I hela två dagar var mitt liv som en Charlies Änglar parodi. Mamma var Charlie och jag, Rick och Jonna fick springa omkring och göra allt i våran makt för att bekämpa ondska... Vilket i detta fallet var att sätta dit, Asher, Kyle och Wren. Mamma var rosen rasande när hon kom hem på torsdagskvällen och fotade alla mina blåmärken och skador och skulle ringa en advokat. Det enda jag bad om var att jag slapp vara inblandad i hennes galenskaper och det enda jag brydde mig om var att jag faktiskt lever. Något som lös upp min dag var dock Harrys gulliga små meddelanden och jag log varje gång jag såg hans namn dyka upp på mobilskärmen. När lördagen äntligen kom var jag lättad över att mamma hade stuckit iväg på ett designer möte i Manchester och lämnat allt åt Rick som mycket väl visste vart jag skulle.

”Be safe!” ropade han innan jag drog igen dörren bakom mig och började gå mot fotbollsplanen Harry hade pratat om. Jag skulle tagit bilen för att det gick mycket snabbare, men jag hade inte suttit bakom ratten sedan olyckan och bara tanken av att sätta sig på den platsen fick hela världen att snurra. Istället insåg jag att jag inte skulle klara av att sätta mig där på ett tag och tog en kvarts promenad. Som tur var regnade det inte, eller snöade för den delen. Vi var snart inne i Februari månad och jag bara väntade på att snön skulle ersättas med stora vattenpölar och himmeln skulle vara konstant grå. Det var något man fick lära sig att gilla när man bor på en utav de regnigaste platserna på jorden.

När jag kommit fram till fotbollsplanen kollade jag en sista gång så jag hade min anteckningsbok och penna med mig och kollade en sista gång på klockan för att se så jag inte var för tidig. Jag gick runt hörnet och fick syn på en rätt så öde parkeringsplats förutom fyra bilar. Långsamt gick jag in genom stängslet och jag kunde höra killarna skrika åt varandra. Framför mig uppenbarade sig en grön plan med slitna läktare runt om sig. Harry stod i mål och försökte blockera en boll som kom rakt emot honom när hans ögon fokuserade på mig och bollen träffade honom rakt i ansiktet. Mina händer åkte upp chockat till min mun då jag hörde smällen och han trillade ihop.

”Dude, you're supposed to catch the ball with your hands!” ropade den svart håriga killen som jag antog var Zayn som Harry pratade om i torsdags. Jag kollade upp på läktaren och såg en tjej med brunt långt vågigt hår sitta och vinka mot mig. Tveksamt gick jag upp till henne och hon ställde sig upp, hon ungefär lika lång som jag och hon var klädd i en svart kappan med vantar och mössa.

”Hi, I'm Eleanor, Louis girlfriend. You must be Isabella.” sa hon glatt och sträckte fram sin hand. Jag tog den och nickade långsamt. ”It's so nice to meet you, I've hear a lot of great things about you.” konsaterade hon och jag nickade långsamt. ”Please, keep me company while the lads are running after a fotball.” fortsatte hon och himlade med ögonen. ”Boys.” konstaterade hon och suckade innan hon satte sig ner igen. Jag tog upp mitt anteckningsblock och penna medan jag såg på att frågan skulle snart flyga ur Eleanors mun.

”I heard about the accident.” sa hon och nickade långsamt medan hon kollade ut över planen och jag följde hennes blick. Harry vinkade till oss och jag log mot honom och vinkade tillbaka. Han hade en vit t shirt och hans lockar var tillbaka dragna i en svart mössa. ”How are you holdin' up?” jag kollade på henne. Hon var den första som faktiskt hade frågat mig hur jag mådde. Alla andra hade varit förkrossade över de tre tjejerna som dörr, det hade jag också varit.

”I'm fine. The bruises are about to dissapear.”

”Must be hard for you, huh?” denna gången behövde jag inte skriva utan jag nickade bara. ”Stay strong and everything will turn out right.”

”But not as it used to be. I'm not doing the surgery and mum is about to freak out at home.”

”What surgery?” frågade hon nyfiket.

”The one that maybe could give my voice back, but also can be the one that will kill me.”

Jag kollade mot Harry och tänkte tillbaka på gårdagens diskussion med min doktor och mamma. De båda erbjöd mig deras stöd men allt jag kunde tänka på var Harry och hans tankar om det hela. Killarna stod nu i en ring och pratade med varandra innan de gick åt var sitt håll och Louis och Harry började gå mot läktaren där vi satt.

”Oh...” hörde jag bredvid mig. ”Does Harry have anything to do with it?” frågade hon lågt och jag kollade ner på mitt papper och bytte sida.

”Maybe.”

”Hey, Bell.” den raspiga rösten var skrämmande välkänd och jag visste vad jag skulle bemöta när jag kollade upp.

”Hi.” mimade jag och log mot den en aning svettiga lockiga killen som flåsade ut varm andedräkt.

”This is Louis, Louis, Isabella.” introducerade han och jag skakade hand med den brunetta killen som log fåraktigt mot mig.

”Nice to finally meet you.” sa han och flinade. ”Harry here hasn't shut up about you for the last fourty eight hours.”

”Shut up, Lou.” snäste Harry till och jag kunde inte låta bli att le. De var nästan som jag och Jonna när vi retade varandra.

”Anyway, we've heard a lot of great things about you.” fortsatte Louis och jag log mot honom. ”Hey, babe. You want to get something to eat?” han blinkade till mot tjejen bredvid mig ”... your treat!” retades han och hon bara himlade med ögonen.

”Yeah, sure. But... babe?” hon härmade hans mörka och ironiska röst när hon sade det sista ordet.

”Yes?”

”It's your treat” sa hon sedan och sprack upp i ett leende. ”It was nice meeting you, Bella. I'll see you around.” hon tog Louis hand och flätade samman deras fingrar innan hon reste på sig och gick iväg. Kvar var jag och Harry med en rätt behaglig tystnad.

”I can almost see your other eye again.” konstaterade han sedan och log mot mig. Jag nickade bara och log tillbaka. Han satte sig ner bredvid mig och kollade ut över fotbollsplanen. ”On friday is my birthday...” började han igen och jag såg att han nu sneglade mot mig. De gröna ögonen fängslade mina och det var omöjligt att bryta kontakten. ”... and I was wondering if you'd like you come, to my birthday party?” jag kollade ner för att börja skriva och ju mer jag skrev kände jag att Harrys humör sjönk.

”I don't think that's a good idea. I'm having a hard time getting normal again and everytime I...” det var första gången det var svårt att förklara något för Harry. Han brukade vara den som förstod men jag var rädd för att han inte skulle göra det nu. ”... I'm just not comfortable with certain things yet. After the accident. Some things scares the crap out of me... Huge crowds, alcohol, I haven't been in the driver's seat since.”

”I get it.” konstaterade han och log mot mig. Men leendet nådde inte enda upp. ”Maybe some other time then.” jag log tillbaka och såg honom resa sig upp och sträcka ut handen. ”Now, let's play some fotball.”

”I can't...” mimade jag och han flinade mot mig.

”I'll get you through it. Come on.” jag stoppade ner mina saker i väskan och Harry tog den samtidigt som han tog min hand och ledde mig ner till den gröna gräsmattan. Han lämnade min väska vid resten utav grejerna innan vi gick ut på konstgräsmattan som var varm under våra fötter. ”Let me introduce you first.” mumlade han och vi gick fram till de tre killarna som stod och prata och brottades emellanåt. ”Hey, guys. This is Isabella. And this is Zayn, Niall and Liam.” han pekade ut var och en utav dom medan han sa deras namn och de hälsade i tur och ordning.

”It's nice to meet you.” sa Liam och log vänligt mot mig. Jag log uppskattande tillbaka och kom och tänka på min syster som antagligen skulle svimma just nu då jag vände blicken mot den blonda och jag kunde inte låta bli att skratta. Den enda som verkade första vad jag skratta åt var Harry.

”It's really creepy, it's the exact same height as well.” sa Harry roat och jag kollade upp på honom.

”It is!”

”What?” frågade Niall förtvivlat då vi båda brast i skratt.

”You guys know those papercut dolls? Well, her sister's got one of you... It's pretty creepy.” de andra bara flinade.

”Our little leprechaun!” utbrast Zayn och hoppade på den förvirrade blonda killen och Harry ledde bort mig till ett utav målen.

”Okay, so this is the easiest sport in the world.” konstaterade Harry medan han sparkade fram bollen till mig som hade legat i målet. Själv ställde han sig i målet och kollade på mig. ”You just kick the ball.” Jag höjde ögonbrynen och kollade på honom, jag visste hur fotboll gick till men han förklarade som att jag hade gömt mig under en sten de senaste hundra åren. Efter ett tag tog jag sats och försökte sparka bollen men självklart gick den snett och jag missade det uppenbart stora målet framför mig. Jag gömde mitt huvud i mina händer då ett lågt skratt kom från Harry.

”It's alright. Let's try this again. Don't think too much though.” när jag kollade upp igen sparkade han lätt tillbaka bollen till mig. Jag hoppade till då jag lade märke till att Liam stod bakom mig och flinade mot Harry.

”Make sure it's a low ball, Harrys tall body have a hard time with the low ones.” viskade han i mitt öra och jag nickade. ”Come here.” sa han och visade mig hur jag skulle stå medan Harry spände ögonen i Liam. ”Okay, let's try this again. And remember what I told you.” jag nickade igen och fokuserade på bollen och inom kort hade jag sparkat till den åter igen. Denna gången gick den rakt fram vilket Harry inte var beredd på och den var tillräckligt låg för att träffa honom mellan benen.

”Oooh!” hörde jag längre bort på planen och mina händer flög upp förtvivlat till min mun då jag såg Harry vika sig på mitten och falla ner på gräsmattan. Liam brast i skratt bakom mig och även han vek sig dubbel nu. Jag sprang fram till Harry och hukade mig ner för att se om jag kunde göra någonting.

”I'm alright.” kved han medan han kippade efter andan. ”Really nice, right foot you've got there.” försökte han babbla på som att ingenting hänt. Han kollade upp på mig och log lite plågat och jag lyfte min hand från min mun.

”Sorry!” mimade jag och han bara skakade på huvudet.

”It's okay.” Jag hjälpte honom upp och han försökte skaka av smärtan genom att gå runt och stretcha lite.

”She's a pro!” skrek Zayn från andra sidan planen och nu kunde inte ens jag hålla mig för skratt längre.

+18 Kommentarer till nästa del! :)