Hon föste mig framför sig och jag hörde tjejerna komma efter mig men stannade nedanför trappan och jag såg en man stå framför mig som stod och höll i en mikrofon.
”So how are you today, Alison?” frågade han med sin grova röst och log vänligt mot mig. ”Are you ready?” han förde mikrofonen mot mig.
”Ehum... yes I guess I am.”
”Okay, then I won't let you wait much longer. Good luck.”
”Thanks.” sa jag stressat och började gå upp för trappan. Innan jag fick gå ut så var jag tvungen att få klartecken från han som stod bredvid mig i svart klädsel och headset. När han väl gav mig klartecknet kunde jag inte röra mig. Han kollade konstigt på mig och knuffade mig nästan ut på scenen där jag blev bländad utav strålkastare. Mina ben fick äntligen fart och nästan halvt snubblade fram till exet jag skulle stå på.
”Hello.” sa Cheryl som jag hade sett en gång innan i en musikvideo på MTV. Jag höjde mikrofonen mot min mun och jag kände att jag började svettas om mina händer.
”Hi.” var det enda jag fick fram.
”What's your name?” frågade hon vänligt och log mot mig. Jag kollade på dom andra tre som satt i jurryn en äldre man jag aldrig sett innan, en brunett till jag inte riktigt kunde sätta på plats och sedan så klart självklart självaste Simon Cowell. Han kollade konstigt på mig så jag återgick med att kolla på Cheryl som log uppmuntrande mot mig.
”Alison James.” sa jag och log nervöst mot henne.
”And what do you do, Alison?”
”I'm a student and working as a floor model.”
”Nice, and what is music to you?” jag funderade ett tag.
”It's everything to me. My mum passed away ten years ago and she loved music and when she died I stoped singing after her death...” jag försökte fortsätta men klumpen i min hals blev bara större och större. ”Because it reminded me about her. But a couple of friends helped me back a couple of weeks ago and well. I'm here.” sa jag och ryckte tveksamt på mina axlar.
”Oh, I'm sorry.” Cheryl såg uppriktigt sagt ledsen ut och kollade på Simon som fortfarande hade den där blicken. ”What?” frågade hon irriterat.
”Nothing. So what are you going to sing for us today?” Simon tog nu över.
”A new day has come with Celine Dion but with my own touch.” sa jag och försökte låta bli att tänka för mycket.
”A hard song.” konstaterade han. ”Good luck.” sa han och jag försökte göra mig redo för den första meningen. Jag kände suset i publiken när bakgrundsmusiken kom igång och jag började sjunga.
”I was waiting for so long, for a miracle to come, everyone told me to be strong, hold on and don't shed a tear...” jag hörde att folk klappade och jag kände att jag hade kommit helt perfekt in i melodin. Jag litade inte på mina ben för att röra sig så jag stod stadigt kvar på exet som var utsatt och försökte få in rätt känsla. Jag kom in i andra refrängen rätt och drog ut lite på tonerna. ”A new day has come, where it was dark now there's light, where there was pain now there's joy, where there was weakness, I found my strength.” när Simon höjde handen och musiken slutade förstod jag att jag hade tårar i ögonen som föll ner för mina kinder och jag tog mig för ansiktet. Kunde det vara mer pinsamt att gråta framför tusentals i publiken och inte på tal om att detta skulle sändas på tv för miljontals människor. Men till det som förvånade mig var att publiken jublade. Jag kollade upp och såg att Cheryl hade tårar i ögonen. Min hand var fortfarande höjd för att täcka min mun.
Den äldre mannen log mot mig.
”That was absolutly amazing, Alison! I think we have the next star infront of us.” ropade han och försökte överrösta publiken och den lugnade sig efter ett tag.
”You know what, Alison? You got the X.” sa den brunetta som jag inte visste namnet på. Mina ben kändes nu som spagetti och jag försökte hålla mig på benen och kollade ner på mina ballerina klädda skor och gav dom en sträng blick att jag inte skulle trilla.
”This was just beautiful.” började Cheryl. ”I felt so emotional watching you and I saw the pain.” sa hon och försökte torka bort tårarna. ”I saw the pain.” upprepade hon och jag log nervöst mot henne.
”You know what...” började Simon och försökte få tyst på publiken och jag skrattade till av att detta var så overkligt. ”I thought I knew you from somewhere...” började han igen och log mot mig. ”You are from Bradford right?” jag blev lite ställd utav frågan och jag nickade. ”Well, then I have to say way to go Zayn...” sa han och log och alla kollade konstigt på honom förutom publiken som blev galna utav att höra Zayns namn.
”What are you talking about?” frågade den äldre mannen.
”Zayn has got some photos of her when they were little and he have always said when something is really good: 'I wish Aly was here.'. Stop interupt me, Louis.” jag stod och väntade på en fortsättning men han bara tystnade och kollade nyfiket på mig.
”Eh...” började jag och försökte komma på ett bra svar. ”He...” tvekade jag och kollade på Simon som log över att han hade rätt. ”He...is like a brother to me.” sa jag tillsist och försökte andas normalt. ”It was actually he who made me do this.” sa jag och skrattade nervöst.
”Well...” började Simon igen och jag höll andan för jag var rätt över det han hade att säga. ”Thank you Zayn.” sa han och började skratta. ”Do we even need to vote?” frågade han och kollade på sina kollegor och dom ryckte på axlarna och skakade på huvudet. ”Of course, you got four yeses.” sa han och log mot mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen utan stod bara där och började böla igen (typiskt mig!) men efter ett tag fick jag kontroll över min hand och höjde mikrofonen.
”Thank you.” sa jag med tjock röst och kände att mina fötter började springa ut från scenen för att slippa undan kamerorna men självklart fanns det en på andra sidan som väntade på mig. Men jag kunde enkelt gömma mig bakom Eleanor som kramade om mig.
”You made it.” sa hon och snörvlade. Det var först då jag såg att alla tre stod och grät. Eleanor tog tag i mitt ansikte. ”You made it.” sa hon igen och någon tog tag i min axel och jag vände mig om. Han med mikrofonen stod där igen.
”Congratulations.” sa han och log mot mig. Hans ljusbruna hår stod åt alla håll och kanter så det såg lite roligt ut faktiskt.
”Thank you.” sa jag och log mot honom.
”I thought I recognized you, ladys.” sa han och vände sig till Eleanor och Danielle. ” And specially you Danielle. You've been dancing here as well.” hon nickade vänligt.
”But today we were here to support, Aly. And she was absolutly amazing.” sa Danielle och kramade mig bakifrån.
”Well, thank you ladies.” sa han igen och kameran släppte oss och jag kunde andas ut eller rättare sagt gråta ut. Men vi kom inte långt förrän samma tjej som föste mig till han som intervjuade puttade in oss i ett rum.
”Here we got some information about what's going to happen next. You have moved on to the boot camp that will be hold next week here in the arena. The only thing you have to take with you is water, a happy face and a lot of patience.”
”Okay.”
”You should be here at 7:30am and be in time.” sa hon strängt och kollade på mig. Jag kunde inget annat än att nicka. Allt var bara kaos efter det och jag var så lättad när jag såg dörren som ledde ut till parkeringen. Det öste ner ute och Jenny som såg på mig att jag höll på att bryta ihop utav all uppmärksamhet puttade mig mot dörren. När vi kom ut stannade jag upp och tog ett djupt andetag utav den kyliga luften. Tjejerna gick förbi mig och började gå mot bilen.
”Is it okay if I go home?” dom vände sig tvärt mot mig och lade märke till att jag var minst tio meter bakom dom. De sprang tillbaka under taket igen för att skydda sig mot regnet.
”Are you crazy? It's raining!” utbrast Jenny och jag ryckte på axlarna.
”I know?” sa jag uppenbart.
”She have lost her mind.” suckade hon trött och tog mig under armen och ledde mig mot bilen. ”You can sing in the rain some other time. Right now we're going to celebrate this victory of the day. And we are going to celebrate hard.”
”I'm not in the right place right now for a party.” muttrade jag medan vi hoppade in i bilen.
”How can't you be!?” utbrast Eleanor. ”This is amazing. You were amazing!” hon satte sig i förarsätet och startade bilen.
”Where are we going?” frågade jag efter ett tag.
”Back to my place. We've got some presents for you.” sa hon glatt och kollade på mig i backspegeln.
”Presents?”

+10 Kommentarer till nästa del! ;)