Harry's Point of View

”Finally!” utbrast Liam när han såg mig komma in i rummet. ”Where the hell have you been dude?”

”Overslept, don't ask.” muttrade jag och drog min beanie längre ner över öronen. Alla var här redan, killarna och våran sångcoach, Alley Woodwick. Killarna visste att jag var seg på morgonen men nu höjde till och med Louis på ögonbrynen, och han hade nog sett mig i alla sorters humör.

”Ooh, someone woke up on the wrong side of the bed this morning.” konstaterade Louis och forsatte knappa på sin telefon.

Hela natten hade jag haft samma mardröm om och om igen. Den handlade om Bell, och hur orörligt hon låg på marken då jag hittade henne, jag hade kommit för sent. Det läskigaste utav allt att det hade kunnat vara verklighet i ett sjukt skruvat parallellt universum där jag faktiskt inte gick ut från det lilla fiket och ringt henne igen. Då hade jag inte hört killarna och den konstiga stönen som uppenbarligen kom från Bell.

”Okay, let's get this all over with.” sa jag och satte mig i soffan bredvid Niall som alltid var sitt glada jag.

”We've decided to go through the whole concert today.” förklarade Zayn som satt i mjuksbyxor och en vit t shirt, inte ens han hade orkat klä upp sig för att ta sig hit idag.

”What are we waiting for?” frågade jag och lutade bak huvudet och slöt ögonen.

”Nothing at all we are just curious about your bittersweet temper, my beloved.” konstaterade Louis hans ton fick mig att kolla upp. Den innehöll ironi så som den för det mesta alltid gjorde men också en aning utav oro. ”Are you hungover?” forstatte han och lade huvudet på sned. ”Sniff him, Nialler, does it smell boooooze?” Niall flinade och drog in ett andetag men fick inte chansen att öppna munnen innan jag började prata.

”No, I'm sober. I've been sober since sunday.”

”Then what is the matter?”

”I've had some serious bad dreams, that's all.”

”Nightmares?” nu lade sig Zayn i och lätt uppriktigt nyfiken. ”Because Perrie is really good with interpret dreams if you want to talk to her.”

”Thanks, but no thank you.”

”Tell us.” nu var även Liam nyfiken på vad som har hållit mig vaken hela natten.

”Okay.” sa jag och suckade trött. ”So there's this girl...”

”Ooh! Young love!” utbrast Louis med en drömmande ton på rösten.

”I'm not that younger than you.” klagade jag.

”Doesn't matter, still younger... But continue.” sa han med en rätt neutral röst. Jag berättade om Bell och vad som hänt henne och killarna lyssnade tålmodigt på vad jag hade att säga. Det kändes skönt ibland att veta att vi var så pass nära varandra så att vi kunde dela sådana här saker. När det väl kom till kritan satt vi alla faktiskt i en och samma båt. Det en utav oss gör påverkar resten också.

”So you mean, she can't speak at all?” det var Liam som bröt tystnaden efter ett tag.

”No.”

”And she got beaten up by some lads from her school?” denna gången var det Niall.

”Yes.”

”And you've had nightmares about that you found her too late?” fortsatte Niall

”Yes.”

”You know that even if you did find her too late, it wouldn't be your fault.” konsaterade Zayn som nu stod upp och sträckte på benen.

”I feel like...it could be.”

”No, come on Hazz, it wouldn't. The girl is having really bad luck.” konstaterade Niall medan han dunkade mig i ryggen. Under hela samtalet hade Louis varit tyst och granskat mig då han satt på motsatt sida med armarna i kors och lutade huvudet på sned. Då killarna kom in i en hetsig diskussion om vad jag borde göra medan Lous satt bara och kisade mot mig som om han försökte se rakt igenom mig. I mellanåt kändes det till och med som att han lyckatdes. Som att hans röntgensyn som han oftast låtsades ha, faktiskt fungerade. Tillsist öppnade han munnen och stängde den snart igen, inte riktigt säker på vad han skulle säga. Men efter ett tag öppnade han munnen igen och drog ihop ögonbrynen i en blick jag aldrig sett innan.

”You love her.” allt tystnade, killarna avbröt sin diskussion och det var nu i ett sådant här tillfälle man kunde höra syrsorna spela om detta skulle vara en film. Vi alla kollade på Louis som såg oroligt allvarlig ut. ”How is that possible...?” att säga att jag var förvirrad var en underdrift. ”How is it possible for you to fall inlove in less than a week? With a girl that can't even speak?” han lät orolig och jag förstod inte riktigt varför han reagerade på detta sättet, för jag hade aldrig sagt att jag var kär. Det har jag inte gjort på väldigt, väldigt länge, inte med Caroline, inte med Taylor, inte med någon om jag skulle vara helt ärlig. Jag har aldrig sagt de där orden öppet till någon, för att jag aldrig har känt den dragningskraften.

”I never said I was inlove...” började jag tveksamt och kollade förvirrat på Louis.

”Yes, you did.”

”Lou... He... Didn't.” konstaterade Zayn som drog ihop sina ögonbryn i ett förvirrat uttryck.

”Maybe not out loud. But, guys. Have you ever seen him like this?” frågan var inte direkt ställd till mig utan till killarna runt om mig som kollade från mig till Louis. ”I mean, ever?... Oh, come on! Do you remember Caro, he was just attracted to that woman and everybody knew it, even she did. Taylor, well... I still think the management told you something about that one but still, you looked misserable the whole time you were together.” han bet sig lite i läppen och försökte andas normalt. ”Zayn, Liam. You should know... especially you two should see it too...” De båda kollade på varandra och ryckte på axlarna.

”Oh, we see it. We just don't say it out loud.” konstaterade Liam med ett flin. ”Now that we talk about the old ghosts of Harry's. Do you remember that redhead that tried to litterally get into his pants at the Brit awards last year? I did, she was one of a kind...”

”Hey, stop talking about all my ex. It's getting me nauseous!” klagade jag.

”Oh, but Hazz, it's so fun to look back att all your one night stands.” flinade Louis.

”I'd love to meet Isabella.” avbröt Niall och log mot mig.

”Me too.” sa alla andra i mun på varandra.

”Maybe the future Mrs. Styles. I don't want to miss that!” Louis hade ett stort flin nu och i vilken sekund som helst så skulle han börja brista i skratt.

”I invited her to our fotball tomorrow.”

”That's nice.” sa Zayn och log. ”Ain't Eleanor coming too?” han kollade mot Louis som nickade. ”This will be exciting.”

”Dude, have you taken the first step yet?” frågade Louis som hade samlat sig och jag bara skakade på huvudet.

”She's not like the rest.” han nickade långsamt och log.

”Well, I'm happy for you.”

”Okay, guys stop playing Gossip Girl and start rehearsing!” Alley hade slutat prata i telefon och stod nu framför oss med händerna på höfterna.

”Harry, is inloooooooove.” sjöng Louis och ett flin kom upp på hans kinder innan han låste fast mitt huvud under hans arm. ”See Al, we've already started to warm up.” det var precis som vår tidigare väldigt förvirrade konversation aldrig hänt. Jag tog fram min mobil och tryckte upp ett nytt meddelande medan jag krånglade mig ur Louis grepp men han stod fortfarande bakom mig och kollade på när jag skrev meddelandet.

To: Bell

”Miss you! Can't wait to see you ;)”

Snart lade jag ner mobilen i jeansfickan och började koncentrera mig på våran träning. Hela dagen gick ut på att gå och sjunga samtidigt. Ställa sig på rätt plats, vid rätt tillfälle och även skapa kontakt med låten och fansen som skulle sitta ute i arenorna som vi skulle till. Men ändå så hade jag den där konstiga känsla i bakhuvudet att Louis hade rätt på sitt egna skruvade sätt, han ville bara det bästa. Men ju mer jag tänkte på det... Det var alldeles för tidigt för att säga det ordet, älska. Men vad visste jag, jag har aldrig uttryckt det innan och menat det. Jag tänkte tillbaka på alla mina ex och Louis hade rätt, Bell var annorlunda, hon gjorde mig annorlunda. Hon fick mig att vilja vara en bättre person och få mig att vilja förtjäna henne. Bells olycksbenägenhet var oundviklig, hon behövde någon som kunde rädda henne när hon inte orkar rädda sig själv. Frågan är, är jag verkligen rätt person till att vara hennes räddare i nöden?  

+18 Kommentarer till nästa del? :)

Igår satte vi ett nytt rekord! :D Snacka om lycklig ni gör mig när jag ser att vi är uppe i 151unika besökare! :* Puss på er! Och jag ska försöka komma igång med kapitel som ni kan njuta utav under tiden jag är bortrest! Hoppas på att jag får ihop tillräckligt bara! ;)