”Adriana!” jag hörde min favorit persons röst efter mig då jag kommit ut i snön och började gå mot byn vi körde igenom innan. ”Stop! Seriously, I'm about to freak out! Stop!” han lät desperat och jag kände att jag inom kort skulle spricka. Jag stannade upp och vände mig om och jag kände att illamåendet var på väg tillbaka. ”What is going on?” frågade han oroligt och andfått då han sprang ifatt mig med bara sin tjocktröja på sig. Han hade hunnit ta på sig ett par skor åtminstone.
”I'm sorry, Niall. I think your mum is think I'm nuts right now.” sa jag och suckade trött och jag blev mer medveten om mitt illamående. Jag kollade mig omkring och vände mig om för att hitta en tillräckligt bra buske. Jag blundade och försökte svälja så mycket jag kunde för att slippa böja mig ner och kräkas.
”No, she loves you. But right now I'm really worried about you. Do you need to throw up again?” jag drog in ett djupt andetag och slöt mina ögon.
”I'm feeling really sick, Niall.” sa jag och försökte andas normalt.
”Well, come back inside and you could go to bed and I'll take care of you.”
”Yeah, sure. It's just that... I need to buy a thing first. I totally forgot one thing... at home.” försökte jag ljuga mig till och jag såg att han inte riktigt köpte det men spelade med.
”Okay, but I could come with if I just go back and grab a coat.”
”No!” utbrast jag och ångrade mig snabbt. ”I mean... It's about your christmas present and it won't be a surprice if you come with.” sa jag och ljög på vilket jag insåg att detta var faktiskt en bra lögn så jag sträckte lite på mig innan jag fortsatte. ”You should go back to your mum and help her. I'll be back in like. Five minutes or something.”
”If you don't feel good, you shouldn't even be out here.” sa han irriterat.
”Just...” jag kände hormonerna kämpa med att inte blossa upp i ett raseriutbrott. Jag suckade och kollade bort från honom, i ett hopp om att det skulle stå något magiskt på tegelväggen på andra sidan gatan.
”Tell me.” sa han tyst. ”You are lying to my face and you know that I don't buy it. Are you afraid of something?” började han nu spekulera. ”I won't be mad. Is there someone else...?”
”What!?” utbrast jag och mina ögon flög tillbaka på honom. ”No!”
”Damn it, Adriana please just tell me because I'm fucking tired of trying to guess!”
”I might be pregnant alright!?” nästan skrek jag i paniken av hans press på mig. Mina händer flög direkt upp till min mun i ett hopp om att jag kunde försöka stoppa upp orden. Nialls ansikte gick från irritation till totalt nollställd och han blev helt vit i ansiktet. Den vita färgen som spred sig i hans ansikte kunde förknippas med snön runt omkring oss.
”B-But... You're on contraceptive pills.” stammade han oförstående.
”Yes, I did.” mumlade jag skyldigt.
”You did!?” utbrast han nu och han stod inte längre blixt stilla utan vankade fram och tillbaka.
”Yes, I took the pills with my medicin, every morning...” började jag.
”And you stopped taking medicin.” sa han och ville skynda på mitt berättelse.
”And I forgot the first day without my meds to take my birth control pill. And if you forget taking one...Yeah, I think you know the answer to that one now.”
”You didn't say anything! Then we would have used condom!” utbrast han och jag visste att han var arg.
”You promised to not be angry with me.” muttrade jag och kände att tårarna var nära. Jag kände att om jag skulle säga något mer så skulle min röst vara ostabil. Vi började dra till oss uppmärksamhet och ett par flickor i tio års åldern kom fram till Niall.
”Hello, could you sign this?” frågade den ena osäkert och Niall försökte samla sig och le.
”Of course, what's your name, sweetie?”
”Dacy.” han log mot henne och tog emot fotot utav honom och pennan. Jag stod bara stilla och försökte låta bli att släppa den där ilskna tåren som så gärna ville trängas fram. Niall sneglade mot mig ett tag innan han böjde sig ner för att bli fotad med den andra.
”Thank you.” sa de i kör innan de gick fnittrande där ifrån. Allting blev tyst och jag bara stod och kollade på honom. Efter ett tag vände han sig om och återgick till huset och jag suckade tyst. Jag vände mig om för att gå bort till byn och försökte låta bli att tänka på vårt bråk men det var svårt att hålla tillbaka tårarna och jag torkade ilsket bort dom medan jag försökte samla mig. Några fotsteg hördes bakom mig som var snabba och jag gick till sidan för att släppa förbi den som verkade ha bråttom. Jag försökte skymma mitt ansikte så gott det gick för att den inte skulle se mina tårar. Jag försökte att inte få panikattack där jag gick och såg säkert ur löjlig ut och försökte andas lugnt och metodiskt. Efter ett tag lade jag märke till att personen inte alls skulle gå förbi mig utan gick upp jämsides med mig. Jag behövde inte kolla upp för att se vem det var, det räckte med att jag hörde fotstegen. Under tystnad gick vi in i närmsta lilla affär och vi köpte ett graviditets test och gick minst lika tyst tillbaka utan att röra vid varandra en enda gång. Det var julafton som skulle handla om kärlek och familj och just nu den enda familjen jag hade vägrade prata med mig. Bra jobbat, Adriana! Hans mamma stod och plockade ner i diskmaskinen men sade inget då jag gick upp och in på toaletten och låste om mig. Jag brydde mig inte om Niall just nu som var skit sur på mig, men detta kunde inte komma mer olägligt. När skulle detta kunnat hända i så fall? Då vi hade sex för att vi inte gilla varandra eller i stugan för två och en halv vecka sedan? Kunde det verkligen gå så snabbt? Jag bara satt och kollade på stickan medan jag läste instruktionerna igen efter jag kissat på den. Medan jag försökte lista ut vad de olika symbolerna betydde hörde jag en liten knackning på dörren.
”Open the door, Ria.” hörde jag en förtvivlad röst på andra sidan. Jag slöt ögonen ett tag och öppnade dom snart igen och såg symbolen. Testet föll i vasken och jag gick bort till dörren och låste upp innan jag satte mig ner på toalett stolen med huvudet mellan benen för att inte svimma. Niall stängde dörren efter sig och satte sig på huk framför mig och drog mig in i en kram och tårarna kom fram då jag drog mina armar runt honom. ”It's going to be alright. Modest will just kill me first but I won't leave you.” mumlade han mot mitt öra. ”I will never leave you, ever. Just tell me what to do and I will do it.” En viss lättnad föll över mig att han inte verkade vara arg längre.”Did you take the test?” frågade han ynkligt och drog sig tillbaka medan han höll mitt huvud i sina händer och drog bort tårarna som föll ner för mina kinder med sina tummar. Jag nickade. ”And?” Jag nickade igen på grund utav min oförmåga att kunna prata just nu. En tung suck föll från hans läppar och satte sig ner framför mig. ”You want to keep it?” hans fråga fick mig att rycka till. Tänkte inte han protestera?
”What do you want?” frågade jag med tjock röst. Han flinade då vi hade exakt samma konversation för några månader sedan då vi blev flickvän och pojkvän.
”I don't want to lose this.” citerade han mig och jag log lite mot honom.
”You won't. If you'd ask me eight years ago, the old me, I would just have laughed.” citerade jag honom tillbaka och flinade lite eftersom den meningen inte alls passade in direkt på mig. ”Okay, so this is just messed up.” konstaterade jag och insåg att han precis fått mig på bättre humör.
”If you want to keep it. I'll be with you and I don't care. I don't think we're quite ready though but we'll sort things out together, alright? We enjoy our christmas here and when we get back home we sort this out. Agree?”
”Agree.” konstaterade jag och log.

”Merry Christmas, love.” hörde jag i mitt öra på morgonen och jag stönade trött till. Jag rörde mig lite och kände att jag fortfarande låg intill Niall. Mina ögon vande sig vid ljuset efter ett tag och jag såg Nialls blå ögon lysa mot mig. ”Seriously, I'm so curious about what you gotten me so you have to wake up now!” utbrast han och jag kunde inte låta bli att jämföra honom med ett litet barn ibland. Jag satte mig upp och kände att det borde jag inte alls det gjort och Niall såg det och tryckte ner mig i sängen igen. ”Tell me where and I'll get it for you, babe.”
”On the left side of my suitecase, the golden paper and the redish one” beskrev jag och han pussade mig på näsan innan han hoppade iväg. Han kom snart tillbaka till sängen med paketen och jag log mot honom när jag såg hans bara kropp. Guldkedjan runt hans hals hade han inte tagit av sig sedan jag satte det runt hans hals i New York. Känslorna som jag hade för denna underbara blonda killen skulle aldrig kunna beskrivas med ord.
”Two? I told you that you shouldn't get me anything.”
”The redish one first.” kommenterade jag bara. Han drog upp paketet och började skratta när han tog fram ett paket med färgglada strumpor. Jag hade köpt det mest för en rolig sak eftersom han bad om ett par strumpor för han inte ville ha något speciellt.
”Thanks, baby. Just what I needed.” sa han roat och pussade mig på munnen och sträckte sig efter det guldiga paketet. Jag visste att det var lite roande för det var inte den riktiga presenten där i utan jag hade försökt vara kreativ. Han rev av pappret och den bruna lilla kartongen uppenbarade sig. Blå ögon kollade förvirrat upp på mig och jag reste mig upp nu långsamt. Han öppnade kartongen och tog fram en miniatyr gitarr.
”There are a guitar waiting for you at home.” förklarade jag. ”But a bigger version.” jag bet mig lite osäkert i läppen. Gitarren hade varit dyr men musikvideon hade täckt kostnaden perfekt och jag hade ändå råd till det mesta jag ville ha. Mamma hade fått en rejäl check på den videon och jag var glad över att få ihop mer pengar då jag skulle vara röda mattan programledare för EMA.
”You are serious?” frågade han och höjde ögonbrynen.
”Yeah.” sa jag lite och väntade på att han skulle reagera.
”Oh, my god. Thank you so so so much.” sa han och gav mig en långvarig kyss. ”Love you.”
”Love you too.”
”Okay, now it's your turn.” sa han ivrigt och tog fram två minst lika fina paket som han hade fått utav mig. Jag suckade och försökte att inte protestera. Jag tog emot röda som han räckte fram och drog av pappret och det uppenbarade sig en parfym från Dolce Gabana. Självklart visste jag att han inte snålat med pengarna.
”Woah, thanks.” sa jag medan jag luktade på den. Jag log mot honom. ”Thanks really, it's amazing.” han log stort och gav mig det mindre paketet och jag började pilla upp tejpen. En liten fin ask uppenbarade sig och jag kollade upp på honom. ”You didn't have to give me anymore jewelry. I have everything I need around my neck.”
”I didn't. Just open the box, Ria.” sa han trött och lite smått nervöst. Jag suckade och öppnade upp locket och i skåran där det antagligen skulle finnas en ring fans ett litet ihopvikt papper. Min tunga fuktade mina läppar då jag tog upp det ihopvikta pappret och vek upp det så det blev som nästan en halv A4 papper. ”Read it out loud.” sa han och log upp muntrande mot mig. Jag harklade mig lite innan jag fokuserade på första raden.

Dear Adriana,
Once upon a time there was a bad frog from Mullingar who made something very stupid. He made fun of the most incredible princess in the world. He have been trying to find the perfect love for so many years. And one day the princess he made fun of came into his life again and turned it up side down.
He felt really bad and tried to move on. But he didn't see what he had infront of him until this girl coloured his hair purple. The purple haired frog had found his princess and she needed to kiss him to break the spell he was under.

So, Adriana Maria Lauren Lloyd.
Will you turn your frog into a prince so he can ask you to marry him?

Epilogen kommer upp i morgon! ;) Oroa er ej! Ni kommer få reda på hennes svar och vad som händer med barnet :)

”Are you sure you are okay?” Niall hade ställt den frågan minst tjugo gånger nu när vi var på väg till hans familjs hus. Vi skulle bo hos hans mamma så som jag förstod det och fira juldagen tillsammans med hela hans familj inklusive hans pappa och hans halva av familjen. Det var väldigt förvirrande med alla namn och saker man skulle komma ihåg men huvudsaken var väll ändå att jag nu lärt mig att hans mamma heter Maura, hans pappa heter Bobby och hans bror heter.... Greg.
”Yes, I'm sure. I think it was something I ate or it was the height or something. It's nothing. Don't you worry.” sa jag och log mot honom där han satt bredvid mig i taxin. Han suckade och kollade ut genom fönstret.
”Home sweet home.” mumlade han.
”I haven't been here since... Since I quit school.” jag blev förvånad över att det var så pass länge sedan. Det kändes som en livstid hade gått förbi.
”Then I'm glad that I'm here with you.” sa han och log.
”So am I. I'm pretty nervous though, what if they don't like me?” frågade jag tveksamt och bet mig i läppen.
”They will love you. Because I do.” sa han och log mot mig.
”What if I like trip and set the whole house on fire. I think I might be thrown out of Ireland then.” han skrattade åt min osannolika berättelse.
”Don't you worry. If you trip I'll catch you before you burn the house to the ground.”
”By the way, are we there yet? I really need the bathroom. Like... Now.” sa jag och bet mig generat på under läppen.
”You went before we got into the cab.” konstaterade han och höjde på ögonbrynen. ”We are ten minutes away but there's a gas station...” började han och lutade sig fram mot chauffören. ”Ey, take a left turn here, the lady needs a break.”
”So I've heard.” muttrade den sura gubben som körde och körde in på en mack. Jag sprang snabbt in och gjorde det jag skulle och kom snart tillbaka ut.
”Better?” frågade Niall som stod lutad mot taxin med mobilen i handen. Jag log och nickade.
Efter tio minuter var vi framme och det söta lilla huset var helt fantastiskt. Det var som att komma in i en sagovärld där husen var mindre än människorna som bodde där. Fast... Okej... Jag kanske överdrev lite där. Det var ett vanligt gammalt hus, så som tonåringar normalt skulle tänka. Maura stod i dörröppningen och tog emot oss. Hon ignorerade handen jag höll fram och drog ner mig i en kram. Aj, mina bröst gjorde ont mot hennes hårda kram. Jag försökte le och se glad ut då jag försökte lätta lite på trycket utav hennes kram. Hon var rätt kort och hennes blonda hår var perfekt friserat. Hennes leende nådde nästan öronen.
”Finally, I meet the love of my son's life.” utbrast hon.
”It's nice to meet you, Mrs. Horan.” sa jag och log mot henne.
”Oh, gosh, please. Call me Maura.” sa hon och gjorde en gest med handen innan hon drog in sin son i en kram. ”Boy, I've missed you like crazy. Where have you been the last couple of weeks? You haven't called like you used to.” jag kollade förvånat på Niall som alltid verkade vara så glad för sin familj.
”Niall, that's rude.” jag kollade på honom och han bara ryckte på axlarna.
”Well, I've got my hands full.” konstaterade han och flinade mot mig precis som om jag var anledningen.
”Oh, okay. Come on in with all your bags and everything. Your dad will be here in the morning with the rest of his family. It will be a full house.” konstaterade hon. Niall ledde oss in i hans rum på ovanvåningen som var rätt litet med tanke på den rätt stora sängen som var i mitten på rummet.
”Aw, this is cute.” konstaterade jag och satte ner min väska.
”Thanks, a bit smaller than our appartment but it'll do.”
”What are you talking about? It's really sweet and your mum is really loveable. I see how you got your bleached hair now.” konstaterade jag roat och han log mot mig innan han lade sina armar runt om mig och pussade mig i pannan.
”Oh, ha, ha. Very funny.” sa han innan han tog ner huvudet till min höjd och fylliga läppar landade på mina. Han tog ett steg närmare och drog mig in i en kram och jag avbröt genast kyssen.
”Aouch!” utbrast jag och han stelnade direkt till och lättade greppet på mig.
”Are you okay?”
”Yeah, it's just my breasts are killing me.” muttrade jag och tog mig för ena bröstet precis som om det skulle hjälpa.
”Are you crying?” frågade han oroligt och jag kände en tår falla ner för min kind och jag drog snabbt bort den.
”No, I think it's just something before the... red week you know. You wouldn't understand.” sa jag och log.
”You are acting really strange.” konstaterade Niall och drog mig försiktigt intill sig. ”Is there something I should know?”
”No, like I said... Red week.”

På kvällen bestämde sig Niall att hjälpa till att laga mat med sin mamma så jag bestämde mig för att duscha och göra mig i ordning så jag slapp den äckliga res-svetten jag burit omkring på hela dagen. När jag hade gjort mig färdig tog jag mig ner för trapporna och hörde dom prata i köket. Jag stannade upp och försökte urskilja orden.
”Mum, what do you think about Adriana?”
”Oh, she's lovely. You coulnd't have found a more suited girl for you.” jag hörde lite skrammel innan hon fortsatte. ”For how long have you been togehter?”
”Since the start of november. So it's been a while. But it have really been hard. She went to the same school as I did.”
”Oh, that girl who tried to commit suecide in the library? I thought I've seen her before. She've turned out really amazing. Hold on to her, for the love of god.”
”I'm planning on it.” sa han roat och ignorerade Mauras tillbaka blick.
”What are you talking about? Why do you have that 'I've done something, but I haven't told you face'?” Jag fortsatte gå långsamt ner för trappan och antog att jag borde hjälpa honom ur situationen men Maura listade antagligen ut det föra. ”Oh, god. Niall James Horan. You are a bit too young to make that decision.”
”I haven't. I've sort of though. She doesn't carry it on her finger. Chill. We are taking it slow.” Jag bestämde mig för att jag tänkte inte lyssna mer utan gick in i köket och båda sken upp.
”How do you like our christmas decorations? Niall usually helps with those.”
”Sorry for keeping him from his duty. It's really nice though.” sa jag och log mot henne när hon lade ner kniven och ledde mig in i vardagsrummet.
”I love this red christmas colour. It makes the whole house much more, christmasy.” konstaterade hon och pekade på en rätt så djup röd färg.
”Mum, there's no such word as christmasy!” ropade Niall från köket och jag kunde inte låta bli att skratta lite.
Jag kollade på den röda färgen hon pratade om och konstaterade att den var faktiskt riktigt fin och Maura hade rätt. Den gjorde huset mer julig. Men den påminde mig också om något annat som jag så gärna hade sluppit som kvinna. Jag lutade huvudet åt sidan och kollade på den röda färgen och började räkna bakåt i tiden vilken datum men mens skulle komma så jag var beredd. Senast var det den tionde. Idag är det den tjugofjärde... Jag är fjorton dagar sen. Jag är aldrig sen. Jag rynkade pannan i djupa veck och tänkte tillbaka igen för att kontrollräkna. Men jag visste att jag hade räknat rätt. Jag var duktig på matte. Utmärkt, och jag skulle aldrig räkna fel... Maura ledde mig tillbaka till köket där Niall höll på att bryna något slags kött. Han kollade roat på mig och sin mamma när vi kom tillbaka men hans ögon fastnade på mig. Mina tankar var långt borta och jag kände att något var konstigt.
”I'm late.” mumlade jag tyst för mig själv.
”For what?” frågade Niall som nu stod och hackade grönsaker medan Maura hade tagit över stekspaden.
”What?” sa jag förvirrat och vaknade upp ur mina tankar.
”You said you were late. For what?”
”Oh, nothing. I was just thinking.” konstaterade jag och log. Jag såg att han inte köpte min ursäkt och om vi hade varit ensamma så hade han sagt det också rakt ut men jag tror inte han ville skapa en scen framför hans mamma. Jag föll snart tillbaka i mina tankar. Mitt plötsliga humör av att slå killen i skateboard affären, mina ömmande bröst, jag hade kräkts, jag kände mig konstant trött och min svårighet att hålla koll på mina känslor så jag började gråta på grund utav mina irriterade bröst. Mina ögon vidgades och mindes tillbaka på en lektion jag hade med Mr. Frey för ett år sedan och som mina kinder hade hettat när han började ta fram NO boken.
”Oh, holy shit!” utbrast jag och tog mig snabbt för munnen när jag insåg att jag sagt det där högt. ”Sorry, for my words. But I think I need some air.” sa jag och drog lite på läpparna. ”Excuse me.” sa jag och började nästan halvt springa mot dörren.

Nu är sista kapitlet uppe! Den sista delen av kapitlet kommer ikväll och förhoppningsvis kommer en liiiiiten överaskning till er som kommer läsa "Speak"! Så håll ögonen öppna ;D

Puss på er :*

Jag var nervös över vad Niall begärde trots vi hade gjort detta två gånger innan. När vi kom innan för dörren till vårt rum som låg ner släckt kände jag genast hans ivriga händer mot min kropp. Hans läppar gick över den avslöjade huden på min hals och axel. De fylliga läpparna vandrade upp mot mitt öra och nafsade på örsnibben och en suck gick ut genom mina särade läppar. Jag slöt ögonen och trasslade in mina fingrar i hans hår då han lyfte upp mig och jag låste fast mina ben runt hans midja. Jag kände hans kropp röra sig framåt medan han fortsatte lägga blöta pussar på min hals och sög lite i mellan åt. Pussarna lämnade min kropp pirrandes efter mer. Jag kände något mjukt under mig då han lade ner mig och antog att det var på sängen. Nialls fylliga läppar lade en tung kyss mot mina och jag kände hans tunga sära mina läppar och hittade sin väg in i min mun. Tungorna utforskade varandra intensivt samtidigt som våra händer trevade över varandras kroppar. Jag kände att han tog tag i min tröja och hans läppar försvann då han drog av mig min tröja och slängde den på golvet. Han gjorde likadant med sin egna och återgick sedan att kyssa mig. Mina fingrar trevade över hans tonade mage och bröst innan de gick bak på hans rygg och mina naglar drogs ner för hans rygg och han stönade till mot mina läppar. Mina fingrar fibblade lite med hans knapp och gylf innan jag fick upp hans byxor och han kravlade sig ur dom medan vi drog oss längre in på sängen. Hans läppar försvann från mina och vandrade ner mellan mina bröst och över min mage och sög lite över den känsliga huden ovanför mina trosor. Jag stönade till och kände att jag fick gåshud över hela kroppen. Han öppnade upp jeansen och drog av dom snabbt innan han fortsatte sin utforskning vid min troskant innan han vandrade tillbaka upp igen. Hans läppar pressades mot mina medan hans fingrar gled ner under mina trosor och gjorde små cirklar runt på ytan innan han tryckte in ena fingret och jag stönade till mot hans läppar. Jag grep tag om hans hår och täcket under. Hans bula i boxerna blev allt hårdare ju längre tiden gick och min puls ökade medan han pumpade med två fingrar in och ut.
”Niall...” andades jag fram och stönade. Inom kort insåg han att jag var nära och drog ut sina fingrar. Han lämnade mina läppar och stoppade in fingrarna i hans mun och slöt ögonen utav njutning. ”Take 'em off.” viskade jag och lutade mig nu över honom så att jag hamnade över honom. Han började dra ner sina boxers och jag hjälpte till. Hans stånd stod rakt upp mellan oss och han stönade till när han kände sig befriad. Samtidigt som han vände om oss igen drog jag av mig mina trosor och råkade stöta i honom och han stönade till. Vilket fick mig att le innan våra läppar möttes upp igen och han morrade lekfullt mot mina läppar.
”You ready?” viskade han andfått i mitt öra och jag kunde bara nicka som svar. Jag kände hans hand dra ner över min framsida och ner mellan oss för att ta tag i sitt stånd och komma in i mig. Jag blev ytterst förvånad över mitt höga flämt när han började röra sig och det kändes bättre denna gången än förra. Första gången gjorde det bara ont, nu var det bara njutning i hela min kropp då han rörde sig ut och in. Jag trasslade åter in mina fingrar i hans hår och han gav ifrån sig ett stön. Han var min första och så som det såg ut just nu...min enda. Det var som att vår akt flätade samman oss i något osynligt band och vi var närmare varandra än någonsin. Jag insåg snart att jag var väldigt nära på att komma.
”N-naiiill.” stammade jag och han insåg snart vart jag ville och han tog ner sin hand för att göra små cirklar ovanför min klitt. En våg utav njutning flög igenom mig och mina väggar drog ihop sig och jag kände varenda nerv lösas ut. Min rygg krökte sig en aning och fick mer kontakt med Niall som låg ovanpå mig. Njutningen höll kvar sig då det var Nialls tur och han stönade högt och drog bak huvudet utav ren njutning innan han lade sig uppe på mig helt uttröttad.
”I love you.” viskade han och pussade mig en sista gång innan han rullade av mig och lade sig bredvid mig. Jag kröp upp hos honom och kände hans starka armar runt om mig. Sömnen kom flygande över mig och vi kröp ner under täcket och jag somnade tätt intill honom.

Vi mötte Tedd och Johan nere vid hamnen och började vår lilla tour runt stan. Det var förvånansvärt skönt väder i jämförelse med London vädret. Snö låg på marken men hade blivit lite smått brunt utav alla avgaser och smutsiga däck.
”So where are we off to next?” frågade Tedd ivrigt medan han gick framför mig och Johan tillsammans med Niall. De verkade ha kommit ytterst nära varandra på bara ett par timmar och skämt började bli interna. Jag och Johan tog ett steg tillbaka från de ny funna bästisarna och gick med lugn takt.
”Hur länge har ni varit tillsammans?” frågade Johan och log ner på mig.
”Sedan November.”
”Och han har redan gett dig den där?” han nickade ner på halsbandet och jag kollade skrämt upp på honom.
”Hur visste du...?”
”Kom igen, Ri. Det var inte svårt att gissa och jag råkade se när ni brottades igår kväll i soffan innan ni stack hem. Den råkade sticka ut och jag tror nog vi alla såg den.”
”Pappa också?” frågade jag oroligt.
”Vet inte. Men antagligen.” sa han och log ett snett leende. Hans ljusbruna hår blev ljusare i solen. ”Den där är inte speciellt liten om man säger så.” han kollade över gatan och jag följde hans blick. Det var folk som började lägga märke till oss och stannade för att ta foto. Men ingen hade kommit fram till oss än. ”Älskar du honom?” fortsatte han sedan och kollade ner på mig. Jag drog min blick ifrån kamerorna och kollade på den blonda killen som skrattade högt åt något Tedd just sagt som skrattade minst lika högt åt sitt egna skämt. Min blick gick tillbaka till Niall och jag kunde inte låta bli att se hur glad han var. Han vände sitt huvud för att kolla bak på mig och blinkade med ena ögat och log innan han vände tillbaka huvudet. Gesten fick mig att rodna och kolla ner i marken medan jag log blygt.
”Ja, jag antar att jag gör det.” mumlade jag och kände en muskulös arm runt mina axlar.
”Då ger jag dig min support till hundra procent, syrran.” jag kollade upp och såg att Johan log brett. Jag kunde inte låta bli att börja skratta och kollade sedan upp och såg att vi hamnat framför en affär med skateboards. ”Are you guys serious!? Are you taking me into a skateboard store?” ropade jag fram till dom två längre fram. Niall stannade upp och väntade på mig vid ingången. Jag kände att Johans arm gled ner från mina axlar och han sprang roat in i affären efter sin bror. Nialls armar drogs runt min midja och han pussade mig på näsan.
”It'll take ten minutes. I promise.” Mina fingrar lekte med hans hår i nacken medan jag kollade honom i ögonen.
”If you buy one, you have to teach me...” mumlade jag och kollade säkert in i de blå ögonen som kollade ner på mig med en mjuk säker känsla. Jag fick ett flin som svar innan han böjde sig ner och mötte mina läppar.
”Ew! Come on guys, this is just gross!” vi blev avbrutna utav Tedd som stod med stora ögon och stirrade på oss i dörröppningen. Mina kinder hettade och jag släppte mitt grepp om Niall och han tog min hand i sin och ledde mig in i affären.
Det var defintivt inte tio minuter vi spenderade i den affären. Multiplicerade det med fyra och du får ihop ungefär tiden vi var där inne medan killarna larvade runt och jag stod och granskade konsten på brädorna medan dom skejtade omkring och testade. Jag hittade en som jag tyckte var rätt intressant. De små mini mönstren skapade större mönster precis som om de smalt ihop på något sätt.
”Du skejtar inte va?” jag hoppade till och kollade åt det hållet rösten kom ifrån. Framför mig stod en svart hårig kille som var rätt lång. Han log mot mig och rufsade till det korta håret som låg under en keps innan han satte tillbaka kepsen.
”Är det så uppenbart?” sa jag roat och kollade tillbaka på brädan som fängslade mig.
”Jo, man brukar ju oftast ta ner brädan och testa den om man skulle köpa en.”
”Jag tror jag överlåter det till mina bröder. Men målningarna är fina på dom.”
”Så du gillar konst?” frågade han och gick närmare mig för att se vilken bräda jag kollade på. Jag föns lätt till.
”Inte direkt. En fem årings bildprojekt skulle gjort mig intresserad. Jag har bara tråkigt och har inget annat för mig.”
”Oh, någon är kaxig.” sa han roat och sträckte fram handen till mig. ”Jag är André.”
”Adriana.” sa jag och skakade hans hand.
”Vad gör du här med dina bröder? Borde inte du dra och shoppa kläder eller något?” frågade han retsamt och jag höjde på ögonbrynen.
”Aouch, det gjorde ont...” sa jag och log. ”Nej, dom lovade att det bara skulle ta tio minuter och nu har det gått fyrtio och jag är fortfarande tillräckligt tålmodig att låta killarna leka omkring.”
”Jag slutar om tio minuter. Vi kanske kunde dra och hitta på något roligare?”
”Huh?” jag höjde oförstående på ögonbrynen.
”Ja, vi kunde typ dissa dina bröder och dra och kanske ta en fika eller något.” han log mot mig och jag kände att jag stelna till.
”Du måste vara dum på riktigt.” flög det ur mig och jag stirrade irriterat mot honom. Nu var det hans tur att se förvirrad ut.
”Vadå? Du är snygg, klart jag lägger in en stöt.” Jag tappade hakan av hans fräckhet och jag gjorde allt för att inte slå till honom.
”Who's this, love?” jag tackade Niall mentalt för hans oklanderliga timing. Och när jag vände mig om tror jag fortfarande hade min irritation i ansiktet för Nialls flin försvann och kollade på mig. ”Who are you?” denna gången var frågan till André. Jag visste att Niall var en fridfull person så hans skarpa röst förvånade mig. ”Did he tried to do something?” han vände uppmärksamheten mot mig och jag försökte samla mig.
”Just leave it, Niall. Let's go. Did you find a good skateboard?” självklart ignorerade han mig.
”You better not tried something on her, she's with me.” hans röst var kall och trots att André säkert var fem centimeter längre än honom såg han nästan längre ut.
”Yeah, and what are you going to do about it?” De stod bara några centimeter ifrån varandra och jag försökte leta upp Tedd eller Johan med blicken för hjälp men de stod vid kassan och pratade. Jag drog i Niall.
”Come on, he's an ass. He's not worth it... Babe.” jag visste att mitt sista ord skulle väcka upp honom ur hans trans och han kollade ner på mig. Jag log lite och greppade tag om hans hand. ”Let's go.” Jag fick honom att börja röra på sig mot utgången utan att vända sig om.
”You are hooking up with your brother. That's really classy.” hörde jag André från där vi lämnade honom och jag svängde runt och stormade fram till honom och lämnade en förvånad Niall. Jag knäade honom i skrevet så att han sjönk ihop men jag tog emot honom.
”Du ska passa dig. Fattar du, en så bort tappad kille som du borde krypa tillbaka till det hål du kom ifrån.” väste jag i hans öra och jag kände mina bröders närvarande nu som antagligen hört hans stön. Jag släppte honom och kände att de båda tog tag i mig och ledde mig där ifrån. Niall tog över deras roller när vi lämnade affären och började gå med rask takt till restaurangen vi bestämt. Restaurangen var mysig och vi hade extremt mycket att prata om. Tedd och Johan var ytterst nöjda med vad jag gjort på skateboard affären och jag bara suckade åt deras kommentarer så som ”Niall, keep an eye on that lady, she's a tiger”, ”She was hovering over him like a crazy person.” och ”Good job, sis.” Efteråt kramade vi dom hejdå och de önskade oss en härlig jul och en säker resa hem. Vi blev körda till flygplatsen och denna gången fick vi hyra ett privatplan för att alla flygbiljetter var slutsålda.
”I like your brothers.” sa han medan vi satt uppe i luften. ”They are very protective of you, I like that.” han log mot mig och han lutade sig mot mig och pussade mig lätt.
”They are nice.”
”They saw the ring.” konstaterade han och jag kollade ner mot platsen där ringen hängde.
”So I've heard. Johan told me. They like you though so they won't kill you in your sleep.” sa jag och log mot honom.
”I'm relieved.” sa han och log. ”Now it's my turn.” sa han och blinkade till med ena ögat.
Tänk så skulle hans föräldrar avsky mig!? Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig och det enda jag visste var att de var skilda och att han hade en storebror som hette något på G. Ska jag vara helt härlig var jag skit nervös. En konstig känsla i min mage kom fram och jag knäppte snabbt upp bältet. ”Ria, are you okay?”
”I think I might throw up.” sa jag kvävt och sprang bak i planet för att ta mig till toaletten. Där jag flög över toalettstolen utan att stänga dörren och jag kände snart Niall närvaro då han hjälpte mig bort med håret.
”It's alright, love.” hörde jag honom bakom mig då han strök mig över ryggen. Jag sköljde munnen och ansiktet innan jag gick ut från badrummet. Niall låg på soffan och kollade oroligt mot mig.
”I think it was something I ate.” konstaterade jag och lade mig halvt uppe på honom och gosade ner mig mot hans bröst.
”Sleep, I'll wake you up when we're about to land.”

+18 Kommentarer till nästa del! :)

Nu är det bara ett kapitel kvar ungefär :/ och en epilog. 

Resten utav veckan var rätt grå. Vi kunde inte ha valt en sämre vecka att åka dit på för snöstormen var inte förbi oss förrän näst sista dagen då vi fick skotta oss ut från huset för att ta oss ett sista åk i backen innan vi skulle lämna in utrustningen till uthyrningsbutiken i byn. När vi väl tagit oss tillbaka till London så kom vi överens om att vara i London ett tag innan vi tog oss till Sverige och sedan raka vägen till Irland. Vi umgicks med hela gänget och under tiden vi hade hållit oss undan radarn från median hade de andra haft ett helvete med att hålla sig i skinnet. Harry hade hamnat i något trubbel med något förhållande som jag inte visste att han hade. Zayn hade skadat handen utav att göra gud vet vad. Louis hade varit i Sverige tillsammans med Liam och tjejerna hade knappt kunnat gå ut genom sina dörrar för att de skulle vänta sig galna fotografer. Men för att gottgöra i alla fall tjejerna bestämde jag mig för att gå ut och shoppa julklappar med dom innan jag skulle ta mig till Sverige. Det var dom ytterst lyckliga över och tackade genast ja.
När dagen väl kom att vi skulle ta oss till Sverige var jag riktigt nervös. Jag skulle behöva presentera Niall för pappa, mina två halvbröder och en halvlillasyster som mer än gärna var villig att dela rum med honom. Jag försökte låtsas att jag var lugn framför Niall där vi satt på flygplanet men jag tror han såg rakt igenom mig ibland.
”It's alright, love. I won't embarrass you.” sa han och tog min hand. Han lät allvarlig men hade ändå ett leende på läpparna.
”It's not you I am worried about.” mumlade jag och kunde inte förmå mig själv att le tillbaka.
”They can't be that bad.” jag höjde ögonbrynen åt hans kommentar. Men jag förblev tyst och han tog upp min hand mot sina läppar och gav den en blöt puss som fick hela min kropp att pirra till. Det jag var mest lättad över var att ingen visste att vi skulle hit förutom killarna och tjejerna. Så vi förväntade oss inte något större mottagande på flygplatsen. Jag hade även fått pappa att låta bli att komma och hämta oss och vi slapp bo med dom. Självklart älskade jag min pappa men han är en sådan karaktär man bara vill strypa vid vissa tillfällen. Mina två halvbröder hade jag träffat ett flertal gånger då jag varit hemma och båda var äldre än mig. Min oro för dom var att de skulle läxa upp Niall om att om han så skulle lägga ett litet rivmärke på mig skulle dom antagligen slå skiten ur honom. Jag hoppades verkligen på att Niall var beredd på vad som skulle hända. När det kom till min halvsyster så var hon tretton år och världens One Direction fan. Hon hade tvingat mig till att leka med hennes dockor förra gången jag var där och för att vara tretton år så var hon väldigt omogen.
När taxin lämnat av oss vid vårt hotell som vi checkade in på bytte vi snabbt om och tog oss så fort som möjligt till villan där den lyckliga familjen väntade på oss med en fin middag.
”Just breath, ok?” kommenterade Niall roat när jag började få svårt att andas. ”Would it feel better if we...” han lutade sig närmare mig och lutade ner sitt huvud så att hans läppar var vid mitt öra. ”... made some looooove later?” jag blev genast generad och kollade upp på taxi föraren om han hade hört men han visade inga signaler på att höra. Jag kände Nialls hand på insidan av mitt jeans klädda lår.
”Maybe.” mumlade jag generat tillbaka och jag hörde han skratta lågt intill mitt öra innan han pussade mig på kinden och lutade sig tillbaka men höll kvar sin hand på mitt lår.
”Och vi är framme.” kommenterade chauffören och jag log mot honom i backspegeln.
”Hur mycket blev de?” frågade jag och tog fram mina svenska pengar trots att Niall kollade ogillande mot mig så gav jag fram några sedlar till honom. ”Det är okej, behåll växeln.” sa jag när han började rota runt i sin väska efter växel. Vi hoppade ut och såg när bilen försvann runt hörnet. Huset var stort och väldigt svenskt. Jag hade nästan glömt hur olika husen var till skillnad från England. Med motsträviga fötter började jag leda Niall upp för gången till dörren och jag knackade på. Tedd, en utav halvbröderna öppnade dörren med ett stort flin på ansiktet och jag riktigt såg på honom att han hade så längtat efter denna stunden.
”Hej, syrran!” utbrast han och drog mig in i en stor kram. Jag höll på att tappa luften av hans starka armar som tryckte mig mot hans vältränade överkropp.
”Kan. Inte. Andas.” sa jag kvävt och jag hörde honom skratta innan han släppte mig och jag försökte hämta andan.
”This is Tedd. Tedd. Niall.” presenterade jag och min hand gick emellan de två killarna som gjorde ett fast handslag med varandra. ”He's my half brother.” förtydligade jag för Niall medan vi klev in i den rätt så stora hallen.
”I'm just a half!?” utbrast han som om det var en nyhet för honom.
”I'm the other half!” nästan skrek Johan bakom honom som var minst lika vältränad som Tedd och kramade om mig under tiden som han lyfte mig från marken. Han svängde runt med mig innan han satte ner mig försiktigt.
”Johan, this is Niall. Niall, Johan.” sa jag och gjorde likadant där innan jag började klä av mig jackan och skorna och Niall gjorde likadant. Tedd ledde oss in i vardagsrummet och där satt Victoria med uppspärrade ögon. Min halvlillasyster som jag pratade om innan.
”Hej, vick.” sa jag och log mot henne och Niall log mot henne och hon pep till. Jag försökte hålla mig för skratt när jag presenterade henne för Niall och sedan kom även min låtsas mamma, Laura, ut genom köksdörren och kramade om mig i den första mjuka kramen jag fått sedan jag kom in i detta huset.
”Let's talk english tonight so Niall won't need a translater.” konstaterade hon mer som en tanke för sig själv men Johan nickade instämmande.
”Where's dad?” frågade jag.
”He had to buy some soda to you. I specificly told him that he had to get some because you are coming here but he forgot.” sa hon och skakade på huvudet och jag bara skrattade lätt. Så typiskt pappa att glömma bort sin egens dotters behov. ”But hey, sit down for a second, I'll be right back.” sa hon och pekade på soffan som Victoria satt i och hon stelnade till när Niall slog sig ner bredvid henne.
”So how are you, Vick?” frågade jag och log mot henne. Hon kollade tveksamt mot mig och sedan på Niall.
”G-good.”
”Hey, sis! Do you remember that time you peed your pants when you laughed so hard...”
”Thank you for sharing, Tedd!” avbröt jag honom och så var min mardröm igång för Niall kunde inte hålla sig. Då var diskussionen igång om hur extremt stirrig jag var ibland och John frågade Niall om han någonsin sett mig full. Det blev bara värre och värre och jag tackade gudarna att pappa kom in i rummet när de började komma in på hur jag alltid tog med mig ett gose djur till restaurangerna när jag var fjorton.
”Dad!” utbrast jag för att avbryta deras intressanta konversation.
”Hey, pumpkin!” sa han och log och jag kramade om honom.
”Nice to meet you, Mr. Karlsson.” sa Niall som ställde sig upp och sträckte ut handen för att hälsa.
”Oh, call me Henrik.” pappa kollade på mig och jag log lite mot honom. ”Have you already started to break her down?” frågade han sedan och kollade ner på killarna som flinade skyldigt. ”Oh, I've got some really hilarious stories you have to hear, Niall.” började han sedan och jag stönade trött och sjönk tillbaka ner i soffan bredvid Victoria denna gången. Jag log lite mot henne och försökte starta en liten konversation med henne men hon var fullt fixerad vid Niall och det var lönlöst. Inom kort ropade Laura att det var dags och äta och hela kvällen gick faktiskt helt underbart bra. Så fort Victoria hade slappnat av lite började hon och Niall prata om bandet och det var något som jag insåg var ett evighets ämne.
”Behåll honom.” viskade Tedd i mitt öra och flinade mot mig och visade sina vita tänder. ”Han sprang inte ens iväg då vi berättade historien om blöjorna.”
”Jag kan inte fatta att du berättade den!” utbrast jag och suckade trött. När denna resan var över så var det Nialls tur att skämmas så jag försökte lugna mig vid tanken över att bara vara här till i morgon också. Sedan var det dags att ta sig till Irland. Jag hoppades innerligt att Niall hade lite pinsamheter gömda hemma hos honom för att det skulle jämna ut sig.
”Okay, so I guess you guys want to do some sightseen tomorrow. So I thought I could give you our present now, Ri.” sa pappa och log.
”Okay, I've got yours in my bag but don't open them til christmas.”
”Oh, well our present isn't actually here right now so you just have to tell us the address and we'll send it to you.”
”But what is it?”
”Well... It's a car.”
”You drive?” kom en direkt fråga från Niall som höjde ögonbrynen mot mig.
”Of course I am driving. It's just that I have a problem with driving on the wrong side of the road.” jag nästan väste fram det sista och han började skratta. ”You shouldn't have gotten me a car, dad. That's too much. Next year we are setting up some kind of rules for christmas presents.”
”It's really nothing. And after your mums behaviour I needed to make it up for you.”
”You don't have to cover for mum, dad.” sa jag trött.
”Well, I did. She's a real...” han tonade ut så han inte behövde säga vad han egentligen tyckte om henne.
”Thanks, to all of you but you didn't have...”
”Oh, stop it, Ri.” utbrast Laura och log moderligt mot mig. Jag saknade Sverige ibland. Efter mamma och jag lämnade så fattar jag inte varför pappa inte kämpade mer för rätten om mig men så kunde jag inte säga nu. För då hade jag aldrig träffat Niall.
När det var dags att dra sig hem kramade vi om varandra och Tedd och Johan ville hänga med på vår utflykt i morgon. Jag skulle visa runt Niall och jag tänkte vi kunde käka på den gamla delen utav staden innan vi var tvungna att ta oss till flygplatsen.
”See you tomorrow!” ropade jag innan jag hoppade in efter Niall i taxin. Tystnade fyllde taxin efter jag sagt hotellets namn och jag suckade ut och slöt ögonen.
”So... Diapers? Huh?” flinade Niall och jag gav honom ett trött slag på hans arm.
”Not, funny.” mumlade jag. ”I'm exhausted.” konstaterade jag och kollade mot honom.
”I hope your not too tired.” sa han och lutade sig mot mig. ”Because I want you.” viskade han i mitt öra och gav mig rysningar över hela kroppen.

+17 Kommentarer till nästa! :)

Detta var nog det sämsta kapitlet hit in tills men i alla fall! Hoppas ni gillar det. Jag tror vi får fram två hela kapitel till innan Epilogen och sedan är det över! Men hoppas ni kan stå ut med detta skit tråkiga kapitlet! BTW! Om ni vill ha dirt i nästa del så rösta för gudsskull i pollen som är högst upp i menyn! ;) Ni har två röster var, make 'em count! ;)

Vi låg ihop nere på golvet bredvid den nu bara lätt glödande elden. Våra nakna kroppar var hoptrasslade med varandra och allt jag kände var Niall. Hans bara överkropp som trycktes mot min minst lika nakna kropp och mina bröst trycktes mot hans varma hud. Ett par starka armar hölls runt om mig och vägrade släppa taget. Det enda jag hade på mig just nu var halsbandet som Niall hade tvär vägrat att jag skulle ta av. Vi hade en filt som Niall hade dragit ner från en utav fåtöljerna och en kudde som vi delade på. Jag visste inte riktigt om han var vaken men jag låg och kollade in i den nu slocknade elden. Glädjen av att ha honom intill mig höll mig vaken och gjorde mig sprallig. Nialls jämna andhämtning fick mig att tro att han sov. Jag hade tappat oskulden till rätt kille. Det kändes rätt, bra på något sätt. Vi hade kommit närmare varandra än någonsin på en halvtimme. Det kändes som att om jag skulle leva en timme utan honom skulle jag dö.
”Let's get engaged.” mumlade han tyst och överraskade mig med att han faktiskt var vaken.
”Romantic and funny.” sa jag roat och suckade och lade huvudet på hans bröstkorg. Hans varma hud doftade så underbart och fyllde mina sinnen.
”I'm deadly serious.” hans röst gjorde att det vibrerade under mitt huvud. Jag höjde lite på huvudet för att kolla upp mot honom och mötte hans blå glittrande ögon. Men snart lade jag ner huvudet igen för att gömma mina hettande kinder.
”Okay.” sa jag och suckade.
”What would you answer?”
”Ask me and find out.” mumlade jag mot hans hud men jag kunde inte låta bli att le.
”Okay, will you...”
”Not now!” avbröt jag honom och kollade upp igen. ”Surprice me.” sa jag roat och han lutade upp huvudet så våra läppar möttes.
”Surprice.” muttrade han och jag såg på honom att han började tänka. Jag lät honom ligga och tänka medan jag kravlade mig ur hans grepp och hittade min bh längre bort och mina trosor låg på andra sidan rummet. ”I've seen you naked... Just go over there and take them.” hörde jag Niall bakom mig. Jag vände mig om och såg att han kollade på mig. Istället för att göra som han sa drog jag åt min Nialls t shirt som bara låg en halvmeter där ifrån och drog den ur huvudet. Den var perfekt lång för att dölja allt jag behövde dölja och tog mig upp från golvet medan jag drog ner t shirten. Jag hörde Niall skratta tyst bakom mig då jag hukade mig ner för att ta upp mina trosor och klev klumpigt i dom innan jag slängde hans kalsonger till honom.
”How come you didn't tell me about the treatment center?” frågade han medan han ställde sig upp och lät filten falla ner till golvet och jag svängde runt för att inte se allt för mycket. ”I don't mind, love.” sa han roat men jag förblev vänd med ryggen mot honom då jag försökte fokusera på frågan han ställt.
”Eh... Because... Eh... What was the question?” frågade jag generat och han skrattade roat bakom mig. Jag kände ett par armar runt min midja och hans bara överkropp tryckt mot min rygg.
”Never mind. We can talk later.” mumlade han och hans läppar trycktes mot min bara hud vid kröken av min hals. Jag fick gåshud utav hans beröring och hans ena hand gick upp under t shirten jag hade på mig. Ett litet flämt kom ut från mina särade läppar och mina ögon slöts när jag kände hans hand över mitt ena bröst. Samtidigt nafsade han och sög på skinnet på min hans. Jag lade min hand över hans som fortfarande var runt min midja. ”Marry me.” viskade han i mitt öra och jag log.
”No...” viskade jag tillbaka. Jag vände mig om i hans grepp och kollade upp på honom.
”Why?”
”Because I'm hungry.” sa jag roat och han lutade huvudet bakåt och stönade.
”Very funny. But alright, I'll make something and we can eat infront of the fire. And watch while the snowstorm starts. But I think I'll have my eyes on something or someone else.” sa han roat och pussade mig lätt på huvudet. ”Jag älskar dig.” sa han och jag kunde inte låta bli att fnittra till, innan han lät mig gå och duscha.

När jag kom ut från duschen så var han redan färdig med maten och hade klätt på sig. Han satt nu bland kuddar vid den öppna spisen med mat och dryck i mitten. Men precis innan jag kom fram till honom släktes ljuset i taket.
”I think it's much more romatic with the lights off anyway.” konstaterade han roat. Det måste vara stormen som slagit ut elektriciteten. ”Come.” Jag gick fram till honom och satte mig på en utav kuddarna.
”Why are you so nice to me?” mumlade jag tyst när jag kollade över den mysiga dukningen på golvet. Jag hade kommit på hans fråga i duschen som han ställde förut och skuldkänslorna kom över mig precis lika enkelt som vattnet från munstycket på duschen. ”You shouldn't be nice to me.”
”Because I don't see any reason why I should be mad at you. It's been a hard couple of days and while we had that silent fight for twenty four hours I had some time alone.”
”But, you remember what the fight was about right?”
”Of course I do. It's just... insignificant. Because I love you.”
”I was afraid.” sa jag och han kollade oförstående på mig. ”The answer on your question earlier. I was afraid that you would think that I was too much for you to handle. That I had too much... bagage.”
”But...” sa han och tog upp en pommes frites till munnen. ”But I have quite some bagage myself.” Jag ignorerade honom.
”And because I stopped taking my medication after I started to sleep at your place.”
”You went on medication?” utbrast han.
”Yeah, that's why I don't drink alcohol. I couldn't when I took the meds so it's just something I'm used to.”
”Shouldn't you at least talk to a doctor about stopping or anything... I mean...” han pladdrade på som om han vore nervös över att jag skulle kollapsa. Jag bara log mot honom då hans läppar fortsatte pladdra på och jag började undra när det var dags för honom att ta ett andetag. Jag lade en hand över hans mun för att få honom att sluta prata.
”My doctor told me a while ago that if my anxiety ever came to a stop, I could stop. It wasn't even that bad anyway. Because I don't get those attacks like everybody else with anxiety problems does.” jag suckade och försökte förklara detta på det bästa sättet jag kunde. ”Do you remember when you woke me up in New York. I had a nightmare?” han nickade och jag såg att han började förstå vart jag ville komma.
”You get anxiety in your sleep...” sa han mest till sig själv men jag nickade.
”Do you remember what I told you that night?”
”That you haven't had a nightmare since...”
”...Since I started to sleep in the same bed as you.” avslutade jag hans mening och han log lite medan han tänkte. Jag lät honom ta sin tid och jag började äta på hamburgaren hade gjort. ”Damn, Niall. This was delicious!” utbrast jag och kollade upp på honom. Han hade ett flin på läpparna och jag visste inte riktigt om han skrattade åt mig eller om det var något annat han hade i sina tankar.
”Am I like your daily dose of meds?” och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Självklart hade han inte släppt det.
”You could say that.” sa jag roat efter jag svalt det jag hade i munnen. ”But I guess I have to keep the real stuff close to me.” skojade jag men han såg inte road ut. ”I mean, you're going to leave eventaully. For a tour or an interview. It's inevitable.”
”We could figure something out.”
”I like your enthusiasm but let's face it. I can't go with you everywhere. And besides I'll be doing MTV here in London while you lads are out having fun with the female fans.” sa jag och blinkade med ena ögat. Han höjde ögonbrynen i ett förvirrat uttryck.
”You're taking the offer?”
”Yes. I need something right now and I think it will be fun.” sa jag och log smått och kollade ner i golvet. När jag kollade upp igen log även Niall som sträckte sig efter min hand. Jag flätade samman våra fingrar och kollade på våra händer.
”And there will be some female attention.” sa han roat. ”Hot french ladies with dark brown eyes...” började han retsamt och jag bara lät honom hållas och höjde ögonbrynen. Långt inne brydde jag mig lite men faktumet av vad vi precis gått igenom tillsammans sade mig att jag inte behövde oroa mig. Men under tiden han fortsatte prata kollade jag ner och tog en klunk utav min läsk. ”I'm only joking. You know that right?” utan att jag hade märkt det hade han slutat prata och kollade osäkert på mig.
”Oh, eh... yeah. Of course.” sa jag och log lite mot honom. Han drog undan våra tallrikar som jag höll mina ögon på. Vilket fick mina ögon att åka upp till hans. Niall hade flyttat sig närmare och satt precis framför mig i skräddarställning, precis som jag, så att våra knän snuddade vid varandra. Hans händer kom upp till mitt ansikte och lutade upp det till honom så jag var tvungen att se på honom. Några fingrar strök bort det fortfarande fuktiga håret från mitt ansikte och drog det bakom mina öron.
”I was joking.” sa han med en låg, allvarlig röst och kollade över mitt ansikte. ”You're the only one who gets to feel this,” han tog upp min hand i sin och tryckte min hand mot hans läppar. ”... and this.” han tog min andra hand och lade min andra hand under hans t shirt och jag kände hans varma mjuka hud. Hans muskler flexades lite då han rörde på sig närmare så att vi kom ännu närmare varandra. ”... and this.” han fångade upp mina läppar med sina och gav mig en varm och passionerad kyss som fick hela min kropp att vakna till liv. Jag lade ena handen bakom hans nacke och tryckte honom emot mig. Han drog sig undan en aning och hade ett flin på läpparna.
”What?” frågade jag och drog lite på läpparna.
”And you got a v.i.p card down there.” sa han och pekade ner på sitt skrev och jag brast i skratt.

+18 Kommentarer till nästa del! :)

Rädsla. Skräck. Ensamhet. Förtvivlan. Var bara få utav saker som låg i atmosfären just nu. Vi hade inte pratat på en och en halv dag nu. Det enda jag gjorde var att sitta i soffan med mina ben tryckta mot bröstet och stirrade stint i den antingen tända eller släckta eldstaden. Niall tog sig friheten till att kolla till den då och då men kollade aldrig mot mitt håll. Jag hade inte sovit på ett dygn för Niall hade flyttat ut till soffan i teve rummet efter natten då han höll om mig. Enda anledningen till att vi inte hade åkt hem var på grund utav den hemska snöstormen som skulle dra över oss inom några timmar. Jag hade inga tårar kvar så jag kunde inte gråta och min kropp var för trött för att ta ut det på mig själv. Allt jag klarade av att göra var bara att sitta här och tänka över allt som jag kunde göra bättre. Jag undrade över varför Niall inte hade skällt ut mig än eller sagt att det vi har är över. Men han har inte sagt någonting alls och det var nästan värre. Jag ville att han skulle uttrycka någon slags känsla i alla fall men allt jag fick när han gick förbi mig var en kall blick. Ibland gick han ut och stannade ute i ett par timmar. Visst var jag nyfiken över vart han skulle men jag vågade inte öppna munnen för det skulle bara komma ut något negativt som skulle förvärra situationen. Niall trodde att jag fortfarande åt men det gör jag inte, jag har inte orkat göra mig en macka på en och en halv dag. Allt jag har levt på var lite vatten för att inte kräkas och luft. Jag försökte hålla ihop kroppsdelarna så gott det gick. Var det verkligen såhär det skulle kännas att vara oälskad? Jag hatade mamma för att inte låta mig berätta och Niall hatade mig. Mina tankar gick tillbaka till Liam lite då och då... Men speciellt Danielle, hon skulle veta vad jag skulle göra. Så när Niall gick ut tredje gången idag och försvann till sin mystiska destination tog jag fram min mobil som hade legat i min väska i två dagar tryckte jag på Danielles namn och signal efter signal gick fram.
”Hey, Ria!” utbrast hon glatt på andra änden och hennes positiva röst lockade fram osynliga tårar och jag började hulka upp snyftningar. ”Ohmigod! What happened!?” jag försökte berätta så gott jag kunde genom snyftningarna och Danielle lade till några instämmande hum i mellan åt precis som om hon förstod allt. ”Wait a second.” sa hon när jag var färdig och jag hörde att hon pratade med någon i bakgrunden och sedan var hon tillbaka. ”Ria, why didn't you tell him before? Of course he are angry with you when he doesn't know what's real and what's fake. Then it is a little bit weird that he haven't called Liam or any of the lads since you left. I don't think he loves you less, Riri. He cares too much, and that's the problem with him. Let him process this and then I think he will come back to you.” fortsatte hon. Jag kollade bara stint framför mig utan att göra ett ljud. ”Ria, are you still there?” jag nickade men insåg att hon inte såg det.
”Yes.”
”I need to go, Liam is taking me out on a date tonight. But be safe and stay strong. I'll be here if you need anything.”
”Okay.” mumlade jag tyst. ”Have fun.”
”We will. Love you.”
”Love you too.” hon lade på och jag släppte mobilen ner i soffan. Jag trodde att det skulle kännas bättre av att höra någon annans syn på det men det kändes bara värre. Ytterdörren öppnades och Niall kom in med en kylig vind efter sig. Han hade ett par vedbitar i famnen och jag reste mig upp för att låta honom vara här. Jag insåg inte hur svaga mina ben var förrän jag ställt mig upp och jag tog tag i soffan för att inte trilla. Men när jag återfått balansen började jag hasa mina fötter ner för hallen för att ta mig till sovrummet. Men hallen började röra sig och jag fick ta tag i det lilla bordet som stod med en vas på. Det var lite sent på kommet och när jag insåg att min hand missade bordet vek sig mina knän och jag slog i golvet utan att hinna dämpa fallet med mina händer så mitt huvud slog i det hårda trägolvet. Ett stön föll ut från min mun men jag förblev vid medvetandet, utan att svimma denna gången. En dunkade smärta kom till mitt huvud och jag reste mig långsamt upp i en sittande position med händerna för huvudet.
”Adriana!” utbrast Niall som fick syn på mig och jag hörde vedbitarna falla till golvet och snabba fotsteg. Jag gnällde till av den hemska känslan jag fått i huvudet och jag kollade ner på mina händer. Blod. Mina fingrar flög upp till min vänstra halva av huvudet och jag gjorde en grimas när jag kände över det inte speciellt djupa jacket i pannan. ”Oh, my god, stay with me, love. I'll fix this!” hörde jag Nialls röst intill mig när han puttade bort min hand och granskade såret. Han lyfte mig från marken och mina ögon spärrade upp utav hans beröring. Men kort där efter satte han mig på köksbänken vid vasken och började badda såret med sårtvätt.
”Aouch.” gnällde jag när vätskan kom in i såret. Han stannade upp lite tills min grimas försvann då han började torka bort resten utav blodet. Jag kände ett rätt så stort plåster sättas på över såret och jag kollade på honom medan han fokuserade på mitt jack.
”Done.” sa han och tog ett steg ifrån mig och kollade på mig. Jag vågade inte möta hans ögon.
”Thanks.” mumlade jag och hoppade alldeles för snabbt ner från bänken då mina ben vek sig igen men denna gången var Niall beredd och fångade upp mig.
”Sit.” beordrade han mig när han satte mig på stolen. ”What have you been eating the last couple of days?” frågade han och jag bet mig lite på insidan av min kind utan att svara. Jag antog min brist på balans avslöjade mig. Han skakade besviket på huvudet och suckade trött medan han gick till kylen. ”You are a hand full, aren't you.” muttrade han och började ta fram någon slags rest ur kylen som han antagligen åt igår. Han kliade sig i håret medan han knappade på mikrovågsugnen och startade den. Han vände sig mot mig och hans ögon synade mig uppifrån och ner. ”Gosh, have you been starving yourself?” jag svarade inte utan kollade bara ner på mina bara fötter. Jag såg i min ögonvrå att han drog en hand över ansiktet innan han vände sig om mot mikron igen och tog ut den nu varma maten. Han lade upp det på en tallrik och gav mig bestick och tallriken. ”Eat.” beordrade han mig och jag kollade ner på pannkakorna som låg på tallriken. Jag kollade tveksamt på honom innan jag långsamt tog upp besticken och skar av en bit av den ena pannkakan och stoppade in gaffeln i munnen. Under tystnad tuggade jag och undvek ögonkontakt men den blonda killen framför mig som granskade mig medan jag åt.
”You don't need to be nice to me.” sa jag med en neutral röst och jag sneglade upp på honom men när jag såg att hans ögon var på mig kollade jag ner på tallriken igen och tog ytterligare en bit i munnen.
”Yes, I do.” sa han kort och jag käkade upp det sista utav den första pannkakan och lät den andra ligga.
”No, you don't.”
”I don't hate you.” sa han och jag reste mig långsamt upp denna gången för att se om jag var mer stabil. Maten i magen hade gjort något positivt i alla fall. Och med säkra steg gick jag till köksbänken och dumpade av disken.
”Maybe not.” konstaterade jag och började knäppa av silverkedjan runt min hals som fortfarande höll i ringen. Jag kollade på den och lade den försiktigt på bänken. ”But you don't love me anym...”
”Don't you dare, finish that sentence!” utbrast han och for upp så att stolen föll till golvet med en duns och han var framme vid mig på en sekund. Hans käkar var spända och man såg att irritationen låg över hans ansikte. ”We may be fighting right now but I will always love you, no matter what.” rädsla flög igenom min kropp av att han skulle försvinna igen. Jag kände ytterligare ett fåtal tårar bränna bakom ögonlocken då jag slöt ögonen i ett försök till att undvika hans blick.
”I don't believe you.” mumlade jag tyst och svalde klumpen jag hade i halsen. När han inte svarade öppnade jag mina ögon långsamt igen. Jag såg honom hålla i ringen och kollade ner på den.
”I do.” muttrade han och hans ögon var låsta på det glittriga föremålet i mellan hans pekfinger och tumme.
”Prove it.” de två orden bara flög ur min mun utan att tänka mig för. Jag visste inte riktigt vad jag ville att han skulle göra.
”What?”
”Prove it.” upprepade jag och kände att jag började få svårt att andas. ”I'm yours.” sa jag med en skakig röst. ”If you want me, I'm yours.”
”I'll always want you.” mumlade han tyst innan han drog runt silverkedjan runt min hals och knäppte spännet igen. Han fixade rätt mitt hår så att kedjan hamnade under till och lät ringen ligga utanpå min tröja. Mina ögon blev suddiga och han lutade sig ner mot mig och jag kände hans händer under på baksidan av mina lår. Mina fötter försvann från golvet och jag drog runt mina ben om hans midja då han satte vände runt och satte mig på bordet. Jag drog bak mitt hår innan våra läppar möttes. Kyssen var desperat och krävande. Den det var som om jag inte kunnat andas på flera veckor och fick äntligen smaka syre igen. Jag tog min enda lediga hand och lade den på hans kind och pressade oss närmare varandra. Kyssen var elektrisk och när våra tungor möttes förvandlades kyssen från desperat till passionerad. Vi behövde varandra. Eller jag behövde honom mer än något annat. Hans läppar vandrade över mitt ansikte och ner över min hals men snart drogs dom åter tillbaka till mina läppar och ett hum kom ut från hans mun och vibrerade hans bröst som var tryckt mot mitt. ”Always.” mumlade han mot mina läppar.

+17 Kommentarer till nästa del! :)

Nu börjar det närma sig sitt slut på denna fanficen! ;/ lite sorgligt dock men vi har i alla fall ett par kapitel kvar och snart kommer det upp en handling om min kommande fanfic Speak som jag hade en tävling om för ett tag sedan! Så håll utkik! ;)

Vi satt i soffan igen och jag kände att trots vi bara satt en halv meter ifrån varandra kunde det lika gärna varit tusen mil ifrån. För det kändes som att vi var längre ifrån varandra än någonsin. Jag hade inga tårar kvar längre och satt helt känslolös och stirrade rakt framför mig när jag öppnade munnen för att dra in luft och börja prata. ”I didn't tell you the whole story about how I got myself into the treatmentcenter. I didn't try to kill myself in the library, but I tried twice. And I failed,” sa jag och skrattade bittert. ”I'm here right?” sa jag ironiskt. ”Do you remember when you said you liked me? The same day the thing in the park happened?” han nickade sammanbitet. ”I liked you... I had a crush on you.” jag såg att han ryckte till lite av ordvalet och jag skakade bara besviket på huvudet. ”I was so happy when you said that you liked me. You were the first one even talking directly to me. I thought that you would be different, that you were the one who was going to be my saviour in my so pitty called life.” jag suckade trött och kollade upp mot honom där han satt stel. ”But I was obviously wrong.” sa jag med hård ton och började leva mig in i min egna historia. ”You crushed me, like a little bugg.” han hoppade till utav mitt ordval och kollade oroligt mot mig. ”How could this eleven year old boy, hurt me more than anyone else? He didn't even cared if I lived...” jag kände att historien tog över mina känslor och jag kände att min röst var hämndlyster och iskall. ”... Mum found me in the bathroom that night trying to drown my self in the hottub. I failed, and I swore that I would make you feel misserable. That I wanted to make you feel just as bad as I did. That you would feel like just as little and powerless as I did.”
”I don't get it...” stammade han tveksamt och jag vaknade upp ur mina egna mardrömmar. ”You coloured my hair purple? Was that your revenge?” jag började skratta bittert.
”Oh, that was just some things I've alway wanted to do to you but there was a reason why I slept with you that night. I wanted you to feel loved. So I could rip your heart out like you did with me, once, twice and, and you get the picture. I wanted you to feel just as bad as I did ten years ago. That. Was my revenge.” jag suckade och tog mig ur vårt förflutna och började blicka tillbaka på de senaste veckorna vi haft tillsammans. ”But... There is something you don't know. Somethings that mum left out. My conversation with Harry for example.” jag spände mina käkar för att inte börja gråta. ”When he told me that you fell for it... I... I,” jag kunde inte kämpa emot tårarna längre. ”I felt like I've lost myself. That wasn't me, maybe ten years ago but now... No, it wasn't me at all. I couldn't go through with it and... When we had our talk in your appartment, when you touched this.” jag pekade på mitt nu synliga ärr. Jag hade inte burit armbanden på ett bra tag och jag tror att det berodde på Nialls ständiga beröring där som gjorde att jag kunde visa mitt ärr som jag önskade aldrig funnits. ”I saw this really sweet, caring guy who would do anything to make this right. To make me feel special and trying to make this better again...” jag kunde inte fortsätta och snörvlade lite. ”I fell in love with you that night.” jag försökte ta bort tårarna som rann ner för mina kinder men de ersattes direkt med nya. ”I love you. And not because you are famous or having a really flashy car or singing like an angel. It's because you are the one I was hoping you were ten years ago. It's because you're the guy that I want to spend my... I don't want anything else.” jag snörvlade och kände att jag klarade inte av att prata längre. Jag kollade upp genom tårarna för att kolla på honom. Det var svårt att se men han grät också och när han reste sig upp skapades ett litet hopp inom mig att kanske, bara kanske, han skulle bortse från allt och bara tänka på vad jag precis sagt. Att jag vill inte ha något annat, jag kunde vara fattig bara jag hade honom. Men mitt hjärta sjönk som en sten när han gick med rask takt ut genom ytterdörren och drämde igen dörren bakom sig. Jag sjönk ännu längre ner i soffan och började gråta högt så som jag gjorde när jag var lite. Jag brydde mig inte om att vara så tyst som möjligt utan släppte ut allt. Trots jag hade lovat mig själv att han aldrig skulle få chansen att dra ut mitt hjärta igen så hade han gjort det. Genom att gå ut genom dörren hade han slitit ut mitt hjärta åter igen. Fast denna gången var det värre, han hade inte bara tagit bort hjärtat på mig utan också tagit det med sig ut när han försvann. Smärtan inombords gjorde så ont och jag ville inget mindre än att försvinna. Jag hade ingen anledning att leva längre där jag nu satt och kramade om mina ben så hårt att det gjorde ont bara för att försöka hålla ihop mig själv. Precis som om alla mina kroppsdelar skulle släppa och jag skulle falla ihop. Jag försökte lappa ihop mig själv så gott jag kunde för att resa mig upp från soffan. Mina ben kändes svaga precis som om jag hade sprungit en mil utan paus. Långsamt tog jag mig igenom hallen och in i sovrummet med fortfarande suddig syn och jag visste inte hur länge till jag klarade av att gråta. Tomheten var fullständig och allt jag kunde se framför mig var Nialls ögon när jag berättat allt. Han måste förstå att det var mitt gamla 'jag', jag ville inte såra honom, jag var inte sådan som person som skulle klara av att ha det på mitt samvete. Jag var inte en sådan person som skapade andras olycka. För att jag var starkare än dom. Men just nu kände jag inte mig stark och när jag lade mig i fosterställning kände jag mig som den minsta människan på hela planeten. Jag ville bara att mörkret skulle slutas om mig och svälja mig levande, föra mig bort. Hur kunde mamma skicka det där brevet? Hur kunde hon orsaka sin egen dotter så mycket smärta!? Jag kröp ihop ytterligare när jag kände att det högg till i magen. Det enda jag ville var att Niall skulle vara här, hålla om mig och säga att allt skulle bli bra. Jag försökte torka bort tårarna innan den skulle nudda kudden men så fort jag fick bort en tår ersattes det med en annan som föll ner på kudden och gjorde det mjuka tyget fuktigt. Någonstans mellan att försöka andas normalt utan att hyperventilera och att hålla ihop kroppens delar för att inte trilla ihop så blev jag medvetslös.

Jag vaknade upp igen utan att veta vad klockan var och hur lång tid det har gått men rummet var nu kolsvart och det enda jag hörde var de sista spraken från eldstaden och någon som försökte gå igenom vardagsrummet tyst. Jag kände igen fotstegen precis som om dom vore mina egna. Dörren gled sakta upp och trots jag hade ryggen mot dörren hörde jag hur han tassade in och stängde dörren efter sig. Han gled in i badrummet och stängde dörren efter sig och jag hörde att vattnet sattes igång. Stinget av övergivenhet kändes i kroppen igen och jag kröp ihop ytterligare under täcket och gjorde mig så liten som möjligt. Mina ögon sved efter allt gråtande och slutade göra ont när tårarna började fyllas upp i mina ögon igen. Jag slöt dom då badrumsdörren öppnades och jag kände att tårarna rann ner för mina kinder igen och min andhämtning blev skakig. Han visste att jag var vaken. Spänt väntade jag på att han skulle göra något men det enda jag kände var att sängen rörde sig lite när han kröp ner under täcket och jag kände att mitt hjärta återigen sjönk ner till bottnen. Jag klarade inte av den obehagliga känslan jag hade i magen och jag kände paniken komma krypandes. Istället för att ligga kvar reste jag mig snabbt upp och flög ut genom sovrummet och ut på verandan där jag satte mig på huk och andades så metodiskt som möjligt. Känslan som hamrade inom mig sade till mig att göra vad som helst bara jag slapp den oälskade känslan i det rummet. Den kyliga kvällsvinden var extremt kall och det skulle inte förvåna mig om det var under tio minus grader ute ikväll eller natt. Jag visste fortfarande inte vilken tid på dygnet det var men när jag lade mig ner på det fuktiga trägolvet och kollade upp mot den stjärnklara himmeln. Fukten trängde in i mina mjukisbyxor och t shirt jag hade på mig där jag låg och försökte andas normalt utan att känna trycket som låg över mitt bröst. Jag blundade för att fokusera på att ta mig själv samman och blev förvånad över att ett par starka armar drogs under mig och bar upp mig till en varm bar överkropp. Mina rödsprängda ögon flög upp för att kolla på den jag redan visste skulle vara där. Det förvånade mig att han hade lyckats smyga sig in på mig utan att göra ett ljud. Men hans beröring gjorde att jag började få svårt att andas igen och jag försökte andas metodiskt genom näsan och ut genom munnen. Jag kände ett mjukt underlag under mig när han lade ner mig i sängen igen och lade täcket över mig igen och gick runt sängen. Det enda jag kunde fokusera på just nu var att inte gripas av panik när han lade sig ner i sängen och utan att tänka mer på det kände jag att mina andetag blev skakiga ju mer jag ansträngde mig att inte gripas av panik. Jag vände ryggen mot honom i ett försök att låtsas som han inte var där. Men jag kände att han rörde på sig och jag ryckte till när jag kände att hans nakna kropp trycktes mot min rygg. Han lade en beskyddande arm runt mig och jag kände att mina tårar började rinna ner för mina kinder. Min kropp skakade till när jag försökte andas in och han började nynna på en melodi som jag kände igen men kunde inte sätta fingret på vilken låt men jag brydde mig inte. På något sätt verkade han vara den som lugnade ner mig. Mina trötta ögon slöts och jag gled ner i mörkret som jag ville stanna i för evigt.

+17 Kommentarer till nästa del! :)

När vi vaknade upp dagen efter så var det dags för en hel dag i backen. Vi klädde på oss och käkade frukost snabbt innan vi gick ner i byn för att hämta ut våran utrustning innan vi hoppade in i en sittlift. Det hela var otroligt skönt. Jag hade inte stått på skidor på ett bra tag och känslan av luften som kom mot ansiktet när jag körde ner för backen var helt otroligt. Backarna var inte speciellt befolkade eftersom det var måndag och de flesta jobbade antagligen fortfarande för att få in så pass mycket pengar som möjligt inför den dyraste högtiden av dom alla. Julen. Niall var riktigt duktig också men han kollade storögt på mig när jag väntade i backen på honom.
”You're really good.” konstaterade han smått andfådd och snörvlade lite.
”Thanks. So are you.” konstaterade jag och log upp mot honom. Han tog fram mobilen och riktade kameran mot mig och jag var oförberedd på ett foto. ”Hey!” utbrast jag och han flinade mot mig.
”Love you.” sa han bara kort och knappade lite på mobilen innan han stoppade ner den i innerfickan igen. ”Let's eat something on the restaurant under the lift.” han pekade bort mot en liten timmerstuga som låg i backen. Solen låg på och gjorde att det var svårt för ögonen att fokusera utan solglasögon.
”Okay. You lead the way.” sa jag och gjorde en gest att han skulle åka före.
”Why? You always running past me.”
”Yeah, because you're slower than usual. Don't mind letting go, babe.” konstaterade jag.
”Babe? That's a first. But I like it.” sa han och flinade mot mig innan han rundade mig och började ta sig ner för backen. Jag hängde enkelt på och vi fick snedda över till nästa pist för att komma till restaurangen. Niall hade redan börjat ta av sig skidorna när jag stannade bredvid honom och stänkte snö över hans pjäxor och skidor så att han fick börja ta undan snö från skidan för att hitta vart han skulle trampa för att få av sig den. Jag använde mig utav min vänster skida för att knäppa upp högra och tvärt om på nästa. Nialls ögon kollade på mig när jag kollade upp igen och han log. Han drog av sig sin mössa och kliade sig i pannan innan han rufsade till sitt hår. Jag tog hans hand och vi gick upp på den stora uteserveringen i solen. Vi beställde varsin hamburgare. Niall beställde in en öl till sig och jag tog en cola eftersom jag inte gillade ölsmaken. Jag drog av mig min mössa och solglasögon för att inte få en hemsk solbränna och slöt mina irriterade ögon.
”You're beautiful.” hörde jag Nialls röst och jag kunde inte låta bli att le. Jag kikade på honom med ett öga och log innan jag kisade med båda ögonen innan jag satte på solglasögonen igen. ”I wanted to talk to you about something.” började han sedan och jag kollade nyfiket på honom. Hans såg ytterst skyldig ut och jag försökte hålla mig så lugn som möjligt.
”What have you done?” frågade jag roat.
”Well, I did a phone call...” började han igen och jag höjde på ögonbrynen. ”... The management actually. And... Anyway, I've got a job for you if you'd like to have it.”
”I told you not to...” började jag tveksamt och tänkte tillbaka på vår första dejt när jag tydligt sa till honom att jag ville ta mig till toppen själv. Utan någon slags livlina.
”Just hear me out. You don't need to take it if you don't want to. But MTV needs a redcarpet host for the anual EMAs and it's in London this year.”
”A host?” frågade jag tveksamt och bet mig lite i läppen.
”You don't need to answer right now, love. Just think about it, the lads and I will be there, it's an opportunity to use your acting skills and it's pretty decent job.”
”Okay, I'll think about it.” jag nickade och log mot honom. Jag kände hans hand på mitt ben. Mina tankar flög iväg på mamma igen och jag visste att om det skulle vara en speciell tid att berätta det, så var det nu. Han kunde inte fly allt för långt eftersom han skulle i så fall strandsätta mig här i denna lilla byn. Men jag var ändå rädd för att när vi kommer tillbaka till verkligheten, så vill han inte ha med mig att göra. Kunde han vara så kortsynt?
”Here you go.” servitören avbröt mina tankar och gav oss våra glas och tallrikar. Jag smuttade lite på colan och började äta på min hamburgare. Jag lade inte märke till att min näsa rynkades när jag kollade på det stora ölglaset och Niall kollade roat på mig.
”How dare you crincle your nose like that to this...!?” hans pekade på glaset med den gulaktiga drycken.
”The taste is so bitter.” konstaterade jag och han skakade sorgset på huvudet.
”I don't know if I can be your boyfriend if you don't like pint.” jag himlade bara lätt med ögonen vilket han inte såg genom solglasögonen men han började bara skratta åt mitt uttryck och fortsatte äta sedan.
När vi käkat upp och betalat så spenderade vi ytterligare någon timme ute i det härliga vädret. När klockan började närma sig fem började vi ta oss hem för att göra oss i ordning för kvällens mys hemma då vi skulle laga mat tillsammans i det lilla mysiga köket. Vi fick turas om att duscha och medan Niall var i duschen tog jag på mig mina uggs och en filt runt axlarna och gick ut på den stora terrassen. Utsikten var helt otrolig. Man kunde se det mesta här ute, de små timmerhusen längre ner i byn, bergen som tornades upp runt om oss och den kalla luften som rensade mina lungor. Jag tänkte över hur det var nere på jorden just nu och log för mig själv åt mitt ordval. Pressen måste antagligen undra vart vi gömmer oss, eller så finns dom här uppe någonstans bara diskreta nog att vi inte märkt något idag. Jag tog upp ringen innanför mina kläder och kollade på den... Jag har lovat mig själv att berätta allt i natt... Allt som i ALLT! Inte utelämna en enda sak. Vad som egentligen hände på behandlingshemmet och hur hemsk jag känner mig som inte berättat. Ett par starka och varma armar drogs runt min midja och avbröt mina tankar. Jag stoppade tillbaka ringen innanför tröjan och lutade bak huvudet på Nialls axel medan han pussade den bara huden under mitt öra.
”What are you thinking about?” mumlade han och hans doft av parfym spreds i blåsten och jag andades in allt jag kunde.
”You.” sa jag och kände att det var delvis sant. ”Do you think the public know that we are here?”
”Maybe, but at least they will have a bit of a trouble to find us at least.” sa han och snurrade runt mig så jag kunde kolla på honom. Han lutade ner sitt huvud och våra läppar snuddade vid varandra när dörrklockan ringde men han ignorerade den och pressade sina mjuka och varma läppar mot mina. ”I'll take it. I will be right back, love.” sa han och pussade mig snabbt igen innan jag såg honom försvinna in i huset och jag vände mig ut mot den nu mörka byn som började tändas med små lampor i fönstren. Jag hörde mummel inifrån men kunde inte tyda rösterna eller orden så jag lät bli att tänka ner på vem det kunde vara. Man kunde tyda att dörren stängdes där inne och jag väntade mig att Niall skulle komma tillbaka ut men det gjorde han inte. Han skulle väll på toaletten eller något intalade jag mig själv och drog filten tätare om mig. Det gick ytterligare ett tag och Niall kom fortfarande inte tillbaka. Jag vände mig om för att se om han stod bakom mig men det var bara jag som var här ute. En suck kom ut från mina särade läppar innan jag började ta mig mot dörren för att gå in. Jag skannade vardagsrummet och fick syn på Niall nersjunken i soffan.
”What's that?” frågade jag när jag såg brevet i hans hand. När han kollade upp på mig hade han en bitter min som fick mig att stanna upp då jag försökte gå mot honom för att se vad det var han läste egentligen. ”What's going on?” Jag bet mig lite oroligt i läppen och slängde filten på fåtöljen utan att röra mig en centimeter.
”Is this true?” hans röst skakade och höll upp pappret och jag såg mammas handstil på pappret och jag förstod direkt vad som stod på det. Mitt blod frös till is, hon hade hunnit före mig... Han flög upp från soffan och stormade över till mig. ”Is. This. True?” röt han så att jag hoppade till lätt. Han stod så nära mig att jag kände hans andetag fläkta över mitt ansikte. Jag kunde inte kontrollera mitt ansiktsuttryck och jag kände att rädsla kom över mina ansiktsdrag. Han skakade besviket på huvudet och gick knuffade sig förbi mig men jag greppade tag om hans arm.
”It was.” svarade jag olyckligt i ett desperat behov av att få honom att förstå. ”Before Harry told me how you felt and I couldn't go through with it.”
”So all that we had was just fake? So you could get even!?” spottade han fram.
”No!” nästan skrek jag och han lirkade ur sig ur mitt grepp och slängde brevet på marken innan han började gå med snabba steg mot ytterdörren. Men jag sprang förbi honom och ställde mig mellan dörren och Niall. ”There are some parts. That's not in that letter. Some things I've wanted to tell you but couldn't, some things that not even she knows.” jag lät desperat för att få honom att lyssna. Jag tvekade innan jag fortsatte. ”I gave you a second chance once, now it's your turn to return that favour,” jag kollade in i de nu iskalla ögonen som kollade ner på mig. ”Please,” bad jag och jag kände tårarna välla upp i ögonen. Detta skulle bli svårt.

+17 Kommentarer till nästa!? ;D

Nu äntligen började det hända grejer här! Den stora hemligheten som Adriana har suttit på under hela fanficen kommer att komma upp i nästa! :3

Det hade börjat snöa när vi kom ut för att lasta bilen på morgonen. Hela London var täckt utav ett tunt lager med fruset vatten låg på marken och taken vilket gjorde att trots det var mörkt ute lös det upp staden lite. Jag hade bara på mig mina mysbyxor, uggs och en utav Nialls tjocktröjor på mig när jag hoppade in i den rätt så höga bilen. Niall satte sig i förarsätet efter han lagt sin gitarr i baksätet, och tryckte in destinationen på gpsen och satte igång NRJ radio och tryckte sedan tillbaka den digitala klockan. Kvart över sju. Bara av att se klockan började jag gäspa.
”You could go back to sleep, love.” sa han och drog en hand igenom sitt rufsiga hår. Jag drog av mig skorna och drog upp fötterna på sätet.
”I know, but I want to keep you company.” sa jag och log trött mot honom när han tog ögonen snabbt från vägen och log tillbaka innan hans ögon återgick ut genom rutan. Egentligen ville jag fråga honom en sak men jag lät det till senare och min telefon pep till. Jag tog upp den och såg att den va från mamma.

From: mamma
Last chance. Kom hem eller så berättar jag.

Jag kollade stint på smset innan jag raderade det snabbt för att glömma bort det så fort som möjligt.
”How was it from?” frågade Niall som blinkade ut på motorvägen och vi var på väg norrut.
”Eh... Just dad. Checking up on me.” ljög jag och lade ner mobilen mellan oss med skärmen neråt. Jag försökte sucka ut allt negativt jag fått i kroppen och kollade ut genom fönstret.
”Are you okay?”
”Yeah, I'm...” jag knep ihop ögonen för att komma på en snabb anledning till min plötsliga ändring på humöret. ”I was wondering what you are doing for christmas.” konstaterade jag tillsist.
”Is this about your mother? Because I've already told my mum that you are coming with me home to Ireland. I kind of thought that we were a package deal and all this with your mum...” jag log lite för mig själv. Han ser oss som ”ta en få två gratis”- deal så som schampoflaskorna i affären.
”I love you.” började jag och fnittrade till. ”But, I have this thing on christmas, that I am going to Sweden 22th and then I'm going back 24th .”
”I'll come with.” sa han automatiskt. ”If you want me to.” lade han till snabbt.
”I do.” sa jag och drog lite på läpparna. ”So... Is there something you want for christmas?”
”You.”
”Something you don't have.” sa jag och flinade.
”If I've got you I don't need anything else.”
”You are being very difficult right now, Horan.” han flinade och lät bli att svara.
”I've already got something nice for you, love. You could buy me a pack of socks and I wouldn't mind.” jag bet mig lite i läppen då jag tänkte efter och någonstans under mina tankar somnade jag utan att tänka på det.

Jag vaknade upp utav att Niall hoppade in i bilen igen. Det hade ljusnat och snön lös upp den lilla macken trots de gråa molnen ovanför. Jag hade ett täcke över mig nu som Niall måste ha lagt över mig.
”Good, you are awake.” sa han och log. Han satte kassen med något som jag antog var färdkost nere vid mina fötter och lutade sig sedan över till mig och lade en hand under min haka och förde mitt huvud mot hans. Våra läppar möttes och han släppte en suck som fönades över mitt ansikte. Niall drog sig sedan tillbaka till och log mot mig. ”I need my dj because the radio doesn't work out here.” han vred om nyckeln som redan satt i och bilen vaknade till liv. Jag tog hans iphone och satte i den i radion och gick in på en spellista och tryckte på shuffle. Ed Sheeran började sjunga och jag tog sedan upp påsen med två cola burkar, en vattenflaska, två baguetter och resten var godis. Jag insåg inte hur hungrig jag var förrän jag såg baguetterna och jag tog upp båda och antog att Niall säkert var lika hungrig som vad jag var. Jag drog av plasten och erbjöd honom den. Han tog genast emot den och började käka medan han körde med en hand. Jag öppnade upp den andra och började äta själv men stannade efter halva, då jag var mätt och erbjöd Niall sista halvan eftersom han käkat upp sin för ett tag sedan. Jag kunde inte låta bli att skratta när han inte ens blinkade utan tog emot den och började äta upp resten.
”When are we there?” frågade jag efter ett tag.
”In about five or six hours.” konstaterade han mellan tuggorna och jag nickade långsamt. Jag kollade ner på min mobil och tog upp den. Tre nya sms från mamma och ett från pappa som frågade om Niall skulle med. Jag svarade på pappas och raderade mammas i hopp om att Niall inte hade kollat då jag sovit.
Den sista timmen i bilen satt vi båda och sjöng högt och ljudligt till en gammal klassiker medan vi började köra upp på ett berg och träden började glesna och man kunde se den klara kvällshimmeln ovanför oss.
”Wow.” var allt jag fick fram när jag såg pisterna och sittliftarna som radades upp på berget. Stället var inte speciellt stort men tillräckligt för att hålla oss sysselsatta resten utav veckan. Han körde igenom den lilla upplysta byn och upp ytterligare till en liten öde stuga mellan träden som låg precis bred vid en bred backe. ”How did you find this place?” frågade jag förbluffat när han stannade bilen på den branta uppfarten och kontrollerade två gånger så handbromsen var dragen.
”Harry use to come here and ski with some of his friends.” jag nickade långsamt och öppnade dörren för att hoppa ut.
Vi behövde bara gå en gång med packningen för att få upp den på verandan. Niall fibbla lite med nycklarna innan han låste upp och tände. Jag gick in i den lilla mysiga hallen som ledde in i huset och mina fötter fortsatte nyfiket in i huset. Jag sträckte mig efter lampknappen och en mysig belysning lös snart upp de härliga träpanelerna, bjälkarna i taket och trägolv. Framför mig var det stora glaspartier från tak till golv som man antagligen kunde dra bort för att komma ut till den stora balkongen som hade en helt otrolig utsikt över den lilla byn nedanför. Till höger fanns en liten soffgrupp framför en öppenbrasa som jag verkligen såg fram emot att tända en eld i. Jag gick vidare och kom fram till ett kök som var väldigt modernt och fint men hade fortfarande en gammal känsla över det hela. Min vandring fortsatte ut från köket och in i nästa rum där det fanns en platt-teve på väggen och ett par bokhyllor med spel och dvder i. Soffan stod mot väggen och soffbordet var en stock som hade blivit kluven på mitten för en plan yta. Jag fortsatte till rummet som var längst bort och öppnade upp dörren till ett stort sovrum. Det var en stor dubbelsäng i mitten av rummet med gavlar gjord utav mörk ek som stod framför ytterligare en öppenspis. Fönstret som vätte ut mot den glesa skogen gjorde att det kändes som att naturen var inomhus och det fanns ytterligare en dörr in till ett badrum med dusch och toalett. Jag såg de stora skjutdörrarna som antagligen gömde en hyfsat stor garderob.
Jag hoppade till när jag kände två armar dras runt om min midja.
”You like it?” mumlade han mot mitt öra och jag log.
”It's amazing.” konstaterade jag och vred mig om i hans grepp så jag kunde se honom. Jag lade mina armar över hans axlar och kollade på honom. Han log också och kollade drömmande ner på mig.
”Everything is inside, go and take a shower and I will fix the fire so it get a bit warmer in here.” sa han och försökte släppa taget om mig men jag höll fast honom och ställde mig på tå för att nå hans läppar och slöt upp dom med mina. Jag tog mig in i badrummet och såg att det fanns rena handdukar som jag kunde använda och tog fram mina förnödenheter ur väskan innan jag stängde dörren och satte igång vattnet. Det varma vattnet fick mig att uppenbara hur kall jag egentligen var trots att jag hade suttit under täcket halva vägen hit. Det kändes som terapi för kroppen när jag schamponerade håret noggrant och täckte kroppen av tvål.
Jag drog en handduk om kroppen och torkade håret så gott jag kunde innan jag satte det i en fläta för att få bort den blöta känslan. När jag kom ut från badrummet låg min väska uppe på sängen och Niall hade lagt fram en utav sina t shirts åt mig. Jag drog på mig nya underkläder, t shirten och ett par pyjamas byxor innan jag gick ut ur rummet för att hitta Niall. Jag följde gitarr ljudet som kom från vardagsrummet och jag hittade honom på golvet framför brasan med gitarren i knäet. Mina bara fötter tog sig fram över det kalla trägolvet och jag satte mig ner bredvid honom och han slutade spela.
”Don't stop.” sa jag besviket och han log snett på mig. ”What were you playing?” fortsatte jag nyfiket och kände värmen från elden slå emot mig när lågorna flammade upp lite extra. Jag såg att han tvekade lite innan han öppnade munnen.
”It's one of my favourites.” förklarade han och blev lite generad. Något som sade mig att den hade en mening. ”I am thinking of you when I play it nowadays.” erkände han och hans kinder hettade ytterligare.
”Can I hear it?” frågade jag försiktigt och försökte fånga upp hans blick och jag log lite. Som en bekräftelse greppade han gitarren och sträckte på sig lite innan hans fingrar började röra sig över gitarren.

”Am I asleep, am I awake, or somewhere in between?
I can’t believe that you are here and lying next to me
Or did I dream that we were perfectly entwined?
Like branches on a tree, or twigs caught on a vine?

Like all those days and weeks and months I tried to steal a kiss
And all those sleepless nights and daydreams where I pictured this,
I’m just the underdog who finally got the girl
And I am not ashamed to tell it to the world

Truly, madly, deeply, I am
Foolishly, completely falling
And somehow you kicked all my walls in
So baby, say you’ll always keep me
Truly, madly, crazy, deeply in love with you
In love with you”

I början vågade han knappt kolla på mig och jag kunde inte låta bli att börja le när han kollade upp på mig efter några rader och släppte inte mina ögon. Något som gjorde mig generad och jag började le bredare.

”Should I put coffee and granola on a tray in bed
And wake you up with all the words that I still haven’t said?
And tender touches, just to show you how I feel
Or should I act so cool like it was no big deal?

Wish I could freeze this moment in a frame and stay like this
I’ll put this day back on replay and keep reliving it
‘Cause here’s the tragic truth if you don’t feel the same
My heart would fall apart if someone said your name

And truly, madly, deeply, I am
Foolishly, completely falling
And somehow you kicked all my walls in
So baby, say you’ll always keep me
Truly, madly, crazy, deeply in love with you”

Jag kollade kände att mina kinder hettade mer än vanligt och jag såg säkert helt rosa ut i ansiktet. Hans lena stämma fyllde tystnaden och jag kände mig lyckligt lottad som hade honom. I alla fall just nu. Mina tankar försvann bort till mamma och hennes hot men jag skakade mentalt bort tankarna och fortsatte kolla på Niall då han sjöng och spelade. Jag skulle njuta utav alla timmar med honom innan han skulle springa... Långt ifrån mig för att skulle tycka att jag är sjuk i huvudet. Jag ville komma ihåg denna stunden för evigt. Hans sjöng för mig. Jag... jag förtjänade inte honom men ändå satt jag här och kände mig som den mest lyckligt lottade tjejen i hela världen. För det var jag... Världens lyckligaste tjej.

”I hope I’m not a casualty,
I hope you won’t get up and leave
May not mean that much to you
But to me it’s everything, everything

Truly, madly, deeply, I am
Foolishly, completely falling
And somehow you kicked all my walls in
So baby, say you’ll always keep me
Truly, madly, crazy deeply in love, with you,
In love with you
In love with you
With you”

+17 Kommentarer till nästa del! :)

Tack så jätte mycket till dig som gav mig tipset till truly madly deeply. Hoppas ni alla kommer gilla den och skicka in flera sådana tips om ni vill ha med något i ffn ;)

”Okay, so let's go through it all again...”
”English page two two one, swedish page three two zero, math page one four five to one five zero.” rabblade jag upp utan att tänka då jag stängde min sista väska som låg på Nialls sida utav våran säng. Frey hade varit snäll nog att komma över direkt och vi skulle åka iväg i morgon. Niall skulle sitta bakom ratten och vi skulle göra någon slags road trip av det hela. Frey hade försökt berätta så detaljerat han kunde vad vi skulle gå igenom denna veckan och såg nästan orolig ut för att jag tappat fokus i New York. ”I got it. Don't worry about me. I just need time to think, that's all.” konstaterade jag och vände mig mot honom. Han log besvärat innan han nickade. ”Have you heard anything from my mum?”
”No. I have not. She's been MIA since our last conversation about your lack of interest in your education. Though I think she might be wrong despite that I'm actually here right now, trying to tell you the pages you have to read on your... Honeymoon?” det sista ordet lät tveksamt och jag suckade tungt och sträckte upp min hand.
”See, no ring, no honeymoon. Why is everybody in this freaking world think we got engaged!?” indirekt... dom hade rätt men det är inte officiellt om man inte har ringen på rätt plats. Jag blev väldigt medveten utav ringen som hängde i kedjan runt min hals. ”Okay, the pictures are miss leading, I admit.” erkände jag och drog ner väskan på golvet och hasade den ut i vardagsrummet. Frey kollade på mig med höjda ögonbryn och nickade.
”Well, yeah. The lad was down on his knees!”
”Oh, god. I need to tell you because you are like my... brother slash... dad?” jag drog ihop ögonbrynen i ett förvirrat uttryck och drog honom in i sovrummet igen och stängde dörren. ”This requires our super top secret hand shake.” han höjde ögonbrynen och samlade sig snabbt och nickade allvarligt. Vi hade inte gjort den på så länge och det var enda sättet jag kände lita på honom eftersom mamma var i farten.
”Okay, spill!” väste han uppspelt sedan och jag suckade och drog lite i silverkedjan och upp kom ringen. Hans grå blå ögon spärrades upp när han fick se ringen. ”You are engaged!” väste han.
”No, I'm most sertainly not!” morrade jag tillbaka. ”I'm just... keeping it safe.”
”Keeping it safe!? Is that what he told you!?” utbrast han nu och kunde inte vara speciellt tyst längre.
”Well, yeah. I'm eighteen years old, Frey. I can't get engaged at this age. And it's not an official engagement if you don't wear the ring propertly.”
”Who told you that?!” utbrast han och gjorde en förvirrad blick precis som han idiotförklarade mig mentalt. Jag andades in mellan tänderna och kände mig dum för det jag skulle säga här näst.
”Google...”
”Adriana! Google? Really, google!?”
”Okay, okay, calm down. The most important thing is that... one, we are not engaged, two, we are not engaged and three, Mr. Samuel Frey, We. Are. Not. Engaged. Got it?” han nickade långsamt och försökte ta in det jag sagt. ”So when all this is cleared up. I'll do the homework and mail it to you as fast as possible and if I have any questions I will call you. That's our deal.” klargjorde jag och han tog sig samma och nickade. ”Now if you excuse me I've got a laptop that is waiting for attention and a boyfriend who is behind that door eavesdropping.” sa jag och pekade på dörren ut till vardagsrummet. Jag hade hört hans klumpiga fotsteg för fem minuter sedan och han var inte den som var duktig på att smyga. Långsamt tog jag mig till dörren och drog upp den och Niall försökte leka lugn och lutade sig misstänksamt mot väggen. ”Hello, Niall...” sa jag och kollade misstänksamt på honom.

Frey lämnade oss några minuter senare och det var antingen för att han kände sig färdig med sina ärenden här eller för att Niall hade började dansa rundor medan han packade till I'm sexy and I know it. När jag sagt hejdå till Frey kom jag tillbaka och fick se honom luft jucka. Jag höjde ett ögonbryn och började ifrågasätta min status med den lustiga killen som stod i bara joggingbyxor och försökte härma stegen de gjorde i musikvideon. Han lade först märke till mig när jag började röra på mig och han stelnade till i sin rörelse och hans blå ögon fastnade vid mig. Jag suckade bara och kunde inte låta bli att le när jag gick fram och slängde mig i soffan och tog en kudde och kramade om.
”How come, you're one of the most coveted men in the entire world and can't move your hips right?” frågade jag och kollade upp mot honom med en grimas.
”One of the mist coveted, huh?” han slutade dansa och sänkte ljudet. Jag nickade och kollade på honom. Hans andhämtning var ojämn och hans bara bröst höjdes och sänktes ytligt för att återhämta sig. ”I could always stop...”
”I didn't say I didn't like it.” avbröt jag honom och log trött. Han log snett mot mig och strosade långsamt över till soffan så att hans kropp tornades upp över mig.
”You like it?” frågade han lite roat.
”You're not afraid to make a fool out of yourself. You're just you.”
”Yes, I am.” han drog bort kudden ur mitt grepp och placerade ett knä på andra sidan mig och stöttade sedan sin tyngd på sina armbågar på varsin sida utav mitt huvud. Han gav mig en liten puss på näsan och jag rynkade den. ”About that. Now I will sound like a pervert boyfriend.”
”Oho.” mumlade jag ironiskt och visste att detta skulle komma så småningom.
”Yeah, ehum... When are we going to the... next base?”
”Hmm... next base? And what exactly does that mean?” frågade jag lurigt och jag såg att han blev generad över att förklara för mig trots att det var han som praktiskt taget låg över mig just nu.
”You know...” han sa inte mer utan lutade sig ner mot mig och istället för att möta mina läppar med sina lämnade fuktiga spår ner för min käke och utmed mitt nyckelben. Han vandrade upp till mina läppar och min andning blev ojämn när hans tunga kom in i min mun och började leka med min. Jag kände hans lediga hand vandra neråt och över mitt lår och jag blev så pass förvånad var hans hand hamnade så jag skrek till och han stannade upp. ”You don't...” mumlade han smått sårat och jag försökte komma på något smart att säga.
”It's not that I don't want to, Niall.” suckade jag och höll hans huvud i mina händer. Jag lutade upp hans huvud lite så jag kunde se honom i ögonen. Jag drog min tumme lätt över hans underläpp och jag bet mig lite själv i läppen. ”I want to. But, not in your sofa and besides, we got a whole week to our selfes in a cabin. We have plenty of time doing...” min mening tonades ut utan att bli avslutad. Han log lite snett och lutade sig sedan ner mot mig igen och lät sina läppar vila mot mina. ”I want to make you feel good.” mumlade han mot mina läppar och jag log.
”You already do.” viskade jag.
”You know what I mean.” viskade han tillbaka och min hand gick över hans bröst och bara mage. Jag drog mina naglar lite lätt över hans rygg och gick sedan tillbaka i positionen bakom hans nacke.
”Geeh, you've got cold hands.” sa han och jag såg att gåshud började skapas över hans kropp. ”Come here.” han lutade så lite tyngd han kunde på mig och tog mina händer i sina och pussade dom.
”You're going to kiss them warm?” frågade jag och höjde ett ögonbryn.
”I'm hot and I know it.” sa han allvarligt och höjde ena ögonbrynet och gav mig världens stekar blick. Jag kunde inte låta bli att börja fnittra och lät honom fortsätta. ”Are you excited for tomorrow?”
”Yes, I'm interested about how good you are on skis.” konstaterade jag och log mot honom. Han flinade bara som svar. ”And are you any good at starting a campfire? What if we freeze to death because we can't start a fire!?” fortsatte jag och spärrade upp ögonen.
”You don't trust me?” han såg nästan sårad ut.
”I do, but how much do you remember of the Ireland winters, popstar?” jag kunde inte låta bli att retas lite med honom men mitt skämt totalt 'backfired' och han flög upp från mig med en sårad blick.
”Of course I know how to take care of you, Adriana. I'm not that shallow am I!? I can start a fire and I know how hard the winders could be because I'm at home all the time, thank you very much!” Jag satte mig bara upp och gapade åt hans raseriutbrott. Hans ansikte var smått rött utav irritation och jag reste mig långsamt upp.
”Hey, it was just a stupid joke. Alright, I know you can take care of us both. I'm alway this jumpy girl who doesn't know what's right or wrong and...” jag pausade och tog ett vaksamt steg närmare honom och var orolig för att han skulle försvinna. ”... and I'm glad that I have you. I'm sorry if I-I pressed a bad spot but...” han rörde sig inte och såg rätt känslokall ut ”... It wasn't my intention.” jag bara suckade när jag insåg att jag inte skulle få något ur honom och började gå mot sovrummet för att göra mig redo för sängen. Men blev stoppad av att han tog tag i min handled och drog mig in i en kram.
”Sorry for losing control like that. I guess it was...” började han.
”Shh. No need, it was my fault not yours.” avbröt jag honom och tryckte mig emot honom och andades in hans doft innan jag släppte honom och tog hans hand istället. ”Time for bed.”

+17 Kommentarer till nästa? :)

Förlåt för att jag inte ladda upp något igår. Men fick en allergisk chock och fick inte chansen att ladda upp igår. Måste också säga att ni är riktigt dåliga på att kommentera! ;) Så börja kommentera mer... det gör min dag :3

Jag vaknade upp utav att planet hoppade till. Niall låg inte kvar under mig utan hade lagt ett täcke över mig och en kudde. Jag satte mig upp och kollade nyvaket mig omkring men Niall fanns inte någonstans. Mina ben kändes stela när jag ställde mig upp för att sträcka på mig och fick syn på Nialls laptop som hade locket uppe på bordet. Min nyfikenhet tog över och kollade en sista gång runt omkring och satte mig framför datorn med knäna mot bröstet. Jag rörde musplattan och hans twitter och någon skvallersida var igång. Utan att riktigt bry mig kollade jag bara trenderna på twitter och när jag såg att det inte var något intressant tryckte jag upp skvallersidan istället. En bild på mig och Niall på väg ut från hotellet innan idag. Jag såg inte speciellt glad ut och Niall såg ytterst irriterad ut med mobilen mot örat. De hade zoomat in på mitt ringfinger till en liten cirkel.

Proposal gone wrong

Last night One Directions own, Niall Horan proposed to his leading lady. According to the sources they looked very much inlove last night. But this morning when everybody thought we would meet the new love couple they looked very tense. Can it be that the actress, Adriana Lloyd, 18, said no? Earlier this fall Adriana was a part of One Directions new musicvideo and the rumours goes around that it was love at first sight.
”He was really startled when he saw her the first time and it was a lot of sparks...”

Jag fick inte läsa klart för jag kände hans närvaro bakom mig.
”Look at us.” kommenterade han.
”We look... very happy.” konstaterade jag ironiskt.
”I'm sorry about everything.”
”Sorry about what? That they are writing about us? Or that we are looking really miserable?” jag kollade på bilden och väntade på ett svar.
”I'm sorry that you have to be under this kind of preassure.” Jag vände mig upp mot honom.
”I guess I just have to get used to it. Dani made it, Eleanour and Perrie... I can too.” mina ögon föll ner till golvet och jag bet mig lite i läppen.
”Okay, then don't bother about that stuff.”
”Neither should you.” sa jag och ställde mig upp så han kunde sätta sig ner där jag satt.
”I don't, love.” jag kollade på honom då han rufsade till håret och kollade upp mot mig med sina blåa barnliknande ögon. ”Come here. I want to show you something.” han klappade på sitt knä och jag satte mig tveksamt i hans knä och lutade mitt huvud mot hans axel. Han klickade ner skvallersidan och tryckte upp hans twitter istället. Han tryckte in på sin profil och tryckte upp sin senaste tweet som bestod utav en bild.

NiallOfficial: I love all your little things. @ItsAdrianaLloyd94

På bilden var det Niall som log ner på en helt slutkörd tjej som var helt osminkad. Hennes ljusa hy såg nästan vit ut och hennes mörka uppsatta hår var vågigt och låg över hennes ena axlen. Hon höll hårt om Nialls t shirt i en lätt knytnäve och hennes läppar var smått särade.
”Did you take a photo of me when I was asleep? An post it online?” sa jag och kollade irriterat på honom.
”Yes, I did. And you look amazing, and cute, sweet.” jag suckade bara trött och kollade på bilden och han gav mig en snabb puss på kinden. ”Love you.” sa han och pussade mig en gång till innan han återgick till datorn och började retweeta fans uppdateringar. ”Okay, so you have to see some of these comments.” konstaterade han och drog upp några. ”Do you know how's the most humble fans of all times? And you have to know this one because it's true.”
”I don't know, Niall. Enlighten me with you knowledge.” sa jag ironiskt.
”Swedish fans.”
”Isn't it against some kind of law to choose fans like that?” frågade jag och höjde ögonbrynen.
”But it's statistically true. I mean, look at this one. She's from sweden. 'She's so cute you are perfect for each other. #Adriall'”
”Adriall?”
”That's some sort of mash up with our names. Okay, well look at this one then. Also from Sweden. '@NiallOfficial When are you guys coming to Sweden? Adriana: Älskar dig tjejen, kan inte fatta att Niall dejtar en Svensk tjej. :* #Adriall'” jag brast i skratt när Niall försökte uttala de olika svenska orden men jag började förstå hans synpunkt på det hela.
”Well, but some of the fans outside of Sweden are pretty decent too, see.” sa jag och pekade på en längre ner. ”'@NiallOfficial love you guys. Gossip news sucks. #Adriall.'”
”Okay, yeah, there are some decent people out in the world.” konstaterade han och stängde ner sin dator.
”We're about to land in thirty minutes, so fasten your seatbelts and get ready for landing. It's four thirty pm in London.” hördes det genom högtalarna och jag gav Niall en puss och satte mig stelt i stolen mitt emot.
”Are you okay?” Niall kollade tveksamt mot mig där jag nu satt stelt och höll hårt i stolsarmarna.
”Eh... Yes. I'm just having a little bit of a problem with... the... the...” stammade jag fram.
”The landing?” avslutade han min mening och jag nickade snabbt och jag gav honom en irriterad blick när han log snett mot mig. ”Here.” sa han och tog ner det uppfällda bordet och sträckte ut sin hand. Jag släppte tveksamt armstödet och tog hans hand. ”It will be just fine, sweetheart.”
”You don't know that.” sa jag överdrivet hårt och han skrattade till.
”Yes I do, because angels can fly...” han avbröt sig när han såg att jag grimaserade. ”Too cheesy?”
”A little bit.” sa jag och skrattade till. Utan att jag hade vetat om det hade han fått mig att slappna av. ”How do you do it? I'm like jumpy all the time and you're alway that calm dude.”
”Did you just call me dude?” sa han roat och rynkade pannan. Jag kunde inte låta bli att börja skratta åt hans min och min dåliga förklaring. ”Did you hear that?” sa han helt plötsligt och jag kände att hela jag spände till.
”What?”
”I'm sure it's nothing. I'll go and check with the pilot.” han knäppte upp sitt bälte och försvann men kom snart tillbaka igen och satte sig ner och kollade på mig. ”So... Yep, we are going to crash land.”
”What!?” skrek jag. Han brast i skratt och jag insåg att han drev med mig. Jag gömde mitt ansikte i mina händer och försökte låta bli att gå på en impuls och slå till honom. När jag drog bort händerna från ansiktet började hoppa på platsen där jag satt. ”You're soooo meean.” gnällde jag surt fram.
”I'm sorry, love. I just couldn't resist.” jag korsade mina armar över min bröstkorg och kollade surt ut genom fönstret. ”Ria... Adriana Lloyd, I love you and I'm sorry.” sa han med en smörig röst och jag suckade trött när jag motvilligt vände min blick mot honom.
”Love you too.” muttrade jag och han log. Just då kände jag att planets hjul träffade marken och jag andades ut.
”See, that wasn't so bad.” kommenterade Niall och gav mig en luft puss.
”Remind me to kill you in your sleep, will you?” muttrade jag och han skrattade.
”I will, after I give you the biggest apologize hug and kiss that's ever been made.” jag suckade bara och gav upp. Det gick inte att vara sur på honom och jag skrattade bara till åt det hela. Planet hade stannat och jag knäppte upp bältet och tog på mig mina skor medan Niall väntade tålmodigt. Han höll fram mina solglasögon till mig och jag tog dom förvirrat. ”You should wear these. It will be chaos inside the airport.”
”Can't we just drive out from the airport like we did in New York.”
”It doesn't work like that here, love.” sa han. Jag tog på mig mina solglasögon och suckade trött medan vi gick ut från planet och blev eskorterade från regndropparna in på flygplatsen. När vi kom innanför dörrarna började kaoset och jag tappade fattningen av Nialls hand och jag trevade i blindo efter handen jag så gärna ville hålla i. Men till min lättnad kände jag en beskyddande arm runt min midja och drog mig intill sig och vi kom ut genom entrén och hoppade in i en bil som jag kände igen, Liams.
”What are you doing here?” utbrast jag när jag kom in i bilen och tog av mig solglasögonen.
”I'm your ride home, for obvious reasons.”
”Are you sure you should drive at all?” frågade jag tveksamt och tänkte tillbaka på förra gången han körde mig.
”And what is that supposed to mean!?”
”You're not the best driver, that's all.”
”Oh, come on. Give me a break. Tighten your leech on your fiancee, Niall.” suckade han och blinkade ut när bagageluckan var stängd utav säkerhetsvakten.
”We are not, engaged, dude.” sa Niall och började knappa på sin telefon. ”Didn't my upset message clear that one up for you?” jag lutade mig fram sträckte ut ringfingret.
”See.”
”Geeh, you guys are feisty. And get that finger out of my face, Ria.” jag rufsade till det lilla han kallar hår innan jag lutade mig tillbaka igen.
”I've missed you, leeeeyyyyuuuummmm.”

+18 Kommentarer till nästa del! :)

”Good morning, sunshine.” hörde jag en röst vid mitt öra och jag gnuggade mig trött i ögonen och kollade åt det hållet rösten kom ifrån. Niall stötta sig på ena armbågen och kollade ner på mig. Jag stönade bara till och hoppade in till honom och lade min arm över hans bara midja. Han började skratta lågt och lade sig ner så jag kunde lägga huvudet på hans bröst och han strök igenom mitt kråkbo till hår. Jag höll på att somna igen tills jag kom ihåg gårdagen och tänkte på ringen som fortfarande hände runt min hals.
”When do we have to check out?” mumlade jag med stängda ögon för att låsa ute den smått paniken över att han kanske ville ha tillbaka ringen.
”When ever you are ready, love.” mumlade han tillbaka och jag suckade.
”Could we have a day out here and go back tonight instead?” föreslog jag.
”Sounds perfect.” han pussade mig på huvudet och jag kröp ihop bredvid honom och kände hans varma hud mot min. Jag hörde något börja vibrera på hans nattduksbord och jag kikade upp. Niall rörde sig inte så jag puttade till honom och han stönade trött till men rörde sig inte.
”ey, the phone.” muttrade jag surt och han trevade efter telefonen och tog den sedan mot örat och grymtade till som svar.
”What?” han lät sömnig och dryg. ”Okay, hang on.” Han tryckte på en knapp på telefonen och jag kände hans kropp stelna till under mig så jag kollade upp på honom. ”I need to start the TV, love.” jag visste att fjärren låg på mitt nattduksbord så jag rullade över och tog den och gav den till honom. Han hade satt sig upp nu med ryggen lutandes mot sänggaveln. Jag lade mig ner på kudden igen och försökte låta bli att tänka på vad klockan kan vara. Teven gick igång efter ett tag och jag hörde att Entertainment News var igång men jag brydde mig inte mer om det. ”Uhu... Yes, I can see that...” fortsatte Niall med en orolig röst. Men det var inte förrän teven sagt mitt namn jag vaknade till liv och satte mig rakt upp så mitt hår hamnade framför mina ögon. Jag drog snabbt bort håret och stirrade på teven.
”...Apparently they rented a penthouse for the evening to have a romantic dinner and afterwards Niall proposed to Adriana. Did she say yes? Well, the love couple is still in New York and haven't made an apperance yet so we just have to wait and see. If you want more exclusive photos the get on enews dot com.” Jag hade inte lagt märke till att Nialls telefonsamtal var över för allt jag stirrade på var teven som visade bilder på när Niall knäböjde framför mig. Jag bet mig oroligt i kinden och väntade på Nialls reaktion.
”So about that New York day out isn't going to happen, love. We need to get back to London as fast as possible. They have some safety issues down in the loby. People are trying to check in as guests and go around in the hotel to find us.” jag nickade bara tyst för mig själv och slängde sedan en blick ner på mitt halsband som försvann ner i tröjan på grund utav den långa kedjan. Jag drog i kedjan lite och drog upp ringen så jag höll i den. Det var den vackraste ring jag någonsin sett och jag förstår varför Niall hade fastnat för det från första början.
”Do you regret giving it to me?” mumlade jag tyst och kollade ner på det nya problemet vi fått bara genom att Niall hade varit romantisk. Jag kände att han rörde sig bakom mig och satte sig bredvid mig. Jag kände hans blick på mig och jag kollade upp mot honom.
”Don't even think about it.” konstaterade han. ”I'm glad that you have it around your neck. It's almost that I've marked that you're mine now.” Han lade sitt huvud på min axel och jag kände hans näsa mot min hals när han drog bort mitt hår och hans läppar placerade en puss på min hals. Han tog ringen ifrån mig och granskade den själv. ”It was Scott Smith...” konstaterade han och det hade jag redan listat ut vem som fotat oss. Det fanns ingen annan i det rummet förutom han.
”Disrespectful.” var det enda jag fick fram och han släppte ner ringen innan för min t shirt och lade sina armar runt min midja och jag vände på huvudet och hans läppar mötte upp med mina. Han morrade lekfullt till mot mina läppar och jag kunde inte låta bli och börja fnittra. ”Let's get out of here.” mumlade jag och han pussade mig på kinden innan han släppte mig och jag hoppade ner från sängen. Jag hoppade i ett par jeans som jag inte lade så mycket tanke på, inte förrän jag hörde Niall skratta.
”Cute jeans. Where did you get those?” jag kollade oförstående upp på honom som nu hade en t shirt på sig och min blick gick ner till jeansen som jag precis tagit på mig. De var alldeles förstora för mig och pösiga och jag insåg att det inte var mina. Men Nialls händer tog tag i mina innan jag fick chansen att dra av mig dom igen. ”Keep them. You look sexy in those.” jag vände mig mot spegeln och såg att jag skulle bli tvungen att hitta ett skärp. Jag började gräva i min väska och hittade ett svart och silvrigt flätat skärp som jag trädde runt min midja och slängde sedan på ett linne, och tog mig sedan in i badrummet för att borsta tänderna och sätta upp håret i en hög tofs. Jag struntade i att sminka mig och kom ut i rummet för att börja packa medan Niall var i telefonen. Han lät väldigt bitter och sammanbiten.
En halvtimme senare knackade det på dörren och två säkerhetsvakter stod och väntade på oss. Jag tog på mig mina solglasögon och Converse. Den ena säkerhetsvakten tog hand om våra väskor och den andra ledde oss ner och ut i lobbyn. Normalt sätt skulle fotograferna vara utanför dörren men så fort hissdörrarna öppnades tog jag chockat tag i Nialls enda lediga hand. Han var fortfarande i ett hetsigt samtal och drog mig efter sig ut genom dörrarna och säkerhetsvakterna gjorde en liten gång till oss fram till ett stort svart fordon. Jag hoppade in före honom och han hoppade in i bilen och stängde dörren efter sig.
”Okay, but well, fix it now. I don't want to worry about this. And don't you dare leak anything else that can hurt Adriana. I will personally sue the hotell if...” jag hade aldrig sett honom så här sur innan. Jag satte på mig säkerhetsbältet och flätade samma våra fingrar igen men han drog sig undan och med en suck vände jag mig mot fönstret och kollade ut medan säkerhetsvakterna försökte föra bort vilseledda fans som försökte slänga sig över bilen. ”Yes, keep on working and don't bother me with it right now. I understand...” äntligen kunde bilen börja rulla och den körde ut i den stockade trafiken. Jag såg bilar köra förbi utanför och jag drömde mig bort för ett tag och tänkte på vad jag skulle göra när jag kom tillbaka. Kontraktet var så gott som bortglömt här i New York och jag skulle komma på något nytt i London. Jag hade helt glömt bort Nialls samtal till jag ryckte till av att en hand placerades på mitt lår. ”I'm sorry, I got carried away.” hörde jag den irländska dialekten som jag kände till så väl och skingrade mina tankar.
”Well... Back to the reality.” konstaterade jag med en suck utan att titta på honom.
”Not quite.” sa han snabbt och jag vände mig mot honom. ”The lads and I are free til after New Years now. So... I thought, or the management thought we colde have a getaway to the cabin I was talking to you about.”
”But... Are you sure that's okay, shouldn't you do a public statement or something?”
”I'm Niall Horan from One Direction not the queen, love.” sa han och flinade mot mig. ”And besides, I've already made my statement to the management so they are taking care of it.”
”So... Just you and me for a whole week?” frågade jag tveksamt och han log.
”Yep. If you want to, of course.”
”Yeah, sure. It's just that, I've got school.” upplyste jag honom.
”Can't you just take Mr. Frey with you?” frågade han och jag skattade till.
”Then there will be three of us on our romatic getaway. But I like your thought though. No, but I can scedual a meeting with Frey when we are getting back so he can go through everything and I can take all my classes in the cabin... By myself... If you're not good with equations and english adverbs?”
”Keep me out of that kind of stuff, love. But I can always try.” jag skakade bara roat på huvudet och flätade samman mina fingrar med hans som låg på mitt lår. Jag kollade ut genom fönstret och fick precis en liten glimt av JFK skylten innan bilen körde in på den privata delen. Min blick gick över till Niall med en frågande blick och han gav mig bara ett likgiltigt leende. ”Private.” sa han och suckade innan han knäppte upp bältet och hoppade ut när bilen stannat. Jag gjorde likadant och mötte upp honom framför bilen där han skakade hand med piloten som stod utanför. Jag försökte le så gott jag kunde och var glad över att jag hade mina solglasögon på mig. Han bad oss hoppa in i planet medan han gjorde sig redo för avfärd och våra väskor lastades på under tiden. In redningen av planet var helt fantastiskt och jag ville inte lägga mig i hur mycket detta skulle kosta att hyra så jag lät bli för mitt egna hjärtas skull. Stolarna var klädda i beigt skinn och mattan var mörkröd. Jag satte mig ner på ett säte utan att säga någonting men jag kände Nialls ögon på mig. När jag nog sett allt kollade jag in i hans blå ögon och visste inte riktigt vad jag skulle säga men jag tror han förstod min reaktion. Han höjde på ögonbryn och väntade på att jag skulle komma med kommentaren om att detta var löjligt men jag drog igen en osynlig dragkedja över mina läppar och slängde bort nyckeln och han skrattade bara lågt över min liknelse och satte sig framför mig. Jag tog av mig mina solglasögon och skor och satte mig tillrätta. Det tog ett tag för planet att komma upp i luften men jag kunde lätt säga att det var skönt att slippa New York. Efter en helg i storstaden som aldrig sover så kan jag lugnt säga att det var skönt att bo i lugna London.
”You could sleep on the couch over there if you're tired.” föreslog Niall och nickade bak på en utav sofforna.
”I would be cold.” konstaterade jag men knäppte upp bältet.
”Oh, but there's duvets in the cloaset behind you...” sa han och knäppte upp sitt bälte själv och ställde sig upp.
”I didn't mean duvets...” avbröt jag honom och gick fram mot honom. Jag drog mina armar runt hans midja och pussade honom lätt på munnen.
”Oh...” var allt han fick fram och log stort. Han lossade mitt grepp och lade sig ner på soffan och jag lade mig med halva min kropp ovanpå honom och jag kände hans armar runt om mig. Jag suckade lätt ut innan jag slöt ögonen och somnade med trygghet i hans armar.

+18 Kommentarer till nästa den! ;)

Hela dagen var helt underbar. Vi var uppe i Empire State Building och kollade på utsikten och Niall höll om mig bakifrån och viskade små söta kommentarer i mitt öra.
”I love you.” sa jag lågt tillbaka och såg att folk runt omkring oss log mot oss. Jag försökte att inte tänka på mammas hot och hur hon hade försökt skada min relation med denna underbara kille. Men någonstans långt inne kände jag att jag gjorde fel i att hålla det hemligt för Niall men samtidigt, jag hade inte gjort något fel.
”I love you too.”
Jag var nära på att somna i bilen på väg hem men Niall höll mig vaken med att berätta roliga historier som var mer torra än roliga.
”You can't go to sleep now. We've got a really nice dinner to attend.” sa han och log mot mig.
”You haven't told me where we are going tonight.” kommenterade jag och såg hotellet framför oss nu tornas upp med massa med folk utanför.
”It's still a surprice.” skrattade han fram och lade en hand över mitt lår innan han stannade till kanten och stängde av motorn. ”See you in a bit.” sa han och log innan han hoppade ut och gav nycklarna till den anställda och blev eskorterad runt bilen av en säkerhetsvakt och jag hoppade precis ut och tog tag i Nialls hand som ledde mig fram bland kaoset.
”Niall, please. Niall I love you, You're so cute.” skreks det i öronen på oss. ”How long have you been together, how are you today, we love you!” När vi kom innan för dörrarna kände man sig lomhörd. Vi tog oss upp till rummet igen och jag bytte om till min röda klänning, hudfärgade strumpbyxor och tog fram skorna jag köpt idag. Jag slängde på mig ett nytt lager smink men inte allt för mycket. Bara lite maskara, kajal, lite puder och läppglans. När jag kom ut från badrummet stod Niall och väntade i ett par snygga chinos, en vit skjorta och en svart kavaj.
”You look handsome.” sa jag och log mot honom när jag plockade upp min väska och en liten påse där jag hade hans presenter i. Det hade tagit Danielle och mig ett tag och bestämma oss men efter ett tag hade vi bestämt oss att ta oss till smyckes affären. Han gick fram och synade mig uppifrån och ner.
”You look absolutly beautiful.” sa han och pussade mig lätt på kinden. ”What's in the bag?” frågade han nyfiket sedan och jag gav honom ett lamt leende.
”It's a surprice.”
”Oh,” sa han och flinade mot mig innan han flätade samman våra fingrar och ledde mig ut mot hissen. Han tryckte på en knapp och hissen började röra sig, men åt fel håll.
”Did you press the right button?” frågade jag tveksamt och kollade förbi hans kropp. Han hade tryckt på den översta knappen.
”Yes I did.” sa han och log och jag kollade oförstående på honom. ”Like I said, it will be a surprice.” han blinkade till mot mig och log. Hissen plingade till och han gjorde en gest att jag skulle gå ut före honom. Han tog fram en rumsnycken och öppnade den enda dörren som fanns i den lilla korridoren. Dörren öppnades ljudlöst och han visade mig in i den största suiten jag någonsin sett. Rakt fram fanns det stora glas partier som vätte ut över centralpark och New York spred ut sig så långt ögat kunde nå i den nu mörka staden som endast var upplyst utav stora teve skärmar från Time Square och bilarna.
”Woah...” var allt jag fick fram och såg nu att det stod ett bord för två i mitten utav det rätt så tomma rummet med levande ljus och rosor på bordet. Ett manligt ansikte dök upp runt hörnet och sken upp när vi kom.
”Good evening, Mr. Horan. Miss Lloyd. I'm Scott Smith and I'll be serving you this evening.” sa han med en New York dialekt och gjorde en gest att vi kunde sätta oss ner vid det nästintill ensamma bordet vid fönsterna.
”You are spoiling me. You shouldn't do these kind of expensive stuff for me.” muttrade jag och jag hörde att Niall bara fnös bort mina kommentarer och gick före mig för att dra ut min stol så jag skulle sätta mig ner. ”So you're not even going to discuss you're obviously bruning way too much money on me?” Han satte sig ner på andra sidan bordet och suckade.
”It's just for today, love.” sa han och kollade på mig. ”I want to spoil you today, tomorrow everything will go back to normal and you can eat pizza infron of your teve at home and studdy like there's no tomorrow.” jag visste att han drev med mig men jag lät ämnet falla och Mr. Smith kom fram och gav oss fyllde våra glas med dricka och tog fram förrätten. Vi satt och pratade och skrattade under hela kvällen, ett tag kände jag hans knä nudda mina korsade ben. Jag lät min fot strykas upp och ner för hans ben och log mot honom då han fått någon slags sås över hela ansiktet.
”Okay, so I can't stand this anymore, what's in the bag?” sa han precis då Mr. Smith hade tagit våra tallrikar och jag såg roat på honom.
”Now you know how I feel all the time with all these surprices.” sa jag roat och lade mina underarmar på bordet framför mig och stöttade mig mot dom.
”Yes, but I do all these things because I love you.” sa han och drog igenom en hand i hans blonda fina hår. Han fick ett hårstrå att ställa sig rakt upp på huvudet och jag brast i skratt.
”What radio channel are you listening to?” frågade jag roat och bad honom att böja fram huvudet så jag kunde lägga rätt håret. Jag drog mig sedan tillbaka och böjde mig ner efter påsen. ”So, the first thing is not wrapped because it was just a fun thing.” jag tvekade lite med att dra upp t shirten.
”Oh, come one it can't be that bad?” sa han roat när han såg på mig att jag tvekade. Jag drog upp t shirten med ett stort kakmonster på sig och så stod det med stora bokstäver 'The cockie monster is alive.' Han brast i skratt när han tog emot den. ”Do you really see me like a... like this?” sa han och pekade på t shirten och jag gjorde en grimas.
”It was more a fun thing.” sa jag och kände att det hettade på mina kinder.
”Well, I love it.” sa han och log mot mig. Jag vet mig i min läpp och log lite innan jag tog upp den inslagna presenten. Den var rätt stor fyrkantig låda. Han fick ett snett leende när han tog emot den. ”You should not spoil me, love.” sa han och skakade lite på asken för att höra om den skramlade innan han började dra av pappret. En marinblå siden ask uppenbarade sig och han kollade upp på mig lite oförstående. Nialls hand drogs över den mjuka asken och hans ögon gick ner på asken igen innan han öppnade den försiktigt. Han drog ihop ögonbrynen så det blev en rynka mellan dom. Reaktionen var i ren chock och jag bet mig lite i kinden, det kanske var för mycket? ”Adriana, you shouldn't...” stammade han fram och tog upp guldkedjan med ingravering på baksidan som jag köpt. ”Do you know how expensive this is!?” utbrast han och satte ner asken för att kolla närmare på kedjan.
”Not as expensive as a shoppingcenter or a penthouse I can assure you.” sa jag och log lite tveksamt.
”Shoot for the moon and land among the stars – Adriana Lloyd • 07.11.12” läste han det inristade och kollade upp mot mig. ”November 7th?”
”The day you found out about my scar. And the day we agreed on to try being friends.” sa jag lågt.
”I love it.” sa han och log mot mig. Jag reste mig upp och drog ner klänningen och Niall drog ut sin stol så jag kunde sätta mig på hans ena ben.
”Want help?” frågade jag. Han nickade och jag tog halsbandet och öppnade upp det och spände fast det runt hans hals. ”It suites you perfectly.” sa jag och drog mina fingertoppar över guldkedjan. Jag kände hans hand kupa sig under min haka och lutade upp mitt huvud så jag blev tvungen att möta hans blick. De blåa ögonen lös nästan i ljuslågans sken och han sken upp i ett stort leende.
”I love it. I love you.” han strök sina läppar över mina. ”Thank you.” mumlade han mot mina läppar och släppte min haka för att sätta handen på min höft för att dra mig närmare honom. ”I've got one last thing for you though.”
”Seriously, Niall. No.” viskade jag och tryckte mina läppar mot hans mjuka läppar. Han drog sig sedan undan och jag öppnade mina ögon för att kolla på honom.
”It's not midnight just yet. I've still thirty minutes to spoil you, princess.” jag grimaserade och han reste på sig och gav sin stol till mig. Jag satte mig förvirrat ner och kollade upp på honom där han stod med ryggen mot mig och blickade ut över centralpark. Han vände sig sedan om och kollade ner mot mig. ”Just don't freak out. It's not what you think.” sa han varnande och jag drog i hon ögonbrynen i ett förvirrat uttryck. Han föll ner på ett knä och mina ögon vidgades utav panik. ”I can see the panic raising but it's not what you think.” sa han roat.
”Could you at least stand up?” frågade jag tveksamt.
”No, ehum... I want to do this right.” sa han och jag höjde ögonbrynen nu. ”I'll never be able to just say 'I'm sorry' and then move on from my past. Because it's a part who we become as individuals and because I've caused you so much pain. And I will never be able to forgive myself.” jag försökte att bita ihop för att inte börja få total panik över vart denna konversationen var på väg. ”But your the best thing that has ever happened to me. And what we have is something very rare. And the most rules doesn't apply to us, which makes this okay. You are the strongest person I've ever known. And you make me stronger and I don't know what I would do if anything happened to you. I love you so much...” jag lade märke till att han hade handen i fickan nu och mina ögon vidgades ytterligare om det nu var möjligt när han drog ut en vit ask. Trots jag så gärna ville protestera fick jag inte ut ett ord. ”I know that we are too young to get engaged or get married and I don't think it's time for us just yet when it comes to that. But... I was in this jewelry store in France and was going to give you something nice. And I was stuck on this ring...” fortsatte han och öppnade upp asken och där i låg en ring i vitt guld prydd med små diamanter runt om och i mitten fans en fyrkantig diamant som var större. ”... so I bought it, and I know it's an engagement ring and I like i said, it's not our time. But I want you to have it.” Han tog ur den och jag lade märke till att den satt fast i en lång silverkedja. ”To know it's yours, and to keep it safe til it's our time.” han knäppte halsbandet runt min hals och jag tog ringen mellan min tumme och pekfingret och kollade på den. Jag kände Nialls tumme dra bort något vått från min kind och jag insåg att jag hade släppt fram tårarna. Jag lade märke till ingraveringen innanför: 'Nialls Princess'.
”I love it.” sa jag och kollade upp på honom. ”I'll keep it safe.”

+18 Kommentarer till nästa del! :)

”The contract seem really good, Ria. You should sign it.” konstaterade Niall som fortfarande låg i sängen i bara boxers och kollade igenom papperna medan han drack apelsin juice. Han ansåg att vi hade mycket mysigare här uppe och jag kunde inget annat än att hålla med. Jag blev glad över att han sagt det men det var något som tog emot. Något jag själv inte riktigt kunde sätta fingret på, jag hade varit överlycklig över denna möjligheten för några veckor sedan men nu... Det enda jag kunde tänka på var hur svårt det skulle vara att leva utan Niall. Jag hade haft svårt i att vara utan honom i ett par dagar. Hur skulle jag då klara av månader!?
”Okay, should I sign now?” frågade jag tveksamt och han nickade uppmuntrande. Jag tog fram en bläckpenna och lade mig på mage i sängen och tryckte ut och in spetsen medan jag kollade på linjen som snart skulle ha mitt namn på sig. Jag kollade upp på Niall som låg och kollade nyfiket på mig och jag kollade sedan ner igen. ”I can't.” sa jag tillsist och suckade lättat över att ha kommit till ett beslut.
”What?” Nialls uttryck var förvirrat och jag hävde mig upp på knä och slängde ner pennan på det skrynkliga täcket.
”I can't do it.”
”Of course you can, I'll be right by your side.”
”That's the problem.” sa jag och bet mig lite i läppen och tänkte ett tag. ”You won't.”
”Don't let this opportunity slip by just because of me.” sa han och grimaserade vid tanken. Jag ryckte axlarna.
”I wouldn't have thought twice about this a couple of weeks ago... But I feel like, I want to be closer to home. I want to do something that I can be with you whenever you get back to London. I mean I can't even sleep without you.”
”It sound like a very unhealthy relationship.” skojade han och tog tag i min hand. ”It's you dream. Follow it.”
”I-I can't...” sa jag igen och kollade ner på pappret. ”I've finally got something else than acting to care about. Something that's a lot more valuable. I can't let that slip out of my hands. I figure something else out. There are a lot of things I can do with my education. I want to go home, with you.” jag började få panik och Niall drog mig in i en kram.
”Hey, hey, it's alright. If you don't want to then don't. But shouldn't we talk about our future together before you decide to not sign this?”
”What do you mean?” jag började känna mig väldigt stirrig.
”Stop being so jumpy, I'm not going to break up with you, love.” sa han roat men ändå rätt allvarligt. ”I'm talking about you giving up your dream to be with me, it sound like a really big desision for someone in our age.”
”What are you trying to say? That we should get married or something?” frågade jag ironiskt och jag kände att min panik hade försvunnit.
”There's the Adriana I know.” sa han glatt. ”Alway sarcastic. No, I'm not going to find that ring just yet.” han var fortfarande minst lika road. ”But you shouldn't give up your dream because of me.”
”Well, what if I said that it's not all about you, Niall Horan?” sa jag nu och korsade armarna över bröstkorgen och såg ytterst stöddig ut.
”Then if that's the case. Then I'm telling you to do what's right for you. What you feel.”
”And I feel that signing this is wrong.”
”Good, then we do like this.” han drog bort papperna från sängen och lade dom på nattduksbordet. ”And this.” han lutade sig fram och pressade sina mjuka läppar mot mina. ”And let our New York day begin.”

”Okay, so where are we going first? It's your day so it's your choice, princess.” vi stod i hissen på vägen ner och Nialls arm låg över mina axlar. Jag kollade ner på mina Converse och tänkte ett tag.
”I want to go shopping.” sa jag och kollade upp mot honom och han höjde sina ögonbryn och suckade trött. ”It's a girl thing. I want to be able to say that I've actually had a really nice shopping trip in New York.”
”Girls.” muttrade han. ”But alright then, let's see was we can do about it.” han tog fram sin mobil och började knappa på den och lade sedan ner den snabbt när dörrarna slogs upp och vi kom ut i lobbyn. ”Take these.” han stannade upp och började rota i sina fickor, han drog fram ett par solglasögon och placerade dom försiktigt för mina ögon. Han pussade mig på näsan och jag rynkade den. ”Now let's see...” sa han och granskade mig upp ifrån och ner. Han drog sig närmare och böjde sig ner för att placera läpparna bredvid mitt öra. ”Hotter than ever.” viskade han och jag fnittrade till.
Niall la armen beskyddande över mina axlar och drog mig tätt intill sig när vi blev förda till den stora svarta bilen som väntade på oss utanför. Kamerorna blixtrade och skrik kom från tjejerna med One Direction tröjor och posters. Han föste försiktigt mig framför sig in i passagerarsätet och gick sedan runt till förarsidan och hoppade in. Niall blinkade ut från parkeringen och sick sackade igenom folk som nästan lade sig på bilen. Jag tog av mig solglasögonen när vi kommit bort från galenskaperna och lade ner dom i knäet. Niall vände sig mot mig och log snabbt innan han fokuserade på vägen och trafiken igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken ju längre tiden gick i bilen utan att han sade något och det verkade som att vi började komma i utkanten utav New York.
”Where are we going?” frågade jag otåligt och hoppade nästan där jag satt och kollade ut genom fönstret.
”You wanted to go shopping.”
”Yeah, but...”
”We are here.” sa han och körde ner under en gigantisk byggnad där alla parkeringsplatserna var tomma.
”Are you sure we are on the right place?” frågade jag tveksamt vi hoppade ut i det öde parkeringshuset.
”Yes.” sa han och sträckte ut sin hand för att jag skulle fläta samman mina fingrar med hans. ”Come on.” Vi gick mot dörren som ledde in i ett trapphus och vi kom sedan upp till entrén till ett stort gigantiskt inglasat galleri med flera olika sorters affärer. Det var ett övergivet shoppingcenter.
”What is this? We are the only ones here.” sa jag och skrattade lite nervöst.
”No, we're not. The boutiques are opening in about five minutes and we got everything to ourselfes.” sa han och log och jag tappade hakan.
”What!? You... did this?” frågade jag förvånat medan jag kollade runt då affärerna runt om oss började vakna till liv och gallerna till ingångarna började åka upp.
”Like I said, you're my princess and I don't thing that shopping would be very good with this madness going on outside so... I called in a favour.”
”A favour!?” utbrast jag. ”You call this a favour!?”
”Stop talking and start shopping, love.” sa han bara roat och jag tog tag i hans arm när han var på väg mot en utav affärerna. Jag drog honom in till mig och ställde mig på tå och kysste honom långsamt på munnen.
”Thanks.” sa jag och tog honom i handen och drog honom in i Hollister. Hela dagen sprang vi omkring och kollade igenom affärer. Niall fick vara smakprov tillsammans med resten utav affärsbiträdena vilket var mycket roande. De var eld och lågor över att Niall var där och jag fotade ett antal med honom innan vi skyndade vidare. Jag hade ett antal påsar när det börja lida mot sitt slut. ”I'm done.” sa jag och suckade och Niall kollade upp från sin telefon.
”Already?” sa han och höjde på ögonbrynen. Han kollade på påsarna och log, trots att jag hade protesterat hade han betalat några plagg.
”Yep, I'm hungry.”
”I thought you never say those words!” utbrast han innan han sträckte ut handen och tog bort påsarna ur min vänstra hand innan han flätade samman sina fingrar med mina. ”Let's go and grab something to eat before we go to our next thing.” jag nickade och han styrde in mig på ett litet fik i mitten utav den tomma gallerian. Vi beställde in dricka och varsin sandwich. ”So what do you want to do next?” sa han och smaskade på en utav halvorna av sin macka.
”I want to...” jag bet mig lite i läppen medan jag tänkte. ”Empire State Building.” sa jag tillsist och han log.
”You are afraid of heights.” konstaterade han och log roat mot mig.
”I'm not afraid if you are there.” svarade jag och log lite generat. Han kollade utforskande på mig innan han öppnade munnen igen.
”Alright then. But then we have to hurry because they are closing the view at seven.”

+18 kommentarer till nästa del! :)

”So what happened? Tell me everything!” Niall var nog mer uppspelt än jag när jag låg i soffan på kvällen i mitt rum och käkade pizza.
”Well... They wanted to sign me on the spot. But...”
”That's amazing, Ria!”
”Well, let me finish will you!” sa jag roat och blev genast allvarlig igen. ”... I wanted to read the contract so I won't have to regret signing it later. So I was wondering if you could help me when you get here?”
”Of course, love.” jag andades ut och kollade upp på teven som stod på mute. Jag hade jetlag så jag tror inte jag skulle somna på ett tag. Jag tog en tugga av pizzan och jag hörde honom dra efter andan på andra sidan telefonen. ”Are you eating!?” utbrast han och jag log roat precis som om han skulle kunna se det genom telefonen.
”Pizza.” sa jag bara genom tuggorna och jag hörde honom stöna trött.
”I'm hungry. Can't eat though. I'm on the way to the airport so I guess I have to keep it together.”
”When are you coming here?”
”I don't know. Wait a sec.” Jag hörde honom prata med killarna om något och jag hörde ett högt skrik och sedan var han tillbaka i luren igen. ”According to Louis I...” han kunde inte avsluta meningen förrän han försvann och jag hörde några röster.
”Ria!” jag kände igen rösten och kunde inte låta bli att le.
”Hey, Liam. What is going on?” frågade jag roat.
”Well, your boyfriend is like pain in the arse and he should get the fuck out if this car!” jag kände att han inte pratade med mig längre. ”Dude, you are blocking the door! Ria, we need to go. He'll probably be in New York like in morning.”
”Okay, be safe all of you.” sa jag och lutade mig bak i soffan. ”And tell Niall the key to the room is in the lobby.”
”Okay, love you, bye.” och så var dom borta. Jag slängde telefonen bredvid mig i soffan och sjönk ner bland kuddarna och kollade lite på pizzan. Jag hade bara ätit en tårtbit utav den och var redan mätt. Min dag i New York hade blivit väldigt begränsad eftersom jag aldrig förutsett att jag skulle behöva stå ut med fans som jag inte visste att jag skulle ha. Det blev bara värre när de visste att jag varit på ett möte och frågade mig hur det gick. Jag blev helt ställd och skyndade snabbt in på hotellet igen. Min fokus var på teven men jag tänkte inte på vad jag tittade på förrän jag hörde en ambulans vakna till liv utanför. Jag hade suttit och kollat på The Voice i snart i en halvtimme utan att tänka på det. Jag reste mig upp och fällde ihop pizza kartongen och slängde den i papperskorgen innan jag gick in i badrummet och försökte tänka ut hur man sätter igång badkaret. Mina fingrar strök över de olika knapparna innan jag bestämde mig för att trycka på en knapp som kändes bra. Vattnet kom ur olika hål i badkaret och jag började klä av mig innan jag hällde i badskum och hoppade i det stora badkaret. Det tog ett tag att fylla men efter ett tag tryckte jag på en röd knapp och allting stannade upp. Jag lutade mig tillbaka och kollade upp i taket medan det varma vattnet och bubblorna flöt runt omkring mig. Mina ögon var trötta efter den extremt långa dagen men jag försökte knipa mig i armen för att inte blunda. Tillsist orkade jag inte stå emot sömnen längre så jag ställde mig upp och duschade av mig innan jag tog på mig nya underkläder och en t shirt som jag hade snott från Nialls garderob. Jag fick ta till med våld för att slita upp det hårt omstoppade täcket och hoppade sedan ner under täcket och drog ut mitt hår så att det låg som en aura runt mitt huvud. Tröttheten var som bortblåst nu... Och allt jag kunde höra var ventilen som släppte in varmluft. Någonstans mellan att fundera ut vad som skulle hända här näst och tänka tillbaka på gamla minnen så somnade jag och sjönk ner i djup sömn.

Jag vaknade upp utav ett ryck när någon tog tag i mig och jag kände att jag grät.
”Hey, hey, baby.” viskade Niall och jag kollade storögt på honom. ”It's alright. I'm here.”
”W-what are... you doing here?” stammade jag förvirrat och kollade på honom. Han hade fortfarande ytterkläderna på.
”It's in the middle of the night, love.” han drog av sig skorna och den fuktiga jackan innan han tog mig i sin famn. ”You had a nightmare when I got in here and you kind of screamed.”
”S-screamed?” sa jag och lät honom stryka mig över håret för att dra bort en slinga som fallit ner i mitt ansikte, det var fortfarande fuktigt.
”Yes,”
”I'm sorry you had to see that.” sa jag lite besvärat och satte mig upp och drog mig ur hans grepp.
”You mean this is normal?” frågade han bekymrat.
”Well, it was. But since I've been with you...” min mening tonade ut och pillade lite på täcket. Han förstod vart jag ville komma och han ställde sig upp och drog av sig sina kläder tills han bara stod i boxers och hoppade sedan under täcket.
”Come.” sa han och gjorde en gest att jag skulle krypa ner i hans famn. Jag tryckte mig mot honom och han slog armarna om mig. ”Let me take the nightmares away.” jag trodde han somnat efter ett tags tystnad då hans andetag blivit jämna igen. ”You would tell me everything right?” viskade han tyst och jag drog in hans doft och suckade ut med lättnad.
”Yes.”
”Okay. Now, go to sleep princess.” jag låg och tänkte på vad han just frågat mig och kände att jag inte orkade prata. Jag lyfte på huvudet och placerade en lätt puss på hans mun innan jag lade mig till rätta i hans famn och jag kände mig trygg.

Jag vaknade upp utvilad och lade märke till att Niall faktiskt var här, det var ingen dröm. Ett leende föll över mina läppar när jag såg honom ligga med halvöppen mun och suckade lätt. Efter ett tag rörde han på sig och stängde munnen som snart förvandlades in till ett leende.
”Stop glare.”
”I'm gazing at the amazing view.” sa jag och skrattade till.
”You like what you see?” frågade han och öppnade ena ögat och log roat mot mig. Han drog mig tätare mot sig. ”We can stay in bed all day.”
”Yes, but I want you to take me out on that dinner you had in mind.” sa jag roat och stöttade min haka mot hans bara bröst. Han sken upp över att jag kom ihåg.
”Then I'll take you someplace very nice. Be prepared to be treated like a princess all day.” han log mot mig och pussade mig i pannan.
”I feel like I am a princess when I am around you.” sa jag och satte mig gränsel över honom och kysste honom långsamt. Han lade sin ena hand på mitt lår och den andra på min nacke och tryckte mig mot honom. Jag nafsade lite i hans underläpp och mina läppar gled ner mot hans bara bröst.
”Your phone is ringing.” mumlade Niall och mina läppar avbröt sitt utforskande. Jag kollade mig förvirrat omkring och insåg att den låg fortfarande i soffan. Mina läppar möttes hans i all hast och kravlade mig ur sängen. Jag kollade på displayen och mammas telefonnummer lös upp. Jag tvekade lite innan jag svarade och vände mig bort från Nialls nyfikna ögon.
”What?” väste jag.
”Is our fight real?” frågade hon argt på andra sidan.
”Hold on.” muttrade jag surt och vände mig mot Niall. ”I really need to take this.” sa jag och log ursäktande mot Niall innan jag hoppade i ett par utav mina jeans och tog telefonen och gick ut i korridoren. ”Yes, it is! You've done some really bad decisions lately and you can't be trusted, obviously!”
”Like you haven't done anything wrong! We both know that your intentions with Niall isn't pure. At least they wasn't!”
”It changed! When he changed, I changed. And I am not taking this conversation over the phone.”
”He hasn't changed, Adriana!” röt mamma och jag log mot ett par som gick förbi mig med oroliga blickar.
”Yes, he have! And so have I. He gives me hope. That not all people is bad meat, mum. So if you don't like my decision when I am telling you that I am in love with this guy you can go to hell. Got the picture!?”
”You need to get one thing straight right now, Nialls princess. If you don't tell Niall what was going on before he expressed his inner thoughts about you...” hennes röst var glödhet och det kändes som att det snart skulle brinna i mitt öra. Hennes röst var hård och kall, och en gnutta utav ondska. ”Then I will!” hon klickade mig och jag kände att mitt blod frös till is utav hennes elaka ton och jag kollade mot dörren. Detta skulle inte sluta lyckligt för någon utav oss om mamma fick tag i honom.

+18 Kommentarer till nästa del! :)

Veckan gick snabbt och snart satt jag på planet till New York. Mr. Frey hade låtit mig gå ensam och lovade att jag kunde ta examen innan julen skulle knacka på dörren. Jag hade aldrig flugit ensam innan men jag visste hur man skulle uppföra sig och det gick rätt bra trots att jag blev igen känd över allt. Trots Danielles tal om hur vissa av dom ser upp till mig så lät det långsökt. Varför skulle någon se upp till mig som simmar i alla sorters problem? Det var något som jag inte kunde greppa. Nialls telefonsamtal och skype konversationer var inte samma sak som att ha honom närvarande i rummet. Jag vill kunna röra honom, pussa honom kanske till och med slå till honom om han sa något dumt. Men det kunde jag inte och ju oftare han ringde desto mer insåg jag att detta var ett liv vi skulle få leva med om vi skulle kunna vara tillsammans.
Jag kollade ut genom flygplansfönstret. Mamma hade varit generös nog att ge mig en första klass biljett som jag inte sagt nej till, det var hon skyldig mig. Molnen flög förbi och om exakt åtta timmar skulle jag vara i ett nytt land. Jag slöt ögonen och gled i väg mot en dröm som var mer som ett minne eller en mardröm.

Jag vaknade upp utav att flygplanet hamnade i en luftgrop och att högtalarna plingade till och bad oss att sätta oss ner i sätena för inflygning. Hade jag sovit i åtta timmar!? Detta var alltid det värsta på hela resan, landningen! Hela planet började skaka och jag tog tag hårt i armstöden och knep ihop ögonen. Jag andades först ut när jag kände hjulen ta i marken och jag hörde någon harkla sig bredvid mig.
”Excuse me, but...” jag svängde runt huvudet för att se vem som pratade. Det var en brunett hårig kille i min ålder, han log mot mig och visade en fin rad med vita raka tänder. Hans bruna ögon lös i det dova ljuset. ”...could I have my hand back, please?” frågade han artigt med extrem New York dialekt. Jag kollade oförstående ner och såg att jag hade inte tagit tag i armstödet utan hans arm.
”Oh,” sa jag och släppte genast taget precis som om den hade gett mig en stöt. ”I'm sorry.”
”Having a hard time with the landing, huh?” konstaterade han och de små rynkorna vid ögonen gjorde sig synliga när han log. Han drog en hand genom det brunetta taggiga håret som jag var förvånad över ens levde eftersom han säkerligen använt hela burken vax. ”I'm Nick Barker.” han sträckte fram en hand och jag tog den lite förvirrat.
”Hi.” sa jag tankspritt och log lite. Jag kollade på flygvärdinnorna som fortfarande satt på sina platser längst fram medan flygplanet rullade fram över flygplatsen för att komma till parkeringsplatsen.
”You don't have a name?” frågade han roat och mina ögon gick tillbaka till den uppenbart självsäkra killen bredvid mig.
”Erhm... Adriana Lloyd.” sa jag och kollade sedan bort från honom igen. Flygplanet hade stannat på rätt plats och säkerhetsbältes skylten hade slocknat. Jag reste mig snabbt upp och drog upp min väska från golvet och väntade på att bli utsläppt.
”You're that girl in the news...” började han igen och jag började bli riktigt irriterad över att han inte kunde sluta prata med mig.
”Guess I am...” sa jag med en viss ironi i rösten.
”That Niall guy is an arse.” slängde han ur sig och jag kollade irriterat på honom.
”What did you say?” frågade jag och kunde nu inte dölja min irritation i rösten.
”Yeah, I mean that date was obviously a set up. I mean it was so obvious. And he doesn't even sing very well, I guess that's why he doesn't get any solos like the rest of the dudes.” pladdrade han på och det var uppenbart att han inte sett mig och Niall tillsammans utan hade bara läst rubrikerna på tidningarna. Jag kokade inombords nu och gick bort från gången igen och stod i det stora utrymmet mellan stolarna med honom en halvmeter ifrån mig. Jag sträckte fram handen igen och gav honom ett falskt leende.
”What was your name again?” sa jag medan han tog förvirrat min hand.
”N-Nick.” sa han tveksamt och jag skrattade lätt till som om allt var som vanligt igen.
”Nick, it was a really pleassure to meet you.” sa jag och stampade klacken på hans fot. Han hoppade till utav smärta och försökte kväva ett skrik. Jag var lättad över att kön ut hade börjat röra på sig och jag kollade på den ihop sjunkna killen innan jag steg ut i gången. ”Fuck off.” jag svängde runt på klacken och gick av planet med ett leende på läpparna. Det där kändes skönt.

När jag fått tag i väskorna letade jag upp en taxi utanför och bad honom att köra till Trump hotel. Han kollade förvånat bak på mig när jag sa hotellets namn och jag visste inte riktigt vart jag skulle kolla så jag kollade ut genom fönstret. Chauffören var rätt gammal och mörkhyad och nynnade till låten på radion.
”It's your first time here?” frågade han för att starta en konversation. Hans dialekt lär extremt amerikansk och jag hade en aning om att han kom från Brooklyn.
”Yes.” sa jag artigt och log lite mot honom i backspegeln.
”It's a big city, why are you here alone?” jag bet mig lite osäkert i läppen. ”I didn't mean to pry.” förtydligade han snabbt och jag log mot honom.
”I'm on a business trip. But my boyfriend will arrive tomorrow morning.” förklarade jag. ”So I've got the whole day to my self. Apart from the meeting of course.” jag kollade ner på min mobil och såg att klocka var tio på morgonen. Tidsskillnaden skulle göra mig virrig under hela dagen kände jag. Jag skulle precis hinna checka in och sedan byta om innan jag var tvungen att åka iväg igen.
”Ain't you a little too young to be on a business trip?” frågade han roat och jag log för mig själv. Gubben hade en charm som man inte kunde motstå.
”Yeah, I have a little bit of a family issue at home... So I had to go on my own. It maybe a really big step for me so I'll cross my fingers on this one.” sa jag och log. Jag förstod inte alls varför jag berättade det här för honom men han var så enkel att prata med och jag tror inte att han riktigt visste vem jag var. Min magkänsla sa att han var lite för gammal för att läsa Teen Vouge eller liknande.
”Oh, I see.” sa han och log. Han tutade lite lätt för att skynda på trafiken. ”Well, I guess the trafic will be a pain in the ass for you. The New York trafic is like the snail train on disney land.”
”Snail train?” frågade jag roat.
”You haven't been on Disneyland?” frågade han förvånat innan han fortsatte. ”I've been there with my grandchildren too many times. And there is this rollercoaster for children that looks like a snail. And I can ensure you that they have chosen the name right to that one.” sa han och skrockade åt sitt eget skämt. Jag kunde inte låta bli att skratta själv. ”And we are here.” sa han och körde upp framför hotellet och en betjänt sprang snabbt och ryckte upp dörren åt mig. Jag tog fram dollar sedlarna som jag hade förberett och gav dom till den gamla mannen.
”Keep the change.” sa jag och log. ”And thank you for the company.” fortsatte jag artigt innan jag hoppade ur bilen och såg att betjänten redan tagit ur mina väskor. Jag hörde ett skratt inne i bilen och ett 'tack' innan jag stängde dörren. Mamma hade bokat detta hotellet och det förvånade mig över hur stort och flott det var.
”This way, miss.” sa betjänten som tog väskorna i varsin hand och jag följde efter honom uppför trappan och in genom de guldiga dörrarna. Jag tog mig fram till disken och pressenterade mig själv och jag fick skriva under papper, visa pass och liknande och sedan fick jag två rumsnycklar. Jag beställde en taxi om en timme och den stränga tanten på andra sidan disken nickade till och försvann direkt för att sätta igång. Jag fick hjälp upp med väskorna enda in i den flotta suiten. Betjänten lämnade mig sedan i fred och jag kollade igenom rummet. Det fanns ett fint badrum direkt till höger i hallen, med stort badkar med alla olika sorters knappar, en kabin dusch och ett handfat. Jag gick in i rummet och såg den stora dubbelsängen som var stramt bäddad med vita lakan. På andra sidan rummet fanns det en platt-teve med en fin vit soffa och ett litet soffbord. Detta passade mig perfekt!
Jag drog upp en utav resväskorna på sängen och slängde av mig mina kläder och bytte om till en fin vardaglig klänning med svarta tights. Med min necessär under armen tog jag mig in i badrummet och borstade ut mitt hår som suttit i en tofs och lade på nytt lager smink. Jag fick dölja de trötta ögonen lite extra för att se normal ut och när jag kände mig reppresentabel ut tog jag på mig mina svarta stövletter och slängde i allt nödvändigt i en nitväska. Jag tog en utav rumsnycklarna och gick sedan ut och ner i receptionen.
”You can't go outside, miss.” sa den stränga tanten igen som mycket väl kände igen mig. ”There are fans outside.”
”Fans?” frågade jag förvirrat.
”Yes, you have to be escorted out to the cab.” jag kollade fortfarande oförstående. ”For safety reasons.” förklarade hon och det förvånade mig fortfarande att hon inte hade berättat varför där är fans utanför. Vem var det som hade checkat in på hotellet?
”I'll be escorting you.” sa en säkerhetsvakt som hade kommit fram bakom disken och lade en beskyddande arm runt om mig och ledde mig ut genom dörrarna. Blixtarna träffade mig som en knytnäve i magen och de började skrika. Jag kollade mig förblindat runt för att se vem det var de skrek åt. Men först när jag hörde mitt egna namn skrikas så förstod jag exakt vem det var dom skrek till... Mig. Säkerhetsvakten puttade mig in i bilen och stängde dörren efter mig. Jag gav snabbt adressen till chauffören som sedan sicksackade ut genom folkmängden och det var folk som bankade på rutorna. Det var den mest underliga känslan jag någonsin varit med om. Bilfärden gick hyfsat snabbt ändå trots den täta trafiken och jag kom snart upp i den höga skyskrapan. Receptionen på våningen var stilren och vitt över allt.
”I have an appointment with Cara Forbes at twelve o'clock.” sa jag till de unga tjejen i receptionen som satt och knappa på sin dator.
”Miss, Lloyd I presume?” sa hon och log upp mot mig och jag nickade. ”You can walk right in. It's the first door to the left.” fortsatte hon och jag gick dit hon pekade. Jag knackade lätt på den öppna dörren innan jag gick in och såg två män och en kvinna sitta och diskutera i ena änden utav det extremt långa vita bordet.
”Miss Lloyd.” sa kvinnan och sken upp. Jag gick tveksamt in och dörren slog igen bakom mig. Jag skakade hand med de två männen och kvinnan som jag antog var Cara Forbes.
”This is, Mr. Lovegood and Mr. Carlings.” presenterade hon männen i kostymer. ”Mr. Lovegood is the author of the script and Mr. Carlings is a deputy from Fox.” förtydligade hon och gjorde en gest mot mig att sätta mig ner. ”Okay, shall we start this meeting?” sa hon och log vänligt innan hon rättade till sin kavaj och började prata.

+19 Kommentarer till nästa del! :)

”I'll see you on saturday.” Niall stod påklädd ute i hallen och höll hårt om mig medan han mumlade något in i mitt hår. Helgen hade gått så pass snabbt att jag inte riktigt visste vad vi egentligen gjort hela helgen. På lördagen hade vi varit hemma hos Zayn och haft spelkväll och igår började Niall packa så det enda jag kunde göra var att sitta och hålla honom sällskap medan han frågade om råd till olika klädval.
Min armar drogs tätare runt hans midja när han började dra sig undan och jag hörde att han skrattade till lågt och lade sina händer mot mina kinder och höjde mitt huvud så han kunde se mig i ögonen. ”I have to go.” sa han och gav mig en lång kyss på munnen. Han nafsade lite lätt i min underläpp. ”I'll call you when we land, alright?” mumlade han mot mina läppar och jag pussade honom lätt på munnen innan jag drog mig undan. Han började rota i sina fickor och tog upp en nyckel som hängde i en nyckelknippa med ett läder hjärta på. ”Your key arrived yesterday and...” sa han och gav mig nyckeln och jag kollade på det röda läder hjärtat. ”...and I bought that so you could have my heart near you. I know it's cheesy...”
”No...” avbröt jag honom och log upp mot honom. ”I love it. I promise I'll keep it safe.” jag log och pussade honom igen. ”Now, call me when you are on the safe ground again and please, don't worry about me.”
”I'll always worry about you.” sa han och drog ut sina väskor genom dörren. ”But I'll check up on you.” Han pussade mig en gång till snabbt innan han började gå bort mot hissen. ”Bye, love!” ropade han efter sig och jag hade svårt att släppa min nu fastvuxna andra halva som gick mot hissen.
”Bye.” ropade jag tillbaka och kollade på när han kollade mot mig och log innan han gick in i hissen med sina två stora resväskor. När jag stängde dörren efter mig var allt tyst. Jag hade varit i någons närhet hela helgen och när allting blev tyst blev jag direkt rastlös. Mr. Frey skulle komma först i morgon så jag hade en hel dag utan någon alls. Jag drog fram min mobil och slängde iväg ett gruppmeddelande.

To: Perrie, Eleanor, Danielle
Does someone want to hang out today? Text me before I die! X

Perrie och Eleanor svarade snart att de inte kunde. Perrie var tydligen i Glasgow och Eleanor var tvungen att förbereda sig för en tenta.

From: Danielle
Need to find that belt! Liam have been watching my every move since our last shopping trip! Let's go! I'll pick you up in ten! X

Jag log för mig själv när jag såg smset och tog ut ett par jeans, en fin topp och en cardigan över. Det hade blivit riktigt kallt de senaste dagarna och man märkte att vi nu var inne i December månad. Jag hittade ett par vantar och en mössa som jag hittade i min byrålåda som Niall hade rensat ut åt mig. Eller ja... Han rensade faktiskt ut två lådor så han fick bara en... En riktigt gentleman när en kvinna och hennes kläder är i nöd! Jag började skratta åt mitt egna dåliga skämt medan jag hoppade i mina stövletter och satte på mig min dunjacka. Min mobil som jag lagt på hallbordet pep till två gånger och jag gick för att plocka upp den och mina nycklar.

From: Nialler
Love you <3

Jag log mot min telefon och önskar att han visste hur mycket dom där små orden betydde för mig. Allt verkade vara så enkelt för honom när det kom till att uttrycka sig. Jag tryckte upp tangentbordet så jag kunde svara.

To: Nialler
Love you more. Be safe <3

Jag tog mig ut från lägenheten och låste efter mig medan jag öppnade upp nästa meddelandet som var från Danielle.

From: Danielle
I'm outside in a sec. Come down! X

Jag tog mig in i hissen och en gubbe stod redan och väntade på att dörrarna skulle stängas. När jag kom ut stod Liams rangerover utanför och jag hoppade in i den.
”I'm glad you are behind the wheel and not Liam.” konstaterade jag när jag hoppade in bredvid en glad tjej och hade ett leende över hela ansiktet.
”Oh, he's not that bad.” sa hon och blinkade ut på gatan igen och körde mot shopping gatan nere i centrala London.
”I thought I would die last time.” hon började skratta medan hon synade mig uppifrån och ner.
”You are prepared for a snowstorm.” konstaterade hon roat och jag kollade ner på mig och sedan på panelen framför mig och såg att temperaturen ute var minus en grad.
”Yeah, it's freezing.” försvarade jag mig själv och kollade över på henne och hon var minst lika på klädd. ”So where are we going first?” jag kollade ut genom vindrutan och såg människor, bilar och hundar svischa förbi utanför.
”Well, Eleanor said that there would be a couple cute belts at Holister so let's go there.” jag instämde med henne och hon parkerade en kvart senare på en tvärgata.
”I want to find something nice to Niall...” sa jag och bet mig i läppen.
”What's the occation?” Danielle såg uppenbart nyfiken ut.
”Nothing special. It's just that he's so open minded about his feelings and I'm...” min röst tonade ut och jag kollade på Danielle. Hennes bruna ögon såg medlidsamt på mig.
”...and you're not.” avslutade hon meningen och jag nickade. Vi hoppade ut ur bilen och började gå över gatan med varsin väska i armvecket. ”Well, I think I know something you could get. There is this store downtown. And you could creat an own t shirt?” föreslog hon. Jag kollade fram över shopping gatan som var rätt tunt på människor för tillfället eftersom det var innan lunch tid.
”That would be awesome.” sa jag och log mot henne. ”And I need an outfit for New York.”
”Then let's go!” utbrast hon och krokade arm med mig och började dra mig in i en affär jag aldrig varit inne i.

Danielle hittade sitt skärp till slut och jag hittade en perfekt röd klänning som framhävde mina kurvor och passade perfekt i kontrasten till mitt mörk brunetta hår. Jag hade ett par pumps hemma som skulle passa perfekt till allt ihop och när vi väl var färdiga med att skapa Nialls t shirt där jag bestämde mig för att skriva 'Cookie Monster' så var vi slut och tog oss till en restaurang som låg lite längre bort. Jag hade varit konstant obekväm med att folk stirrade på mig men Danielle höll mig lung ett tag tills det kom fram tre tjejer om trettonårs åldern och undrade om vi kunde ställa upp på ett foto. Danielle fick vara den som pratade mest medan jag försökte svara så gott jag kunde på frågorna men kände mig så pass obekväm att det gjorde mig blyg.
”So...” Danielle satte sig ner på stolen mitt emot mig. Det var en liten mysig pizzeria som jag aldrig varit på innan. Det var rutiga dukar på borden och ett litet värmeljus vid varje bord. Fönsterna var väldigt små vilket gjorde att det inte kom in allt för mycket ljus från utsidan och man såg att detta var en gammal byggnad. Jag kollade på Danielle som kollade nyfiket på mig som om hon hade sett rakt igenom mig. ”... talk to me, Ria.” självklart hade hon läst mig som en öppen bok och jag suckade trött innan jag började prata om allt det som hänt under veckan. Hon lyssnade uppmärksamt och man såg på henne vilka delar Liam hade berättat för henne och vilka han hade undanhållit från henne. Jag hade inte pratat färdigt förrän vi nästan ätit upp våra pizzor. ”You've certainly have had a bad week.” var allt hon sa när jag var färdig och drack lite utav sitt vatten.
”Liam told me that you went through almost the same thing with the hate...”
”Yeah, we broke up because of it too.” jag höjde på ögonbrynen utav förvåning och hon lekte lite med sina långa halsband och drog bak några lockar bakom örat. ”I'm still having a hard time with the selfconfidence but it gets easier. But for a while I just saw hate and Liam defended me. But he felt like it was his fault that I was in this position and he didn't like to hear me cry in the midde of the night because of it. So eventually we broke up.”
”Oh,” sa jag förvånat och funderade på om samma sak skulle hända mellan mig och Niall och det högg till lite i magen utav tanken.
”But we realised that... We shouldn't break up because of some strangers. And we're in love. So we decided to give it another shot. But still Liam is really protective.” jag nickade långsamt och hon log mot mig. ”So tell me. Have you guys...” hennes ord tonades bort efter ett tag och hon höjde på ögonbrynen och jag insåg vad hon pratade om. Jag nickade trött på huvudet. ”Why the sad face?”
”Because it happened before we even got together and I'm trying to forget because I want to have that first time experience with him. So no, we haven't.” min plötsliga vändning fick henne att börja skratta.
”Okay, but back to the hate. You should keep your head held up high and don't do something stupid now when Niall's gone.” Jag spände ögonen i henne.
”Niall told you to talk to me... Didn't he?” hon skrattade nervöst till och jag släppte henne med blicken med en road min.
”He mentioned it, yes. But I thought it would be some kind of a bond thing between us.”
”We've become really close.” höll jag med henne och hon besvarade mitt leende. ”Okay, are you done?” frågade jag och nickade mot bordet. Hon kollade ner och nickade.
”Let's go.” sa hon och reste sig upp.
”Where are we going?” frågade jag nyfiket.
”Let's find something nice to our boyfriends. I think that t shirt won't do enough for you. I can see it in your eyes when you talk about him. You may not be as open but I can definitely see it.”

+19 Kommentarer till nästa del! :)