När vi fram till inskrivningen var klocka fyra på eftermiddagen och vi hade stått upp i över tolv timmar. Jag ångrade en millisekund att jag inte utnyttjade Zayns status och fick smyga in bakvägen eller något men slog mentalt till mig själv och undrade hur dumt man får tänka.
”Finally...” väste Dani och hasade sig fram till en stol när vi kommit in i den stora salen med fullt av folk. Varken jag eller Eleanor hade speciellt ont i fötterna eftersom vi stod ständigt upp på Hollister så vi bara log mot varandra och tänkte antagligen samma sak. Att det äntligen lönade sig att vara trött i benen när man kom hem från ett arbetspass. Jenny puttade undan en vresig unge från en stol och mamman gav henne världens argaste blick.
”So... When is it your turn?” sa hon och sjönk ihop på stolen.
”When they are calling my number... Obviously.” sa jag och tog en klunk utav min vattenflaska. Det var nästan varmare här inne än vad det hade varit ute i kön. Hela processen gick till såhär att dom skulle gallra oss rätt rejält idag och antagligen skulle det vara ren tur om man kom vidare idag. I morgon där emot så var det bara några hundra kvar utav oss och då skulle vi stå inför den riktiga jurryn och publik. Jag kände ångesten växa inom mig men ständigt trängde jag undan den och la den åt sidan i ett hörn för att ta itu med den när jag var ensam.
”It's going to be allright.” sa Eleanor som såg att jag kämpade med något. ”You want me to call Zayn?”
”No, don't call him...” sa jag och försökte andas lugnt.
”Are you sure?” frågade Dani oroligt och jag bara sakade på huvudet. Jag kollade upp och såg att Edona hoppade rundor längre fram och hon fick syn på mig.
”I got through!” Mimade hon och jag log.
”Congrats,” mimade jag tillbaka och hon log mot mig. Hon trängde sig fram bland allt folk och kom fram till mig. ”Congrats.” sa jag igen.
”Oh, thank you. When are you going in?”
”Soon, probably.” sa jag.
”Nervous, huh? Don't worry. They are not that scary.” jag såg på henna att hon ljög men jag log bara tillbaka dock räckte inte leendet ända upp. ”Don't worry. If I got through then you will go to the finals.” sa hon och kramade om mig. ”I have gotta go. But I'll see you around. Nice to meet you again, Jenny after you broke my cousins heart.” hon gav Jenny en kylig blick och jag såg att Dani försökte hålla inne ett skratt.
”Bye.” sa jag.
”Little bitch,” muttrade Jenny.
”Stop, she's nice.” försvarade jag Edona och kollade varnande på Jenny. Jag satte mig ner på golvet och försökte fokusera och samla tankarna igen.
”If you hear your number then come over to the entrance.” hördes det i högtalarna och jag hörde att mitt nummer blev uppkallat.
”Good luck.” sa alla i mun på varandra och kramade om mig i tur och ordning och jag tog mig igenom folkmassan och fram till entrén. Vi gick längs en lång korridor och i slutet av den stod tio stolar längs väggen och vi satte oss i tur och ordning och dom ropade in var och en utav oss. Jag gick ständigt igenom låten i huvudet för att jag fortfarande skulle komma ihåg den första meningen. Den väntan kändes som tusen år innan det väl var min tur och när jag kom in i rummet var det nästan som ett vanligt kontor bara utan alla bokhyllor och väggarna var kala. Det fanns ett liknande skrivbord längst in och där satt tre stycken bakom. En man som såg ut att vara i fyrtioårs åldern och två kvinnor så såg ut att vara i trettioårs åldern. Den ena var platina blond och hade glasögon medan den andra hade orange hår och hade det uppsatt i en fläta.
”Welcome,” började den orangehåriga och avbröt sig hastigast och kollade ner i papperna. ”... Miss James.”
”Thank you.” sa jag nervöst.
”Are you having a good time so far?” frågade mannen.
”Yes, a bit nervous though, but I'll get through it.” sa jag och log nervöst mot dom.
”Okay, so what are you going to sing for us today?”
”Ehum... Valerie with Amy Winehouse.” dom höjde gillande på ögonbrynen.
”Start whenever you feel ready.” sa den blonda och rättade till sina glasögon. Jag började sjunga och var tacksam över att jag kom ihåg första raden. Mina ögon sänktes ner till deras papper för att slippa ögon kontakt och jag slöt ögonen för att få in rätt känsla i rösten.
”Thank you.” avbröt den manliga efter cirka fyrtiosekunder och jag stannade tvärt. ”If you give us a second.” Jag nickade och kände mig smått pinsam där jag stod och kollade på när vuxet folk viskade som man gjorde i grundskolan. Det var en rätt så enad skara trots allt och jag försökte hålla mig lugn genom att knipa mig själv i armen att jag inte skulle springa omkring som en yr höna och skrika. I CAN'T TAKE THIS!
”Okay, Miss,” den orangehåriga kollade ännu en gång ner i papperna efter mitt namn. ”James. We really like your unique voice. You really bring something to the table. You're through.” jag stod och kollade på dom som en galning och fattade inte riktigt vad hon sa. ”You are through.” sa hon igen lite tydligare och det var då jag förstått vad hon precis sagt. Jag gömde min mun bakom min hand och kände att jag nu gapade som en sjuk människa.
”Oh, my god. Thank you so much.” andades jag bakom handen.
”You'll do best to be here nine a'clock in the morning tomorrow to go through everything. And be in time.” sa mannen och jag ville bara springa ut där ifrån nu så dom inte skulle ändra sig.
”Okay, thank you!” ropade jag efter mig när jag slängde mig ut och började springa medan jag kände att mina ögon började tåra sig och en tår efter en annan föll ner för min kind. Jag klev över alla i vänt salen för att komma fram till tjejerna som såg olyckliga ut där dom stod och såg på mig när jag grät floder och försökte komma över ett par barn som vägrade flytta på sig. När jag väl kom fram till dom slängde jag mig in i Danis famn och jag kände hennes armar runt om mig.
”Oh, stop crying. It couldn't have been that bad.” sa Eleanor olyckligt.
”You'll be alright.” sa Dani intill mitt öra.
”You'll do better next time. We could always come back next year.” sa Jenny. ”Though this time I'll take a chair with me.”
”Wh-h-at are you t-talking about?” hulkade jag.
”You didn't get through?” tvekade Jenny och slängde med sitt hår.
”I g-got throuuuuugh...” fortsatte jag och jag kände Danis famn stelna till lite.
”So you mean that this is happy tears?” hörde jag hennes röst och jag nickade. Tjejerna började tjuta precis som om dom precis hade vunnit en miljon kronor. Dom hoppade upp och ner och Dani släppte mig och ruskade om mig.
”I thought we would have to kill Zayn now!” utbrast hon. ”Give us a hint next time!” det fick mig att skratta och jag snörvlade lite och torkade mig under ögonen för att se normal ut.
”NOW! My ladies! Time for a girls night.” sa Jenny stolt.
”But we have to get back here at nine.” konstaterade jag.
”Okay, but let's sleep at your place. Then we are closer.” fortsatte hon och jag bet mig i läppen för att få lite tid att tänka.
”That's not such a good idea.” sa jag tveksamt och försökte komma på en bortförklaring.
”You can't posibly have any boxes left.” sa Jenny irriterat.
”No, but dad will sleep because of his night work.” stammade jag fram utan att tänka efter och Jenny nickade och kollade mystiskt på mig.
”Okay, then my and Louis place!” sa Eleanor glatt. ”He's not home so we got the whole place to our selfes.”

+8 Kommentarer till nästa! ;)