”So what do you think about Zayn and Jenny?” frågade han medan han höll på att hälla upp det varma vattnet. Han hade satt igång lite bakgrundsmusik på radion som stod och spelade i vardagsrummet. ”It must be...sort of weird for you.” han satte sig ner vid bordet och jag kollade ut genom det stora fönstret för att tänka ett tag.
”Weird is not enough. It's... I have no idea what to call it actually.” sa jag medan jag tog och rörde om lite i koppen. ”It's... Not what I expected. I mean, they have been together before but not while the other was in a good relationship.” jag slöt mina händer runt te koppen och kollade på honom och såg att han redan kollade på mig. Han hade den där blicken som gjorde mig illa till mods. ”Why are you always doing that with your eyes?” frågade jag generat och kollade ner.
”What?” frågade han så oskyldigt han kunde.
”You're doing that look that probably make every girl in the whole wide world throw them selfes at you.” konstaterade jag och det fick honom att skratta.
”I do not!” utbrast han efter tag.
”Yes you do...” muttrade jag och han började sippa lätt på sin kopp. Han satte ner koppen igen och gav mig exakt samma blick igen. ”Stop.” sa jag och tog mina händer för ögonen och det fick honom att skratta ännu mer.
”Okay, so am I that horrible?” frågade han sedan efter han lugnat sig.
”I don't know yet and that's why it would be horrible if I would be one of those girls.” muttrade jag och sänkte sakta händerna.
”Zayn's got to you, huh?”
”Don't get Zayn in to this. I know he's a bit overprotective but I think he's just scared to lose me again.”
”I think we all are. We all got really freaked out when you went out that door the other day. It felt like you dissapeared.”
”I did.”
”Well, I didn't like it.” jag blev så förvånad över att han var så ärlig.
”You. Didn't?” frågade jag lite obekvämt och vred på mig i trästolen. Det blev tyst ett tag och man kunde höra radion byta låt.
”Ehum... No.” jag kollade upp på honom och jag log lite snett och drog över mitt hår på ena sidan så det låg på axeln. Jag drog luggen bakom örat och tog en klunk utav teet. ”Do you've any siblings?” frågade han och jag blev förvånad över frågan.
”Does Zayn count?” frågade jag hoppfullt och han skakade på huvudet. ”Then no.” sa jag. ”You?”
”An older sister, Gemma.” jag nickade långsamt.
”How come you signed up for X factor?” frågade jag efter ett tag. ”You just don't seem to be that typical boyband material.”
”We actually got put together by judges. You haven't seen our auditions?” frågade han förvånat. Jag skakade på huvudet. ”Then you have something to watch on youtube.” konstaterade han och gav mig den där blicken igen vilket fick mig att börja skratta igen.
”Stop doing that.” fick jag fram efter ett tag. ”Would you be my tour guide in this amazing house?” frågade jag efter en stunds tystnad när han hade gjort sig sjäv pittögd.
”Of course, miss.” sa han med högtidlig röst och dukade ifrån och började sedan guida mig runt. Det var nog det största huset jag varit inne i faktiskt. Huset hade två plan och minst tre balkonger två stora sovrum, två vardagsrum, ett arbetsrum och ett hobby rum. När vi kom in i hobby rummet stod ett biljardbord.
”You want to play?” frågade han när han såg min blick.
”I don't know how to play.” sa jag lite generat. Jag hade skjutit innan men hade aldrig fattat reglerna och vilka bollar man borde skjuta ner och vilka man inte skulle röra.
”No problem. That we'll fix.” sa han och gick in i rummet för att öppna upp ett fönster på grund utav den kvava luften. Han tog fram två pinnar ur ett skåp och även bollarna. ”Okay, you break.”
”Do what?” frågade jag då jag höll krampaktigt i pinnen som Harry gett mig. Han gjorde en gest att jag skulle komma mot honom.
”Okay, I guess you know how to hold the stick so...” han gjorde ännu en gest som visade att jag skulle ställa mig tillrätta. Jag gjorde som han sa och jag kände att hans ena hand tog tag om min hand som jag höll längst bak på pinnen och sedan böjde han sig och tog tag i min andra hand och jag kände hans muskulösa kropp tryckas mot min. ”Okay, and then you are focusing on the white ball.” sa han lågt in till mitt öra. Jag kände att han också koncentrerade sig och började röra pinnen och tog fart. Pinnen träffade bollen som krockade med resten utav bollarna som spred ut sig. ”Look, you got it.” sa han och släppte sedan taget för att börja spela. Det blev många skratt över att jag råkade missa bollen mist tusen gånger innan jag faktiskt fick in en träff över huvudtaget. Harry var väldigt tålmodig och hjälpte mig flera gånger. Jag fattade redan från början att Harry skulle vinna detta. Han var riktigt duktig och det förvånade mig inte om han hade spenderat hela sitt liv i detta rummet om han kunde. Jag började skratta igen när han sprang runt i rummet i ren seger glädje och jag klappade och erkände att jag faktiskt hade förlorat.
”You were good though.” konstaterade han flåsandes efter han inte orkade springa runt i cirklar längre.
”Thank you.” sa jag och log mot honom. Han närmade sig och kollade mig in i ögonen där jag satt på bordet och kände mig besegrad. Jag kände ett litet pirr i magen när det bara var en halvmeter mellan oss. Jag visste vart han var på väg och jag kände att jag ville inte ha min första kyss någonsin på ett biljardbord hos en kille jag just lärde känna. Jag kollade över hans axel på klockan och märkte att den redan var åtta och jag drog mig bort och förstörde stunden. ”Is that the time!?” frågade jag utan att invänta svar för det var nog den dummaste frågan jag ställt någonsin. ”I really have to go.” sa jag stelt och hoppade ner för bordet och bort från det som just skulle hänt. Harry försökte återhämta sig lite och skakade rätt sitt hår igen.
”I'll drive you.” sa han kort.
”Are you sure? I could take a cab you know.”
”No, I drove you here. I could at least drive you home.” sa han och vi kom ut i hallen och jag tog på mig min jacka som jag hade slängt i bagen tidigare. Harry tog min väska och slängde in den i baksätet på bilen. Jag gav honom en adress som var ett kvarter ifrån där jag bodde. Efter att ha sett hur han bodde tänkte jag definitivt inte visa mitt graciösa hem. Inte en chans! När vi hade anlänt till lägenhetshuset som jag hade beskrivit som mitt hem blev det tyst ett tag.
”I had a great time.” sa jag och log mot honom. ”I really needed this weekend.”
”I'm glad that you had a good time.” sa han och log tillbaka. Jag nickade långsamt och öppnade dörren.
”I guess I'll see you around.” sa jag och tog sats för att ta mig ut ur den låga bilen men han drog mig tillbaka in.
”The thing that happened before. I want you to know that I'm not a bad person. I would never hurt you if that's what you are afraid for.”
”It's hard to trust you when so many people around you tells me the opposite.” sa jag.
”But I'm not. I want to prove that to you.”
”Why?” frågade jag olyckligt och ville bara hoppa ur denna bilen just nu.
”Because, when I saw you for the first time I had that feeling 'oh, shit not her'. I really really like you. And I knew that the first time you layed your wonderful green eyes on me.” jag kollade generat ner och försökte låtsas som ingenting. ”I want to see you again before we are going away again.” sa han lågt och jag såg att han hade blivit röd i ansiktet.
”Okay,” sa jag och försökte komma på en lösning. ”I'm free on tuesday afternoon. You got my attension then to convince me that you're not a bad ass womanaizer that everybody tells me you are.” jag såg att han log åt mitt ordval.
”Deal.” sa han och log glatt mot mig. ”See you on tuesday then.”
Jag hoppade ur bilen och började gå mot ingången för att det skulle se ut som om jag bodde där. När bilen hade försvunnit runt hörnet gick jag ut på trottoaren och började traska hem.

+7 Kommentarer till nästa del ;)