Hela veckan gick åt att åka ut till studion men jag fick aldrig träffa One Direction igen. Utan jag sattes i arbete med att leverera olika bud och sortera papper och springa ärenden åt de i byggnaden. Jag blev väldigt bra vän med en utav sekreterarna, Kendall som satt på första våningen och varje gång jag gick förbi så slängde vi några ord till varandra. Hon var 20 år och bodde en timme utanför London.

”You want to grab a coffee after work?” frågade Kendall mot slutet av dagen då jag kom ner för att be om en kopia på ett papper. Jag älskade hennes svarta vågiga hår och bruna ögon. Hon borde vara modell istället för sitta bakom ett skrivbord hela dagen.

”Sure, uncle Simon should let me go earlier today.” sa jag och log mot henne.

När jag kom upp igen till Simons kontor satt Harry, Liam, Niall, Louis och Zayn och pratade glatt.

”Here you go,” sa jag och gav Simon hans papper. ”Hey guys,” sa jag och log mot killarna och fick leenden tillbaka. Jag återgick till att kolla på Simon. ”Do you mind of I go out for a coffee later with Kendall?”

”Sorry, but you can't.”

”What why? I've worked hard today and I should get some handicap for being you neice!” sa jag gnälligt och försökte att inte låta som en fyra åring.

”I mean you can't because the lads here,” sa han och pekade på killarna. ”Are going to come over for dinner tonight. Because we are celebrating that the album is finally done.”

”Oh, okay. Well, I'll call her back then.” sa jag började gå mot dörren igen.

”Hey, good you're coming. Harry hasn't shut up about you since we saw you last time.” sa Louis och hånlog mot Harry.

”I have not!” protesterade Harry och jag log blygt mot Louis och gick ut från kontoret för att ringa Kendall.

När kvällen kom så satt jag i mitt rum och kollade på vecka tre av The X factor medan jag väntade på att gästerna skulle komma. Jag hade under dagen städat undan i mitt rum och nu var det rent och fint. Jag bestämde mig för att ha på mig ett par mörka denim jeans och ett snyggt linne till det som var gjort utav bomullstyg. Simon hade trilskats med att hyra in en kock för kvällen så att mamma inte skulle laga mat. Jag satt nu uppkrupen i min soffa och var mitt inne i avsnittet då jag hörde att ytterdörren öppnades och huset blev fyllt med röster.

”Spencer?” ropade mamma. När jag kom ner fanns alla redan i vardagsrummet och satt och pratade. Louis underhöll Jessica som satt och skrattade åt allt han gjorde mot Liam. Som att nypa honom eller kanske bara säga något kul.

”Hey everyone.” sa jag och slog mig ner bredvid Zayn som satt och smsa.

”Hallå, Spenc, skulle du kunna fixa fram dricka till våra gäster?” frågade mamma snällt och jag kollade på henne. Det var inte riktigt detta jag hade sett framför mig att jag skulle vara dagens värdinna också. Men jag reste mig lydigt upp och gick mot köket där det redan stod färdig dricka på diskbänken. Jag serverade alla med ett leende och satte mig ner igen bredvid Zayn.

”When are you getting back to Sweden?” frågade han nyfiket.

”At the end of august.” berättade jag för honom och han nickade långsamt.

”What are you doing for a living?” fortsatte han.

”I'm a student and I dance and act on my leisure.”

”You dance?” han blev väldigt nyfiken och jag skrattade till.

”Yes, hip hop and street.” jag drack lite av min dricka och satte ner glaset. ”Do you dance?”

”I can't dance.” sa han och blev lite generad.

”Maybe I can teach you some time then.” sa jag och log mot honom.

När vi hade käkat drog jag mig så osynligt som möjligt upp till mitt rum för att fortsätta kolla på dvderna. Jag hade inte haft en aning om att de blev så stora på så kort tid. När det var One Directions tur så blev jag rätt förvånad över deras låtval, ”Nobody knows”. Jag skulle precis få se när de var ute och shoppade inför nästa framträdande, jag hörde inte att någon klev in i mitt rum.

”What. Are you doing?” hörde jag en road röst bakom mig och jag gav ifrån mig ett gällt skri som säkert fick alla att undra vad som pågick. Harry skrattade så han höll på att dö och jag pausade teven.

”You scared the crap out of me!” fick jag fram mellan mina andehämtningar.

”Sorry.” sa han och försökte sluta skratta. ”Why are you even watching this?” frågade han och såg uppenbart road ut utav att jag blev generad så hela mitt huvud ändrade färg.

”Because, I wanted to know who you guys are.” mumlade jag.

”You only needed to ask if you wanted to know something.”

”Well, I know but I thought it would be fun to watch.” sa jag och satte mig ner igen. Harry stängde dörren bakom sig och klev in i mörkret och satte sig bredvid mig i soffan. Jag tryckte på play igen.

”It was pretty awkward to have all those people around us.” sa han tyst. Jag kollade på honom och hans gröna ögon glittrade i tevens ljus. ”You know what's the most weird thing when you have all those people around you when you are shopping?” jag skakade på huvudet och han vände blicken mot mig. ”To know that I would have to get used to that.”

Låten började och han tystnade. Jag vände mig tillbaka till teven och jag kände att han kollade på mig där jag satt med mina armar som kramade mina ben. Harry makade sig lite närmare och tillsist kände jag värmen som utstrålades från honom. Han sjöng med i vissa delar av låten.

Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det men jag tror jag somnade i Harrys famn och jag kommer inte i heller ihåg hur jag hamnade där.