När jag kom innanför studions dörrar så var det vakter som stoppade mig.

”Excuse me, miss. But you can't be here right now.” sa den ena vakten.

”Oh, but I'm with Simon Cowell. He's my uncle.” förklarade jag vänligt och drog bak några slingor för att rätta till mitt brunetta vågiga hår.

”I'll check that up. You be a good girl and sit down for a minute.” sa den andra och jag kollade förbryllat på honom.

Efter ett tag kom han tillbaka med Simon i släp tåg.

”Sorry for that, Spenc. I should have told them.” sa han och suckade. Han började leda mig ner för korridoren.

”Why do you have two gigantic monsters watching the door? That's the only question I'm curious to hear the answer of.” sa jag medan jag gav honom kaffet.

”Thank you.” sa han och smuttade på kaffet. ”Well, it's because we are working with a group that gets in a lot of trouble if a mob of girls rushes in here.”

”A boy band?” sa jag tvivelaktigt.

”Yes.”

”I haven't heard that one for a while in Englands history.”

”Believe me, me neither.” sa han och suckade. Nu var vi framme vid dörren längst ner i korridoren och han öppnade dörren åt mig och ledde mig in. Det fanns redan flera killar där inne som försökte få rätt på kontrollbordet medan fem andra killar stod inne i båset och pratade med varandra.

”So, who are they?” sa jag och kollade upp på morbror Simon igen.

”You don't know?” sa han och höjde på ögonbrynen.

”Know what?”

”You have definitely been away from England longer than necessary! You'll see. They are really good.”

”Tell mom that and she'll go mad.” sa jag roat medan jag smuttade på in iste.

”Our secret?” sa han olyckligt medan jag räckte fram sitt lillfinger och jag tog tag i det med mitt lillfinger och log. ”Okay, guys. Let's do this.” sa han nu med sin formella arbetar röst när han tryckt ner en knapp på kontrollbordet och de fem killarna som var inne i båset vände sig om. Den ena killen var blond och såg ut som en riktig svärmors dröm, den andra var svart hårig och såg väldigt mystisk ut som han hade en stor hemlighet han höll på. Men hans ögon var vänliga och jag log mot honom när han kollade på mig. Den tredje där emot var brunett och var längst utav dom alla, den fjärde såg nästan ut som en liten pojke fortfarande. Han hade det där utseendet som fick varenda tjej att smälta. Och jag förstod varför dom hade två stora gorillor till vakter där ute. Men när jag kom till den sista som bara stirrade på mig så satte jag isteet i halsen. Det var killen som hade irriterat mig när jag shoppade igår. Han såg lika chockad ut som jag och jag fortsatte hosta som en galning.

”Are you okay?” frågade Simon som såg orolig ut.

”Yes, I just need a minute or two.” sa jag och log medan jag hostade ut i korridoren igen och började gå mot tjejernas toalett.

Efter jag försökt att övertala mig själv att han inte kommer lägga märke till att jag använder tröjan som han valde. Jag försökte dricka lite vatten för att lugna hostan och andas normalt. Jag tog ett djupt andetag och återvände mot studion. När jag kom in igen så var dem i full gång att spela in. Simon kollade oroligt på mig men jag mimade att jag var okej och att han vände sig mot killarna igen. Jag kände hans ögon bränna hål på mitt ansikte och jag försökte kolla på alla andra förutom honom. Jag kunde lätt säga att det var riktigt bra musik och jag förstår varför Simon verkade så exalterad av att jobba med dem.

De kom efter ett tag ut från båset för att lyssna på deras musik.

”This sounds really good.” sa Simon.

”Thanks, uncle Simon.” sa de blonda och jag ryckte till utav hur han tilltalade Simon. Jag kollade på Simon och han höjde och sänkte sina ögonbryn, så som han alltid gör när han tycker att något är lustigt.

”This is my niece, Spencer. Spenc, this is the new world famous boy band. One Direction.” presenterade han bandet. ”As you told me it have been a while since we have had a boy band.” han vände blicken mellan mig och bandet. ”But I'll think this will be very very good. Don't you think?” frågan var ställd till mig och jag plutade lite med läpparna och kollade på bandet igen.

”Yes, of course, uncle Simon.” jag log lite snett och kollade på killarna vars namn jag inte visste. ”Kind of you to present the group but not the guys in the group.” sa jag och blinkade med ena ögat till Simon.

”Eh,” började Simon men den blonda killen han före.

”I'm Niall.” sa han artigt och skakade min hand. ”This is Louis, Liam, Harry and Zayn.” han pekade ut killarna en efter en och när han pekade på den störiga killen som trilskades med tröjan så sa han Harry. Så det var det min lilla terrorist från igår hette.

”Nice to meet you guys.” sa jag vänligt. Alla sa detsamma tillbaka och sedan började Simon gå igenom olika tekniker med killarna då Harry kom upp vid min sida.

”I like your top.” sa han dämpat och försökte att inte le.

”Shut up.” väste jag tillbaka.

”Like I said, it suits you.” fortsatte han.

”And like I said, you were the most annoying thing I've ever met.”

”You didn't said that.” sa han och log nu.

”No... But I was thinking it.” sa jag nu irriterat och vände mig mot honom.

”Oh, so that makes me a mind reader?” fortsatte han. Han visste exakt hur han skulle göra mig irriterad, trots vi bara känt varandra i två minuter.

”Oh, Harry is always such a romantic.” började Louis som lagt märke till oss nu.

”Hey, what's going on?” började Simon.

”Nothing.” sa jag snabbt. ”Continue.”

”We have met before.” erkände Harry och jag glodde på honom. ”Actually, I was her stylist for the day, yesterday. It was me who forced that top on her.” han pekade på min top som jag så överdrivet försökte skymma med min kavaj.

”Okay, that was the most bonkers thing I've ever heard.” sa Simon och grymtade till. ”You have met before?” sa han när han försökte lugna sig och höjde och sänkte ögonbrynen. Frågan var inte riktad till Harry utan till mig och alla stirrade nu på mig. Alla blickar var nyfikna, förvånade och förvirrade på samma gång.

”Yes...” sa jag tveksamt. ”Why? Is he an ex criminal or something?” Alla började skratta som om det vore det roligaste de hört någonsin. Men något sa mig att det inte var åt mig dem skrattade utan åt hela situationen och något litet internt skämt som jag inte fattade. Men utan att förklara för mig så fortsatte dem jobba efter de torkat tårarna som hade kommit fram under deras enorma skrattanfall. Jag stod självklart kvar som en idiot och försökte förstå vad som var så jäkla kul.