Morgonen kom snabbt och redan klockan sex ringde Eleanors larm.
”Kill me.” stönade Dani som låg i fåtöljen. Vi alla hade somnat i vardagsrummet efter att ha kollat klart på en film. Jag kände ungefär likadant när jag höjde på huvudet och såg att det var mulet utanför.
”Why did we have to set the alarm this early?” mumlade jag men självklart drog en morgonpigg Eleanor upp mig.
”Because we are goig to make you the hottest girl on the planet for today.”
”Dani, shoot me first.” klagade jag och jag såg en hand som skulle föreställa en pistol höjas mot mig men föll slappt ner igen. Jag sparkade lite på Jenny som låg medvetslös på golvet med kudde över huvudet. ”If I have to get up the bet damn you should too.” muttrade jag och blev dragen ut i köket.
”Don't get her coffe, El!” ropade Jenny från där hon låg.
”I wont! I have something much more effective!” sa hon och log ondskefullt mot mig. ”A cold shower.” sa hon enkelt. ”There are towels and everything and take the big bathroom upstairs.” jag stod bara och kollade på henne och orkade inte röra mig ur fläcken. ”So. Now. Chap Chap.” sa hon och knäppte med fingrarna. Jag hasade mig upp för trappan och in i det stora badrummet. Eleanor hade rätt det var rätt skönt att duscha och jag blev snabbt pigg.
När jag kom ut från badrummet i handduk hade Eleanor redan fixat fram några utav hennes kläder som jag skulle ta på mig och jag tvekade lite på att dom skulle passa mig men det var precis. När jag kom ner med handduk i håret till köket igen satt redan allihopa och halvsov över sin frukost.
”Good. I see you're alive again.” log Eleanor och dom andra två hummade. ”Now, it will be no such thing as juice for you. So eat a bowl of cereal and then a sandwich and then your done. We got some snacks with us if you get hungry and you better keep your engery level high.”
”You sound like my mother.” muttrade Dani.
”But it's true!”
Hela detta snacket om vad jag borde och inte borde göra pågick hela morgonen, då dom sminkade och fixade mitt hår, när vi skulle börja göra oss i ordning för att åka hemifrån och till och med i bilen. Vi tog Louis bil till arenan för den var mycket större än Eleanors lilla bil. Han skulle antagligen inte sakna den och vi slapp bli blöta om vi nu skulle få för oss att gå för det började regna halva vägen dit. Jag bet mig ständigt i läppen och fick den där järn smaken av blod i munnen. Ingen brydde sig om att fråga hur jag mådde längre utan dom var redan inne på scenariot att jag skulle gått hela vägen.
Så fort bilen stannade sprang jag ut i regnet som skjuten ur en kanon och sprang in under taket några meter ifrån entrén och satte mig på huk och försökte andas normalt och inte sabba Eleanors sminkning. Jag andades metodiskt genom munnen och försökte tränga bort alla tankar om den närmaste timmen.
”Here.” sa Jenny och räckte över sin telefon och jag skakade på huvudet och återvände att kolla ner i marken. ”It's Zayn.” sa hon och hukade sig ner bredvid mig. ”I don't know what he's doing when he's calming you down. But it works. Talk to him.” hon såg oroligt mot mig och jag kände att tårarna började välla upp i mina ögon och jag kände att jag glömde bort att andas. Jag tog telefonen och tryckte den mot ögat.
”Alison?” hörde jag på andra sidan.
”mmh.” var allt jag fick fram.
”Alison, you'll make this.” Zayns röst var raspig och stressad. ”Okay? You'll make this. If I did without knowing where the first guitar was made then you'll have this in your hand already.” det fick mig att le lite.
”Spain.” sa jag automatiskt och han började skratta.
”Exactly. I believe in you, the lads believe in you, the girls believe in you, your dad believe in you.” han stannade upp och jag jag försökte torka bort en irriterande tår på kinden. ”And I'm absolutly positive when I tell you that your mum believes in you. She will be there by your side today.”
Jag hörde någon prata med honom i bakgrunden. ”I have to go. But take a deep breath, think of me with the huge horse face on. Remember? On Halloween when when you were like five and I've never seen you laugh so hard.”
”I remember.” sa jag och log.
”Think about that and have a smile. Simon is not that bad once you start to know him. And I promise he's going to love you! I'll be thinking about you and don't forget that your mum will be proud of you. I'm already proud of you.”
”Love you, horseface” sa jag och skrattade till och jag hörde att han skrattade också.
”Love you too.” han lade på och jag räckte telefonen till Jenny och jag såg att Danielle och Eleanor stod bakom henne.
”Thanks.” sa jag och log mot Jenny och hon tog emot telefonen.
”See!” utbrast hon och vände sig mot Danielle och Eleanor. ”I have no idea what he is saying but it have always been like that! If I say anything she starts to cry. Always!” det fick mig att börja skratta.
”You are not the best when it comes to making people rise and shine, Jen. But you are great at so many other things.” jag reste mig upp och kramade om Jenny bakifrån. ”Now, we have five minutes before we are late and I want to prepare for another song.”
”Another song? Are you mad?” utbrast Danielle och tog sig för pannan.
”I thought I want to sing Valerie again but I don't think that's a good idea. I remember one of the last songs my mum sang to me before she died.”
”Are you sure that's a good idea?” Jenny såg uppriktigt orolig ut medan jag gick förbi dom och öppnade dörren in.
”Yes. I think it is.” sa jag och vi kom in i den stora salen där det inte var fullt så mycket folk längre. Vi kom fram till disken och jag skrev in vilken sång jag skulle sjunga och vem jag var. Jag fick visa mitt svenska id och hon kollade konstigt på mig. Vi alla försökte ignorera blicken och hon visade med handen vart vi skulle sätta oss för att få vidare information.
”So what song are you going to sing?” frågade Danielle medan hon försökte att få upp korken på sin vattenflaska.
”A new day has come with Celine Dion but my mums version.” sa jag och kände mig peppad nog att ställa mig på den dumma scenen nu. Hon nickade långsamt och försökte ta in det jag just sagt och fick sedan upp korken.

Vi satt där i flera timmar tillsammans efter att informationen hade blivit uppropad. Tydligen så skulle vi bli inropade tjugo åt gången bakom scenen och vi skulle få bakgrundsmusik till det vi sjöng, men vi hade bara en minut på oss att sjunga innan en utav jurry medlemmarna skulle stoppa. Det fanns minst tjugo olika regler som vi var tvungna att hålla oss till och om vi gjorde annat blev vi utslängda direkt. När dom ropade in mig och nitton andra hände tjejerna snällt på och var ovanligt tysta. Jag tror att dom försökte dölja att dom var nervösa men det gick inte speciellt bra eftersom dom var lika spända som vad jag var. Det gjorde inte bättre utav att publiken gjorde sånt oväsen så fort nästa kom ut på scen och jag kände att magen var som en enda stor sten som bara ville trilla ner till golvet vilken sekund som helst.
”Alison James. You're next.” sa kvinnan med headset hårt och kollade vänligt mot mig.

+10 Kommentarer till nästa del! :D