”No. No. NO!” utbrast jag. ”Not a chance!”
”Someone is a chicken...” halvt sjöng Zayn och log mot mig. Han visste att jag inte kunde stå emot en utmaning. Jag bet mig i läppen och alla satt och stirrade på mig. ”Keep it up, guys. I think your eyes makes her uncomfortable, right Aly?” nu retades han bara för han visste att han hade vunnit.
”Fine.” pressade jag fram och fick det att låta som om jag var åtta år igen. Jag kunde ju alltid lova något och sedan låta bli att gå dit. Det skulle ju inte va så att dom kunde stå i kön med mig utan att bli igenkända. ”Fine.” upprepade jag lite lugnare nu och log mot.
”Pinkyswear that you will go.” Harry ställde sig upp och gjorde som jag hade gjort på stranden. Jag spände käkarna och skrattade nervöst till.
”She's lying.” suckade Jen trött. ”She always does like that and her eyes are not focusing on any of us. She's definitly lying.” jag stönade trött till och visste att dom hade förstått att jag skulle låta bli att gå.
”She know you guys can't take her. So we'll go. Together.” sa Dani som blev väldigt upprymd utav sin egna idé. ”It'll be a girls day.” konstaterade hon glatt där hon satt i Liams knä och hade hans armar om sig. Jag knep ihop mina läppar och förbannade mig själv för att vara så genomsynlig!
”Good. Then it's decided!” utbrast Zayn.
”Please, no...” kved jag. ”I can't.”
”Why?”
”Because I just... can't.” jag kollade på var och en utav dom för att inte begå samma misstag som innan och undvika dom. Jag fastnade vid ett par blå ögon som kollade uppmuntrande mot mig. ”When's the audition?” suckade jag trött.

På morgonen började vi packa för att ta oss hem och kom hem till London sent på eftermiddagen. Jag fick allas mobilnummer och lovade att höra av mig under veckan för att om två veckor var det dags för auditionen från helvettet. Jag började gå längs trottoaren in mot centrum. Harrys bil körde upp bredvid mig.
”You want a ride?” frågade han artigt.
”It's okay.” sa jag och märkte att han stannade.
”Jump in. I'm going this way anyway.” Jag hoppade in i framsätet och han kollade på mig. ”Ehm... So where are we going?” Jag gav honom en frågande blick för det märktes på honom att han inte ville ta mig till det stället jag hade tänkt. ”What would you say about having some tea and get to know each other?” jag fortsatte kolla på honom medan han gjorde en högersväng.
”Ehum... I think my dad is waiting for me.” jag såg att han blev lite besviken. ”I...” började jag igen ”I may have to call him first.” Harry lös upp och frågade om jag behövde hans mobil men jag skakade på huvudet. Dom hade redan sett skit mobilen jag bar runt på så jag tryckte in så att jag ringde pappa. Några signaler gick fram innan han tog upp luren.
”Hej, gumman.”
”Hej. Alltså är det okej om jag kommer hem senare ikväll? Zayns kompis vill fika innan vi drar hem.”
”Är det en pojke?” frågade pappa och skrattade lätt. Jag kollade skräckslaget på Harry som om han hade hört och jag blev genast generad och Harry kollade roat på mig.
”Ja.” viskade jag.
”Okej. Nå, jag kommer inte hem förrän senare i vilket fall som helst så ha du så kul. Jag är stolt över dig att du tog denna helgen och gjorde något roligt utav den. Men inte för sent bara, du måste till skolan i morgon.”
”Ja, lovar.”
”Blir pizza bra ikväll?”
”Yes.” sa jag och kollade medan jag såg att vi var på väg norrut. ”Puss hej.” jag la på och tryckte ner mobilen i väskan. ”So where are we going?” frågade jag och såg att Harry fortfarande log.
”To my place. It's a bit hard to be unknown in the city and we don't want to have the paparazzi after us.” jag nickade och försökte förstå. Efter tio minuter parkerade han utanför en svart port till ett stort vill hus.
”You live here?” frågade jag förvånat och kollade på den vita byggnaden. ”I guess I shouldn't be surpriced because you got this car. But...” Jag klev ur bilen och Harry gick in genom porten och låste sedan upp ytterdörren.
”Welcome.” sa han enkelt och visade in mig i en rätt stökig men öppen hall. ”Sorry about the mess but I was in a bit of a hurry when I packed all my stuff.” förklarade han och slängde sin väska på golvet. Jag satte ner min bag och gick längre in och såg att det var faktiskt riktigt stort. ”The kitchen is this way.” sa han och pekade längre in i huset och jag gick lydigt efter honom. Att vara ensam med honom fick mig att bli väldigt nervös men samtidigt spännande och jag blev bara rädd utav att se allt som fanns i detta huset. Jag hade aldrig sett en så stor teve som hängde i vardagsrummet som vi gick förbi innan vi kom in i köket som var stort och rymligt. Det var absolut inte som hemma i lägenheten.
”Wow,” var det enda jag fick fram när han frågade mig om vad jag tyckte. ”This is amazing.” han skrattade bara och böjde sig ner i ett utav skåpen så hans kalsonger syntes tydligare än vanligt. ”Why don't you just pull up your pants for once.” sa jag och ångrade mig genast efter jag sagt meningen.
”You don't like it.” retades han men drog upp byxorna när han reste sig. Jag blev genast generad och kollade bort när han såg på mig. ”So this have been a pretty hard weekend for you.” han försökte få igång ett samtal som jag inte riktigt ville gå in på men jag lät honom. ”You are pretty amazing. I would have fled the house if I were you... Like Zayn.”
”Why does everyone keep telling me that?” frågade jag förtvivlat. ”I'm nothing amazing and I am nothing like you.” han visade mig till matbordet som stod längre bort efter han satt vattnet på spisen.
”I know you're not like us.” förklarade han. ”And maybe that's a good thing.” han skakade på huvudet så håret skulle falla rätt.

Förlåt för så seg uppdatering men jag har haft jätte svårt med att skriva detta kapitlet utav ingen anledning! Så ni får ursäkta om den inte är den bästa ;)

+6 Kommentarer till nästa :)