simon hade sagt till mig att jag inte skulle oroa mig för Harry och att vi skulle befinna oss på två helt olika ställen utav platsen. Vilket kändes bra på ett sätt men det fick mig även att stå ut med att andas samma ventilerade luft som honom i tio timmar.

”And we are live in five, four, three...” började studio chefen räkna ner och alla blev helt tysta för att vi inte skulle höras allt för mycket ut. Chase stod några meter ifrån mig och log vänligt mot mig när han såg min skrämda blick. Jag kollade generat ner och la märke till att någon stod precis intill mig.
”Lucy, are you okay?” väste jag för att vara så tyst som det bara gick.
”I'm okay, but nervous. Aren't you?” och jag nickade bara till svars till den mörkhåriga korta tjejen.
”Alison,” en kvinna i headset började dra mig mot linjen jag skulle stå vid innan Simon kallade upp mitt namn och jag skulle gå ut genom dom stora portarna. ”You are you after one of the groups.” Det var en onödig information för det visste jag redan. Vi hade gått igenom schemat minst tio gånger innan och jag var den andra som skulle upp på scenen. Tiden gick alldeles för snabbt för helt plötsligt fick jag min mick i handen och upp placerad på platån som ledde ut till publiken. Jag kunde höra suset från publiken och jag hörde sedan att min bakgrunds musik började med introt och dörrarna öppnades. Mina ben var stela som träpinnar i min svart gråa klänning som jag verkligen gillade.
”He left no time to regret, kept his dick wet, With his same old safe bet, Me and my head high and my tears dry, Get on without my guy.” började jag sjunga och gick ut på plattformen som vi hade övat in och jag kände att släpet och klackaskorna fick mig att sakta ner takten. Jag såg absolut ingenting för stålkastarna och det var en lättnad, det fick en att känna sig mer ensam här uppe. ”You went back to what you knew so far removed, From all that we went through, And I tread a troubled track, my odds are stacked, I'll go back to black.” trots jag varit och arbetat med denna sången i mer än en vecka förstod jag helt plötsligt att låten handlade om mitt pågående liv. Eller det som var med Harry vill säga. Jag tog styrkan från min ilska och kände att jag växte helt plötsligt på scenen. ”We only said goodbye with words, I died a hundred times, You go back to her, And I go back to, I go back to black...” Jag var glad över att Simon hade godkänt att jag skulle stå rakt upp och ner och försöka få ut så mycket känsla som det bara gick istället för att studsa omkring som en bandyboll. För det skulle aldrig gå när jag utövade nästa del på scenen. ”Black, black, black, black, Black, black, black, I go back to, I go back to...” Jag gjorde några högre toner för att få den till min egna låt och drog ut på tonerna vilket jag fick publiken att tjuta och jag log inombords men försökte att låta bli att bli rörd över det och kollade istället in i kameran som jag blivit tillsagd innan och jag tackade stylisten att ge mig sotade katt ögon som gav mig en extrem blick in i kameran och bilden kom upp på de avlånga skärmarna bredvid mig. ”We only said goodbye with words, I died a hundred times, You go back to her,” jag pekade in i kameran som var fokuserad i hel bild. ”... And I go back to black.” avslutade jag med en låt ton och musiken dog ut. Ljudet ersattes istället med jubel och applåder från publiken och en studiokille räckte mig sin hand för att hjälpa mig snabbt ner för trappan och sprang sedan ut igen från scenen och jag ställde mig på stället jag blivit tillsagd. Simon gav mig tummen upp i smyg.
”Alison, you are such a little star.” började Louis som försökte överrösta publiken. ”I can't believe that just came out of your mouth. But Simon she's not going to a funeral and I hated that awful dress.” Simon gav mig en blick med höjda ögonbryn och jag mumlade tack i mikrofonen.
”Like Louis said. Your voice is amazing but Simon she's not fat.” Dani kollade på mig och log och ett sus gick genom publiken. ”I mean litterally Simon that dress is like a tent. And we all know she's got some amazing curves. Honey, dress yourself next time.” hon blinkade till med ena ögat mot mig och log. ”Amazing preformance.”
”Yeah, Aly your absolutly amazing. Good job.” var allt Cheryl sa och log sitt kritvita ansikte mot mig och jag nickade som tack.
”Louis, it's fashion it's nothing you'll ever understand.” började Simon och alla började skratta. ”Ehr... Alison, you are amazing to work with and I think we are watching a new star to grow!”
”Thank you judges.” programledaren kom fram i sin kostym och la en arm runt mina axlar och jag var fortfarande lite trög i hjärnan vart jag faktiskt befann mig någonstans. ”So how do you feel about the dress?”
”Ehum...” Alison prata! ”Well, it's not my style. I mean I'm more a Converse chick than a high heel lady. But I like the dress though, but maybe not my favourite.”
”A diplomatic answer from the Converse chick.” sa programledaren högt och log mot mig. ”Thank you, Alison James! Everybody!” jag började trippa av scenen och så fort jag var utom synhåll för allmänheten och kamerorna. Jag trampade av mig skorna och tog upp släpet och skorna i varsin hand och gick in i väntrummet för resten utav deltagarna som var färdiga med sina låtar. Jag satte mig i soffan och drog upp mina ben under mig och tog fram mobilen.

From: Zain Malik
Great job! But that dress... not your style. X

To: Zain Malik
Thnx, didn't you hear? I'm the converse chick? ;) xx

From: Eleanor
You were absolutly amazing! :* love you! VOTING FOR YOU! / Elli & Dani

To: Eleanor
Thnx, love you too. Yeah for gods sake! Make your phone BURN! ;* xx

Chase kom in efter ett tag och pussade mig överraskat på kinden.
”What was that for?” frågade jag besvärat när han satte sig ner bredvid mig.
”You look beautiful.” sa han med ett leende och jag blev generad och obekväm.
”Well, thanks. You look good in your t-shirt and jeans. Wanna change?” frågade jag och log.
”Never.” sa han och skrattade. Jag plockade upp mobilen igen och tryckte upp min och Zayns konversation.

To: Zain Malik
Do you know anything about a suddenly preformance by One Directions in three weeks?

From: Zain Malik
I don't know what you are talking about. That was decided long time ago...

To: Zain Malik
You are such a lier :O

Jag var väldigt lättad när showen var över och vi skulle komma tillbaka i morgon för resultaten. Jag var givetvis skräckslagen och när jag satt i Jasons bil på vägen tillbaka till lägenheten fick jag ytterligare ett sms från Zayn.

From: Zain Malik
Don't freak out (know how you hate surprices) but there's something waiting for you in the flat.

To: Zain Malik
Zain Javadd Malik, you better not taking the devil over to our apartment!

From: Zain Malik
Do not worry, Harry aka devil is not here.

Jag hoppade ur bilen och upp till lägenheten och Eleanor, Louis, Danielle, Liam, Niall, Zayn, Edona och pappa stod och typ skrek mot mig när jag kom in och kände mig helt plötsligt underklädd med Zayns t-shirt med texten 'Cool kids don't dance' och ett par mörka stuprörs jeans med mina svarta Converse.
”What are you guys doing here?” frågade jag överraskat.
”We are celebrating your first preformance, silly!” utbrast Niall och typ halvt slängde mig över sin axel och jag började sprattla.
”What. Are. You doing?” frågade jag och började små banka på hans rygg och tillsist satte han ner mig på en stol.
”That wasn't neccesary.” sa Edona och kramade om mig och Niall backade och gjorde en grimas.
”So what's all this?” frågade jag nyfiket och såg att dom kollade uppmuntrande mot mig och jag smålog för nu var jag verkligen nyfiken. ”You did all this to only congratulate me?” Danielle log mot mig och nickade.
”My phone is ruined!” utbrast Eleanor. ”Seriously, it keeps shutting off. When you win those money you owe me!”
”I'll keep that in mind...” allt blev tyst och jag kollade från Zayn till pappa och sedan tillbaka igen. Dom hade inte sagt något sedan jag kom in i lägenheten och gav mig oroliga blickar och deras ögon var ständigt på varandra. ”Zayn, vad händer?” jag hade tagit mig fritiden att lära honom lite svenska under morgonen och det han först ville översätta var 'Vas Happenin'. Jag kollade över på pappa.
”I told him that this was a bad idea...” muttrade pappa och kliade sig i huvudet.
”What?” sa jag och skrattade nervöst till. ”Zayn... What is he talking about?”
”It wasn't my idea... It was all Lou...” muttrade Zayn och jag blev kall inombords.
”Zayn, you told me Harry wasn't here.” började jag och reste mig tvärt för att ta mig bort mot dörren för att fly.
”Aly, it's not Harry...” ropade Lou efter mig och Liam tog tag i min arm.
”What are you talking about?” frågade jag nervöst och såg någon komma ut genom pappas sovrum. Den kvinnliga varelsen såg väldigt bekant ut med hennes mörka hår och långa kropp. Hon var ändå inte sig lik med gipset på hennes arm och hade grå ringar under ögonen och jag hade aldrig sett henne utan smink någonsin.
”Hi, Aly.” sa hon och log tveksamt mot mig och ett tag kändes det som ett spöke hade visat sig för mig och mina knän vek sig under mig och jag var glad att Liam var där så jag kunde hålla i honom. Men snart visste jag inte vad som var upp eller ner längre utan allt blev svart och det enda jag hörde var panikslagna röster.

+12 Kommentarer till nästa del! ;)

“When was the last time you took a shower?” was the first I said when I got into Harrys house and saw a really nasty look on Harry not in the mood.
“Shut up.” he muttered and gave me an evil eye.
“What's up with the attitude?” I asked and had to show myself in because Harry didn't bother. “Okay, then little miss sunshine...” I muttered as I was walking through the hallway “Is everyone here?”
“Yes!” a happy Niall cried from the kitchen. Then rest were sitting in the living room and I glanced a questioned gaze at Louis and he shrugged with a bit of confusion in his eyes. He didn't know either what was going on. Harry had taken a seat in one of the armchairs and I stood leaning in the door opening. “So what is going on?” Niall asked while he came back with three sandwiches on a plate and I guessed that the other two wasn't for anyone else than himself.
“I have no idea.” Liam said and sat in the sofa next to Louis and typed on the cell. “But I hope it's about Harrys bad smell. The scent is spreading it's way here.” Louis had a smile on his face when he saw Liams expression about the scent of sweat. I tried to keep a calm face but I was about to outburst into laughter in a time like this. The curtains was covering the windows and didn't let any light in and made a very depressed feeling. I pulled away the curtains and opened a window to try to get rid of this musty smell.
“I need Alison back.” we all turned to Harry who have now decided to talk all of a sudden.
“Is that what this is all about?” Niall said. “That's why I don't get involved with that kind of stuff. I am in a relationship with my fridge.” He continued and took a bite of the second sandwich.
“And Zayns cousin.” Louis added and grinned.
“Shut up, Lou.” Niall said between the bites.
“Zayn, I need to talk to her.” Harrys eyes was on me now where I stood in the middle of the room and felt the wind come in to the room. Everyone waited for me to answer and I was thinking out a really good solution to not overstep Alys wishes to not let him anywhere near me. My eyes wandered around in the quite big living room and something caught my eye in one of the corners.
“Have you gone mad?” I asked and walked over to the bottle that was hidden between the wall and a shelf. “Are you drinking pure vodka from the bottle?” I took the bottle and held it in front of me so the rest could see.
“Harry, you need to get help or something.” Louis said who was watching from the bottle to his best friend and then back again.
“No!” Harry almost screamed. “I need Alison.” We all watched each other under silence and all of our eyes were a bit scared. I have now made up my mind to make sure this wasn't continuing.
“Alright,” I said and sighed. “I'll help you. But I won't let you in to the apartment. Direct orders from Alison. I am not getting into a fight with her right now. She's like a living time bomb with all that she've gone through.” I started to shew on my underlip during I was thinking everything through. “Then we really need to act fast because there's another charming ass who has his sight on Aly and I do NOT approve about him.”
“She've moved on?” Harry now said with a bit worry in his voice.
“I don't know, Harry. I don't think so at least because he had his arm around her yesterday and she didn't really feel comfortable in his arms.”
“She never were in mine...” he mumbled under his breath and I don't think it was meant for us to hear.
“Anyway.” Louis said to break the embarrassing moment we've turned out to have. “What's your plan, Zayn?”
“I think we should give uncle Simon a call.” I said with a sneaky voice.
“You are kidding me right? We have tried Simon like five times already.”
“Oh, no we are not going to talk to him about Aly, I know where he stands when it comes to that. But what would you guy think about preforming our new single on one of the live shows? I mean the management would love it and besides, maybe Louis could use his mustache again?” I said with a smirk on my face.
“Not a bad idea, Malik.” Niall said who now had eaten all the sandwiches.
“Oh, by the way. Louis. You did forget to mention that the woman in the reception at Alys school were like an old dinosaur.” I said and winked with my eye at him and he gotten all red. “Wait til I tell Eleanor that.” I continued with a grin and everybody outburst in laughter.
“Okay, I had to. If I came back empty handed you would kill me.” he said after a while. “But now. Let's get this right, Niall and Liam are contacting the management and Simon to get a spot ready for us. I help Harry in a perfect shape and a bath with a lot of soap and you Zayn are going home or where ever you now have to do and keep Aly away from Simon today.”
“Okay, this sound like a good plan.”
“You are forgetting that Aly probably would keep her on the other side of the building the entire night.” Harry muttered.
“Well, then you could use my mustache!” Louis said happily and I just shook my head.

When I got home no one was there. I felt the need to prepare my suitcase 'cause we were going away tomorrow again to Germany and I hated to pack my bags. Instead I found some books under Alys clothes and watched them for a while. Then I realized it wasn't any books. It was Alys journals and my eager to open them was complete. I mean after all I am like her brother I should have the power to read this I resonated with myself. But when I tried to sneak a peek in the book it was all in swedish.
“Damn, Aly.” I mutterend. Damn, she was smart to use swedish in a journal. I was standing there for a while scrolling through the pages and finally I found my name and I found the date in the upper right corner. 2010. My curiosity came alive once again and I tried to figure out how to understand all the letters. I took my laptop to the bed and started to translate the text.

5th September, 2010
Dear diary,
Today I had to quit my football practice because we couldn't afford the monthly payment. It's pretty cold here right now and I wish I would go back to U.K soon. I saw a picture of him today and I felt my hear drop from my chest. I haven't seen that familiar face in so many years and I constantly go back to the times when I saw him last time in school and we all thought that I've done something wrong but instead I was sent to the hospital. I wish I would have him there with me. He would have protected me from the harm that I've caused myself. When I saw that poster of them in one of the magazines I couldn't believe my eyes. Zain was just as he always been. Dark hair, mysterious eyes and that heartbreaker smile. Would I be able to contact him ever again?

I scrolled forward and the book ended 30th December and I went over to the next one who had a blue cover on. I scrolled to the point where I found my name again and started to translate it.

23th May, 2011
Dear diary,
I can't believe I am in tears. I have a such messed up life and Zain is famous and rich by now. They were in Sweden today and I had to go to see them and dad understood. He gave me a train ticket up to Stockholm and I was an inch from him when I got there with thousands of other screaming fans. But I just couldn't. I couldn't even see him in the face and stepped back as fast as he came in front of me. I don't want him to see what I've turned up to be. He would be disappointed in me for not telling him, for being not so fortunate as him. I feel sick, need to stop write...

She knew where I was and didn't contact me? I looked up and I was watching the wall for a long time while I thought. She had the chance to contact me two years ago and she didn't? Because she was afraid? I felt the need to scream but didn't and suddenly I heard voices and laughter coming in to the flat and I looked over to the clock. Ten thirty!? How long have I been sitting here!? I started to put everything back as it was when I heard someone open the door behind me. Damn it!
“Hey, Za...” I spun around and watched in to those green eyes who was locked on mine. “What are you doing?” she asked with a strained voice and I felt the need to come up with a really good lie but she have already seen through me. “How much did you read?” she said low and looked down on her shoes.
“A bit.” I said guilty and sat down on the bed with my head in my hands. “Why didn't you contact me when you had the chance?” I asked but I knew that I've read the reason in the book. She went over to the bed without a sound and sat down next to me.
“Because I felt like a failure.” She said quietly.
“I know but you had the chance, Alison! You had it in your hands to just look at me once I would have known who you were. But you didn't.”
“Put yourself in my position.” she tried and pulled a hand through her brown wavy hair who had grown longer lately. “Would you tell me that you were broke, that you haven't told me about your dead mother and that you would probably would classify yourself as a loser?” I felt her eyes searching for mine and I met them.
“Probably not.” I said after a while. “But you should have trusted me. I'm your best friend and you should have felt the need to at least poke me with one of your fingers to get my attention at least.” And I gave her a little smile and I felt that she would let the topic drop.
“Dear Diary, I had a nice dinner with my dad today.” She started and I looked up a bit confused. “Dad have saved a bit of his savings to have afford the nice dinner tonight and he was so sweet when he have taken on his nicest tux and shoes. He was going all in.” She said and laughed of bitterness. “I couldn't go to my graduation but I don't care because everybody over there hates me. Before I met Zayn again I was invisible, a nobody and when I suddenly knew someone who mattered not only to me but to millions of fans I wasn't invisible anymore. I was hated.” she said and put her hair behind her ears and looked down on her high heels she had worn today and she trampled them of and put her tired feet up on the bed. “I'd rather be invisible for the world than hated but you can't change faith. It was faith who brought me back face to face with Zayn and I couldn't be more blessed when I suddenly had nine new friends who supported me and actually liked me for me.” I saw a tear streaming down her eye and I looked down in my hands because I didn't want to watch her cry. “I've been trying my whole life to fit in, but every time there is someone telling me that I'm nobody, that I am a loser.” She sniffled. “And then up on all Zayn tells me to not let my feelings in and when I finally open up to that one person who makes me laugh when I'm sad, who doesn't force himself on me and I put my heart out there and he practically just don't give a shit. So maybe they are right. Maybe I am a nobody, a loser. What do I know?” I watched her face who was in pain and the tears were streaming down her face and leaving grey stripes after the mascara. She was done telling her entry and I took her into my arms and she started to cry heavily and her dad sneaked in to my room and gave me a look and smiled weakly. He've heard everything...
“You listen very carefully to me right now.” I said after a while when she had calm down. “You are not a nobody and definitely not a loser.”
“Then what am I?” She whispered in to my chest and sniffled and made a big sigh.
“You are the strongest person I known, sis.”

Vi satt i soffan och kollade på Twilight filmen under tystnad. Jag tror varken han eller jag riktigt kollade utan hade teven som ett stöd för ögonen bara.
”You want to go and visit her? I've been there a couple of times.” Zayns låga röst störde tystnaden och jag försökte låta bli att grimasera hur lugn han lät över det hela. Istället för att kolla på honom stirrade jag rakt in i väggen där jag satt med benen uppe på soffkanten och jag kramade om dom krampaktigt för att veta att jag fortfarande var vid liv. Om inte Zayn hade stannat kvar hade jag säkerligen hoppat ut genom ett fönster vid detta laget bara för att få slut på alla röster i huvudet. Höll jag på att bli galen?
”Will she wake up?” frågade jag tyst istället och la huvudet mot mina ben.
”Aly... It's ten percent chance that she will ever wake up again. And if she does she could have lost her memory, everything in her head would be gone about you and me. Then we would be lucky if she remembered her own name...” Jag kände en arm runt mina axlar och han höll om mig i sina armar och jag kände mig som en femåring där jag satt i hans famn. Min mobil plingade till och jag kände att jag hade satt mig på den så jag grävde fram den under mig.
”New phone I see. That's why we didn't get contact with you...” konstaterade han.
”Yeah, Simon need to have my full attention apparently and a Nokia doesn't cut it for him apparently.”
”That's Simon.” sa han och skrattade till. ”Wait a second. You got Simon as a mentor?”
”Yep.” sa jag och såg att smset var från Chase så jag tryckte bara bort meddelandet. Jag började undra hur tusan hade Zayn hittat denna adressen. Min blick for upp till hans ansikte med en misstänksam blick. ”How did you get here?”
”By car of course.”
”No, I mean. How did you find out about that I was here?”
”Well, you gave me, Harry and Jason the false address and well we had to find some sort of leap hole into your private file both at your job in Hollister and your school. And with that said. Louis flirted with the girl in the reception at your school.”
”He was in my school?” sa jag utan att tro på ett enda ord av vad han just sagt.
”Yep, with a fake accent and a fake moustache.”
”You are kidding me right?”
”No, and then he ran through the halls as Louis Tomlinson from One Direction and then I had to drive like a crazy person through London to get rid of all the girls.” jag kunde inte hålla mig längre utan brast ut i ett skratt som både var i chock och i ren glädje.
”Did he ever tell you that the 'girl' in the reception was a sixty year old bitter woman?” kvävde jag fram mellan skratten.
”Now are you kidding me?” frågade han med stora ögon och jag skakade på huvudet och han brast också i skratt. ”I would have wanted to be a fly on the wall then! Oh, my god!” kvävde han fram under tiden han skrattade. ”I hate this movie.” konstaterade han efter ett tag och nu så var Bella på väg att dö i dansstudion.
”Why?” frågade jag förvånat men tänkte lätt för mig själv att han var kille. Han skulle inte förstå om det så stod en bruksanvisning till filmen framför honom. Jag lutade mig mot hans bröst och drog över benen över hans och satt nästan i hans knä och kollade på filmen med hans armar om sig.
”Because that Edward guy is so up tight. It feels like he is on some sort of drug everytime he is too close to Bella.”
”Oh, so I have seen it before.” retades jag. ”But it's that unrealistic love I am interested in.” konstaterade jag.
”Hmm... No. Though isn't it pretty ironic that it comes from you right now? When Edward could just rename himself to Harry Style?”
”The only difference between them is that Edward loved Bella. Harry didn't.” sa jag och gnuggade mig trött i mitt osminkade ansikte.
”He does, Aly.” jag kollade upp på honom och skakade trött på huvudet. Jag trodde inte honom. ”He actually does. Alison.”
”You don't need to lie, Zayn.” sa jag trött och lutade mig mot hans bröst igen men istället puttade han ifrån mig och ställde sig drastiskt upp och satte sig sen ner på huk framför mig så han kunde kolla mig rakt in i ansiktet.
”He loves you Alison. Taylors manager contacted ours... And she need the publicity. Harry didn't let Niall take the offer because he thought that Edona and Niall was a thing...”
”Wait what? Edona and Niall?” Sa jag och höjde ögonbrynen.
”Errr... yeah... ” sa han och suckade. ”Anyway Harry took the deal because one of us needed to and Louis, Liam and I couldn't. But Harry did.”
”That doesn't change anything.” viskade jag fram och kollade ner på mina knutna händer och hans händer som vilade på mina knän. ”He still kissed her and made a really dick move.”
”I'm not going to say no about that. He is an ass, but at least meet him and see where it goes because I think he would like to explain himself.”
”No.” sa jag enkelt. ”I want to go to the hospital and see how the bitch is feeling and then I'll be going to the studios to prepare my first prefomance and between all that I won't let him in to my life. And I'll make sure of that.” sa jag med sammanbitna käkar.
”Are you just going to lock your emotions in?” frågade han besvärat. ”You have a real problem with showing what you feel and when it gets over the top you get some kinds of attack if you haven't noticed. You can't live your life like that.”
”Right now I can.” sa jag lågt och hoppade i mina uggs. ”Are you driving me or am I going to have to walk?” frågade jag trött när han bara satt kvar på golvet. Han reste trött på sig.
”You are really annoying sometimes, Al.”
”I know, Zaiiiin.” sa jag och öppnade dörren och jag såg att han grimaserade.

”Zayn Malik and Alison James.” svarade Zayn vid receptionen på sjukhuset när vi blivit tillfrågade efter våra namn och ID kort.
”The nurse will escort you in a minute.” sa tjejen bakom disken och hänvisade oss att sätta oss ner i väntrummet.
”Geeh, this reminds me of when mum died.” sa jag med en illamående känsla och kollade mig omkring i den sterila obekväma känslan. Jag kände Zayns hand ta min och krama om den.
”But this time you are not alone.” han log svagt mot mig. Väntrummet var nästan tomt förutom fyra andra som satt tysta och smygkollade mot oss.
”Mr. Malik, it's nice to see you again. And Ms. James nice to meet you. I am Jennys nurs, Carly Clark but you but you could call me Carly.” sa en sköterska som kom runt hörnet och vi reste oss automatiskt och följde efter sköterskan medan hon pratade på. ”She is still in a critical state right now and we are really worried about her health. It's very rare that she will ever wake up and I am so sorry for all of this. If I found a way to wake her up then I would.” pratade hon på och det enda man såg var bakdelen på hennes blonda hår. Hon pekade in oss i ett rum med en sjukhussäng i och en blek Jenny som låg stilla och det såg ut som om hon sov. Jag hade tagit ett hårdare grepp om Zayns hand och hade stannat en meter ifrån sängen. ”I give you some space.” mumlade Carly medan hon gick med snabba steg ut från rummet och stängde dörren tyst efter sig. Jag började bita på mina nagelband medan jag stod som fast naglad i golvet medan Zayn försökte släppa taget om mig och gick fram och strök undan en slinga ur Jennys ansikte.
”Do you think she can hear us?” frågade jag stelt medan jag kollade på henne helt maktlös. Hennes hår var kammat och fint lagt runt hennes huvud. Jenny skulle skrattat åt detta, hon såg ut som törnrosa och väntade bara på sin prins.
”I don't know. Maybe?”
”Have you tried to kiss her?”
”What?” sa han förvirrat och kollade konstigt på mig.
”Yeah, like... The sleeping beauty.” sa jag och han gav mig en allvarlig blick.
”Is this the time to be funny?” frågade han trött men för att se vad som skulle hända pussade han henne försiktigt på läpparna.
”I need to say something. This is really awkward. I don't know if I should killer her myself or crying my eyes out to have my friend back that told me that I am a nobody.”
”Could you drop that? She is in a coma, Alison. Not under som kind of spell.”
”I've cried enough for today. I can't do anything about this. I am a total wreck about this and all I can think about is when she hit that boy in first grade. He had to go to the hospital. Remember?”
”Is that what you are thinking about?” sa han och höjde frustrerat på ögonbrynen. ”Of course I remember! I had to carry him to the nurs because I was the one to clean up after you two. You were the one who started it.”
”And Jenny was the one to finish it.” sa jag nöjt och tänker tillbaka på den tiden.
”She did? Didn't you hit that guy?” sa han fundersamt.
”Oh, my god no! Jenny you tell him!” sa jag och tog upp hennes hand och gjorde så hon pekade mot honom. ”I! Jenny Meester...” började jag med en minst lika pipig röst som Jenny. ”...was the one who kicked that boys ass like there was noooo tomorrow!”
”You are so respectfull when you do that to her!” sa han ironiskt och satte sig ner i en stol bredvid sängen. ”I'll tell her when she wakes up again. I'll tell her that you made her talk like the teletubies on helium!” vi båda brast i skratt!
”You guys, are faaaaighting like little kiiiidsaaa.” fortsatte jag med Jennys dialekt och gjorde så hennes pekfinger gjorde den där kaxiga skakningen som hon alltid gjorde när hon trodde att hon kom från Londons ghetto område.
Någon harklade sig i dörr öppningen och jag släppte hänsynslöst Jennys hand utav ren reflex och jag fångade lika snabbt upp den igen innan den skulle bli skadad och la den vid sidan av Jennys kropp.
”Mr, Ms. The visit time is over.” Carly såg nu väldigt sträng ut och jag kollade skuldfullt på Zayn.
”We understand.” sa han och försökte ta sig samman från sin skrattattack. Han tog mig i armen som en vuxen person.
”See yah, later, Jenny Benny!” sa jag med min pipiga Jenny röst medan Zayn släpade mig skrattandes ut från rummet och ner för hallen mot hiss salen. ”Did we just get kicked out of the hospital?” sa jag med skratten på väg upp för halsen.
”Oh, yes we did, Aly gangster!”
”First til the lift hall,” sa jag och började springa och lämnade en förvånad Zayn. ”Bradford bad boy!” skrek jag bakom mig.

+12 kommentarer till nästa del! ;)

Förlåt för att denna delen blev lite flummig men jag kände att Aly behövde få sig ett litet skratt :)

”I never given much thought to how I would die... But die in a place to someone I love... Seems like a good way to go...” hördes det ur teven. Twilight filmen var en utav mina favoriter på grund utav mysteriet med det okända. Men även att Edward skulle gå genom eld för just en tjej som han faktiskt vill döda. Och även att han skulle kunna välja vilken tjej som helst men han väljer den där lite klumpiga typen vilket gör det till en perfekt fantasi. Filmen skulle ha min fulla uppmärksamhet normalt sätt, men inte idag... Jag hade äntligen kommit hem från Simons hus i Los Angeles. Det var helt sagolikt med palmträden och poolen som var extremt stor och vätte ut mot havsutsikten. När jag kom dit med de sex andra ungdomarna så hade vi ingen aning om vem vi skulle få som mentor. De hade även skapat nya grupper så det var tonåringar, unga vuxna, grupper och över tjugofem. Solen hade gjort sina spår på min normalt sätt vita hy och jag kunde aldrig drömma nog om en bättre vecka i Los Angeles. Jag behövde verkligen komma här ifrån och jag kände att min hjärna kunde fungera som vanligt igen.

”How are you, Alison?” Simons mörka röst hördes högt och tydligt när kamerorna hade stängts av och vi satt i en soffgrupp på terrassen i den stekande solen. Som tur var hade vi blivit täckta av skugga tack vare en markis. Han hade kallat ut mig här utav någon anledning, kanske var det något han gjorde med alla deltagare.
”Aly. You can call me Aly.” sa jag osäkert och lutade mig tillbaka i stolen och satte upp solglasögonen i håret. Han nickade som att han skulle ta in informationen. ”I'm okay.”
”Are you worried about something?” frågade han och nickade mot mina händer och jag lade märke till att jag pillade på mina torra nagelband och slutade genast och gömde mina händer i knäet.
”A bit, sir.”
”Oh, please. Call me Simon at least.” sa han och viftade med handen. ”You've had a bit of a rough path, haven't you?” fortsatte han och kollade utforskade mot mig och höjde och sänkte sina ögonbryn.
”You could say that, si.... eh. Simon. I guess you know what happenend so I don't have to tell the story myself.” sa jag och kollade mot utsikten över havet.
”I have. I am a bit surpriced though. Harry is a... What you could call a very decent boy if I may say so. He at least used to respect the once who is making him smile. And you do or did at least.” sa han och valde sina ord noggrant. ”But I have to say that you are a very lovely girl and he is missing out on something when he kissed Taylor...” fortsatte han och jag gjorde en grimas över hennes namn. Enda sedan hon släppte låten Love Story hade hon varit en stor förebild för mig. Hon hade den där makten att säga vad hon tyckte om människor i sin text och att hon var så obekväm med sig själv gjorde att man kunde skapa ett band mellan henne och en själv. Nu klarade jag knappt av namnet Taylor längre... ”... I hope you know why I took you through to the finals?” det var ingen fråga utan ett påstående och jag skrattade till lite.
”Maybe because I sang okay?” detta var dock en fråga.
”No, because you got what we call the x factor. And I believe in you. You have that conection to the audience that a preformer needs to have to get somewhere.” jag nickade och bet mig lite i läppen och kollade ner i mitt knä. ”I think that's all. I see you around. And don't forget that I'm not just your mentor. I am your friend.” sa han och log och jag log tillbaka och reste mig upp för att gå tillbaka in och ta något kallt att dricka.
”Oh, Aly.” sa han innan jag kom fram till dörröppningen och vinden tog tag i mitt hår.
”Yes.”
”Zayn have called several times...” sa han och tvekade sedan. Jag fick ett hugg i magen och tog på mig mina solglasögon för att han inte skulle se smärtan i mina ögon. ”I don't know what to tell him anymore...” fortsatte han.
”Just tell him... He lived ten years without me. He'll get through it.” sa jag och nickade. Nicken var mer till mig själv att det var ett bra svar och Simon nickade tillbaka.

Jag kollade på mina pyjamasbyxor och följde linjerna med pekfingret som skapade kvadrater i olika storlekar. Mitt minne utav svaret högg fortfarande i magen och verkligheten slog mig som en vägg i ansiktet när jag kommit tillbaka till London. Det var inte bättre utav att varje affär hade en tidning som handlade om nya 'Haylor' och hans nya tatueringar som han prytt sitt bröst med. Två fåglar som tydligen stod för evig kärlek. Bah! Jag rycktes upp ur mitt dagdrömmande att min mobil vibrerade. Simon hade sett min gamla mobil och gett mig en iPhone bara för att han skulle få tag i mig på ett mycket mer exklusivt sätt. Han hade gjort likadant till Lucy som jag hade blivit nära vän med under vår vistelse i Los Angeles.

From: Chase Carling
Want to hang out? I've got some movies? X

Chase är ännu en som jag hade träffat under Los Angeles resan och han var i samma kategori som mig och Lucy. Jag tror han tog våran relation till varandra lite för seriöst och jag hade förklarat för honom att jag inte ville ha något som hade med kärlek att göra. Självklart så ignorerade han mig och verkade som om att vi skulle gifta oss nästa vecka...

To: Chase Carling
Not in the mood.

Det knackade plötsligt på dörren och jag tog undan en solblekt slinga hår ur mitt ansikte och la ner min mobil bredvid mig i soffan och reste på mig medan jag rättade till min mickey mouse tjocktröja som jag köpt som souvenir i USA. Det måste vara den där tanten som bor här intill. Hon brukade ständigt komma in till oss med en ny paj varannan dag. Jag vet inte riktigt om hon trodde vi inte åt tillräckligt eller vad det nu var. Jag drog ilsket en slinga bakom örat innan jag öppnade dörren. När jag kollade upp så kände jag en klump växa inom mig och jag försökte dra igen dörren så snabbt jag bara kunde men han hade insett min taktik och stuckit in en fot i dörröppningen så jag inte kunde stänga helt. Jag lutade mig mot dörren och jag kände tårarna utav frustration och rädsla välde fram.
”What are you doing here?” viskade jag och snörvlade och kunde inte möta hans blick. Den där blicken jag visste skulle krossa mitt hjärta för jag visste att han var minst lika sårad över att jag gav mig av denna gången som förra. Men istället för att svara bände han loss mina händer från dörren och tog mig in i hans armar och jag kände nu att mina fötter inte bar upp mig längre utan jag föll till marken tillsammans med honom som jag kände nu också grät.
”Your stupid girl.” snörvlade han fram. ”I am so angry with you I can't understand how you could do that to me again.” fortsatte han och drog upp mig från golvet och höll med ett järngrepp runt mina över armar och höll mig ifrån honom på en armlängds avstånd.
”Zayn...” sa jag med skakig röst och tårarna fortsatte rinna så jag inte helt kunde se honom. ”...You are hurting me.” viskade jag och kände hans tumspetsar tryckas in i mina armar. Plötsligt drog han tillbaka händerna och trycket lättade.
Jag gick bakåt och backade in i väggen som jag visste var bakom mig och gled ner på det murkna trägolvet. Mitt försökt till att torka upp tårarna gick inte speciellt bra för de blev bara ersatta utav nya. Hur kunde han hittat hit? Jag såg att hans blick vandrade över den lilla ruttna lägenheten som jag bott i ett tag nu. Han tog sig för munnen när han såg hur litet det var och jag kände mig så lite värd just i den stunden att jag hade kunnat kalla detta en lyx lägenhet.
”You live here?” sa han och såg oroligt mot mig och grimaserade när han kände den unkna doften. Jag vågade inte ens se honom i ögonen utan förblev tyst på golvet och stirrade på ett söndrigt element i köket som jag kunde se här ifrån. Pappa var tvungen att fixa det innan vintern annars skulle vi frysa ihjäl. Zayn satte sig på huk framför mig och la sina händer på mina knän och nu kunde jag inte undvika hans blick längre.
”I-I-I'm s-s-or-r-y.” hackade jag fram och nya förtvivlade tårar kom fram.
”I am so mad at you right now, Aly so I don't know what to say or do.” sa han och torkade bort några tårar från min kind. Enligt mig så lät han rätt samlad i jämförelse med mig som var ett rent vrak. ”You didn't answer your phone, we couldn't get in touch with your father. I was about to buy that fucking limousine company to just get to talk to you father!” han skrek nästan ut den sista meningen och jag kollade skamset mer.
”He... He... broke my heart, Zayn. He, crushed me.” tvingade jag fram. ”And I... I ignored your warnings.” min läpp började skaka igen. ”And... and... Then Jenny...” sa jag och snörvlade till och han grimaserade. ”And Jenny... who I have kno-o-wn my whole l-life.” sa jag och kände att en ny gråt attack var på väg. ”... t-telling me that I am-m a-a nob-body.” tvingade jag fram och hulkade upp en snyftning. ”But look at me...” fortsatte jag och tvingade fram ett dystert skratt. ”She was righ-h-t.”
”Don't you dare say that.” muttrade Zayn och jag kände att jag var nog den minst sexiga personen på planeten just nu med snor i hela ansiktet och jag kände att en bubbla höll på att bildas i näsan. Fräscht! ”You are not the luckiest girl in the world right now.” sa han och tog mitt huvud i sina händer och började torka mina tårar igen. ”But you are absolutly someone. Someone wh-ho is loved.” tvingade han fram och jag såg att han grät nu och såg medlidsamt på mig. Sen började han skratta. ”Look at us. All slobby and nasty like two children.” och jag kunde inte låta bli att börja skratta så gott jag kunde och snörvlade lite. Jag kollade över axeln och hoppades på att jag skulle få se Jenny bakom honom eller något men ytterdörren va nu stängd och jag gick från dörren till Zayns ansikte och sedan tillbaka igen.
”Jenny couldn't make it?” frågade jag osäkert och jag såg att jag tryckt på en öm nerv. ”Zayn? Where's Jenny?” sa jag och kände paniken stiga inom mig för jag såg på honom att detta var inget bra som skulle komma ur honom. ”Where's Jenny? Jenny? Where is she, Zayn?” sa jag och nya tårar började komma fram igen. ”I want Jenny here... Now... Zayn where is she?” sa jag och tog mig ur Zayns grepp med smått våld.
”She...” sa han och bet sig i läppen. ”She... She... Is is... Aly. She was in a car crash... a week ago.”
”But she's alright? She's okay? She lives?” paniken steg inom mig och jag började få ojämn andning.
”Aly... She. Eh.. She is in a coma.” tårar föll ner för hans kinder och jag tog inte riktigt upp informationen som han just gett mig. Och jag kände paniken inom mig bryta ut och jag kände Zayns armar runt om mig.
”Calm down... Aly, you have to calm down.” sa han in till mig öra medan jag sprattlade för att göra mig fri. ”Aly, please... Calm down.” det var knappt en viskning längre utan bara ett litet desperat rop på hjälp... Det var bara tre ord som gick runt i mitt huvud. Jag. Vill. Dö. Jag svär jag vill dö!

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

I felt the frustration grow in each of us every day that passed by. At first we tried to look her up in the telephone book and google her address but there were about thousands L. James that lived in London and that idea was the weakest of them all. Eleanor tried to find personal information at Hollister but because of privacy policy and that Aly has quit it wasn't possible even though Eleanor tried at least five times and was about to get fired. We tried at her school and there was the same thing! Stupid privacy policy. Jen did even tried to find Mr. James at the limousine company but it was renting a limousine or go away. I suggested that I could have afford with a limousine for twenty four hours but then they told me that it wasn't possible to request a driver. I've never been cursing this much since ever and it didn't make things better when we had to be in the studio at least ten hours per day and the girls had their stuff to take care of.
“Maybe we should call Simon again?” Liam suggested.
“You know how stubborn he is and besides, we don't know if Aly even got through to the lives.” Niall said and took a bite of his snickers.
“Maybe we could go over to her school?” Louis suggested. “I mean, it was Jen who asked last time maybe if we...” he made a face that was supposed to be a seductive expression. “... give her the... Look.” Louis was the only thing we were laughing at now a days and Niall was one of those who made random comments that we couldn't resist laughing at. We have been trying to keep our heads to be held up high and a lot of fans from other fan bases have been extremely critical to especially Harry. I was really mad at him at first but just like brothers we made up after a while but still I couldn't believe that Aly was gone and I felt sometimes I was still waiting for that 'welcome home' hug but I knew it would never happen if we didn't find her and this time I was determined to not give up searching.
“Maybe I could give it a try?” Harry offered almost desperate.
“Shut up, Harry. You would be mobbed as fast as you show yourself at a school full of girls.” Niall said and gave us a pouty face because his snickers was gone.
“And you wouldn't?” Harry said and raised his eyebrows. “My little snowflake would get hurt.” Harry said with a girly voice and the rest of us was laughing.
“Then I get undercover! I'm good at cover me up with craziness. I could do it.” Louis offered and we was watching each other. It wasn't a bad idea at all actually. We all knew how much Louis liked being a spy or what ever he tried to do on his free time.
“Deal.” I said and took my mobile who was lighting up. “Hello?”
“I'm on my way to the studio. I've a plan.” I heard Jenny on the other side.
“We already got a plan. Louis is going undercover.” I said and made a silly face because it sounded like a really bad plan when you spoke about it out loud.
“But mine is better...” I heard that she had a pouty face and I laughed.
“We'll try Louis plan first.”
“If you don't want to hear it you just tell me that instead.” she said frustrated.
“But I do...” I said a bit strained.
“Oh, gosh, Zayn. I know you better than that.” she said tiredly. “Stop trying to fix everything yourself. We all feel a bit dumb right now. Especially you.”
“What do you mean especially me?” I said frustrated now.
“You are still in chock that she was going to leave you like this. Stupid you got like some crazy crush on that girl. I am a bit glad that she's gone once again because you are treating her with a lot more love than me!”
“I can't believe you just said that you are glad that she is gone.” I roared.
“I'm on the parking lot. Let's take this face to face.” she said angrily and then she hung up on me.
“This doesn't sound good.” Louis muttered under his breath. “We need to work, guys. Not sitting here and do nothing. The management will kill us if they knew what we are up to right now.”
“Chill, Lou.” Liam said. “We have been in this freaking studio the last couple of days and done nothing else. I feel like I could need a bit of a drama right now.” Louis frowned and gave Liam a high five.
“Does anyone got popcorn?” Niall asked and I have him a killer eye as Jenny came in to the studio and the air became heavy.
“Yes, I said it.” she said sassy.
“I don't see why you are jealous of Aly.” I hissed confused.
“Because you are like having a little crush on her and you doesn't realize it.”
“She wasn't the last one I had sex with, stupid!”
“That doesn't prove anything!” she said angrily now. “I am glad that she is gone! I SAID IT AGAIN! SUE ME!” she shouted and if my glare could kill then she would be dead right now.
“You are not talking to me about Aly like that. Then you better get out of her as fast as possible and don't dare look back if that's what you feel, while the rest of us is full of guilt and trying to do anything in our powers.” I roared at her and was about to blow up of anger. “I was about to rent a freaking limousine because I needed information. I would buy that fucking street of apartments just to find that one apartment in the fucking biggest street in London! I am not crushing on her because she is my freaking sister not some random hook up!”
“Oh, so you mean I am a random hook up?” she hissed.
“Maybe I don't know any more, Jenny.” I said and tried to think straight in all this and the lads was sitting quiet and was watching me and I saw that Niall found another snickers to shew at while he was looking with a huge interest at my face. “No you're not.” I said with a low voice at last and looked over at Jenny again.
“Screw you, Zayn Malik.” she spat in my face and then fled out the door and everything got quiet.
“Harsh words.” Liam muttered after a while. I tried to put my self together and tried to breath as normal as I could before I turned to Louis.
“Please say that you got some inspiration to dress up right now, Lou. We need that address and fast!” He nodded quietly as he stepped out of the studio and came back as some sort of really bad mexican dude. I couldn't resist laughing even though I felt like this was my worst day ever. But I couldn't deny that this was a really good idea and a stupid one as well.
Without any words Louis and I drove to Alys school and I parked a block from the school to not drag some attention to the car. I now agree with Aly, it was a too flashy car!
“Okay, I'll get to the reception and take this ridiculous thing of my face, flirt a little with that one in behind the desk and tells her it's urgent and it's really important that I get Alison... James address. Is that everything?” Louis said and looked over to me.
“Yes. That's about it.” I said and he went out of the car and disappeared behind the corner walking towards the school. I tired to keep calm and keep a low profile even though the car could just as well be the Hollywood sign.
“Stupid car.” I muttered under my breath when I had to once again duck to avoid some girls who came around the corner. It felt like I've waited an hour when Louis came running back and almost fled in to the car.
“Drive! DRIVE!” he screamed excited.
“What did you do?” I didn't have time to ask anymore when I think like twenty girls came running around the corner and I stomped on the gas and we almost flew by the buildings.
“I ran across all the hallways in school and grabbed as much as attention as I could.” He said just as excited as before. “I'm a troublemaker and a proud one.” he said with a grin and I stopped on a parking zone to watch him closly.
“Well?” I said hopefully. When I saw his face it was sad and I shook my head. He failed.
“Of course I made it bro!” he said and his face turned into a huge smile and pulled up a piece of paper with an address on.
“Thank you, mexican dude!” I said and kissed Louis on the forehead.
“Eww!” he cried and tried to rub the kiss away. Before I could even start the engines again on the car, my telephone started to ring and a number I didn't recognize appeared on the screen.
“Hello?” I answered.
“Hello, is this Zayn Malik?” I head a female voice I think I've heard before.
“Yes...” I said uncertain. “Who is this?”
“Oh, how rude of me. I'm Karen. Jennys mum.”
“Oh, hi.” I said a bit confused.
“I don't know how to put this gently on you but... I think you should come to the hospital as fast as possible. Something happened to Jenny.” and I could now hear the sadness in her voice.

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

”Where is Aly!?” I heard from the hallway and I could identify Jens angry voice. I have been home for like five seconds and someone is already yelling at me. When I stepped into my apartment it the silence hit me and I walked to Alys door to ask her what she was up to. But she had hung up a sign with the text: “Please, do only disturb if it's an emergency. Studying! P.s. Welcome home ZAIN! ;)” I only laughed at it and just let her be. It have been a hard week for her and I could understand her anxiety when it comes to her finals. Though no one got any text from her that she made it through to the judges house which made it seem very odd to me. She always called when it was something she wanted to share. That was one of the things I was going to bring up when she came out and gave me a warm Aly hug. Jen stepped in to the living room and I wrapped my arms around her and smiled.
“Well, hello to you too.” I said sneaky and kissed her but she broke it violently and I was chocked. “Okay,” I sighed slowly. “What's going on? Haven't you two made up yet?” I said and leaned against the wall.
“I've been trying to call her for days now and I've been over here a couple of times but she hasn't open the freaking door.” she said furiously. “She have been MIA for days now. Not even Jason have seen her and he's supposed to babysit her!”
“MIA?” I said confused.
“Missed in action...” she said as it was so obvious. “You should really start training on your abbreviation skills.” I felt the need to pray in silence to god and asked him why did I have to get home today!? New York had been so amazing and we were even preparing a movie. That would be nice to watch yourself as a big headed actor in the movies. “ZAYN!” Jen screamed to get my attention and moaned before stomped down to Alys door.
“Don't disturb her.” I said and groaned. “She is studying, obviously.” I said and pointed at the sign.
“You guys are so stupid sometimes! She had all her finals done this week!” she outburst and pulled down the sign. “Easy like that. Did you see a sign? Because I didn't.” she said sassy now and knocked on the door. “Aly, you better be dressed because I am coming in.” She opened the door och stomped in as an whole army. I stood outside to hear their conversation but the silence remained. “Zayn...” Jen said quietly. “Get in here.” I groaned once again before I stepped in to the empty room and my chin dropped. I watched the bed and all the furnitures that was the exactly the same like she never even been here. I walked out of the room.
“Aly!?” I cried and then went silent to hear if I could hear anything at all.
“Zayn. She's not here.” Jen said with a low voice and I turned to her and I didn't want to believe it.
“Yeah, maybe you're right. Maybe she went back to her dads or maybe she came through to the live performances then she would have to live in a hotel for the next ten weeks or so.”
“No, Zayn.” Jen said and shook her head so her hair came everywhere. “She is really gone.” she continued stubbornly and gave me a piece of paper. I watched her confused and then dropped down my head to read the note.

Zain (still I in that ;))
I am sorry.
I have been through a lot the last couple of months. And I have broken down a couple of times and you have always been there to pick me up. I am sorry to both you and Jenny to not be able to say goodbye to you once again in person. But this time I left you this note at least.
Love you both so much,
Love Aly.
P.s. Tell Harry that he can go and fuck himself.

I didn't quite understand what I was reading and turned the piece of paper to see if it stood “You got punk'd” on the other side. But the other side was a photo of Harry and Taylor kissing. She have written on the backside of an cutout in a magazine! I stood there quiet a minute or two before I grabbed Jennys arm and dragged her out the door with me. I locked the door behind me and then took Jennys hand before heading for the lift and then taking the car and heading direct to Harrys. Jen told me five times to slow down and I saw that she was just as mad as I was. I let the gas go a bit but still was whisked down the street. I think I made a world record when I came to Harrys house in ten minutes. Louis, Liam and Nialls cars stood out side the house and I didn't even bother to knock on the door when I stumbled in with Jenny right behind me. I heard the laughter in the kitchen and I felt Alys note burn in my pocket.
“Oh, hello...” was all that he got to say before Jenny gave him a slap right over his face and everyone froze, even I did. “What the hell!?” he outburst.
“That you don't even have a little bit of disgrace in your body!” she spat out and everybody looked at me.
“You really made a fool of yourself this time.” I hissed and handed over the picture. “A really good job, Harry.” I growled and Harry got a bit white in his face apart from where Jenny hit him. He let go of the note so the others could read as well and see the picture. “What did you think? That she wouldn't find out? These pictures is all over the internet and I can't get a hold on Aly because of your stupid ass!” I continued. “I am so close to hit you right now.” I exclaimed with my arms and started to walk back and forth to try with all I've got to not hit him.
“Haz, you should really feel bad about yourself.” sa Liam trött. “The girl was falling badly for you.”
“But she didn't really... Show it.” Harry almost whispered and covered his face with his hands.
“Oh, you better didn't say that out loud!” Jenny hissed through her clenched white teeth. “She was in love with you, your fool!” Harry looked up from his hands and Jenny almost teared her hair of by frustration.
“Just because she won't sleep with you the first week doesn't mean she doesn't feel something, Harry.” Louis said tiredly from his seat at the dining table. “Remember me and El? We knew each other for six months before we even kissed.” Everybody quiet down to think of something to insure us all that she was at least in the same country as us.
“Hey, Zayn.” Jenny said calmly now and I looked up. “Your cousin, Edona. She went through to the booth camp right?” I saw where she wanted with that question and picked up my mobile from my pocket as fast as I could and dialed Edonas number.
“Hey, cousin.” I heard on the other side a couple of seconds later.
“Hi, do you know where Ali is?” I didn't want any time to go wasted.
“Well, I'm good thanks.” she said with sarcasm and I sighed.
“Not any jokes right now, please.” I whined and I heard a sigh on the other end.
“No, I don't know where Alison is, why?”
“When did you see her last?”
“On the booth camp of course. She got through to the judges house. I think she will be going tomorrow if I got it right with the dates. Me on the other hand had to leave. I feel like I saw it coming. Hey, maybe you could give me some tips til next year...” I tuned her off and felt a stone fall off my chest. “Zayn? Are you still listening?” I watched the rest of them in the kitchen and I didn't notice that Harry had left the room.
“Huh?” I said confused.
“I said that she should be going tomorrow morning to Los Angeles to start recording the judges house episodes. If you see her you have to tell her congrats once again because she stormed away as fast as possible afterwards that I didn't have time...”
“I'll do!” I interrupted. “Thanks, Eddie. See you later.” and I clicked on the red button on my phone. “We need to go.” I said and started to drag Jenny out of the room. “I think I might know where she is.”
“Where?” I heard Harry from the living room.
“At home of course. You know the way better than me, will you come?” I asked with a bit insecurity in my voice. He walked with insecure steps towards my car and I stepped in to the drivers seat. It was awkward silence ninety percent of the time but at last he had to guide me to the apartment building I now recognized.
“I'll stay here.” Harry mumbled in the backseat and I nodded and gave Jen a faint smile before we stepped out of the car and started to read on the plate that was on the wall for the well known surname.
“Here.” I said and pointed at an L. James. I pressed the button and waited for a while before a female voice came out of the speaker.
“Yes?” she said firmly.
“Ehum...” I said and watched Jenny. Did Mr. James have a new woman? “Is there living a Alison James here?”
“Sorry, no. Who is speaking?” She waited for an answer and I stuttered some random name and said sorry for disturbing and we went back to the car. I was in some sort of chock when I stepped in to the car.
“Well?” Harry asked carefully.
“Not. A. Word. Harry.” I said strained.
“She's not home?” he continued.
“She doesn't even live here! Your fool.” I hissed.
“Yes, of course she does. She always told me to drop her off here.”
“Did you even see her go in to this building?” Jenny said and leaned the head against the dashboard. “Well... No.” he said and I watched him closely in the mirror and saw that he was realizing how wrong he was and the silence fell over us as an quilt.
“Maybe you guys could call Simon?” Jen suggested.
“If Simon knows about the story. Then he wouldn't tell me where she is.” Harry said.
“I don't think he will even tell me.” I sighed.
“But...” Harry started over again. When I raised my head to the mirror to watch him he now was looking back on the street and the leaving forward to see the street forward. “...Maybe she lives in another of these buildings?” he tried and I thought of what he said.
“Hmm... Maybe.” I said after a while and remembering the only time I drove her here. She was late when I came back and she was running around that corner. “I have a feeling she is living on that street.” I said and pointed in the direction of a new street. I stepped out of the car and I felt that Jen and Harry now was walking behind me and I stopped abruptly when I came around the corner. I felt Harry and Jen stop to beside me and they was as chocked as I was. This was the longest street I've ever seen and on the sides the apartment buildings was loomed on the sides all the way down till the street end that I barely could see.
“Whoa,” Jen sighed and I couldn't take my eyes of all the buildings that was in the worse shape ever. “Please tell me that someone's got a plan.” she said with a strained voice and Harry and I shock our heads.

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

Det tog mig cirka fem minuter innan jag fattade att jag kunde inte gå hela vägen hem genom London då folk började lägga märke till mig. Jag fick ringa Jason som hämtade upp mig och körde mig hem. Bil färden var nedstämd och trots att Jason försökte muntra upp mig och erbjuda sig att shoppa tillsammans med mig så sa jag nej. Jag ville bara hem och tänka på något annat inför i morgon. När vi kom fram till Zayns lägenhet tackade jag för idag och gick upp och låste om mig och jag var glad över att Zayn inte var där. Självklart när jag var lättad över att det fanns glass i frysen ringde telefonen som stod på baren mellan köket och vardagsrummet. Jag satte mig ner med en sked och glass paketet. Jag kände igen numret och tryckte på grön lur och sedan högtalaren.
”What?” sa jag trött.
”Is that how you are answering everytime that phone is ringing then don't answer my phone!” utbrast Zayn.
”Hmm...” sa jag och tog en alldeles för stor sked med glass så jag fick ta mig om huvudet. ”Brainfreeez.” klagade jag.
”Are you eating ice cream?”
”Hmm...” sa jag igen och blundade för att få bort ilningen i huvudet.
”What happened?” suckade han.
”Why do you think something happened just because I am eating ice cream?” frågade jag buttert medan jag tog upp ytterligare en sked och granskade den. Han hade rätt jag brukade högst sällan käka glass...
”You want to talk about it?” frågade han med en broderlig ton i rösten.
”Not really.”
”Jenny told you something?”
”Stop guessing when you already know everything apparently!” utbrast jag.
”Of course I know, Aly! Jen called me and was worried about you because you left with out supervision!”
”Well, if she didn't tell me that I am a nobody then I wouldn't leave.” väste jag.
”I know she is saying stupid things sometimes but she still loves you.” jag hörde buller i bakgrunden och orkade inte bry mig om vad han sa.
”What are you doing?” frågade jag istället.
”Don't change subject! I'm in New York. We are going to preform this afternoon so we are doing some rehearsal before. And tomorrow are we having a day off so it will be nice.”
”New York? That's nice.” sa jag med en så normal röst som möjligt.
”Anyway. I've got to go. But good luck tomorrow and I really hope you and Jen can talk to each other soon.”
”Hmm...” sa jag igen. ”Love you.”
”Love you more.” sa han och jag lade på.

På morgonen så höll jag på att försova mig. Att gå upp kvart i sex på morgonen var omänskligt och rent utav för jävligt. Jag tog med mig ett par mjukis byxor och ett linne i en väska tillsammans med en vattenflaska om det nu skulle bli något ansträngande. Jag tog på mig mina favorit jeans och en fin topp som skulle förhoppningsvis göra mig lite mer uppklädd. Jag försökte först göra något åt mitt hår som Eleanor hade hjälpt mig med tidigare men denna gången förblev det ner släppt. Jason hämtade upp mig vid sju och då var jag redo för dagens utmaning. Det var hundratolv deltagare som satt utspridda i den stora arenan och jag satte mig ner på en stol längst bak för att inte dra allt för mycket uppmärksamhet. Jason satte sig ner bredvid mig och jag antar att han hade fått en tillsägelse igår att inte ge mig allt för långa tyglar när det kommer till min frihet. Han höll mig i alla fall lite lugnare när jurryn kom in på scenen och hälsade oss varmt välkomna.
”Welcome!” sa Simon i sin mikrofon. ”This is it. It's time to see what you are made of and you are here to fight for what you believe in.”
”Look around you.” började Cheryl med sin lätta brytning som gjorde att det var lite svårt att förstå henne. ”You are hundred twelve contestants in here in this room right now. And One of you is going to be our next X factor winner.”
”Today we are going to cut you down from hundred twelve to twenty four contestants who is going to the judges houses.” fortsatte Louis.
”Good luck everyone. You can now go behind the stage to prepare and then it's time to begin.” avslutade Simon och de gick av scenen. Jason och jag tog mina grejer och började gå med strömmen till en utav dörrarna som ledde bakom scenen. Jag satte mig bland de andra och jag såg att folk kollade på mig och försökte snegla utan att jag skulle lägga märke till det.
”Are you good?” viskade Jason och jag kände stämningen i luften var väldigt spänd. Det var knappt någon som pratade vilket gjorde att Jasons viskning var väldigt hög.
”Yes.” mumlade jag. Och med det ordet sagt så blev jag och tjugo andra inkallade på scenen. Mina ben bar mig knappt som det var och jag kände att jag borde käkat mer till frukost.
Första steget var att vi skulle sjunga en valfri låt på trettio sekunder och imponera så pass mycket på jurryn som satt nedanför scenen och kollade upp mot oss.
”Alison James.” hörde jag Simon kalla mitt namn och jag tog ett steg fram. Varför skulle jag ha sån tur så jag skulle komma först? ”What are you going to sing?”
”It Will Rain by Bruno Mars.” sa jag och tänkte på första meningen jag skulle sjunga. Jag hade valt att börja raderna innan refrängen för att få så mycket utav sången som möjligt. Jag kollade över jurryn och Simon nickade till som ett godkännande att jag kunde börja. ”There's no religion that, could save me, No matter how long my knees are on the floor, oh,” jag blundade och kände melodin spela inom mig. ”So keep in mind all the sacrifices I'm making, To keep you by my side, And keep you from walking out the door.” Jag försökte stänga ute dom nitton andra som stod och kollade på min rygg och fokuserade på jurryns miner. ”Cause there'll be no sunlight, if I lose you, baby...” Louis gungade till melodin på sin stol som såg nästan ut som en skrivbordsstol. ”...There'll be no clear skies, if I lose you, baby...” tjejen som var dagens gäst jurry medlem var väldigt vacker med sitt korpsvarta långa hår och hon var väl sminkad. Hennes bruna ögon lös och log uppmuntande mot mig. ”...Just like the clouds, my eyes will do the same if you walk away...” Mina ögon flög över på Cheryl som log gillande mot mig.”...Everyday, it will rain...” slutligen nådde jag Simons stenhårda ögon och naglade sig fast i mig som fick mig att sluta ögonen ännu en gång. ”... rain, rain, ye-he-he.” jag slutade och Simon nickade gillande mot mig innan jag klev tillbaka in i ledet igen och stod och lyssnade på de nitton andra som sjöng. Vissa var riktigt duktiga och jag kände mig lite vilsen ibland på vad jag egentligen gjorde här. Alison, du är här för att du ska ge din pappa ett bättre liv. Ge dig ett bättre liv, ryck upp dig! Tänkte jag för mig själv. Vissa utav deltagarna hade bara charmen men inte talangen och jag förstod varför dom hade blivit accepterade för de var original hela högen. Det kändes som en evighet att stå och lyssna på alla andra. Men tillsist fick vi ett klartecken om att allt var färdigt och vi kom av scenen och det kändes som en stor sten lyfts från mitt bröst.
”Did it go well?” frågade Jason nyfiket och kollade upp från sin mobil.
”I think so.” sa jag och försökte andas normalt. ”You don't have to be here you know.”
”Zayn is giving me direct orders I'm afraid.” sa han och log snett mot mig. ”I think that girl wants you something.” sa han och nickade mot andra sidan av den stora lokalen vi va i. Jag vände mig om och såg Edona stå i ett hörn och försökte andas lugnt. Jag vände min blick mot Jason och med en ursäktande blick och gick mot henne.
”Is it you next?” frågade jag och hon nickade.
”You got a babysitter?” frågade hon för att undvika ämnet och jag nickade. ”Zayn?” frågade hon och jag nickade igen och kollade trött på henne och hon skrattade till lite.
”Edona Malik.” hörde vi någon ropa upp och jag kramade om henne.
”Good luck.”
”Thanks.” sa hon och log mot mig.

De sållade ut oss snabbt och kvar var bara femtio stycken när det var lunch. Edona, jag och Jason tog oss till närmaste snabbmatskedja för att slippa käka det som dom serverade oss vilket inte såg speciellt hälsosamt ut. När vi kom tillbaka så var det dags för dans delen som bara var en inblick hur bra vi rörde oss på scenen. Jag kanske inte var den mest viga personen om jag ska vara helt ärlig men koreografin var inte speciellt svårt och vi fick framföra våran lilla del fyra och fyra medan alla satt på sidorna av scenen och kollade på vilket gjorde att mina händer började svettas så fort jag kollade åt ett håll. Allra siste delen då dom skulle göra femtio tävlande till tjugofyra var en låt som dom jurryn hade valt. Vi alla började nynna på den och pränta in texten i huvudet. Denna gången slapp jag gå upp i första gruppen men jag hamnade i samma som Edona och vi gick hand i hand upp på scenen och framförde våra versioner så gott det gick på några sekunder och återgick sedan bakom scenen igen. Jag hade gjort allt nu, alla uppgifter som krävdes av mig och jag var färdig. Edonas min sa att hon var inte nöjd med sin insatts men jag hade ingen aning om vad jag skulle tycka om mig själv. Kanske jag sjöng lite falskt? Missade jag i sticket? Kommer jag klara mig? Klockan var redan sex på kvällen då de började ropa in första gruppen som skulle börja gallras. Mer än hälften kom ut gråtandes och jag kände paniken spridas genom rummet och suset som gick att de inte hade sett det komma för den personen eller den andra. Edona som satt bredvid mig skrollade igenom några twitter statusar.
”You don't have twitter do you?” mumlade hon och jag kollade ouppmärksamt mot henne.
”No.” sa jag och skakade på huvudet och kollade bort mot ännu en grupp som kom helt panikslagna ner för trappan från scenen. Jag såg drömmar krossas framför mina ögon och kanske var det min tur nästa. Men folk kom och gick och ingen ropade upp varken mitt eller Edonas namn.
”Alison...” hörde jag någon säga mitt namn bredvid mig. ”Aly... I think you should see this...”
”What, Edona? You should be worrying about this right now!” sa jag och gjorde en gest mot kaoset som skapades framför oss och vi satt och kollade på. Folk som skrek av glädje och folk som grät ut sin frustration att dom aldrig skulle lyckas.
”Aly, please. You need to see this.” hon räckte fram mobilen och visade mig en bild på Harry och Taylor Swift.
”What?”
”Read.” uppmanade Edona.
”We don't have much time left.” sa jag och syftade på att snart skulle det vara våran tur.
”Harry Styles have spent his afternoon with the gorgeous Taylor Swift in Central Park zoo...” började Edona läsa medan jag kollade rakt fram och såg en mamma som kramade om sin gråtande dotter och mitt hjärta brast. ”The lads in One Direction had their day of and Harry spent all his day with Taylor. First at the zoo and then he went over to hers hotel. 'They seem very close' the sours told In touch. Everybody asks this question: Where is Alyson? We have the answer: in the booth camp of X factor.”
”That doesn't mean anything.” mumlade jag och fortsatte kolla på folk som kom ner från scenen glada.
”So I thought.” sa hon och började skrolla på mobilen igen. ”Taylor Swift and Harry Styles holding hands and making out at the birthday party they attended to later today... What is Alison going to say?” läste hon och hon tryckte upp en bild som höll på att ladda upp. Jag kollade roat på henne som om allt var ett skämt.
”You are joking right?” sa jag med ett skratt som fastnade i halsen. Hon sänkte ner huvudet och gav mig mobilen. En bild på Harry och Taylor byter saliv kom upp på bilden och jag kände att hela jag blev kall. Allt som var runt omkring mig betydde inget längre och det kändes som att hela min kropp hade gått av på mitten. Han.... Han.... Hon... Jag kunde inte tänka klart och min magen vändes ut och om och jag försökte hålla nere maten till varje pris. Han sa att jag va speciell? Att vi det vi hade var viktigt för honom? Jag kände att min underläpp började darra och en tår åka ner för min kind men jag bet mig så pass mycket i läppen så jag kunde känna blodsmaken sprida sig i munnen så länge jag inte skulle bryta ihop. Jag hade gett honom en del utav mitt hjärta men gav inte tillbaka det? Jag har försökt i tio år att öppna upp mig till någon speciell och jag valde honom... Och han... han... han lurade mig? Han... Förtvivlan vällde upp inom mig. Jag måste bort här ifrån, nu, direkt. Jag vill inte vara här länge jag måste fly. Bort här ifrån för alltid, varför skulle vi komma tillbaka? Varför? Om jag hade sluppit Zayn hade jag aldrig träffat Harry och då hade jag inte behövt känna såhär. Jag måste bort här ifrån NU! Paniken steg inom mig. Högtalarna sprakade till liv och en kvinnlig röst kom ut genom dom.
”George Cameron, Chase Abrams, Edona Malik, Lauren Blake, Amber Wilson, Logan Cooper, Chelsea Sprouse, David Fay, Carly Gore and Alison James. You are up next.”

+11 Kommentarer till nästa del! ;)

Det blev en rätt lång del så enjoy! :D

På söndagen så åkte killarna iväg till USA för att marknadsföra deras senaste album och jag kände att det var dags att börja plugga inför de sista slutproven jag hade innan examen. Zayn hade erbjudit sig sitt skrivbord och det var där jag hade kampat de senaste dagarna. Jag tror inte jag sovit på tjugofyra timmar och jag var så glad att jag slapp skolan på måndagen för att hinna plugga igenom allt inför tisdagen då jag skulle sitta i samma rum som rektorn för att han skulle tydligen hålla koll på mig när jag gjorde provet. Självklart hade jag fått en barnpassare som tydligen hette Jason som var i fyrtioårs åldern och följde mig över allt vart jag än skulle. Jag fick till och med ljuga för att kunna åka hem för att hämta saker jag glömt i all hast. Jason var väldigt lätt att handskas med när det kom till att jag bad honom att hämta onödiga saker när jag väl skulle springa över kvarteret för att komma till mitt rätta hem och han lade inte märke till någonting.
När tisdagen väl var här så knackade Jason på dörren för att sedan eskortera mig till rektors expeditionen där en sur gammal kärring satt bakom disken och pekade surt att vi skulle gå in på rektorns kontor. Hela promenaden genom skolan var obekväm och jag kände igen alla mina gamla klasskompisar stirra på mig och jag hade gått med ner böjt huvud. Jason stannade utanför rektorns kontor och jag gick in och skakade hand med Mr. Cason.
”Hello, Alison.” sa han artigt och jag fick upp en lustig känsla av att han var väldigt lik President Obama. Jag försökte låta bli att skratta och log så artigt jag kunde när jag skakade hans hand.
”Hi, Mr. Cason.”
”You can sit over there by that table and I'll go and get your tests. I think there is about four tests you should go through. An hour each so I hope you have some snacks, pencil and all that.” Jag nickade och var glad över att Jason hade stuckit inom starbucks på vägen hit. Som sagt, en barnvakt är väldigt irriterande att ha men även en fördel. Mr. Cason gick ut genom dörren och under tiden tog jag upp min mobil för att stänga av mitt ljud men jag såg att jag fått ett sms.

From Zain Malik
Good luck!

Jag tryckte ner smset med ett leende och la ner mobilen och tog fram allt det jag behövde. Mr. Cason var snart tillbaka med en bunt kladd papper och fyra prov.
”Okay, I'll time you. I will be working so I am counting on that you know what to do.” jag nickade. Jag hade bara dessa fyra kvar efter gjort flera andra veckan innan. ”Here you go.” sa han och gav mig det första provet som var Engelska. Det var det gamla vanliga med läsförståelse, hörförståelse och skrivförståelse. Vilket tog mig en timme och kanske några minuter till att plöja igenom. Mr. Cason var verkligen ingen som höll reda på tiden lade jag märke till efter ett tag men tror nog inte riktigt att han brydde sig om en minut hit eller en minut dit. Om det hade varit min engelska lärare så hade hon gjort allt enligt reglerna och inte en minut till. Hela mitt huvud kändes som en sten när Mr. Cason gav mig det sista provet som var på historia. Det var skönt att veta att jag hade pluggat så pass som jag hade gjort dagarna innan och när jag öppnade provet släppte klumpen i magen och jag skrev klart det på en halvtimme.
”Yes!” utbrast jag och höjde armarna upp i luften och Mr. Cason kollade konstigt på mig.
”Are you already done?” frågade han förvånat.
”Yes, sir.” sa jag och gick fram till honom med provet i handen och la den på hans skrivbord.
”Then, I guess you are free to go.” sa han och log mot mig efter han bläddrat snabbt igenom provet för att försäkra sig om att jag hade svarat på allt. ”Oh, I was about to forget.” sa han när jag hade tagit upp min väska från marken och skjutit in stolen mot bordet så jag lämnade stället så som det var innan. ”You need to be here at ten am next friday for the graduation cermony.”
”I'll try.” sa jag och nickade allvarligt. ”It have been a lot lately but I'll definitly want to graduate with the rest of my class.” jag log vänligt mot honom och bad till gudarna att han inte visste hur sitationen egentligen var.
”Yes, I understand. Well, then I hope we'll see each other next week then and we have been making an agreement with your mentor and your dad that you can study at home if there are some tests left.”
”No, this was the last one.” sa jag övertygande.
”Then. Like I said before, you are free to go.” sa han och log igen.
”Thank you.” sa jag och gick ut genom dörren och möttes utav tio par stora ögon och ett par gamla irriterande ögon som tillhörde kärringen bakom disken.
”Oh, my, god... Is that...” en utav de blonda höll i en tidning jag inte kunde se namnet på och kollade ner på tidningen och sedan upp på mig. ”That... That...” stammade hon och tillsist så drog hennes kompis en armbåge i sidan. ”Does he kiss good?” poppade det ur henne och jag kollade oroligt omkring mig vart Jason var. Han stod utanför receptionen med telefonen mot örat och gav mig ett tecken på att det skulle ta en minut till.
”Huh?” fick jag ur mig och kollade oroligt på tjejerna.
”She's just a really big fan.” fräste den ena kompisen. ”Let's go. I don't want you to breath this contaminated air.” Hon drog tidningen ur den blondas hand och slängde den på skrivbordet framför den sura kärringen och de tio tjejerna tog sig ur kontoret efter att ha gått en runda med glåpord. Så som ”Bitch”, ”Hora”, ”Fitta” och så vidare. Jag bet mig lite i läppen för att inte visa hur sårad jag blev och när jag var säker på att dörren hade stängst efter dom så gick jag fram och tog upp tidningen utan att bry mig om den sura tanten.

Harrys romantic weekend

Stod det på framsidan och en stor bild på mig och Harry som hoppade in i bilen på parkeringen vid Leith Hill. Jason kom in i rummet igen och ställde sig i dörröppningen.
”Are you already done?” frågade han förvånat och jag nickade. ”Shall we go then? Remember you promised to meet up with Jenny at an restaurant in fifteen minutes.” Jag nickade igen.
”One sec.” sa jag och började bläddra i tidningen...

Harry Styles was spotted making out with
his new leadinglady this Saturday.

Harry Styles, 18, was spotted this Saturday making out with his new leading lady, Alison James, 17. He was inviting her to a hiking trip and decided to have a picnic on Leith Hill thirty minutes outside London city.
”I am still single.” Harry told the Vouge magazine last week but is he lying? Zayn Malik who is a very close friend to both of them dropped Alison off at Harrys house before heading over to his new fling. Alison is going to appear at this years X factor and the question is... Will she be going through? And most importantly: Will Harry be supportive of his new super woman.
”They seem very in love and can't get enough of eachother.” the source told In Touch. ”It won't be the last we have seen of these two love birds.”
These juicy pictures tells a lot but will it be a happy ending for these two lovers?

”Alison, we need to get going otherwise you'll be late.” konstaterade Jason. Jag kollade upp från tidningen och slängde den snabbt i soptunnan innan jag började gå mot dörren följt av Jason. Denna gången ignorerade jag omgivningen som gav mig riktigt dålig attityd utan tog upp min mobil istället.

To: Zain Malik and Harry Styles
Seen the news today?

To: Jen Meester
Be there in ten. X

Jag tog på mig mina solglasögon som jag hade hittat hemma senast jag var där. Jason styrde mig ut till den stora SUV bilen som stod på skolans parkering och jag hoppade och drog upp mina jeans så gott det gick för att jag inte skulle råka visa något olämpligt. Idag så var det faktiskt regnigt så som det brukar vara i England och jag fick ta på mig en grå top och ett par jeans och min skinnjacka uppe på det för att skydda mig mot vinden som tog tag i ens hår så fort man kom ut. Vi kom fram efter en kvart och jag bad Jason att låta bli att hänga med in. Han hade överseende med det och vi svor varandra evig tystnad så inte Zayn skulle få reda på det.
”There you are!” utbrast Jenny som redan satt i ett utav båsen.
”Sorry. I had to update my news status.” sa jag och satte mig suckande ner mittemot Jenny som höjde frågande på ögonbrynen. ”Apparently the paparazzi got some pictures of me and Harry making out.”
”Ooh, your kiss virgin is gone, definitly.” sa hon och hånlog mot mig. ”I saw the news, and Zayns got you on google alert now so everytime you are getting mentioned he get's like ten notifications at once. It's really annoying when you are trying... You know...”
”Ew, stop it. I have to eat something and not throwing it up.” klagade jag medan jag började söka igenom menyn och hittade det jag letade efter. Jag var så sugen på en hamburgare att jag höll på att dö. ”So what is going on exactly with you guys?” frågade jag sedan efter vi beställt in allt vi ville ha. Jenny drog bak några hårslingor och lade armarna på bordet.
”We are a thing.”
”You are? Already?” frågade jag förvånat.
”Well, yes... It would be different if it was you and Harry but Zayn and I have known each other for so long and everything. We don't need to get through all that crap about several dates before humping...”
”Tooooooo much information!” klagade jag.
”Anyway... It's so much easier. But you and Harry have some seriously way ahead of you. I'm surpriced that the fans are so mad at you for dating Harry but they are chill... or the most of them are chill with me dating Zayn.”
”Maybe because Zayn haven't been single for a while. Harry have been dating a lot...” konstaterade jag och tog en klunk av min cola.
”Maybe...” sa hon fundersamt. ”Anyway, you're going to bootcamp tomorrow! How does it feel? Have you been able to prepare?” frågade hon nyfiket.
”I have been so busy with all these finals that I haven't thought that much about it. But I think I'm ready. I want to win this thing for my mum and dad.” sa jag bestämt och log mot Jen.
”Then I'll wish you the best of luck.” sa hon och höjde sitt glas så vi skulle skåla på det.
”Thanks. I guess it will be a long day...”
”Yes, and everybody will know who you are.” konstaterade hon och jag höjde trött på ögonbrynen. Vi kunde inte säga mycket mer för då kom våran mat in och vi tackade servitrisen som sedan skyndade iväg igen.
”Thank you for telling me that, Jen. I didn't think about that til NOW.” sa jag upprört.
”Sorry. But it's true. You are not just some other contestant there. You are Alison James, who is on page six on todays newspaper because you are dating Uks biggest heartbreaker of the history!”
”Do you think I want to hear that from my best friend?” frågade jag surt. ”I know who I am and I know that there will be a lot more eyes on me than on any other. I am totaly freaked out, Jen!” jag kände ilskan stack nästan i mina ögon.
”I am only saying.” hon ryckte enkelt på axlarna och kollade ut mot restaurangen.
”Only saying what?” väste jag.
”That you are famous for making out with Harry. Nothing else.”
”So you are saying that I am a nobody without him?” jag bet mig i läppen och kände att mitt blod var iskallt medan jag blängde på Jenny som verkade helt oberörd. Hon gav mig den blicken att det var exakt det hon hade menat och jag reste mig upp, slängde några pund på bordet och tog mina grejer och stormade ut genom restaurangen.
Fan att jag lät Jason åka iväg med bilen. Nu skulle jag bli tvungen att gå hem.

+10 Kommentarer till nästa del! :)

För en tjej som precis har förlorat sin kyss oskuld trodde jag aldrig att jag skulle spendera en hel eftermiddag att kyssa någon som jag kanske bara känt snart i en månad. Det var orealistiskt också att det just skulle vara Harry och att jag hade en bror att komma hem till senare var bara ännu en önskedröm jag haft för någon månad sedan. Jag och Harry bestämde oss för att dra oss tillbaka till stan när det började blåsa och han hade armen över mina bara axlar hela vägen tillbaka genom skogen. Vägen tillbaka tog längre tid än vad den gjorde dit och antagligen berodde det på att vi var så slöa efter all mat så jag hade nästan somnat med huvudet på hans bröst ett tag. När vi väl kom fram till bilen så var där dock tjugo olika sorters bilar som väntade på att vi skulle visa oss.
”Back to the reality.” muttrade Harry och tog bort armen från mina axlar och tog mig runt midjan istället som en sköld för det som skulle explodera så fort vi visade oss.
”Do you think they found us in the woods?” mumlade jag tyst.
”Have no idea.” viskade han nästan ohörbart tillbaka medan vi kom ut från skogsdungen och alla fotografer hoppade ur sina bilar och börja blända oss med sina blixtar. Harry drog mig intill sig och gav mig hans solglasögon och jag satte tacksamt på dom för att hitta min väg till bilen. Jag trodde han skulle hoppa in på sin sida först men ledde mig fram till min dörr och hjälpte mig in i passagerarsätet. Sedan stängde han dörren noga om sig och begav sig runt om bilen och pregade in ryggsäcken i baksätet och hoppade sedan snabbt in i förarsätet.
”Are you alright?” frågade han hastigt medan han satte igång motorn och låste dörrarna så ingen kunde öppna dom. Jag tog av solglasögonen och gav dom till honom så han kunde se vart han skulle köra.
”Yep, are you?” han tog tacksamt emot sina solglasögon och log mot mig.
”That was an odd question.” sa han och log mot mig. Fotograferna som nu hängde över bilhuven fotade som galna så jag skymde mitt ansikte med ena handen och kollade på Harry när han började tuta för att inte köra på någon och började rulla sakta bakåt.
”It shouldn't be.” konstaterade jag och han kom slutligen ut från parkeringen och började köra med minst tio olika bilar efter sig. Jag tog ut mina trötta fötter ur skorna och drog upp benen på sätet. Han la sin hand på mitt lår och jag flätade ihop våra fingrar och lutade mig tillbaka i stolen. ”I'm exhausted.” konstaterade jag och gäspade.
”Trust me. Me too.” sa han och lutade sig mot huvudstödet. ”Were are we going?” frågade han sedan och jag kollade rakt fram på vägen.
”Let's go back to Zayns place. Don't you remember our bet?” påminde jag honom och han grimaserade.
”I thought you've forgotten!” utbrast han.
”Of course not. Do you got your working clothes with you?” frågade jag glatt.
”Don't push it.” sa han med en varnande blick. ”I'll be your bitch for the rest of the day but no funny costume.” protesterade han.
”Alright.” sa jag och kunde inte låta bli att skratta till.
”I am hoping on some funny business though.” sa han och höjde sina ögonbryn och rätade till solskyddet med ena handen som han höll på ratten och la sedan tillbaka den på ratten. Jag förstod efter ett tag vad han menade och jag hoppades innerligt att han skojade.
”Like I said. You are a little perv.” sa jag och kollade på när landskapet börja ändras till förort och sedan till tätort. Vi närmade oss Zayns lägenhet med snabb fart och när vi bara var några kvarter bort plockade Harry fram sin mobil för att ringa ett samtal. Samtalet var snabbt och effektivt det enda han behövde säga var att det var fyra bilar som följde efter oss och att vi behövde hjälp. När vi parkerade utanför lägenheten fanns det mängder med fans och fotografer som ett antal vakter tampades med.
”Take these.” sa Harry och gav sina solglasögon till mig igen. ”And when I come and get you stay close to me.” jag nickade och satte på solglasögonen medan han hoppade ut och mötte vakterna som eskorterade honom runt bilen för att hämta mig. När jag hoppade ut så tog han armen runt min midja och drog mig intill sig precis som han hade gjort på parkeringen innan. Jag var glad över solglasögonen annars hade jag tappat bort mig själv på grund utav alla blixtar. Först trodde jag att Harry skulle stanna och skriva autografer till fansen som stod vid sidan och blev bort tagna av säkerhetsvakterna men det enda han hade i sikte var dörren och jag var förvånad över att han visste vart han skulle. När vi kom in i lobbyn blev allt så tyst efter allt skrik utanför så det kändes som att man levde i en liten bubbla. Harry lossade hans grepp runt mig och tog min hand i sin istället när vi tog oss upp till Zayns lägenhet. Jag började gräva i fickorna efter nyckel och hittade den sedan efter ett tag längst ner i högra fickan.
”Hello?” ropade jag medan vi gick in men fick inget svar men vi hörde ett litet fnitter längre in i lägenheten. Jag förstod att det var Jenny och vi kom sedan fram till att det kom från Zayns sovrum. Med den informationen satte jag igång teven för att slippa all onödig info som pågick där inne. Jag slängde mig i soffan och såg att Harry flinade där han stod och hade örat mot hallen.
”You are... Oh, there's no point in saying it again. Could you go and get me some water?” frågade jag och log.
”Yes, miss James.” svarade han och blinkade med ena ögat innan han tog sig till köket och fixade ett glas vatten. Det tog inte lång tid innan han kom tillbaka med vattenglaset och satte sig ner bredvid mig. Jag slängde en kudde i hans knä och la huvudet på den vilket gjorde att det blev en perfekt höjd för en kudde. Han zappade igenom teve kanalerna utan intresse och bestämde sig för att kolla på en film som var på en utav kanalerna. Jag tror inte riktigt han brydde sig speciellt om kanalerna för hans fingrar började stryka igenom mitt hår och masserade min ena tinning. Jag kan bara tillägga att det är något utav det bästa som finns och mina ögon gick nästan i kors utav njutning utav hans lilla behandling. Jag ritade små cirklar på hans knäskål med mitt pekfinger för att försöka hålla mig vaken. Tillsist var jag tvungen att sätta mig upp för att inte somna och jag la benen över hans ben.
”Tired?” frågade han och log.
”A bit.” sa jag och lutade mitt huvud mot min hand. Just då stördes tystnaden utav en dörr som öppnades i hallen och ut kom en väldigt bekant tjej med morgon frisyr och den t-shirten som Zayn hade haft på sig innan idag. Hon stannade upp och kollade på oss med höjda ögonbryn.
”We...” började hon.
”I don't want to know, Jenny!” avbröt jag henne och hennes läppar blev som ett tunt sträck innan hon började skratta.
”What's going on?” ropade Zayn som kom ut med ett par jeans på sig och en t-shirt i handen. Han var minst lika rufsig i håret och jag bara väntade på att Harry skulle säga något.
”Good job, dude.” hörde man från Harry och jag kollade trött på honom och sedan väntade jag bara på Zayns svar men istället gjorde han high five med Harry och jag himlade trött med ögonen.
”Could you at least put some trousers on, Jen?” frågade jag förtvivlat och hon drog lite i t-shirten innan hon trippade barfota in i rummet igen. Zayn slängde på sig t-shirten och gick sedan ut på balkongen för att röka men jag såg på honom att han sneglade mot mig och Harry så fort någon utav oss rörde sig.
”Kiss me.” sa jag med låg röst när Jenny hade gått förbi med ett par byxor på sig och gått ut och satt sig hos Zayn.
”Huh?”
”Kiss me.” sa jag lite högre och Harry höjde förvånat på ögonbrynen.
”That was strange thing to ask for.” sa han med ett snett leende.
”You'll do as I say today, remember? And this is the most dirty you get. If you denie then too bad. No more for you.” retades jag och ryckte lite enkelt på axlarna. Jag såg att han inte tänkte slösa någon tid på att tänka och det verkade som att jag hade fått igenom min order. Han lutade sig mot mig och lutade sitt huvud lite åt sidan och gjorde så att han skymde min sikt mot balkongen. Vilket var en lättnad för jag ville inte se Zayns obekväma ansikte. Harry kollade mig in i ögonen ett tag och jag mötte dom med lite mer självförtroende nu än vår första kyss i bilen. Det fick honom att le lite innan han tryckte sina läppar mot mina och fjärilarna i magen kom fram och jag trasslade in mina fingrar i hans lockar och han la sin tunga på min underläpp som om han frågade om lov. Jag särade lite på läpparna och våra tungor möttes och kämpade om dominans men tillsist lät jag honom vinna och jag kunde inte låta bli att börja skratta vilket gjorde att han avbröt kyssen.
”What?” mumlade han mot mina läppar.
”Nothing.” mumlade jag tillbaka och pussade honom lätt innan jag försökte trassla ur mina fingrar ur hans lockiga hår igen och släppa honom. Jag pussade honom lätt en gång till.
”You seem very affectionate suddenly.” sa han med ett snett leende.
”It gets easier everytime.” suckade jag och lutade mig mot hans bröst och han la sina armar runt om mig.
”I can see that.” sa han och pussade mitt huvud. ”So do you think it worked?” Jag rynkade ögonbrynen och kollade förvirrat upp mot honom.
”Worked with what?” frågade jag osäkert.
”Ohhhh...” började han och log stort. ”Am I that good so I make girls get blackouts everytime they kiss me?” Jag drog ihop mina ögonbryn och kollade konstigt på honom. Detta gick inte ihop. ”I'm talking about Zayn... You really like to annoy him do you?”
”Oh!” utbrast jag och lutade mitt huvud mot hans bröst igen och kollade mot teven och märkte att det var eftertext på filmen. ”Of course, he's like my brother. And he is just too protective of me so I have to provoke him.” sa jag och skrattade till.
”You got a little devil in you...” sa han och jag hörde att han log. ”... I like that.”

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

”Are you going to wear those shoes?” frågade Harry tvivelaktigt och kollade tveksamt på mig. Jag kollade irriterat ner på mina låga Converse och såg faktiskt inget fel med dom förutom att dom var en aning slitna.
”What's wrong with them?” frågade jag irriterat.
”We are going hiking.” sa han och log mot mig.
”Hiking!?” utbrast jag. ”You couldn't have mentioned that a bit earlier!?”
”Zayn!” Harry ignorerade mig och nu synade jag Harry uppifrån och ner för att se vad han hade på sig. Han hade shorts, en grå t-shirt med något slags tryck på och ett par rätt häftiga gympa skor. I håret hade han sina pilotbrillor.
”Here you go.” sa Zayn med en suck när han kom in från bilen igen med en skokartong i handen. ”These are for you, Al. You got 5 in shoes right?” han höll fram dom till mig.
”What?” frågade jag helt oförstående men också förvånad över vad som pågick.
”It's your shoes. We didn't know you had some good hiking shoes so Harry thought that I could buy you some.”
”I had. But they are at home because someone forgot to mention a hiking trip.” sa jag och blängde surt på Harry och han log bara oskuldsfullt. Jag suckade och tog motvilligt emot skolådan och började byta skor. Självklart hade Zayn skaffat ett par dyra skor också och jag suckade trött och försökte låta bli att tänka på vad dom hade kostat.
”They fit perfectly.” sa Harry och log mot mig när jag kollade upp.
”Thank you for the shoes.” sa jag och kollade ner på skorna igen.
”No problem, Al.” suckade Zayn och log mot mig. ”I've gotta go. Jenny is waiting.” sa han och började känna i fickorna efter något som han letade efter och drog sedan upp en nyckelknippa med bara en nyckel i. ”Here you go.” sa han och räckte nyckeln till mig. ”If you get home before I do.” förtydligade han och log mot mig. ”Have fun, kids.” fortsatte han som om vi var tio år yngre än honom. Jag tog emot nyckeln och la den i fickan och kramade honom hejdå innan han hoppade in i sin dumma bil igen och körde iväg. Harry tog sin ryggsäck som han tydligen packat för det här och låste dörren och visade mig vägen till hans garage där han hade parkerat Range Rovern som jag åkt i innan. Det tog inte lång tid förrän vi var på väg ut från Londons stadstrafik och ut på en landsväg.
”Where are we going?” frågade jag nyfiket.
”We are going somewhere I like to spend my day when the press is too hard.” Hans gröna ögon strålade nästan idag genom solglasögonen. ”I didn't say I'm sorry yesterday but I am truly sorry. I should have called the management so they could act fast.” han såg rätt ångerfull ut medan han kollade fram över vägen. ”I didn't know what I had in mind but I should have thought clearly. All I thought about...” han tonade ut sin röst i slutet och det blev tyst. Jag såg att han blev smått rosa om kinderna och jag lät min nyfikenhet läggas på is.
”It's okay.” sa jag istället och drog lite på munnen. ”I kind of figured that this would end up like this anyway. I mean, I'm close friend with Zayn it was inevitable.” jag drog ihop läpparna lite och kollade ut genom fönstret för att tänka.
”Stop doing that.” sa han och flinade.
”What?” sa jag och bet mig lite på insidan utav läppen och kollade förvånat på honom.
”You when you do that to your lips it only reminds me of something that happened the other day.” jag höjde ögonbrynen och han fortsatte flina. ”It tempts me.” och knep sedan ihop sina läppar för att sluta skratta.
”Tempts you to do what?” sa jag och försökte själv att inte börja le. Som svar fick jag en trotsig blick och han la sin hand på mitt lår. ”You're such a perv.” konstaterade jag och började skratta men drog mig inte undan hans hand. Ytterligare en gång fick det honom att börja skratta så jag blev nästan orolig för att han skulle köra av vägen.
När vi kom fram till ett stort berg såg jag skylten: 'Welcome to Leith Hill'. Det var typ som ett helt vanligt naturreservat och ett rätt hyfsat stort berg som jag antog att vi skulle bestiga. Vi parkerade bilen på den folktomma parkeringen. Det verkade som att vi skulle få hela denna kullen för oss själva idag och antagligen på grund utav att solen gassade så pass att alla hade instinktivt dragit sig till ett vatten hål idag och inte mitt in i landet där det var helt vindstilla. Vi började längs stigen och hade en konversation under hela tiden vilket fick mig att snubbla ett antal gånger för jag höll inte koll på att prata om akta mig för en sten samtidigt. Vilket Harry hade mycket roligt åt under tiden då han hjälpte mig över en stor stock som hade fallit över stigen.
”How come you haven't invited me to your place?” frågade han undertiden vi började dra in på ämnet om vad som egentligen hände i bilen häromdagen.
”You all live in those amazing houses or apartments. I don't think you'll ever know where I'm coming from.” sa jag och aktade mina ord noga så att jag inte skulle försäga mig.
”But tha building is quite good. You forget about that we are normal people you know.” sa han och log mot mig och höll kvar min hand i sin efter jag kommit över stocken. Den var varm och slukade nästan upp hela min hand på grund utav att han hade rätt stora händer.
”I don't. It's just that you all would be very blessed even though you guys wouldn't be One Direction.” förklarade jag och försökte låta bli att nämna att vi kämpade med pengarna mer än någonsin.
”So, you don't live like a normal person? Is that what you are trying to tell me?”
”Not really... Kind of...Ehum... Yes.” försökte jag.
”Is it bad? Why haven't you told us?” jag visste inte riktigt vilka bilder som kom upp i hans huvud när vi pratade om detta men jag gillade inte vart detta var på väg.
”Could we talk about something else?” frågade jag lite besvärat och skruvade på mig lite för att visa att det gjorde mig obekväm. Han tryckte lite oroligt min hand men nickade bara.
”Sure, I'm a bit confused.” började han och drog utan sitt hår ur ansiktet. ”What exactly are we?” frågade han osäkert och jag kollade upp mot honom. Jag hade aldrig tänkt på det så innan men gud vad han var lång, lätt femton centimeter längre än mig. När han mötte min blick genom solglasögonen kollade jag ner på marken jag gick på för att inte ramla trots jag visste att Harry höll stadigt i min hand. Min hjärna försökte fungera rätt och tänka på just den frågan. Precis vad är vi?
”I have no good answer for that I'm afraid.” sa jag och gjorde en grimas.
”You like me right?” frågan kom flygande ur hans mun och jag blev lätt chockad.
”Yes...” sa jag fundersamt
”And I really like you... So I'm not sure what this...” han höjde upp våra händer och jag kollade på dom och sedan upp på honom. ”...But let's take this as it comes.” det gillade jag ljudet utav och jag log mot honom. Precis då kom en rot som jag inte såg och gjorde så att jag råkade dra med mig Harry I fallet och jag råkade hamna på Harry i grästet och löven vid sidan av stigen.
”I am so sorry...” utbrast jag och började skratta och jag hörde honom stöna till utav smärta. I fallet hade jag antagligen råkat knäa honom mitt mellan benen och jag rullade snabbt och klumpigt av honom. ”Oh, my god. Harry are you okay? I am so so so sorry.” babblade jag på och jag kände att jag började nästan gråta. ”What can I...” min röst slutade prata och såg att Harrys smärtsamma ansikte ändrades snabbt till ett flin större än någonsin. Han vek sig dubbel av skratt och när jag hade vaknat ur min chock förstod jag att han hade spelat. ”Oh, my god! I thought I made you sterile or something!” Utbrast jag och slängde mig bakåt i gräset och tog mina händer för ansiktet och försökte andas lugnt igen. Jag kände att Harry rörde sig bred vid mig och när jag tog bort händerna igen låg han över snett över mig med sin hand som stöttade upp honom på andra sidan mig. ”I was about to start crying.” konstaterade jag och kollade rakt in i dom gröna ögonen som inte längre var skymda av solglasögonen.
”You are so cute. I don't want you to cry though.” sa han och log så att de där söta smilgroparna kom fram och hans små rynkor vid dom vackra ögonen. Han pussade mig på näsan och jag rynkade på den och han skrattade till. ”Now, we are soon there so let's go. I'm starving.” Han hävde sig upp och sträckte sedan ut sina händer så att jag kunde med hjälp av dom dra mig upp. Våra fingrar flätades ihop igen när vi gick sista biten och Harry stannade vid en liten klippavsatts som hade en utsikt över åkrar fulla med olika sorters sädeslag och blommor. Längre bort kunde man se centrala London tornas upp som en storstad borde göra på detta hållet. Man kunde lätt skymta tornet till Big Ben.
”Whoa.” andades jag
”Amazing isn't? Sa han och jag stannade tvärt när Harry ville gå längre fram till kanten. ”Afraid of heights?” frågade han och höjde ena ögonbrynet och jag nickade. ”I learn something new every time.” sa han nog mest för sig själv och slängde ner ryggsäcken på marken och började packa upp en filt vi kunde sitta på och tog fram mackor, snacks och några burkar läsk.
”Do you have any water in there?” frågade jag och satte mig ner på filten och han gav mig en vatten flaska som jag sörplade nöjt på. Det var så varmt och jag kände att jag var nog i det lökigaste stadiet just nu. Så här varmt brukar det aldrig vara i slutet på maj, början på juni. Det var orimligt på så många olika nivåer eftersom så här dags på året skulle regnet ösa ner. Vi satt och åt på våra mackor och kollade ut över utsikten. Jag kände mig oroligt säker i Harrys närhet och när det väl blev lite tyst ett tag så var det ingen obekväm tystnat utan en väldigt behaglig tystnad som lade sig över oss. Jag la mig ner på mage med ansiktet på mina armar så jag kunde kolla ut över utsikten.
”I didn't finish my sentence in the car before.” hörde jag Harry bakom mig och jag vände huvudet mot honom och han la sig ner bredvid mig på samma sätt som jag gjorde.
”What?” frågade jag efter ett tag under tystnad.
”That I'm sorry about everything... And... Ehum... I didn't really think at all because all I think about is... you.” han blev rosa om kinderna och jag blev genast generad utav detta erkännande.
”We haven't known each other that long...” konstaterade jag.
”And I know that's an awkward statement. I don't know... Love right?” sa han och ryckte på axlarna och jag bara nickade. Jag kollade på honom och kände att eftermiddags solen bränna min hud. Harrys ansikte hade fått lite färg efter en hel dag ute i solen och gav honom en gyllenbrun färg i ansiktet. Han bet sig liten i läppen innan han suckade och vände huvudet ut mot utsikten. ”I want to finish something up we didn't the other day...” mumlade han och jag förstod inte riktigt vad han menade förrän han vände tillbaka huvudet och lutade sig mot mig och jag såg att hans läppar hade ett mål... Kyssen var bättre än förra gången och han drog mig närmare sig innan han vände mig så jag låg på rygg under honom. Fjärilarna i magen vaknade till liv precis som första gången. Han avbröt kyssen försiktigt och kollade mig djupt in i ögonen och jag kunde inte låta bli utan drog honom intill mig igen vilket gav honom ett leende på sina läppar innan dom mötte mina igen.

+10 Kommentarer till nästa del! :)

Jag vaknade upp med ett ryck utav att Zayn snarkade till bredvid mig. Han låg fridfullt och pustade ut världens äckligaste andedräkt så jag drog undan huvudet och försökte låta bli att börja skratta. Håret var som en enda tovig boll och jag tror nog att jag såg mer muskler på honom än vad jag gjorde förra gången jag sov över med honom.
Utan att göra för mycket ljud kasade jag ur den stora sängen och tassade försiktigt över trägolvet för att ta mig till köket. När jag öppnade kylskåpet hittade jag ett några ägg, mjölk och bacon vilket gjorde perfekt till en härlig frukost. Jag började göra äggröra och steka bacon medan jag stod från köket och kollade på teven jag hade satt på till MTV och sjöng med till Torn med Natalie Imbrugliga medan jag vände på baconen.
”That's what's going on, nothings fine Im torn, Im all out of faith, this is how I feel...” sjöng jag och rörde lite i äggröran.
”You're in a good mood today.” hörde jag bakom mig och jag kollade över axeln och såg en morgontrött Zayn med bar överkropp och gråa mjukisbyxor på sig.
”Yeah, I guess...” sa jag och drog lite på munnen medan jag såg att allting var redo. ”Could you bring us some plates?” frågade jag utan att kolla på honom och han tog fram tallrikar och vi tog upp varsitt lass på tallrikarna, varsitt glas juice och satte oss på barstolarna. ”What are you going to do today?” frågade jag nyfiket medan jag började knapra på ett bacon.
”I'm going to do some shopping while you are packing up back at your place, then I guess we are going over to Harrys to drop you off and after that I think I'll be going to hang out with Jenny. She wanted me to help her with some stuff.” Jag nickade långsamt och drack lite utav min juice och insåg att jag inte kunde ta min allergi medicin och jag bestämde mig att jag var tvungen att komma ihåg det innan jag stack hemifrån.
När vi käkat upp satte vi ner grejerna i diskmaskinen och Zayn hittade ett par försmå byxor som jag kunde använda och en vit t-shirt. Jag gjorde som förra gången och tog skärpet och mitt gummiband för att göra kläderna trendiga och tillsist var jag redo att ta mig hem. Denna gången gick vi inte ut genom framdörren utan tog hissen ner i garaget och Zayn började dra mig ner längst in i garaget.
”You have to be kidding me.” muttrade jag när jag såg den svarta glänsande bilen med ett Bentley märke på sig. ”What is it with you guys and cars!?” utbrast jag och Zayn skrattade till.
”We have to spend the money on something. And it's this or drugs.” jag visste att han skojade men jag slog lätt till honom för att han ens skojade om det.
”Not funny! You could save it or maybe donate it to the children in Africa not buying one if the most expensive cars in the whole world.” klagade jag.
”Do you want to go home?” sa Zayn och höjde på ögonbrynen och jag skakade oförstående på huvudet. ”Then jump into this LOVELY car...” han skrek ordet 'lovely' så det ekade i källaren. ”... And don't make my beloved angry.” jag fattade att han menade bilen och jag kunde inte hålla mig för skratt men när jag försökte öppna dörren gick den inte att öppna.
”Open the doors then.” muttrade jag och han fick gå över på min sida för att hjälpa mig öppna dörren som öppnade sig helt fel enligt mig. Zayn muttrade något om att han borde köpt en mini bil åt mig så jag inte skulle behöva bli körd av honom och att det hade varit mindre smärtsamt på det sättet. Jag gav honom en sur min och räckte ut tungan mot honom vilket fick mig att känna mig som ett småbarn. Motorn startades med ett muller som skulle vilken bilälskare som helst att lägga sig ner och pussa marken däcken just kört på.

När vi kom fram till den fejk adress som jag pekat ut för Harry tidigare fick jag gå in i den okända trappen och fick vänta tills Zayns flashiga bil hade försvunnit från gatan innan jag kunde springa över gatan och hem till vår lilla äckliga lägenhet som antagligen vart allt för varm nu så här dags vid lunchtid när solen hade legat på hela morgonen. Jag försäkrade mig också om att inte visa för mycket utav mitt ansikte och kollade mig om innan jag tog mig in i den lilla gamla trappuppgången. Jag kom flåsandes in genom dörren och märkte att pappa var i vardagsrummet med ett par räkningar som han satt och gnuggade sig i huvudet på.
”Hej, pappa.” ropade jag och sprang in på mitt rum för att samla på mig alla mina grejer. Men till min förvåning var allt redan i packat i tre bags.
”Jag har redan fixat åt dig, hjärtat.” ropade han tillbaka. ”Det känns som om jag inte har sett dig på evigheter.”
”Det var ju inte så längesedan.” sa jag och bar ut alla tre tunga väskor på samma gång och satte ner dom i hallen. Jag kollade på klockan och Zayn skulle inte komma än på en timme. ”Vi träffades ju igår.”
”Jo, men du är aldrig hemma nu förtiden.”
”Jag vet.” mina skuldkänslor kom vällande över mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om jag skulle vara helt ärlig och kramade om pappa hårt. ”Förlåt.” mumlade jag och drog in hans doft utav aftershave och lite utav den unkna doften av lägenheten hade fastnat i kläderna.
”Be inte om ursäkt. Jag är så glad att du har Zayn som kan stå ut med att du klagar på honom.”
”Har han sagt det?” sa jag och höjde på ögonbrynen.
”Ja...” sa pappa och skratta till. ”Du håller jämnt alla i schack verkar det som. Det är bra att du har honom. Dock verkar han vara en utav anledningarna till att du flyttar över till honom ett tag.”
”Ja...” mumlade jag och ville inte prata om det längre. ”Hur går det med räkningarna?” frågade jag osäkert och kollade över axeln.
”Det verkar som vi får ta ännu ett lån är jag rädd för.” han såg ledsen ut och man såg att åldern hade börjat sätta sina spår på honom.
”Är det för att jag inte jobba igår?” ångesten kom fram inom mig.
”Nej, nej. Inte alls Alison.” sa han och drog en hand genom håret. ”Dock är jag rädd för att om du slutar så vet jag inte hur det ska gå. Men du borde vara minst lika fri som dina vänner så du ska absolut inte oroa dig. Vi hittar en lösning gumman.” han rufsade till mitt hår och jag log. Han granskade mig först då uppifrån och ner och jag insåg att jag fortfarande hade Zayns kläder. Pappa höjde ögonbrynen lite och jag log mot honom.
”Det är Zayns, pappa.” för att förtydliga den saken. ”Men jag ska bara gå och byta om.” sa jag och hoppade iväg till mitt rum för att skaffa fram ett par slitna jeans shorts och ett linne. Jag redde ut mitt hår och såg till att jag hade det uppsatt i en tofs innan jag kom ut från mitt rum igen och tog mig in i badrummet för att fixa lite mascara på ögonfransarna så jag inte såg allt för trött ut. Jag la ner Zayns kläder i en utav väskorna och plockade ner mina badrums grejor i väskan också. ”Jag vill verkligen hjälpa dig pappa.” sa jag med ångest i rösten. ”Jag vill inte att du ska jobba ihjäl dig och jag vill att vi ska fixa detta tillsammans. Vi är inte den rikaste familjen och vi bor på denna hemska platsen som man knappt kan kalla lägenhet. Men jag vill hjälpa.” han gick fram till mig och tog mitt huvud i sina händer.
”Lyssna på mig, Alison. Du behöver inte oroa dig.” jag hörde vad han just sagt men hans ögon sade något annat. ”Om du vill hjälpa mig så måste du ha det roligt med dina kompisar och göra det du är bäst på.” han kollade mig i ögonen och släppte sedan mitt huvud. ”...det är musiken.”
”Så du säger att jag borde vilja vinna X factor?” frågade jag tvivelaktigt
”Vinna?” sa han och skratta till. ”Du ska göra det du lever för. Din mamma skulle vara så stolt över dig.” Jag kollade på klockan och såg att jag var sen.
”Helvette jag är sen!” utbrast jag och sprang ut i hallen för att hoppa i mina slitna Converse och mina tre väskor på axlarna. ”Älskar dig pappa! Vi hörs ikväll.”
”Älskar dig gumman!” hörde jag innan jag hörde dörren dras igen. Jag struntade i hissen för den gick för långsamt så jag började springa ner för trapporna och ut på trottoaren och började springa mot min fejk adress. Om Zayn var där... Vad skulle jag säga!? Det var den enda frågan jag hade i mitt huvud och jag hade ingen bra undanflykt just nu. Och om jag ljög så var jag tvungen att göra det riktigt bra. När jag kom runt hörnet svor jag för mig själv när jag såg att den svarta glansiga bilen var där. Jag slängde in mina väskor i bagaget bredvid ett antal påsar som Zayn antagligen hade efter shopping turen, och öppnade den knepiga dörren innan jag klev in i bilen och såg ursäktande på Zayn. Han var mörk i blicken och jag visste inte vad jag skulle säga.
”Where have you been?” frågade han misstänksamt. Tänk Alison TÄNK!
”I went to the store around the corner to find something that I wanted to buy but it was sold out. So never mind.” sa jag och försökte andas normalt igen efter min färd genom kvarteret.
”With all your bags?” sa han och höjde ögonbrynen som om han visste att jag ljög. Ljug bättre Alison! LJUG BÄTTRE!
”Yes, but I couldn't just leave them in the loby now, could I?” sa jag och försökte låta så övertygande som det bara gick.
”You can't do that.” sa han irriterat och syftade på att jag hade sprungit ute i allmänheten utan uppsyn och han började köra genom Londons gator mot Harrys hus.
”Well, I was careful and nobody recognized me so...” jag såg den där blicken på Zayns ansikte som sa att han var trött på diskussionen och han satte igång radion istället och 'Live while We're young' kom ut genom högtalarna och jag kollade trött på Zayn.
”What?” frågade han roat och jag kollade förundrat på honom.
”Nothing.” sa jag och han började sjunga med när refrängen började. Han rullade ner de tonade fönsterna lite så solen kom in genom glipan och träffade mitt ansikte. De få hårstråna som hade slitit sig från min strama tofs fladdrade i vinden och träffade mig irriterande i ansiktet. En början på en härlig dag...

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

Förlåt för att det dröjde men har haft skolavslutning och massa sånt idag! 

”She is really pissed at you...” Niall mumbled under his breath while I was covering my face with my hands and felt really really freaking tired right now.
“I know, Niall. I was there.” I said with a tired voice and looked up at the blondie who had a concerned face.
“I think we let you two talking alone while we are going to cheer up, Aly.” He continued and was dragging Louis and Liam out of their places in the sofa and leaving me and Harry alone.
“I agree with you...” Harry started and was watching me while I drank up the last of my soda. “She needs to be careful. But the apartment building I've been driving her home to doesn't look that bad. She could take care of herself and her dad.” he continued and I glared at him.
“Yes, but as fast as she steps out of that door she will get mobbed. I don't think they have the same security there as here.” I said quietly and rose from my place in the couch.
“I guess you're right. But I think she just need some time to let everything sink in.” he rose as well and put a hand on my shoulder. “She'll come around.”
“Then there is a proof that you don't know her as well as I do. Now...” I said with a very strained voice. “... I'll have to go and say I'm sorry.” I continued very firmly and I felt that my dignity had run a way on it's own.
“By the way. I thought that I could take Aly to Leith Hill to morrow. I thought that maybe she would need some time outside the city.” Harry said flipping his hair.
“Sounds good.” I only said and was about to go to the closed door my phone vibrated and I saw on the display that it was Jenny.
“Hey, hun.” I answered with a forced lovable voice.
“Hi, what's with the voice?” she sounded concerned and I coughed a bit to let loose.
“Oh, nothing. Having a hard time with Aly over here.” I tried to make it as comfortable as possible.
“Oh...” she said and sighed. “Well, she is all over the news and I think it's best for you to get a google alert on her in the future because I haven't seen this much cameras in London since... Forever!”
“Uhu...” I answered with non interest.
“What!?” she outburst and sounded really pissed.
“Nothing, nothing. It's just a lot going on right now. It's mental. I have to go but be safe and I'll see you later okay?”
“Okay.” she sighed.
“Love you.”
“Love you more.”
I pressed the red button and was about to open the door when I heard laughter inside and voices.
“No, but seriously now.” I heard Louis say. “If I'll ever confronts you when you two snog I am going to report to the police... Zayn.” and everybody started to laugh again.
“No, but he wants the best for you, Al. Everybody knows that.” Liam said and tried to recover from all the laughter and I opened the door.
“Yes I am actually trying really hard.” I sighed with a grumpy face and everybody was watching me but after a while they bent over with laughter. Aly rose from her place in the middle of the bed and stood up in the bed with outstretched arms.
“I know! But you are so annoying sometimes, brother!” and put her hands on her hips. “But I love you.” she almost screamed and I went in front of the bed to try to sit down but it was a bit full. “Because you're such a goof!” she said and almost jumped over me so I fell down in the bed with, I think it was Niall, under me and I couldn't help but laugh too. When we all recovered from this mental house we've created everybody seemed happy and when Harry came in to the room we just lied there on the bed and told Aly stories about our tour and what a craziness it all have been the last couple of years. She laughed at times but I watched her as she tried to not make any noise when she wanted to hear every single word. We decided that she could go and get her things tomorrow morning before she was going out with Harry. The other lads decided to start getting home after ten and then Aly and I was left alone.
“You want to rent some movies and order chinese food?” I suggested and Alys face brighten up a bit and smiled at me. We stepped in our shoes and locked the apartment door behind us ten minutes later.
“No security guard?” she sounded surprised and I smiled cheesy at her.
“Of course there are. Paul is down stairs waiting for us and we are just going around the block so it won't be that horrible.” I said and she nodded slowly while we went into the lift and I put my arm around her and we just stood there as we waited til the doors opened. “By the way, those clothes really fits you.” I said and smiled down at her as she was stepping out a little bit perky.
“Thank you, brother.” she and was heading towards the male with the text 'security' on his back.
“Paul.” I said firmly. “Let's go.” We opened the door and went out on the empty streets. The night was warm and actually a bit dry. The night sky was clear and the sun was about to set in the horizon. As we walked we chatted about some of the movies we would like to rent.
“Please, the parent trap.” Aly outburst as she was skipping down the street with the humor on top.
“Geeh, Aly. It's so old and haven't you seen that one already?” I sighed and thought of how girly she was in her mind but still I haven't seen her in a fabulous dress, ever.
“It doesn't matter. It'll always be that good.” she said and stopped so we could keep up with her. We walked in to the rental store and started to go through some of the dvds and bluray. Paul suggested some and Aly ordered no horror movies and I agree. When we were done we had 'Parent trap' (Alys choice), 'Another Cinderella Story' (also Alys choice) and '21st jump street' (my choice). I felt that I didn't need a horror movie. I was in one if she forced me to watch them both but I didn't complain when I saw how happy she was. When we came out of the shop a couple of girls came up to us.
“Could we take a picture with you?” they asked me and I smiled.
“Of course.” I said.
“I could take the picture if you'd like.” Aly offered and I felt the need to tell her that she didn't have.
“Couldn't he do that?” the blonde said. “It would be awesome to have you in the picture too, Alison.” I saw the chock came over her face.
“Paul?” I asked.
“Of course.” Aly stood awkwardly between me and the blond one while Paul snapped the photo.
“Thank you.” The girls said with one mouth and watched Aly from head to toe.
“Is that Harrys clothes?” The blonde asked and I tried to not get that worried look on my face.
“No, it's Zayns. I just hate the school uniform.” she explained and the girls agreed.
“Well, you look dashing.” the brunette said and smiled and I relaxed. “Do you have twitter?”
“No, I don't.” Aly continued smile.
“Well, you should so we could tag you in the photo, I mean. Zayn should help you.” I nodded quietly and watched the girls chat while I told Paul that he could go home before it got too late. He thanked me and went to his car down the street. By then Aly was done talking and we could start heading home to my apartment once again. I called the chinese restaurant down in London and when it was delivered we sat down in the sofa with one chinese box each as we were starting of with 'The Parent Trap'.
“It's such a shame that Lindsay ended up like this.” Aly said with her mouth full of noddles.
“Well, yes. But she is kind of hot now too.” I said and grinned and Aly elbowed me in the side and she grinned back.
“Stop it. Bad boy, you're already half in or completely in at Jennys.” she continued to smile wildly as she spoke.
“You didn't wanted to know anything about that.” I said and smiled at her while she put down her box. Drank a sip of her soda and then put a pillow on my knee and put her head down on it. During the second movie we both fell asleep and I woke up from my fuzzy feeling of sleep when Aly started to scream. I didn't know where the sound came from at first and I was pretty frightened when I realized it came from her.
“Aly?” I whispered but she started to cry and scream like she was in pain and I started to shake her out of her sleep. “Aly. It's just a dream. Al.” I said and she sat straight up and took a deep breath and started to cry. “Are you okay?” I asked concerned and hugged her while she sobbed on my shoulder. “You scared the crap out of me.” I murmured as I stroke her back and she tried to recover.
“Sorry.” she said with a thick voice and pushed away from me to dry her tears.
“Do you have these dreams every night?” I asked worried and she nodded slowly.
“Yes, after my mum died I had dreams every night but it's less now a days. Sorry you had to see it.” she smiled a weak smile.
“No, don't... Worry. You should just know that you're not going to get hurt like that ever again.”
“Thank you, Zayn.”
“No problem, sis.” I winked at her and shut down the TV. “Now, let's go to bed.”
“Do you mind if I sleep in your room tonight? We could have those sleepover things we had when we were little.” she suggested and smiled uncertain. I remember those sleepovers so well when we talked all night.
“Of course, Aly.”
Ten minutes after I let her use one of my t-shirts as night gown and she lied down beside me and we started to talk all night like there was no tomorrow. After a while she fell asleep and I put my arms around her just like I did back then and closed my eyes and let the sleep take me.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)

Paul kom in i biblioteket en kvart senare och hittade mig gömd bakom en book.
”Let's go, Alison.” sa han hurtigt och började fösa mig ut genom biblioteksingången. Han hade på sig en svart jacka med gul text på ryggen där det stod 'security' och jag antog att han normalt sätt skulle låtit bli den jackan men texten gjorde susen. Folkmassan som stod i korridoren kollade på mig och Paul när han tog mig igenom korridoren mot utgången. Ingen vågade göra någonting och så fort vi hade gått förbi tystnade allt och dom kollade efter oss när vi steg ut i solen. Han guidade mig fram till en stor svart SUV bil som han artigt öppnade baksätes dörren på.
”Thank you.” mumlade jag och hoppade snabbt in och kollade ut genom fönstret mot skolan där folk hade börjat flocka sig runt om den bilen och kollade med stora ögon på vad som pågick eftersom den gigantiskt stora bilen som stod parkerad inte utanför skolans område utan mitt på skolgården gjorde det rätt uppenbart att något var på gång. Paul hoppade in i förarsätet och började köra ut från skolans område.
”Have to fasten your seatbelt?” frågade han och log mot mig i backspegeln och jag nickade bara. ”You probably should call your dad. I've already spoken to your mentor and principal but your dad should know where you are and what's happened.” jag antog att jag höll med honom och drog upp min mobil ur väskan och slog in hans nummer. Självklart tutade det upptaget eftersom antagligen jobbade han för fullt medan jag inte kunde hjälpa honom med inkomsten. Jag lämnade ett meddelande om vad som hänt och vart jag var på väg någonstans och bad honom att inte oroa sig. Jag tryckte ner mobilen i väskan igen och kollade ut genom fönstret och såg att vi var på väg in i London igen.
Han stannade någonstans på en gata fylld med lägenheter i Norra London.
”Off we go.” sa han och hoppade ut och öppnade dörren åt mig innan jag hade hunnit samla ihop mina grejer. Han slog in en portkod vid porten och väntade tills det hörde ett buzzande ljus och bekräftade att dörren var öppen. Vi klev in i trapp huset som var upplyst utav en kristallkrona. Golvet var gjort utav vitt marmor och väggarna var gräddvita. Man såg direkt att det inte var det billigaste stället han köpt och jag kände mig genast obekväm. Självklart hade Zayn inte snålat med pengarna i heller och det märkte jag när Paul tryckte in den översta våningen och jag suckade tyst för mig själv.
”Thank you for helping me.” sa jag tillsist för att bryta tystnaden.
”It's my duty to protect the boys but also help their friends and you were in some deep trouble if the fans would know that you were there. The rumors spreads like a wildfire these days with the computers and cellphones that looks like spaceships now a days.” han suckade trött och man såg på honom att han tänkte 'dagens ungdom'. Jag log lite för mig själv och kollade ner på mina fula Converse som inte längre höll ihop riktigt. Självklart var dom inte äkta och jag skulle jätte gärna vilja ha ett par nya men har inte haft råd med något sådant lyx på ett tag.
Hissdörrarna öppnade sig och avslöjade en lång korridor med en röd golvmatta och likadan färg på väggarna som det var nere i trapphuset. Det såg nästan mer ut som ett hotell än en plats där folk faktiskt bor. Paul gick före mig och började gå höger längs korridoren och stannade längst ner till en dörr där det stod 748 på. Han tog fram en nyckelknippa och låste upp dörren åt mig. ”I'll be going back to the lads to keep it as safe as possible. The media is going nuts today.”
”It's okay.” svarade jag lite vemodigt och såg att hallen jag nu stod i var inte likt något jag hade sett innan.
”Zayn said that you could feel as home and use whatever as long... And I quote: if she's breaking something I will locker her out on the balcony.” han gjorde en grimas och jag log.
”Now I definitly have to break something to see if I would need to do some kung fu on him again.” sa jag och kunde inte låta bli att skratta till. ”But I'll be alright.” sa jag mer allvarligt sedan och han nickade.
”Don't let anyone in and lock the door after you. The one who is knocking and don't have a key is not welcome. Understood?” frågade han och jag nickade. ”Good. Bye then.” sa han. Jag trodde han skulle börja gå men han stod kvar och väntade på att jag skulle stänga och låsa dörren. Dörren slogs igen och jag låste den om mig och kollade in i lägenheten som var lite som ett mindre hus. Man såg att det var en ny lägenhet och det var stora partier glas så man kunde se ut över Norra London. Det var ett rätt så stilrent tema på det hela med vita väggar och mört in oljat trägolv. Köket satt ihop med vardagsrummet och i vardagsrummet fanns det en gigantisk platt tv uppmonterad på väggen med massa utav olika sorters spelkonsoler och boxar undertill på en tv-bänk. Han hade en beige soffgrupp framför och en röd lurvig matta. I köket var det en köksö med spis och bänken som gränsade mellan vardagsrummet och köket verkade fungera som en bar där det stod fyra svarta skinn barstolar. Jag märkte att det fanns två stora sovrum och man såg även vilken utav dom som Zayn använde för där var rena kaoset inne med kläder och underkläder slängda precis över allt. Det fanns ett stort kaklat badrum med ett stort bubbelbadkar och en dusch med minst tio olika sätt att få vattnet att rinna på och även ett mindre sött badrum precis vid ingången som jag antog var gäst toaletten. Balkongen var nästan som ett extra rum och jag kom överens med mig själv att det skulle inte ens vara ett straff att bli utelåst där.
Jag bestämde mig för att rota igenom Zayns garderob efter något jag skulle kunna låna och ta en dusch efter den äckliga timmen i skolan. Jag hittade ett bar brun beiga chinos, en svart basic t-shirt och ett skärp att hålla uppe byxorna med.
”Det får duga.” muttrade jag för mig själv och tog mig till det stora badrummet med duschen i. Jag låste efter mig utifall någon skulle komma tillbaka tidigt och kollade så att det fanns handdukar som jag kunde använda. Det kändes som om ett helt lager utav äcklig skolkänsla rann av mig när jag väl fått igång den avancerade duschen.
Jag klev ur duschen ny och fräsch som om det varit ett år sedan jag var i skolan och torkade mig noga innan jag började experimentera hur jag skulle kunna bära upp ett bar byxor som var minst två storlekar förstora för mig. Jag hoppade i byxorna och drog åt skärpet så jag inte tappade dom och kavlade upp byxbenen så att de passade mina ben. Det blev tillsist som ett par extra baggy byxor och såg rätt acceptabla ut. T-shirten var inget svårt utan jag tog bara gummibandet jag hade haft i mitt hår innan och knöt upp tröjan i midjan så det blev en tight t-shirt till mig men lite pösig över bröstet. Mitt hår fick vara inlindad i en handduk under tiden jag började rota igenom hans kyl och hittade en pizza rest som såg tilltalande ut och jag värmde den i mikrovågsugnen medan jag började reda ut mitt hår med en borste. Sedan satte jag mig i soffan med mitt blöta hår och pizza biten och satte igång teven och blev chockad över hur många kanaler han faktiskt hade. Det slutade med att jag kollade på Keeping Up with the Kardashians på E! Entertainment kanalen. Jag käkade pizzan och kollade medan Kim försökte få Llamar att gå till tandläkaren och jag skrattade till då och då.
Efter jag ringt Hollister och förklarat läget kände jag mig väldigt plötsligt trött och jag la mig ner på en utav kuddarna och satte teven på mute och slöt mina ögonlock och kände att sömnen föll över mig som ett täcke och jag försjönk in i en mjuk dvala.

”Shh... Don't wake her up.”
”I'll carry her in to the other bed room.” Jag kände att jag fortfarande i en sömn dvala som jag inte orkade ta mig ur men jag hörde två dova röster som jag inte kunde identifiera.
”Is that your clothes?”
”Shh! Yes, it is and she looks adorable in it too.” väste den andra och jag kände nu två starka armar och jag trycktes mot en stark överkropp som jag kände igen. Det var min Zayn, han pussade mig på pannan och jag kände att vi rörde på oss och sedan stannade vi. ”A little help?” väste han och jag hörde något prassla innan han la ner mig i något mjukt och någon drog över något slags fluffigt täcke ovan på mig. Jag kände att någon tryckte ner madrassen bredvid mig och någon strök en hand över mitt hår och pussade mig ännu en gång på huvudet innan jag hörde fotsteg och en dörr dras igen och jag kunde snart inte hålla mig uppe över ytan längre innan jag föll ner igen och somnade.

”Aly?” viskade en röst intill mig. ”Time to wake up.” jag gnuggade trött mina ögon.
”What time is it?” mumlade jag och kisade med mina ögon mot Zayn som halvt låg över mig.
”It's four pm.”
”Oh,” gnällde jag och satte mig upp för att vakna till. ”Can I go home now?” frågade jag hoppfullt med en skrovlig röst.
”I'm afraid not.” sa han trött och gnuggade sig i ögonen. Han såg utsliten ut och håret var rufsigt vilket var förvånansvärt eftersom han alltid hade stylat rätt håret. Han hade på sig ett par jeans och en vit t-shirt.
”What do you mean? I need to get home.” jag hjöde ögonbrynen.
”It's too risky.” började han och kollade på mig. ”Could we take this conversation in the livingroom with the rest?”
”The rest is here?” utbrast jag.
”Yes, we had a meating before with the management and we thought that we should talk to you too.” jag försökte förstå och nickade långsamt. Han reste sig upp och vände ryggen mot mig. ”Jump on.” sa han och log mot mig och jag höjde ögonbrynen som en fråga till om jag fick och log när han nickade. Jag hoppade på hans rygg och slöt mina ben runt om hans midja och la armarna runt om hans hals och han började gå utan någon ansträngning ut mot vardags rummet.
”Look what I found.” sa han glatt och vi möttes utav fyra killar som låg i soffan och i fåtöljerna och hade uppe varsin mobiltelefon. De kollade glatt upp när dom såg att jag va i rummet.
”Hey, the beauty and the beast!” utbrast Niall och log stort. ”Zayn you're the beast just so you know.” förtydligade han och Zayn räckte barnsligt ut tungan medan han satte ner mig i soffan bredvid Harry och ställde inte sig upp igen utan bara låg över mig.
”Zayn.” sa jag ansträngt. ”Elbow in boob.” sa jag med en kvävd röst. ”Please, move...” alla började skratta och Zayn reste sig upp och gick iväg för att hämta läsk från kylen. När han kom tillbaka med sex burkar Cola ställde jag mig upp så jag kunde sätta mig i hans knä för resten utav killarna hade tagit mer eller mindre all plats. Han satte sig ner och gav mig en utav burkarna när jag satt mig till rätta.
”Okay, Aly. We've talked to the management.” började Zayn och alla killarna tog ner sina mobiltelefoner för att vara med i konversationen. ”And they are not that happy with how Harry handled the situation. He should have called them right a way so they could have stoped the spread of those photos.” fortsatte han och jag vågade knappt kolla på Harry men jag ville se hur hans ansiktsuttryck såg ut och det var smått plågat. Jag kollade genast ner när hans ögon mötte mina. ”And I'm pretty mad at him because you shouldn't be in this situation right now. And he gave you no choice.”
”I've said that I'm sorry.” muttrade Harry.
”That doesn't change the way things turned out.” väste Zayn tillbaka. ”I don't know how you are living but I want you to stay here with me. This building is equipped with security camras, security down at the door.”
”Isn't that a bit overrated?” frågade jag och skrattade till.
”No, there are like thousands of paparazzis all over the world out in London right now trying to find you and a new scandal scoop. And not enough with that, fans all over the south UK have been terrorising us today for questions. You are staying here.” han lät väldigt orolig och jag försökte hålla tyst ett tag och förstod inte att han väntade sig en reaktion från mig förrän han petade till mig i sidan.
”What about my dad?” frågade jag tillsist smått sammanbiten.
”As long as he haven't been on the news there are no concerns about him because no one knows what he looks like.”
”Have you talked to him?” mumlade jag tyst.
”Yes, Aly. I have. And he understands perfectly because he wants nothing else to know that you are safe.”
”The school?” mumlade jag igen.
”You are going to school. Next week are very important for you and as long your in a private room you have nothing to worry about. You'll be home here and then you are going to do the finals in a private room in the school.”
”So I'm going to be trapped?”
”No, you could go out...” började han men jag såg på honom att det skulle komma ett 'men' snart. ”You have to take Pauls colleague with you. For safety reasons.” jag höjde blicken mot honom och jag trodde han skojade med mig men han var totalt allvarlig.
”Do I have to wear your clothes too the rest of my life?” väste jag nu.
”You look good in those.” flög det ur Harry och jag kollade trött på honom.
”No. Your dad will take care of that.”
”Okay, great so the life will have a happy ending?” flög jag upp från hans knä nu. Tydligen hade han allt planerat och uttänkt i sitt huvud. Att jag skulle lyda honom och inte få ha mitt liv i fred utan att han skulle ha något att lägga till. Enligt honom så var det som hela världen höll på och falla ihop. Och det kanske den höll på att göra men inte hans värld. Utan min! ”I'm going to do everything you have told me to do, I'll be the sleeping beauty without the sleeping and... Oh! Maybe you'll make Harry here try to climb up this freaking skyscraper to save me with a kiss?” jag visste inte hur arg jag var förrän jag insåg att jag nästan skrek. ”Ha ha. You are a really piece of work sometimes, Zayn.” nästan spottade jag honom i ansiktet och satte ner cola burken och stormade in till det sovrummet jag kom ifrån och låste dörren om mig.

+10 Kommentarer till nästa del! ;D

Nu får ni kämpa lite med kommentarerna tycker jag! Denna delen skulle egentligen inte upp förrän ni har nått +10 kommentarer på förra men jag var så snäll och gav er en HEL DEL att läsa nu... ;) 

Jag gick långsamt ner för korridoren för att ta mig till första lektionen. Min skoluniform var ytterst obekväm just idag och vibbarna i den varma skolan hade förändrats men ändå inte. Ingen pratade med mig, som vanligt men det var som att dom ignorerade mig på ett annorlunda sätt. Så fort jag vände ryggen till kände jag blickarna bränna och jag hörde suset som skapades när jag gick förbi dom. Jag hade aldrig känt mig så ensam i skolan som jag gjorde just idag. När jag nådde fram till min lektion gick jag in med sänkt huvud och satte mig längst bak men trots att jag satt där så lyckades de ändå att stirra på mig och viska. De två tjejerna som satt framför mig vände sig om och kollade på mig tills jag kollade upp och mötte deras blickar.
”What are you doing here?” frågade den ena spydigt och kollade roat mot sin kompis.
”Going to school?” sa jag och förstod inte riktigt frågan till hundra procent.
”No, no. I mean. What are you DOING here?” fortsatte hon.
”Shouldn't you be home fucking your famous boyfriend?” sa den andra och jag tappa hakan.
”He's not my boyfriend.” mumlade jag och tjejerna började skratta.
”Well, tell that to E! News.” sa den andra och höll fram en iPhone med en bild från mig igår när Harry höll sin arm runt om mig och förde mig till sin bil. Han såg inte lycklig ut och jag såg mer eller mindre chockad ut över vad som pågick. Harrys new fling var rubriken och jag kände att jag fick en klaustrofobisk känsla och jag måste ut här ifrån.”You've nothing to say?”
Jag öppnade munnen för att säga något men inget kom ut och jag började stamma.
”Eh...eh...” hackade jag. ”I've gotta go.” mumlade jag och samlade ihop mina böcker och slängde min remväska över axeln och började genom korridoren. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen men mina ben styrde mig till det enda stället där jag skulle få vara ifred. Skolans bibliotek.
Biblioteket var stort och tyst och jag sprang raka vägen in i ena hörnet där jag visste att det fanns ett antal datorer som kunde användas. Eftersom jag inte hade en dator hemma, vi har inte råd med det eller ett bredband så det var lite svårt för mig att hänga med. Men när jag googlade mitt namn på google news kom det snabbt upp tio olika artiklar. Där ibland fanns den artikeln från E! News. Jag tryckte in på den och såg samma bild och samma rubrik som innan...

Harry Styles New Fling
The heartbreaker boy from the band One Direction is
not lazy when it comes to women.When he was leaving a
restaurant with a new myserious girl.

Harry Styles, 18, was leaving a restaurant yesterday with a
new girl by his side. According to a source that have been on
the X-factor outtake yesterday afternoon Harrys new leading
lady is 17 year old, Alison James.
”She had support by Eleanor Calder and Danielle Peazer and
told the audience that she had a speciall bond with Zayn in One
Direction.” the sours said to E! News.
Alison is mainly from Bradford just like our bad boy Zayn Malik, 19.
Apparently they went to school together but after her mom died
she moved to Sweden.
”He is like a brother to me.” the seventeen year old girl explained
to the X factor judges when Simon Cowell recognized the girl.
”Afterwards they were having a celebration party at Louis and
Eleanors house.” our source continued.
”Harry took her to Nandos before taking her home.
They looked like they were really inlove when they stepped out
from the restaurant.”
When Cara Sanders, the reporter from Teen Vouge asked Styles
himself this morning he said himself that he was single and happy.
Decide yourself but on the photo they are looking madly inlove...*

Jag sjönk ihop på stolen och gömde mitt ansikte i mina händer och försökte andas lugnt. Mina sista prov skulle hållas nästa vecka innan bootcamp skulle börja och jag hade ingen aning om hur mycket jag skulle missa om jag bara skulle fly från detta stället just nu. Jag backade en sida och tyckte upp nästa artikel och bad till gudarna att denna skulle vara bättre. Men självklart överdrev dom det ännu mer och jag stängde snabbt ner datorn för att slippa se det som stod. Istället tog jag fram min telefon och slog in Zayns nummer.
”Aly.” hans röst var inte förvånad över att jag ringde.
”I have to get out of this mad house, Zayn.” min röst lät desperat. ”Everyone in this building knows and I'm about to freak out.”
”Don't you got finals next week?”
”Yes, but I can study somewhere else where none call me slut or whatever.” klagade jag och jag hörde att han började prata febrilt med någon i bakgrunden.
”I'll make Paul, our security guard come and get you. We have a bit of a situation here too. We are locked into our studio because of this madness outside.” förklarade han och hans röst lät sliten. ”Where are you?”
”In the school library.” sa jag och drog undan en irriterande slinga hår som hade hamnat mitt framför mina ögon.
”Stay there. He's on his way right now and will be picking you up. He's got my keys so he'll drop you off at my appartment. The safest place for you right now is to lay low.” han lät nu som en sträng pappa igen och jag orkade inte ens säga till honom att han kanske överdrev lite.
”But I have to get to work this afternoon.” klagade jag.
”Not today, Aly.”
”I have to!” utbrast jag och jag såg ett par irriterande ögon sticka ut genom en hylla och jag mimade 'sorry' innan jag fortsatte. ”I need that money, Zayn.”
”We figure something out, alright? Stay at my place til I can get back.”
”Okay, love you.”
”Love you more.” sa han och lade sedan på.

+10 Kommentarer till nästa del! ;)