När jag kom tillbaka till min handduk hade Zayn försvunnit. Ingen visste vart han var och Jenny gick för att leta efter honom.

”So while we are waiting. What about a match?” frågade Louis och kickade fotbollen lite.

”I'm in.” sa jag automatiskt. Alla ställde upp och Louis och Harry var lagledare och därför valde dom lagen.

”I want Aly in my team!” utropade Louis och drog mig mot sig.

”Hey, that's not fair, you're both amazingly good at this!” protesterade Harry. ”I want Aly in my team and you can get Niall.”

”What is that supposed to mean?” muttrade Niall och det fick mig att skratta. Jag gick över till Harrys sida. Vi stoppade ner ett par skor i varje del utav planen som Liam så gott som fick rätt rak. När vi gjorde avspark fick jag genast tag i bollen och sprang förbi Eleanor som blev helt chockad över att jag var så snabb. Den som var den svåraste att komma förbi var Louis och jag fick finta för att få en lucka att passa den till Liam som stod på andra sidan och sköt iväg bollen och in i mål. Vi gjorde high fives och fortsatte. Tillsist var vi så varma att vi inte orkade röra oss längre och vi slutade matchen lika och lovade varandra en riktig match nästa gång vi fick tid. Alla sprang ner till vattnet för att svalka sig medan jag stod vid vatten kanten för jag hade bytt om. Jag fick skuldkänslor att jag låtit Jenny springa iväg för att leta efter Zayn själv.

”Guys, I think I'll go back to the house to look for Zayn.” sa jag och skrattade åt Liam som red på Harry rygg för att få honom under vatten.

”Ey!” gurglade Harry och sjönk ner under vattnet och Liam höjde sina armar triumferande. Harry kom upp igen och skakade huvudet som en blöt hund. ”I'll come with.”

”Harry and Aly sitting in a tree!” ropade Niall längre ut och jag blev obekväm och började gå upp mot trappan som ledde mot stigen för att ta sig tillbaka med Harry efter mig.

”Don't mind him.” sa han när han hade kommit ifatt mig.

När vi kom fram till det lilla huset bestämde vi oss för att ta varsin del så vi skulle kunna gå vidare att leta utomhus. Jag gick i genom ett sovrum som uppenbarligen var Zayns för jag såg tröjan han använt dagen innan. Badrummet var tomt och jag började gå ner för hallen och stannade upp vid ett rum som jag inte sett innan. Jag öppnade dörren och kollade försiktigt in. Det var ett litet samlingsrum och jag gick in försiktigt för att kolla mig omkring. Det fanns en soffgrupp som var lite dammiga och en eldstad som såg jätte antik ut. Längre in stod ett piano och jag bet mig i läppen och kollade ut i hallen igen för att se så inte Harry var i närheten. Jag gick till pianot och kände på tangenterna som gjorde oskarpa ljud när jag halvt tryckte ner dom.

”Play.” jag hoppade till och såg att Harry hade bytt om till en t-shirt och ett par nya badbyxor. Han stod lutad mot dörrkarmen. ”They are not here.” konstaterade han och började gå mot mig. ”Play.” uppmuntrade han mig igen och jag satte mig tveksamt ner på den avlånga pallen, satte upp mitt fuktiga hår i en tofs och tryckte ner ett ackord och jag kände att det kliade i fingrarna men jag tvekade ännu en gång innan jag satte båda händerna på tangenterna. Jag log för mig själv när jag kände att jag fortfarande hade kvar det i händerna och en hetsig melodi startade och löstes snart upp i någon lugn bakgrunds musik.

”Wow.” mumlade Harry som nu stod bakom mig. Jag började tänka på en låt som jag kunde spela och ledde in på Skinny Love.

”Come on skinny love, just last the year,” började jag sjunga och försökte låta bli att tänka på att Harry stod bakom mig. Jag började sjunga refrängen och började tänka på mamma, hur hon hade fått mig att spela alla sorters instrument. Hur hon hade lärt mig att spela piano. En tår föll ner för mig kind och jag började spela mer intensivt och sjunga mer intensivt. Hon lämnade mig. Var allt jag kunde tänka. Hon lämnade mig. Hon lämnade mig. Hon lämnade mig. Jag ändrade texten så den skulle passa mig. ”And you told me to be patient, and you told me to be fine,”
”Aly.” hörde jag en orolig röst som jag ignorerade.

”and you told me to be balanced,”

”Aly!” nu lät rösten desperat och jag försökte överrösta den.

”...and you told me to be kind,

”ALY!”

”and now all your love is wasted.” jag kände tårarna svämma över och jag nästan spottade ut sista delen. ”Then who the hell am I?” jag hade fortsatt om inte Harry hade tagit tag i mina händer och jag började röra mig för att komma ur hans grepp medan paniken steg inom mig. Han korsade mina armar i ett fast grepp och jag kände hans kropp tryckas mot min i en kram.

”Let me go.” fick jag fram mellan hulkningarna.

”Calm down.” mumlade han in till mitt öra. ”Aly, it's alright.”

”Let. Me...” jag kom inte längre för jag orkade inte kämpa emot längre utan jag bara lät paniken flyga iväg och ersättas med ett gråtanfall som inte var utav denna världen. Han höll kvar sitt grepp runt om mig medan jag grät och efter ett tag släppte han och satte sig bredvid mig. Det blev tyst ett tag och jag kollade ner med suddig blick på tangenterna.

”Are you alright?” frågade han efter ett tag. Jag torkade snabbt tårarna och snörvlade lite.

”Yes, I'm good.” sa jag och log mot honom.

”Don't pretend. You are a bad lier.” sa han och log snett mot mig.

”Okay, I'm a total wreck.” sa jag och sjönk ihop med axlarna. ”I never thought I would have to deal with any of this.”

”Everyone will be there for you. Everyone agree on that last night.” började han med sin hesa röst. ”Eleanour, Perrie, Liam, Niall, Lou, Jen, Zayn... I. I will be there.” Jag suckade och kollade mot honom och in i hans gröna ögon som fick mig att rysa.

”I surprice myself sometimes.” fortsatte jag enkelt och kollade på väggen framför oss. ”I didn't know that this would happen.” sa jag och blev generad över mitt beteende. ”But you know what?” han skakade på huvudet och jag log mot honom. ”When I've got you I think I'll be just fine.” 

+5 kommentarer till nästa! ;D