Ett år senare

”Sweetheart, could you give me my phone? It's in my jeanspocket.” hörde jag Harry ropa från köket. Vi var äntligen tillbaka i Harrys familjs stuga och vi alla hade tagit upp det som en årlig tradition nu mera. Harry och jag hade varit här sedan igår för att göra allting redo för resten som skulle komma idag. Jag tog mig fram genom vårat stökiga sovrum och hittade Harrys jeans som hängde på en fåtölj.
”You got a text from Louis.” ropade jag tillbaka och kom ut till Harry i köket där han stod i bara boxers och gjorde frukost till oss båda. ”Here you go.” sa jag och gav telefonen till honom innan jag tog över matlagningen och han pussade mig på kinden.
”They will be here at four.” mumlade han och började skriva på sin mobil. Han la den på bänken och kramade om mig bakifrån under tiden jag vände baconen. ”What can we do for fun before? I want to spend some alone time with you.”
”We've been alone since yesterday afternoon.” sa jag och skrattade till och han pussade min nacke med lätta läppar och han träffade min svaga punkt. ”But...Eh... What did you have in mind?” han skrattade till för han kände att jag blev knäsvag där jag stod i hans t-shirt.
”What about the beach?” viskade han fram i mitt öra och jag fick hålla hårt i kanten för att inte trilla ihop som ett korthus.
”That... sounds nice.” sa jag och vände mig om mot honom. Han pussade mig på näsan och log utav min reaktion som hade varit att rynka på näsan. De alldeles för kända smilgroparna kom fram och pussade honom lätt innan han dog mig intill sig i en lång kyss.

**Flashback**

”What happened to Taylor?”
”Are you back together?”
”What will Simon say about this?” frågorna bara vällde över oss när vi skulle på en gala premiär i centrala London. Det var min första gång och jag var vätt skrämd på grund utav att jag var tvungen att bära högklackat. Självklart hade vi frågat Simon om jag skulle bryta några regler med att gå. Men han sa bara att jag inte skulle ta emot några pengar från någon så skulle allt gå bra. När bilen stannade hoppade Harry och resten utav killarna ut före mig och Zayn pussade mig lätt på kinden som ett lycka till innan han hoppade ut och Harry sträckte ut handen för att hjälpa mig ut. Stylisten som hade hjälpt mig på med denna hade nog aldrig tänkt riktigt praktiskt.
”You look so beautiful.” viskade Harry i mitt öra när vi började gå ner för röda mattan och bli fotade. Jag var glad över att Harry höll min hand nittio procent av tiden för jag blev totalt blind utav kamerorna som blixtrade mot oss. Självklart hade jag fortfarande inte vant mig och det kändes ur uselt att stå och le där och folk faktiskt ville ha autografer och bli fotade med en. Det kom ett jubel då när ännu en bil kom upp och ställde sig vid den röda mattan och ut kom Little Mix. Perrie vinkade glatt mot mig och kom trippande mot mig med rask fart innan hon slog armarna om mig.
”You look dashing tonight!” utbrast hon.
”Thanks, love your dress.” sa jag och kollade ner på hennes glittriga fodral.
”Have you seen Zayn?” frågade hon och jag kollade upp mot henne med ett leende.
”He's inside.” jag kollade bak på Harry som tålmodigt stod och väntade på mig. ”I'll see you inside.” sa jag och kramade om henne snabbt igen innan jag gick lugnt och metodiskt fram till Harry som sträckte ut sin hand och tog min. Vi gick in i aulan är vi fick välkomst drinkar och skulle mingla runt innan vi satte oss i den stora arenan.
”Have you heard anything from Jenny?” jag vände mig om och kollade på Zayn som stod var välklädd och jag bet mig lite i läppen för han såg rätt obekväm ut.
”Right now she's in Austrailia. She called in the middle if the night yesterday to give me an update about that she've seen a real kangaroo and that she will be done with her studies in a year.” Efter Jenny återhämtat sig från olyckan insåg hon att livet var för kort för att stanna på en och samma plats hela tiden. Zayn och hon gjorde slut där efter för att dom insåg varför de gjorde slut från första början. De var alldeles för lika och envisa vilket ledde till ett stort bråk om vem som skulle få välja teve program. Dom var minst lika mycket syskon som vad jag och Zayn var och det insåg dom väldigt snart.”Perrie is looking for you.” kom jag på efter ett tag då Harry och jag hade skålat med resten utav killarna, Danielle och Eleanor. Zayn höjde på ögonbrynen.
”But she was going with the girls right?”
”Yeah, they arrived a few minutes after us.” Det hade förvånat oss alla att Perrie faktiskt hade överseende med Zayns otrohet och övervägde att ge det en andra chans. Dock var Zayn som en liten betjänt för henne för att ställa allt till rätta igen. Man kan väll säga att de jobbade rätt hårt på det.

** End of Flashback**

”Are you sure about the dinner tonight?” Harry frågade mig medan vi gick hand i hand ner mot stranden.
”Yes, I mean. It's been a year. I think we should at least light the camp fire like we did last year at least. There have been so much changes.” sa jag och hoppade över en rot.
”Agree... Do you think Perrie will come?”
”Actually I do. They are really trying it out. I never saw that one coming.” konstaterade jag medan jag petade upp solglasögonen så att de satte sig på plats igen. Solen lös och gjorde vinden ljummen och behaglig och när vi kom ner till stranden var det minst lika folk tomt som förra året. När vi hade lagt ner alla våra saker och jag hade tagit av mig Harrys tröja som jag hade burit över min bikini så började jag springa mot vattenbrynet.
”First in to the water!” skrek jag och så fort jag kom med fötterna i vattnet kände jag Harrys händer om min midja som drog med sig ner min kropp under vattnet.
”Since when did you become so compeditive!?” utbrast han när han kom upp över ytan igen. Det kalla vattnet svalkade min klibbiga hud på en skönt sätt.
”I've always been.” sa jag och tog mina händer och låste dom runt hans nacke. Hans hår var rufsigt och blött av vattnet.
”I am so proud of you by the way.”
”For what?”
”You live your dream just as I do now and it only been a year. You've come so far. Like when I met you the first time. Do you remember that? On the airport?” jag nickade och kollade med kisande ögon upp mot honom. ”And you had so many secrets. I'm proud of you.” han la sina händer på min rygg och tryckte mig emot sig och tryckte sina läppar lätt mot mina.
”Look at you... Looking back in the time like that.” sa jag och flinade. ”Acutally I think it was you who encouraged me to actually open my mouth in the first place.” sa jag och släppte taget om honom och sjönk ner i vattnet som nu verkade varmare än luften.

**Flashback**

”You'll fix this.” mumlade Simon i mitt öra när vi stod i finalen och väntade på resultatet. Den där obehagliga musiken spelades upp i högtalarna och jag såg Harry göra tummen upp mot mig där han satt i publiken. Zayn satt och bet på sina naglar och jag försökte låta bli att himla med ögonen. Antingen skulle jag komma etta eller så skulle jag komma två ikväll och gav var mer än skräckslagen när den där irriterande musiken började spelas och stannade tvärt.
”Winner of this years X factor is....” började programledaren och kollade med lurig blick mellan mig och Mary Young som var i kategorin över tjugofem. ”... Mary Young!” Jag kände att jag blev jätte besviken när jag hörde Marys namn ropas upp men jag log så gott jag kunde och klappade. Jag gick fram och kramade om henne och viskade grattis i örat på den gråtande Mary.
”You really deserve it.” nästan skrek jag över publikes skrik.
”Alison, come over here.” sa programledaren och Simon la en arm runt om mina axlar. ”What do you have to say?”
”Ehum... I am so happy that my friends forced me this summer to actually sign up for this and I want to thank Simon for being a really super mentor and all those people out there that supported me.”
”What will happen after this?”
”Ehum... I have no idea actually. Tonight I will be celebrating with my friends, boyfriend and family. So there's no tomorrow for me right now.” sa jag och skrattade till.
”Simon. What do you have to say to Alison?”
”That I won't let Alison go this easy and it's only the beginning for her. You haven't seen the last of Alison James.” sa han och log.
”Thank you, Alison! Give it up for Alison James one last time!”

**End of flashback**

Simon hade gett mig ett skivkontrakt på hans skivbolag och jag hade varit förband till killarnas lilla turné i Storbritannien. Med pengarna jag fått ihop så köpte jag en lägenhet till pappa och jag flyttade faktiskt ut så fort jag blev arton och flyttade in hos Harry. Vi båda var borta rätt ofta och han gillade inte att jag stannade hemma ensam så när han kom tillbaka så fixade han extra säkerhet och jag fick till och med en hund som höll mig sällskap. Jag blev riktigt irriterad över att han fortfarande inte fattade att jag faktiskt hade kunnat försvara mig själv men självklart köpte han en rottweiler som käka som en häst och snarka värre än Harry.
”Was it okay for your mum to take care of Spooky?” frågade jag medan vi stod i köket och fixade hemlagad pizza medan resten höll på att packa upp och duka. Spooky var rottweilerns namn eftersom jag tyckte från början att han var smått läskig när han stod på min mage på morgonen och stirrade på mig tills jag tog initiativet att gå upp.
”Yes, she loves him.” sa han och skrattade till innan han började riva ost.
”Hey, Aly! Please tell me that I won't be needing earplugs tonight?” Niall kom in i köket. Niall skulle bli tvungen att sova tillsammans med oss under de nätterna vi var här.
”I promise, pinkyswear.” sa jag och log mot honom medan jag sträckte ut mitt lillfinger. Han slöt sitt lillfinger runt mitt och log stort.
”No, Aly action for you to night, mate.” sa han och skrattade högt och Harry höjde på ögonbrynen.
”Oh, I've got some power at least.”
”Wait.” avbröt jag killarnas dirty talk. ”Aly action?” sa jag och kollade på Harry som nu blev lätt röd om kinderna.
”Oh, he tells Nialler about the Aly action... A lot!”
”Oh, my god! Harry!” sa jag och gömde mitt ansikte. ”Boys” muttrade jag.

När vi käkat satt vi ute på terrassen och åt chips och sjöng till Nialls och mitt gitarrspelande. Jag satt i Harrys knä och hans armar vilade runt min midja medan jag fingrade lite på strängarna.
”I can't believe that so much have changed since last year.” började Liam. ”Do you got a story for us this year, Alison? Maybe a happy one?” Louis slog honom i bakhuvudet för att vara lite okänslig och jag bara skrattade och satte ifrån mig gitarren.
”Actually I do.” sa jag och log mot dom.
”Not another sad storry I hope. I don't think I've started to cry to everything.” utbrast Zayn. ”I sat yesterday and was crying to Mean Girls.” alla började skratta och jag rufsade till Zayns hår och han dök efter mig men Harry var snabb nog att dra mig undan och Zayn rättade istället till sitt hår.
”Okay, tell us your story.” sa Eleanor. ”Does it have a happy ending?” frågade hon förhoppningsfullt.
”It doesn't have an ending yet.” sa jag och log mot henne. ”Okay, so there was this girl. She was poor and only lived with her dad. One day she got reunited with her old friends that teached her to open up and start living her life.” sa jag och alla satt tysta och kollade antingen på mig eller på elden. ”She met this guy and she was afraid to show her feelings. But after a while she opened up and two worlds collided.” jag kände greppet om min midja hårdnade till lite. ”But he broke her heart... Heartbroken she started to live her dream as a singer and came second in a song competition and the boy healed her heart again. During this journey she got friends that's more of a family to her. All the old scars have healed but they remain as a reminder that everybody get hurt. But it wouldn't be much of a fight without some battle scars.” sa jag och skrattade till och alla kollade mot mig nu. Eleanor, Louis, Liam, Danielle, Niall, Zayn, Harry... Hur kunde jag vara så lyckligt lottad. Kanske denna historian skulle få ett lyckligt slut i framtiden. Kanske jag skulle få en familj i framtiden som var utav mitt egna blod. Jag bara längtade efter att få se vad världen hade att erbjuda med Zayn som min bror, Jenny som min syster och Harry som min kärleksfågel. Jag mina ögon tårades smått. Jag skulle aldrig bli lyckligare än vad jag var just nu, jag var inte ensam längre. ”Like Mr. Simon Cowell use to say...” sa jag och skrattade till för mig själv. ”... This is only the beginning!”

Det var den sista delen utav When Two Worlds Collide! Tack till alla som har läst! Skriv gärna era tankar om berättelsen och watch out! För inom kort kommer det att komma en inledning på en helt ny Fanfic, The Revenge!

Puss på er ;*

/ Amanda