”Are you going to wear those shoes?” frågade Harry tvivelaktigt och kollade tveksamt på mig. Jag kollade irriterat ner på mina låga Converse och såg faktiskt inget fel med dom förutom att dom var en aning slitna.
”What's wrong with them?” frågade jag irriterat.
”We are going hiking.” sa han och log mot mig.
”Hiking!?” utbrast jag. ”You couldn't have mentioned that a bit earlier!?”
”Zayn!” Harry ignorerade mig och nu synade jag Harry uppifrån och ner för att se vad han hade på sig. Han hade shorts, en grå t-shirt med något slags tryck på och ett par rätt häftiga gympa skor. I håret hade han sina pilotbrillor.
”Here you go.” sa Zayn med en suck när han kom in från bilen igen med en skokartong i handen. ”These are for you, Al. You got 5 in shoes right?” han höll fram dom till mig.
”What?” frågade jag helt oförstående men också förvånad över vad som pågick.
”It's your shoes. We didn't know you had some good hiking shoes so Harry thought that I could buy you some.”
”I had. But they are at home because someone forgot to mention a hiking trip.” sa jag och blängde surt på Harry och han log bara oskuldsfullt. Jag suckade och tog motvilligt emot skolådan och började byta skor. Självklart hade Zayn skaffat ett par dyra skor också och jag suckade trött och försökte låta bli att tänka på vad dom hade kostat.
”They fit perfectly.” sa Harry och log mot mig när jag kollade upp.
”Thank you for the shoes.” sa jag och kollade ner på skorna igen.
”No problem, Al.” suckade Zayn och log mot mig. ”I've gotta go. Jenny is waiting.” sa han och började känna i fickorna efter något som han letade efter och drog sedan upp en nyckelknippa med bara en nyckel i. ”Here you go.” sa han och räckte nyckeln till mig. ”If you get home before I do.” förtydligade han och log mot mig. ”Have fun, kids.” fortsatte han som om vi var tio år yngre än honom. Jag tog emot nyckeln och la den i fickan och kramade honom hejdå innan han hoppade in i sin dumma bil igen och körde iväg. Harry tog sin ryggsäck som han tydligen packat för det här och låste dörren och visade mig vägen till hans garage där han hade parkerat Range Rovern som jag åkt i innan. Det tog inte lång tid förrän vi var på väg ut från Londons stadstrafik och ut på en landsväg.
”Where are we going?” frågade jag nyfiket.
”We are going somewhere I like to spend my day when the press is too hard.” Hans gröna ögon strålade nästan idag genom solglasögonen. ”I didn't say I'm sorry yesterday but I am truly sorry. I should have called the management so they could act fast.” han såg rätt ångerfull ut medan han kollade fram över vägen. ”I didn't know what I had in mind but I should have thought clearly. All I thought about...” han tonade ut sin röst i slutet och det blev tyst. Jag såg att han blev smått rosa om kinderna och jag lät min nyfikenhet läggas på is.
”It's okay.” sa jag istället och drog lite på munnen. ”I kind of figured that this would end up like this anyway. I mean, I'm close friend with Zayn it was inevitable.” jag drog ihop läpparna lite och kollade ut genom fönstret för att tänka.
”Stop doing that.” sa han och flinade.
”What?” sa jag och bet mig lite på insidan utav läppen och kollade förvånat på honom.
”You when you do that to your lips it only reminds me of something that happened the other day.” jag höjde ögonbrynen och han fortsatte flina. ”It tempts me.” och knep sedan ihop sina läppar för att sluta skratta.
”Tempts you to do what?” sa jag och försökte själv att inte börja le. Som svar fick jag en trotsig blick och han la sin hand på mitt lår. ”You're such a perv.” konstaterade jag och började skratta men drog mig inte undan hans hand. Ytterligare en gång fick det honom att börja skratta så jag blev nästan orolig för att han skulle köra av vägen.
När vi kom fram till ett stort berg såg jag skylten: 'Welcome to Leith Hill'. Det var typ som ett helt vanligt naturreservat och ett rätt hyfsat stort berg som jag antog att vi skulle bestiga. Vi parkerade bilen på den folktomma parkeringen. Det verkade som att vi skulle få hela denna kullen för oss själva idag och antagligen på grund utav att solen gassade så pass att alla hade instinktivt dragit sig till ett vatten hål idag och inte mitt in i landet där det var helt vindstilla. Vi började längs stigen och hade en konversation under hela tiden vilket fick mig att snubbla ett antal gånger för jag höll inte koll på att prata om akta mig för en sten samtidigt. Vilket Harry hade mycket roligt åt under tiden då han hjälpte mig över en stor stock som hade fallit över stigen.
”How come you haven't invited me to your place?” frågade han undertiden vi började dra in på ämnet om vad som egentligen hände i bilen häromdagen.
”You all live in those amazing houses or apartments. I don't think you'll ever know where I'm coming from.” sa jag och aktade mina ord noga så att jag inte skulle försäga mig.
”But tha building is quite good. You forget about that we are normal people you know.” sa han och log mot mig och höll kvar min hand i sin efter jag kommit över stocken. Den var varm och slukade nästan upp hela min hand på grund utav att han hade rätt stora händer.
”I don't. It's just that you all would be very blessed even though you guys wouldn't be One Direction.” förklarade jag och försökte låta bli att nämna att vi kämpade med pengarna mer än någonsin.
”So, you don't live like a normal person? Is that what you are trying to tell me?”
”Not really... Kind of...Ehum... Yes.” försökte jag.
”Is it bad? Why haven't you told us?” jag visste inte riktigt vilka bilder som kom upp i hans huvud när vi pratade om detta men jag gillade inte vart detta var på väg.
”Could we talk about something else?” frågade jag lite besvärat och skruvade på mig lite för att visa att det gjorde mig obekväm. Han tryckte lite oroligt min hand men nickade bara.
”Sure, I'm a bit confused.” började han och drog utan sitt hår ur ansiktet. ”What exactly are we?” frågade han osäkert och jag kollade upp mot honom. Jag hade aldrig tänkt på det så innan men gud vad han var lång, lätt femton centimeter längre än mig. När han mötte min blick genom solglasögonen kollade jag ner på marken jag gick på för att inte ramla trots jag visste att Harry höll stadigt i min hand. Min hjärna försökte fungera rätt och tänka på just den frågan. Precis vad är vi?
”I have no good answer for that I'm afraid.” sa jag och gjorde en grimas.
”You like me right?” frågan kom flygande ur hans mun och jag blev lätt chockad.
”Yes...” sa jag fundersamt
”And I really like you... So I'm not sure what this...” han höjde upp våra händer och jag kollade på dom och sedan upp på honom. ”...But let's take this as it comes.” det gillade jag ljudet utav och jag log mot honom. Precis då kom en rot som jag inte såg och gjorde så att jag råkade dra med mig Harry I fallet och jag råkade hamna på Harry i grästet och löven vid sidan av stigen.
”I am so sorry...” utbrast jag och började skratta och jag hörde honom stöna till utav smärta. I fallet hade jag antagligen råkat knäa honom mitt mellan benen och jag rullade snabbt och klumpigt av honom. ”Oh, my god. Harry are you okay? I am so so so sorry.” babblade jag på och jag kände att jag började nästan gråta. ”What can I...” min röst slutade prata och såg att Harrys smärtsamma ansikte ändrades snabbt till ett flin större än någonsin. Han vek sig dubbel av skratt och när jag hade vaknat ur min chock förstod jag att han hade spelat. ”Oh, my god! I thought I made you sterile or something!” Utbrast jag och slängde mig bakåt i gräset och tog mina händer för ansiktet och försökte andas lugnt igen. Jag kände att Harry rörde sig bred vid mig och när jag tog bort händerna igen låg han över snett över mig med sin hand som stöttade upp honom på andra sidan mig. ”I was about to start crying.” konstaterade jag och kollade rakt in i dom gröna ögonen som inte längre var skymda av solglasögonen.
”You are so cute. I don't want you to cry though.” sa han och log så att de där söta smilgroparna kom fram och hans små rynkor vid dom vackra ögonen. Han pussade mig på näsan och jag rynkade på den och han skrattade till. ”Now, we are soon there so let's go. I'm starving.” Han hävde sig upp och sträckte sedan ut sina händer så att jag kunde med hjälp av dom dra mig upp. Våra fingrar flätades ihop igen när vi gick sista biten och Harry stannade vid en liten klippavsatts som hade en utsikt över åkrar fulla med olika sorters sädeslag och blommor. Längre bort kunde man se centrala London tornas upp som en storstad borde göra på detta hållet. Man kunde lätt skymta tornet till Big Ben.
”Whoa.” andades jag
”Amazing isn't? Sa han och jag stannade tvärt när Harry ville gå längre fram till kanten. ”Afraid of heights?” frågade han och höjde ena ögonbrynet och jag nickade. ”I learn something new every time.” sa han nog mest för sig själv och slängde ner ryggsäcken på marken och började packa upp en filt vi kunde sitta på och tog fram mackor, snacks och några burkar läsk.
”Do you have any water in there?” frågade jag och satte mig ner på filten och han gav mig en vatten flaska som jag sörplade nöjt på. Det var så varmt och jag kände att jag var nog i det lökigaste stadiet just nu. Så här varmt brukar det aldrig vara i slutet på maj, början på juni. Det var orimligt på så många olika nivåer eftersom så här dags på året skulle regnet ösa ner. Vi satt och åt på våra mackor och kollade ut över utsikten. Jag kände mig oroligt säker i Harrys närhet och när det väl blev lite tyst ett tag så var det ingen obekväm tystnat utan en väldigt behaglig tystnad som lade sig över oss. Jag la mig ner på mage med ansiktet på mina armar så jag kunde kolla ut över utsikten.
”I didn't finish my sentence in the car before.” hörde jag Harry bakom mig och jag vände huvudet mot honom och han la sig ner bredvid mig på samma sätt som jag gjorde.
”What?” frågade jag efter ett tag under tystnad.
”That I'm sorry about everything... And... Ehum... I didn't really think at all because all I think about is... you.” han blev rosa om kinderna och jag blev genast generad utav detta erkännande.
”We haven't known each other that long...” konstaterade jag.
”And I know that's an awkward statement. I don't know... Love right?” sa han och ryckte på axlarna och jag bara nickade. Jag kollade på honom och kände att eftermiddags solen bränna min hud. Harrys ansikte hade fått lite färg efter en hel dag ute i solen och gav honom en gyllenbrun färg i ansiktet. Han bet sig liten i läppen innan han suckade och vände huvudet ut mot utsikten. ”I want to finish something up we didn't the other day...” mumlade han och jag förstod inte riktigt vad han menade förrän han vände tillbaka huvudet och lutade sig mot mig och jag såg att hans läppar hade ett mål... Kyssen var bättre än förra gången och han drog mig närmare sig innan han vände mig så jag låg på rygg under honom. Fjärilarna i magen vaknade till liv precis som första gången. Han avbröt kyssen försiktigt och kollade mig djupt in i ögonen och jag kunde inte låta bli utan drog honom intill mig igen vilket gav honom ett leende på sina läppar innan dom mötte mina igen.

+10 Kommentarer till nästa del! :)