”I never given much thought to how I would die... But die in a place to someone I love... Seems like a good way to go...” hördes det ur teven. Twilight filmen var en utav mina favoriter på grund utav mysteriet med det okända. Men även att Edward skulle gå genom eld för just en tjej som han faktiskt vill döda. Och även att han skulle kunna välja vilken tjej som helst men han väljer den där lite klumpiga typen vilket gör det till en perfekt fantasi. Filmen skulle ha min fulla uppmärksamhet normalt sätt, men inte idag... Jag hade äntligen kommit hem från Simons hus i Los Angeles. Det var helt sagolikt med palmträden och poolen som var extremt stor och vätte ut mot havsutsikten. När jag kom dit med de sex andra ungdomarna så hade vi ingen aning om vem vi skulle få som mentor. De hade även skapat nya grupper så det var tonåringar, unga vuxna, grupper och över tjugofem. Solen hade gjort sina spår på min normalt sätt vita hy och jag kunde aldrig drömma nog om en bättre vecka i Los Angeles. Jag behövde verkligen komma här ifrån och jag kände att min hjärna kunde fungera som vanligt igen.

”How are you, Alison?” Simons mörka röst hördes högt och tydligt när kamerorna hade stängts av och vi satt i en soffgrupp på terrassen i den stekande solen. Som tur var hade vi blivit täckta av skugga tack vare en markis. Han hade kallat ut mig här utav någon anledning, kanske var det något han gjorde med alla deltagare.
”Aly. You can call me Aly.” sa jag osäkert och lutade mig tillbaka i stolen och satte upp solglasögonen i håret. Han nickade som att han skulle ta in informationen. ”I'm okay.”
”Are you worried about something?” frågade han och nickade mot mina händer och jag lade märke till att jag pillade på mina torra nagelband och slutade genast och gömde mina händer i knäet.
”A bit, sir.”
”Oh, please. Call me Simon at least.” sa han och viftade med handen. ”You've had a bit of a rough path, haven't you?” fortsatte han och kollade utforskade mot mig och höjde och sänkte sina ögonbryn.
”You could say that, si.... eh. Simon. I guess you know what happenend so I don't have to tell the story myself.” sa jag och kollade mot utsikten över havet.
”I have. I am a bit surpriced though. Harry is a... What you could call a very decent boy if I may say so. He at least used to respect the once who is making him smile. And you do or did at least.” sa han och valde sina ord noggrant. ”But I have to say that you are a very lovely girl and he is missing out on something when he kissed Taylor...” fortsatte han och jag gjorde en grimas över hennes namn. Enda sedan hon släppte låten Love Story hade hon varit en stor förebild för mig. Hon hade den där makten att säga vad hon tyckte om människor i sin text och att hon var så obekväm med sig själv gjorde att man kunde skapa ett band mellan henne och en själv. Nu klarade jag knappt av namnet Taylor längre... ”... I hope you know why I took you through to the finals?” det var ingen fråga utan ett påstående och jag skrattade till lite.
”Maybe because I sang okay?” detta var dock en fråga.
”No, because you got what we call the x factor. And I believe in you. You have that conection to the audience that a preformer needs to have to get somewhere.” jag nickade och bet mig lite i läppen och kollade ner i mitt knä. ”I think that's all. I see you around. And don't forget that I'm not just your mentor. I am your friend.” sa han och log och jag log tillbaka och reste mig upp för att gå tillbaka in och ta något kallt att dricka.
”Oh, Aly.” sa han innan jag kom fram till dörröppningen och vinden tog tag i mitt hår.
”Yes.”
”Zayn have called several times...” sa han och tvekade sedan. Jag fick ett hugg i magen och tog på mig mina solglasögon för att han inte skulle se smärtan i mina ögon. ”I don't know what to tell him anymore...” fortsatte han.
”Just tell him... He lived ten years without me. He'll get through it.” sa jag och nickade. Nicken var mer till mig själv att det var ett bra svar och Simon nickade tillbaka.

Jag kollade på mina pyjamasbyxor och följde linjerna med pekfingret som skapade kvadrater i olika storlekar. Mitt minne utav svaret högg fortfarande i magen och verkligheten slog mig som en vägg i ansiktet när jag kommit tillbaka till London. Det var inte bättre utav att varje affär hade en tidning som handlade om nya 'Haylor' och hans nya tatueringar som han prytt sitt bröst med. Två fåglar som tydligen stod för evig kärlek. Bah! Jag rycktes upp ur mitt dagdrömmande att min mobil vibrerade. Simon hade sett min gamla mobil och gett mig en iPhone bara för att han skulle få tag i mig på ett mycket mer exklusivt sätt. Han hade gjort likadant till Lucy som jag hade blivit nära vän med under vår vistelse i Los Angeles.

From: Chase Carling
Want to hang out? I've got some movies? X

Chase är ännu en som jag hade träffat under Los Angeles resan och han var i samma kategori som mig och Lucy. Jag tror han tog våran relation till varandra lite för seriöst och jag hade förklarat för honom att jag inte ville ha något som hade med kärlek att göra. Självklart så ignorerade han mig och verkade som om att vi skulle gifta oss nästa vecka...

To: Chase Carling
Not in the mood.

Det knackade plötsligt på dörren och jag tog undan en solblekt slinga hår ur mitt ansikte och la ner min mobil bredvid mig i soffan och reste på mig medan jag rättade till min mickey mouse tjocktröja som jag köpt som souvenir i USA. Det måste vara den där tanten som bor här intill. Hon brukade ständigt komma in till oss med en ny paj varannan dag. Jag vet inte riktigt om hon trodde vi inte åt tillräckligt eller vad det nu var. Jag drog ilsket en slinga bakom örat innan jag öppnade dörren. När jag kollade upp så kände jag en klump växa inom mig och jag försökte dra igen dörren så snabbt jag bara kunde men han hade insett min taktik och stuckit in en fot i dörröppningen så jag inte kunde stänga helt. Jag lutade mig mot dörren och jag kände tårarna utav frustration och rädsla välde fram.
”What are you doing here?” viskade jag och snörvlade och kunde inte möta hans blick. Den där blicken jag visste skulle krossa mitt hjärta för jag visste att han var minst lika sårad över att jag gav mig av denna gången som förra. Men istället för att svara bände han loss mina händer från dörren och tog mig in i hans armar och jag kände nu att mina fötter inte bar upp mig längre utan jag föll till marken tillsammans med honom som jag kände nu också grät.
”Your stupid girl.” snörvlade han fram. ”I am so angry with you I can't understand how you could do that to me again.” fortsatte han och drog upp mig från golvet och höll med ett järngrepp runt mina över armar och höll mig ifrån honom på en armlängds avstånd.
”Zayn...” sa jag med skakig röst och tårarna fortsatte rinna så jag inte helt kunde se honom. ”...You are hurting me.” viskade jag och kände hans tumspetsar tryckas in i mina armar. Plötsligt drog han tillbaka händerna och trycket lättade.
Jag gick bakåt och backade in i väggen som jag visste var bakom mig och gled ner på det murkna trägolvet. Mitt försökt till att torka upp tårarna gick inte speciellt bra för de blev bara ersatta utav nya. Hur kunde han hittat hit? Jag såg att hans blick vandrade över den lilla ruttna lägenheten som jag bott i ett tag nu. Han tog sig för munnen när han såg hur litet det var och jag kände mig så lite värd just i den stunden att jag hade kunnat kalla detta en lyx lägenhet.
”You live here?” sa han och såg oroligt mot mig och grimaserade när han kände den unkna doften. Jag vågade inte ens se honom i ögonen utan förblev tyst på golvet och stirrade på ett söndrigt element i köket som jag kunde se här ifrån. Pappa var tvungen att fixa det innan vintern annars skulle vi frysa ihjäl. Zayn satte sig på huk framför mig och la sina händer på mina knän och nu kunde jag inte undvika hans blick längre.
”I-I-I'm s-s-or-r-y.” hackade jag fram och nya förtvivlade tårar kom fram.
”I am so mad at you right now, Aly so I don't know what to say or do.” sa han och torkade bort några tårar från min kind. Enligt mig så lät han rätt samlad i jämförelse med mig som var ett rent vrak. ”You didn't answer your phone, we couldn't get in touch with your father. I was about to buy that fucking limousine company to just get to talk to you father!” han skrek nästan ut den sista meningen och jag kollade skamset mer.
”He... He... broke my heart, Zayn. He, crushed me.” tvingade jag fram. ”And I... I ignored your warnings.” min läpp började skaka igen. ”And... and... Then Jenny...” sa jag och snörvlade till och han grimaserade. ”And Jenny... who I have kno-o-wn my whole l-life.” sa jag och kände att en ny gråt attack var på väg. ”... t-telling me that I am-m a-a nob-body.” tvingade jag fram och hulkade upp en snyftning. ”But look at me...” fortsatte jag och tvingade fram ett dystert skratt. ”She was righ-h-t.”
”Don't you dare say that.” muttrade Zayn och jag kände att jag var nog den minst sexiga personen på planeten just nu med snor i hela ansiktet och jag kände att en bubbla höll på att bildas i näsan. Fräscht! ”You are not the luckiest girl in the world right now.” sa han och tog mitt huvud i sina händer och började torka mina tårar igen. ”But you are absolutly someone. Someone wh-ho is loved.” tvingade han fram och jag såg att han grät nu och såg medlidsamt på mig. Sen började han skratta. ”Look at us. All slobby and nasty like two children.” och jag kunde inte låta bli att börja skratta så gott jag kunde och snörvlade lite. Jag kollade över axeln och hoppades på att jag skulle få se Jenny bakom honom eller något men ytterdörren va nu stängd och jag gick från dörren till Zayns ansikte och sedan tillbaka igen.
”Jenny couldn't make it?” frågade jag osäkert och jag såg att jag tryckt på en öm nerv. ”Zayn? Where's Jenny?” sa jag och kände paniken stiga inom mig för jag såg på honom att detta var inget bra som skulle komma ur honom. ”Where's Jenny? Jenny? Where is she, Zayn?” sa jag och nya tårar började komma fram igen. ”I want Jenny here... Now... Zayn where is she?” sa jag och tog mig ur Zayns grepp med smått våld.
”She...” sa han och bet sig i läppen. ”She... She... Is is... Aly. She was in a car crash... a week ago.”
”But she's alright? She's okay? She lives?” paniken steg inom mig och jag började få ojämn andning.
”Aly... She. Eh.. She is in a coma.” tårar föll ner för hans kinder och jag tog inte riktigt upp informationen som han just gett mig. Och jag kände paniken inom mig bryta ut och jag kände Zayns armar runt om mig.
”Calm down... Aly, you have to calm down.” sa han in till mig öra medan jag sprattlade för att göra mig fri. ”Aly, please... Calm down.” det var knappt en viskning längre utan bara ett litet desperat rop på hjälp... Det var bara tre ord som gick runt i mitt huvud. Jag. Vill. Dö. Jag svär jag vill dö!

+10 Kommentarer till nästa del! ;)