Efter jag betalat och skakat av mig den krulliga killen. Han insisterade på att få mitt nummer men självklart lät jag bli. När jag kom innanför dörren luktade det mat i hela huset.

”Hello?” ropade jag och slängde kassarna innanför dörren.

”In the kitchen.” ropade mamma tillbaka. Jag gick in och pussade mamma på kinden. ”Vart har du varit?”

”Shoppat. Dock tappade jag bort tiden så förlåt för jag är sen.”

”Inga problem. Allt blev precis färdigt.”

Vi alla kallades till bordet och Simon satte sig på kortänden av bordet.

”Did you buy the whole store?” frågade han roat.

”What?” frågade jag medan jag slevade upp en potatis.

”There's a mountain of bags in the halway.”

”Oh, well. I need to look good when I work with you. You know.”

”Ah, working clothes. My treat.” sa han lätt och slängde upp 80 pund på bordet.

”Simon!” utbrister mamma. ”It's rude to show off money like that!”

”Sis, it's nothing. It's woring clothes and she'll need it because it will be a long day tomorrow.”

”It's still rude.” muttrade mamma.

Det var ungefär så hela vårt samtal gick till och tillsist fick jag gå ifrån bordet för att plocka upp kläderna och gå och lägga mig.

Jag la mig på sängen och sjönk ner mellan kuddarna undertiden jag kollade upp i taket så pep min mobil till. Jag hade inte kollat på den på hela dagen!

Skriv så fort du går av planet. - Krista

Förlåt för att jag var en idiot igår. Snälla ge mig en chans och denna gången blir det offentligt! Jag lovar. - Eddie

Hallå? Lever du? Du kanske borde kolla din mobil!? BTW, såg Eddie idag, med en tjej!? - Krista

Jag vill va tillsammans med dig. Jag saknar dig, snäckan. Love you. - Eddie.

Jag raderade Eddies sms och svarade på Kristas och sedan somnade jag.

”Good morning, sunshine. You have to be dressed and ready to go in an hour.” Simon drog ifrån gardinerna och jag kröp ännu längre ner under täcket.

”No!” gnällde jag.

Men han var redan borta igen och jag tog initiativet att dra mig upp. Jag satte på mig stuprörs jeansen och kavajen jag köpte igår. När jag skulle välja tröja så kollade jag på den tröjan som killen valt eller en som var gjort av svart linne. Jag bestämde mig för att testa den oönskade tröjan.

”Fuck.” mumlade jag. Den passade perfekt. Den hade lite grön färg i sig och lite svarta sidor som gjorde att mina ögon stod ut. Jag borstade till mitt hår och sminkade mig och gick ner för att käka frukost.

”Spenceeer, kan du ge mig osten?” frågade Jessica segt. Jag gav henne den och sedan tog jag själv en skål med flingor och mjölk. Efter den aptitretande frukosten tog jag några drag med tandborsten och sen stod jag färdig och redo i hallen. Vi satte oss i bilen och Simon satte sig framför ratten. Det tog cirka en kvart innan vi var framme framför en stor byggnad.

”Where are we?” frågade jag.

”My office.” sa han och kollade på mig i backspegeln.

”You've really upgraded yourself.” mumlade jag och jag hörde att han skrattade tyst.

Alla hälsade på oss när vi gick förbi och mot hissen. Simon tryckte på våning 22 vilket var högst upp. När vi kom ut igen så var det en receptionist som satt precis vid hiss dörren.

”Good morning.” sa Simon glatt till den äldre kvinnan som satt och skrev på sin dator. Hon hade ett rynkigt ansikte och kollade förvånat upp med sina glasögon på nästippen.

”Oh, Mr. Cowell. Good morning.” började hon och ställde sig upp för att släta till den grå, rättså snäva, klänningen. ”The boys will be in studio one, in an hour.” rapporterade hon.

”Okay, always a bit late.” muttrade Simon. ”Mrs, Lovegood. This, is my niece, Spencer. She will work as my assistant while she's in England.” sa han formellt och jag skakade hand med Mrs. Lovegood.

”Nice to meet you.” sa jag och hon log.

Efter en cirka halvtimme med bara pappers arbete för Simon och jag satt och kollade på så gjorde vi oss redo för avfärd igen för att åka till studio ett. Och om nu de här ”killarna” var sena så kan jag lova att vi va minst tio minuter senare än dem. När jag påpekade det för Simon så bara slog han bort ämnet med ena handen och fortsatte smsa på samma gång som han körde.

När vi var framme så bad Simon mig att gå till Starbucks ett kvarter här ifrån för att köpa kaffe till honom och något annat till mig. Jag fick en sedel i handen och han gick in i byggnaden medan jag började traska bort mot korsningen.

Något jag tänkte på medan jag gick och drog min kavaj runt om mig för att inte morgon brisen skulle göra några köldskador på mig var att jag hade inte fått reda på vem som skulle använda studion nu och vilka ”killarna” var. Jag stod och tänkte på det medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart, gav killen bakom disken sedeln och skyndade mig tillbaka till studion så fort jag förmådde för att inte spilla ut kaffet och min iste över hela mig.